Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
1
Nr 108.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om vissa, för
ernående av jämkningar i fördelningen av den kommunala
skattebördan erforderliga ändringar i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom]
samt av inkomst; given] Stockholms slott den 7
februari 1919.
m
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet^
över finansäl-enden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom
föreslå riksdagen att, för ernående av jämkningar i fördelningen av den
kommunala skattebördan, antaga bilagda förslag till förordning om vissa
ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 saml. 90 käft. (Nr 108.)
1
i
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Förslag
till
förordning
om vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst.
Härigenom förordnas, att dels 8 § 1 mom., 9 § 1 inom. och 12 §
2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast
egendom samt av inkomst, dels ock 9 och 10 §§ i de vid nämnda förordning
fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» skola
erhålla följande ändrade lydelse:
8 §•
1 mom. Såsom inkomst---arbete.
Förmån av — — — inkomst.
Såsom inkomst taxeras icke:
vad som — — — familjemedlemmar;
vinst---därutöver;
vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;
ersättning för — — — stärhhus;
kapital, som---stärbhus;
vad som — — — bosatt.
9 §.
1 mom. Till inkomst av kapital räknas:
c) utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska
bankbolag; samt
d) utdelning å aktier i utländska aktiebolag.
Kung!. Maj:ts proposition nr 108.
3
12 §.
2 mom. Frän utgörande av inkomstbevillning frikallas:
a) ---;
b) ---;
c) ---;
d) ---;
e) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:
om han icke år svensk medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts av från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse; dock att person, tillhörande olönat
konsulat, icke är frikallad från utgörande av bevillning för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;
om han är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit av sin
tjänst hos den främmande makten;
’f)---;
g)---•
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
9 §■
Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt
bankbolag upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit
eller ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka
bolagets tillgångar, som använts till utdelningen. Har aktie eller banklott
under nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst
för den, som varit ägare av den till aktien eller banklotten hörande
kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.
Under inkomst, varom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommun
ditlottägare i solidariskt bankbolag.
10 §.
Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst av kapital eller arbete,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna avkomst
nästföregående år såväl av vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock av sådan särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än
den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i beräkning vid bestämmandet
av de sammanräknade årsinkomsterna, varvid i fråga om
fast egendom iakttages, att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till
6 procent och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.
Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrivningsort hava
haft t. ex. 450 kronors inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt
stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas
till 100 kronors avkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgått
till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande
momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
bevillningsfrihet för ett belopp av 450 kronor och kommer
således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst,
varemot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av kapital
eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 30,000 kronor och vilken
alltså bör upptagas till 1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning
för de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors inkomst av
kapital eller arbete och hustrun 400 kronors inkomst av tjänst, så att
deras sammanlagda inkomst utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras
för hela sin inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde följande:
Det
torde numera vara allmänt erkänt, att gällande regler för den
kommunala skattskyldighetens fördelning ej äro tillfredsställande. Frågan
om en revision av denna del utav vår skattelagstiftning har sedan länge
stått på dagordningen, och inom finansdepartementet tillkallade sakkunnige
hava under år 1917 i ämnet avgivit tvänne förslag, vilka nu äro utställda
till vederbörande myndigheters och korporationers hörande. Slutliga yttranden
över dessa förslag torde inom kort komma att avgivas; och lärer
därefter erforderlig omarbetning av förslagen böra företagas, så skyndsamt
omständigheterna det medgiva.
Ehuru det sålunda är att hoppas, att för 1920 års riksdag kan
framläggas förslag rörande ett slutgiltigt reglerande av den kommunala
skattskyldigheten, har det dock — med hänsyn till den alltjämt fortgående
stegringen av kommunernas utgifter och den därav föranledda
ökningen av skatterna, som särskilt för den mindre inkomsttagaren äro
synnerligen tryckande synts mig vara en oundgänglig nödvändighet att
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.
redan nu söka ernå en med rättvisa och billighet mera överensstämmande
fördelning av det kommunala skattetrycket.
I sådant syfte har jag förut denna dag för Kungl. Maj:t framlagt
förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering
till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt. För
att bereda kommunerna ökade inkomster och jämväl på sådant sätt åstadkomma
någon lindring av skattebördan har jag vidare för avsikt att
under den närmaste framtiden förelägga Kungl. Maj:t förslag till en
kommunal nöjesskatt.
Det torde emellertid dessutom höra övervägas, huruvida icke inom
ramen för den nu gällande lagstiftningen, i avvaktan på en blivande
kommunalskattereform, skulle kunna vidtagas vissa jämkningar till ernående
av en rättvisare fördelning av skattetrycket. Vad därvid närmast
kunde ifrågasättas vore efter min mening dels beskattning för kommunala
ändamål av utdelning å aktier m. in., dels ock en höjning av den på
jordbruks- och annan fastighet belöpande andel i de kommunala utskylderna.
Sistnämnda höjning kunde lättast ske genom att något öka det
procenttal, efter vilket bevillning å fast egendom utgöres. Förtegen del
hyser jag den uppfattningen, att en sådan skärpning är av förhållandena
påkallad. Förslag i ämnet har — såsom jag redan nämnt i inkomstberäkningen
uti innevarande års statsverksproposition — varit under övervägande.
Med anledning av de betänkligheter, som från flere håll och
ur olika synpunkter gjorts gällande mot det ifrågasatta förslaget, har detsamma
emellertid fått för det närvarande förfalla.
Beträffande återigen frågan om kommunal beskattning av utdelning
å aktier torde det tillåtas mig att till en början erinra därom, att medan
det enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
åligger ej mindre inländska aktiebolag och solidariska bankbolag
att skatta för hela sin vinst än även delägarna i dylika företag
att utgöra skatt för den utdelning, de därifrån erhålla, är däremot enligt
den samma dag utfärdade förordningen angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å lotter
i solidariska bankbolag fri från bevillning. Då bevillningens egentliga
uppgift numera är att utgöra grundval för beräkningen av kommunalskatterna,
är det i avseende å dessa, som bevillningsförordningens bestämmelser
i berörda avseende hava sin huvudsakliga betydelse.
Nu berörda bestämmelser leda därtill, att personer, som åtnjuta kapitalinkomst
av ifrågavarande slag från företag inom annan kommun, undgå att
för sådan inkomst bidraga till utgifterna inom den kommun, där de äro
bosatta. Att detta innebär en oegentlighet har mer än en gång framhållits.
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 108.
Sålunda gjorde de kommitterade, som enligt bemyndigande den
19 maj 1893 förordnades att förbereda då föreliggande frågor angående
förändringar i skatteväsendet, i sitt den 2 november 1894 avgivna betänkande
med förslag till förordning angående inkomstbevillning följande
uttalande:
jDå kommitterade, som ovan anförts, ansett inkomst av kapital böra beskattas.
högre än annan inkomst, har givetvis även den frågan framställt sig,
huru föriaras borde med inkomst från kapital, som nedlagts i aktieföretag. Sådan
inkomst är för närvarande icke underkastad beskattning hos de enskilda delägarna
i aktieföretaget, utan skall, såsom 15 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
erinrar, i stället vederbörande bolag erlägga bevillning både för ränteinkomsten
av hela det i bolaget nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som
rörelsen därutöver lämnar._ Från rent principiell synpunkt innebär emellertid
detta en oegentlighet. Enligt grunderna för den rena inkomstskatten bör all en
person tiliflytande inkomst beskattas i hans hand. Endast under denna förutsättning
kan personens skatteförmåga vederbörligen beaktas. Förhållandet vållar även
anmärkningsvärda olägenheter med avseende å den kommunala beskattningen. Då
denna hos oss utgöres i visst förhållande till den inom kommunen påförda bevillning,
kunna välbärgade eller till och med förmögna medlemmar av kommunen, ifall
de nämligen hämta sin inkomst uteslutande från aktieföretag, alldeles undgå att
bidraga till utgifterna inom den kommun, i vilken de äro bosatta och av vars
inrättningar de draga nytta. Då därjämte denna kommun ofta nog är en annan
än den, där bolaget driver sin verksamhet, och aktieägaren således icke heller i
och genom bolaget erlägger kommunal skatt i hemorten, är det förklarligt, att
klagomal sa ofta försports över de i förevarande avseende nu gällande bestämmelser.
Men det vore icke heller varken för staten eller ur den kommunala beskattningens
synpunkt lämpligt, om bolaget befriades från bevillning och denna
i stället upptoges hos de enskilda delägarna. Ty i sådant fall bleve den del av
bolagets vinst, som icke utdelas utan avsättes till reservfonder och dylika ändamål,
obeskattad; och föga rättvist vore det naturligtvis, att, såsom följden även
skulle bliva, den kommun, där bolaget driver sin verksamhet och som därigenom
oftast tillskyndas ökade utgifter för fattigvård, skolväsen m. m., berövades kommunala
bidrag från bolaget. Vid sådant förhållande återstår endast den i flera
utländska inkomstskattelagar anlitade utvägen att beskatta såväl bolaget för dess
inkomst som de enskilda, delägarna för dem tillfallande utdelning, vilket föredöme
kommitterade också följt, då kommitterade föreslagit, att under ''annan inkomst
av varaktig eller tillfällig natur’ måtte inbegripas även ''utdelning, som delägare
i aktiebolag eller enskild sedelutgivande bank eger uppbära från bolaget eller
banken’.
En sådan anordning torde icke heller kunna anses komma i strid med
forellingarna på en rättvis beskattning. Man behöver icke till försvar för densamma
åberopa den av många förfäktade men av andra bestridda åsikten, att
aktiebolag och dylika inrättningar hava självständig inkomst och således utgöra
verkliga skattesubjekt. Aven om man anser, att inkomsten är de enskilda delägarnas
och icke bolagets, kan den i sådant fall formellt dubbla beskattning,
kommitterades förslag innebär, tillfyllestgörande motiveras med hänvisning till
Tidigare
uttalanden
rörande
kommunal
beskattning
.. av utdelning
å aktier
m. m
1893 års
kommitté.
8
1897 års
kommunalskatt
ekommitté.
1917 års
kommunalskatt
eförslag.
Kungl. May.ts proposition nr 108.
ej mindre den förhöjda beskattning, som föreslagits för ''inkomst av kapital men
som icke skulle drabba inkomsten av det i aktieföretag placerade kapitalet, än
även de särskilda förmåner, som lagstittningen berett nu ifrågavarande associationer
och som därför också i utlandet föranlett särskild beskattning av aktieföretag.
»
Uti den 18 maj 1900 avgivna förslag till dels ny bevillningsförordning
och dels lag angående kommunal taxering och skattskyldighet
hänförde 1897 års kommunalskattekommitté aktieutdelning till inkomst
av kapital. Därvid medgavs dock vid aktiebolags taxering enligt bevillningsförordningen
avdrag för ett belopp, motsvarande fyra procent a inbetalt
kapital. Aktieägarna betraktades härvid såsom förlagsgivare åt
bolaget, och utdelningen ansågs såsom förlagsvinst. Å andra sidan ägde
bolaget att betrakta det av aktieägarna tillskjutna. aktiekapitalet såsom
upplånat förlagskapital, å vilket bolaget, liksom varje annan skattskyldig
i liknande ställning, vid beskattning ägde avdraga ränta efter allmänt
gällande räntefot. Däremot ansågs icke, att vid kommunalbeskattningen
någon dylik avdragsrätt kunde medgivas aktiebolag. Härom yttrade kommittén,
bland annat:
»Att den kommun, inom vilket ett aktiebolag utövar sin verksamhet och
för en ofta talrik arbetarepersonal ställer stora fordringar på kommunens fattigvård
och skolväsen m. m., förvägras rätt att utan avdrag av ifrågavarande art
upptaga kommunalutskylder av bolagets inkomst, måste enligt kommitténs asikt
i och för sig medgivas vara en obillighet och skulle i många fall göra kommunens
beskattningsrätt tämligen illusorisk.»
Även i de förslag till kommunalskattefrågans lösning,^ vilka avgivits
den 31 januari 1917 av landskamreraren O. V. Landén samt den
16 april samma år av landskamreraren G. V. Eiserman och f. d. kammarrättsrådet
E. J. von Wolcker, ingår en på olika sätt anordnad beskattning
av det slags inkomst, varom nu är fråga.
Landén, som — förutom objektbeskattning av fast och viss lös
egendom samt särskild beskattning av förmögenhet — för beskattning
utav avkastning eller inkomst tänker sig den i bevillningsförordningen
begagnade partiella inkomstskattens form, föreslår, att inländska aktiebolag
och solidariska bankbolag, utan att erhålla avdrag för den del av
vinsten, som utdelats till delägarna, skola taxeras till inkomst i den eller
de kommuner, där de drivit sin verksamhet eller eljest äro skattskyldiga,
under det att delägarna skola i vederbörande hemvistkommuner utgöra
kommunal inkomstskatt för sin utdelning från bolagen. Däremot är förmögenhet
uti aktier och lotter i solidariska bankbolag enligt Landens
förslag fri från kommunal förmögenhetsskatt.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
Det Eiserman-von Wolckerska förslaget åter upptager, förutom
en särskild fastighetsskatt, dels en uteslutande på intresseprincipen
grundad beskattning av avkastning, varmed förstås en förvärvskällas
nettoavkastning utan avdrag för räntor och personliga utgifter, och
dels en på skatteförmågan grundad beskattning av skattskyldigs samfällda
inkomst, d. v. s. avkastningen av alla honom till buds stående
föi värvskälloi efter avdrag för räntor och vissa personliga utgifter.
Med sistnämnda beskattning kombineras beskattning av förmögenhet.
För avkastning skall utgöras avkastningsskatt samt för inkomst och förmögenhet
kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt. Aktiebolagen och
de solidariska bankbolagen skola för den av dem uppburna avkastningen
erlägga avkastningsskatt till den eller de kommuner, där bolagen
utövat sin verksamhet eller eljest äro skattskyldiga, men skola —
liksom andra juridiska personer förutom stärbhus — vara fritagna från
kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt. Delägarna åter skola i mantalsskrivningsorten
utgöra kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt för
sin utdelning från bolagen, men däremot vara frikallade från avkastningsskatt
för samma utdelning.
Jag har inom finansdepartementet låtit utarbeta förslag till kom- Inom
munal beskattning av utdelning å aktier. Anans
förslaget
skulle 9 och 12 §§ i förordningen den 28 oktobermentrtupp1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst ävensom 9 § för''
i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid förslå!!"
taxeringen» i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
9 §•
1 mom. Till inkomst av kapital räknas:
a) ränta — — — __ — — — — — penningar;
b) krono- och kyrkotionde — — — — — _ _ _ _ ecclesiae
c)
utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;
samt
d) utdelning å aktier i utländska aktiebolag.
2 mom. — — — — — _ _ _ _ _ _
12 §.
1 mom. — — — — _ _ _ _ _ _ _ _ _
2 mom. Från utgörande av inkomstbevillning frikallas:
a) — — — — — — — —
b) - - ------------
c) — — — — — — — — — —
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 90 käft. (Nr 108.)
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
e) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande per
8011
^ om han icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den, som utgjorts
av från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller erhållits genom
här idkad rörelse; dock att person tillhörande olönat konsulat icke är inkallad
från utgörande av bevillning för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å
lotter i solidariska bankbolag; . . ,
om han är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit av sin tjänst
hos den främmande makten; _ _ _ _
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
9 §•
Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag
upptages det belopp, som delägaren nästföregående ar uppburit eller agt uppbära
^utdelning från bolaget utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar, ^ använts
till utdelningen. Har aktie eller bankett under nästföregående ar bytt
ägare, upptages utdelningen såsom inkomst för den, som vant ägare av den till
aktien eller banklotten hörande kupongen vid den tidpunkt, da utdelningen be
tillgänglig för lyftning. Under inkomst, _ varom bär ar iraga, hänföra jamvai
utdelning°till kommanditlottägare i solidariskt bankbolag.
Däremot taxeras icke medlem i förening för ekonomisk verksamhet for vad
han erhållit såsom vinstutdelning å insats i föreningen.
Över för- Över detta förslag hava yttranden infordrats från överståthållar
ilagct
av- ämbetet, länsstyrelserna och kammarrätten. ,
givna ut- Förslaget tillstyrkes av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
låtanden. Jö Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Kristianstads, Alvsborgs Skara
borgs,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jamtlands, Västerbotten*
och Norrbottens län.
Länsstyrelsen
i Kronobergs
lön.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anför därvid, bland annat:
»8 9 i särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen uti bevillningsförordningen
föreskriver, att, enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga
bevillning både för ränteinkomsten av hela det i bolaget nedlagda kapitalet
och för den vinst, som rörelsen därutöver lämnat, de enskilda delagarna icke
böra taxeras för inkomst från samma bolag. Den distinktion, som bär meter
ifråga om dessa bolags vinst, nämligen att eu del därav vore resultat av det i
bolaget nedlagda kapitalet, men blott en del resultat i egentlig mening av bolagets
verksamhet, synes icke kunna tillmätas någon avgörande betydelse för fragan
om beviilningsplikt eller icke för utdelning av aktier eller lotter i bolagen, b as -
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
mera bör vid bedömandet av denna fråga fasthållas å den ena sidan, att utdelningen
i dess helhet i respektive aktieägares och lottägares hand är en minst
lika effektiv kapitalavkastning som egentlig ränteinkomst, och å den andra sidan,
att för ett bolag såsom sadant visserligen dess kapital naturligtvis medverkar
till bolagets inkomst, men att denna omständighet icke vare sig kan anses grundlägga
rätt för bolaget att göra avdrag för någon ränta å det egna kapitalet vid
beräknande av beskattningsbar inkomst av bolagets verksamhet — sådan avdragsrätt
tillkommer ju icke andra skattskyldiga i fråga om deras inkomst — ej heller
skulle berättiga till påståendet, att i följd av nyss berörda omständighet en
beskattning av såväl bolagets inkomst som aktieägares och lottägares utdelning
aktier, respektive bitter i bolaget, innebure dubbelskattning. Redan det förhållandet,
att det ju är fråga om fullständigt koordinerade rättssubjekt, måste
anses utesluta berättigandet av nyss berörda påstående. Bolaget, ej mindre än
den enskilda aktieägaren, respektive lottägare!), är ju ett självständigt rättssubjekt,
jämväl i beskattningsavseende. Rättsförhållandet emellan å ena sidan bolaget
och å andra sidan aktieägare är icke sådant, att därav påkallas någon gynnad
undantagsställning i beskattningsavseende vare sig för bolaget eller aktieägare.
Däremot torde den meningen hava skäl för sig, att fördelarna för de enskilda
att kunna välja aktiebolags form för en gemensam ekonomisk verksamhet
äro så störa, att det rättsskydd, som möjliggör denna form för ett företag, snarare
kunde motivera ökat ekonomiskt bidrag till det allmänna från bolagens sida än
skattefrihet för den ofta betydligt ökade kapitalavkastning, som genom bolagens
verksamhet med begränsad företagarerisk för de enskilda uppkommer.
Principiellt synes därför icke någon avgörande invändning kunna göras
emot de föreslagna författningsändringarna. Dessa torde också tämligen allmänt
tillfredsställa rättskänslan. I sådant avseende kan nämnas, att till och med fall
förekommit, då taxeringsnämnd här i länet med avvikelse från skattskyldigs deklaration
och i strid med nu gällande författning, men fullt överlagt, uppenbarligen
i en känsla av rättvisa lika fullt som av omtanke om respektive kommuns
ekonomi taxerat till bevillning icke bevillningspliktig utdelning å aktier.
Ä andra sidan torde de föreslagna författningsändringarna väcka farhågor
hos många, som placerat större eller mindre kapital i aktier eller banklotter,
måhända även med den avsikten att därigenom vara fria från kommunalskatt i
större eller mindre utsträckning. Och man kan möjligen befara, att i fråga om
ep del så kallade familjebolag, vilkas aktieägare ju ekonomiskt kunna vara tämligen
sammanfallande med bolaget, det helt enkelt kan befinnas fördelaktigt att
upplösa belägen i stället för att fortsätta med dem, sedan såväl aktieägarna skulle
ha att erlägga bevillning, respektive kommunalutskylder, som bolaget att bära
sin beskattning.
De ekonomiska verkningarna i nu antydda avseenden, nämligen för dem,
som förvärvat aktier eller lotter med förväntan om viss skattefrihet för utdelningen
därå, samt i fråga om aktiebolagsbildandet, påkalla möjligen närmare
övervägande vid genomförandet av de föreslagna författningsändringarna, men de
synas länsstyrelsen icke kunna vara av avgörande betydelse för frågan, om ändringarna
böra vidtagas eller icke.
De föreslagna författningsändringarna, som ju givetvis skulle hava sin största
eller huvudsakligaste betydelse för kommunernas ekonomi och som i det avseendet
torde böra tillmätas eu icke ringa vikt, kunna möjligen sägas föregripa
Länsstyrelsen
i Stockholms
lön.
Länsstyrelsen
i Blekinge
län.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
den påbörjade kommunala skattereformen i visst avseende. Det vill dock synas,
som om icke någon fara skulle kunna genom här ifrågavarande författningsändringar
uppkomma för ett lyckligt genomförande i sinom tid av den kommunala
skattereformen.»
I sitt tillstyrkande utlåtande yttrar länsstyrelsen i Stockholms län
följande:
»Ändringen innebär, att bevillning framdeles skall erläggas för utdelning
å aktier i inländska aktiebolag och å Jotter i solidariska bankbolag, vilka, utdelningar
enligt gällande bevillningsförordning äro fria från bevillningstaxeiing.
Mot att oevillning påföre^, för dylika utdelningar har brukat framhållas,
att, då aktiebolag och solidariska banker erlägga bevillning för hela sin inkomst,
även den del därav, som utdelas till aktie- och lottägare, dubbelbeskattning skulle
uppstå, om även dessa utdelningar bleve föremål för bevillningstaxering.
Teoretiskt sett kan denna uppfattning vara riktig, men i praktiken är det
säkerligen nog så svårt att i skattehänseende finna skillnaden mellan exempelvis
en aktie och en räntebärande obligation, för vilka vid inköpet priset lärer beräknas
icke med hänsyn till att aktiebolag, som utgivit aktien, har att erlägga utskylder
för hela sin vinst, utan med tanke på att i ena eller andra fallet den
beräknade utdelningen, respektive räntan, stär i lämplig proportion till inköpspriset.
»
Med viss modifikation tillstyrkes det remitterade förslaget vidare
av länsstyrelsen i Blekinge län. Nämnda länsstyrelse erinrar därvid om,
att den i sitt den 31 januari 1918 avgivna utlåtande över Landéns samt
Eisermans och von Wolckers ovan omförmälda förslag till den kommunala
beskattningens omläggning framlagt ett eget förslag i fråga om beskattningen
av aktiebolag och utdelning därifrån, vilket förslag dock medgives
icke kunna läggas till grund för en separat lösning av denna beskattningsfråga.
Länsstyrelsen anför vidare:
»Av länsstyrelsens åberopade utlåtande framgår, att länsstyrelsen visserligen
anser, att goda skäl tala för, att utdelningen å aktier, sett från praktisk
synpunkt, icke som hittills bör vara helt fri från kommunal skatteplikt^ fastän
det å andra sidan ej kan förnekas, att aktieinnehavarna få å sin utdelning a aktier
erlägga kommunal skatt två gånger. Att i nuvarande tider, da den kommunala
uttaxeringen synes stiga i snart sagt svindlande fart, det blir nödvändigt, att om
möjligt uppsöka nya skatteobjekt och därigenom utjämna skattebördan för de
mindre bärkraftiga skattedragarna, finner länsstyrelsen ganska självklart, och i
stort sett äro nog aktieägarna — frånsett en del jobbare, för vilka någon misskund
icke lär böra ifrågasättas — personer, som äro i ganska god ekonomisk
ställning och därför jämväl bärkraftiga i skattehänseende. Med hänsyn till ej
mindre att många aktieägare dock torde finnas, som uteslutande måste draga sig
fram på avkastningen av ett anspråkslöst kapital och i nuvarande kristider med
mångdubbelt pris å alla förnödenheter leva i en ganska prekär ställning, än ock
att en omedelbar övergång till full likställighet i kommunal beskattning av aktie
-
13
Kungl. Ålaj:ts proposition nr 108.
utdelning med annan inkomst måste förhindra en framtida lösning av frågan i
enlighet med länsstyrelsens förut omförmälda förslag samt jämväl ur kontinuitetens
synpunkt måste väcka allvarsamma betänkligheter, synes det länsstyrelsen,
då behovet av en snar, provisorisk lösning icke kan förnekas föreligga, lämpligt!
a,tt det föreliggande förslaget så modifieras, att för utdelning å aktier endast erlägges
halv bevillning och kommunalskatt, varom bestämmelse kunde givas, antingen
på det sätt, att i 8 § 3 mom. av bevillningsförordningen stadgas, att för
dylik inkomst bevillning skall erläggas med en tjugondeis procent av inkomstbeloppet,
eller kanske enklare genom en föreskrift, att aktieutdelning upptages
till bevillning för halva inkomstbeloppet.»
Överståthållarämbetet anför i sitt yttrande: Överståt
»Visserligen
må anses riktigt, att aktieägare genom att påföras bevillning ämbetet.
för av honom uppburen utdelning i bolaget får för sådan inkomst deltaga i den
kommuns utgifter, inom vilken ban är bosatt. Den dubbelbeskattning av viss del
av aktiebolags vinst, som därigenom kommer att äga rum även vid den kommunala
beskattningen, och hänsynen till den hårda beskattning till staten, som redan
på vilar i aktiebolag insatt kapital, synes dock ämbetet böra mana till viss försiktighet
vid införandet av dylik skattskyldighet; och torde fog tinnas för den
ståndpunkt, att ifrågavarande slag av inkomst ej bör helt jämställas med övrig
till kommunen beskattningsbar inkomst, en uppfattning, som också vunnit beaktande
i det av särskilda sakkunniga framlagda förslaget till lag angående kommunal
taxering och skattskyldighet.»
Länsstyrelsen i Värmlands län anser rättvist, att, därest den före- Länsstyrelslagna
beskattningen kommer till stånd, ett motsvarande avdrag i den s<fon^si™
beskattningsbara inkomsten beredes de företag, varifrån utdelningen utgår.
Endast under berörda förutsättning finner sig sagda länsstyrelse
kunna tillstyrka bifall till det remitterade förslaget.
Länsstyrelsen i Västmanlands län förklarar sig icke hava några Länsstyrelnya
synpunkter att lägga till de ofta anförda skälen för och emot be- bilands''
villningstaxering av här ifrågavarande slag av inkomst. län.
Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Örebro län avstyrka det remitterade förslaget
och motivera denna sin ståndpunkt i huvudsak därmed, att förslagets
genomförande skulle leda till dubbelbeskattning jämte därav härflytande
olägenheter ävensom föregripa den förestående kommunalskattereformen.
Sålunda anför länsstyrelsen i Malmöhus län, bland annat: Länsstyrel
»Eders
Kungl. Maj:ts befäl lningsha vande kan väl förstå behovet att i närvarande
tid söka förskaffa kommunerna nya skattekäl ior, men .Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande kan icke underlåta att uttala betänkligheter mot att nya be
-
14
Kvngl. Maj:ts proposition nr 108.
skattningsföremål anordnas genom vidtagande av principiella andringar av nu
gällande kommunala skattelagstiftning, innan ställning tagits till de förslag
rörande en genomgripande kommunal skatteomläggning, vilka föreligga till Kders
Kungl. Mapts nådiga prövning. Det skulle nämligen eljest kunna inträffa, att
dylika principiella ändringar icke låta sig infogas i det nya kommunala skattesystemet
men bliva svåra att borttaga, sedan de en gång vidtagits. Det nu föreliggande
förslaget innefattar just eu sådan ändring av principiell art
Ö Förslaget bar Eders Kungl. Majits befällnmgshavande funnit desto mera
betänkligt, som det skulle innebära en påtaglig dubbelbeskattning av samma inkomst,
nämligen både hos bolaget och hos delägarna i bolaget. Det kan icke
undgås, att en sådan dubbelbeskattning kommer att medföra påföljder, som icke
äro önskvärda, än mindre avsedda. • i „
Redan den för statsbeskattningen genomförda dubbelbeskattningen i nu berörda
avseende, vilken dock måste anses mera försvarlig, bär i manga fall medfört
mindre lämpliga påföljder. För att undvika dubbelbeskattningen har i en
betydande mängd fäll förekommit, att i bolag, där styrelsemedlemmarna ensamma
eller till största delen äga bolagets aktier, bolagsstämma^ beslutat arvoden och
tantiéme åt styrelsemedlemmarna till belopp, som icke statt i nådigt förhållande
till omfattningen av bolagets verksamhet eller till värdet av det arbete, styrelsemedlemmarna
kunna antagas hava nedlagt i bolaget. Dessa åt styrelsemedlemmarna
utgående belopp, vilka till största delen rätteligen bort utgå såsom utdelning
å aktier, hava således för undvikande av dubbelbeskattning avforts såsom
driftkostnader hos bolaget och deklarerats av styrelsemedlemmarna såsom
inkomst av arbetsanställning. Utom det i övrigt otillbörliga härutinnan har ett
sådant förfaringssätt medfört högst betänkliga olagenheter just pa kommunalbeskattningens
område, i det att kommunernas beskattningsrätt kunnat därigenom
illuderas. Om nämligen bolagets rörelse bedrivits och skolat kommunalt beskattas
inom en kommun, men styrelsemedlem varit bosatt och kommunalt skattskyldig
för arbetsanställning inom annan kommun, har den forra kommunen blivit
berövad sin beskattningsrätt till förmån för den senare. Nu skulle ju visserligen
låta sig tänkas att förhindra dylika manipulationer genom någon bestämmelse,
liknande den i 5 S krigskonjunkturskatteförordningen, men erfarenheten har visat,
huru utomordentligt svårt det är att i de olika växlande fallen avgöra, nar denna
bestämmelse bör komma till tillämpning, utan att därmed orätt göres.
Skulle emellertid — vilket Eders Kungl. Mapts betallningshavande i underdånighet
betvivlar — bestämmelser kunna genomföras till förebyggande av obehöriga
åtgöranden för dubbelbeskattnings undvikande, är Eders kungl Mapts
befallningshavande i underdånighet övertygad, att den ifrågavarande dubbelbeskattningen
skulle medföra ganska avsevärt men för vart näringsliv därigenom,
att aktiebolagsformen komme att undvikas. Denna påföljd torde icke vara ons -värd, då in obestridligt är, att denna förin för näringsverksamhets utövande i
synnerligt hög grad bidragit till näringslivets blomstring i va,rt land »kulle
näringsverksamheten i stället taga kooperativa föreningstormen, komme detta åtminstone
icke att medföra ökade beskattningsföremål åt kommunerna
Slutligen vågar Eders Kungl. Majits befallmngshavande i underdånighet
förmena, att kommunal beskattning av utdelning av aktier icke bleve av den >etydelse
för kommunerna, som med författningsförslaget torde vara avsedd. Åtminstone
komme de i verkligheten mest behövande kommunerna att ga miste om
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
några som helst fördelar därav. Det nu ifrågavarande beskattningsföremålet torde
nämligen nästan uteslutande förekomma i stadskommunerna, synnerligen de största
av dem.»
I nära överensstämmelse med sistnämnda länsstyrelse uttalar sig * Läm
länsstyrelsen
i Örebro län. styrelsen i
lOrebro län.
Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller i sitt utlåtande till en bör- Läns
jan,
att det remitterade förslaget överensstämmer med Landéns samt u^mdTlän
Eisermans och von Wolckers ovannämnda förslag till en systematisk om- PPm “ °”
läggning av kommunalbeskattningen därutinnan, att kommunalskatt skall
erläggas även för inkomst genom utdelning å aktier i inländska aktiebolag,
samt riktar sig därefter mot den dubbelbeskattning, som förmenas
ligga häri, varefter länsstyrelsen anför:
»Vidare må erinras, att ett minskande av skiljaktigheterna mellan kommunalbeskattningen
och statsbeskattningen kan vara betänkligt ur de skattepolitiska
®ynPurikter, som gjorts gällande i de båda betänkandena och som innebära, att,
ju större, överensstämmelsen är, desto skarpare- framträder konkurrensen med
därav följande svårigheter att i vederbörlig mån begagna skattekällorna.»
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i sitt yttrande, Länsstyrelbland
annat, följande: * Bött
»Tungt.
vägande skäl kunna givetvis anföras mot en samtidig taxering av Bohus lön.
aktiebolags vinst och aktieägares utdelning. Å andra sidan har genom de ekonomiska
förhållandenas utveckling under senare tid det samband, som förut fanns
mellan aktieägare och vederbörande bolag, alltmera avlägsnats, och i regel intaga
aktieägarna — om man undantager delägare i s. k. familjebolag — numera
icke någon annan ställning till bolaget än den av räntetagare. Den dubbelbeskattning,
som i allt fall skulle komma till stånd genom aktieutdelnings hänförande
till skattepliktig inkomst, skulle sålunda i flertalet fall icke längre komma
att framstå såsom obillig. Tvärtom torde en sådan beskattning för det allmänna
medvetandet te sig såsom grundad på rättvisa.
Om Konungens befallningshavande sålunda icke principiellt finner anledning
till anmärkning mot en samtidig beskattning av aktiebolags vinst och aktieägares
utdelning, synes det emellertid Konungens befallningshavande nödvändigt,
att en sådan beskattning med hänsyn till dess faktiska karaktär av dubbelbeskattning
icke bör komma till stånd annat än såsom ett led i ett rationellt genomfört
skattesystem. — — — — — _ _ _ _ _ _ _ ___ _
Att inom den nuvarande bevillningsförordningens ram införa skattskyldighet
för utdelning å aktier synes Konungens befallningshavande knappast vara
tillrådligt. Man skulle därigenom kunna komma att öka de erkända bristerna i
densamma med ännu ep. Det kan också befaras, att, därest aktiebolagens vinster
bleve förhållandevis lindrigare beskattade vid den fullt genomförda kommunalskattelagstiftningen
än under övergångstiden, en del aktiebolag komma att i större
eller mindre grad uppskjuta utdelningarna i avvaktan på skattereformens genom
-
16
Länsstyrelsen
i Östergötlands
län.
Kammar
rätten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
förande Framför allt skulle detta kunna väntas inträffa i fråga om de s. k familjebolagen,
för vilka den föreslagna ändringen av bevillningsfcrordnmgen skulle tramstå
såsom synnerligen obillig och innebärande en direkt dubbelbeskattning.»
Länsstvrelsen i Östergötlands län framhåller, att den ifrågasätta
beskattningen av utdelning å aktier skulle särskilt hårt drabba en hel
del små företag, samt anför vidare:
»Skulle Kungl. Maj:t emellertid finna tidsförhållandena påkalla en provisorisk
lagstiftning av ifrågavarande slag, ifrågasätter Kungl. Maj:ts befallningshavande,
huruvida icke åtminstone mindre företag kunde uteslutas tran denna
beskattning. i)et torde vara vanskligt att ens antydningsvis utan någon utredning
i saken yttra sig om denna ifrågasatta begränsning, men kunde givetvis
bolagets samlade kapital få vara avgörande för tiagan om skattskyldighet eller
icke skattskyldighet och kanske i så fall för enkelhetens skull skattskyldigheten
i allt fall kunde läggas på aktieinkomsten, med företagets befriande antingen
bolti eller delvis.
Ett annat sätt att mildra verkningarna av föreskriftens genomförande vore
möilmen att låta endast en viss del av aktieinkomsten — exempelvis hälften — för
närvarande kommunalt beskattas. I så fall liksom även om hela aktieinkomsten
bevilIningstaxeras, måste givetvis rättighet beredas vederbörande att avdraga
skuldränta eller viss del därav, innan bevillningspliktiga beloppet framkommer.»
Kammarrätten upplyser i sitt utlåtande inledningsvis därom, att
kammarrätten, som ännu icke avgivit yttrande övei Landens samt Eiser
mans och von Wolckers den 28 maj 1917 till kammarrätten remitterade
förslag, dock till behandling förehaft desamma, i vad angår, bland
annat, frågan om kommunal beskattning av aktiebolag däri kammarrätten
inbegriper jämväl solidariska bankbolag — och delägare i sådana
bolag. Kammarrätten ingår därefter på en redogörelse för de anmärkningar,
vartill granskningen av berörda förslag i denna del från kammarrättens
sida föranlett, samt anför i sådant avseende:
»Vid granskning av de särskilda förslagen framgår, att Landéns förslag i
föreliggande fråga icke tagit någon hänsyn till en av de principer, som enligt
kammarrättens mening ovillkorligen böra upprätthållas i fråga om all kommunal
beskattning, nämligen att dubbeltaxering icke får ifrågakomma och att således
samma inkomst icke får under samma beskattningsform taxeras hos olika skattesubjekt.
Samma inkomst skall nämligen enligt Landéns förslag taxeras till kommunal
inkomstskatt hos såväl aktiebolaget som dess delägare. Med det av Landén
valda beskattningssystemet står emellertid sådan dubbeltaxering näppeligen att
undvika, därest utdelning å aktier skall, såsom önskligt är, hos delägarna kommunalt
beskattas. Men en sådan konsekvens av beskattningssystemet är i sin man
ägnad framkalla tvivel om riktigheten och lämpligheten av systemet i dess helhet.
Eisermans och von Wolckers förslag i fråga om aktiebolagens och dess
delägares kommunala beskattning innefattar givetvis en rationellare lösning av
föreliggande beskattningsproblem, i det att dubheltaxering av samma inkomst i
samma beskattningsform icke förekommer. Mot den av dem föreslagna anora
-
Kungl. May.ts proposition nr 108.
17
ningen att låta aktiebolagen helt undgå kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt
maste emellertid kammarrätten inlägga sin gensaga, .»ven om, såsom förslaget
förutsätter, till utdelning å aktier hänföres icke blott årsutdelning utan
jamval slutlig utdelning vid aktiebolags upplösning, såvitt ej sådan slututdelning
innefattar återbetalning av inbetalt kapital eller består i aktier eller lotter i
annat bolag, som _ övertager det likviderande bolagets verksamhet, medför dock
aktiebolagens befriande från beskattning för kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt
en ur kommunal beskattningssynpunkt obehörig förmån för dessa bolaoi
förhållande till enskilda skattskyldiga. Aktiebolagens beskattning till kominm
nal inkomst- och förmögenhetsskatt skulle visserligen vara förenad med avsevärda
svårigheter och olägenheter, därest denna skatt, på sätt förslaget innehåller o-öres
progressiv enär den. progressiva beskattningsmetoden förutsätter att hela inkomsten
— och således i fråga om aktiebolag utan avdrag för utdelning till delägarne
1.. ,-11 , , iK , . Ö -i UtUCiUilfw till U.C?id.y
lagges till underlag för taxeringen, samt att inkomsten tages till beskatt
rån 2:
a allenast eu ort. Vad aktiebolag beträffar, torde vid progressiv beskattning
beskattningsorten näppeligen bliva annan än den, där bolaget har sin styrelse
men denna ort kan i många fall icke anses äga berättigat intresse att ens
i någon del fa beskatta inkomsten. Om åter, såsom kammarrätten ur andra
synpunkter anser önskvärt, den kommunala inkomstskatten icke göres proo-ressiv
och ej heller kombineras med förmögenhet, synas skattetekniska hinder icke lio-o-a
i vagen för att låta aktiebolagen taxeras till sådan inkomstskatt för vad som av
inkomsten återstår, sedan från inkomsten avdragits vad som utdelats till aktieagarna
eller viss andel därav, liksom ej heller att fördela den sålunda återstående
inkomsten till beskattning inom samtliga de kommuner, där bolaget på grund av
sm verksamhet eller eljest bör anses skattskyldigt.
Med en sålunda vidtagen omläggning av Eisermans och von Wolckers förslag
överensstämmer detsamma i huvudsak med det sätt, varpå enligt kammarrattens
uppfattning frågan om aktiebolagens och dess delägares kommunala beskattning
lämp igen bör ordnas. Utan att här göra något uttalande, huruvida
nagotdera av. de den 28 maj 1917 remitterade förslagen innefattar en tillfredsställande
lögning av frågan om kommnnalbeskattningens reformering i hela dess
vidd eller vilketdera av förslagen bör tillerkännas företräde framför det andra
vi 1 kammarrätten dock framhålla, att enligt kammarrättens mening den kommunala
beskattningen huvudsakligen bör ligga å intresseprincipens grund, men
att vid sidan av de objektskatter, som i enlighet härmed böra anordnas, bör stälJas
eu inkomstskatt, som i så måtto tager hänsyn till skatteförmågan, att allenast
, e f" len inkomst efter avdrag således för skuldräntor och vissa personliga omkostnader
— tages till beskattning, samt att skattebefrielse eller skatte!ludring
medgives, i den man nedsatt skatteförmåga må kunna därtill föranleda. Frånsett
egendomsskatt skall, vad näringsverksamhet beträffar, eu objektskatt. den må nu
utgöras av näringsskott, avkastningsskatt eller annan dylik skatt, givetvis erJaggas
i den kommun, där näringskapitalet är nedlagt eller näringen utövas, varemot
inkomstskatten bör i regel tillfalla bostadskommunen och, där sådan saknas
verksamhetsko,umunen. I ett skattesystem av nu antydd art, där tillika gäller
att dubbeltaxering icke far äga rum, fäller sig naturligt, att aktiebolags och dess
delagares beskattning så anordnas, att bolaget i den eller de kommuner där verksamheten
utövas eller bolaget eljest är skattskyldigt, erlägger ej mindre den på
näringen eller avkastningen belöpande objektskatten än även inkomstskatt för den
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. DO käft. (Nr 10A) ;j
18
Kung1. Maj:ts proposition nr 108.
del av inkomsten, som återstår efter avdrag för utdelning till delägare, samt att
delägarna, en var i sin bostadskommun, utgör inkomstskatt för utdelningen. Da
emellertid kommunal beskattning för utdelning å aktier som hittills icke agt
ram följaktligen kan, om bostadskommunen tillerkännes beskattningsrätt till hela
den''av aktieägaren uppburna utdelningen, befaras föranleda en alltför stark iorsklutning
av skatteintäkterna till förmån för vissa kommuner, särskilt större stadskommuner,
där aktieägare till större antal pläga vara bosatta, ma ifragasattas,
huruvida icke lämpligen allenast eu del av aktieägares utdelning, exempelvis
hälften bör i aktieägarens hand taxeras i hans bostadskommun, i vilket tall
aktiebolaget vid beräkning av dess beskattningsbara inkomst skulle åtnjuta avdrag
blott för den del av utdelningen, som hos aktieägarna toges till beskattning.»
Yad särskilt angår förslaget till separat lösning av förevarande
beskattningsfråga, anför kammarrätten följande:
»Beträffande det nu remitterade förslaget rörande ändringar i bevdlningsförordningen
och därtill hörande anvisningar ansluter sig detsamma till det av
Landén framlagda förslaget, i vad det angår aktiebolagens och dess delagares
kommunala beskattning. Fullständig dubbeltaxering är således avsedd att etableras
i det att samma inkomst skall taxeras i såväl aktiebolagets som delägarens
hand. Vår skattelagstiftning har hittills i möjligaste man upprätthållit den
för visso på riktiga grunder vilande principen, att inkomst icke far göras till
föremål för dubbeltaxering, och kammarrätten har vid derå tillfallen uttalat sig
emot de försök titl rubbning av denna princip, som framträtt i förslag till anclringar
i lagstiftningen. Yisserligen föreligger i avseende a statsbeskattningen i
viss mån avvikelse från nämnda princip, i det att aktiebolagen efter särskild
skatteskala, byggd på förhållandet mellan bolagets kapital och årsvinst, paforas
inkomstskatt för sin vinst utan avdrag för utdelning till delägarna, och de senare
beskattas för hela sin utdelning. Till försvar för denna anordning som huvudsakligen
påkallats av fiskaliska skäl, har emellertid framhållits, att statsmakterna
i avseende å ansvarighet för gäld berett aktiebolagen förmåner framfor andra
skattskvldiga, vilka förmåner borde kunna kompenseras av skärpt beskattning
till staten.'' Med hänsyn till de skilda grunder, efter vilka inkomstskatt lör aktiebolag
och andra skattskyldiga utgår, kan ock möjligen sägas, att sättet för aktiebolagens
och dess delägares taxering till denna skatt icke framträder såsom reell
dubbeltaxering, ncu uu iuic»i»6uc ^—o--- ........„.. ,, y„,
beskattning; och de skäl, som ansetts kunna aberopas till stod for att faua både
bolagen och delägarna erlägga inkomstskatt till staten, äga ingen giltighet, nar
det ”gäller den kommunala beskattningen. Att för övrigt låta aktiebolagen och
deras delägare underkastas dubbelbeskattning, men icke utsträcka sådan beskattning
till andra juridiska personer och deras medlemmar, exempelvis ekonomiska
föreningar och kommanditbolag, utgör givetvis en inkonsekvens.
Ett genomförande av det nu remitterade förslaget skulle pa ett betänkligt
sätt föregrfpa den omläggning av den kommunala beskattningen, som för närvarande
är under övervägande och som efter all sannolikhet inom en nära framtid
föreligger till avgörande. Att i eu så viktig detalj därav som flen om aktieutdelnings
beskattning nu vidtaga en väsentlig ändring, skulle helt visst försvara,
om ei omöjliggöra eu annan lösning av samma fråga, om eu sådan med hänsyn
till beskattningssystemet i dess helhet tilläventyrs knnde finnas önskvärd, var
-
5 tid Co uti -V oi i u ^ vi A v 11*1111
Den nu föreslagna anordningen innebär däremot verklig^ dubbel -
Kungl. Maj:ls proposition nr 108. 19
förutom den föreslagna anordningen komme att även i andra delar öva inflytande
på skattesystemet, J
Därjämte vill kammarrätten icke underlåta framhålla, att den redan införda
dubbelbeskattningen till inkomstskatt för utdelning å aktier, efter vad erfarenheten
visat, medfört benägenhet att i bolag, däri aktierna innehavas av ett
fåtal personer, låta aktieägarna utfå sin vinst i form av avlöning, tantiem eller
eljest i annan form än genom utdelning å aktierna, ett förfarande som får antagas
komma att än mera praktiseras, därest utdelning å aktier skall undergå
även kommunal dubbelbeskattning. Förutom att syftet med dubbelbeskattningen,
nämligen ökning i ^skatteintäkter, genom antydda åtgärder illuderas, medföra desamma,
på sätt Konungens befallningshavande i Malmöhus län jämväl erinrat,
den olägenheten, att kommun, inom vilken aktiebolagets verksamhet bedrives, kan
till obehörig förmån för annan kommun, där aktieägaren är bosatt, gå miste om
eller åtminstone lida minskning i den beskattningsrätt till bolagets vinst, som
eljest tillkommer densamma.
Då. kammarrätten sålunda anser det nu remitterade förslaget icke vila å
principenliga och rättvisa beskattningsgrunder samt på ett störande sätt föregripa
det pågående reformarbetet i kommunalbeskattningen och tillika kunna menligt
inverka å kommunernas beskattningsrätt, måste kammarrätten för sin del avstyrka
detsamma.»
Till följd av nu gällande bestämmelser, enligt vilka skatt till kommun
ej erlägges för inkomst i form av utdelning å aktier i inländska
aktiebolag eller å lotter i solidariska bankbolag, kan det, på sätt redan
1893 års skattekommitterade erinrat, inträffa, att personer i synnerligen
göda ekonomiska omständigheter äro så gott som helt befriade från att
bidraga till utgifterna inom den kommun, där de bo och av vars inrättningar
de draga nytta. Om det oriktiga i detta förhållande torde man
numera ganska allmänt vara ense. Då eu kommunal beskattning av utdelning
å aktier och banklotter det oaktat mött och alltjämt möter motstånd,
har detta skett under det ofta hörda påståendet, att man måste
söka undvika dubbel beskattning av samma inkomst. Man lärer emellertid
icke kunna såsom allmängiltig princip hävda, att dylik s. k. dubbel
beskattning är eu oegentlighet. Det må erinras om, att aktiebolags inkomster
över huvud icke kunna i alla hänseenden likställas med enskildas
inkomster, något som kommit till uttryck redan däri, att vid beskattningav
bolagsinkomster eu särskilda skatteskalor måst upprättas. Frågan om
eu i viss utsträckning »dubbel beskattning lärer icke kunna principiellt
bedömas annorlunda än eu på annat säl! anordnad skärpning av vissa
inkomsters beskattning. Härtill kommer, att den nu ifrågasatta s. k.
dubbelbeskattningen redan godkänts och praktiserats inom den statliga
inkomstbeskattningens område. Lika väl som både aktiebolag och aktieägare
hava att betala inkomstskatt till staten, bolaget för sin inkomst
och aktieägarna för bekommen utdelning, lika väl måste det anses be
-
Departe
liieuts
cliefeu.
20
Kiingl. May.ts proposition nr 108.
fogat att låta bådadera betala skatt till kommunen. För aktieägaren
torde för övrigt, såsom länsstyrelsen i Stockholms län anfört, vinstutdelning
å aktier i allmänhet te sig på ungefär samma sätt som inkomst
av obligationer eller andra räntebärande papper. Införandet av kommunal
beskattning av utdelning å aktier torde därför komma att betraktas
icke så mycket som eu särbeskattning, riktad mot aktiebolag och dess
delägare, utan som borttagande av ett hittillsvarande privilegium för
inkomst, som härleder sig från utdelning å aktier. T de av mig förut
berörda nya kommunalskatteförslagen hava också de sakkunniga i princip
erkänt det befogade i eu dylik beskattning. Påståendet att eu lagändring
i nu antydd riktning skulle komma att föregripa den förestående
kommunalskattereformen synes mig ej böra tillmätas betydelse.
Yad åter angår invändningen därom, att aktiebolag för att i viss
utsträckning undandraga sig kommunal beskattning av sin vinst skulle
tillgodoföra delägarna densamma icke i form av utdelning utan såsom
avlöning eller tantiéme, så vill jag erinra, att frestelsen att på dylikt sätt
undandraga sig skatt är densamma redan nu
Beträffande
påståendet att inkomst av aktiebolagsrörelse skulle bliva
så tungt beskattad, att aktiebolagsformen komme till minskad användning
inom näringslivet, så torde denna farhåga icke böra tillmätas bety delse, helst
aktiebolagsformen i andra avseenden erbjuder företagarna stora förmåner.
Utan att emellertid vidare ingå på de teoretiska skälen mot eller
för den ifrågasatta beskattningen torde jag kunna begränsa mig till att
hänvisa till nu rådande förhållanden. Någon minskning av kommunalskatterna
är för närvarande ej att förvänta; tvärtom visa kommunernas
utgifter alltjämt en tendens till stegring. När man sålunda ställes inför
valet att antingen ytterligare skruva upp kommunalskatterna för de skattdragande,
vilkas stora flertal icke alls eller allenast med verkliga svårigheter
kunna gälda dem åliggande utskylder, eller ock att beskatta eu
hittills privilegierad inkomst, som i regel med lätthet torde kunna diaga
sin andel av bördan, då varken kan eller får man tveka.
I det jag sålunda förordar en författningsändring, avseende att
genomföra kommunal beskattning av utdelning a aktier i inländska aktiebolag
och å lotter i solidariska bankbolag, tillstyrker jag tillika, att de
nya bestämmelserna genast träda i kraft för att vinna tillämpning redan
vid innevarande års taxeringsarbeten.
Utöver de ändringar i bevillningsförordningen, som ovan omförmälda
förslag avser, erfordras dels en ytterligare mindre ändring i nämnda
förordning dels ock ett par ändringar i de vid förordningen den 28 okto
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
21
ber 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade
formulär nr I A och I B.
I förstnämnda hänseende har det, då 9 § i »Särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen» genom det föreliggande förslaget skulle få ett
helt annat innehåll än nu, ansetts lämpligt, att den i nämnda paragraf
förekommande anvisningen, att medlem i förening'' för ekonomisk verksamhet
icke skall taxeras till bevillning för vad han erhållit såsom vinstutdelning
å insats i föreningen, såsom ett uttryckligt stadgande flyttas
in i 8 § av bevillningsförordningen. Vidare måste 10 § i de särskilda
anvisningarna underkastas en jämkning.
Vidkommande de erforderliga ändringarna i deklarationsformulären,
så torde jag inom kort få anledning att för Kungl. Maj:t anmäla förslagtill
vissa andra ändringar i dessa formulär, och synes mig vid sådant
förhållande frågan om ändrad lydelse av formulären då böra upptagas i
ett sammanhang.
Jag torde härefter få redogöra för de finansiella verkningarna av ett
bifall till det av mig förordade förslaget om kommunal beskattning av aktieinkomster.
Enligt det av statskontoret upprättade generalsammandraget över,
utom annat, bevillningen av fast egendom samt av inkomst utgjorde för
år 1918 summan av uppskattat värde å dels jordbruksfastighet, dels annan
fastighet samt den beskattningsbara inkomst, för vilken utgöres bevillning''
av inkomst, följande belopp:
Taxeringsvärde å jordbruksfastighet.......... 5,590,642,610 kronor
Taxeringsvärde å annan fastighet........... 6,469,659,800 >
Beskattningsbar inkomst...............3,316,615,710 »
De på bevillningen vilande utskylderna, som utgå efter refjartitionssystem,
fördelas som känt är proportionellt på dels beräknad inkomst av
fastighet (6 % för jordbruks- och 5 % för annan fastighet), dels den taxerade
inkomsten.
För att vinna kännedom om, huru den efter bevillning'' utgående skattebördan,
således främst den kommunala, fördelar sig på olika slag av
inkomst, bär man givetvis att med den taxerade inkomsten jämställa de
sålunda konventionellt beräknade fastighetsinkomsterna.
Ur generalsammandraget erhållas följande siffror å bevillningsbeloppen,
i avrundade tal:
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 108.
för jordbruksfastighet................. 334.3 null. kronor
> annan fastighet.................. 323.0 » *
> övrig inkomst................... 3.315.8 >_
Summa 3,073.1 niill. kronor
Beträffande den höjning av totalsumman, som må föranledas av
det föreslagna inräknandet av utdelning å aktier i inländska aktiebolag
och å lotter i solidariska hankbolag bland bevillningspliktig inkomst,
så torde det vara tämligen vanskligt att beräkna densamma. Man
äger nämligen icke tillgång till några bestämda uppgifter av senare
datum om summan av dylik utdelning inom landet. Inom vissa gränser
torde emellertid ökningen kunna fastställas.
År 1906, 1907 och 1908 utgjorde totalbeloppen av vinstutdelningar
från inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, enligt vad som framgår
av inom finansdepartementet verkställda finansstatistiska utredningar,
respektive 115,872,694, 132,358,727 och 130,973,625 kronor, motsvarande
respektive 7, 7.4 och 6.i procent av bolagens kapital, som utgjorde år
1906 1,644, mill. kronor, år 1907 1,791.o mill. kronor och år 1908 2,150.7
in ill. kronor.
Enligt preliminär beräkning vid eu pågående statistisk utredningrörande
skattetaxeringen år 1917 utgjorde den till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomsten från bolagen ej mindre än 1,047,5 mill.
kronor å ett sammanlagt aktiekapital (med tillägg av reservfonder) av
3,581 mill. kronor. Den icke kända utdelningen till aktieägarna har
givetvis utgjort eu betvdligt högre procent än under de förutnämnda åren
1906—1908.
Under år 1917 har aktiekapitalet ökats med: ifråga om nya bolag
309,4 mill. kronor och i fråga om äldre bolag 535,4 mill. kronor eller
tillhopa 844,8 mill. kronor. Ehuru dessa uppgifter icke äro tillräckliga
för att ge kännedom om kapitalet vid ingången av år 1918 och om medeltalet
under året 1917, torde man kunna antaga sistnämnda medeltal ligga
omkring *4,000 mill. kronor. Räknar man med eu utdelningsprocent av
drygt 6 % — vartill må erinras, att utdelningsprocenten för depressionsåret
1908, om även reservfonder inräknas i kapitalet, utgjorde 5,i % —
skulle man å sagda medelkapital erhålla en utdelning av i runt tal 250
mill. kronor.
Med minst detta belopp skulle vid 1918 års taxering bevillningssumman
ha ökats, därest nu föreslagna bestämmelser varit gällande.
Förslagets tillämpning skulle alltså för år 1918 medfört följande
sammansättning av den totala inkomst, som haft att uppbära kommunalutskylderna:
-
ttungt. Maj:ts proposition nr 108.
2o
för jordbruksfastighet....................... 334,s mill. kronor
» annan fastighet........................ 323,o » >
> övrig inkomst (därav inkomst av aktier 250 mili kronor)..... 3,565,8 > »
Summa 4,223,1 mill. kronor
Ökningen i bevillningssumman skulle med en utdebitering av t. ex.
7 kronor pr bevillningskrona hava tillfört kommunerna ett tillskott av
17 å 18 mill. kronor. Eller ock hade utdebiteringen kunnat i motsvarande
mån sänkas.
I nedanstående tabell anges, med vilken procent de olika slagen
av inkomst skulle kommit att deltaga i skatterepartitionen, därest det av
mig förordade förslaget hade tillämpats å 1918 års taxering. Till jämförelse
meddelas motsvarande siffror för den faktiska fördelningen åren
1913 och 1917.
Repartitionsprocent
Inkomst av „ - „
År 1913 År 1917 År 1918
Jordbruksfastighet.............12,12 % 6,52 % 7,92 %
Annan fastighet..............13,93 » 8,50 > 7,65 »
Övrig inkomst............... 73,95 » 84,98 s 84,43 >
Summa 100,00 100,00 100,00
Till sist får jag i detta sammanhang nämna, att vid bifall till vad
jag föreslagit skulle kunna ifrågasättas dels sådan ändring av inkomstberäkningen
i statsverkspropositionen, att inkomsttiteln »Bevillning av
fast egendom och av inkomst» förhöjdes med ett belopp, motsvarande den
ökade bevillningen, dels ock att det under sjunde huvudtiteln upptagna
extra anslaget »Bidrag till landsting och städer, som- ej deltaga i landsting»
höjdes till enahanda belopp.
Det möter emellertid stora''svårigheter att med någon större grad
av säkerhet beräkna det belopp, vilket sålunda skulle ifrågakomma till
uppförande å 1920 års riksstat å såväl inkomst- som utgiftssidan. Ur
budgetsynpunkt har en ändring intet intresse, liksom den ej heller är av
betydelse för vederbörande landsting eller stad. Såsom jag närmare utvecklat
under punkt 68 av sjunde huvudtiteln i årets statsverksproposition
har nämligen under senare år den anordningen vidtagits, att det
ifrågavarande anslaget upptagits i budgeten såsom extra reservationsanslag,
att utgå direkt av bevillning av fast egendom samt av inkomst,
24 Kunyl. Maj:ts proposition nr 108.
varjämte föreskrivits med avseende å anslagets användning, att av detsamma
skulle till landsting och städer, som icke deltaga i landsting,
utbetalas den inom vederbörande landstingsområde och stad under budgetåret
influtna nettoinkomsten av bevillning av fast egendom samt av
inkomst. Denna bestämmelse gäller för närvarande. Och beträffande år
1920 bar Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit samma anordning
och enahanda föreskrift. Därest detta förslag vinner riksdagens bifall,
kommer sålunda den faktiskt inflytande bevillningen att tillgodoföras
vedei’börande, oberoende av med vilket belopp bevillningen och det ifrågavarande
anslaget äro i staten uppförda. Vid sådant förhållande synes
mig anledning icke föreligga att, då beräkningen i allt fall skulle bliva
tämligen osäker, föreslå vare sig ändrad inkomstberäkning eller höjningav
berörda anslagsbelopp.
Föredragande departementschefen uppläste härefter förslag till förordning
angående vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst och hemställde,
att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Lidholni.
Stockholm 1019. Kungl Boktryckeriet. P. A. Norstedt Sc Söner.
190464