motioner i Första kammaren, Nr 84.

3

Nr 84.

Av herr V011 Kocll, avgående skrivelse till Konungen med
begäran om utredning och förslag i fråga om inrättande
av professurer i socialpolitik vid universiteten i Uppsala
och Lund.

De sociala spörsmålen ha under de sista årtiondena fått en förut oanad
betydelse. Med en hastighet, som ibland förefaller nästan oroande, föres
den ena stora frågan efter den andra fram i riksförsamlingen och erhåller
sin mer eller mindre varaktiga lösning. Men alltjämt uppstå nya problem,
som kräva ingående undersökning, innan de bli mogna för beslut av regering
och riksdag. Att förutsätta någon minskning på detta väldiga arbetsområde
vore fåvitskt, tvärtom torde den nuvarande världsutvecklingen tvinga
fram allt derå hittills förbisedda sociala reformsträvanden.

Under sådana förhållanden är det av yttersta vikt, att det vid sidan
av den erfarenhet, som är samlad inom ämbetsvärlden och riksförsamlingen,
fnnes tillgänglig verklig teoretisk sakkunskap på det socialpolitiska området.
Att i detta avseende mycket är otillfredsställande här i landet, torde av
ingen kunna bestridas. Framförallt är bristen stor på vetenskapsmän, vilka
behärska arbetsområdet, äga tillfälle att bedriva djupgående studier och på
grund härav i viktiga principfrågor kunna avge ett vägledande omdöme.
Betecknande är, att man nu ofta måste söka stöd hos utländska auktoriteter
eller ordna studieresor till utlandet för att förvärva nödig upplysning.

Att bristen på vetenskapligt skolade krafter på detta område är så
stor, beror huvudsakligen på att vid våra universitet ej finnas lärostolar i

4 Motioner i Första kammaren, Nr 84.

socialpolitik. Endast i undantagsfall kan man förvänta, att enskilda personer
utan något som helst stöd från statens sida skola ägna sig åt dylikt
vetenskapligt arbete. Härtill kommer, att det inflytande en vetenskaplig
forskare kan utöva, givetvis blir större, när han bekläder en lärostol vid
ett universitet, än när han uteslutande verkar som privatman. I förra fallet
har han ju dessutom den stora fördelen att kunna intressera universitetsungdomen
för de till hans vetenskap hörande spörsmålen. Vad detta betyder
ligger i öppen dag. För dem, vilka såsom domare, präster, läkare,
ämbetsmän etc. ej kunna undgå att komma i beröring med de sociala problemen,
är det en utomordentlig fördel att under ungdomsåren ha beretts
tillfälle att erhålla en vetenskaplig inblick i hithörande frågor.

Det måste med förvåning konstateras, att medan våra universitet äga
målsmän för jämförelsevis underordnade vetenskapsgrenar, så saknas sådana
för de spörsmål, som framförallt upptaga tidens intresse, och på vilkas lyckliga
lösning vårt lands framtid i så hög grad beror.

Härtill kommer, att den nu skedda demokratiseringen måste medföra
krav på ett vidgat upplysningsarbete bland allmänheten rörande det sociala
lagstiftningsarbetet. Med tillfredsställelse har man således erfarit, att i det
nyligen framlagda betänkandet rörande ordnandet av nykterhetsundervisningen
förslag framkommit att meddela kunskap i samhällslära. Det torde
emellertid vara nödvändigt, att ett dylikt upplysningsarbete erhåller en direkt
anknytning till universiteten genom därstädes anställda professorer i
socialpolitik. Endast härigenom kan detta arbete från början baseras på
fullt vetenskaplig och oantastlig grund.

Kan det sålunda anföras flera mycket vägande skäl för den föreslagna
åtgärden, återstår frågan, under vilka villkor och förutsättningar de nya
befattningarna böra tillsättas. Utan att här ingå på sakens formella sidor,
vilka givetvis måste bli föremål för utredning, torde böra antydas ett villkor
av principiell innebörd. För att de föreslagna professurerna skola kunna
vinna önskad auktoritet, är det angeläget, att deras innehavare äro nationalekonomiskt
bildade, på det att deras eventuella ståndpunkttagande i viktiga
frågor kan få stöd av deras inblick i det ekonomiska livets lagar.
Ifall detta villkor skulle försvåra tillsättandet av befattningarna, kan det
tänkas, att till en början tillsättes blott en professur, vid ettdera av våra
universitet, och att den andra professuren finge anstå någon tid.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

Motioner i Första kammaren, Nr 84.

5

att riksdagen behagade besluta att hös Kungl.
M.aj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta om
utredning angående inrättandet av professurer i socialpolitik
vid Uppsala och Lunds universitet och för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda.

Stockholm den 21 januari 1919.

G. H. von Kock.