Förda kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

I

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1919 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4,
i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder
i syfte att åstadkomma enklare sovplatser i tredje klassens
järnvägsvagnar.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 122, har herr Larson, Edward, hemställt, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning i syfte
att åstadkomma enklare sovplatser i tredje klass järnvägsvagnar samt vidtaga
de åtgärder, som därav kunna föranledas.

I avseende på motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen Utlåtande.
av kungl. järnvägsstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga är fogat till
utskottets utlåtande.

Av kungl. järnvägsstyrelsens yttrande synes framgå, att det högre Utskottet.
priset på sovvagnsplats icke så mycket betingas av en dyrare inredning
och kostnad för sängkläder, vilket synes vara motionärens uppfattning,
utan fastmera därav att driftkostnaden per plats ökas, då i samma vagnutrymme
icke kan inredas ett lika stort antal sov- som sittplatser. Då
genom den av motionären föreslagna åtgärden antalet sovplatser i en vagn
ingalunda skulle kunna bli större än vid den nuvarande inredningen av
tredje klass sovvagnar, skulle sålunda priset på sovplats icke nämnvärt
kunna nedbringas; i varje fall torde icke sovplats kunna anordnas för
det av motionären tänkta priset av en krona. Dessutom torde det föreBih
ang till riksdagens protokoll 1919. 12 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 4—5.) 1

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

slagna systemet med anbringande av hängmattor icke kunna fylla de enklaste
krav på bekvämlighet.

Utskottet, som vill förutsätta, att kungl. järnvägsstyrelsen för framtiden
vid inredandet av tredje klassens sovvagnar måtte ytterligare taga
i övervägande, huruvida icke någon möjlighet kunde förefinnas för ett
realiserande av de önskemål om billigare sovplatser för tredje klassens
resande, som motionären framfört, får hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1919.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: herrar Nyländer, Welander, TeDgvall, Öhman, Öhngren och Johansson.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

3

Bilaga.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Angående beredande av enklare sovplatser i 3 klass.

I skrivelse den 21 sistlidne februari har Kungl. Maj;t anbefallt järnvägsstyrelsen
att avgiva yttrande över en i första kammaren väckt motion, nr 122,
om vidtagandet av åtgärder för åstadkommande av enklare sovplatser i III klassens
vagnar vid statens järnvägar, och får järnvägsstyrelsen till åtlydnad härav
anföra följande.

Motionären uttalar såsom ett önskemål, att de resande i III klass må kunna
beredas tillfälle till vila under längre nattresor utan att för den skull behöva
anlita sovvagn, till vilken tillträdet måste vara förenat med viss extra avgift,
som för mången kan vara rätt betungande. Detta önskemål har motionären
tänkt sig kunna på ett enkelt sätt tillgodoses genom anbringande i vanliga sittvagnar
av hängmattor.

Styrelsen får med anledning härav framhålla, att ökningen av driftkostnaden
per plats räknat för framförande av en sovvagn i jämförelse med driftkostnaden
för en sittvagn till allra största delen betingas därav, att i förra fallet
vagnvikten per resande måste bliva icke obetydligt större än i senare fallet. Ur
driftekonomisk synpunkt är det därför givetvis ett önskemål att nedbringa vagnvikten
per plats för att minska framdragningskostnaden, och detta syfte vinnes
självfallet i den mån, antalet resandeplatser kan ökas. Man måste emellertid
samtidigt beakta den resande allmänhetens krav på bekvämlighet och snygghet,
och i detta avseende äro anspråken ganska högt uppdrifna hos en mycket stor
del av de resande, soin begagna sig av III klass. Innan järnvägsstyrelsen gick
i författning om anskaffande av III klass sovvagnar, förskaffade sig styrelsen
kännedom om de III klassvagnar, som i rätt stor utsträckning kommit till användning
i Ryssland och som utrustats med inredning för apterande till sovvagnar.
Dessa vagnar voro så anordnade, att ett relativt stort antal sovplatser
kunde beredas, men detta skedde med uppoffring av alla rimliga anspråk på
bekvämlighet och ostördhet. Styrelsen ansåg uteslutet, att dylika vagnar skulle
tillfredsställa den svenska allmänheten, och valde i stället en typ, som*anslöt sig
till de förut befintliga II klass sovvagnarna men med sådana förändringar, som
betingades av kravet på att med hänsyn till den lägre avgiften vagnsutrymmet
borde bättre utnyttjas än i II klass vagnarna. Erfarenheten har också visat, att
statens järnvägars III klass sovvagnar tillfredsställt allmänhetens krav på bekvämlighet
och ostördhet.

Vad beträffar motionärens förslag att utrusta vanliga vagnar med hängmattor,
så kan styrelsen för sin del icke biträda detsamma av i huvudsak samma
skäl, som på sin tid dikterade styrelsens ståndpunkt gentemot de i Ryssland använda
vagnarna. Syftemålet med förslaget synes vara att åstadkomma sovplatser,
som kunna göras tillgängliga utan någon nämnvärd extra kostnad för de
resande, men för detta syftes vinnande är nödvändigt, att antalet sovplatser blir

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

endast obetydligt lägre än antalet sittplatser i vagnen. Statens järnvägars nyaste
III klass sittvagnar för fjärrtrafik äro så anordnade, att 8 sittplatser upptaga ett
utrymme i vagnens längdriktning av 1,62 meter, och erbjuda dessa vagnar fullt
tillfredsställande bekvämlighet för de resande. Det torde utan vidare vara^klart,
att det icke är möjligt anordna ett någorlunda motsvarande antal liggplatser
med hängmattor med bibehållande av någon som helst bekvämlighet och trevnad
för de resande. Icke heller skulle det stora flertalet resande vara tillfredsställt
med liggplatser i hängmattor, även om de voro anordnade så, att ostörda
viloplatser erhölles.

Med stöd av det anförda får järnvägsstyrelsen hemställa, att utskottet måtte
avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Stockholm den 7 mars 1919.

KUNGL. JÄRNVÄGSSTYRELSEN.

Axel Granholm.

E. J. A. Nothin.