1

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.1.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1919 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 i anledning
av andra kammarens beslut över dess andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 8 angående uppflyttning av
yrkesinspektionens befattningshavare i högre klass i resereglemente.

x i 1 ln?m, and*''a kammaren vackt och till dess andra tillfälliga
utskott lianvisad motion, nr 99, har herr Johansson i Trollhättan hemställt
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, att yrkesinspektionens
befattningshavare, yrkesinspektörer, assistenter och underinspektörer,
uppflyttas i närmast högre klass i Kungl. Mai:ts resereglemente
av den 13 dec. 1907 och sålunda för sina tjänsteresor äga att,
debitera enligt bestämmelserna i resp. 2:a, 3:e och 4:e''klasserna i nämnda
i eglemente, samt att detta ma träda i kraft från början av 1919.»

.Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.

Motionen.

Rörande förevarande motion har andra kammarens utskott inhämtat Yttrande av
yttrande av kungl. statskontoret, som däröver avgivit följande utlåtande - 8tat8jB>ntoret.

»Att de till befattningshavare i statens tjänst vid av dem företagna
tjänsteresor utgående dagtraktamenten även med de av 1918 års lagtnna
riksdag beslutade förhöjningar måste, såsom av motionären framhållits,
betecknas såsom otillräckliga i anseende till den under senare
aren inträffade högst betydande stegring av de kostnader, för vilkas
bestridande berörda traktamenten äro avsedda, torde få anses ställt
utom allt tvivel. Givet är ock, att ju mer en befattningshavare för sin
tjänst nodgas uppehålla sig på resor, ju mer kännbar bliver för honom
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 12 sand. 2 avd. 11 höft, (Nr 13.)

‘2 Forsta kammaren* undra tillfälliga utskotts utlåtande Ni ii>.

berörda disproportion mellan sagda kostnader och ersättningen för

desamma. . . .... ,

Att emellertid, såsom av motionären ifrågasatts, avhjalpa detta
missförhållande allenast för yrkesinspektionens befattningshavare genom
att bereda dessa höjning i resedagtraktamentena, under det att Övriga
befattningshavare i statens tjänst, bland vilka finnas åtskilliga, som
företaga tjänsteresor i fullt lika stor omfattning som befattningshavare
vid yrkesinspektionen, skulle få fortfarande åtnöja sig med de till dem
för närvarande utgående traktamentsersättningar, torde emellertid knåp past

kunna anses rättvist. # ,

Icke heller torde det av motionären föreslagna sättet att lör beiedande
åt yrkesinspektionens tjänstemän av traktamentsförhöjning uppflytta
dessa i respektive närmast högre klasser i gällande leseieglemente
vara lämpligt, då nämligen genom ett sådant tillvägagångssätt
ifrågavarande tjänstemän skulle komma att hänföras till högre klassei
i nämnda reglemente än övriga med dem jämförliga befattningshavare
i statens tjänst. Ett sådant frångående av de principer, som ligga till
o-rund för nu gällande resereglemente, måste utan tvivel innebära eu
orättvisa för de tjänstemän, som ej tillhöra yrkesinspektionen, och ten de
för övrigt få anses verka föregripande på den nu pågående omarbetningen
av resereglementet. _ ....

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört och med hänvisning
till sina den 23 mars 1917 och den 13 januari 1919 avgivna underdåniga
utlåtanden angående provisoriskt tillägg till de vid yrkesinspektionen
anställda befattningshavares dagtraktamenten under tjänsteresor
får statskontoret alltså meddela, att statskontoret icke ansei sig kunna
för sin del förorda bifall till den i förevarande motion gjorda hemställan.
Den ytterligare förhöjning i resedagtraktamentenas belopp, som
kan finnas av dyrtiden betingad, bör enligt statskontorets mening tillgodokomma
alla tjänstemän under av tjänsten påkallade resor».

Andra Det i förevarande motion avhandlade spörsmålet angående de svå hammarens

rJo-heter, som uppstå för yrkesinspektionens befattningshavare på grund

utskott. otillräcklig traktamentsersättning vid tjänsteresor, synes utskottet

synnerligen beaktansvärt. Enligt den av 1918 års lagtima riksdag genomförda
provisoriska höjningen av de i resereglementet fastställda dagtraktamenten
utgå dessa för nämnda befattningshavare med följande belopp:
för yrkesinspektörer enligt tredje klass i resereglementet med 14
kronor, för yrkesinspektörernas assistenter enligt fjärde klass med 11 kionor
och för underinspektörerna enligt femte klass med ett dagtraktamente
av 9 kronor. Dessa belopp torde utan överdrift, såsom även av stats -

Första kammarens andra till/allif/a niskotts utlåtande Nr Vi. 3

kontoret framhålles, kunna betecknas som alltför knappt tilltagna. Vad
detta betyder i ekonomiskt avseende för bär ifrågavarande statstjänare,
framgår därav att dessa eu stor del av året enligt gällande instruktion
måste vistas på resor. Sålunda uppgick enligt gjord beräkning under
år 1917 antalet rese- och förrättningsdagar för yrkesinspektörer i medeltal
till 162 och för underinspektörer till 171. Av lätt insedda skäl
är det av vikt, att det blir ordnat så, att villigheten att företaga tjänsteresor
ej avtager på grund av därmed förenade ekonomiska förluster,
då dessa resors utförande i största möjliga omfattning utgör ett villkor
för effektiviteten av de lagar, yrkesinspektionen är satt att övervaka.

Om utskottet sålunda i allmänhet finner motionens syfte behjärtansvärt,
kan utskottet, av skäl som av statskontoret anförts, ej i allo instämma
i det av motionären framställda yrkandet. Tydligt är, att det
ej kan anses rättvist att bereda en viss kår av statstjänstemän lättnader
genom höjning i resedagtraktamentena., då ekonomiska missförhållanden
av den art, som beträffande denna kår av tjänstemän därigenom skulle
undanröjas, för andra kårer alltjämt skulle komma att kvarstå.

För en klass av yrkesinspektionens befattningshavare ställer sig
dock saken något annorlunda än för övriga hithörande tjänstemän, nämligen
underinspektörerna. Traktamentsersättningarna äro för dessa synnerligen
låga, på samma gång som deras reseskyldighet är i ovanligt
hög grad omfattande, vilket gör, att eu tillfredsställande lösning av frågan
om höjda resedagtraktamenten för dessa befattningshavares vidkommande
kan anses särskilt trängande. Därtill kommer — vad som
i detta sammanhang synes vara av avgörande betydelse — att gent
emot en ifrågasatt uppflyttning av underinspektörerna i närmast högre
klass i resereglemente!; icke med fog kan riktas den principiella invändningen,
att dessa tjänstemän därigenom skulle komma att hänföras till
högre klass i nämnda reglemente än övriga med dem jämförliga statstjänare.
En grupp befattningshavare, som i det hela torde kunna anses
likställd med underinspektörerna, utgöres av andre inspektörerna vid
fartygsinspektionen. Uppdelningen av fartygsinspektörerna på två grader
har sålunda enligt kungl. propositionen nr 122 vid 1914 års
senare riksdag tillkommit efter yrkesinspektionens förebild. Inom underinspektörskåren
har ett mycket stort antal avlagt övermaskinistexamen,
liksom fallet är med andre fartygsinspektören, och kompetensfordringarna
äro för båda grupperna av tjänstemän ungefär desamma.
Andre inspektörernas arvode utgår med 3,000 kr. pr år,
då underinspektörernas begynnelselön är 2,500 och slutlön 3,400.
Andre fartygsinspektörerna ha hittills ägt för sina tjänsteresor de -

Andra

kammarens

beslut.

Utskottet.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

debitera enligt femte klass i resereglemente*. Emellertid föreslås i årets
statsverksproposition, att de må uppflyttas i fjärde klass. Departementschefen
yttrar härom i statsverkspropositionen, sid. 289 under sjunde
huvudtiteln, följande: »Andre fartygsinspektörerna hava vid upprepade
tillfällen gjort framställning om resekostnads- och traktamentsersättning,
utgående enligt fjärde i stället för såsom hittills femte klassen i gällande
resereglemente, och hava nu förnyat denna framställning. Kommerskollegium
tillstyrker nu liksom förut framställningen ifråga. Jag anser,
att man icke längre skäligen kan motsätta sig tillmötesgåendet av detta
fartygsinspektörernas önskemål».

Enligt utskottets mening tala samma skål, som äro bestämmande
för en uppflyttning av fartygsinspektionens andre inspektörer från femte
till fjärde klass i resereglemente*, för eu liknande uppflyttning av yrkesinspektionens
underinspektörer, varför utskottet i denna del vill tillstyrka
den i motionen gjorda hemställan. Utskottet anser sig emellertid ej
böra förorda, såsom av motionären yrkats, att här ifrågavarande ändring
av resereglemente* erhåller retroaktiv verkan från och med början av
år 1919, utan bör det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten,
då ett eventuellt beslut härom skall träda i kraft.

Med anledning av vad sålunda anförts, hemställde utskottet,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla, att yrkesinspektionens underinspektörer
uppflyttas i närmast högre klass i Kungl. Maj:ts resereglemente av den
13 dec. 1907 och sålunda för sina tjänsteresor äga att debitera enligt
bestämmelserna i fjärde klass i nämnda reglemente, samt att beslut
härom må träda i kraft vid tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Andra kammaren beslöt för sin del bifalla, vad dess tillfälliga utskott
hemställt. Sedan detta beslut delgivits första kammaren, beslöt
kammaren hänvisa ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet får hänvisa till vad statskontoret anfört mot motionärens
förslag och kan i huvudsak inskränka sig till att instämma däri. Vad
beträffar den av andra kammarens utskott anförda motiveringen för
ett jämställande av underinspektörerna vid yrkesinspektionen med andre
inspektörerna vid fartygsinspektionen, så synes den utskottet vara byggd
på svävande och i intet avseende bestyrkta uppgifter. Och även om
fog för ett sådant jämställande kunde förefinnas, uppkommer i varje
fall frågan, om det kan anses rättvist att flytta upp underinspektörerna
vid yrkesinspektionen i samma klass i resereglemente*, till vilken yrkes -

Föräta kammarens (luttra tillfälliga utskotts utlutande. Nr 13. 5

inspektörernas assistenter nu hänföras utan att samtidigt bereda dessa
ökade förmåner.

Utskottet vill jämväl erinra därom, att KungL Maj:t den 20 april 1918
tillkallat sakkunniga för revision av gällande resereglemente, och är
utskottet övertygat om, att nämnda sakkunniga komma att överväga
de möjligheter, som förefinnas för uppflyttning i högre klass i resereglementet
av särskilda grupper av statens befattningshavare.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 10 april 1919.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Närvarande: Herrar Nyländer, Alkman, Jesperson, Welander, Ödlund, Öhngren
och Johansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1911). 12 sand. 2 avd. 11 käft. (Nr 13.)