Statsutskottets memorial Nr 09.
1
Nr 99.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1919 kl. 4 e. m.
Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om anslag till räntefria studielån.
(2:a avd.)
I en den 11 mars 1919 till riksdagen avlåten proposition (nr 334),
hade Kungl. Maj it föreslagit riksdagen att dels till räntefria lån för underlättande
av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga
läroanstalter av skilda slag ävensom till bestridande av vissa med låneverksamheten
förbundna kostnader på extra stat för år 1920 bevilja ett
reservationsanslag av 150,000 kronor,
dels medgiva, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919
anvisade reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de
motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år
kunna uppstå,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande lån
utfärda reglemente i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet framlagts,
dels ock medgiva, att kostnaderna för den nämnd, som må komma
att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
I sitt med anledning av denna proposition avgivna utlåtande, nr 80,
hade statsutskottet hemställt,
att riksdagen måtte
a) till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade,
fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom
till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader på
extra stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 100,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 45 höft. (Nr 99.) 1
2
Statsutskottets memorial Nr 99.
b) medgiva, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919 anvisade
reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de
motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år kunna
uppstå,
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande lån utfärda
reglemente i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 11 mars
1919 framlagts, med iakttagande dock av de jämkningar och tillägg, som
av utskottet här ovan förordats,
d) medgiva, att kostnaderna för den nämnd, som må komma att
handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
Utskottets yttrande var av följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning åsyftar i huvudsak dels att
erhålla riksdagens godkännande av vissa huvudgrunder för användningen
av det reservationsanslag å 100,000 kronor, som 1918 års lagtima riksdag
på extra stat för år 1919 beviljat till räntefria lån för underlättande av
studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter
av skilda slag, dels ock att utverka, att anslag för enahanda ändamål måtte
beviljas jämväl för år 1920.
De huvudgrunder, i avseende å vilka riksdagens yttrande ansetts erforderligt,
avse lånebeloppens storlek, tiden för studielåns åtnjutande och
återbetalningsskyldigheten.
En fastställd maximigräns för lånebeloppens storlek har departementschefen
icke ansett böra bestämmas, utan borde den lånebeviljande myndigheten
i förevarande fall hava fria händer. Man torde kunna förutsätta,
säger departementschefen, att denna myndighet vid bestämmande av lånebeloppens
storlek tillser, att, i den mån anslaget därtill lämnar tillgång,
varje av studielån förtjänt sökande tilldelas ett efter studiernas eller utbildningens
beskaffenhet, vederbörandes ekonomi och omständigheterna i
övrigt omsorgsfullt avvägt belopp. Enligt utskottets mening bör i förevarande
hänseende såsom en huvudsynpunkt iakttagas, att det beviljade
lånet ej skall avse att täcka samtliga de kostnader, soin erfordras för låntagarens
utbildning, utan att detsamma snarare skall vara att betrakta som
en, om ock väsentlig hjälp för vederbörande, en hjälp, som uppenbarligen
bör egga honom att genom eget arbete eller på annat sätt söka förvärva
de ytterligare medel, som kunna erfordras för fullbordandet av hans studier.
Om en dylik uppfattning enligt utskottets mening bör i regel vara
den förhärskande, anser dock utskottet, att, då särskilda omständigheter
Statsutskottets memorial Nr 99.
3
föreligga, t. ex. i fall av eu synnerligen vill vitsordad begåvning eller då
för lånesökanden andra hjälpkällor fullkomligt saknas, det av statsmedel
ifrågasatta studielånet må kunna utgå med belopp, som huvudsakligen täcker
utbildningskostnaderna. Även om utskottet sålunda lika med departementschefen
icke anser en maximigräns lämpligen böra uppställas, finner utskottet
dock ändamålsenligt, att i regel ett belopp av 1,500 kronor betraktades såsom
maximum, därmed dock icke uteslutet, att i undantagsfall, då särskilda
omständigheter härför tala, lånet bör kunna överstiga detta belopp.
Beträffande tiden för studielåns åtnjutande anser departementschefen
icke lämpligt att fastslå någon bestämd tidsgräns. Lån skulle beviljas för
ett år i sänder; dock skulle den, som en gång erhållit dylikt lån, äga
företräde till erhållande av fortsatt lån, så länge han med omsorg och
framgång skötte sin utbildning. Om utskottet också i likhet med departementschefen
icke anser någon bestämd tidsgräns för lånens utdelande
böra fastställas, finner utskottet dock önskligt, att ett sådant förfaringssätt
bleve det i regel tillämpade, att lånen utbetalades under högst fem år,
dock med rätt för den låneutdelande myndigheten att utsträcka tiden,
i händelse särskilda förhållanden sådant påkalla.
Vad angår återbetalningsskyldigheten, innebär förslaget följande. Sedan
låntagaren avslutat sin utbildning, skulle han genom årlig amortering
återbetala de erhållna studielånen. Tiden för amorteringens^ början och
storleken av de årliga avbetalningarna skulle bestämmas av Kung]. Maj:t,
sedan den låneutdelande myndigheten i sådant hänseende avgivit förslag;
dock skulle lånen vara i sin helhet återbetalda senast inom utgången av
tionde året efter det kalenderår, då studielån senast utdelades, där icke
Kungl. Maj:t på därom gjord särskild framställning funne skäligt ytterligare
förlänga amorteringstiden. Därest låntagare icke ordentligt fullgjorde
sin återbetalningsskyldighet, skulle han inom sex månader efter
uppsägning inbetala hela den återstående lånesumman, såvida icke Kungl.
Maj:t på särskild ansökan prövade skäligt häri medgiva lättnad. Doge låntagare,
innan studielånen blivit till fullo återbetalda, skulle Kungl. Maj:t
bestämma, huru i varje särskilt fall med lånens indrivande skulle förfaras.
Då särskilt ömmande omständigheter vore för handen, skulle den avlidnes
sterbhusdelågare på därom hos Kung]. Maj:t gjord framställning kunna
helt eller delvis befrias från skyldighet att återbetala lånesumman.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad som sålunda
föreslagits i fråga om återbetalningsskyldigheten. I samband härmed har
utskottet haft uppmärksamheten fästad därå, huruvida icke under återbetalningstiden
låntagaren även bör vidkännas skyldighet att gälda viss ränta
å det för honom återstående lånebeloppet. Det kan enligt utskottets me
-
4
Statsutskottets memorial Nr 99.
ning icke anses innebära en mot studielåneinstitutets karaktär stridande
uppfattning, att, då låntagaren avslutat sin utbildning och kan antagas
hava erhållit en ställning, som giver honom möjlighet att återbetala lånen,
han även vidkännes den relativt obetydliga utgift, som en räntebetalning
medför. 1 å samma gång därigenom av låntagaren gives en kompensation
för den av honom åtnjutna förmånen att hava under studietiden
räntefritt åtnjutit lånunderstöden, är en sådan anordning vidare ägnad att
sporra vederbörande till att snarast möjligt inbetala de erhållna beloppen.
Utskottet anser därför, att lånen böra, så länge låntagarens utbildning
varar, ävensom någon tid efter utbildningens avslutande, löpa räntefritt, men
att från och med tredje året efter det kalenderår, då sista lånet erhölls,
låntagaren bör å lånebeloppen gälda ränta, vilken bör bestämmas till en
siffra, som sammanfaller med sparbankernas gällande inlåningsränta.
I fråga om det för ändamålet erforderliga statsanslaget har detsamma
av Kungl. Maj:t föreslagits att för år 1920 utgå med 150,000 kronor eller
alltså med ett belopp, som med 50 procent överstiger vad till samma
ändamål beviljats för innevarande år.
Om ock vissa skäl kunna anföras för en så betydande höjning av
anslaget som nu ifrågasatts, anser utskottet dock ej tillrådligt att, innan
man ännu vunnit någon erfarenhet om den föreslagna organisationens
verkningar och resultat, vidtaga en ökning på sätt Kungl. Maj:ts förslag
innebär. Utskottet anser, att anslaget bör för år 1920 bestämmas till enahanda
belopp, som för innevarande år beviljats, eller alltså 100,000 kronor.
Beloppet är av Kungl. Maj:t föreslaget till uppförande under åttonde huvudtiteln,
således som verklig utgift. Utgiften torde dock närmast vara
att betrakta såsom utgift för kapitalökning och synes densamma också för
framtiden böra i riksstat och rikshuvudbok så behandlas. Då emellertid
dels i det föreslagna anslaget ingår visst belopp, beräknat för bestridande
av förvaltningskostnader, vilken sistnämnda utgift icke är en utgift för
kapitalökning och således bör från anslaget i övrigt avskiljas, dels ock en
närmare utredning angående sättet för bokföringen av ifrågavarande medel
hos statskontoret och postsparbanken torde vara erforderlig, innan beslut
fattas om anslagets upptagande såsom kapitalökningsutgift, har utskottet
icke för närvarande velat tillstyrka ett sådant beslut, men förväntar utskottet,
att de synpunkter, som nu framhållits, varda vid förslag i ämnet
till nästkommande riksdag av Kungl. Maj:t iakttagna.»
I en vid utskottets ifrågavarande utlåtande fogad reservation hade
herr C. I. Asplund m. fl. förklarat sig anse, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:
Statsutskottets memorial Nr 99.
5
»Kungl. Maj:ts — — — — — innevarande år.
Utskottet anser sig böra tillstyrka det föreslagna beloppet av 150,000
kronor. En höjning av anslagssumman är uppenbarligen betingad av hela
låneinstitutets karaktär och de grunder, under vilka man tänkt sig den
ifrågasatta organisationen skola fungera. Konsekvensen av 1918 års lagtima
riksdags beslut i förevarande ärende ävensom vad utskottet i det föregående
i anslutning till departementschefens uttalanden tillstyrkt synes
fordra en höjning av anslagsbeloppet.
Beloppet är — — — — — iakttagna.
Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kun°i.
Maj:ts förslag, hemställer alltså,
att riksdagen må
o a) till räntefria lan för underlättande av studiemöjligheterna för
begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom
till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader
på extra stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 150,000 kronor,
c) —--—
d) ---->
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
bifallit utskottets hemställan, varemot andra kammaren bifallit den vid utlåtandet
fogade reservationen, dock med den ändring i motiveringen, att
de delar därav, som börja med orden »Enligt utskottets mening» och sluta
med orden »förhållandena sådant påkalla», uteslutits.
Kamrarnes beslut skilja sig sålunda från varandra beträffande dels
utskottets hemställan, mom. a) angående anslagsbeloppet, dels ock motiveringen,
vilken av första kammaren godkänts oförändrad, under det att
andra kammaren ur densamma uteslutit uttalandena angående lånebeloppens
storlek och tiden för studielånens åtnjutande. På grund av sistnämnda
förhållande måste emellertid jämväl i fråga om mom. c) i utskottets hemställan
(angående grunderna för utdelning av lånen), ehuru formellt lika
lydande enligt båda kamrarnes beslut, dessa anses innebära en reell skiljaktighet,
enär de jämkningar och tillägg till de av departementschefen
föreslagna grunderna för lånens utdelande, som i momentet om förmälas,
genom de av kamrarne beslutade olika motiveringarne icke bliva desamma
enligt de båda besluten.
l:o.
För anslagsfrågans avgörande medelst gemensam omröstning får utskottet
föreslå följande voteringsproposition:
6
Statsutskottets memorial Nr 99.
»Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må till
räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga
lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom till bestridande
av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader på extra stat
för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 100,000 kronor,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, beslutat
till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade,
fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom till
bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader på extra
stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
2: o.
Beträffande frågan om grunderna för utdelning av lånen synes sammanjämkning
av de olika beslut, vari kamrarne stannat, kunna ske på
sådant sätt, att det stycke i motiveringen, som avser lånebeloppens storlek
och börjar med orden »Enligt utskottets mening» och slutar med orden
»överstiga detta belopp», i enlighet med första kammarens beslut bibehålies,
samt följande stycke, avseende tiden för lånens åtnjutande samt
börjande med orden »Beträffande tiden» och slutande med orden »förhållanden
sådant påkalla», i enlighet med andra kammarens beslut utgår.
Utskottet får följaktligen hemställa,
att kamrarna må, var och en med frånträdande av
sitt beträffande grunderna för ifrågavarande låns utgående
tidigare fattade beslut, i sådant avseende godkänna följande
motivering:
»De huvudgrunder, i avseende å vilka riksdagens yttrande ansetts erforderligt,
avse lånebeloppens storlek, tiden för studielåns åtnjutande och
återbetalningsskyldigheten.
En fastställd maximigräns för lånebeloppens storlek har departementschefen
icke ansett böra bestämmas, utan borde den lånebeviljande myndigheten
i förevarande fall hava fria händer. Man torde kunna förutsätta,
säger departementschefen, att denna myndighet vid bestämmande av lånebeloppens
storlek tillser, att, i den mån anslaget därtill lämnar tillgång,
Statsutskottets memorial Nr 99.
7
varje av studielån förtjänt sökande tilldelas ett efter studiernas eller utbildningens
beskaffenhet, vederbörandes ekonomi och omständigheterna i
övrigt omsorgsfullt avvägt belopp. Enligt utskottets mening bör i förevarande
hänseende såsom en huvudsynpunkt iakttagas, att det beviljade
lånet ej skall avse att täcka samtliga de kostnader, som erfordras för låntagarens
utbildning, utan att detsamma snarare skall vara att betrakta som
en, om ock väsentlig hjälp för vederbörande, en hjälp, som uppenbarligen
bör egga honom att genom eget arbete eller på annat sätt söka förvärva
de ytterligare medel, som kunna erfordras för fullbordandet av hans studier.
. Om en dylik uppfattning enligt utskottets mening bör i regel vara
den förhärskande, anser dock utskottet, att, då särskilda omständigheter
föreligga, t. ex. i fall av en synnerligen väl vitsordad begåvning eller då
för lånesökanden andra hjälpkällor fullkomligt saknas, det av statsmedel
ifrågasatta studielånet må kunna utgå med belopp, som huvudsakligen täcker
utbildningskostnaderna. Även om utskottet sålunda lika med departementschefen
icke anser en maximigräns lämpligen böra uppställas, finner utskottet
dock ändamålsenligt, att i regel ett belopp av 1,500 kronor betraktades såsom
maximum, därmed dock icke uteslutet, att i undantagsfall, då särskilda
omständigheter härför tala, lånet bör kunna överstiga detta belopp.
Vad angår återbetalningsskyldigheten, innebär förslaget följande. Sedan
låntagaren avslutat sin utbildning, skulle han genom årlig amortering
återbetala de erhållna studielånen. Tiden för amorteringens början och
storleken av de årliga avbetalningarna skulle bestämmas av Kungl. Maj:t,
sedan den låneutdelande myndigheten i sådant hänseende avgivit förslag;
dock skulle lånen vara i sin helhet återbetalda senast inom utgången av
tionde året efter det kalenderår, då studielån senast utdelades, där icke
Kungl. Maj:t på därom gjord särskild framställning funne skäligt ytterligare
förlänga amorteringstiden. Därest låntagare icke ordentligt fullgjorde
sin återbetalningsskyldighet, skulle han inom sex månader efter
uppsägning inbetala hela den återstående lånesumman, såvida icke Kung].
Maj:t på särskild ansökan prövade skäligt häri medgiva lättnad. Doge låntagare,
innan studielånen blivit till fullo återbetalda, skulle Kungl. Maj:t
bestämma, huru i varje särskilt fall med lånens indrivande skulle förfaras.
Då särskilt ömmande omständigheter vore för handen, skulle den avlidnes
sterbhusdelägare på därom hos Kungl. Maj:t gjord framställning kunna
helt eller delvis befrias från skyldighet att återbetala lånesumman.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad som sålunda
föreslagits i fråga om återbetalningsskyldigheten. I samband härmed har
utskottet haft uppmärksamheten fästad därå, huruvida icke under återbetalningstiden
låntagaren även bör vidkännas skyldighet att gälda viss ränta
8
Statsutskottets memorial Nr 99.
å det för honom återstående lånebeloppet. Det kan enligt utskottets mening
icke anses innebära en mot studielåneinstitutets karaktär stridande
uppfattning, att, då låntagaren avslutat sin utbildning och kan antagas
hava erhållit en ställning, som giver honom möjlighet att återbetala lånen,
han även vidkännes den relativt obetydliga utgift, som en räntebetalning
medför. På samma gång därigenom av låntagaren gives en kompensation
för den av honom åtnjutna förmånen att hava under studietiden
räntefritt åtnjutit lånunderstöden, är en sådan anordning vidare ägnad att
sporra vederbörande till att snarast möjligt inbetala de erhållna beloppen.
Utskottet anser därför, att lånen böra, så länge låntagarens utbildning
varar, ävensom någon tid efter utbildningens avslutande, löpa räntefritt, men
att från och med tredje året efter det kalenderår, då sista lånet erhölls,
låntagaren bör å lånebeloppen gälda ränta, vilken bör bestämmas till en
siffra, som sammanfaller med sparbankernas gällande inlåningsränta.»
Stockholm den 6 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Sivartz, O. M. Strömberg,
G. M. H. Ekelund, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel, A. Pers, J. L. Widell,
E. A. Hallin, F. Bergland och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A. Nilsson
i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, .J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup, P. A.
Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson, J. Jönsson i Slätåker, S. E.
J. Liibeck och K. A. W. Björck.
Reservation
vid mom. 2:o av herr P. A. Hansson i Stockholm.
Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
191364