»S''tat solskottets utlåtande Nr 84.

Nr 84.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1919 kl. ,/a 4 e. in.

Utlåtande i anledning av vädd motion om anslag till inköp åt
förre bromsaren T. Konrad Lundin av ett par konstgjorda
ben.

(4:e avd.)

Uti eu inom andra kammaren av herr I. Vennerström väckt motion,
nr 206, vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,
har hemställts, att riksdagen å tilläggsstat för år 1919 måtte
bevilja f. bromsaren I. Konrad Lundin, Långsele, 700 kronor till inköp
av ett par konstgjorda ben.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Bromsaren Isak Konrad Lundin, Långsele, råkade den 13 december
1898 under tjänstgöring å ett godståg att i närheten av Amundsjö
station halka från bromssättet och falla under tåget. Detta gick över
och krossade Lundins båda ben, vilka måste amputeras ovanför knälederna.
Genom laga dom den 28 maj 1900 dömdes kungl. järnvägsstyrelsen
ersättningsskyldig. Konrad Lundin tillerkändes en årlig pension
å 720 kronor samt 150 kronor årligen till bestridande av kostnaderna
för reparation å tvenne konstgjorda ben.

Nu ha de två konstgjorda benen genom 19-årigt bruk blivit omöjliga
att längre använda. Lundin har nödgats inköpa ett par nya för
att nödtorftigt kunna hjälpa sig fram. Emellertid har priset å konstgjorda
ben stigit ofantligt. 1900 kostade tvenne konstgjorda ben 250
kronor. Nu står priset i 700 kronor. Inköpet av de konstgjorda benen
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 39 höft. (Nr 81—85.) 3

18

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

slukar för Lundiu i det närmaste hela hans årspension. Det är för
honom ytterligt svårt att komma ut med denna summa, då han enligt
bifogat intyg är medellös. Därtill kommer, att den årliga pensionen
med nuvarande höga varupris är alldeles otillräcklig för ens ett blygsamt
livsuppehälle.

Här synes mig föreligga ett sådant i hög grad ömmande fall, då
staten borde träda hjälpande emellan för att bispringa en statens f. d.
tjänare, som genom sitt arbete i statens tjänst blivit full invalid och
fått hela sin tillvaro fördärvad.»

Beträffande förevarande motion har utskottet erhållit från järnvägsstyrelsen
i ärendet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket
linnes fogat såsom bilaga till detta utlåtande.

Ehuruväl rättslig skyldighet för staten att ersätta ifrågavarande
anskaffningskostnad, vilken enligt utskottet företedd räkning utgjort
700 kronor, icke föreligger, har utskottet likväl funnit billigheten tala
för att staten bereder Lundin den ifrågasatta förmånen, hvilket icke
heller järnvägsstyrelsen velat motsätta sig. Utskottet har fördenskull
ansett sig böra tillstyrka, att Lundin för ändamålet tilldelas ett bidrag
för en gång av 700 kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av herr Vennerströms
ifrågavarande motion må medgiva, att järnvägsstyrelsen
må till förre bromsaren I. Konrad Lundin av trafikmedel
utbetala ett belopp av 700 kronor till anskaffning
av ett par konstgjorda ben.

Stockholm den 11 april 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 81.

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

19

B Uagu.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan Kung! Maj:t, med anledning av eder skrivelse den 11 februari 1919
med anhållan om yttranden över vissa inom riksdagen väckta motioner, den 14 i
samma månad anbefallt kung!, järnvägsstyrelsen att avgiva och till eder avlämna
yttrande över, bland andra motioner, en inom andra kammaren väckt motion, nr
206, om anslag till inköp åt förre bromsaren I. Konrad Lundin av ett par konstgjorda
ben, får kungl. järnvägsstyrelsen härigenom anföra följande.

Såsom i motionen uppgivits blev Lundin den 13 december 1898 skadad under
tjänsteutövning med påföljd att hans båda ben måste amputeras ovanför knäleden.

På grund av berörda förhållande blev kungl. styrelsen genom Kungl.
Maj:ts och rikets Svea hovrätts dom den 14 december 1900 förpliktad att i skadestånd
till Lundin utgiva dels ett årligt belopp av 150 kronor till bestridande av
kostnader för reparation av två konstgjorda ben, och dels såsom ersättning för lyte
och hinder i näring ett belopp av 720 kronor om året.

Uti en till kungl. styrelsen i början av januari månad innevarande år ingiven
ansökning har bemälde Lundin, under förmälan, att de åt honom kort efter
olycksfallet anskaffade konstgjorda ben voro efter 19 års begagnande så obrukbara,
att de icke vidare kunde repareras, samt att han fördenskull nödgats anskaffa ett
pal'' nya konstgjorda ben åt sig för en kostnad av 700 kronor, anhållit, att, då det
till honom utgående årliga understödet ej vore tillräckligt ens för hans livsuppehälle,
ersättning för denna kostnad samt för de utgifter, som varit förenade med hans
resa till Stockholm i och för nyanskaffning av berörda konstgjorda lemmar, måtte
beredas honom.

I sitt den 14 januari 1919 meddelade beslut å denna ansökning har kungl.
styrelsen utlåtit sig som följer: enär det genom förberörda dom Lundin tillerkända
årliga belopp av 150 kronor till bestridande av kostnaderna för reparation av de
konstgjorda ben, som efter olycksfallet anskaffades åt honom på statens järnvägars
bekostnad, måste anses till icke obetydlig del utgöra bidrag till amortering av kostnaden
för nyanskaffning, där så erfordras, av dylika lemmar, hade kungl. styrelsen,
med hänsyn jämväl till att det av domstolen för ifrågavarande ändamål utdömda
beloppet, motsvarande 75 kronor för vartdera benet, vore snarare högre än lägre
än vad i samma avseende tillkomme åtskilliga andra till skadestånd från statens
järnvägar berättigade invalider, funnit sig förhindrad bifalla ansökningen.

Ehuru styrelsen icke anser sig hava anledning att frångå sin i ovan berörda
beslut uttalade uppfattning, att det Lundin av domstolen tillerkända ärliga beloppet
av 150 kronor måste anses till icke obetydlig del utgöra bidrag till amortering av
sådan kostnad, som avses i motionen, samt håller före, att ett medgivande att be -

20

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

.strida ifrågavarande kostnad med särskilt för ändamålet beviljade medel skulle innebära
ett gynnande av Lundin framför åtskilliga andra till skadestånd från statens
järnvägar berättigade invalider, vilkas ersättning i förevarande avseende i de flesta
tall utgår med lägre belopp än det Lundin tillerkända, vill styrelsen för sin del
icke motsätta sig, att Lundin beredes den ifrågasatta förmånen.

Stockholm den 12 mars 1919.

Kung!. j ärnvägsstyrelsen.
AXEL GRANHOLM.

Geory Jacobin