Statsutskottets utlåtande Nr 77■
1
Nr 77.
Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1919 kl. 1/84 e. m.
b flätande i anledning av väckt motion om anslag till understöd
åt svenska organisationer för hjälpverksamhet bland
de av världskriget hemsökta ländernas nödställda befolkning.
(l:a avd.)
Uti en inom första kammaren av lierr G. H. von Kock, m. fl. väckt
motion (nr 55) har hemställts, att riksdagen ville besluta att ställa till Kungl.
Majrts förfogande å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst å 2
miljoner kronor, att efter av Kungl Maj:t fastställda grunder användas till
understöd åt svenska organisationer i och för hjälpverksamhet bland krigsländemas
nödställda befolkning.
Motionärerna hava i ärendet anfört följande:
»Det fruktansvärda^ krig, som under fyra år härjat Europa, har vis- Motionärernas
serligen upphört, men dess följder komma ännu länge att ligga tryckande/rnm*mnivgöver
de hårdast hemsökta folken. I jämförelse med de senares lidanden
äro de’1 neutrala ländernas svårigheter att räkna som obetydliga. Dessa
neutralitetens förmåner måste, om de icke skola verka demoraliserande,
vara förbundna med förpliktelse att bära åtminstone en bråkdel av de
olyckligaste folkens bördor. Sverige har redan under pågående krig genom
invalidtransporterna och på andra sätt givit uttryck för en sådan
känsla av förpliktelse.
Det är dock tydligt, att, så länge kriget varade, många hinder för
ett verkligt effektivt hjälpande måste förefinnas. I och med krigets avslutande
ha emellertid dessa i stort sett bortfallit, och man har också fått
friare utsikt över nödtillståndet och hjälpbehovet på olika områden. Mest
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 i amf 37 käft. (Nr 77.) 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 77.
i ögonen fallande Ur väl därvid de förödda landsdelarna och det jättearbete
som kräves för jordens återuppodlande och städernas återuppbyggande
’ Från norskt håll har man således erbjudit sig att plantera skog på
vissa förhärjade sträckor, och i andra länder har man åtagit sig medverkan
vid städers uppbyggande, konstverks återställande o. d.
Ehuru mindre överskådligt, förestår emellertid ett lika omfattande och
särskilt för vissa folk ytterligt betungande organisations- och hjälparbete
på det sociala och filantropiska området. Vi syfta på de tusentals faderlösa
nödställda och undernärda barn, hemlösa, sjuka och invalider av alla
slag som kriget skapat. Skulle ej Sverige kunna taga sin andel av (let
stora vård- och uppfostringsarbete, som här kräves, såväl genom att ställa
svensk erfarenhet och organisationsförmåga på olika områden till förfogande
som genom direkt ingripande till de behövandes hjälp?
Vid övervägande av olika sätt för eu dylik svensk medverkan ha vi
funnit lämpligast, att den väsentliga insatsen göres av enskilda sociala institutioner.
Att de äro villiga och kompetenta att åtaga sig en uppgift
på detta område, därför talar den omständigheten, att flera av dem redan
under krigets lopp utfört ett betydelsefullt arbete, som överallt gjort det
svenska namnet heder. Vi syfta på Svenska Röda korsets av alla högt
skattade verksamhet och på Kristliga föreningen för unge mans valkanda
insatser ifråga om lindring av krigsfångarnas hårda lott. Möjligt ar att
även andra organisationer, såsom Nationalföreningen mot tuberkulos, vissa
kvinnosammanslutningar, barnavård sföretag in. fl. skulle kanna sig manade
att upptaga ett arbete av detta slag. Det må ock erinras darom, att Koda
korset redan för ett par år sedan, genom en särskild för andamalet tillsatt
kommitté, uppgjort en plan för hjälp åt krigets offer, vilken dock på
grund av praktiska svårigheter då ej kunde realiseras.
Emellertid torde man knappast kunna begära, att dessa organisationer
med uteslutande egna medel skola vara i stånd att upptaga nu ifrågavarande
uppgift. De flesta av dem ha bildats för nationella ändamål och
kunna inte utan vidare sträcka sin verksamhet därutöver. Om de emellertid
erhölle ett verksamt ekonomiskt stöd från statens sida, varigenom de extra
kostnaderna kunde täckas, skulle de beredas tillfälle att lösgöra vissa lämpliga
krafter för den nya uppgiften. Man bär anledning förvänta, att om
staten sålunda gåve ett kraftigt stöd åt de enskilda företagen, dessa skulle
med framgång kunna upptaga det nya arbetet.
Vad angår det belopp, som borde av staten ställas till förfogande,
kan man ej på förhand beräkna, i vilken utsträckning det kommer att
Statsutskottets utlåtande Nr 77. •>
tagas i anspråk, varför anslaget torde givas förslagsanslags natur och sättas
till högst 2 miljoner kronor. De enskilda institutioner, som önskade bidrag
för här ifrågavarande verksamhet, hade att ansöka härom hos Kungl. Maj :t
som, eventuellt efter sakkunniga personers hörande, hade att fatta beslut
i vart särskilt fall.
Beträffande formerna för arbetet, synes det mest trängande hjälpbehovet
gälla barnen. För att stävja undernäringens fruktansvärda härjningar
bland det uppväxande släktet saknar man mångenstädes tillräckliga medel,
isynnerhet som snar, omedelbar hjälp erfordras, om ej barnadödligheten
skall anta än oerhördare dimensioner än hittills. Den hjälp, som Sverige
här skulle kunna lämna, kan tänkas bestå dels däri, att barn från
krigsländerna under längre eller kortare tid mottagas i svenska familjer
eller särskilt inrättade barnhem i Sverige, dels däri att expeditioner utsändes
för att på olika platser i utlandet medverka till att organisera
barnavårdsarbetet. Vad beträffar mottagandet av barn här i landet ha
redan förberedelser vidtagits i denna riktning, och ett ej ringa antal hem
ha förklarat sig villiga att skänka underhåll och vård åt utländska barn.
Såväl under som efter kriget har man i Holland, Schweiz och Danmark
på liknande sätt omhändertagit ett mycket stort antal barn, och erfarenheterna
från dessa länder äro goda. De invändningar, som kunna resas
mot planen, torde förfalla, om företaget från början ledes med nödig insikt
och varsamhet. Urvalet av barnen skulle ske i barnens respektive hemland,
och vad åtminstone Tyskland angår torde planen med lätthet och
utan dröjsmål kunna realiseras, då där nyligen bildats centralorganisationer
för bl. a. speciellt denna hjälpverksamhet. I regel torde väl barnen mottagas
avgiftsfritt eller mot ett mindre bidrag från sina respektive hemkommuner,
men utgifter uppstå för resor, inspektion, expedition o. s. v. och
borde kostnaderna härför få bestridas av ovannämnda statsanslag.
I fråga om den andra formen av hjälp åt nödställda barn i krigsländerna
har den redan tidigare dryftats inom sakkunniga kretsar och tillvunnit
sig stort intresse. Man har tänkt sig utsända expeditioner av på
området erfarna personer — läkare, barnavårdarinnor o. s. v. — som å
platser i utlandet, där nöden är stor, skulle upprätta små barnavårdscentraler
med barnhem, barnkrubba, barnbespisning samt praktisk undervisning
för äldre barn. Särskilt tillfredsställande skulle det vara, om dessa
centraler kunde givas en speciellt svensk prägel och på så sätt göra det
svenska namnet heder. Våra husmodersskolor med barnavård, arbetsstugorna
och barnavärn äro dylika helt svenska typer, som helt eller delvis
4
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
Utskottets
rande.
kunde komma till användning. Dessa institutioner skulle ledas av svenskar,
men den övriga personalen borde av praktiska skäl utgöras av inhemska
krafter. I efterblivna länder skulle dessa svenska centraler måhända kunna
tjäna som förebilder för framtida barnavårdsarbete. I andra länder, som
redan äga en stark social organisation, t. ex. Tyskland, skulle hjälpen
däremot närmast avse att lämna biträde i arbetet och eventuellt att övervaka
från andra länder skänkta födoämnens distribuering. Den senare uppgiften
har redan upptagits av flera länders Döda korsföreningar. Naturligtvis
kunna många andra former av hjälp erbjuda sig än de här antydda,
och Kungl. Maj:t bör ha fria händer att sakligt bedöma alla praktiska utförbara
förslag, som tjäna det stora ändamålet: »Hjälp åt krigets offer!»
Vad till sist angår, vilka länder som företrädesvis böra av oss hjälpas,
torde man av praktiska skäl först tänka på de närmast liggande, nämligen
Tyskland, Polen och Ostersjöstaterna, där också nöden synes för ögonblicket
vara störst. Dock torde hinder ej möta att utsträcka hjälpen till
andra länder, om behov därav skulle föreligga.
Då den här ifrågasatta hjälpen borde snarast möjligt komma till användning,
är det nödvändigt, att anslaget begäres på 1919 års tilläggsstat.»
ytt- Redan förut hava på framställning av Kungl. Maj:t såväl av 1917
som 1918 års riksdagar medel beviljats såsom bidrag till den av svenska
Röda korset bedrivna hjälpverksamheten bland krigsfångar.
Det av motionärerna berörda hjälparbetet bland de krigförande ländernas
befolkning finner utskottet i och för sig mycket behjärtansvärt.
Den verksamhet i detta avseende, som från enskildas sida i vårt land upptagits
med till synes gott resultat, kunde också anses väl förtjänt av finansiellt
stöd från statsmakternas sida. Det synes emellertid riktigast att
därest statsmakterna skola i någon män engageras för dylik verksamhet,
Kungl. Maj:t efter verkställd utredning tager initiativ i ärendet. Även
statsfinansiella skäl tala för en sådan ordning vid behandling av ärendet.
Utskottet anser sig därför icke kunna endast på enskild motion tillstyrka
anslag för ändamålet och hemställer,
att herr von Ivochs m. fl. förevarande motion icke
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 11 april 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
5
"Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, G. M. IL
Ekelund, J. Nilsson, O. Bergqvist, G. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel, A. Pers, J. L. Widell,
E. A. Hallin, C. I. Asplund och R. G. H von Kock samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, A. Wiklund
i Brattfors, J. Jönsson i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, P.
A^ Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson, G. R. Jansson i Falun,
K. A. Tengdalil och O. Nilsson i Örebro.
Reservation
av herrar 5. H. Kvarnzelius, H. G. IV. Wrangel, A. Pers, C. I. Asplund, R. G.
H. von. Kock och J, Jönsson i Eevinge, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Redan förut hava på framställning av Kungl. Maj:t såväl av 1917
som 1918 års riksdagar medel beviljats såsom bidrag till den av svenska
Röda korset bedrivna hjälpverksamheten bland krigsfångar.
Beträffande den av motionärerna nu föreslagna hjälpverksamheten bland
de krigförande ländernas befolkning har jämväl dylik verksamhet på enskilt
initiativ i stor utsträckning ordnats huvudsakligen genom Röda korsets
förmedling.
Utskottet finner även denna art av hjälpverksamhet synnerligen behjärtansvärd
och av natur att med statsmedel böra understödjas särskilt
för bekostande av resor för barn till de orter, där enskilda åtagit sig att
underhålla dem. Av statsfinansiella skäl anser sig dock utskottet icke
kunna tillstyrka motionen i oförändrat skick. Utskottet finner sig emellertid
kunna föreslå, att ett belopp av 1,000,000 kronor av riksdagen beviljas
såsom bidrag till den av Röda korset bedrivna hjälpverksamhetens ordnande
att utgå efter de närmare villkor, som Kungl. Maj:t kan anse lämpligt
fastställa.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr von Kochs
m. fl. förevarande motion, må såsom bidrag till den av
svenska Röda korset bedrivna hjälpverksamheten bland
de av världskriget hemsökta ländernas befolkning å tillläggsstat
för år 1919 under tredje huvudtiteln bevilja
ett förslagsanslag, högst, 1,000,000 kronor att utgå enligt
de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan komma
att fastställa.»