Statsutskottets utlåtande Nr 67.

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av vackt motion om beredande av fast anställning
eller vissa med sådan anställning förbundna förmåner
åt personer, som stadigvarande syssla med städning
och rengöring hos statsmyndigheter.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion
(nr 53) har herr G. Lindhagen hemställt, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t begära en undersökning, i vad mån icke blott uti de centrala
ämbetsverken utan även i statens övriga verk och myndigheter
personer äro på ett stadigvarande sätt sysselsatta med städnings- och
rengöringsarbete, samt därefter ett övervägande, i vilka fall och undervisa
förutsättningar dylika biträden böra tillerkännas fast anställning
eller åtminstonne vissa skäliga med sådan anställning förbundna förmåner
såsom rätt till sjukhjälp, semester och pension.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom motionären själv påpekar, hava av honom tidigare i samma
syfte väckta motioner föranlett till, att 1917 års riksdag hos Kungl.
Maj:t begärt utredning beträffande »de inom de centrala ämbetsverken
med avseende på städnings- och rengöringsarbeten m. m. förefintliga
arbetsförhållandenas omfattning och art i avsikt att utröna, huruvida
ändring bör vidtagas i sättet för anställandet av de personer, som utföra
berörda arbete, eller vissa förmåner utöver de nu utgående böra
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 33 höft. (Nr 67—38.)

Utskottets

yttrande.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

dem beredas». Att utredningen begränsades till de centrala ämbetsverken
föranleddes givetvis därav, att man vid utredningens igångsättande
icke borde stanna i ovisshet om dess omfattning, utan kunde
snabbare och klarare förskaffa sig bestämd uppfattning om, huruvida
särskild ändring i anställningsvillkoren för de å detta arbetsområde
anställda skulle visa sig motiverad. När riksdagen i sin skrivelse om
denna utredning icke uttalade sig om, vilka förändrade anställningsvillkor
och förmåner, som kunde anses skäliga och lämpliga, berodde
detta helt naturligt därpå, att utredningen just avsåg att ådagalägga,
vilka förmåner av ena eller andra arten, som vore av förhållandena
betingade. Att riksdagen nu skulle, innan den sålunda begärda utredningen
kommit till stånd, ånyo begära en liknande, ehuru än mera utvidgad
sådan, synes utskottet icke lämpligt. Utskottet får därför hemställa,

att herr Lindhagens förevarande motion icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 april 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, O. M. Strömberg,
H. F. Lamm, G. M. It. Ekelund, A. C. Lindblad, J. Nilsson, O. Ber g qvist,
C. G. Ekman, H. G. W. Wrangel, A. Pers och N. Åkesson samt

från andra kammaren: herrar J. Olofsson, N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson
i Råstock, J. Jönsson i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup,
P. A. Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson, C. B. Jansson
i Falun, O. Nilsson i Örebro och K. E. W. Söderhielm.