Statsutskottets utlåtande Nr 35.

3

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1919 kl, e- ni,

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt ingenjören
G. Ericsson för liden förlust vid uppförande
av kasernetablissemang för Västgöta regemente.

(l:a avd.)

Uti tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 20) av herr Carl Magnusson m. fl. och den andra inom andra
kammaren (nr 138) av herr S. Welin m. fl. har hemställts, att riksdagen
ville bevilja kronor 223,209: 98 för delvis ersättning av den direkta förlust,
som byggnadsentreprenören vid kasernetablissemanget för Västgöta
regemente, ingenjör Gideon Ericsson, till följd av rådande kristid, lidit
genom uppkommen och av vederbörande myndighet erkänd merkostnad,
utöver den kontrakterade entreprenadsumman för ifrågavarande arbete jämte
ett års ränta å 6 procent med kronor 13,392: 60 eller tillsammans kronor
236,602: 58.

Till stöd för sina framställningar hava motionärerna åberopat de vid
1918 års lagtima riksdag väckta motiouerna i detta ämne, vilka motioner
voro av följande lydelse:

»Sedan byggnadsentreprenören Gideon Ericsson, Stockholm, på grundval
av under senare halvåret 1914 utförd kostnadsberäkning den 15 februari
1915 tecknat huvudkontrakt med statsverket om uppförande av det
av honom sedermera färdigbyggda och sedan år 1916 i bruk tagna samt i
januari 1917 slutligt besiktade kasernetablissementet för Västgöta regemente
invid Vänersborg, hade, på grund av under arbetets fortgång upp -

Motioner vid
1918 års lagtima
riksdag.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

kommen kristid, grundvalen för samtliga beräkningar fullständigt rubbats.
Såsom orsaker härtill kan nämnas, att priserna å alla slag av byggnadsmaterialier
stego oavbrutet och till enastående höjd, att hinder uppstod
genom transportsvårigheter å järnväg, vilka hinder endast tidvis och till
en del avhjälptes genom arméns kasernbyggnadsnämnds mellankomst, därtill
föranledd av entreprenörens fyrfaldiga anmälningar, samt att arbetsbrist
i följd av genom sagda transportsvårigheter uppkommen leveransförsening
uppstod, varvid dock arbetarna ej kunde avskedas utan måste
betalas med full arbetslön. Den ena svårigheten drog på så sätt den andra
med sig och förryckte därigenom hela arbetsplanen i hög grad. Genom
överenskommelse mellan Centrala Arbetsgivareförbundet och Arbetareorganisationerna
jämte statens förlikningsman har dessutom, på grund av dyrtiden,
arbetsprisen ökats med början den 18 augusti 1916 och tillsvidare.

Härigenom förorsakades ingenjör Ericsson en direkt förlust i merkostnad
med kronor 223,209: 98.

I underdånig skrivelse till Konungen den 22 januari 1917 har Ericsson
gjort framställning om ersättning för denna förlust. Emellertid har
Kungl. Maj:t, i trots av av vederbörande myndigheter gjord tillstyrkan, den
4 maj 1917 förklarat den gjorda framställningen icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. Kungl. Maj.ts beslut torde för visso föranletts därav,
att gällande föreskrifter formellt icke medgåve ersättning i dylika fall.

På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som förorsakat den
avsevärda förlust, ingenjör Ericsson lidit, har emellertid en framställning
till riksdagen i förevarande ärende synts oss vara överensstämmande med
billighet och rättvisa. Vi hava därvid även letts av den tanken, att, med
hänsyn till de säregna förhållandena, ett bifall till motionen ej kan bliva
prejudicerande för framtiden.

Ur de handlingar, som ingenjör Ericsson ingivit till Kungl. Maj:t,
och därav föranledda utlåtande, må följande här återgivas.

Arméns kasern byggnadsnämnd har den 30 mars 1917 avgivit utlåtande
över Ericssons framställning till Kungl. Maj:t (Bilaga 1). Av detta
utlåtande framgår bl. a följande.

Nämnden både med Ericsson uppgjort kontrakt rörande arbete, nämligen
dels den 15 februari 1915 angående uppförande och inredande av
17 stycken byggnader för en sammanlagd kostnad av kronor 1,337,800
och dels den 8 augusti 1916 angående ombyggnad och inredning av lägenheten
Niklasberg till underofficersbostäder för en kostnad av tillhopa kronor
29,000. I de hos nämnden gjorda kostnadsberäkningarna för förstnämnda

Statsutskottets utlåtande Nr 36

5

arbeten hade kostnaderna härför upptagits till kronor 1,385,900 eller i det
allra närmaste samma belopp som den med Ericsson avtalade kontraktssumman.
Angående inredsarbetena i Niklasbcrg har Kungl. Maj:t genom
beslut den 2 juni 1916 beviljat nämndens hemställan att få antaga Ericssons
under hand avgivna anbud å nyssberörda belopp, kronor 29,000 för
ifrågavarande arbete. A detta sistnämnda arbete i Niklasberg avses endast
ersättning av ej beräknat dyrtidstillägg till arbetare från den 18 augusti
1916.

Kasernbyggnadsnämnden vitsordade, att den av Ericsson i dennes
framställning till Kungl. Maj:t uppgivna fördyringen för arbetena i fråga,
kronor 223,209: 98, är med verkligheten överensstämmande.

Nämnden anför följande: »Att denna förlust verkligen förelegat, har
av Ericsson styrkts med ett sammandrag över de av honom förda räkenskaperna
för arbetena, av vilket sammandrag framgår, att förberörda arbete,
inklusive tilläggsarbeten, till den 22 januari 1917 kostat kronor
1,615,542: 98, och att han för samma arbeten uppburit eller äger att av
nämnden uppbära inalles kronor 1,892,333, vadan förlusten skulle bliva
kronor 223,209: 98.

Glenom intyg från revisorn Karl Wanselius, auktoriserad av Stockholms
handelskammare, har Ericsson styrkt, dels att förenämnda belopp
utbetalats för materialier och arbetslöner vid kasern byggnadsarbetena i Vänersborg,
och dels att förlusten vid densamma är den ovan angivna.

I övrigt har Ericsson påvisat, att den uppkomna fördyringen är en
följd av de under arbetstiden stegrade materiel- och arbetsprisen. Han
har för den skull bilagt dels sina ursprungliga kostnadsberäkningar, uppgjorda
med avseende på huvudentreprenaden i slutet av år 1914, vilka
vid granskning visat sig vara riktiga och överensstämmande med de priser,
som upptagits uti de anbud, varå entreprenadsummorna grundats, dels uppgifter
om prisstegringarna vid de tidpunkter, då materialinköpen gjorts,
dels ock förteckning å de extra utbetalningarna, han gjort för stegrade
arbetslöner.

Då Ericsson genom intyg från två ojäviga personer, byggnadsinspektören
Fr. Sjösteen och arkitekten Sam. Kjellberg, styrkt, att inköpen skett
å de uppgivna tiderna, genom intyg från olika leverantörer bekräftat de
uppgivna prisstegringarna, samt överlämnat bestyrkt uppgift om de utbetalda
stegringarna å arbetslönerna, synes ingen invändning finnas att göra*
mot de lämnade uppgifterna om fördyringen.»

Nämnden vitsordar även med åberopande av besiktningsprotokoll, att

6

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

»de av Ericsson utförda arbetena vid ifrågavarande etablissemang hava verkställts
på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och i bästa samförstånd med
den byggande myndigheten.»

»-På grund av vad ovan anförts och då den stora förlust, som Ericsson
styrkt sig hava lidit, uppkommit på grund av orsaker, vilka det icke
stått i hans makt att hindra även med iakttagande av all skälig försiktighet
och omtanke, anser nämnden, att det skulle vara högeligen behjärtansvärt
och med billigheten överensstämmande, om ersättning i någon form kuude
beredas Ericsson för den förlust, han visat sig hava lidit genom ifrågavarande
för staten utförda byggnadsarbeten.»

Arméförvaltningens civila departement, som den 4 april 1917 likaledes
yttrat sig över Ericssons framställning (Bilaga 2), instämmer i kasernbyggnadsnämndens
uttalade mening beträffande ersättning åt Ericsson.

Bland annat anföres följande: »I följd av det nu pågående krigets

långvarighet hava å byggnadsmarknaden inträffat sådana prisstegringar, som
av ingenjören Eriksson icke kunnat förutses vid tiden för uppgörande av
dennes kostnadsberäkningar före avgivandet av anbud å ifrågavarande byggnadsentreprenad.

På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som sålunda föranlett
den förlust ingenjören Ericsson lidit, synes ett bifall till den underdåniga
ansökningen ej kunna bliva prejudicerande för framtiden.»

I händelse av bifall till framställningen ansåg arméförvaltningens civila
departement, att ersättningsbeloppet borde utgå från anslaget till uppförande
av kasernetablissement för femton infanteriregementen.

Ur Ericssons framställning till Kungl. Maj:t må följande anföras:

»Ovanstående belopp (228,209: 98 kr.) avser, såsom framgår av handlingarna,
endast ett återgäldande av direkta förluster, varå staten gjort
motsvarande ekonomisk vinst. Beloppet innefattar således icke någon som
helst ersättning för mitt nedlagda dryga arbete och ansvar, vilket jag vågar
särskilt understryka.

För den av mig oförvållade förlust, som ligger i ett fullständigt uteblivande
av all gottgörelse för detta mitt arbete och ansvar — en förlust,
som för mig är tung nog att bära med hänsyn till den långa tid, jag varit
bunden vid detta mycket omfattande och krävande arbete — anser jag mig
icke böra göra någon ersättningsframställning.

Om staten däremot ej skulle befinnas villig att gottgöra mig för den
direkta ovan anförda likaledes av mig oförvållade merkostnaden av kronor
223,209: 98, som jag själv, på grund av krigsförhållandena, fått gälda ut -

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

7

över den avtalade entreprenadssiirnman, skulle för mig eu fullständigt ruinerande
förlust inträda.»

Det synes oss vara mycket större skäl, att Ericsson erhåller ersättning
för sina lidna direkta förluster, då kasernbyggnadsnämnden i sin Inlagda
skrivelse antyder, att Ericsson, enligt nådiga förordningen den 17
november 1893, på grund av »force majeure» måhända hade kunnat erhålla
anstånd med avseende på tiden för arbetets fullgörande, men, på grund
av uttalade önskningar från arbetsledningen, har Ericsson icke velat begagna
sig härav. Denna omständighet, att byggnadsarbetet sålunda utan avbrott
kunnat fortgå, har medfört den stora fördelen, att kasernetablissementet
långt tidigare, än som eljest blivit fallet, kunnat tagas i bruk.

I övrigt må hänvisas till en bilagd P. M. av ingenjören Ericsson (Bilaga
3), vilken åtföljt den ovannämnda framställningen till Kungl. Maj: t.»

Vid frågans behandling år 1918 yttrade statsutskottet:

»Enligt utskottets mening bör ersättning för förlust, som entreprenör
lidit på entreprenad, som han åtagit sig gent emot statsverket, kunna
medgivas endast rent undantagsvis, där särskilt tungt vägande skäl härför
kunna anföras. Såvitt utskottet kunnat finna av handlingarna i förevarande
ärende, vill det synas utskottet, som om dylika skäl möjligen här
kunde anses föreligga, och att alltså ersättning skulle kunna åtminstone
delvis tillerkännas ingenjören Ericsson, utan att härigenom mera vittutseende
konsekvenser behöva uppstå. Huruvida förhållandet i verkligheten
är sådant, torde'' dock endast av Kungl. Maj: t kunna efter verk
ställd utredning avgöras. Att en ansökan i ärendet redan av Kungl.
Maj:t avslagits, synes icke utgöra något avgörande hinder mot att riksdagen
med anledning av de föreliggande motionerna anhåller, att Kungl.
Maj:t tager frågan under förnyat övervägande. Skulle Kungl. Maj:t vid
sådant övervägande finna, att ersättning bör tilldelas ingenjören Ericsson,
torde jämväl böra på Kungl. Maj:t ankomma att bestämma, med vilket
belopp ersättning skall utgå, dock bör ersättningen enligt utskottets mening
i varje fall icke överstiga 75 procent av den förlust entreprenören lidit
eller, under förutsättning att det i motionerna uppgivna beloppet härav är
riktigt, 137,407 kronor 49 öre. Erforderligt belopp torde kunna utgå av
för uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen beviljade
medel.»

Statsutskottet hemställde med anledning härav, att riksdagen måtte
med anledning av förevarande motioner dels i skrivelse till Kungl. Maj:t

Statsutskottets
yttrande 1918.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

förevarande

motioner.

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga under
förnyat övervägande, huruvida och med vilket belopp ersättning må kunna
tilldelas ingenjören Gideon Ericsson för förlust, som han lidit vid uppförande
av Västgöta regementes kasernetablissemang, dels ock medgiva, att
för bestridande av sådan ersättning må av de för uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen beviljade medel tagas i anspråk
ett belopp av högst 167,407 kronor 49 öre.

Statsutskottets förevarande framställning bifölls av första kammaren,
men avslogs av andra kammaren, på grund varav ersättningsfrågan för det
dåvarande förfallit.

Uti de nu väckta motionerna, vilka skilja sig från de år 1918 gjorda
framställningarna däruti, att ränta under ett år efter 6 procent å det
förut begärda ersättningsbeloppet numera tillagts, hava motionärerna ytterligare
anfört följande:

»På grund av att statsutskottets hemställan fått formen av en skrivelse till
Kungl. Maj:t och icke hemställan om utbetalande av visst belopp, kunde
frågan ej gå till gemensam votering, i vilket fall ingenjör Ericsson säkerligen
i viss utsträckning vunnit ersättning för lidna förluster.

Då det emellertid synes uppenbart, att en ersättning till ingenjör Ericsson
är förenad med rättvisa och billighet, och då hänsyn tagas till vad i
saken för övrigt förekommit, kan det anses väl berättigat att än en gång
framlägga saken för riksdagen.

Utöver de fullständiga utredningar, som redan vid frågans föregående
behandling lämnats, och till vilka hänvisas, torde följande höra ytterligare
anföras.

Det belopp, för vilket ingenjör Ericsson påyrkat ersättning, nämligen
kronor 223,209: 98, är i själva verket en minimisiffra, utgörande direkta
förluster t. o. m. 22 januari 1917, verifierade och vitsordade av kasernbyggnadsnämnden
och arméförvaltningens civila departement.

Emellertid hava efter sist nämnda tidpunkt, enligt vad entreprenören
efter sina räkenskapsböcker uppgivit, tillkommit för kompletteringsarbeten
och diverse senare inkomna räkningar ett belopp av kronor 14,318: 16, för
vilket dock ej ersättning begäres.

Den direkta, totala kapitalförlusten uppgår sålunda till kronor 237,528: 14,
i vilket belopp sålunda ligger ingen som helst ersättning för entreprenörens
nedlagda, dryga arbete och ansvar under en avsevärd tid, vilket även
ökar de ovan angivna direkta kapitalförlusterna.

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

9

Under diskussionen i bägge kamrarna framhölls, att i händelse ersättning
till entreprenören skulle göras, det ej är rättvist, att han skall lida
de 25 procentens avdrag, utan hellre åtnjuta full, bevislig ersättning.

Härtill kommer slutligen, att entreprenören måst ikläda sig visst ansvar
för byggnaderna två år efter tidpunkten för byggnadernas godkännande, vilket
givetvis, trots »det synnerligen förtjänstfulla sätt», på vilket entreprenadarbetet
enligt kasernbyggnadsnämndens vitsord blivit utfört, dock medfört
ytterligare kostnader och arbete från entreprenörens sida.

Förlusterna äro sålunda i verkligheten betydligt större än den ursprungligen
angivna siffran giver vid handen.

Med hänsyn till den allsidiga utredning, för vilken entreprenörens
direkta förluster och arbete blivit föremål, och som ådagalagt, att dessa förluster
ostridigt uppgå till minst kronor 223,209: 98, anse vi ett förnyat
hänskjutande till Kungl. Maj:t icke påkallat, utan att riksdagen bör kunna,
utan att göra ärendet beroende av Kung!. Maj:ts vidare prövning, bevilja
medel till ersättning i förevarande fall.

.Det är emellertid billigt, att entreprenören, utom ifrågavarande belopp,
kronor 228,209: 98, erhåller ränta å detta under ett års tid.

Ehuru entreprenören i verkligheten betalt betydligt högre ränta, beräknas
densamma här endast till 6 procent.»

Såsom utskottet i sitt yttrande i ärendet vid dess behandling av 1918 uuicottett ytt
års lagtima riksdag framhållit, bör enligt utskottets mening ersättning i rnnd"''
förevarande fall kunna beredas entreprenören, därest Kungl. Maj:t vid prövning
av ärendet finner sådan böra utgå. Ersättningsbeloppet bör dock i
varje fall icke bestämmas högre än till 75 procent av den förlust, entreprenören
lidit, eller 167,407 kronor 49 öre. Utskottet har härvid icke
ansett sig kunna taga någon hänsyn till att entreprenören efter det egentliga
byggnadsarbetets avslutande fått vidkännas särskilda kostnader vid utförande
av kompletteringsarbeten. Likaledes har utskottet icke funnit sig
kunna tillstyrka, att ränta å det såsom förlust upptagna beloppet, såsom
av motionärerna ifrågasatts, beräknas.

Erforderliga medel torde böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
genom beviljande av anslag å 1919 års tilläggsstat.

På grand av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må å tilläggsstat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst, 167,408 kronor att efter
Kungl. Maj:ts beprövande utgå till beredande av erBihang
till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 83 käft. (Nr 34—35.) 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

sättning åt ingenjören Gideon Ericsson för liden förlust
vid uppförande av Västgöta regementes kasern etablissemang.

Stockholm den 18 mars 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet 34.

Reservationer:

Av herrar J. Nilsson i Skottlandshus, H. G. W. Wrangel och J. B.
Eriksson i Grängesberg, vilka, med hänsyn till de konsekvenser som ett
bifall till motionen kan medföra, yrkat avslag å densamma;

Af herrar P. A. Hansson i Stockholm, S. E. J. Liibeck och K. E.
W. Söderhielm, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort ha
följande lydelse:

Såsom utskottet — — -— finner sådan böra utgå. Däremot har utskottet
icke funnit sig kunna tillstyrka, att ränta å det som förlust upptagna
beloppet, såsom av motionerna ifrågasatts, beräknas.

Erforderliga medel--— tilläggsstat.

På grund av vad utskottet anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen må. å tilläggsstat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst, 223,210 kronor att efter
Kungl. Majts beprövande utgå till beredande av ersättning
åt ingenjören Gideon Ericsson för liden förlust
vid uppförande av Västgöta regementes kasernetablissemang.

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

11

Avskrift -

Bilaga 1.

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 22 sistlidne januari liar Arméns Kasern byggnadsnämnd
fått sig anbefallt att avgiva underdånigt utlåtande över en av byggnadsentreprenören
vid kasernetablissemanget för Västgöta regemente, ingenjören Gideon Ericsson, gjord
underdånig framställning om ersättning för lidna förluster vid ifrågavarande byggnadsarbeten;
och får Nämnden, med remissaktens återställande, härmed i underdånighet
anföra följande.

Nämnden har med Ericsson uppgjort kontrakt rörande berörda arbeten, nämligen
dels den 15 februari 1915 angående uppförande och inredande av 17 st. byggnader
för en sammanlagd kostnad av kronor 1,337,800: och dels den 8 augusti 1916

angående ombyggnad och inredande av lägenheten Niklasberg till underofficersbostäder
för en kostnad av tillhopa kronor 29,000: —. 1 de hos Nämnden uppgjorda kost nadsberäkningarna

för förstnämnda arbeten hade kostnaderna därför upptagits till kronor
1,335,900:—, eller i det allra närmaste samma belopp som den med Ericsson
avtalade kontraktssumman. Angående inredningsarbetena i Niklasberg har Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt beslut den 2 juni 1916 beviljat Nämndens hemställan att få
antaga Ericssons under hand avgivna anbud å nyssberörda belopp, kronor 29,000: ,

för ifrågavarande arbeten.

Ericsson har i sin underdåniga framställning uppgivit fördyringen för arbetena
i fråga till kronor 223,209: 98.

Att denna förlust verkligen förelegat, har av Ericsson styrkts med ett sammandrag
av de utav honom förda räkenskaperna för arbetena, av vilket framgår, att förberörda
arbeten, inklusive tilläggsarbeten, till den 22 januari 1917 kostat

kronor 1,615,542: 98

och att han för samma arbeten uppburit eller äger att av Nämnden

uppbära inalles .............................................................. .. kronor 1,392,33^.

vadan förlusten skulle bliva .................................. ................... kronor 223,209.98

Genom närlagda intyg från revisorn Karl Wanselius, auktoriserad av Stockholms
handelskammare, har Ericsson styrkt, dels att förenämnda belopp utbetalts för materialier
och arbetslöner vid kasernbyggnadsarbetena i Vänersborg och dels att förlusten
vid desamma är den ovan angivna. o .. .

Såsom av bilagda intyg från Nämndens kassaförvaltare framgår, är . Ericssons
uppgift om de medel, han från Nämnden redan emottagit och äger uppbära, övei Bestämmande
med de å Nämndens expedition förda räkenskaperna.

I övrigt har Ericsson påvisat, att den uppkomna fördyringen är en följd av de
under arbetstiden stegrade materiel- och arbetsprisen.

Han har för den skull bilagt dels sina ursprungliga kostnadsberäkningar, —

12

Statsutskottets utlåtande Nr 35.

uppgjorda, med avseende ''å huvudentreprenaden, i slutet av år 1914 — vilka vid
granskning visat sig vara riktiga och överensstämmande med de priser, vilka upptagits
uti de anbud, varå entreprenadsummorna grundats, dels uppgifter om prisstegringarna
vid de tidpunkter, då materialinköpen gjorts, dels ock förteckning över de
extra utbetalningarna, han gjort för stegrade arbetslöner.

Då Ericsson genom närlagda intyg från två ojäviga personer, byggnadsinspektören
Er. Sjösteen och arkitekten Sam. Kjellberg, styrkt att inköpen skett å de uppgivna
tiderna, genom intyg från olika leverantörer — vilka intyg här bifogas — bekräftat
de uppgivna prisstegringarna samt överlämnat bestyrkt uppgift om de utbetalda
stegringarna å arbetslönerna, synes ingen invändning finnas att göra mot de
lämnade uppgifterna om fördyringen.

En del mindre räknefel och felaktiga kollationeringar uti de remissakten tillhörande
bilagorna hava å Nämndens expedition rättats med rött bläck. Felen inverka
dock ej på slutresultatet.

För egen del får Nämnden vitsorda att, vilket ock framgår av närlagda besiktningsprotokoll,
de av Ericsson utförda arbetena vid ifrågavarande etablissemang
hava verkställts på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och i bästa samförstånd med
den byggande myndigheten.

Varken på grund av bestämmelserna i nådiga förordningen angående statens
upphandings- och entreprenad väsende med mera av den 17 november 1893 — enligt
vilken förordning väl anstånd med avseende på tiden för ett arbetes fullgörande på
grund av »force majeure» kan beviljas, men några bestämmelser rörande ersättning
för lidna förluster av samma orsak icke förefinnas — eller på annan grund finner
Nämnden Ericsson kunna med laglig rätt göra anspråk på ersättning från Staten i
förevarande hänseende, men på grund av vad ovan anförts och då den stora förlust,
som Ericsson styrkt sig hava lidit, uppkommit på grund av orsaker, vilka det icke
stått i hans makt att hindra även med iakttagande av ail skälig försiktighet och
omtanke, anser Nämnden, att det skulle vara högeligen behjärtansvärt och med billigheten
överensstämmande, om ersättning i någon form kunde beredas Eriksson för
den förlust, han visat sig hava lidit genom ifrågavarande, för Staten utförda byggnadsarbeten.

Stockholm den 30 mars 1917.

Underdånigst

För arméns kasernbyggnadsnämnd:

MAURITZ SAHLIN.

Axel Alexanderson.

Vidimeras ex officio:

Percival Källing.
t. f. Registrator i K. Landtf. <lep:t.

Statsutskottets utlåtande Nr 3b.

13

Avskrift.

Bilasa 2.

Underdånigt utlåtande.

I följd av det nu pågående krigets långvarighet hava å byggnadsmarknaden inträffat
sådana prisstegringar, som av ingenjören Ericsson icke kunnat förutses vid
tiden för uppgörande av dennes kostnadsberäkningar före avgivandet av anbud å
ifrågavarande byggnadsentreprenader.

På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som sålunda föranlett den förlust,
ingenjören Ericsson lidit, synes ett bifall till den underdåniga ansökningen ej
kunna bliva prejudicerande för framtiden. Arméförvaltningens civila departement
anser sig därför kunna instämma i den av arméns kasernbyggnadsnämnd uttalade
mening beträffande ersättning åt Ericsson. Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna
skäl bifalla framställningen, torde ersättningsbeloppet böra, eventuellt efter riksdagens
hörande, utgå från anslaget till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.

Stockholm den 4 april 1917.

Underdånigst
F. BERGENHÖLTZ.

Ch. Stenberg. G. Almgren.

Vidimeras ex ofiicio:

Percival Källing
t; f. Registrator i K, Landtf. dep:t.

Bilaga 3.

Västgöta Regementes Kasernetablissement invid Vänersborg.

P. M. angående fördyring jämte bilagor.

Uppgörelserna angående leverans av de olika slagen material träffades, där sig
göra lät, omedelbart.

Sålunda uppgjordes strax efter entreprenadkontraktets underskrivande den 15
februari 1915 avtal om leverans av tegel och granitsockel samt järnbalkar, vilka
material dock drogö någon merkostnad utöver den tidigare beräknade.

Kalken har dragit en betydande merkostnad, ehuru leveransavtal gjordes så
fort ske kunde efter entreprenadkontraktets underskrivande och har järnplåt till tak
samt galvaniserad plåt, oaktat liknande uppgörelse, även dragit en högst avsevärd
kostnad.

Sand har endast kunnat köpas under hand i mån av behov och har samma
därför medfört en synnerligen kraftig merkostnad.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 35,

■Z • : Smidesjärn, spik, skruv och alla sorters beslag hava stigit oerhört i pris såsom
närslutna prisstegringstablå utvisar.

Trävirket har likaså stigit enormt och har för behovets fyllande måst uppköpas
snart sagt till vilket pris som helst från olika delar av landet såsom från Norrland,
Dalarna, Västmanland, Småland, Halland och från Stockholmstrakten. Dessutom
hava bjälkar och sparrar icke kunnat anskaffas i de erforderliga längderna, utan ha
måst tagas överdimensioner, varvid stora förluster genom avkapningar och onödiga
frakter uppstått.

Genom de långväga transporterna av trävirket har, på grund av tillkommande
fraktkostnader, materialprisen på platsen dessutom stegrats enormt, vilket av bifogade
tablåer framgår.

Trävaror hava eljest alltid kunnat levereras från Värmland och trakterna kring
Vänersborg till de av mig beräknade priserna, franko Vänersborg, men på grund av
de säregna förhållanden, då allt kan försäljas till utländska avnämare och till förut
oanade priser, har detta nu ej varit möjligt.

Vid kostnadsberäkningar, särskilt å byggnader, dragande avsevärd massa material,
är praxis att räkna med möjligheten av förmånligaste betalningsvillkor, vari
entreprenörens ersättningsmarginal för eget arbete och ansvar ligger. I detta fall har
just anskaffandet av de stora massorna material, i stället för att medgiva billigare
inköpspris, åstadkommit oerhörda fördyringar på grund av att inköpet måst ske snart
sagt över hela landet.

Av en särskild bilagd tablå angående prisstegringsuppgifter å diverse byggnadsmaterial
framgå gängse marknadspris under här ifrågavarande tid. Det visar sig att
marknadsprisen i regel äro betydligt högre än de pris jag lackats tillförsäkra mig.
Detta hänför sig givetvis därtill, att jag icke försuttit något tillfälle att i, tid uppgöra
leveranskontrakt, där sådant överhuvud varit möjligt. Det föreligger sålunda icke
någon brist på förutseende från min sida.

Det kan ju för den ej initierade synas märkvärdigt, att ej alla uppgörelser
kunnat ske, då priserna ej voro så uppdrivna, men har detta faktiskt ej varit möjligt
annat än med mindre partier och ej på andra villkor, än att desamma omedelbart
levererades och likviderades. Avtal, gällande större partier, fördelade på en
längre leveranstid hava såsom regel icke av leverantörerna medgivits på grund av
krigskonjunkturerna. Även om större partier på en gång varit tillgängliga, vilket ingalunda
i dessa tider med fullständigt abnorm knapphet på ett flertal varor varit fallet,
kan ju vid så stort arbete som ifrågavarande under inga förhållanden komma ifråga
att i förväg upplägga all åtgående material, emedan då ej blott oerhörda upplagsplatser
skulle erfordras och i samband därmed opåräknade stora upplagskostnader
skulle förorsakas, utan även mycket stora kapital fastlåsas. Detta kan så mycket
mindre ske som Kasernbyggnadsnämnden endast kan utbetala likviderna i mån av
fullgjort arbete enligt entreprenadkontraktet.

De orimliga leverans- och prisförhållandön, som sedan entreprenadkontraktets
undertecknande till följd av kriget uppstått i landet och undan för undan tagit allt
abnormare former, hava således framtvingat vissa kostnadsökningar, över vilka entreprenören
varken genom förutseende eller på annat sätt kunnat öva inflytande. Dessa
kostnadsökningar ha dock på förmånligaste sätt kunnat nedbringas, så att merkost -

Statsutskottets utlåtande Nr 35 ■

15

nåden å de arbeten, som fullbordats samt slutbesiktigats i januari 1917, ej uppgått
till mer än c:a 16 % av kontraktssumman för samma.

För felbedömningar vid en kostnadsberäkning ävensom för de rubbningar i desamma,
som under normala konjunkturer kunna uppstå genom prisfluktuationer, bör
givetvis en entreprenör själv bära risken. Men här har en verklig force-majeure-situation,
med avseende på priser och materialier om arbetet skulle kunna fullbordas,
uppstått.

Att detta fullbordande verkligen låtit sig göra inom den tid som skett, hänför
sig till ett ytterst enerverande och jäktande arbete för entreprenören, som måst med
den största påpasslighet utnyttja varje möjlig chance, när tillgång till materialier
över huvud yppat sig.

Stockholm den 22 januari 1917.

(Hd. Ericsson.