8
Statsutskottets utlåtande Nr 197.
Utskottets
yttrande.
Nr 197.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1919 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för täckande av viss del av statens järnvägars
driftförlust under år 1918. (4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 7 mars 1919 avlåten proposition (nr 162),
vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att för täckande av statens järnvägars driftförlust under år 1918 —
utöver för dylikt ändamål förut anvisade anslag — å tilläggsstat för år
1919 under titel »utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning åt
statens järnvägar» anvisa ett förslagsanslag, att utgå av tillfälliga lånemedel,
å högst 11,300,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsråd sprotokollet.
För täckande av driftförlust vid statsbanorna under förra delen av
år 1918 beviljade samma års lagtima riksdag å tilläggsstat under titel
»tillfällig försträckning åt statens järnvägar» ett förslagsanslag, högst,
30,000,000 kronor. För beredande av medel till extra krigstidstillägg
och extra krigstidshjälp åt statsbanepersonalen anvisade därefter urtima
riksdagen 1918 å extra tilläggsstat under samma titel ett förslagsanslag,
högst, 19,000,000 kronor. Den bokförda driftförlusten under året har
emellertid efter verkställt bokslut befunnits uppgå till 60,298,170 kronor
96 öre. För täckande av bristen äskas nu ett till 11,300,000 kronor
avjämnat anslag.
Givetvis måste det av Kungl. Maj:t begärda anslaget nu anvisas.
Den uppkomna situationen har emellertid måst ingiva utskottet allvarliga
bekymmer, helst det för närvarande är omöjligt att överblicka,
huruvida densamma kommer att jämväl för innevarande år fortfarande
göra sig gällande.
Statsutskottets uttalande Nr 197.
0
Till det dåliga resultatet av statens järnvägars rörelse under år 1918
Lava åtskilliga orsaker samverkat. I »Järnvägsstatistiska meddelanden»,
extrahäfte I för år 1919, innefattande en preliminär redogörelse för statens
järnvägar under år 1918, Lava de på frågan inverkande omständigheterna
utvecklats. Ur berörda redogörelse tillåter sig utskottet återgiva
följande korta sammanfattning.
»Det otillfredsställande ekonomiska resultatet av 1918 års statsbanedrift
är i väsentlig grad att tillskriva dels det ogynnsamma konjunkturläget,
kännetecknat av en allmänt vikande konjunktur, förenad med från
högkonjunkturen kvarstående högt uppdrivna omkostnader av alla slag,
och dels en rad av extraordinärt ogynnsamma omständigheter, vilka
verkat antingen i form av abnorma driftkostnader eller såsom förlust
respektive utebliven vinst å särskilda rörelsegrenar. I fråga om omkostnaderna
är främst att nämna en fördyring av lokomotivbränslet långt
utöver måttet för kristidens allmänna prishöjning; denna kostnadsökning
har i hög grad skärpts därigenom, att järnvägsstyrelsen ålagts att med
bortseende från egna ekonomiska hänsyn inköpa engelska stenkol till
priser, som vida överstego samtidiga priser å tillgängliga tyska kol.
Beträffande inkomsterna är att nämna, att malm-, post- och militärtransporter
av alldeles särskilda orsaker givit otillfredsställande ekonomiska
resultat, varjämte hänsyn till landets och näringslivets intressen
betingat återhållsamhet i fråga om ytterligare tariffhöjningar.
Kostnadsökningen på grund av bränslets fördyring utöver 1917 års
redan utomordentligt högt uppdrivna nivå kan skattas till c:a 60 miljoner,
varav c:a 22 miljoner kronor kunna tillskrivas en rent ekonomiskt
sett ofördelaktig import från England. Förlusten å post- och militärtrafik
kan skattas till c:a 6 miljoner kronor. För malm traf! ken förefinnes
enligt järnvägsstyrelsens åsikt en fordran hos Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag på c:a 13,3 miljoner kronor, vilken fordran dock ingalunda
uppgår till det belopp, som vid frihet från kontraktsbestämmelser rörande
fraktsatser skäligen synts böra uttagas i form av höjda frakter; vid en
höjning av malmfrakterna i samma proportion som övriga frakter skulle
nämligen hava uppstått en merinkomst av c:a 17 miljoner kronor, och
vid en höjning till samma nivå som övriga malmfrakter skulle merinkomsten
stigit till 32 miljoner kronor.»
Ehuruväl den av järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen synes kunna
till väsentlig del förklara den uppkomna driftförlusten för år 1918, har
dock utskottet i detta sammanhang velat framhålla den tvingande nödBihang
till riksdagens protokoll 1919. G samt. 92 höft. (Nr 195—197.) mc 19 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 197.
vändigheten av att intet underlåtes att för framtiden söka åstadkomma
ett tillfredsställande resultat av denna betydande gren av statsverksamheten.
Då statsutskottet nästlidet år hade att avgiva utlåtande angående
det riksdagen då underställda förslaget om förhöjda provisoriska tilläggsavgifter
å statens järnvägar, g av utskottet uttryck för denna uppfattning,
till vilken riksdagen ock anslöt sig. För att någon ytterligare förhöjning
av taxorna å statsbanorna — även om dessa för närvarande i
allmänhet ligga väsentligt under de enskilda järnvägarnas taxor — icke
vidtagits, kunna emellertid tvivelsutan vägande skäl anföras. Men det
synes utskottet vara nödvändigt, att statens järnvägars taxepolitik återupptages
till en ingående prövning. Åven åt den ej mindre viktiga
frågan om utgifternas begränsning är det enligt utskottets uppfattning
nödvändigt att ägna en liknande uppmärksamhet. Sådana inskränkningar
och besparingar, som med vederbörligt uppehållande av driften
kunna genomföras, böra givetvis iakttagas.
För att dessa synnerligen invecklade och omfattande frågor skola
bliva på ett allsidigt och klargörande sätt utredda, synes det utskottet
vara lämpligast, att utredningen överlämnas åt personer, vilka äro på
samma gång obundna i sin uppfattning och utrustade med omfattande
erfarenhet från praktiskt ekonomisk verksamhet. Det vill synas utskottet
uppenbart, att en på dylikt sätt verkställd utredning bör bliva till
stor fördel jämväl för järnvägsmyndigheterna själva, då fråga kan bliva
om vidtagande av taxeändringar eller andra åtgärder, som äro nödvändiga
för vinnande av ett ekonomiskt tillfredsställande resultat av statsbanerörelsen.
Det ligger i sakens natur, att den ifrågasatta utredningen
bör komma till stånd utan dröjsmål och snarast möjligt avslutas.
I enlighet med vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) för täckande av statens järnvägars driftförlust
under år 1918 — utöver för dylikt ändamål förut anvisade
anslag — å tilläggsstat för år 1919 under titel
»utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning åt
statens järnvägar» anvisa ett förslagsanslag, högst,
11,300,000 kronor;
b) hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om en allsidig utredning snarast möjligt
rörande de åtgärder, som böra vidtagas för erhållande
för framtiden av ett tillfredsställande resultat av
driften vid statens järnvägar.
Statsutskottets utlåtande Nr 197.
It
Beträffande sättet för anskaffande av ifrågavarande anslag kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande.
Stockholm den 30 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
1 S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: samma ledamöter som vid behandlingen av utlåtandet nr 195, med
undantag av herr C. O. Ekman.