Statsutskottets utlåtande Nr 187.
1
Nr 187.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1919 kl. */2 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag, under vissa förändrade förutsättningar, till bestridande
av kostnaderna för en förberedande utredning
angående en rätteg äng sr ef orm. (3:e avd.)
I den till riksdagen den 9 januari 1919 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, under åberopande
av punkt 5 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till fortsatt bestridande av kostnaderna för. en förberedande utredning
angående en rättegångsreform å extra stat för år 1920 bevilja
ett reservationsanslag av 40,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 4 april 1919 dagtecknad proposition,
nr 390, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att, utan
hinder av vissa förändringar i sättet för utredningens bedrivande, till
fortsatt bestridande av kostnaderna för en förberedande inredning angående
en rättegångsreform, å extra stat för år 1920 bevilja förut begärda
reservationsanslag av 40,000 kronor.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till aberopade
statsrådsprotokollet.
För en förberedande utredning angående en rättegångsreform,
varmed processkommissionen är sysselsatt, har riksdagen för vart och
ett av åren 1912—1917 samt för år 1919 beviljat ett anslag av 40,000
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 87 höft. (Nr 187 189.) 1931 19 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
kronor. För år 1918 blev åter detta anslag med hänsyn till beloppet
av de då å föregående anslagen besparade medel bestämt till allenast
25,000 kronor.
Vid anmälan av förevarande ärende bär departementschefen anfört
i huvudsak följande:
»I det uttalande till 1911 års statsverksproposition, vari den dåvarande
departementschefen väckte förslag om ifrågavarande utredning,
anförde han, att vid upptagande av arbetet å rättegångsreformen saken
kunde ordnas på det sätt, att till en början några få personer, två eller
möjligen tre, erhölle uppdrag att verkställa en utredning angående de
grunder, varpå en ny processlag borde vila. Man räknade sålunda med
möjligheten, att denna lagstiftningsuppgift lämpligen skulle kunna anförtros
åt några med varandra sidoordnade personer, vilka hade att utföra
densamma i den kollegiala arbetsform, som är den vanliga vid
kommitté- och sakkunnigarbeten och i vilken lagberedningens verksamhet
städse bedrivits. Någon ändring i dessa förutsättningar gjordes
icke heller av riksdagen. Emellertid gick Kungl. Maj:t för tillfället en
annan väg, i det att numera excellensen Hellner ensam förordnades att
verkställa utredningen. Såsom hans biträde anställdes en sekreterare
och sedermera hava ytterligare två personer förordnats att biträda vid
utredningen, men dessa biträden, vilka tillsammans med arbetets ledare
bilda den s. k. processkommissionen, hava icke haft någon självständig
ställning, liknande den, som tillkommer kommittéledamöter. Någon förändring
häri gjordes icke, då till följd av Helin ers inträde i statsrådet
annan person förordnades att i hans ställe tillsvidare under Hellners
statsrådstid verkställa utredningen. Nämnda anordning kunde då vidtagas,
emedan processkommissionen under en tid framåt väntades kunna
syssla med närmare utformning och komplettering av det utkast till
rättegångsbalk, vars grunder redan i vissa väsentliga delar utarbetats.
Detta kompletterande arbete är emellertid nu i det närmaste utfört; och
det råder enighet mellan Hellner och hans vikarie samt övriga deltagare
i arbetet, att vid sådant förhållande de provisoriskt träffade formerna
för kommissionens verksamhet härefter icke längre kunna bibehållas,
utan att ett definitivt ordnande härav måste ske. I denna situation har
Hellner, som alltjämt är av sitt ämbete hindrad att med arbetet taga
befattning, hemställt, att hans avgång som dess ledare måtte betraktas
såsom definitiv.
Aven jag hyser den uppfattningen, att det under här förut angivna
omständigheter är olämpligt att längre upprätthålla det sätt, varpå arbe
-
Statsutskottets utlåtande Nr 187. 3
tets ledning provisoriskt ordnats. Samtidigt synes det emellertid -vara
av nöden att tillgodose vissa andra önskemål, som framträtt under arbetets
fortgång.
Särskilt under den tillförordnade ledaren, men i visa grad även
därförut, bär utredningsarbetet i själva verket kommit att bedrivas kollegialt.
Då nu den ursprunglige ledaren lämnat arbetet, synes det mig
vara lämpligt att giva formell bekräftelse åt vad som sålunda faktiskt
redan i ej ringa mån vunnit tillämpning. Denna uppfattning delas
också av processkommissionen. Särskilt hår den tillförordnade ledaren
för mig uttryckt önskan att, för den händelse han, efter att hava erhållit
befrielse från annat lagstiftningsuppdrag, som han eljest skolat
utföra, skulle kvarstå i egenskap av kommissionens ordförande, tillfälle
måtte beredas honom, som vid en långt senare tidpunkt än kommissionen
i övrigt inträtt såsom medverkande vid dess arbete, att under dettas
fullföljande åtnjuta understöd av de övriga medlemmarna ej blott såsom
rådgivande biträden utan såsom medansvariga deltagare i besluten. Jag
finner även i likhet med honom tydligt, att arbetets fullföljande på den
förut lagda grunden torde underlättas, om arbetsresultatet icke behöver
bära den mera personliga prägeln av endast hans uppfattning utan
framstår såsom tillkommet genom kollegiala beslut av personer, bland
vilka flertalet deltagit i det grundläggande arbetet från eller nästan från
dess början.
Jämväl i ett annat avseende synes mig tiden nu vara inne att
draga ut konsekvenserna av den utveckling förevarande utredningsarbete
tagit. Då detsamma sattes i gång, avsågs därmed närmast, icke att
omedelbart erhålla ett utarbetat förslag till lagtext, utan att till en början,
såsom grund för ett blivande lagstiftningsarbete, få den eller de
möjliga utvägarna för de processuella huvudfrågornas lösande under vårt
lands förhållanden anvisade och allsidigt belysta. Under processkommissionens
arbete på ett dylikt principbetänkande har det emellertid
visat sig oundgängligt att för undersökning av de olika principernas
praktiska genomförbarhet och för belysning av deras verkningar uppgöra
förslag till lagtext. Sistnämnda arbete hade, enligt vad processkommissionens
vid statsverkspropositionen för innevarande år fogade arbetsberättelse
för år 1918 utvisat, vid berättelsens avgivande fortskridit så
långt att såsom resultat därav föreligger ett förberedande utkast till en
ny rättegångsbalks första och andra avdelningar, behandlande domstolsväsendet
och rättegången i tvistemål, med undantag allenast av specialprocessen
i äktenskapsmål, växelmål m. in. Under tiden därefter har
4
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
huvudsakligen formell bearbetning av utkasten pågått. Åven om åtskilligt
arbete återstår, innan dessa förberedande utkast kunna sättas i
det skick, som måste fordras av ett förslag till slutlig lagtext, särskilt
inom ett av vår lagstiftnings viktigaste områden, förefaller det mig dock
otvivelaktigt, att utsikterna för genomförande av en rättegångsreform
inom överskådlig framtid skulle i hög grad befrämjas, om processkommissionen
finge, på grundval av det samlade arbetsmaterialet och de
föreliggande utkasten, omedelbart fortgå till utarbetande av fullständiga
lagförslag med motiv.
Det är icke min avsikt att, åtminstone för närvarande, föreslå någon
annan ändring i processkommissionens sammansättning än den, som
föranledes av Hellners definitiva avgång såsom ledare av dess arbete.
Sedan styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare i en till mig inkommen
skrift hemställt om övervägande, huruvida det ej vore lämpligt och
för saken gagneligt att från stadsdomarhåll en representant inkallades
för att biträda processkommissionen, har denna i häröver avgivet utlåtande
framhållit, att det visserligen vore önskvärt, att såväl underrättsdomarna
i stad och på landet som överrättsdomarna finge i lämplig omfattning
medverka vid kommissionens arbete genom särskilda härtill
förordnade personer, men att dessa domarerepresentanter icke syntes
böra insättas i kommissionen såsom ständiga biträden. Säkerligen skulle
det, såsom i utlåtandet vidare yttras, föranleda en betydande tidsutdräkt,
om nya personer skulle få rådrum att genomtränga det betydande studiematerialet
och överläggningarna om redan behandlade frågor måste för
deras skull återupptagas från början.
Processkommissionen har i detta sammanhang upptagit eu fråga,
som jag finner synnerligen beaktansvärd. I berörda utlåtande anföres
nämligen, att det helt visst skulle vara i hög grad värdefullt för kommissionens
arbete, om jämväl synpunkter och intressen inom andra kretsar
än de särskilt rättsbildade finge redan på detta förberedande stadium
taga sig uttryck i avseende å kommissionens försorg. Det syntes därför
förtjäna övervägas, huruvida icke kommissionen borde sättas i tillfälle
att beträffande områden, som ur lekmannasynpuukt företrädesvis vore
betydelsefulla, rådgöra med representanter för olika klasser och meningsriktningar
bland allmänheten.
Då i 1911 års statsverksproposition förordades, att i första rummet
ett principbetänkande skulle utarbetas, angavs såsom en härmed förenad
fördel, att grundprinciperna för den betydelsefulla, i folkets liv djupt
ingripande reformen kunde bliva föremål för allmän granskning innan
arbetet å det slutliga förslaget började. Eu sådan föregående gransk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
5
ning av grundprinciperna för de blivande lagförslagen är även enligt
min mening önskvärd, men den synes mig böra åstadkommas därigenom,
att kommissionen på grundvalen av utarbetade lagutkast träder
i överläggning rörande reformens centrala problem icke blott med representanter
för domarkåren utan även med företrädare av skilda lekmannaintressen.
Tillkallande av representanter för näringslivet liksom ock för
olika fackorganisationer och politiska meningsriktningar på detta stadium
av utredningsarbetet torde i minst lika hög grad som remisser av ett
principbetänkande vara ägnat att sprida kännedom om förslagets grundprinciper
och belysa desamma samt bereda utsikt till beaktande av den
allmänna uppfattningen.
I fortsättningen av förevarande lagstiftningsarbete torde processkommissionen
böra närmast övergå till en mera definitiv behandling av
avdelningen om domstolsväsendet. Det har väckts tanke på, att denna
avdelning sedermera skulle kunna, utan avbidan på de följande avdelningarna,
överlämnas till Kungl. Maj:t såsom ett första fullbordat resultat
av kommissionens verksamhet för rättegångsreformen. Ett dylikt
successivt avlämnande av arbetsresultatet i särskilda avdelningar synes
mig vara önskvärt, men i vad mån detsamma, med hänsyn till sammanhanget
mellan de olika avdelningarna, lämpligen låter sig genomföra,
kan icke nu med säkerhet bedömas. I varje fall torde kommissionen,
vid fullföljande av den nu angivna arbetsplanen, senast i början
av nästa år stå inför ett arbete, vid vilket tillfälle till överläggningar
med personer utanför kommissionen bör beredas. För bestridande
av de härmed förbundna kostnader anser jag det emellertid för
närvarande obehövligt att äska särskilt anslag.»
Vad först vidkommer förslaget, att den hittillsvarande formen för
processkommissionens verksamhet med en person som ledare och ensam
ansvarig jämte biträden skxdle utbytas mot en anordning med kollegial
samverkan mellan flera, till ledamöter utsedda personer, har det icke varit
utskottet möjligt att därom göra något bestämt uttalande. Utskottet haller
nämligen för sannolikt, att båda dessa vägar kunna vara framkomliga och
att sålunda valet mellan den ena eller den andra torde böra bliva beroende
av de personer, som i det ena eller det andra fallet stå till buds. I sistnämnda
avseende äger utskottet naturligen icke sådan kännedom om de förhandenvarande
'' förhållandena, att det därpå kan grunda ett slutgiltigt omdöme.
Därav följer, att utskottet icke ansett sig äga anledning motsätta
sig propositionen i denna del. Utskottet förutsätter emellertid, att Ivungl.
Maj:t före avgörandet ägnar denna sak en ingående prövning och för
Uskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
ifrågavarande synnerligen viktiga uppdrag endast tager i anspråk de
bäst rustade krafter, som därtill kunna erhållas.
Däremot har utskottet icke känt sig övertygat om nödvändigheten
eller lämpligheten av uppgivandet av den tanke, som vid processkommissionens
tillkomst tog sig uttryck i direktivet, att man som ett första
mera betydande arbetsresultat motsåg ett principbetänkande, varigenom,
på sätt departementschefen yttrar, de möjliga utvägarna för de processuella
huvudfrågornas lösande under vårt lands förhållanden bleve anvisade
och allsidigt belysta. Det synes utskottet alltjämt kvarstå avgörande
skäl för, att detta förfaringssätt följes, och att, innan detaljarbetet
på de särskilda lagförslagen vidare utföres, en offentlig principdiskussion
om kommissionens riktlinjer kommer till stånd både inom
och utom riksdagen. Endast härigenom torde garantier vinnas för å
ena sidan, att de tilltänkta rättegångsformerna tillsammantagna bilda en
lämplig och fast organisation för rättsskipningens utövning och å andra
sidan att de därvid bereda tillräckligt utrymme och inflytande åt så val
lekmannasynpunkterna som åt de för utvecklingen på ifrågavarande
område mera känsliga åskådningar inom de rättsbildades egen krets.
Det synes utskottet, att den ersättning härför, som skisserats i förslaget
om överläggningar med representanter för domarkåren och för skilda
lekmannaintressen icke kan erkännas vara tillfredsställande. En på sådant
sätt inskränkt prövning av reformutkasten kan befaras bliva allt
för ensidig eller fylld av luckor, till men för det fortsatta arbetet. Då
emellertid, enligt vad som blivit upplyst, kommissionen redan utarbetat
preliminära förslag inom viktiga områden av processrätten, synes detta
arbetsresultat böra tillgodogöras på det sätt, att — eventuellt efter det
överläggningar med kommissionen utanförstående hållits såsom kommissionen
föreslagit — det sålunda färdiga utkastet till lagtext publiceras,
åtföljt av allmänna motiver, vilka angiva kommissionens riktlinjer för
processreformen i dess helhet.
Efter vad utskottet inhämtat, anser sig kommissionen i denna ordning
kunna offentliggöra lagutkast rörande domstolsorganisationen jämte
en principiell behandling av rättegångsreformens grundlinjer i god tid
under 1920 års riksdag; och synes därefter tidpunkten vara inne att
taga under övervägande, på vad sätt lagstiftningen på förevarande viktiga
område bäst och skyndsammast må kunna fullföljas och avslutas.
Då utskottet här nedan förordar fortsatt beviljande av anslag för
processkommissionens verksamhet, sker det alltså med uttalande av den
förvissningen, att det inom en icke avlägsen framtid skall bliva Kungl.
Maj:t möjligt att helt realisera den arbetsplan, varpå 1911 års beslut i
denna fråga grundades.
Statsutskottets utlåtande Nr 187. 7
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
att riksdagen må, utan hinder av vissa förändringar
i sättet för utredningens bedrivande, till fortsatt
bestridande av kostnaderna för en förberedande utredning
angående eu rättegångsreform, å extra stat för
år 1920 under andra huvudtiteln bevilja ett reservationsanslag
av 40,000 kronor.
Stockholm den 27 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, G. J. G. Swartz, O. M. Strömberg,
H. F. Lamm, G. M. H. Ekelund, A. G. Lindblad, O. Bergqvist, G. G. Ekman, H. G. W.
Wrangel, A. Pers, J. L. Widell och A. it. Booth samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp,
A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bmgtsson i Norup, P. A. Hansson i
Stockholm, J. Erlansson, J. Jönsson i Slätåker, A. Mossberg, S. E. J. Liibeck, K. E. W.
Söderliielm och J. Nilsson i Malmö.
Reservationer:
av herr J. L. Widell, som med instämmande av herrar C. J. G. Swartz,
O. M. Strömberg, O. Bergqvist, H. G. W. Wrangel och A. Pers yrkat,
att utskottets motivering måtte erhålla följande lydelse:
»Beträffande de av departementschefen förordade förändringarna
ifråga om den s. k. processkommissionens organisation och planen för
dess arbete har utskottet icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter.
Utskottet anser därför behövligt, att, innan dessa viktiga frågor
upptagas till slutligt avgörande, ärendet underkastas ytterligare utredning
och ingående prövning. Mot beviljande av det av Kungl. Maj:t äskade
anslaget bär utskottet intet att erinra.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
av herr S. H. Kvarnzelius mot vissa delar av motiveringen.