Statsutskottets utlåtande Nr 150.

1

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln, punkt 98, gjorda framställning
om anslag till pensionsförsäkringens genomförande
jämte i ämnet väckta motioner. (2:a avd.)

Kungl. Maj:t liar i den till innevarande riksdag den 9 januari 1919
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under
sjätte huvudtiteln, punkt 98, föreslagit riksdagen att

dels för bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg
och understöd till de personer, som äro därtill berättigade
jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före
lagen den 8 juni 1915, på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag
av 10,800,000 kronor;

dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaderna
för statens bidrag till den jämlikt samma lag anordnade, på
frivilliga avgifter grundade försäkring.

Beträffande den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till sid. 408—411 i det vid berörda proposition fogade statsrådsprotokollet
över civilärenden.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två särskilda
av herr B. Eriksson i Grängesberg m. fl. inom andra kammaren
väckta motioner, vari hemställts i den ena (nr 136),

att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller
under innevarande år förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
till pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav ett
dyrtidstillägg för år 1919 till sådant belopp, att pensionstillägget eller
understödet jämte dyrtidstillägget uppgår till i nämnda lag stadgat normalbelopp;
samt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 77 a käft. (Nr 159—162.) is6319 1

o

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

att till täckande av kostnaden härför bevilja på tilläggsstat till
riksstaten för år 1919 ett förslagsanslag på 14,000,000 kronor;

och i den andra (nr 137),

att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller
under innevarande år förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
till pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav ett
dyrtidstillägg för år 1920 till sådant belopp, att pensionstillägget eller
understödet jämte dyrtidstillägget uppgår till i nämnda lag stadgat
normalbelopp; samt

att till täckande av kostnaden härför bevilja för år 1920 ett förslagsanslag
på 14,000,000 kronor.

I fråga om de av motionärerna till stöd för framställningarna an-förda
skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Statsutskottet bar i vederbörlig ordning anhållit om pensionsstyrelsens
yttrande över berörda motioner, i anledning varav styrelsen i skrivelse
den 4 april 1919 anfört följande:

»Enligt 3 § 1 mom. i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i
anledning av lagen om allmän pensionsförsäkring, sådant nämnda lagrum lydde
före den 28 juni 1918, skulle för den, som före utgången av år 1929 förvärvat
rätt till pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, beloppet av pensionstillägg,
understöd och ökning bestämmas till följande procent av eljest
stadgat belopp, nämligen

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent

»

»

>

» 1915

»

»

»

» 60

»

»

»

»

, »

» 1916

»

»

»

» 70

»

»

»

»

»

» 1917-

»

»

»

» 80

1>

» » » » åren 1918—1929 förvärvat sådan rätt, till 90 procent.

Genom lag den 28 juni 1918 bar emellertid den ändring vidtagits, att för
den, som under år 1919 eller därefter förvärvar rätt till pensionstillägg, understöd
eller ökning därav, beloppet bestämmes i överensstämmelse med stadgandet
i 6 § av lagen om allmän pensionsförsäkring och således utgör högst för man
150 och för kvinna 140 kronor.

Enligt 3 § 2 mom. i lagen om övergångsbestämmelser skall emellertid alltjämt
för den, vilken vid 14 års ingång fyllt 67 år, ävensom för den, vilken vid
nämnda tidpunkt fyllt 15 men icke 67 år och redan då var till arbete varaktigt
oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full
försörjning antingen av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis
av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, beloppet av understöd eller ökning
därav bestämmas till 50 procent. Härmed avses de personer, som först genom
lagen den 8 juni 1915 blevo delaktiga i pensionsförsäkringen.

Under tiden 1914—1918 hava pensionstillägg eller understöd beviljats
122,939 personer enligt lagen om allmän pensionsförsäkring i dess ursprungliga

Statsutskottets utlåtande Nr läO.

3

lydelse samt 178,737 personer enligt 1915 års lag. Sammanlagt Lava sålunda utfärdats
pensionsbrev för 301,676 pensionstagare. Pensionstagarnas antal är för
närvarande naturligen mindre, enär under årens lopp ett icke ringa antal bland
dem avlidit. Någon fullt exakt uppgift om antalet pensionstagare i närvarande
stund kan icke lämnas med hänsyn till bristande uppgifter om inträffade dödsfall,
men torde antalet kunna beräknas till omkring 240,000.

I den för yttrande till pensionsstyrelsen överlämnade motionen nr 136
hemställes, att riksdagen måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller
under år 1919 förvärva rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg
eller understöd eller till ökning därav, ett dyrtidstillägg för år 1919
till sådant belopp, att pensionstillägget eller understödet jämte dyrtidstillägg
uppgår till i nämnda lag stadgat normalbelopp. Samma yrkande framställes i
motionen nr 137 beträffande år 1920.

Motionärernas avsikt torde vara, att dyrtidstillägg skall utgå till såväl dem,
som förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen
i dess ursprungliga lydelse, som dem, vilka först genom lagen den 8 juni
1915 beretts delaktighet i pensionsförsäkringen. Såsom förut framhållits erhålla
de personer, som under år 1919 förvärva rätt till pensionstillägg eller understöd
enligt lagen i dess ursprungliga lydelse, normalbeloppet, och dyrtidstillägget
skulle således enligt motionen icke tillkomma dessa. Till sådant tillägg skulle
däremot kunna vara berättigade personer, som år 1919 respektive år 1920 erhålla
pension (understöd) enligt lagen den 8 juni 1915.

Såsom i motionen nr 136 erinras, framställdes vid 1918 års riksdag i motion
nr 180 i andra kammaren ett likartat yrkande om dyrtidstillägg för år 1918
som det nu framförda. Pensionsstyrelsen avgav infordrat yttrande över samma
motion den 24 maj 1918. Styrelsen framlade därvid en beräkning över de kostnader,
som ett bifall till motionen skulle föranleda, ävensom en del alternativa
förslag, som skulle kunna anlitas, därest kostnaderna vid ett godkännande av
motionärernas yrkande i dess helhet skulle befinnas allt för höga.

Vid de beräkningar, som av styrelsen verkställdes angående kostnaderna
för dyrtidstillägget, utgick styrelsen därifrån, att sådan ändring skulle vidtagas i
pensionsförsäkringslagen, att pensionstillägg eller understöd skulle för dem, som
från och med år 1919 förvärva rätt till pension enligt 1913 års lag, komma att
utgå med fulla beloppet. Vidare antog styrelsen, att den då föreslagna och
sedermera genomförda förändringen rörande beräkningssättet för pensionstillägg
och understöd vid inkomst över 50 kronor icke skulle komma till tillämpning,
då det gällde att beräkna dyrtidstillägget. Under dessa förutsättningar och under
antagande, att staten skulle ensam bära hela utgiften, ställde sig de beräknade
kostnaderna för staten för genomförande av förslaget i dess helhet på följande
sätt:

. Kostnad för dyr •Är

tidstillägget

1918

1919

1920
1925
1930
1935
1940

14,000,000 kronor

13.200.000 »

12.300.000 »

8.500.000 »

5.900.000 »

4.100.000 »

2.800.000 »

4

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Då kostnaden för ett rent bifall till motionen komme att uppgå till betydande
belopp särskilt under de första åren, ocli det med anledning liärav kund©
vara påkallat, att vid frågans behandling olika alternativ funnes till övervägande,
verkställde pensionsstyrelsen såsom ovan nämnts en del beräkningar för dylika
alternativ, vilka icke skulle vara förbundna med lika dryga kostnader som motionärernas
förslag.

Styrelsen hänvisar till dessa alternativ, som finnas intagna i bilaga B till
Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 4 vid 1918 års riksdag.

I fråga om 1918 års motion i övrigt anförde styrelsen, att det utan allt
tvivel vore väl av behovet påkallat och därtill ganska befogat, att åtgärder från
det allmännas sida i största möjliga omfattning vidtoges för att motverka dyrtidens
tryck för de nuvarande pensionstagarna.

Självklart är, att styrelsen gärna såge, att de nu föreliggande motionerna
bleve av riksdagen bifallna, därest medel till förslagets genomförande kunna anskaffas.
Att styrelsen själv icke framställt något förslag i denna riktning har
berott därpå, att styrelsen i likhet med övriga ämbetsverk under år 1918 erhållit
anmodan att vid avgivande till Kungl. Maj:t av framställningar, som kunna påkalla
äskanden av medel, iakttaga största möjliga sparsamhet. Styrelsen har
emellertid i underdånig skrivelse den 17 januari 1919 — med erinran om sin
skrivelse den 21 januari 1918 angående vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring
-—- anfört, att det vore nödvändigt, att avsevärd höjning vidtoges
i utgående pensionsbelopp, om pensionsförsäkringen skulle något så när kunna
fylla sitt ändamål. Eu åtgärd i sådant syfte vore att höja pensionsavgifterna.
Styrelsen vore sysselsatt med en utredning av saken, en utredning, som givetvis
krävde avsevärd tid. Styrelsen hade emellertid ansett sig böra i tid framhålla,
att då det icke gärna läte sig göra att med en höjning enbart av pensionsavgifterna
nå det åsyftade målet, man måste med nödvändighet förutsätta avsevärt
högre bidrag från det allmänna, än de som för närvarande utgå. Huru stora
krav, som .för ändamålet måste ställas på det allmänna, därom vore styrelsen
ännu icke beredd att närmare yttra sig. Emellertid torde dessa krav med all
sannolikhet bliva högst betydande, varför pensionsstyrelsen ansett sig böra erinra
därom, på det att hänsyn därtill måtte tagas, då det gällde att bilda sig ett
omdöme om de nya utgifter, med vilka det allmänna ofrånkomligen hade att
räkna för de närmaste åren.

För närvarande pågår utredning inom styrelsen rörande åtskilliga ändringar
av lagen om allmän pensionsförsäkring. Såsom ovan antytts är härvid bland
annat fråga om höjning av pensionsavgifterna, och det kan tänkas, att man vid
utredningen av denna fråga finner det mest ändamålsenligt att låta det allmännas
bidrag till pensionsförsäkringen kombineras med avgifterna. Det sannolika är
emellertid, att man måste höja även pensionstilläggen och understöden. Under
sådana omständigheter torde man väl böra tillse, att om möjligt de nu utgående
pensionerna även komma att regleras.

Innan utredningen hunnit verkställas, är det naturligen omöjligt att uttala
sig om, efter vilka linjer en revision av pensionslagen lämpligen bör verkställas.
Ett bifall till föreliggande motion rubbar emellertid icke de principer, på vilka
lagen för närvarande är byggd, och lär icke heller vara ägnat att försvåra en
eventuell omläggning av pensionsförsäkringen. Under sådana omständigheter
synes det endast vara billigt och rättvist, att även nu ifrågavarande pensionstagare
komma i åtnjutande från statens sida av ett dyrtidstillägg. Att ett dylikt

Statsutskottets utlåtande Nr 151).

tillägg är väl behövligt för dem, därom torde väl knappast råda mer än en mening.
De nu utgående pensionsbeloppen äro små i och för sig och hava förlorat
högst betydligt i värde till följd av den inträdda dyrtiden. Önskligt vore, om
motionen i dess helhet kunde bifallas och att man icke toge något av de alternativ,
som framställts i styrelsens skrivelse av den 24 maj 1918. Skulle man
välja något av dessa alternativ, bleve pensionstagarna endast obetydligt hulpna,
och rätt snart torde då fråga uppkomma att vidtaga ytterligare förhöjningar.

I händelse medel kunna erhållas till det föreslagna dyrtidstillägget, torde
det vara lämpligast, att tillägget, utan att lagändring vidtages, utbetalas särskilt
för sig utan direkt sammanslagning med förutvarande pension. Eljest skulle
arbetet försvåras. För att åstadkomma minskning i arbetet är ock lämpligt, att
dyrtidstillägget utbetalas för längre terminer, helst endast en gång om året. Utbetalningen
för 1919 borde ske så snart som möjligt. Därest härvid, såsom
lämpligt synes, tillägget utgår till samtliga pensionstagaie, som vid utbetalningstidpunkten
befinna sig i livet, bör, därest pensionstagare aidider efter det tilllägget
för året uppburits, stärbhuset efter honom icke hava skyldighet att återbära
vad som kan belöpa på återstående delen av året. En bestämmelse i motsatt
riktning skulle i hög grad komplicera det hela och för övrigt knappast få
någon praktisk betydelse.

Vid uträknandet av dyrtidstillägget, som måste ske inom pensionsstyrelsen,
torde böra kunna förfaras så, att man räknar med den procent, som gällde det
år, då pensionen enligt hos styrelsen förda anteckningar börjat utgå. Härigenom
kan visserligen på grund av bestämmelserna i, bland annat, 8 och 9 §§ inträffa,
att dyrtidstillägg i några enstaka fall kan komma att utgå med för lågt belopp,
men förfar man på annat sätt skulle arbetet högst avsevärt ökas. Kättelse kan
sedermera lätt åstadkommas genom cirkulär till pensionsnämdsordförandena.

I skrivelsen den 24 maj 1918 ifrågasatte styrelsen, att utbetalningen borde
verkställas medelst postanvisning genom styrelsens försorg. Det torde dock
sannolikt nu vara lämpligast, att utbetalningen verkställes på samma sätt som i
fråga om de vanliga pensionerna, nämligen genom postsparbanken. Detta bland
annat med hänsyn därtill, att för varje år som går det för styrelsen blir svårare
att erhålla uppgift om pensionstagarnas post- och bostadsadress.

Pensionsstyrelsen förutsätter emellertid, att därest förslaget om dyrtidstillägg
kommer att av riksdagen bifallas, åt Kungl. Maj:t överlämnas att bestämma
de närmare villkoren för dess utgående, och att således nu icke fastställas
några detaljföreskrifter i detta avseende.

Därest utbetalning sker en gång om året, torde antalet utbetalningar komma
att belöpa sig till omkring 240,000 ä 250,000 årligen. En rätt avsevärd extra
personal erfordras naturligen för pensionsstyrelsens vidkommande för att uträkna
dyrtidstilläggets belopp och för att lämna vederbörande, postsparbanken och
pensionsnämndsordförandena, underrättelse om de belopp, som skola utbetalas.
Då emellertid de till pensionsstyrelsens disposition ställda anslagen för extra
personal och dylika kostnader äro uppförda såsom förslagsanslag, torde icke vara
behövligt att göra särskild framställning om anvisande av medel för ifrågavarande
extra arbete.

På grund av vad sålunda - anförts får pensionsstyrelsen förorda bifall till
motionärernas förslag, därest för ändamålet erforderliga medel kunna eidiållas.

De belopp, som erfordras för företagets genomförande i dess helhet, äro

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 159.

för år 1919 förslagsvis 13,200,000 kronor och för år 1920 förslagsvis 12,300,000
kronor.

De till styrelsens biträde förordnade sakkunniga hava förklarat sig instämma
i styrelsens sålunda gjorda tillstyrkan till motionärernas förslag.»

I en vid 1918 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen
måtte besluta bevilja alla dem, som förvärvat eller under år 1918 förvärvade
rätt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg
eller understöd eller till ökning därav, ett dyrtidstillägg för samma
år till sådant belopp, att pensionstillägget eller understödet jämte
dyrtidstillägget uppginge till i nämnda lag stadgat normalbelopp ävensom
att till täckande av kostnaden härför på tilläggsstat för år 1918
bevilja ett förslagsanslag av 14,000,000 kronor.

Beträffande det sålunda väckta förslaget förklarade riksdagen, att
riksdagen, som funnit framställningen synnerligen behjärtansvärd, likväl
med hänsyn till det statsfinansiella läget icke ansett sig kunna tillstyrka
detsamma. Riksdagen uttalade emellertid den förvissningen, att Kungl.
Maj:t, i den mån omständigheterna sådant påkallade, komme att framdeles
efter utredning av pensionsstyrelsen taga i övervägande, huruvida
och i vilken omfattning ökning av nu utgående pensioner kunde anses
behövlig.

Med hänsyn till de stora krav, som för närvarande ställas på statskassan,
har, på sätt av statsrådsprotokollet framgår, departementschefen
förklarat sig nödsakad avstå från att föreslå Kungl. Maj:t att förelägga
innevarande års riksdag förslag i det i sistberörda motion angivna syfte.
Emellertid har, efter vad likaledes i statsrådsprotokollet upplyses, Kungl.
Maj:t den 28 juni 1918 uppdragit åt pensionsstyrelsen att verkställa utredning,
huruvida och i vilken omfattning ökning av nu utgående pensioner
kan anses behövlig, och departementschefen har förklarat sig hysa
förhoppning, att framställning i detta ämne må kunna avlåtas till någon
av de närmaste riksdagarna.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran emot Kungl. Majrts
förslag. Vidkommande de i ämnet väckta motionerna har utskottet, i
likhet med föregående år, funnit de däri gjorda framställningarna synnerligen
behjärtansvärda. Likvisst har utskottet, med hänsyn ej mindre
till vad departementschefen i ärendet anfört än även och framför allt
till det rådande statsfinansiella läget, funnit sig icke kunna tillstyrka bifall
till motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

Statsutskottets utlåtande Nr 15!).

7

att riksdagen må

I) a) för bestridande av den på staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer,
som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring enligt dess lydelse före lagen den 8
juni 1915, på extra stat för år 1920 bevilja ett förslagsanslag
av 10,800,000 kronor;

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må
gäldas kostnaderna för statens bidrag till den jämlikt
samma lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade
försäkring;

II) avslå herr Erikssons i Grängesberg m. fl. ovanberörda
motion nr 137;

III) ävenledes avslå herr Erikssons i Grängesberg
m. fl. ovanberörda motion nr 136.

Stockholm den 26 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Evarnzelius, G. J. G. Swartz, O. M. Strömberg,
H. F. Lamm^ G. M. H. Ekelund, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel,
J. L. Widell, N. Åkesson, C. A. Stålberg och R. G. H. von Kock samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N.
A. Nilsson i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup,
P. A. Hansson i Stockholm, J. Erlansson, K. E. TF. Söderhielm och J. Nilsson i Malmö.

Reservation:

av herr J. B. Eriksson i Grängesberg.