8
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Nr 155.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1919 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalande av
visst belopp till byggmästaren N. O. Nordlund såsom
entreprenör för uppförande av vissa byggnader* för
Hemsö kustartillerikår m. m. (l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr C. J. Öberg m. fl. väckt motion
(nr 50), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,
har hemställts, dels att riksdagen måtte besluta anslå ett belopp av
59,731 kronor 14 öre att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att efter
prövning utbetalas till entreprenören för Hemsö kustartillerikår, byggmästaren
N. O. Nordlund,
dels ock att de av entreprenören som säkerhet för kontraktets fullgörande
överlämnade fastighetsinteckningarna och borgensförbindelsen
till honom måtte återlämnas.
Till stöd för sin framställning, har motionären anfört följande:
»Genom kontrakt den 19 oktober 1916 har byggmästaren N. O.
Nordlund i Sundsvall förbundit sig att å det för Hemsö kustartillerikår
upplåtna området i Härnösand uppföra en kasernbyggnad, en matinrättningsbyggnad,
ett exercishus och en avträdesbyggnad mot en betalning
i ett för allt av 794,700 kronor.
Till säkerhet för kontraktets fullgörande å entreprenörens sida har
denne till kungl. marinförvaltningen överlämnat dels fastighetsinteckningar
till ett sammanlagt belopp av 60,000 kronor dels ock särskild
borgensförbindelse lydande å ett belopp av intill 20,000 kronor.
Det torde i detta sammanhang böra erinras därom att entreprenören
med hänsyn till de förändrade förhållanden, som inträdde redan under
tiden från avgivandet av anbudet å byggnadernas uppförande och till
Statsutskottets utlåtande. Nr 155.
9
kontraktets upprättande, sökte vinna befrielse från hela entreprenadens
utförande, vilket emellertid strandade på bestämt motstånd från kungl.
marinförvaltningens sida. Entreprenören hade sålunda intet annat val
än att söka, så långt han förmådde, fullgöra entreprenaden i överensstämmelse
med sitt avgivna anbud och det i anslutning därtill upprättade
kontraktet.
De kostnadsberäkningar, som lågo till grund för anbudet, blevo
emellertid under arbetets fortgång genom ytterligare inträdande omständigheter
helt omkullkastade. Dessa omständigheter stodo givetvis i samband
med det då pågående världskriget och då närmast med den därav
föranledda knappa för att icke säga bristande tillgången på olika slags
erforderlig materiel med ty åtföljande prisstegring, i vissa fall uppgående
till 400 å 500 procent av före krigsutbrottet gällande priser,
vartill kommo transportsvårigheter, arbetsnedläggelser och lönetvister.
Den ena svårigheten drog sålunda den andra med sig, så att hela arbetsplanen
fullständigt förrycktes.
Arbetena fortsattes dock med all kraft, så länge nödiga medel
kunde av entreprenören uppbringas. När emellertid denne, vars egna
tillgångar voro mycket begränsade, förbrukat — utöver vad han kunnat
utbekomma av entreprenadsumman — i en motionen bifogade kontokurant
upptagna 59,731 kronor 14 öre, nödgades han upphöra med
entreprenadens utförande i avvaktan på utgången av gjorda framställningar
om höjning av entreprenadsumman. Dessa framställningar lämnades
emellertid utan avseende, varjämte entreprenören under tiden
skildes från kontraktet.
Det torde böra anmärkas, att uti ovan angivna beloppet ingenting
tinnes upptaget för entreprenörens eget arbete och ansvar jämte resekostnader
m. m. Till bestyrkande av ovan angivna summa kommer att
till statsutskottet överlämnas nödiga handlingar.
Detta händelseförlopp måste utan gensägelse betecknas såsom ganska
tragiskt, helst om man tar i betraktande, att entreprenören, en ung,
mycket arbetssam och framåtsträvande man, på grund av omständigheter
utom hans kontroll måst sätta till icke blott egna hopsparade
slantar utan även från vänner och bekanta upplånade medel. Hans
ställning blir också fullständigt ohållbar, därest till säkerhet för entreprenadkontraktet
överlämnade fastighetsinteckningar och borgensförbindelse
komma att tagas i anspråk från Kungl. Maj:ts och kronans sida.
På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som förorsakat
denna med hänsyn till entreprenörens ställning mycket avsevärda förlust,
har en framställning till riksdagen i ärendet synts oss vara överensstämBihang
till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 74 käft. (Nr 154—156.) 1879 is 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Utskottets
yttrande.
mande med billighet och rättvisa. Det torde väl också icke kunna anses
ens staten värdigt, att en person, som gjort sitt bästa för att fullgöra
sina skyldigheter i förhållande till densamma, bringas till ekonomisk
ruin, helst som det nu visat sig, att, sedan staten själv övertagit arbetenas
utförande, förhållandena nödvändiggjort äskandet av mycket ökade
anslag för arbetenas fullföljande och fullbordande.))
Utskottet har med stöd av § 46 riksdagsordningen infordrat här
bifogade utlåtande i ärendet från marinförvaltningen. (Bil.)
Av ifrågavarande utlåtande framgår, att marinförvaltningen med
hänsyn till konsekvenser, som kunna förväntas i form av motsvarande
anspråk från andra entreprenörer, vilka under kristiden lidit förluster å
byggnadsföretag för statens räkning, icke ansett sig kunna tillstyrka
utbetalande av det ifrågasatta ersättningsbeloppet, ävensom att ämbetsverket
under vissa villkor innefattande bland annat skyldighet för Nordlund
att återbetala eventuellt återstående belopp av bekommet förskott,
icke haft något att erinra mot att Nordlund återfår de av honom till
ämbetsverket överlämnade säkerhetshandlingarna för entreprenadkontraktets
fullgörande, såväl fastighetsinteckningar som borgensförbindelse.
Beträffande motionärernas framställning om anvisande av särskilt
anslag för beredande av ersättning åt Nordlund att efter Kungl. Maj:ts
prövning utbetalas, har utskottet icke kunnat finna, att i förevarande fall
sådana skäl för bifall till framställningen äro för handen, att utskottet
ansett sig kunna tillstyrka ersättnings utbetalande.
Vad åter angår framställningen, att ovannämnda säkerhetshandlingar
skola till Nordlund återlämnas, har utskottet ansett sig kunna tillstyrka
densamma, varvid det dock enligt utskottets mening torde kunna
ifrågasättas, huruvida en återbetalning av uppburet förskott bör påfordras.
Såsom marinförvaltningen i sitt berörda utlåtande framhållit, synes
det även utskottet vara med billighet överensstämmande, att Nordlund
fritages från skyldigheten att betala kronans merkostnader på grund av
entreprenadkontraktets brytande, isynnerhet som dessa merkostnader,
sedan uppskov med ifrågavarande byggnadsarbeten numera beslutats,
icke torde kunna på ett tillförlitligt sätt fastställas.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
a) att förevarande motion, i vad densamma avser
beviljande av medel till ersättning åt byggmästaren
N. O. Nordlund, icke må av riksdagen bifallas;
b) att riksdagen må, med anledning av samma
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
11
motion, i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela, att från
riksdagens sida hinder icke möter, att Nordlund dels
återfår till marinförvaltningen avlämnade säkerhetshandlingar
för fullgörande av byggnadsarbetena för -Hemsö kustartillerikår, dels ock fritages från skyldigheten
att gälda kronans merkostnader för samma
byggnadsarbeten.
Stockholm den 23 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KV AP NZ ELI US.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 154.
Till Konungen.
Bil.
På grund av framställning den 14 nästlidna februari från riksdagens statsutskott
till den statsrådsledamot, vilken förordnats att under innevarande riksdag
utöva den befattning med riksdagsärenden, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet, bar Eders Kungl. Maj:t funnit gott anbefalla
marinförvaltningen att snarast möjligt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med yttrande
över en inom riksdagens andra kammare väckt och tdl statsutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 50, om utbetalande av visst belopp till byggmästaren
N. O. Nordlund i Sundsvall såsom entreprenör för uppförande av vissa
byggnader för Hemsö kustartillerikår m. m.
Till åtlydnad härav får marinförvaltningen i underdånighet anföra följande.
Genom kontrakt upprättat den 19 oktober 1916 mellan marinförvaltningen
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena sidan, och byggmästaren Nordlund,
å andra sidan, åtog sig den senare att å det för Hemsö kustartillerikår upplåtna
området i Härnösand uppföra en kasernbyggnad, en matinrättningsbyggnad, ett
exercishus och en avträdesbyggnad till ett pris av tillhopa 794,700 kronor.
Till säkerhet för entreprenadkontraktets fullgörande överlämnade Nordlund
till marinförvaltningen ej mindre fastighetsinteckningar till ett sammanlagt belopp
av 60,000 kronor än även särskild borgensförbindelse lydande å ett belopp av
intill 20,000 kronor.
Under åberopande av den sedan augusti månad 1916, då Nordlunds kalkyler
uppgjordes, inträdda prisstegringen å byggnadsmaterialier, arbetskraft m. m.,
anhöll Nordlund mot slutet av år 1917 hos Eders Kungl. Maj:t, att entreprenadsumman
måtte ökas med ett belopp av tillhopa 264,900 kronor eller, därest
detta icke kunde bifallas, att kronan måtte antingen själv övertaga byggnadsarbetets
utförande eller överlåta arbetet på annan entreprenör ; och anhöll Nordlund
därvid tillika, att skadestånd på grund av kontraktets bristande fullgörande
12
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
icke måtte utkrävas. Genom nådigt beslut den 8 februari 1918 fann dock Eders
Kungl. Maj :t denna ansökan icke till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.
Sedan fortifikationsbefälkavaren i Hemsö fästning i skrivelse den 15 april
1918 anmält, att byggnadsarbetet å kasernetablissementet av Nordlund blivit
nedlagt den 4 april, beslöt marinförvaltningen den 26 samma månad, att, därest
Nordlund icke upptoge arbetet å kasernen senast den 30 i nämnda månad,
entreprenadkontraktet skulle anses vara å entreprenörens sida brutet samt att,
om icke arbetet inom ovan angivna tid återupptagits, fortifikationsbefälhavaren
skulle i mån av befogenhet vidtaga anstalter för arbetenas fullföljande och till
marinförvaltningen inkomma med förslag till erforderliga åtgärder ävensom erinra
entreprenören och dennes borgensmän om den i kontraktets § 8 införda bestämmelsen
angående skyldighet för’ entreprenören att ersätta den ökade kostnad,
staten genom kontraktsbrottet kunde få vidkännas. I sammanhang härmed erhöll
ämbetsverkets advokatfiskal i uppdrag att bevaka kronans intressen, för den
händelse kontraktet förklarades brutet. Då arbetet ej å utsatt tidpunkt av
Nordlund åter börjades, förelåg kontraktsbrott å entreprenörens sida och staten
övertog sedermera direkt bygget.
Med underdånig skrivelse den 13 juni 1918 överlämnade marinförvaltningen
till Eders Kungl. Maj:t en till Eders Kungl. Maj:t och riksdagen ställd skrivelse
från Nordlund, däri denne hemställde om nådigt bifall till något av följande
förslag:
1) att Eders Kungl. Maj:t måtte bevilja honom ett tillägg till entreprenadsumman
med 264,900 kronor;
2) att, om bifall till denna anhållan icke kunde lämnas eller om marinförvaltningen,
innan beslut i frågan förelåge, skilj t honom från entreprenaden,
han måtte bliva befriad från all ersättningsskyldighet samt återfå lämnade
säkerheter för att därmed hålla sina entreprenörer i någon män skadeslösa;
3) att, om bifall till intetdera av dessa förslag lämnades, han, med användande
av gjorda och delvis hos leverantörerna färdigliggande beställningar för
byggnaderna, måtte bliva antagen att utföra och övervaka arbetena, vilkas finansiering
helt skulle skötas av fortifikationen, mot att bifall i angivet syfte, då jämväl
lämnades till den i punkt 2 gjorda framställningen.
* I sin berörda den 13 juni 1918 dagtecknade underdåniga skrivelse anförde
marin förvaltningen beträffande Nordlunds förslag, dels att hans under punkt 1
framställda hemställan om tillägg till entreprenadsumman torde vara stridande
mot bestämmelserna i nådiga förordningen den 17 november 1893 angående
statens upphandlings- och entreprenadväsende m. m., varförutom Nordlund icke
styrkt riktigheten av den uppgivna summan; dels beträffande den under punkt 2
gjorda hemställan, att ersättningsbeloppet icke för det dåvarande kunnat fastslås,
samt att även om sökandens anspråk i denna del kunde vara i någon mån berättigat,
ett bifall härtill syntes kunna medföra oberäkneliga konsekvenser; dels
slutligen med anledning av framställningen i punkt 3, att ämbetsverket icke funne
lämpligt, att Nordlund antoges till ledare av byggnadsarbetets i fråga fullbordande.
Vid underdånig föredragning härav den 2 augusti 1918 har Eders Kungl.
Maj:t jämväl funnit förevarande ansökning icke till någon vidare åtgärd föranleda.
o I motionen hemställes på anförda skäl, dels att riksdagen måtte besluta
anslå ett belopp av 59,731 kronor 14 öre att ställas till Eders Kungl. Maj:ts för
-
Statsutskottets utlåtande Nr l.r>5.
13
fogande att efter prövning utbetalas till entreprenören, dels ock att de av entreprenören
som säkerhet för kontraktets fullgörande överlämnade fastighetsinteckningarna
och särskilda borgensförbindelsen måtte till honom återlämnas.
Eu motionen bilagd kontokurant utvisar en balans Nordlund till godo å
59,731 kronor 14 öre. Riktigheten härav kan ämbetsverket för närvarande icke
yttra sig om.
Fortifikationsbefälhavaren i Hemsö fästning har till ämbetsverket ingivit infordrat
utlåtande rörande den väckta riksdagsmotionen och däri, bland annat,
föreslagit, att Nordlund skulle erhålla begärda 59,731 kronor 14 öre, men detta
såsom ersättning för de av staten från honom övertagna å byggnadsplatsen vid
kontraktsbrottet upplagda materialierna, av marinförvaltningen värderade till
48,343 kronor 17 öre och av Nordlund själv till 66,397 kronor 35 öre.
Marinförvaltningen får i underdånighet erinra därom, att en inom andra
kammaren vid 1918 års riksdag väckt motion, nr 29, om ersättning åt ingenjören
Gideon Ericsson för förlust å entreprenaden för Västgöta regementes kasernetablissement
i Vänersborg, ehuru byggnadsarbetet av entreprenören fullbordats
och bifall till motionen tillstyrkts av riksdagens statsutskott, dock blivit av riksdagen
avslagen.
Till följd av den stora förlust, Nordlund ovedersägligen torde hava lidit
och som uppstått med anledning av orsaker, vilka det säkerligen icke stått i
hans makt att fullständigt hindra även med iakttagande av all nödig försiktighet
och omtanke, skulle det vara högeligen behjärtansvärt, om Nordlund åtminstone
till viss grad kunde hållas skadeslös för den förlust, han lidit genom ifrågavarande,
för staten utförda, av honom delvis avslutade byggnadsarbete.
Med hänsyn till de konsekvenser, som kunna förväntas i form av motsvarande
anspråk från andra entreprenörer, vilka ävenledes under kristiden lidit
förluster å byggen för statens räkning, vågar emellertid marinförvaltningen icke
tillstyrka bifall till motionen i fråga i vad angår utbetalande av föreslagna 59,731
kronor 14 öre. Däremot har marinförvaltningen icke något att erinra emot att
Nordlund utfår de av honom till ämbetsverket överlämnade säkerhetshandlingarna,
såväl fastighetsinteckningarna till ett sammanlagt belopp av 60,000 kronor som
den särskilda borgensförbindelsen lydande å ett belopp av intill 20,000 kronor,
under förutsättning, dels att Nordlund godkänner den genom marinförvaltningen
gjorda värderingen av ovanberörda, av kronan övertagna materialier, dels att han
förbinder sig till återbetalning av eventuellt återstående belopp av bekommet
förskott.
Slutligen tillåter sig marinförvaltningen jämväl erinra därom, att ett riksdagens
bifall till föreliggande motion likväl icke lärer befria Nordlund från honom
kontraktsenligt åliggande skyldighet dels att utgiva skadestånd till andra
entreprenörer, som fått vidkännas förluster till följd av den försening, som av
Nordlund förvållats, dels ock att betala kronan dess merkostnader för byggets
fullföljande. Att befria Nordlund från nämnda skadeståndsskyldighet skulle
kunna medföra följder, som åtminstone för närvarande icke kunna överskådas.
Däremot synes det ämbetsverket behjärtansvärt, om Nordlund kunde fritagas
från skyldigheten att betala kronans omförmälda merkostnader. Detta torde
vara så mycket mera överensstämmande med billigheten som beloppen icke kunna
inom den närmaste framtiden fastställas. Därest kasernbygget skulle på grund
av Eders Kungl. Maj ds och riksdagens beslut komma att avbrytas, torde oöver
-
14 Statsutskottets utlåtande Nr 155.
stigliga svårigheter möta för att bestämma Nordlunds betalningsskyldighet i detta
hänseende.
I ärendets handläggning deltagande: undertecknad chef, Boalt och Bjuggren,
föredragande.
Stockholm den 17 mars 1919.
Underdånigst
På kungl. marinförvaltningens vägnar
GUSTAE DYRSSEN.
S. L. Sörensen.