Statsutskottets utlåtande Nr lli.
i
Nr 111.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919, kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till bedrivande
av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr O. Olsson m. 11., nr 50, och den andra inom andra kammaren av herr
A. Zander m. 11., nr 131, vilka hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, har hemställts, att riksdagen måtte besluta ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag på högst 100,000 kronor att användas
till bedrivande av upplysningsverksamhet i kommunala ämnen läsåret 1919
—1920 efter fastställande av bestämmelser för denna verksamhet på grundval
av i motionerna angivna riktlinjer.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:
»Genom beslutet vid 1918 års urtima riksdag demokratiserades det
svenska samhällsskicket dithän, att faktiskt taget alla svenska män och kvinnor
över 23 års ålder fingo del i det politiska och kommunala inflytandet. Från
åtskilliga håll uttalades farhågor för att insikten i det allmännas angelägenheter
inte vore så allmänt utbredd, som önskligt varit för ett ansvarsmedvetet
deltagande av de nya väljaremassorna vid avgörande, särskilt av de
kommunala angelägenheterna. Den kommunala självstyrelsen har hos oss
vida större befogenhet i åtskilliga i det medborgerliga livet djupt ingripande
förhållanden än vad fallet är i andra länder. Det måste därför vara ett
samhällsintresse av allra första rang att få sörjt för en så vidsträckt och
grundlig undervisning som möjligt bland de nya väljarna ochinte minst
— att få den till stånd med det allra första.
Lyckligtvis finnes runt om i landet ett mycket starkt intresse för
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 53 käft. (Nr 111.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
upplysningskurscr i dessa frågor. Detta kan konstateras såväl av föreläsningsföreningarna
som, framför allt, av de stora folkföreningarnas bildningsorganisationer,
till vilkas ledningar snart sagt dagligen ingå förfrågningar
om litteratur, föreläsare, kurser och handledningar för självstudium i kommunala
ämnen. Tyvärr äro möjligheterna i alla dessa hänseenden ytterst
begränsade, varför det är nödvändigt, att statsmakterna snabbt och beslutsamt
träda emellan och skapa nya möjligheter för ett effektivt upplysningsarbete.
Detta kan ganska lätt komma till stånd, tack vare att organ i
stor utsträckning stå till statens förfogande för detta arbete i de statsunderstödda
biblioteken, studiecirklarna och föreläsningsföreningarna. Vad som
saknas är tillgång på litteratur och lärare, och i dessa båda avseenden kan
staten bringa hjälp.
Vad först litteraturen beträffar, är det ett gammalt klagomål bland
de för detta upplysningsarbete intresserade, att det är så svårt att få billiga
tillfredsställande editioner av hithörande lagar och författningar. Visserligen
utkommer då och då på något bokförlag en edition med de bestämmelser,
som gälla utgivningsåret, men med de ständiga förändringarna —
sådana beslutas ju nästan varje år —- bli de så gott som genast föråldrade.
Bästa sättet att råda bot på denna brist vore, att Svensk författningssamling,
om inte årligen, så dock med ej allt för långa mellanrum och
åtminstone varje år, då mera genomgripande förändringar vidtagits, utgåve
stora upplagor av hithörande lagar och författningar, naturligtvis med alla
de förändringar iakttagna, som beslutats t. o. m. utgivningsåret. Sådana
lagar och författningar äro de, som röra: kommunalstyrelse i stad och på
landet, kyrkostämma och skolväsen, landsting, taxering och självdeklaration,
den allmänna pensioneringen, fattigvårdsväsendet, alkoholistvård och rusdrycksförsäljning
samt övriga områden under kommunala nämnders ledning och
övervakning.
Men det är inte nog att dessa lagar och författningar komma ut till
billigt pris, utan de måste också bokstavligen sättas i händerna på folkets
breda lager. Då det nu uppväxande släktet genom fortsättningsskolornas
undervisning i medborgarkunskap redan före utträdet i livet fått en god
grundval lagd för insikterna i dessa ämnen, bli sådana utomordentliga åtgärder
överflödiga. Men under de närmaste övergångsåren, innan fortsättningsskolorna
ännu mera allmänt hunnit komma i gång och framför allt just nu,
äro dessa åtgärder tvärtom nödvändiga.
Det enklaste sättet och samtidigt ett av de effektivaste är att genom
bibliotekskonsulenterna i skolöverstyrelsen utdela de nämnda författningarna
— jämte grundlagarna och vallagen —- till alla de statsunderstödda folkskol-
och studiecirkelbiblioteken. Samtidigt borde den av generaldirektören
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
3
i skolöverstyrelsen utarbetade översiktliga handledningen om de nya praktiska
ungdomsskolorna medsändas, helst denna — efter vad vi inhämtat —
föreligger i tillräckligt stort antal exemplar, som kunna ställas till förfogande
utan någon som helst kostnad för det allmänna. Värjo förordning borde
vara kartonnerad för sig, dels för att en låntagare inte skulle kunna ha alla
författningarna samlade hemma hos sig någon längre tid, utan möjlighet
för alla de andra intresserade att komma åt någon av dem, dels för att så
många låntagare som möjligt samtidigt skulle kunna sysselsätta sig med
studium av olika delar av kommunalkunskapen. Det senare är av vikt
därför, att bibliotekets låntagare på så sätt få material för samstudiet i en
kurs eller cirkel omkring detta ämne.
Ty för ett verkligt utnyttjande av dessa editioner vore det nog nödvändigt
att upprätta sådana kurser eller studiecirklar, i vilka medlemmarna
var för sig skaffade sig en handbok i medborgarkunskap som gemensam
lärobok och handledning för att vid sammanträdena ha den däri på förhand
förvärvade insikten som utgångspunkt för ett mera ingående studium
av en speciell fråga i form av diskussion efter studieledarens eller någon
annan medlems inledande föredrag. Studieledare kunde vara kommunalstämmans
eller fullmäktiges ordförande, ordförande i kommunalnämnd eller
annan styrelse i kommunen, folkskolläraren eller annan i kommunala värv
kunnig och intresserad person. Mycket lämpligt vore, om staten efter
mönstret av den ovan nämnda redogörelsen för de praktiska ungdomsskolorna
läte utarbeta även en kommunal översiktsredogörelse, som kunde kostnadsfritt
tillhandahållas bibliotek och kurser.
Sådana kurser och studiecirklar av mycket gedigen art kunde lätt
anordnas av de statsunderstödda föreläsningsföreningarna, bara de ifrågasatta
editionerna av lagar och författningar bleve tillgängliga i biblioteken och
för billigt pris även i bokhandeln. Enligt bestämmelserna för statsunderstödets
tilldelning kan detta utan vidare tagas i anspråk för kurser av här
ifrågavarande slag
Men längre än föreläsningsföreningarna nå de folkliga statsunderstödda
studiecirklarna, som nu uppgå till över 1,600 i hela landet. Dessa skulle
säkert för en nog så ringa ersättning kunna få någon kompetent, kommunalt
intresserad person att leda en sådan kurs några månader med ett sammanträde
i veckan, t. ex. 15—20 veckor. Om staten bidroge med en liten
summa till varje kurs, skulle man på många hundra platser komma att
göra stora ansträngningar för att bringa ihop de medel, som för övrigt behövdes.
Dessutom borde anslag också lämnas till de kommunala styrelser
eller institutioner, som ville anordna sådana kurser. Även om anslagen måste
4
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
begränsas till en summa, som kunde förefalla nästan löjligt liten för att
komma i betraktande vid utdelning till en av kommunen anordnad kurs,
har dock erfarenheten från kommunens folk- och skolbiblioteksväsen visat, i
huru hög grad den kommunala företagsamheten på dessa områden sporrats
genom erhållandet av dessa små bidrag. Dessa kurser liksom föreläsningsföreningarnas
komme nog i allmänhet att se ut på annat sätt än studiecirklarnas.
Antagligen komma de att anordnas som föreläsningskurser,
antingen ett par dagar med fem å sex föreläsningar om dagen eller också
som enveckaskurser med en eller ett par föreläsningar varje kväll.
Komme sådana kommunala kurser till stånd i någon större utsträckning
bara ett enda år, skulle de snabbt sprida sig med den vunna erfarenheten
om deras metoder och arbetsresultat. Även om staten en del år
framåt skulle finna sig böra understödja dem i deras egenskap av ett verkligt
samhällsintresse, skulle utgifterna knappt behöva hålla sig uppe på
samma höjd som det första året, då alla bibliotek skulle erhålla exemplar
av alla viktigare lagar och författningar rörande kommunerna.
Det är svårt att exakt beräkna utgifterna för lagarnas tryckning och
kartonnering i en upplaga på 3,000 exemplar — så många äro de statsunderstödda
biblioteken — men summan torde inte behöva överstiga 25,000—
30.000 kronor.
Troligen skulle man på ett år kunna få anordnat åtminstone 1,000
föreläsnings- och studiekurser i landet, även om anslaget till varje begränsades
till högst 50 kronor. För att ha någon säkerhet för att intresse
för kursen verkligen funnes, kunde en bestämmelse utfärdas, att statsanslaget
finge uppgå till dubbla summan av de inkomster, kursdeltagarna
själva på annat sätt kunde få ihop, dock högst 50 kronor. Dessutom borde
också uppställas som villkor för anslagets utdelande, att minst 20 personer
anmält sig till studiekurs eller 50 personer till föreläsningskurs samt att
kursen skulle pågå minst 12 sammanträden eller föreläsningstimmar. Minst
20.000 medborgare skulle således ha genomgått 1,000 anordnade kurser.
Ansökningarna om anslag borde lämpligen insändas till skolöverstyrelsen
i lämplig tid före anordnandet av kurs på hösttermin och vårtermin,
således till två ansökningsdagar under året. De borde granskas och föredragas
av föreläsningskonsulenten, som vid förslags uppgörande till utdelning
av anslaget lämpligen kunde biträdas av representant från de statsunderstödda
riksförbunden, antingen vald av dessa eller tillkallad av
Konungen. Redogörelse för kursen borde insändas till skolöverstyrelsen
omedelbart efter dess avslutande. Anses kontroll över kurserna nödvändig,
skulle den kunna utövas genom folkskoleinspektör eller av Konungens befallningshavande
utsedd inspektör.
Statsutskottets utlåtande, Nr 111.
5
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande i ämnet från
skolöverstyrelsen ävensom från den hos överstyrelsen anställde föreläsningskon
sulen ten.
Den sistnämnde anför följande:
Helt visst äro de i motionerna anförda skälen såväl för önskvärdheten av den
ifrågasatta upplysningsverksamheten som för behov av statsunderstöd till densamma
fullgiltiga.
Skall en dylik verksamhet kunna med framgång bedrivas och sålunda lämnas
nöjaktigt resultat, fordras nog, såsom motionärerna framhålla, tillfredsställande editioner
av de lagar och författningar, som i föreläsningskurserna skola behandlas, och detta
till så billiga priser, att kursdeltagarna själva kunna anskaffa nödiga exemplar. Och
den anvisning motionärerna givit för dessa lagars och författningars utgivande synes
vara praktisk och lätt att förverkliga utan synnerligen stora omkostnader.
Men jämte dessa lag- och författningstexter torde det vara av behovet påkallat,
att en lämplig kommentar, med innehåll hämtat från sakkunnigas förslag, Kungl.
Majtts proposition, utskottsutlåtandet och riksdagens skrivelse i ärendet till Kung].
Maj:t, utarbetas och till billigt pris tillhandahålles, på det att särskilt föredragshållare
vid dessa kurser skola kunna orientera sig bättre i ämnet. Mot förslaget, att statsunderstödda
föreläsningsanstalter och studiecirklar samt kommunala styrelser eller
institutioner skulle kunna anordna föreläsningar och studiekurser för denna upplysningsverksamhet,
torde intet vara att erinra.
Det ifrågasatta statsanslaget bör utgå utan hänsyn till i annan ordning beviljade
anslag till populärvetenskapliga föreläsningar och studiecirklar.
Vad beträffar föreläsningarnas antal i varje kurs, synes det vara allt för högt
tilltaget i motionärernas förslag. Därest detta bifölles, skulle det ställas allt för stora
krav på dessa kursers ledare liksom också på deltagarne3 intresse och uthållighet.
Säkerligen skulle ett minimiantal av 6 föreläsningar vara tillfyllest, då man kan
förutsätta, att kursdeltagarne skaffa sig den behövliga litteraturen. Något hinder för
att, där särskilt kompetenta föreläsare stå att erhålla, utöka timtalet bör ej finnas.
Det föreslagna statsbidraget till varje kurs, högst 50 kronor, är, synes det,
tilltaget så lågt som möjligt. Detta belopp bör utgå till envar anordnare av en dylik
kurs. I större kommuner bör anslag kunna erhållas till flera kurser, om tillräckligt
intresse förefinnes och stadgade villkor fyllas.
Att uppställa som vilkor att minst 50 personer skola anmäla sig till och även
deltaga i en föreläsningskurs av detta slag, synes mig vara för mycket begärt. En
hel mängd mindre kommuner och avlägset liggande byar skulle därigenom bli uteslutna
från förmån av statsbidrag till dylika kurser. Och då det får anses sannolikt att
framdeles som hittills många komma att finnas, som ej ha tillräckligt intresse för
deltagande i kurser av detta slag, bör minimiantalet även av detta skäl sättas lägre.
Ett minimiantal av 25 deltagare synes mig vara det högsta, som bör stadgas.
Det förefaller mig, som det skulle bli onödigt kostbart, därest kontrollen över
kurserna skulle uppdragas åt vederbörande folkskoleinspektör, som för denna kontrolls
utövande finge företaga många resor. Och dessutom är deras tid strängt upptagen av
deras nuvarande göromål. Mig synes lämpligare, att, såsom nu sker i de statsunderstödda
föreläsningsanstalterna, det uppdrages åt länsstyrelserna att förordna inspektörer,
som utan större tidsutdräkt äro i tillfälle taga kännedom om kurserna.
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
I anslutning till vad ovan yttrats och vad i motionerna föreslagits tillåter jag
mig föreslå bland annat följande villkor för erhållande av statsbidrag:
a) att kompetent ledare av kursen står till förfogande,
b) att varje kurs omfattar minst 6 föreläsningar,
c) att minst 20 personer anmält sig till studiekurs och minst 25 personer till före
läsningskurs
i angivna ämnen,
d) att fri lokal med nödig uppvärmning och belysning erhålles samt att minst 25
kronors kontant tillskott till varje kurs skaffas av anordnarna,
e) att kortfattad redogörelse inom en månad efter kursens avslutande insändes till
kungl. skolöverstyrelsen,
f) att varje kurs är underkastad kontroll av en av vederbörande länsstyrelse förordnad
inspektor, som intygar att villkoren under a), b), c) och d) äro fyllda, innan
statsbidraget uppbäres.
Skolöverstyrelsens yttrande är av följande lydelse:
Sedan genom beslut av 1918 års urtima riksdag medbestämmanderätten i
samhällets angelägenheter utsträckts till nära nog alla till myndig ålder komna medborgare,
framstår det såsom ett samhällsintresse av största vikt, att åtgärder vidtagas
i syfte att inom så vida kretsar som möjligt sprida kunskap om dessa angelägenheter,
i första hand om de närmast liggande, de kommunala, och i samband därmed framkalla
känsla av medborgerligt ansvar. Skola nämligen de medborgerliga rättigheterna kunna
på rätt sätt utövas till hela samhällets gagn och välfärd, krävas därför såsom nödvändiga
förutsättningar medborgerlig insikt och medborgerlig ansvarskänsla. Det är
också med tanken härpå som medborgarkunskap upptagits såsom obligatoriskt ämne
på de nya fortsättningsskolornas undervisningsplan. Dock kan denna undervisning
icke anses vara helt tillfyllestgörande, ty dels torde det ännu dröja rätt många år,
innan dessa skolor mera allmänt blivit upprättade, och dels måste undervisningen
på det tidiga åldersstadium, varpå fortsättningsskolans lärjungar befinna sig, inskränka
sig till det enklaste och lättfattligaste i fråga om hithörande förhållanden. Den medborgarkunskap,
som fortsättningsskolan förmår meddela, kan sålunda betraktas endast
såsom en grundval, på vilken sedan bör byggas vidare. En sådan mera omfattande
undervisning i medborgarkunskap meddelas ju också i våra folkhögskolor, men ej heller
denna undervisning kan anses fylla det föreliggande behovet, enär den kommer endast
ett jämförelsevis ringa antal till godo. Under sådana förhållanden finner överstyrelsen
en ordnad upplysningsverksamhet av den art, varom motionärerna hemställa,
särskilt under den närmaste tiden, vara av behovet i synnerlig grad påkallad.
Beträffande motionärernas förslag, att den ifrågavarande upplysningsverksamheten
skulle bedrivas dels med hjälp av de statsunderstödda biblioteken, därigenom att
dessa sattes i stånd att tillhandahålla allmänheten för ändamålet lämplig litteratur,
särskilt tillfredsställande editioner av hithörande lagar och författningar, dels i form
av föreläsnings- och studiekurser, anordnade av de statsunderstödda föreläsningsföreningarna
och studiecirklarna ävensom av kommunala styrelser eller institutioner,
har överstyrelsen för sin del intet att erinra.
De anvisningar motionärerna givit beträffande åstadkommandet och spridandet
av för ifrågavarande upplysningsverksamhet behövlig litteratur finner överstyrelsen i
det hela vara praktiska och möjliga att genomföra utan allt för stora kostnader.
Överstyrelsen vill dock framhålla såsom önskvärt att, för den händelse redaktionen
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
7
av Svensk författningssamling, i enlighet med motionärernas förslag, skulle komma
att tid efter annan utgiva samlingar av de i motionerna angivna lagarna och författningarna,
upplagorna av dessa icke måtte begränsas till det antal exemplar, som beräknas
åtgå, endast för utdelning till de statsunderstödda biblioteken. Samlingar av
detta slag skulle nämligen vara av synnerligen stort värde för ordförande, medlemmar
och tjänstemän i olika kommunala styrelser och verk samt andra för kommunala
angelägenheter intresserade personer och kunde därför utan tvivel bland dessa påräkna
en avsevärd spridning. Ävenså skulle, såsom även av föreläsningskonsulenten framhälles
i hans utlåtande, en för föreläsare och studieltdare avsedd utförligare handbok
i här ifrågavarande ämnen vara av stort gagn och på ett verksamt sätt främja ifrågavarande
upplysningarbete.
I fråga om de föreslagna föreläsnings- och studiekursernas anordning ansluter
sig överstyrelsen till vad föreläsningskonsulenten i sitt utlåtande därom anfört. Överstyrelsen
finner sålunda de av motionärerna föreslagna minimitalen för föreläsningar eller
sammanträden inom en kurs och för deltagare i en föreläsningskurs vara allt för högt
tilltagna och anser, att de böra sänkas från 12 föreläsningar eller sammanträden till
6 och från 50 deltagare till 25. Enligt motionärernas förslag skulle statsunderstöd
till varje kurs kunna utgå med ett belopp motsvarande dubbla summan av de inkomster,
som av kursanordnarpe kunna från annat håll anskaffas, dock högst 50 kronor.
Det sålunda föreslagna högsta beloppet synes emellertid överstyrelsen vara det lägsta
som bör komma ifråga, om det skall bliva möjligt att erhålla fullt kompententa och
i övrigt lämpliga kursledare. Förutom ett kontant tillskott till statsunderstödet torde
kursernas anordnare även böra åläggas anskaffa fri lokal jämte nödig uppvärmning
och belysning. Att låta den förslagna upplysningsverksamheten pågå utan någon som
helst kontroll finner överstyrelsen icke vara tillrådligt. Lämpligast torde den för eu
kurs nödiga kontrollen utövas genom någon av vederbörande länsstyrelse förordnad
inspektor, såsom fallet är med de statsunderstödda föreläsningsanstalterna Att, såsom
motionärerna alternativt föreslå, överlämna densamma åt folkskolinspektörerna finner
överstyrelsen varken lämpligt eller möjligt, enär dessa redan förut äro strängt upptagna
av dem åliggande göromål och en på sådant sätt ordnad kontroll dessutom
skulle bliva allt för tidsödande och därjämte onödigt kostsam. Det borde ock åläggas
kursledare att inom viss tid efter kursens avslutande till skolöverstyrelsen insända en
kortfattad redogörelse för kursens verksamhet och ekonomi.
För den händelse motionärernas hemställan skulle komma att av riksdagen
bifallas, torde närmare angivna vilkor och bestämmelser i fråga om statsunderstödets
utgående böra fastställas.
Motionärerna hava i ovanberörda motion framhållit önskvärdheten av
ett mer allmänt utbredande av insikt i det allmännas angelägenheter, i all
synnerhet i de delar av offentlig verksamhet, som beröra det kommunala
livet. I denna fråga kan enligt utskottets åsikt ej mer än en mening råda,
och utskottet delar till fullo den uppfattningen, att det är ett samhälleligt
intresse av utomordentlig betydelse att tillse, hurusom den med skyldigheter
och ansvar förbundna rätt att deltaga i samhällets angelägenheter, som numera
tillkommer de flesta till myndig ålder komna medborgare, motsvaras av möjligheter,
att kunna på ett för samhället gagnande sätt utöva densamma. Lika
-
UtsJcottets
yttrande.
8 Statsutskottets utlåtande Nr lli.
ledes är utskottet ense med motionärerna därutinnan, att åtgärder med det
snaraste böra vidtagas för att tillgodose det av motionärerna angivna syftemålet.
Tager man i betraktande de vägar, på vilka motionärerna vilja vinna
detta syftemål, äro dessa två, om ock i viss mån med varandra jämnlöpande.
Den ifrågasatta upplysningsverksamheten skulle nämligen bedrivas dels med
tillhjälp av de statsunderstödda folkbiblioteken förmedelst tillhandahållande
av för ändamålet lämplig litteratur, dels ock i form av föreläsningar och
studiekurser.
Vad den sistnämnda sidan av upplysningsverksamheten beträffar,
skulle de ifrågasatta kurserna anordnas i första rummet av de statsunderstödda
föreläsningsföreningarna, men därjämte av de statsunderstödda studiecirklarna
och av sådana kommunala styrelser eller institutioner, som ville
anordna dylika kurser. I förra fallet skulle några särskilda extra kostnader
icke uppkomma, enär enligt bestämmelserna för statsunderstödets tilldelning
detta kan utan vidare tagas i anspråk för kurser av här ifrågavarande slag.
Beträffande de kurser, som skulle anordnas av studiecirklar och av kommunala
styrelser eller institutioner skulle däremot särskilda anslag erfordras.
Enligt vad utskottet har sig bekant, har den statsunderstödda populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten sedan länge i viss utsträckning
inriktat sig på meddelande av kurser och föreläsningar i just sådana ämnen,
som motionärerna i sin framställning åsyfta. Att så, om ock i begränsad
omfattning, redan skett finner utskottet stå i överensstämmelse med hela
denna verksamhets natur och ändamål. Det måste sålunda enligt utskottets
mening betecknas såsom en följdriktig utveckling, att den statsunderstödda
föreläsningsverksamheten än mer lägger sig vinn om de grenar av dess
arbetsområden, som avse bibringande av allmänt medborgerliga insikter, och
i ett större antal föreläsningsserier, än nu kan vara fallet, söker inrymma
de sidor av kunskaperna om samhällslivets funktioner, som i motionen
åsyftas. Kommer en sådan utveckling till stånd — och några svårigheter
härutinnan torde ej möta — anser utskottet, att de syftemål, motionärerna
genom föreläsningar och kurser vilja vinna, på det organisatoriskt bästa och
för statsverket ekonomiskt fördelaktigaste sättet ernås genom att inom den
statsunderstödda föreläsningsverksamhetens ram inrymmes jämväl den upplysnings
verksamhet, för vilken motionärerna tänkt sig särskilda statsanslag.
På samma gång man härigenom undviker allt för många till sina organisativa
former olikartade grenar av den populära föreläsningsverksamheten,
vinner man genom att lägga den åsyftade upplysningsverksamheten på de
nuvarande föreläsningsföreningarna den fördelen, att sistnämnda verksamhet
förlägges dit, där de största förutsättningarna förefinnas att göra densamma
lifskraftig och gagnande.
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
9
Givet är emellertid, att en upplysningsverksamhet allenast genom
kurser och föreläsningar ej skulle kunna medföra önskvärt resultat, om ej
erforderlig litteratur i lämpliga upplagor stode till buds. Motionärerna hava
i sistnämnda hänseende givit åtskilliga uppslag, vilka synas vara förtjänta
att tagas under närmare omprövning. Huvudvikten bör enligt utskottets
mening läggas därpå, att — förutom grundlagarna och vallagen — sådana
lagar och författningar, vilka äro av större betydelse och avse ämnen,
som falla inom den kommunala självstyrelsens områden, varda för allmänheten
tillgängliga i billiga upplagor. Utgivandet genom sakkunnigas försorg
av kommenterade editioner av lagen utav mer genomgripande och fundamental
beskaffenhet är jämväl ett önskemål, som äger sitt fulla berättigande.
Den ändamålsenligaste anordningen av nu berörda förhållanden
torde emellertid icke kunna angivas utan en föregående närmare utredning.
En sådan utredning bör avse dels på vad sätt dessa önskemål lämpligast
ksulle kunna realiseras, dels ock vilka lagar och författningar kunna anses
vara av den natur, att deras utgivande för nu ifrågasatt syfte är erforderligt.
Utredningen bör slutligen omfatta en plan över de för ändamålet
nödiga kostnader.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av herr O. Olssons m. fl.
och herr A. fanders m. fl. ovanberörda motioner, må i
skrivelse till Kung! Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning dels på vad sätt och —
förutom grundlagarna och vallagen — i vilken omfattning''
för kommunalförvaltningen mera betydelsefulla lagar
och författningar må kunna i billiga upplagor göras för
allmänheten tillgängliga, dels ock i vad mån utgivandet
av lätt tillgängliga, kommenterade upplagor av lagar utav
mer genomgripande och fundamental beskaffenhet anses
böra lämpligen ombesörjas, samt för riksdagen framlägga
det förslag, som utredningen kan föranleda.
Stockholm den 9 maj 1919.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 samt. 53 käft. (Nr 111.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, H. F.
Lamm, O. Berggult, C. G. Ekman, H. G. W. Wrangel, A. Pers, J. L. Widell,
E. A. Hallin, C. I. Asplund och C. A. Stålberg samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson, i Grängesberg, J. Olofsson,
N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Wiklund i Brattfors, 0 H:son Waldén, S. Bengtsson
i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlandsson, J. Jönsson i Slätåker, A.
Wessberg, O. Nilsson i Örebro och K. A. W. Björck.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS KFTR. 1919.