Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
7
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1919 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående åvägabringande av lagbestämmelser till
förhindrande att truster inom livsmedelshandeln och livsmedelsindustrien
slå under sig jordbrukarnas berättigade
vinst av jordbruket.
Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Jacob Larsson, Östberg*,
Hult*, Boberg, Tengvall*, J. B. Johansson, Magnusson i Kalmar, Karlsson
i Gasabäck, Nilsson i Vibberbo, Hagman i Stockholm, Strömberg*
Kant och Johansson i Sollefteå.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion
nr 74, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Olsson
i Kullenbergstorp, Nilsson i Vibberbo, Andersson i Eliantorp, Andersson
i Grimbo, Edberg, Ericson i Oberga, Hedlund i Östersund, Johanson i
Hallagården, Jonsson i Källeräng, Månsson i Backa, Olsson i Golvvasta,
Nyberg, Svedberg och Westman hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huru befintliga eller planerade
truster inom livsmedelshandeln och livsmedelsindustrien skola
genom lämpliga lagbestämmelser förhindras att slå under sig jordbrukarnas
berättigade vinst på jordbruksproduktionen, och att Kungl. Maj:t
måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning.
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Förevarande motion utgör ett led i ett antal motioner med gemensam
motivering, i vilka samma ledamöter av riksdagens andra kammare
påkallat åtgärder i olika riktningar »för den självägande bondebefolkningens
bevarande vid jordbruket» samt i övrigt för jordbruksnäringens
befrämjande. Berörda motivering är intagen i motionen nr
71 i andra kammaren vid innevarande riksdag, till vilken motion utskottet
tillåter sig att i sådant avseende hänvisa.
Det synes utskottet uppenbart, att den tendens till trustbildning,
som visat sig inom olika områden av näringslivet, är av beskaffenhet
att böra av statsmakterna följas med uppmärksamhet. Bildandet av
truster, karteller eller andra sammanslutningar av monopolnatur kan
måhända i vissa avseenden medföra fördelar för såväl samhället som
de enskilda, men härför förutsättes, att sådana företag så kontrolleras,
att dem icke lämnas möjlighet att för egen vinning skada allmänna
intressen. Detta torde i särskilt hög grad gälla på livsmedelshandelns
och livsmedelsindustriens områden. Reglering synes därvid betingad
såväl av konsumenternas intresse att ej genom utestängande av den fria
konkurrensen priserna å dylika nödvändighetsvaror bliva högre än oundgängligt,
som ock, såsom i motionen anförts, av livsmedelspi-oducenternas
berättigade krav att ej mellanhänder oskäligt rikta sig på deras
bekostnad.
Efter det att fråga om statsåtgärder beträffande monopolföretag
vid särskilda tillfällen varit föremål för riksdagens behandling, beslöt
Kungl. Maj:t den 22 december 1911 att tillkalla sakkunniga med uppdrag
att verkställa utredning angående förekomsten inom landet av truster
och karteller, deras inverkan på landets ekonomiska liv och framförallt
på prisbildningen.
Vid 1917 års riksdag väcktes i andra kammaren motion, vari —
med framhållande därav att i ovan nämnda s. k. trustsakkunnigas uppdrag
inginge endast utredning, men däremot icke framläggande
av på utredningen grundade förslag — yrkades, att Kungl. Maj:t
ville lämna de sakkunniga i uppdrag att verkställa utredning och framlägga
förslag till de åtgärder, vilka befunnes erforderliga för att i de
fall, då viktiga samhällsintressen berördes, gent emot monopolföretag
samhällets krav måtte kunna bevakas. Andra kammaren beslöt i enlighet
med detta yrkande, varemot första kammaren avslog motionen
efter avstyrkande utlåtande av dess andra tillfälliga utskott. I berörda
utskottsutlåtande åberopades, att någon riksdagens åtgärd icke vore erforderlig
för den händelse en utvidgning av de sakkunnigas uppdrag
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
skulle befinnas av behovet påkallad, varjämte utskottet gjorde gällande,
att vid de sakkunnigas tillkallande avsikten icke torde hava vant att
så begränsa deras uppdrag, att de icke skulle äga rätt till uppslag till
sådana praktiska åtgärder, som kunde anses lämpliga. Utskottet anförde
emellertid tillika, att do sakkunniga allt sedan krigsutbrottet inställt
sitt arbete och icke komme att återupptaga detsamma, förrän normala
tider inträtt. . 1U
Enligt vad utskottet inhämtat, ligger de sakkunnigas arbete alltjämt
nere, och ovisst torde vara, om och när utredningen kan komma
att återupptagas.
Emellertid torde spörsmålet i vad det ror livsmedelshandeln och
livsmedelsindustrien inom den närmaste tiden i annan ordning komma
under övervägande. . ,
Den 13 februari innevarande år har nämligen av chefen tor jordbruksdepartementet
jämlikt Kungl. Majtts bemyndigande tillkallats sakkunnige
att med ledning av vad statsrådsprotokollet över jordbiuksärenden
för den 11 februari 1919 i ämnet innehåller skyndsamt verkställa
utredning och avgiva förslag angående avvecklingen av aen
statliga spannmålsregleringen och därmed sammanhängande töi hallanden
samt angående åtgärder för en sund utveckling av livsmedelshandeln
efter kristiden, avseende ett närmande mellan producenter och
konsumenter av livsmedel i syfte att åstadkomma bättre avsättmngsförhållanden
och tillförsel.
Berörda statsrådsprotokoll innehåller i nu förevarande avseende
följande uttalande:
»Ehuru den av mig nu ifrågasatta utredningen i framstå rummet
avser frågor, som röra själva övergången från den av kriget framkallade
kristidshushållningen beträffande spannmålen till normal hushållning,
anser jag dock lämpligt, att även andra närbesläktade frågor
i det sammanhanget upptagas till behandling. Sålunda synes mig böra
undersökas, huruvida, icke minst med ledning av kristidens erfarenheter,
ett bättre ordnande — eventuellt genom åtgärder från det allmännas
sida — kan åstadkommas av å ena sidan tillförsel av livsmedel
till konsumtionsorterna och å andra sidan avsättningsförhallandena
för produktionen av livsmedel. Ett närmande mellan konsumenter
och producenter och ett undanträngande av en osund spekulation i
livsförnödenheter blir allt fortfarande eu vital angelägenhet.»
Av detta yttrande torde kunna härledas antagande, att, i den
mån de i motionen uttryckta önskemålen av de sakkunnige finnas vala
värda beaktande, uppmärksamhet kommer att ägnas desamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 6 käft. (Nr 7 9.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 februari 1919.
På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1919.