Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1919 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 14
§ i legostadgan för husbönder och tjänstehjon den 23
november 1833.

Närvarande: herrar Dahl, von Sneidem,*) Ernst Lindblad,*; Jacob Larsson, Hult,*)
Alfred Petrén,*) von Sydow,*) Boberg, Lindström,*) Magnusson i
Kalmar, Anden-son i Knäppmge,*) Karlsson i Gasabäck, Nilsson i
Vibberbo,*) Hage,*) Karlsson i Nynäshamn*) och Johansson i
Vittinge*).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 186, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Jönsson i Slätåker
hemställt, att riksdagen ville för sin del besluta, att § 44 i kungl.
legostadgan för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833
skäll erhålla följande lydelse:

»Flyttningsdag för tjänstehjon, så å landet som i städerna, är
den- 24 november, med undantag för Stockholms stad, där tvenne flyttningsdagar
årligen äga rum, nämligen den 24 april och den 24 oktober».

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»Vår gällande legostadga av den 23 november 1833 torde mom den
närmaste tiden komma att genomgå en välbehövlig revision. Då emellertid
legostadgan har den största betydelse för stora delar av vårt folk,
bör man ej i avvaktan på denna fullständiga revision låta anstå med
vidtagande av en ändring av sådana bestämmelser i legostadgan, som
genom de ändrade tidsförhållandena blivit särskilt ändamålsenliga.

Bihang till riksdagens protokoll 11)10. 9 saml. 2 avd. 5 höft. (Nr 6.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

En sådan bestämmelse, som för så väl arbetsgivare som arbetstagare
är ur flera synpunkter olämplig, är det i legostadgans § 44 givna
stadgandet, som fastställer flyttningstiden för tjänstehjon till den 24
oktober. I stora delar av landet gäller det just vid denna tid att få
höstarbetena avslutade, innan vinterfrosten begynner, och vållar då givetvis
det uppehåll i de pågående arbetena, som »flyttningsveckan» framkallar,
stora olägenheter. Men alldeles särskilt olägligt kommer detta
avbrott i arbetet för de södra provinserna, där just då upptagningen av
sockerbetor och övriga rotfrukter som bäst pågår. Huru olämpligt flyttningstiden
här inverkar för arbetsgivarne ligger i öppen dag. Men även
för arbetarna torde det vara önskvärt att förlägga flyttningen till en
sådan tid, att den icke sammanfaller med den tid, under vilken betupptagningen
pågår. Lantarbetaren är i hög grad beroende av den goda
arbetsförtjänst, som betupptagningen lämnar, särskilt som även hustrurna
i stor utsträckning deltaga i detta arbete. En flyttning under pågående
betupptagning vållar en stor ekonomisk förlust för såväl arbetaren som
arbetsgivaren.

Även flera andra synpunkter tala för att förlägga de lagstadda
tjänarnas flyttning till en senare tid på året.

Därest flyttningstiden, såsom jag vill föreslå, bestämmes till den
24 november, skulle de flesta av ovan berörda olägenheter vara undanröjda.
Eu sådan ändring torde ej heller för någondera parten medföra
någon olägenhet. Någon ändring av den i legostadgan bestämda tiden
för uppsägning av legoavtal är ej nödvändig vid en ändring av flyttningsdagen,
utan bör den hittills gällande uppsägningstiden lämpligen
bibehållas. Ej heller tox-de vara nödvändigt att göra någon ändring beträffande
de för Stockholms stad anställda tvenne flyttningsdagarna, enär
legostadgan för Stockholm numera knappast torde hava någon betydelse.

Övergången till den av mig föreslagna flyttningstiden synes böra
ordnas på det sätt, att de legoavtal som ingås innevarande år ingås för
tiden till den 24 november nästkommande år.»

Frågan om upphävande av eller ändringar i 1833 års legostadga
har vid ett flertal tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Jämväl
det av motionären framställda speciella yrkandet om ändring i berörda
stadgas bestämmelser angående flyttningsdagen för tjänstehjon har
tidigare varit före. Vid 1892 års riksdag föreslogs i en inom andra
kammaren väckt motion, under åberopande av i huvudsak samma skäl som
de av motionären nu anförda, att flyttningsdagen skulle bestämmas till
den 24 november. Lagutskottet sympatiserade med förslaget och hem -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. 3

ställde om skrivelse med begäran om flyttningstidens framflyttande, utan
att dock angiva till vilken dag. Utskottets förslag, som åtföljdes av
talrika reservationer, avslogs emellertid av båda kamrarna.

Sedan 1898 års riksdag med anledning av väckt motion i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande och föreläggande för riksdagen
av förslag till ny legostadga samt i anledning härav en kommitté tillsatts
för frågans beredande, framlade kommitterade den 31 oktober 1900 förslag
till lag om tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare. 1 detta förslag
stadgades i nu förevarande hänseende, att laga flyttningsdagar skulle
vara den 1 november och den 1 maj. Till stöd för detta yrkande anförde
kommitterade, att det ofta och från många håll klagats över att lantbrukstjänarnas
flyttning om hösten inträffade på en tid, då de alltför
väl behövdes, samt att de lagstadgade fridagarna vid tjänstetidens början
medförde, att husbonden icke före den 1 november finge andra tjänare i
de avflyttades ställe, vilket vore till stort men i synnerhet i de södra
landsdelarna, där arbetet med sockerbetornas upptagande icke kunde avslutas
före oktober månads utgång. Kommitterades förslag har ej föranlett
någon Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen.

Slutligen bör anmärkas, att 1918 års riksdag i anledning av en i
andra kammaren av herr Sjölander m. fl. väckt motion hos Kungl. Maj:t
hemställt om utredning, avseende den nuvarande legostadgans avskaffande
och ersättande med en efter tidsförhållandena avpassad avtalsform, samt
om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

De skäl, som av motionären anförts för en senare lagstadgad flyttningsdag
på hösten, synas utskottet värda beaktande, såvitt avser de södra
delarna av landet. Beträffande övriga delar av riket lära emellertid
kunna påvisas allvarliga olägenheter av ett framflyttande av flyttningsdagen,
icke minst för tjänarna. Det torde alltså icke vara möjligt att
finna någon enhetlig flyttningsdag, som lämpar sig lika väl för hela landet.
Å andra sidan lärer det icke kunna tänkas att utan grundlig utredning
av alla hithörande frågor fastställa olika flyttningsdagar för skilda delar
av riket. Att tiden för mantalsskrivningen för närvarande är bestämd till
15 november—31 december och icke utan rubbningar i olika avseenden
låter sig ändras, är ytterligare en omständighet, som torde försvåra flyttningsdagens
framflyttande, åtminstone så långt som motionären ansett
önskligt.

Då emellertid denna fråga i följd av 1918 års riksdags ovan omförmälda
skrivelse kan förväntas bliva av Kungl. Maj:t i hela dess

4

. Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. ■

vidd snarast upptagen till förnyad omprövning, torde skäl ej föreligga
att ifrågasätta ett särskilt upptagande av förevarande del av densamma.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 februari 1919.

På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.

Reservation:

av herr Magnusson i Kalmar, beträffande viss del av motiveringen»

Stockholm 1919. Kungl. Boktryokeriet. P. A. Norstedt & Söner.

190831