Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till hälsovårdsstadga m. to., dels ock i anledning
därav väckta motioner.
Närvarande vid ärendets slutliga behandling; herrar Dahl, Ernst Lindblad*, Jacob Larsson,
Alfred Petrén*, Boberg, von Essen, Lindström, J. B. Johansson, Magnusson
i Kalmar, Nilsson i Yibberbo, Kant, Karlsson i Nynäshamn*, Johansson i
Sollefteå, Andersson i Fiskebäckskil* Johansson i Yittinge och Ödström*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 21 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 152, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet,
dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag angående överflyttande på hälsovårdsnämnd av kommunalnämnds
åligganden i avseende å allmänna hälsovården, dels ock begärt
riksdagens yttrande över vid propositionen fogat förslag till hälsovårdsstadga.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
angående överflyttande på hälsovårdsnämnd av kommunalnämnds
åligganden i avseende å allmänna hälsovården.
Härigenom förordnas, att de åligganden i avseende å allmänna
hälsovården, som enligt lag eller författning ankomma å kommunalBihang
till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 24 käft. JNr 37.) ises i» 1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
nämnd, hädanefter skola, där ej annorlunda stadgas, tillkomma hälsovårdsnämnd.
Angående hälsovårdsnämnds sammansättning gäller vad därom är
i hälsovårdsstadgan föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
Förslaget till hälsovårdsstadga lyder sålunda:
Förslag
till
Hälsovårdsstadga.
Härigenom förordnas som följer:
1 Kap.
Om allmänna hälsovården i stad.
Om hälsovårdscmråde och hälsovårdsnämnd.
1 §•
Varje stad utgör ett hälsovårdsområde. För sådant område skall
finnas en hälsovårdsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden
av denna stadga samt de i enlighet med densamma givna föreskrifter
ävensom att i övrigt ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan
inverka på allmänna hälsotillståndet i staden.
För detta ändamål skall nämnden, bland annat, verka för:
att i staden finnes ymnig och lätt tillgång på gott vatten till dryck,
matlagning och andra hushållsbehov samt tjänligt vatten för renhållningen;
att
vattenavloppet inom staden så ordnas, att spillvatten och annan
flytande orenlighet avlägsnas från staden samt att dagvatten lätt avrinner
från gator, allmänna platser, gärdar och tomter,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
3
att för tillgodoseendet av nämnda ändamål allmänna vatten- och
avloppsledningar anläggas;
att, där i staden eller dess grannskap finnes vattensjuk mark, som
i sanitärt hänseende vållar olägenhet inom staden, denna olägenhet
undanröjes;
att för avlägsnande från staden av latrin samt sopor, avskräden och
annan dylik orenlighet, renhållningsverk inrättas eller annan lämplig
åtgärd vidtages;
att sunda bostäder beredas stadens invånare; samt
att tillgång beredes såväl till allmänna, billiga varmbad som ock,
där så ske kan, till bad i öppet vatten.
Det åligger ock nämnden att verka för, att sådana föreskrifter i
avseende å allmänna hälsovården, som utöver vad denna stadga innehåller
äro för staden behövliga, bliva i vederbörlig ordning meddelade.
Stadsfullmäktige må, om så finnes lämpligt, åt hälsovårdsnämnden
uppdraga förvaltningen av den allmänna sjukvård, som av staden anordnas,
såvitt denna förvaltning icke enligt gällande författning tillkommer
annan myndighet.
Om hälsovårdsnämnds befattning med åtgärder för smittsamma
sjukdomars bekämpande och i samband därmed stående sjukvård är särskilt
stadgat.
2 §•
1 mom. Hälsovårdsnämnden utgöres av polismästaren eller, där
sådan ej finnes, den ledamot av magistraten, som förestår stadens
polis; stadsläkaren eller, där flera sådana äro antagna, förste stadsläkaren,
och, där stadsläkare ej finnes, annan läkare, som av magistraten
utses; samt fem ledamöter, valda av stadsfullmäktige.
Stadsfullmäktige må dock bestämma, att nämndens ledamöter skola
till antalet vara fem, nämligen polismästaren eller den ledamot av
magistraten, som förestår stadens polis, ovanbemälde läkare samt tre av
stadsfullmäktige valda ledamöter.
Möter hinder för magistraten att till ledamot av nämnden utse läkare,
skall annan lämplig person därtill utses.
2 mom. Uppdraget att vara ledamot av hälsovårdsnämnden gäller
för de valda ledamöterna ävensom för ledamot, som jämlikt 1 mom. är
särskilt utsedd, för fyra år, dock att första gången stadsfullmäktige
enligt denna stadga företaga val av ledamöter, genom lottning bestämmes,
vilken eller vilka av de valda skola utträda ur nämnden redan vid
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
slutet av andra året. Avgår ledamot under den för honom bestämda
tjänstgöringstiden, anställes fyllnadsval, och skall den sålunda valda tjänstgöra
under den tid, som för den avgångna återstått.
3 mom. För ledamot i nämnden, som magistraten utser, har
samma myndighet att utse suppleant. Vid förfall för sådan ledamot
skall den för honom utsedda suppleanten inkallas. För de valda ledamöterna
väljas av stadsfullmäktige suppleanter till lika stort antal. Vad
i 2 mom. stadgas om ledamot gäller jämväl om suppleant.
De av stadsfullmäktige valda suppleanterna skola inkallas i den ordning,
som mellan dem blivit vid valet bestämd.
4 mom. Ledamot eller suppleant av hälsovårdsnämnd kan ej den
vara, som icke uppnått tjugufem års ålder, ej heller:
a) den som icke råder över sig och sitt gods;
b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas
eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är
dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under
framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;
c) den - som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.
Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens
målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.
5 mom. Den, som av stadsfullmäktige blivit vald till ledamot eller
suppleant i nämnden, må kunna avsäga sig uppdraget:
om han icke är boende inom staden eller dess område;
om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras
att fullgöra uppdraget;
om han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i
tur att därifrån avgå;
om han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som
av den väljande myndigheten godkännes.
Väljes kvinna till ledamot av hälsovårdsnämnd eller suppleant för
sådan ledamot, äger hon att när som hälst avsäga sig uppdraget.
6 mom. Förste provinsialläkaren i länet äger, även om han icke är ledamot
av nämnden, att vara tillstädes vid nämndens sammanträden och
deltaga i överläggningarna, men ej i besluten, ävensom att, där han så
begär, få sin mening till protokollet antecknad.
Vad sålunda är stadgat gäller ej för stad, varest finnes stadsläkare,
som är likställd med förste provinsialläkare.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37. 5
7 mom. När hälsovårdsnämnden prövar sådant vara av behovet
påkallat, äger den tillkalla sakkunniga biträden, vilka må deltaga i
nämndens överläggningar, men ej i besluten.
3 §•
1 mom. Hälsovårdsnämnden utser inom sig ordförande och vice
ordförande för ett år i sänder. Äro både ordförande och vice ordförande
hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.
2 mom. Hälsovårdsnämnden sammanträder minst en gång i månaden
samt däremellan, då ordföranden finner omständigheterna därtill
föranleda eller begäran därom framställes av ledamot, som är självskriven
eller jämlikt 2 § 1 mom. särskilt utsedd, eller ock av två andra ledamöter.
Sammanträde med hälsovårdsnämnd skall ock skyndsamt äga
rum på anmodan av länsstyrelse, magistrat eller förste provinsialläkare.
Har förste provinsialläkaren föreslagit tid för sammanträdet, skall detta
hållas å berörda tid eller, om hinder därför möter, å närmast följande
för sammanträde lämpliga, efter överenskommelse med förste provinsialläkaren
bestämda dag.
3 mom. Ärende må ej hos nämnden företagas till avgörande, därest
ej, då ledamöternas antal är sju, minst fyra, och, då det är fem, minst
tre äro närvarande.
4 mom. I stadgande, tillkommet i den ordning, som i 30 § sägs,
må föreskrivas, att hälsovårdsnämnden äger uppdraga åt någon sin
ledamot eller tjänsteman att på nämndens vägnar meddela beslut i vissa
grupper av mindre viktiga ärenden, vilkas beskaffenhet skall i stadgandet
särskilt angivas.
Sålunda meddelat beslut skall anmälas inför nämnden vid dess nästinfallande
sammanträde.
Genom sådant enskild ledamots eller tjänstemans beslut får icke
vite föreläggas.
5 mom. Vid val inom nämnden sker omröstning med slutna sedlar,
där så begäres, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika antal
röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och bliver den mening
gällande, varom de flesta rösterna förena sig. Åro vid öppen omröstning
rösterna på vardera sidan lika många, gäller den mening, som biträdes
av ordföranden.
6‘ mom. Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, vars
riktighet granskas senast vid nästa ordinarie sammanträde. Där sådant
av behovet påkallas, äger dock nämnden att uppdraga åt en eller flera
av sina ledamöter att verkställa denna granskning.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
7 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt göra kunnigt, av vem,
varest och på vilka tider till nämnden ställda ansökningar och andra
handlingar mottagas.
4 §•
I varje stad skall finnas en eller flera tillsyningsman för allmänna
hälsovården. .
Hälsovårdsnämnden antager och entledigar dessa tillsyningsman
ävensom övriga tjänstemän och biträden, som ställas till dess förfogande,,
där ej annorlunda stadgas i allmän författning eller i föreskrift, tillkommen
i den ordning, som i 30 § sägs.
För de av hälsovårdsnämnden antagna tjänstemän och biträden utfärdar
nämnden instruktion.
5 §•
Hälsovårdsnämnden har att hos stadsfullmäktige göra framställning
om medel, som erfordras för den verksamhet, som enligt denna stadga
eller annan allmän författning åligger nämnden.
I fråga om förvaltningen och redovisningen av dessa medel länder
till efterrättelse vad i kommunallagarna finnes stadgat.
6 §.
Hälsovårdsnämnden har att årligen före mars månads utgång till
förste provinsialläkaren avlämna en till medicinalstyrelsen ställd berättelse
om allmänna hälsotillståndet i staden under nästföregående år och
vad i avseende därå och å den av staden anordnade allmänna sjukvården
blivit under samma tid åtgjort. _
År nämnda sjukvård helt eller delvis under annan myndighets förvaltning,
skall denna myndighet i god tid meddela nämnden erforderliga
uppgifter i ämnet.
För Stockholm eller stad, varest finnes stadsläkare, som ar likställd
med förste provinsialläkare, skall berättelsen avgivas till medicinalstyrelsen
före utgången av juni månad.
Berättelsen skall vara avfattad i överensstämmelse med formulär,
som fastställes av medicinalstyrelsen.
7 §•
Det åligger hälsovårdsnämnden att över inkommande handlingar föra
diarium enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
7
Till hälsovårdsnämnden överlämnade dödsbevis ävensom övriga inkomna
handlingar, vilka icke böra till annan översändas, skola jämte
nämndens protokoll och beslut av nämnden förvaras.
Om bostäder och samlingslokaler, m. m.
8 §•
1 mom. Byggnad, som inrymmer boningsrum, skall till alla sina
delar vara så anordnad samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet
ej uppstår för dem, som där uppehålla sig.
2 mom. Varje boningsrum skall till storleken motsvara minst en
persons luftbehov och vara så anordnat, att det kan hållas tillbörligt
varmt och bereder erforderligt skydd mot fuktighet, samt förses med
fönster. Fönster i dylikt rum skall vara tillräckligt stort och lämpligt
anbragt samt vetta åt gata, allmän plats eller gårdsrum ävensom vara
så anordnat, att rummet erhåller god dager och att nödig luftväxling
genom fönstret kan åstadkommas.
3 mom. I fråga om rum, vars beboende prövas i följd av bristfällighet
i byggnadens anordnande, osnygghet eller annan orsak vara förenat
med fara för hälsan, äger hälsovårdsnämnden förelägga viss, efter
omständigheterna lämpad tid för felaktighetens avhjälpande eller, där så
prövas nödigt, för rummets utrymmande eller ock, om felaktigheten
tinnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets
vidare användning för bostadsändamål.
Hälsovårdsnämnden må ock förbjuda, att i ett och samma rum så
stort antal personer inhysas, att genom deras sammanboende fara för
hälsan kan uppkomma. Sådant förbud får dock ej meddelas, därest de
i rummet boende tillhöra samma familj, såvida icke större fara för hälsan
föreligger.
4 mom. Vad i 2 och 3 mom. sägs om boningsrum skall ock gälla
om kök, som användes till bostad eller tillhör bostadslägenhet.
5 mom. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum,
må ej genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär
olägenhet för närboende.
6 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat, äger hälsovårdsnämnden
meddela föreskrift om särskilda anordningar för åstadkommande
av tillräcklig luftväxling samt om undanröjande i övrigt av sanitära
olägenheter i lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas,
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
såsom kyrka eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum,
samlingsrum, till vilket allmänheten äger tillträde, teater, danslokal,
serverings- eller utskänkmngslokal, natthärbärge, fattigvardsanstalt och
sjukhus.
7 mom. Genom hälsovårdsnämndens försorg skall anordnas återkommande
besiktning av byggnad och lägenhet, varom i 1 och 2 mom.
sägs (bostadsinspektion), därvid särskild tillsyn skall ägnas beskaffenheten
och skötseln av sådana bostäder, där missförhållanden i sanitärt hänseende
mest kunna befaras. Jämväl skall besiktning av lokal, varom i
6 mom. förmäles, verkställas så ofta behovet påkallar. Närmare föieskrifter
rörande sådan besiktning, som avses i detta moment, meddelas
av hälsovårdsnämnden.
Om vatten och is för hushållsbehov.
9 §.
1 mom. Hälsovårdsnämnden skall hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten
av vattnet på de ställen, där sådant hämtas för att användas
till dryck, matlagning och andra hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden
tillse, att brunnar och källor, som äro belägna på allmänna
platser eller inne på gårdar eller tomter, äro ändamålsenligt överbyggda
och i övrigt så inrättade, att ytvatten eller orenlighet ej intränger i dem.
2 mom. Vattnet i brunn, källa eller vattenledning, vare sig dessa
äro avsedda för allmänt eller enskilt begagnande, må ej av någon förorenas.
Lag samma vare i fråga om vattnet vid allmänt vattenhämtnmgsställe
vid sjö, vattendrag eller kanal.
3 mom. Hälsovårdsnämnden skall öva tillsyn över att is, som är
avsedd för hushållsbehov eller annat därmed jämförligt ändamål, ej upptages
å plats, där isens beskaffenhet ur sanitär synpunkt kan anses
olämplig.
4 mom. När omständigheterna därtill föranleda, må hälsovårdsnämnden
förbjuda hämtning av vatten från visst vattenhämtningsställe
ävensom upptagning å viss plats av is, som är avsedd för hushållsbehov
eller annat därmed jämförligt ändamål. Hälsovårdsnämnden må ock förbjuda,
att is, som upptagits å viss plats utom staden, införes till staden
eller försäljes därstädes.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
9
Om födoämnen och dryckesvaror.
10 §.
1 mom. Kött av djur, som självdött eller varit behäftat med sådan
sjukdom eller omkommit eller nedslaktats under sådana förhållanden, att
köttet. skäligen är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt
till människoföda, må icke, ■ i syfte att därtill användas, införas i
stad eller där hållas till salu eller överlämnas till annan.
Kött av sådant djur, som nyss sagts, får ej användas vid tillverkning
till avsalu av korv eller andra matvaror, ej heller förvaras i lägenhet,
där dylika varor för sådant ändamål tillverkas eller förvaras, eller
å plats, där de försäljas, eller i lokal, hörande till lägenhet, varest allmän
spisning eller iskänkning äger rum.
Yad nu sagts om kött äger ock tillämpning beträffande inälvor,
blod samt andra sådana delar av djur, som användas till människoföda.
2 mom. Vad i 1 mom. första stycket är stadgat gälle ock ifråga
om mjölk från djur, vilket är eller skäligen kan misstänkas vara behäftat
med sjukdom, som kan menligt inverka på mjölkens beskaffenhet,
eller blivit behandlat med sådant läkemedel, som genom att övergå i
mjölken eller pa annat sätt kan göra densamma skadlig eller otjänlig
till människoföda.
Mjölk, som hålles till salu, får ej vara utspädd med vatten eller
bemängd med främmande ämne, ej heller, utan att sådant särskilt angiven
vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar.
Utan hälsovårdsnämndens medgivande må mjölk ej utbjudas eller försäljas
under beteckning, som antyder, att mjölken är av särskilt sund
beskaffenhet eller står under kontroll i detta hänseende.
Vad i detta moment sagts om mjölk gäller i tillämpliga delar även
om grädde och smör.
3 mom. År födoämne i andra fall än här ovan sägs till följd av
förskämning, orenlighet, felaktig beredning eller annan orsak skadligt
för hälsan eller eljest otjänligt till människoföda, eller har det bearbetats
eller hanterats av person, vilken är eller misstankes vara behäftad
med sådan sjukdom eller smitta, att födoämnet skäligen är att anse såsom
farligt att förtära, må det icke, i syfte att användas till människoföda,
införas i stad eller där hållas till salu eller överlämnas till annan.
Finnes grundad anledning för det antagande, att födoämne av visst
slag och _ från viss plats skall kunna förorsaka utbredande av smittsam
sjukdom inom staden, må hälsovårdsnämnden förbjuda dess införsel till
staden och dess försäljning därstädes.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 24 käft. (Nr 37.) nes 19 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
4 inom. Hälsovårdsnämnden har att låta anhålla födoämne, som
enligt bestämmelserna i denna paragraf eller nämndens jämlikt 3 mom.
andra stycket meddelade förbud ej får till människoföda försäljas, då
det anträffas å allmän saluplats, i lägenhet, avsedd för dess försäljning
eller yrkesmässiga beredning eller för allmän spisning eller utskänkning,
ävensom i de till sådan lägenhet hörande upplag eller förvaringsrum,
av vad beskaffenhet de vara må, så ock vid hamn, järnvägsstation eller
annat dylikt ställe under förhållanden, som utvisa, att födoämnet är avsett
att försäljas till människoföda.
Finner hälsovårdsnämnd, att vara, som anhållits, genom särskild behandling
kan göras duglig till människoföda eller att sådan vara utan
fara kan försäljas under uppgift om varans beskaffenhet, må detta under
nämndens kontroll verkställas. Kostnaderna härför gäldas av ägaren.
I annat fall skall vara, som anhållits, genom hälsovårdsnämndens
försorg på ägarens bekostnad oskadliggöras genom att varan förstöres
eller, då så prövas lämpligt, genom att varan under nämndens kontroll
användes till tekniskt bruk eller till föda åt djur.
5 mom. Hälsovårdsnämnd äger, då så anses nödigt, taga prov för
undersökning av födoämne, avsett till försäljning, vare sig detta förefinnes
å ställe inom hälsovårdsområdet eller å sådant ställe utom detsamma,
varifrån det plägar till försäljning dit införas. För dylikt prov
skall gäldas ersättning enligt vanligt handelspris.
I avvaktan på utgången av denna undersökning, som bör med
största skyndsamhet verkställas, må försäljning av skäligen misstänkt
födoämne kunna av nämnden förbjudas.
6 mom. Vad i 3, 4 och 5 mom. stadgas om födoämne skall i tilllämpliga
delar gälla om dryckesvara.
7 mom. Försäljare av födoämne eller dryckesvara, varom ovan förmäles,
är skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnden meddela upplysning
om vem, som till honom levererat varan eller i densamma ingående
beståndsdelar.
u §•
1 mom. Lägenhet, där födoämne eller dryckesvara till försäljning
beredes, så ock lägenhet, där kött, charkuterivaror, färsk fisk, mjölk,
mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror försäljas eller till försäljning
förvaras, må ej läggas på mindre avstånd än sex meter från avträde
och urinkur eller från stall, fähus och svinhus eller därtill hörande gödselbehållare.
Sådan lägenhet skall vara tillräckligt rymlig och ljus samt försedd
med erforderliga anordningar för luftväxling ävensom hava lätt tillgång
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
11
till vatten. Golv, väggur och tak, ävensom bord, hyllor och annan inredning
skola vara så beskaffade, att de med lätthet kunna rengöras.
Lägenheten må icke stå i förbindelse med bostad och ej heller i övrigt
vara så förbunden med annan lokal, att sanitära olägenheter därav kunna
uppkomma.
Utöver vad sålunda stadgats gäller för slakteri, charkuteri och mejeri,
att golv däri skall vara av sten, betong eller annat lika tjänligt
ämne samt försett med avlopp för spillvatten.
Lägenhet, som i detta moment avses, må icke tagas i bruk, förrän
hälsovårdsnämnden lämnat sitt tillstånd därtill.
2 mom. Lägenhet, som i 1 mom. sägs, ävensom där använda redskap,
förvaringskärl och andra tillbehör skola hållas rena och i gott
stånd. Sådan lägenhet får endast användas till det ändamål, för vilket
den är avsedd. Ej må där förvaras ämne, som kan meddela varorna
främmande lukt eller smak eller på annat sätt göra dem otjänliga till
förtäring.
3 mom. Vid förvaring, transport, uppläggning eller annan hantering
av vara, som är avsedd att försäljas såsom födoämne, skola sådana
försiktighetsmått iakttagas, att varan icke förorenas.
12 §.
1 mom. Var och en, som sysslar med beredning av födoämne eller
dryckesvara för försäljning, eller hanterar kött, charkuterivaror, färsk fisk,
mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror, som avses till försäljning,
skall under arbetet iakttaga noggrann renlighet.
2 mom. Förekommer beträffande person, som är sysselsatt i sådant
arbete, varom i 1 mom. sägs, skälig anledning antaga, att han är behäftad
med sjukdom eller smitta, varav menlig inverkan på den av honom
bearbetade eller hanterade varans beskaffenhet kan uppstå, är han
skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden på hälsovårdsområdets
bekostnad undergå läkarundersökning. Finnes han vid läkarundersökningen
vara behäftad med sjukdom eller smitta, som nu är sagd, må nämnden
förbjuda att han deltager i eller användes till arbete, varom här är fråga.
Om avträden och urinkurar.
13 §•
1 inom. Till varje hus, där människor någon längre tid på dygnet
uppehålla sig, skall finnas lämpligt antal avträden.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
Utom sådant hus, som i första stycket sägs, får avträde icke läggas
på mindre avstånd än sex meter från gata eller allmän plats, källa,
brunn eller annat dylikt vattenhämtningsställe och ej heller från vägg,
varå finnes fönster till boningsrum eller kök, eller från plats, där födoämne
eller dryckesvara hålles till salu eller till försäljning beredes eller
förvaras.
Avträde, som är beläget utom sådant hus, som i första stycket
sägs, skall vara så anordnat, att det erhåller nödig dager. Det skall
vara försett med golv av asfalt, betong eller annat lika tjänligt ämne.
Golvet skall ligga högre än angränsande marks yta. Avträdet skall iövrigt
vara så inrättat, att fara för förorening av underliggande eller
angränsande mark samt lukt eller annat men för den, som bor eller
vistas i närheten, undvikes.
Avträde, som är beläget inom sådant hus, som i första stycket
sägs, får ej stå i omedelbar förbindelse med boningsrum eller kök
och skall genom betryggande isolering och lämplig anordning för luftväxling
förhindras att sprida lukt till övriga delar av huset. Golvet
skall vara av asfalt, betong eller annat lika tjänligt ämne och får ej
ligga lägre än angränsande marks yta.
Undantag från här stadgade bestämmelser om avträdes höjdläge i
förhållande till angränsande marks yta kan av hälsovårdsnämnden på
ansökan medgivas, för den händelse anordningar till förebyggande av
sanitära olägenheter därav vidtagas i överensstämmelse med allmänna
föreskrifter, som medicinalstyrelsen har att utfärda härutinnan.
2 mom. Avträde skall, där ej annorlunda är bestämt i den ordning,
som i 30 § föreskrives, eller jämlikt 4 mom. här nedan blivit medgivet,
vara så inrättat, att orenligheten upptages i täta, lätt flyttbara kärl av
modell, som blivit av hälsovårdsnämnden godkänd. Dylikt kärl skall
vara så uppställt på avträdets golv, att orenlighet ej kan vid begagnandet
komma utanför kärlet eller till detsamma hörande urinledning samt att
vederbörlig tillsyn utan svårighet kan utövas. Kärl får icke tömmas på
hämtningsstället. Kärl, som uppställes på avträde, skall vara väl rengjort.
3 mom. A avträde skall hållas rent och snyggt.
Hälsovårdsnämnden skall verka för att sådana medel, som kunna
minska eller avlägsna olägenheterna av lukt från avträde samt motverka
alstring och utveckling av flugor därstädes, bliva använda i så stor omfattning
som möjligt.
4 inom. Utan hinder av här ovan meddelade bestämmelser kan
hälsovårdsnämnden på ansökan medgiva anordnandet av vattenklosett,
därest densamma är så inrättad, att orenlighet och spolvatten medelst
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37. 13
underjordisk ledning omedelbart föras ut i lämpligt vattendrag. Ansökan
om tillstånd till anordnande av vattenklosett skall avfattas skriftligen
och jämte erforderlig ritning över anläggningen ingivas till nämnden.
Utan hälsovårdsnämndens medgivande får vattenklosett icke anordnas.
Behnnas större brister vidlåda vattenklosett och avhjälpas icke dessa
hilster inom tid, som hälsovårdsnämnden föreskriver, eller skötes vattenklosett
vårdslöst, må nämnden tillsvidare förbjuda att inrättningen begagnas
eller påbjuda sådana åtgärder, att inrättningen icke kan brukas.
5 mom. Avträde, som skall upplåtas till begagnande mot avgift,
får ej inrättas, förrän hälsovårdsnämnden lämnat tillstånd därtill.
6 mom. Hälsovårdsnämnden äger föreskriva, att avträde skall inrättas
vid salutorg, hamnområde eller aunan plats, där ett större antal människor
har mera stadigvarande sj^sselsättning.
14 §.
1 mom. Urinkur, som är belägen utom hus, där människor någon
längre tid på dygnet uppehålla sig, skall, där så lämpligen kan ske,
vara så inrättad, att orenligheten upptages i underjordisk avloppsledning.
I annat fall skall orenligheten upptagas i tätt kärl, innehållande torvströ
eller annat lika lämpligt ämne. Sådant kärl skall vara uppställt under tak.
Urinkur, som är belägen inom sådant hus, som i första stycket sägs,
skall vara så inrättad, att orenligheten fullständigt upptages i underjordisk
avloppsledning.
2 mom. Urinkur skall vara försedd med golv av asfalt, betong
eller annat lika tjänligt ämne. Väggarna skola till erforderlig höjd hava
en slät och vattentät yta.
1 övrigt gäller om urinkur i tillämpliga delar vad om avträden är
i 13 § 1, 3 och 5 mom. stadgat; dock att hinder icke möter att lägga
urinkur på mindre avstånd än sex meter från gata eller allmän plats.
3 mom. Hälsovårdsnämnden äger föreskriva, att urinkurar skola
inrättas vid skola, fabrik, nöjes- och utskänkningslokal, salutorg, hamnområde
eller annan plats, där ett större antal människor plägar samlas.
Om köksavfall, sopor, m. in.
15 §
1 mom. Köksavfall skall varje dag’ bortföras från bostadslägenhet.
2 mom. Köksavfall, sopor, den vid rengöring av gård och gata
uppsamlade orenligheten och andra dylika ämnen skola, därest de ej
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
genast bortforslas, uppsamlas i täta, flyttbara kärl, som äro försedda med
tätt slutande lock och uppställda på tätt underlag, som ligger högre än
angränsande marks yta. I dylika kärl få flytande ämnen icke hällas.
I gård, varest svinhus, fähus eller stall finnes, må de i detta moment
omförmälda slag av orenlighet förvaras tillsammans med kreatursspillningen.
3 mom. Hälsovårdsnämnden äger för visst fall medgiva, att kärl,
vari köksavfall, sopor eller dylikt förvaras, uppställas i lägenhet, vars
golv ligger lägre än angränsande marks yta. Det åligger därvid nämnden
att meddela nödiga föreskrifter till förebyggande av sanitära olägenheter
av den medgivna anordningen.
4 mom. De i denna paragraf omnämnda kärl skola vara av modell,
som blivit av hälsovårdsnämnden godkänd.
5 mom. I stad, där sådant av omständigheterna påkallas, må föreskrift
meddelas därom, att olika slag av avfall och orenlighet, som i
denna paragraf omförmälas, skola uppsamlas i skilda kärl '' (separ ationstvång).
Sådan föreskrift skall utfärdas i den ordning, som i 30 § stadgas.
Om flytande orenlighet.
16 §.
1 mom. Urin, diskvatten och annan flytande orenlighet, som lätt
kan övergå i förruttnelse, skall bortledas i underjordisk avloppsledning
eller, där sådan ej finnes, uppsamlas i härför uteslutande avsedda, täta,
lätt flyttbara kärl, som äro försedda med tätt slutande lock och uppställda
på tätt underlag.
2 mom. Där klimatiska förhållanden lägga hinder i vägen för att
under den kallare årstiden uppsamla orenligheten på sätt nyss nämnts,
må densamma efter hälsovårdsnämndens därom meddelade anvisningar
samlas i fasta behållare.
Då varmare årstid inträder, skall dylik behållare omsorgsfullt rengöras.
3 mom. Tvättvatten, skurvatten och annat dylikt spillvatten, som
ej är att hänföra till orenlighet, varom i 1 mom. förmärs, skall bortledas
i underjordisk avloppsledning. Där sådan ledning icke finnes, må
spillvatten, varom nu är sagt, utsläppas i rännsten, under villkor att
rännstenen har erforderligt fall samt är stensatt, cementerad eller på
annat lika tjänligt sätt anordnad, så att vattnet icke bliver kvarstående
och så att rengöring av rännstenen lätt kan ske.
Andra lagutskottets utlutande Nr 37.
15
Om stall, fähus och svinhus.
i? i
1
inom. Stall får ej inrättas i byggnad, som inrymmer boningsrum.
2 mom. Stall får ej heller läggas på mindre avstånd än sex meter
från gata eller allmän plats, källa, brunn eller annat dylikt vatteuhämtningsställe
och ej heller från vägg, varå linnés fönster till boningsrum
eller kök, eller från plats, där födoämne eller dryckesvara hålles
till salu eller till försäljning beredes eller förvaras.
Hälsovårdsnämnden äger dock att i undantagsfall på ansökan medgiva,
att bostadslägenhet för stallpersonal lägges över eller invid stall,
så framt betryggande anordningar vidtagas, vilka hindra luften från stallet
att genom tak eller väggar intränga i bostadslägenheten.
3 inom. Stall skall vara så anordnat, att det erhåller tillräcklig
dager, samt skall vara försett med lämpliga anordningar för luftväxling.
Golvet skall vara tätt och ligga högre än angränsande marks yta samt
vara så inrättat, att den flytande orenligheten icke därifrån utrinner på
marken. Där så ske kan, skall stall förses med underjordisk avloppsledning
för den flytande orenlighetens avledande.
4 inom. Den fasta orenligheten skall förvaras antingen i tät, flyttbar
samt ovan jord stående gödselkista, som är försedd med lock, eller
ock i tät behållare av betong eller dylikt, vars botten ligger högre än
angränsande marks yta.
I övrigt gäller beträffande sådan gödselkista och behållare vad i
2 mom. sägs.
Den flytande orenligheten skall, där underjordisk avloppsledning
icke finnes, uppsamlas med torvströ eller annat lika tjänligt ämne och
förvaras tillsammans med den fasta orenligheten.
5 mom. Stall får ej tagas i bruk, förrän hälsovårdsnämnden givit
tillstånd därtill.
6 mom. I stall skall hållas rent och snyggt.
18 §.
1 mom. Ej må någon hålla nötkreatur eller svin i byggnad, som
inrymmer boningsrum, eller i trångt bebyggd gård.
2 inom. Fähus eller svinhus får ej heller läggas på mindre avstånd
än sex meter från gata eller allmän plats, källa, brunn eller annat dylikt
vattenhämtningsställe och ej heller från vägg, varå finnes fönster till
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
boningsrum eller kök, eller från plats, där födoämne eller dryckesvara
hålles till salu eller till försäljning beredes eller förvaras.
3 mom. Fähus och svinhus skall vara så anordnat, att det erhåller
tillräcklig dager, samt skall vara försett med lämpliga anordningar för
luftväxling. Golvet skall vara tätt och ligga högre än angränsande
marks yta samt vara så inrättat, att den flytande orenligheten icke därifrån
utrinner på marken. I svinhus skall golvet vara av asfalt, betong
eller annat lika tjänligt ämne. Där så ske kan, skola fähus och svinhus
förses med underjordisk avloppsledning för den flytande orenlighetens
avledande.
4 mom. Den fasta orenligheten skall förvaras antingen i tät, flyttbar
samt ovan jord stående gödselkista, som är föisedd med lock, eller
ock i tät behållare av betong eller dylikt, vars botten ligger högre än
angränsande marks yta.
I övrigt gäller beträffande sådan gödselkista och behållare vad i
2 mom. sägs.
Den flytande orenligheten skall, där underjordisk avloppsledning icke
finnes, uppsamlas med torvströ eller annat lika tjänligt ämne och förvaras
tillsammans med den fasta orenligheten.
5 mom. Fähus eller svinhus får ej tagas i bruk, förrän hälsovårdsnämnden
givit tillstånd därtill.
6 mom. I fähus och svinhus skall hållas rent och snyggt.
7 mom. Om för visst fall hållandet av nötkreatur eller svin föranleder
större osnygghet än som är därifrån oskiljaktig eller ock vållar
sanitära olägenheter, må hälsovårdsnämnden äga att tillsvidare förbjuda
detsamma.
Om hållandet av mindre djur.
19 §.
Håller någon getter, får, hundar, kaniner, fjäderfä eller andra dylika
mindre djur, och yppas härav sanitära olägenheter, äger hälsovårdsnämnden
meddela de föreskrifter, som till förebyggande av olägenheterna
anses erforderliga, eller ock utfärda förbud mot djurens hållande.
Om bortforsling av orenlighet m. m.
20 §.
1 mom. Orenlighet eller avfall, som enligt här ovan meddelade
bestämmelser förvaras i kärl, gödselkista eller behållare, skall, med det
17
Andra lagutskottets Utlåtande Nr 37.
undantag, som i 3 mom. härnedan förmäles, från staden bortföras, innan
sanitära olägenheter därav förorsakas eller de för uppsamlande därav använda
kärl, kistor eller behållare äro så fyllda, att innehållet utspilles
eller svårighet vid hämtning av sådan anledning vållas.
Hälsovårdsnämnden äger under den varma årstiden eller då sjuklighet
råder eller andra omständigheter därtill föranleda för viss tid
föreskriva sådan regelbunden hämtning, s-om från sanitär synpunkt kan
anSes erforderlig.
2 mom. Illaluktande eller lätt förruttnande avfall från fabrik, hantverk
eller annan näring får ej inom stad förvaras under så lång tid
eller på sådant sätt, att därigenom vållas sanitära olägenheter, utan skall,
så ofta behovet det påkallar, från staden ''bortföras.
Hälsovårdsnämnden äger att i detta hänseende för särskilda fall
meddela erforderliga föreskrifter.
3 mom. Vad nu är föreskrivet om orenlighets avlägsnande från
stad äger ej tillämpning, då den skall inom stad användas såsom gödningsämne,
utan må den i dylikt fall läggas å det ställe, där den skall
användas, därest nödiga åtgärder vidtagas till förekommande av sanitära
olägenheter.
Latrin, köksavfall och spillning från svin få ej inom staden användas
vid gödsling.
21 §.
Den, som i stad forslar latrin, kreatursspillning, avfall eller annat
dylikt ämne, som i 15 § sägs, eller flytande orenlighet av beskaffenhet,
som i 16 § 1 mom. omförmäles, är skyldig att därvid begagna tätt
fordon eller kärl, att hava fordonet eller kärlöt ändamålsenligt övertäckt,
att jämväl i övrigt tillse, att vid forslingen ej något utspilles, samt att
icke å gata eller annan allmän plats med åkdonet hålla längre, än som
av tillfällig anledning är oundgängligen nödigt.
Hälsovårdsnämnden äger att bestämma viss tid på dygnet, då forsling
av orenlighet eller av visst slag utav orenlighet får äga rum, ävensom
att angående sådan forsling meddela de ytterligare föreskrifter, som
kunna vara av nöden.
Om avloppsledning. ^,
22 §.
Avloppsledning skall vara så inrättad, att den ej kan medföra sanitära
olägenheter. Uppstår felaktighet i avloppsledning eller befinnes den
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avå. 24 höft. (Nr 37.) 1568 19 3
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
av annan orsak föranleda sanitär olägenhet, skola åtgärder ofördröjligen
vidtagas för ledningens försättande i fullgott skick. Intill dess ledningen
är försatt i fullgott skick äger hälsovårdsnämnden, om så prövas nödigt,
förbjuda ledningens användning.
Rensning av avloppsledning skall äga rum, så ofta behovet påkallar.
Den därvid uppsamlade orenligheten skall omedelbart från staden avlägsnas.
Om forsling av sådgfn orenlighet gäller vad i 21 § är stadgat.
Om avstjälpningsplatser.
\ 23 §.
1 mom. Allmänna avstjälpningsplatser för orenlighet, av vad slag
den vara må, skola för varje stad, efter hälsovårdsnämndens hörande,
anordnas till erforderligt antal. Vid varje dylik plats skola nödiga åtgärder
vidtagas, så att ej vattnet i källor eller brunnar eller vid andra
vattenhämtningsställen orenas eller sanitära olägenheter annorledes
uppstå.
2 mom. Till sådan avstjälpningsplats får icke anvisas ställe inom
staden.
Angående anvisande äv ställe för avstjälpningsplats utom stad är
stadgat i 48 §.
/ - *
Om fabriker och näringar.
24 §.
1 mom. Hälsovårdsnämnden skall vaka över att fabriker och näringar
icke inrättas eller drivas så, att de medföra sanitära olägenheter
för närboende eller det allmänna, vare sig genom spridning av damm,
rök eller ånga i större myckenhet eller av elak lukt eller genom utsläppande
av giftiga gaser eller illaluktande avloppsvatten eller ock genom åstadkommande
av buller eller dylikt. Förefinnes sådan olägenhet, skall
nämnden tillhålla vederbörande att vidtaga tjänliga åtgärder för dess avhjälpande.
Verkställes ej av hälsovårdsnämnden anbefalld åtgärd inom
tid, som nämnden föreskriver, och är den anmärkta olägenheten svår, må
nämnden äga tills vidare förbjuda fabrikens eller näringens drivande.
2 mom. Sulfatceilulosafabriker, fabriker, där djurämnen brännas
eller underkastas torr destination, samt fabriker för tillverkning av animaliska
gödningsämnen ävensom ugnar eller andra inrättningar för rostning
av arsenik- eller svavelhaltiga malmer få ej anläggas inom stad.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
19
3 mom. Fabriker för tillverkning av vitbetsocker, superfosfat, fosfor,
soda, ättiksyra, saltsyra, salpetersyra och svavelsyra, sådana glasbruk
och kakelfabriker, där arsenik vid tillverkningen begagnas, kalk-, koksoch
masugnar, trankokerier, talgsjuderier, benkvarnar samt pudrettfabriker
få icke inom stad anläggas eller inrättas annorstädes än å öppen och
rymlig plats, som är för sådant ändamål avsedd samt ligger avlägset
från de mera bebyggda stadsdelarna.
4 mom. Färgerier, färgfabriker, garverier, lysgasverk, limkokerier,
skinnberedningar, slakterier, stärkelsefabriker, stearinfabriker, fabriker för
bearbetning av tjära eller gasvatten, ävensom andra fabriker och näringar,
som, utan att vara hänförliga till de i 2 och 3 mom. omförmälda, dock
till följd av det sätt, varpå de drivas, eller de ämnen, som genom dem
bearbetas, behandlas eller frambringas, eller avfallen vid deras drivande,
eller därvid utströmmande rök och ånga, eller spridande av elak lukt,
eller fara för vattens orenande eller ock av annan anledning kunna medföra
sanitära olägenheter, må förläggas endast å öppen och rymlig tomt
i sådan del av staden, som ej är tätt bebyggd.
5 mom. Innan någon anlägger eller inrättar fabrik eller näring, som
är här ovan uttryckligen omförmäld, skall han göra skriftlig anmälan därom
hos hälsovårdsnämnden och avvakta besked, huruvida från dess sida hinder
därför möter. Vid denna anmälan skall fogas uppgift om de anordningar,
vilka äro ämnade att vidtagas för att förhindra, att fabriksrörelsen eller
näringens bedrivande må medföra sanitära olägenheter för närboende eller
det allmänna.
Skall lägenhet, inrymmande fabrik eller näring, ombyggas eller skola
eljest därmed vidtagas förändringar, som äro hänförliga till ombyggnad
eller nyanläggning, eller skola betydande ändringar ske i tillverkningssättet,
betraktas fabriken eller näringen såsom skulle den av nyo anläggas
eller inrättas.
6 mom. Vad i 1, 4 och 5 mom. är sagt om fabriker och näringar,
gäller även om upplag av sill, ben, lump, råa hudar, pudrett eller andra
varor, vilka till följd av elak lukt, förruttnelse, osnygghet eller dylikt
kunna, särdeles vid deras sammanhopande i större mängd, medföra sanitära
olägenheter.
Om begravningsplatser. ''
25 §.
1 mom. Begravningsplats må icke läggas på sådant ställe eller
anordnas på sådant sätt, att vatten därifrån kan menligt inverka på källa,
brunn eller annat vattenhämtningsställe.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
Till dylik plats bör företrädesvis väljas mark med sandig eller kalkhaltig
jordmån. Platsen bör vara omsorgsfullt utdikad samt prydligt
planterad.
2 mom. Begravningsplats, som anlägges, skall så förläggas, att begravningsplatsens
gräns icke kommer att ligga på kortare avstånd än
aderton meter från byggnad, 90m inrymmer boningsrum.
3 mom. Innan tillåtelse''meddelas att anlägga ny begravningsplats
eller utvidga förut befintlig sådan, skall hälsovårdsnämnden höras däröver.
4 mom. Grävd grav skall vara minst två meter djup; över däri
nedsatt lik skall gravén, så fort ske kan, omsorgsfullt igenfyllas.
5 mom. Grav å allmän'' gravplats må ej ånyo begagnas, innan så
lång tid förflutit från det jordande av lik där senast ägt rum, att
med hänsyn till jordmån och andra förhållanden, som kunna inverka
på likens hastigare eller långsammare förvandling, de mjuka delarna
kunna anses hava fullständigt förmultnat, och i intet fall tidigare än
efter femton år.
I grav, som blivit upplåten åt enskild med ägande- eller besittningsrätt,
må lik nedsättas efter kortare mellantid, dock med iakttagande av
de försiktighetsmått, som kunna vara av hälsovårdsnämnden bestämda.
6‘ mom. I kyrka, där gudstjänst plägar hållas, eller i gravkor, som
står i omedelbar förbindelse med sådan kyrka, må lik icke nedsättas, såvida
Konungen ej giver lov därtill samt de i nästföljande moment för
dylikt fall givna föreskrifter därjämte blivit iakttagna.
7 mom. Innan nedsättning av lik må äga rum i kyrka, gravkor,
murad eller sprängd grav eller å äldre begravningsplats i grav, som är
belägen på kortare avstånd än aderton meter från byggnad, som inrymmer
boningsrum, åligger det efterlevande att hos vederbörande kyrkoråd eller
annan styrelse för begravningsplatsen förete dels intyg av läkare därom,
att liket för förruttnelsens hämmande eller'' oskadliggörande blivit på
lämpligt sätt behandlat, dels hälsovårdsnämndens yttrande, huruvida och
vilka åtgärder därutöver må anses nödvändiga, dels ock bevis att de av
nämnden tilläventyrs föreskrivna åtgärderna blivit vidtagna.
För rätt att nedsätta lik i kyrka, där gudstjänst plägar hållas, ävensom
i gravkor, som med sådan kyrka står i omedelbar förbindelse,
fordras därjämte, att liket är förvarat i en medelst lödning omsorgsfullt
tillsluten metallkista.
8 mom. Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga
om förvaring av aska efter lik, som i vederbörlig ordning undergått
eldbegängelse.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
21
Om lindring i vissa bestämmelser.
26 §.
För sådan lägenhet-, som ligger avlägset från tätare bebyggd del
av staden, må hälsovårdsnämnden medgiva lindring i bestämmelserna
rörande anordningar vid avträden, urinkurar, stall, fähus och svinhus.
För sådan lägenhet må nämnden ock medgiva lindring i stadgandena i
15 § 1 och 2 mom. angående köksavfall, sopor och dylik orenlighet, i
16 § angående flytande orenlighet, i 20 § angående bortforsling av orenlighet
m. m. samt i 23 § 2 mom. angående förläggning av allmän avstjälpningsplats.
Medgivande, som här avses, må av nämnden återkallas, då ändrade
förhållanden därtill föranleda.
Ansvarsbestämmelser.
27 §.
Med böter från och med fem till och med ettusen kronor straffes,
där ej strängare straff enligt allmän lag eller författning bör följa å
förseelsen,
lägenhets innehavare, som i strid mot stadgandet i 8 § 5 mom. förorsakar
sanitär olägenhet för närboende;
den som i strid mot någon av bestämmelserna i 9 § 2 mom. förorenar
vattnet i brunn, källa eller vattenledning eller vattnet vid allmänt
vattenhämtningsställe vid sjö, vattendrag eller kanal;
den som med avseende å födoämne bryter mot någon av bestämmelserna
i 10 § 1 och 2 inom., 3 mom. första stycket samt 7 mom.
eller beträffande dryckesvara mot någon av bestämmelserna i samma
paragrafs 6 mom., jämfört med 3 mom. första stycket, samt 7 mom.;
den som, förrän hälsovårdsnämnden lämnat sitt tillstånd därtill, tager
i bruk lägenhet, som i 11 § 1 mom. avses, eller som, beträffande dylik
lägenhet eller där använda redskap, förvaringskärl och andra tillbehör,
bryter mot någon av bestämmelserna i samma paragrafs 2 mom. eller
som, i strid mot stadgandet i paragrafens 3 mom., vid förvaring, transport,
uppläggning eller annan hantering av vara, som är avsedd att försäljas
såsom födoämne, icke iakttager tillbörliga försiktighetsmått till
förekommande av varans förorening;
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
den som under arbete, som i 12 § 1 mom. avses, icke iakttager
noggrann renlighet;
den som beträffande avträde bryter mot någon av bestämmelserna
i 13 § 2 mom., 3 mom. första stycket, 4 mom. andra stycket och 5
mom. eller beträffande urinkur mot stadgandet i 14 § 2 mom. andra
stycket, jämfört med 13 § 3 mom. första stycket;
den som underlåter att ställa sig till efterrättelse stadgandet i lo §
1 mom. angående bortförande av köksavfall från bostadslägenhet eller
någon av bestämmelserna i samma paragrafs 2 och 4 mom. angående
uppsamling av köksavfall, sopor, den vid rengöring av gård och gata
uppsamlade orenligheten och andra dylika ämnen;
den som bryter mot stadgandet i 16 § 1 mom. angående bortledande
eller uppsamlande av urin, diskvatten och annan flytande orenlighet
eller mot stadgandet i samma paragrafs 2 mom. andra stycket
angående rengöring av däri avsedd behållare;
den som beträffande renhållningen i stall bryter mot någon av bestämmelserna
i 17 § 4 mom. första och tredje stycket samt 6 mom. eller
beträffande renhållningen i fähus eller svinhus mot någon av bestämmelserna
i 18 § 4 mom. första och tredje stycket samt 6 inom.;
den som, förrän hälsovårdsnämnden givit tillstånd därtill, i strid mot
stadgandet i 17 § 5 mom. tager stall eller i strid mot stadgandet i 18 §
5 mom. tager fähus eller svinhus i bruk;
den som underlåter att ställa sig till efterrättelse något av stadgandena
i 20 § 1 mom. första stycket och 2 mom. första stycket angående
bortförande från staden av orenlighet eller avfall, som enligt denna stadgas
bestämmelser skola förvaras i kärl, gödselkista eller behållare, samt
av illaluktande eller lätt förruttnande avfall från fabrik, hantverk eller
annan näring eller som i strid mot stadgandet i samma paragrafs 3 mom.
andra stycket inom staden vid gödsling använder latrin, köksavfall eller
spillning från svin;
den som vid forsling i stad av de i 21 § första stycket omförmäla
ämnen åsidosätter någon av de i samma stycke meddelade föreskrifter;
den som bryter mot någon honom enligt 22 § andra stycket åliggande
skyldighet beträffande rensning av avloppsledning, avlägsnande
från staden av den därvid uppsamlade orenligheten samt forsling inom
staden av sådan orenlighet; samt
den som underlåter att ställa sig till efterrättelse någon av bestämmelserna
i 25 § 4 mom. angående grävd gravs djup samt rörande igenfyllande
av grav över däri nedsatt lik.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
23
Samma lag vare i fråga om underlåtenhet att efterkomma förbud,
föreskrift eller anvisning, som hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av
9 § 4 inom., 10 § 3 mom. andra stycket, 10 § 2 mom. första stycket,
20 § 1 mom. andra stycket, 21 § andra stycket samt 25 § 5 mom. andra
stycket.
Särskilda bestämmelser.
28 §.
Hälsovårdsnämnden äger att, där den anser nödigt, till inställelse
inför sig kalla envar, som bor eller uppehåller sig i staden. Sådan
kallelse skall innehålla uppgift om anledningen till densamma och bör,
där så ske kan, -delgivas senast dagen förut. I kallelsen må utsättas
vite för uteblivande utan förfall. Kommer icke den kallade och kan ej
nämnden på förhandenvarande skäl avgöra ärendet, må nya kallelser med
förhöjda viten meddelas.
29 §.
Då hälsovårdsnämnd antingen omedelbart eller efter förutgångna
råd eller uppmaningar finner sig böra i särskilt fall meddela föreläggande
eller förbud, äger nämnden fastställa vite för underlåtenhet att ställa sig
föreläggandet eller förbudet till efterrättelse, därest ej särskild påföljd
härför finnes bestämd i denna stadga, annan allmän författning eller
stadgande, som tillkommit i den ordning 30 § omförmäler.
SO §.
1 mom. Väckes i stad fråga om meddelande av ny eller ytterligare
föreskrift med avseende å allmänna hälsovården utöver vad denna stadga
innehåller eller lämnar åt hälsovårdsnämnden att närmare bestämma,
skall den prövas av stadsfullmäktige. Framställes förslaget ej av nämnden,
utan av magistraten eller ock omedelbart hos stadsfullmäktige, skall
nämnden höras, innan ärendet avgöres. Bliver sådant stadgande, varom
nu är fråga, antaget av stadsfullmäktige, har magistraten att insända
detsamma jämte eget och hälsovårdsnämndens utlåtande till länsstyrelsen,
som antingen oförändrat fastställer stadgandet eller ock vägrar fastställelse
därå. Bliver ett av magistraten eller hälsovårdsnämnden väckt
24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
förslag ogillat av stadsfullmäktige, är det den förslagsställande myndigheten
obetaget att hos länsstyrelsen anmäla behovet av det ifrågasatta
stadgandet.
2 mom. Finner länsstyrelsen, till följd av magistratens eller hälsovårdsnämndens
anmälan eller eljest, sådan ny eller ytterligare föreskrift,
som förut är nämnd, vara av behovet påkallad, upprättar länsstyrelsen
förslag därtill och hör däröver stadsfullmäktige. Gillas förslaget av
stadsfullmäktige, sedan hälsovårdsnämnden blivit däröver hörd, har länsstyrelsen
att utfärda det sålunda antagna stadgandet. Bliver förslaget
icke antaget, och finner länsstyrelsen fortfarande det ifrågasatta stadgandet
behövligt, äger länsstyrelsen att i ämnet förordna, men skall då
underställa sitt beslut Konungens prövning.
3 mom. För överträdelse av sådant stadgande, som ovan är nämnt,
må föreskrivas böter av från och med fem till och med ettusen kronor.
4 mom. Stadgandet skall, så snart det blivit fastställt, ofördröjligen
allmängöras av länsstyrelsen genom kungörelse, som skall tryckas lika
som med länsstyrelsens kungörelser vanligen förfares. Därjämte skall
i Stockholm överståthållarämbetet och i rikets övriga städer magistraten
dels fullständigt införa nämnda kungörelse i eu för sådant ändamål inrättad
liggare, dels ombesörja, att på stadens bekostnad tryckta exemplar
av kungörelsen finnas inom staden att för köpare tillgå, så länge stadgandet
fortfar att gälla. Dessutom åligger det i Stockholm överståthållarämbetet
att låta införa kungörelsen i den tidning, där överståthållarämbetets
kungörelser vanligen intagas, och i rikets övriga städer magistraten
att låta införa tillkännagivande om kungörelsen med kort angivande
av dess innebörd i den eller de ortstidningar,'' vari kommunala
meddelanden för staden intagas. Genom länsstyrelsens försorg skola
jämväl exemplar av kungörelsen skyndsamt insändas till civildepartementet,
medicinalstyrelsen, justitiekanslern och justitieombudsmannen.
5 mom. Samma förfarande, som nu är föreskrivet med avseende
på nytt stadgande, skall jämväl iakttagas i fråga om upphävande av eller
ändring i sådant stadgande.
6 mom. Från vad bär ovan är stadgat för stad i allmänhet äger
för Stockholm den skillnad rum, att meddelanden därstädes ske omedelbart
mellan överståthållarämbetet och stadsfullmäktige, och att yttrande,
förslag eller anmälan från magistratens sida således icke ifrågakommer.
7 mom. Föreskrifter angående renhållningen, meddelade i den ordning,
som i denna paragraf stadgas, äga ej tillämpning inom kasernområde.
2.">
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
31 §.
Vad i detta kapitel är sagt om magistrat skall i stad, där magistrat
<ej finnes, gälla för den i magistratens ställe tillsätta styrelse. De i detta
kapitel meddelade bestämmelser angående stadsfullmäktige skola i stad,
där stadsfullmäktige icke finnas, tillämpas på allmänna rådstugan.
32 §.
De hälsovårdsföreskrifter, som finnas meddelade i detta kapitel, gälla
■endast för stads planlagda område. För övriga delar av staden tillämpas
hälsovårdsföreskrifterna i 2 kap., därest ej i den uti 30 § stadgade ord-;
ning blivit beslutat, att område, beläget utom det planlagda, skall i av-seende
å den allmänna hälsovården betraktas såsom planlagt område.
33 §.
Finner hälsovårdsnämnden, att fabrik, upplag eller annan dylik anordning,
som är belägen utanför stadens område, medför sanitära olägenlieter
för stadens invånare, åligger det nämnden att anmäla förhållandet
Dos vederbörande länsstyrelse.
34 §.
Vad i denna stadga är föreskrivet om stad gäller i tillämpliga delar
även för köping, hamn, fiskläge eller annat ställe med större sammanträngd
befolkning, där länsstyrelsen, efter vederbörandes hörande, sådant
förordnar genom beslut, som skall underställas Konungens prövning.
Sådant samhälle utgör särskilt hälsovårdsområde och skall hava särskild
hälsovårdsnämnd. Länsstyrelsen har att i sammanhang med berörda beslut,
efter det vederbörande blivit hörda, till Konungens prövning överlämna
förslag dels om hälsovårdsnämndens på stället sammansättning
och utväljande samt vidden av dess befogenhet, dels angående vilka
myndigheter i övrigt skola fullgöra de åligganden, som enligt denna
stadga tillkomma hälsovårdsnämnd i stad eller annan lokalmyndighet
därstädes. Har provinsialläkare eller extra provinsialläkare sin station
inom samhälle, som nu är sagt, skall han vara ledamot av hälsovårdsnämnden
på stället.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 saml,. 2 avd. 24 höft. (Nr 37.) 1568 i» 4
26
Andra Jagutskottets utlåtande Nr 37.
2 Kap.
Om allmänna hälsovården på landet.
Om hälsovårdsområde och hälsovårdsnämnd.
35 §.
Varje kommun på landet, med undantag av sådant samhälle, som
i 34 § sägs, utgör ett hälsovårdsområde. För sådant område skall
finnas en hälsovårdsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden
av denna stadga samt de i enlighet med densamma givna föreskrifter
ävensom att i övrigt ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan
inverka på allmänna hälsotillståndet inom området.
För detta ändamål skall nämnden, bland annat, verka för:
att invånarna i hälsovårdsområdet äga ymnig och lätt tillgång på
gott vatten till dryck och matlagning och att särskilt på platser med
större sammanträngd befolkning vattenledning anlägges;
att avlopp, genom vilka flytande orenlighet bortföres, anordnas såv
att de icke vålla sanitär olägenhet;
att sunda bostäder beredas områdets invånare; samt
att, där så lämpligen kan ske, tillgång beredes till billiga varmbad.
Det åligger ock nämnden att söka åstadkomma särskilda hälsovårdsordningar,
upptagande de föreskrifter, som utöver vad denna stadga,
innehåller kunna anses erforderliga för hälsovårdsområdet eller del därav.
Kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, kommunalstämma
må, om så finnes lämpligt, åt hälsovårdsnämnden uppdraga förvaltningen
av den allmänna sjukvård, som av kommunen anordnas, såvitt denna
förvaltning icke enligt gällande författning tillkommer annan myndighet.
Om hälsovårdsnämnds befattning med åtgärder för smittsamma
sjukdomars bekämpande är särskilt stadgat.
36 §.
Hälsovårdsnämnden skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsats
utgöras av kommunalnämnden.
Där med hänsyn till hälsovårdsområdes vidd, folkmängd eller andra
förhållanden så prövas erforderligt, må särskild hälsovårdsnämnd tillsättas.
Ledamöter i särskild hälsovårdsnämnd utses av kommunalfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, kommunalstämma, till nödigt antal, dock ej mindre
än tre. Suppleanter för ledamöterna utses till minst dessas halva antal
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
27
•eller, om ledamöternas antal ej är jämnt, till minst det antal, som är
närmast över hälften.
Beträffande obehörighet att ntöva uppdrag som ledamot eller suppleant
i särskild hälsovårdsnämnd, rätt att avsäga sig sådant uppdrag,
ledamots och suppleants tjänstgöringstid och avgång samt val av ordförande
och vice ordförande gäller vad i förordningen om kommunalstyrelse
på landet är om kommunalnämnd stadgat.
37 §.
Förste provinsialläkaren i länet äger att, även om han icke är ledamot
av hälsovårdsnämnden, vara tillstädes vid nämndens sammanträden
och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten, ävensom att, där han
■så begär, få sin mening till protokollet antecknad.
Enahanda befogenhet tillkommer provinsialläkaren i det provinsialläkardistrikt,
inom vilket hälsovårdsområdet är beläget, samt, om hälsovårdsområdet
tillhör extra provinsialläkardistrikt, extra provinsialläkaren
i detta distrikt.
38 §.
1 mom. Ordinarie sammanträden böra av hälsovårdsnämnden hållas
i mån av behov och på regelbundet återkommande tider.
Extra sammanträde hålles då ordföranden finner omständigheterna
•därtill föranleda eller begäran därom framställes av minst halva antalet
utav nämndens ledamöter. Sammanträde med hälsovårdsnämnd skall
ock skyndsamt äga rum på anmodan av länsstyrelse, förste provinsialläkare
och vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkare. Har
förste provinsialläkaren föreslagit tid för sammanträdet, skall detta hållas
å berörda tid eller, om hinder därför möter, å närmast följande för sammanträde
lämpliga, efter överenskommelse med förste provinsialläkaren bestämda
dag.
2 mom. Ärende må icke hos hälsovårdsnämnd företagas till avgörande,
därest ej flera ledamöter än hälften av hela antalet äro närvarande,
och bör, där ledamöterna endast äro tre, hela antalet tillstädesvara.
3 inom. Vid val inom nämnden sker omröstning med slutna sedlar,
där så begäres, och skiljer lotten mellan dem, som erhållit lika antal
röster. I övrigt verkställes omröstning öppet, och bliver den mening
gällande, yarom de flesta rösterna förena sig. Åro vid öppen omröstning
rösterna på vardera sidan lika många, gäller den mening, som
biträdes av ordföranden.
28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37:
4 mom. Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, vars
riktighet granskas senast vid nästa sammanträde. Där sådant av be^
hovet påkallas, äger dock nämnden att uppdraga åt en eller flera ar
sina ledamöter att verkställa denna granskning.
39 §.
Där hälsovårdsnämnd provar sådant vara av behovet påkallat och
medel därtill äro anslagna, äger nämnden antaga en eller flera tillsyningsman
för allmänna hälsovården ävensom andra biträden samt för
dem utfärda instruktion.
40 §.
Hälsovårdsnämnden har att hos kommunalfullmäktige eller, där
sådana ej finnas, kommunalstämma gorå framställning om medel, som
erfordras för den verksamhet, som enligt denna stadga eller annan allmän
författning åligger nämnden.
I fråga om förvaltningen och redovisningen av dessa medel länder
till efterrättelse vad i kommunallagarna finnes stadgat.
41 §■ .
Hälsovårdsnämnden har att årligen inom januari månads utgång’
till provinsialläkaren eller, där särskild extra provinsialläkare finnes, till
denne avlämna berättelse om allmänna hälsotillståndet inom hälsovardsområdet
under nästföregående år och vad i avseende därå blivit under
samma tid åtgjort.
Berättelsen skall vara avfattad i överensstämmelse med formulär,,
som fastställes av medicinalstyrelsen.
42 §.
Hälsovårdsnämndens protokoll och beslut ävensom till nämnden inkomna
handlingar, vilka icke böra till annan översändas, skola av
nämnden förvaras.
Om bostäder och samlingslokaler m. m.
43 §.
1 mom. Byggnad, som inrymmer boningsrum, skall till alla sina
delar vara så anordnad samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet
ej uppstår för dem, som där uppehålla sig.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
29
2 mom. Varje boningsrum skall till storleken motsvara minst en per-1-sons luftbehov och vara så anordnat, att det kan hållas tillbörligt varmt och
bereder erforderligt skydd mot fuktighet, samt förses med fönster. Fönster
skall vara tillräckligt stört och lämpligt anbragt samt så anordnat,
att rummet erhåller god dager och att nödig luftväxling genom fönstret
kan åstadkommas.
3 mom. Golvet i nyinrett boningsrum eller kök skall ligga minst
trettio centimeter högre än den angränsande markens yta.
Dock äger hälsovårdsnämnden för särskilt fall medgiva att, därest
nödiga försiktighetsmått vidtagas, golvet i kök lägges lägre än vad nyss
sagts.
4 mom. 1 fråga om rum, vars beboende prövas i följd av bristfällighet
i byggnadens anordnande, osnygghet eller annan orsak vara förenat
med fara för hälsan, äger hälsovårdsnämnden förelägga viss, efter
omständigheterna lämpad tid för felaktighetens avhjälpande eller, där så
prövas nödigt, för rummets utrymmande eller ock, om felaktigheten finnes
vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets vidare
användning för bostadsändamål.
Hälsovårdsnämnden må ock förbjuda, att i ett och samma rum så stort
antal personer inhysas, ätt genom deras sammanboende fara för hälsan
kan uppkomma. Sådant förbud får dock ej meddelas, därest de i rummet
boende tillhöra samma familj, såvida icke större fara för hälsan föreligger.
5 mom. Vad i 2 och 4 mom. sägs om boningsrum skall ock gälla
om kök, som användes till bostad eller tillhör bostadslägenhet.
6 mom. Innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum,
må ej genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär
olägenhet för närboende.
7 mom. Där sådant prövas av behovet påkallat, äger hälsovårdsnämnden
meddela föreskrift om särskilda anordningar för åstadkommande
av tillräcklig luftväxling samt om undanröjande i övrigt av sanitära
olägenheter i lokal, varest vanligen ett större antal människor samlas,
såsom kyrka eller annan gudstjänstlokal, skola, domstols sammanträdesrum,
samlingsrum, till vilket allmänheten äger tillträde, teater, danslokal,
serverings- eller utskänkningslokal, natthärbärge, fattigvårdsanstalt och
sjukhus.
Om vatten och is för hushållsbehov.
44 §.
1 mom. Hälsovårdsnämnden skall hålla tillsyn över beskaffenheten
av vattnet på de ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck,
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
matlagning och andra hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden
tillse, att brunnar och källor äro så inrättade, att ytvatten eller orenlighet
ej intränger i dem.
2 mom. Vattnet i brunn, källa eller vattenledning, vare sig dessa
äro avsedda för allmänt eller enskilt begagnande, må ej av någon förorenas.
Lag samma vare i fråga om vattnet vid allmänt vattenhämtningsställe
vid sjö, vattendrag eller kanal.
3 mom. När omständigheterna därtill föranleda, må hälsovårdsnämnden
förbjuda hämtning av vatten från visst vattenhämtningsställe
ävensom upptagning å viss plats av is, som är avsedd för hushållsbehov
eller annat därmed jämförligt ändamål.
Om födoämnen och dryckesvaror.
45 §.
1 mom''. Kött av djur, som självdött eller varit behäftat med sådan
sjukdom eller omkommit eller nedslaktats under sådana förhållanden, att
köttet skäligen är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt
till människoföda, må icke, i syfte att därtill användas, hållas till
salu eller överlämnas till annan.
Kött av sådant djur, som nyss sagts, får ej användas vid tillverkning
till avsalu av korv eller andra matvaror, ej heller förvaras i lägenhet,
där dylika varor för sådant ändamål tillverkas eller förvaras, eller
å plats, där de försäljas, eller i lokal, hörande till lägenhet, varest allmän
spisning eller utskänkning äger rum.
Yad nu sagts om kött äger ock tillämpning beträffande inälvor,
blod samt andra sådana delar av djur, som användas till människoföda.
2 mom. Vad i mom. 1 första stycket är stadgat gälle ock ifråga
om mjölk från djur, vilket är eller skäligen kan misstänkas vara behäftat
med sjukdom, som kan menligt inverka på mjölkens beskaffenhet,
eller blivit behandlat med sådant läkemedel, som genom att övergå i
mjölken eller på annat sätt kan göra densamma skadlig eller otjänlig
till människoföda.
Mjölk, som hålles till salu, får ej vara utspädd med vatten eller
bemängd med främmande ämne, ej heller, utan att sådant särskilt angives,
vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar.
31
Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.
Utan hälsovårdsnämndens medgivande må mjölk ej utbjudas eller
försäljas under beteckning, som antyder, att mjölken är av särskilt sund
beskaffenhet eller står under kontroll i detta hänseende.
\ ad i detta moment sagts om mjölk gäller i tillämpliga delar även
om grädde och smör.
3 mom. År födoämne i andra fall än här ovan sägs till följd av
förskämning, orenlighet, felaktig beredning eller annan orsak skadligt
för hälsan eller eljest otjänligt till människoföda, eller har det bearbetats
eller hanterats av person, vilken är eller misstänkes vara behäftad
med sådan sjukdom eller smitta, att födoämnet skäligen är att anse såsom
farligt att fortära, må det icke, i syfte att användas till människoföda,
hållas till salu eller överlämnas till annan.
Finnes grundad anledning för det antagande, att födoämne av visst
slag och från viss plats skall kunna förorsaka utbredande av smittsam
sjukdom inom hälsovårdsområdet, må nämnden förbjuda dess införsel till
området och försäljning därstädes.
4 mom. Hälsovårdsnämnden har aft låta anhålla födoämne, som
enligt bestämmelserna i denna paragraf eller nämndens jämlikt 3 mom.
andra stycket meddelade förbud ej får till människoföda försäljas, då
det anträffas a allmän saluplats, i lägenhet, avsedd för dess försäljning
eller yrkesmässiga beredning eller för allmän spisning eller utskänkning,
ävensom i de till sådan lägenhet hörande upplag eller förvaringsrum,
av vad beskaffenhet de vara må, så ock vid hamn, järnvägsstation eller
annat dylikt ställe under förhållanden, som utvisa, att födoämnet är avsett
att försäljas till människoföda.
Finner hälsovårdsnämnd att vara, som anhållits, genom särskild behandling
kan göras duglig till människoföda eller att sådan vara utan
fara kan försäljas under uppgift om varans beskaffenhet, må detta
under nämndens kontroll verkställas. Kostnaderna härför gäldas av
ägaren.
I annat fall skall vara, som anhållits, genom hälsovårdsnämndens
försorg på ägarens bekostnad oskadliggöras genom att varan förstöres
eller, då så prövas lämpligt, genom att varan under nämndens kontroll
användes till tekniskt bruk eller till föda åt djur.
5 moln. Hälsovårdsnämnd äger, då så anses nödigt, taga prov för
undersökning av födoämne, avsett till försäljning, vare sig detta förefinnes
å ställe inom hälsovårdsområdet eller å sådant ställe utom detsamma,
varifrån det plägar till försäljning dit införas. För dylikt prov
skall gäldas ersättning enligt vanligt handelspris.
I avvaktan på utgången av denna undersökning, som bör med
32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
största skyndsamhet '' verkställas, må försäljning av skäligen misstänkt
födoämne kunna av nämnden förbjudas. :
6 mom. Vad i 3, 4 och 5 mom. stadgas om födoämne, skall i till
lämpliga
delar gälla om dryckesvara.
7 mom. Försäljare av födoämne eller dryckesvara, varom ovan förmärs,
är skyldig att på. anmodan av hälsovårdsnämnden meddela uppösning
om vem, som till honom levererat varan eller i densamma ingående
beståndsdelar.
46 §.
1 inom. Lägenhet, hörande till slakteri, charkuteri, mejeri, bageri,
konditori, bryggen eller läskedrycksfabrik, så ock lägenhet, däi kött,
charkuterivaror, mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror yrkesmässigt
försäljas eller för dylik försäljning förvaras, må ej läggas på
mindre avstånd än sex, meter från avträde, urinkur, stall, fähus, svinhus
samt gödselstad eller annat upplag av. spillning. _
Sådan lägenhet skall vara tillräckligt rymlig och ljus samt försedd
med erforderliga anordningar för luftväxling ävensom hava lätt tillgång
till vatten. Golv, väggar och tak, ävensom bord, hyllor och annan inredning
skola vara så beskaffade, att de med lätthet kunna rengöras,
ffiägenheten må icke stå i förbindelse med bostad och ej heller i övrigt
vara så förbunden med annan lokal, att sanitära olägenheter därav kunna
uppkomma. , . ,
Utöver vad sålunda stadgats gäller för slakten, charkuteri och mejeri,
att golv däri skall vara av sten, betong eller annat lika tjänligt
ämne samt försett med avlopp för spillvatten.
2 mom, Lägenhet, som i 1 mom. sägs, ävensom där använda redskap,
förvaringskärl och andra tillbehör skola hallas rena och i gott
stånd. Sådan lägenhet får endast användas till det ändamål, för vilket
den är avsedd. Ej må där förvaras ämne, som kan meddela yarorna
främmande lukt eller smak eller på annat sätt göra dem otjänliga till
förtäring. . ,
3 inom. Vid förvaring, transport, uppläggning eller annan hantering
av vara, som är avsedd att försäljas såsom födoämne, skola sådana
försiktighetsmått iakttagas, att varan icke förorenas,
47 §.
1 mom. Var och en, som sysslar med beredning av födoämne eller
dryckesvara för försäljning, eller hanterar kött, charkuterivaror, färsk fisk,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
33
mjölk, mejeriprodukter, bröd eller konditorivaror, som avses till försäljning,
skall under arbetet iakttaga noggrann renlighet.
2 inom. Förekommer beträffande person, som är sysselsatt i sådant
arbete, varom i 1 mom. sägs, skälig anledning antaga, att lian är behäftad
med sjukdom eller smitta, varav menlig inverkan på den av honom
bearbetade eller hanterade varans beskaffenhet kan uppstå, är han
skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden på hälsovårdsområdets
bekostnad undergå läkarundersökning. Finnes han vid läkarundersökningen
vara behäftad med sjukdom eller smitta, som nu är sagd, må nämnden
förbjuda att han deltager i eller användes till arbete, varom här är fråga.
Om förläggning av avträde m. m.
48 §''
Avträde, urinkur, stall, fähus, svinhus ävensom gödselstad eller
annat upplag av spillning må ej läggas på mindre avstånd än sex meter
från lägenhet, varom i 46 § förmäles, och ej heller så, att flytande
orenlighet därifrån kan utbreda sig till boningshus. eller sådan lägenhet,
som i 46 § avses, eller till brunn, källa eller annat vattenhämtningsställe
eller till allmän väg eller plats.
Till allmän avstjälpningsplats för orenlighet får ej anvisas ställe,
som är beläget invid tätt bebyggt område eller nära intill allmän väg
eller farled.
Om renhållning vid bostäder.
_ 49 §.
Invid eller i närheten av boningshus må marken ej förorenas; ej heller
må latrin, urin, köksavfall, diskvatten eller andra dylika ämnen, som lätt
övergå i förruttnelse, uppsamlas eller förvaras så, att sanitära olägenheter
därav kunna uppkomma.
Om fabriker och näringar.
50 §.
1 mom. Hälsovårdsnämnden skall vaka över att fabriker och näringar
icke inrättas eller drivas så, att de medföra sanitära olägenheter
för närboende eller det allmänna, vare sig genom spridning av damm,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 24 käft. (Nr 37.) ises 19 5
34
Andra lagutskottets . utlåtande Nr 37*
rök eller ånga i större myckenhet eller av elak lukt eller genom utsläppande
av giftiga gaser eller illaluktande avloppsvatten eller ock genom åstadkommande
av buller eller dylikt. Förefinnes sådan, olägenhet, skall
nämnden tillhålla vederbörande att vidtaga tjänliga åtgärder för dess avhjälpande.
Yerkställes ej av hälsovårdsnämnden anbefalld åtgärd inom
tid, som nämnden föreskriver, och är den anmärkta olägenheten svår, må
nämnden äga tills vidare förbjuda fabrikens eller, näringens drivande.
2 inom. Innan någon anlägger sulfatcellulosafabrik, fabrik, där
djurämnen brännas eller underkastas torr destination, fabrik för tillverkning
av animaliska gödningsämnen, ugn eller annan inrättning för rostning
av arsenik- eller svavelhaltiga malmer, fabrik för tillverkning av
vitbetsocker, superfosfat, fosfor, soda, ättiksyra, saltsyra, salpetersyra och
svavelsyra, sådant glasbruk eller kakelfabrik, där arsenik vid tillverkningen
begagnas, kalk-, koks- och masugn, trankokeri, talgsjuderi, benkvarn,
pudrettfabrik, färgeri, färgfabrik, garveri, lysgasverk, limkokeri,
skinnberedning, slakteri, stärkelsefabrik, stearinfabrik eller fabrik för bearbetning
av tjära eller gasvatten, skall han göra skriftlig anmälan därom
hos hälsovårdsnämnden och avvakta besked, huruvida från dess sida
hinder därför möter. Vid denna anmälan skall fogas uppgift om de
anordningar, vilka äro ämnade att vidtagas för att förhindra, att fabriksrörelsen
eller näringens bedrivande må medföra sanitära olägenheter för
närboende eller det allmänna.
Skall lägenhet, inrymmande fabrik eller, näring, ombyggas eller
skola eljest därmed vidtagas förändringar, som äro hänförliga till ombyggnad
eller nyanläggning, eller skola betydande ändringar ske i tillverkningssättet,
betraktas fabriken eller näringen såsom skulle den av
nyo anläggas eller inrättas.
Om begravningsplatser.
51 §•
1 mom. Begravningsplats må icke läggas på sådant ställe eller anordnas
på sådant sätt, att vatten därifrån kan menligt inverka på källa,
brunn eller annat vattenhämtningsställe.
Till dylik plats bör företrädesvis väljas mark med sandig eller kalkhaltig
jordmån. Platsen bör vara omsorgsfullt utdikad samt prydligt
planterad.
2 mom. Innan tillåtelse, meddelas att anlägga ny begravningsplats
eller utvidga förut befintlig sådan, skall hälsovårdsnämnden höras däröver.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
35
3 mom. Grävd grav skall vara minst två meter djup; över däri
nedsatt lik skall graven, så fort ske kan, omsorgsfullt igenfyllas.
4 mom. Grav å allmän gravplats må ej ånyo begagnas, innan så
lång tid förflutit från det jordande av lik där senast ägt rum, att med
hänsyn till jordmån och andra förhållanden, som kunna inverka på likens
■hastigare eller långsammare förvandling, de mjuka delarna kunna anses
hava fullständigt förmultnat, och i intet fall tidigare än efter femton år.
I grav, som blivit upplåten åt enskild med ägande- eller besittningsrätt,
må lik nedsättas efter kortare mellantid, dock med iakttagande
av de försiktighetsmått, som kunna vara av hälsovårdsnämnden bestämda.
5 mom. I kyrka, där gudstjänst plägar hållas, eller i gravkor, som
står i omedelbar förbindelse med sådan kyrka, må lik icke nedsättas,
såvida Konungen ej giver lov därtill samt de i nästföljande moment för
dylikt fall givna föreskrifter därjämte blivit iakttagna.
6 mom. Innan nedsättning av lik må äga rum i kyrka, gravkor
eller murad eller sprängd grav åligger det efterlevande att hos vederbörande
kyrkoråd eller annan styrelse för begravningsplats förete dels intyg av läkare
därom, att liket för förruttnelsens hämmande eller oskadliggörande blivit
på lämpligt sätt behandlat, dels hälsovårdsnämndens yttrande, huruvida
och vilka åtgärder därutöver må anses nödvändiga, dels ock bevis att
de av nämnden tilläventyrs föreskrivna åtgärderna blivit vidtagna.
För rätt att nedsätta lik i kyrka, där gudstjänst plägar hållas,
ävensom i gravkor, som med sådan kyrka står i omedelbar förbindelse,
fordras därjämte, att liket är förvarat i en medelst lödning omsorgsfullt
tillsluten metallkista.
7 mom. Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga
om förvaring av aska efter lik, som i vederbörlig ordning undergått
eldbegängelse.
Ansvarsbestämmelser.
52 §.
Med böter från och med fem till och med ettusen kronor straffes,
där ej strängare straff enligt allmän lag eller författning bör följa å förseelsen,
lägenhetsinnehavare, som i strid mot stadgandet i 43 § 6 mom. förorsakar
sanitär olägenhet för närboende;
den som, i strid mot någon av bestämmelserna i 44 § 2 mom.,
förorenar vattnet i brunn, källa eller vattenledning eller vattnet vid allmänt
vattenhämtningsställe vid sjö, vattendrag eller kanal;
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
den som med avseende å födoämne bryter mot någon av bestämmelserna
i 45 § 1 och 2 mom., 3 mom. första stycket samt 7 mom.
eller beträffande dryckesvara mot någon av bestämmelserna i samma
paragrafs 6 mom., jämfört med 3 mom. första stycket, samt 7 mom.;
den som beträffande lägenhet, som i 46 § 1 mom. sägs, eller där
använda redskap, förvaringskärl och andra tillbehör bryter mot någon
av bestämmelserna i samma paragrafs 2 mom. och den som i strid mot
stadgandet i paragrafens 3 mom. vid förvaring, transport, uppläggning
eller annan hantering av vara, som är avsedd att försäljas såsom födoämne,
icke iakttager tillbörliga försiktighetsmått till förekommande av
varans förorening;
den, som under arbete, som i 47 § 1 mom. avses, icke iakttager
noggrann renlighet;
den som bryter mot något av stadgandena i 49 § angående förbud
mot förorening av marken invid eller i närheten av boningshus samt
angående uppsamlande och förvaring av latrin, urin, köksavfall, diskvatten
eller andra dylika ämnen, som lätt övergå i förruttnelse; samt
den som underlåter att ställa sig till efterrättelse någon av bestämmelserna
i 51 § 3 mom. angående grävd gravs djup samt angående
igenfyllande av grav över däri nedsatt lik.
Samma lag vare i fråga om underlåtenhet att efterkomma förbud,
som hälsovårdsnämnd meddelat med stöd av 44 § 3 mom. eller 45 §
3 mom. andra stycket.
Särskilda bestämmelser.
53 §.
Då hälsovårdsnämnd antingen omedelbart eller efter förutgångna
råd eller uppmaningar finner sig böra i särskilt fall meddela föreläggande
eller förbud, äger nämnden fastställa vite för underlåtenhet att ställa sig
föreläggandet eller förbudet till efterrättelse, därest ej särskild påföljd
härför finnes bestämd i denna stadga, annan allmän författning eller
gällande hälso vårdsordning.
54 §.
För hälsovårdsområde eller del därav, i fråga om vilken de i detta
kapitel meddelade bestämmelser gälla, må särskilda hälsovårdsordningar
antagas i den ordning förordningen om kommunalstyrelse på landet före
-
37
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
skriver. För överträdelse av stadgande i dylik hälsovårdsordning må
föreskrivas böter av från och med fem till och med ettusen kronor.
3 Kap.
Allmänna bestämmelser.
55 §.
1 mom. Högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket tillkommer
medicinalstyrelsen, som har att i sådant avseende till ledning
för vederbörande hälsovårdsnämnd meddela nödiga råd och anvisningar.
2 mom. Länsstyrelserna skola, var inom sitt län, vaka däröver, att
kommuner, hälsovårdsnämnder samt vederbörande läkare fullgöra sina
åligganden i avseende å allmänna hälsovården, för vilket ändamål länsstyrelse
äger att, där sådant finnes vara av nöden, förelägga lämpliga
viten. När genom vederbörande läkares eller nämnds anmälan eller på
annat sätt till länsstyrelses kunskap kommer, att i stad eller på landet
förefinnas missförhållanden i avseende på allmänna hälsovården, skall
länsstyrelsen tillse, att tjänliga åtgärder för deras avhjälpande vidtagas.
56 §.
Polismyndigheter och''kronobetjäning hava att, var inom sitt verksamhetsområde,
biträda vid tillsynen över ordningen, vad allmänna
hälsovården angår, samt att, då något finnes att erinra i avseende härpå,
skyndsamt anmäla detta för vederbörande hälsovårdsnämnd, varjämte
det åligger dem att lämna nämnden handräckning i mån av befogenhet.
57 §.
Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som
jämlikt denna stadga eller de i enlighet därmed givna föreskrifter åligger
honom, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven tid efter
därom från hälsovårdsnämnden erhållen tillsägelse vad han försummat,
eller kan han icke med sådan tillsägelse anträffas, äger nämnden att,
där så anses nödigt, låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet
eller åtgärden mot lega.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
58 §.
in r.% ■■Kwoo-'':''v . ''''
Den som under tid, då lian är ställd under tilltal för förseelse, som
i denna stadga eller i föreskrifter, utfärdade i enlighet med 30 eller 54 §T
är belagd med bötespåföljd, fortsätter eller förnyar samma förseelse,
skall, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång åtal
emot honom ägt rum dömas till de böter, som för sådan förseelse äro
bestämda.
59 §.
1 mom. Förseelse mot denna stadga eller de i enlighet med densamma
givna föreskrifter skall åtalas, vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid
allmän domstol.
2 mom. Förseelse, som i 1 mom. sägs, åtalas av allmän åklagare.
Hälsovårdsnämnd äger ock att för särskilt fall förordna åklagare.
60 §.
Mot sådana av länsstyrelse fastställda påbud, som i 30 och 54 §§
omförmälas, ävensom mot de föreskrifter och åtgärder, vilka det enligt
denna stadga tillkommer hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse att meddela
eller vidtaga, äger den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen
inskränkt, att anföra besvär, över hälsovårdsnämnds beslut hos
länsstyrelsen inom trettio dagar efter delfåendet och över länsstyrelses
beslut inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd. Där hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse
prövar nödigt så förordna, länder utan hinder av besvär beslut
till efterrättelse, intill dess annorlunda kan bliva i vederbörlig ordning
beslutat.
61 §.
Böter och viten, som ådömas på grund av denna stadga eller de i
enlighet med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunen.
Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
Genom denna stadga upphävas Kap. 1, 2, 3 och 5 i hälsovårdsstadgan
för riket den 25 september 1874.
39
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37,
Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1920; dock att
följande bestämmelser icke skola äga tillämplighet förr än två år förflutit
från det stadgan trätt i kraft, nämligen:
1) bestämmelserna i 8 § 1 och 2 mom. samt 43 § 1 och 2 mom.,
såvitt angår vid stadgans ikraftträdande redan befintligt ram;
2) bestämmelserna i 11 § 1 mom. andra och tredje styckena samt
46 § 1 mom. andra och tredje styckena;
3) bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje och fjärde styckena, såvitt
angår golv i avträde, som vid stadgans ikraftträdande redan är befintligt;
4) bestämmelserna i 18 § 3 mom., i vad de avse golv i svinhus.
Där synnerliga svårigheter möta att å ram, vilket vid stadgans ikraftträdande
redan var befintligt, vidtaga åtgärd, som betingas av bestämmelsen
i 8 § 2 mom. om fönsters läge i förhållande till gata, allmän
plats eller gårdsrum, äger hälsovårdsnämnd medgiva anstånd med vidtagande
av dylik åtgärd jämväl efter det två år förflutit från det stadjran
trätt i kraft.
1 stad skall hälsovårdsnämnd i enlighet med denna stadga utses så
tidigt, att nämnden kan träda i verksamhet den 1 januari 1920, vid
vilken tid de nuvarande hälsovårdsnämnderna i städerna skola upphöra
att tjänstgöra. . • ;
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande i''anledning av densamma väckta motioner, nämligen
nr 164 i första kammaren av herr Almer och
nr 352 i andra kammaren av herr Zander.
.. b *1 ; f- •
Beträffande grunderna för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.
propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
» rf '' v. i ■ :; ;
I fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för
sina yrkanden anfört får utskottet hänvisa till motionerna, i den män
desamma icke finnas atergivna här nedan i samband med behandlingen
av de särskilda bestämmelserna i förevarande förslag.
I
Knngl. Majrts
proposition.
40 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
Sedan till Knngl. Maj:t ingått ett flertal framställningar, som åsyftade
revision av bestämmelserna i gällande hälsovårdsstadga av den 25
september 1874, samt åtskilliga över berörda framställningar hörda myndigheter,
däribland medicinalstyrelsen, vitsordat behovet av författningsändring
i nämnda avseende, tillsattes den 11 september 1909 kommitterade
med uppdrag att verkställa revision av hälsovårdstadgan för riket och därvid
tillika avgiva förslag till ändrade föreskrifter i avseende å farsotssjukvården
inom riket. Denna kommitté framlade i betänkande den 1 april
1915 särskilda förslag till hälsovårdsstadga och epidemistadga.
Det förslag, varöver i förevarande proposition riksdagens yttrande begärts,
utgör en inom civildepartementet verkställd omarbetning av kommitterades
berörda förslag till hälsovårdsstadga. I särskild proposition, i anledning
av vilken utskottet samtidigt härmed avgiver utlåtande, har Kungl.
Maj:t, som ansett bestämmelserna rörande epidemivården vara av beskaffenhet
att böra beslutas i den för kommunallag gällande ordning, framlagt
förslag till epidemilag. Utskottet har icke funnit anledning till anmärkning
rörande denna uppdelning i legislativ! avseende av stadgandena för
dessa särskilda områden av sanitär omvårdnad.
Förevarande förslag till hälsovårdstadga bygger såväl i sakligt som
formellt hänseende på gällande • hälsovårdsstadgas grund. Den mest
framträdande olikheten är, att hälsovårdsföreskrifterna för landsbygden,
vilka i nuvarande stadga äro synnerligen knapphändiga, i förslaget
blivit betydligt utvidgade efter mönstret av de för stad gällande bestämmelserna,
i den mån dessa ansetts kunna och böra tillämpas på landsbygdens
förhållanden. De viktigaste sakliga nyheter, som förslaget erbjuder
i förhållande till nuvarande bestämmelser, hänföra sig till spörsmålen
om hälsovårdens organisation, bostadshygienen, livsmedelskontrollen,
renhållningen i stad samt anläggandet av begravningsplatser.
Vad först angår organisationen av hälsovården, har densamma såväl
i stad som på Tandet bibehållits såsom en primärkommunernas angelägenhet.
Varje stad och varje samhälle, där hälsovårdsstadgans bestämmelser
för stad skola äga tillämpning, ävensom varje kommun på
landet med undantag av sådant samhälle, som nyss sagts, skall utgöra
ett hälsovärdsområde, och för varje dylikt hälsovårdsområde skall finnas
en hälsovårdsnämnd. Därvid är dock att märka, att hälsovårdsnämnden
i landskommun skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt, utgöias
av kommunalnämnden. Så till vida som landskommun härigenom beretts
möjlighet att, där så med hänsyn till hälsovårdsområdes vidd,
folkmängd eller andra förhållanden prövas erforderligt, välja särskild
41
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
hälsovårdsnämnd, vilkens uppgift uteslutande skall avse hälso- och sjukvård
och vilicens sammansättning därför skall komma att bestämmas
endast av sanitära hänsyn, innebär förslaget en nyhet. I anledning av
överflyttandet av verksamheten ifråga om den allmänna hälsovården
från kommunalnämnderna till särskilda hälsovårdsnämnder har i propositionen
föreslagits antagande såsom kommunallag av föreskrift därom, att
de åligganden i avseende å allmänna hälsovården, som enligt lag eller
författning ankomma på kommunalnämnd, hädanefter skola, där ej annorlunda
stadgas, tillkomma hälsovårdsnämnd.
Bland hälsovårdsnämnds uppgifter har i förslaget, utöver de nuvarande,
upptagits dels i stad att verka för anläggande av allmänna vattenok
avloppsledningar, inrättande av renhållningsverk eller vidtagande av
annan lämplig åtgärd för orenlighetens avlägsnande från staden, vilket å
landet motsvaras av skyldighet att verka för att å platser med mera sammanträngd
befolkning vattenledning anlägges samt avlopp anordnas, så
att de icke vålla sanitära olägenheter, dels i stad att verka för beredande
av tillgång till allmänna billiga varmbad ävensom, där så kan ske, till
bad i öppet vatten, å landet motsvarat av åliggande att verka för att
tillgång beredes till billiga varmbad, där så lämpligen kan ske, dels slutligen
förpliktelse att verka för att sunda bostäder beredas hälsovårdsområdets
innevånare. I fråga om bostadshygienen innehåller förslaget i övrigt
vissa betydande skärpningar beträffande de allmänna sanitära fordringarna
på boningsrum, varjämte hälsovårdsnämnd i stad ålagts att utöva återkommande
kontroll över de färdiga och bebyggda lägenheternas tillstånd,
skötsel och underhåll. Omsorgen om besiktning av nyinredda lägenheter
och förprövning av byggnadsplaner har däremot, i olikhet mot vad kommittén
föreslagit, bibehållits hos byggnadsnämnderna.
Rörande livsmedelskontrollen innebär förslaget i huvudsak, att de
stadganden i ämnet, som för närvarande finnas intagna i olika lokala
hälsovårdsordningar och så kallade matvarustadgar, i vissa delar inflyttats
i hälsovårdsstadgan. Förslaget innefattar dels bestämmelser angående
beskaffenheten av salubjudna födoämnen, dels stadganden angående hälsovårdsnämnds
befogenhet att taga undersökningsprov av salubjudna födoämnen.
anhålla misstänkta varor och förbjuda deras införande till hälsovårdsområde,
dels ock föreskrifter beträffande anläggningen och inredningen
av lokaler, där födoämnen försäljas eller till försäljning beredas,
ävensom angående personer, som syssla med beredning eller annan hantering
av födoämnen för försäljning.
Vad därefter angår renhållningen i städerna, har, i motsats mot vad
i gällande stadga är fallet, i förslaget upptagits bestämmelser om skylBiliang
till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 24 haft. (Nr 37.) lass 19 G
Utskottet.
42 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
dighet att särskilja den flytande orenligheten från det torra avfallet, varemot
ifrågasatt införande av separationstvång, d. v. s. bestämmelse om
uppdelande av sistnämnda slags avfall efter en eller annau princip,
överlämnats åt varje samhälles avgörande.
Beträffande till sist anläggande av begravningsplatser, hav förslaget
frångått gällande bestämmelse därom, att begravningsplats icke får anläggas
inom stads planlagda område, och upptager i stället såsom enda
inskränkningar i nämnda avseende, att begravningsplats i stad icke må
läggas på sådant ställe eller anordnas på sådant sätt, att vatten därifrån
kan menligt inverka på källa, brunn eller annat vattenhämtningsställe,
och att begravningsplats, som anlägges, skall så förläggas, att
dess gräns icke kommer att ligga på kortare avstånd än 18 meter från
bj^ggnad, som innehåller boningsrum.
Utskottets uppfattning är, att gällande hälsovårdsstadga med hänsyn
till den starka utvecklingen under tiden efter stadgans tillkomst å de
områden, stadgan avser att reglera, måste i många avseenden betraktas
såsom otidsenlig, samt att densamma därjämte saknar nödig fullständighet.
Utskottet anser, att nu föreliggande förslag genom de däri införda
nya bestämmelserna, varav de mest betydelsefulla här angivits, i
allt väsentligt motsvarar fordringarna på en tidsenlig författning å ifrågavarande
område. Erinras må emellertid därvid, att, såsom i propositionen
förutsatts, hälsovårdsstadgans föreskrifter alltid måste komma att representera
de hygieniska minimifordringarna, och att därför, särskilt vad
städerna angår, stadgan måste kompletteras genom för varje ort avpassade
särskilda hälsovårdsföreskrifter.
De erinringar, utskottet har att efter verkställd granskning av förslaget
framställa och för vilka nu skall redogöras, röra endast vissa detaljer
i detsamma. Vid denna redogörelse skola samtidigt upptagas till
behandling de av enskilda motionärer i anledning av förslaget gjorda
yrkanden.
8 §•
I 8 §, vilken paragraf innehåller förslagets regler angående bostadsoch
samlingslokaler m. m. för stad, och i 43 §, som innefattar motsvarande
bestämmelser för landsbygden, föreskrives i 2 momentet, att boningsrum
skall till storleken motsvara minst en persons luftbehov. Därmed
avses, enligt vad av ett yttrande av föredragande departements
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
43
chefen vid denna punkt framgår, att lägenheten skall minst motsvara
eu enskild persons luftbehov enligt i sådant avseende vedertagna beräkningsgrunder.
Det torde dock ej finnas några så allmänt gillade beräkningar
av hur stor luftrymd, som skall anses motsvara en persons luftbehov,
att denna departementschefens hänvisning kan antagas garantera en
likformig och lämplig tillämpning av den föreslagna regeln. Vidare
bör märkas, att icke endast rummets storlek utan därjämte flera andra
omständigheter, såsom ventilationsanordningar och byggnadssätt, vilka inverka
på luftväxlingens hastighet, äro av betydelse för rummets förmåga
att tillgodose visst luftbehov. Av anförda skäl anser utskottet, att
regeln uti ifrågavarande fall lämpligen bör vara, att varje boningsrum
skall med hänsyn till storlek och beskaffenhet i övrigt tillgodose minst en
persons luftbehov.
I samma moment av 8 § föreskrives vidare beträffande stad, att
fönster i boningsrum skall vetta åt gata, allmän plats eller gårdsrum.
Då nämnda krav ej torde kunna anses uppfyllt i de ej sällsynta fall, då
fönster är anbragt i taket, men sådant fönster, därest det i övrigt är av
tillräcklig storlek, synes kunna uppfylla det ändamål, som med förevarande
stadgande torde avses, har utskottet ansett, att förslagets bestämmelse
lämpligen bör ersättas med stadgande, att fönster i boningsrum
skall vetta omedelbart åt det fria.
I 5 momentet av 8 § och 6 momentet av 43 § föreskrives ytterligare,
att innehavare av lägenhet i byggnad, som inrymmer boningsrum, ej må
genom osnygghet, buller eller på annat sätt förorsaka sanitär olägenhet
för närboende. I 27 § stadgas vidare straffpåföljd för den, som i strid
mot nämnda föreskrifter förorsakar sanitär olägenhet för närboende. Kommittén
hade, enligt vad i dess utlåtande anföres, avstått från intagande
av dylik bestämmelse angående buller på grund av »svårigheten eller
kanske rättare omöjligheten» att uppdraga gränsen mellan buller, som
måste anses tillåtet, och sådant, beträffande vilket detta ej borde vara
fallet. Det bör emellertid framhållas, att, såsom departementschefen
anfört, i momentet förbjudes allenast förorsakande av sådant buller, som
bevisligen medför sanitär olägenhet för närboende. Påtagligt synes vara,
att icke ett enstaka -— låt vara starkt störande — buller kan hava sådana
verkningar och medföra ansvarspåföljd, utan att stadgandet avser
det en längre tid fortsatta eller ofta upprepade bullret. Vid sådant förhållande
synes utskottet intet vara att erinra mot förslagets ståndpunkt.
44
Andra lagutskottets tillåtande Nr 37.
6 momentet av 8 § innehåller bestämmelser rörande hälsovårdsnämnds
i stad befattning med de sanitära förhållandena i lokaler, varest
vanligen ett större antal människor samlas. Motsvarande regler för landet
innehållas i 7 momentet av 43 §.
Herr Zanders Herr Zander har i fråga om dessa stadganden föreslagit förordande av
motion, införande i sagda paragrafer av bestämmelse om att lokal, varest vanligen
ett större antal människor samlas, skall vara försedd med fönster,
som skall vara tillräckligt stort och lämpligt anbragt, så att lokalen erhåller
god dager och nödig luftväxling genom fönstret kan åstadkommas.
Till stöd härför har anförts:
»I fråga om bostäder och samlingslokaler finnes i par. 8 för stad
och i par. 43 för landet bestämmelse om att bostadsrum skall vara försett
med fönster, någon motsvarighet härtill stadgas inte beträffande
samlingslokaler. Det synes emellertid mig vara av behovet påkallat, att
så sker. Det uppstår nämligen lokaler även ute på landsbygden, som
huvudsakligen äro avsedda för biografförevisningar, där fönster ej insättes.
Att så sker i storstäder, där byggnadsförhållandena kunna nödvändiggöra,
att lokaler placeras så, att fönster ej kunna anbringas på desamma,
må vara en sak, som kan anses såsom oundviklig. Men att det
sker ute på landsbygden och i städer, där byggnadsförhållandena ej utgöra
hinder för fönsters anbringande, synes mig vara något, som ej bör
tillstädjas. Ur sanitetssynpunkt spelar det en avsevärd roll, om det finns
fönster på en lokal, så att solljus och luft kan direkt sprida sig i salen
och förhindra, att samlingssalen blir en veritabel pesthärd.»
utskottet. Då enligt förslaget hälsovårdsnämnd tillagts befogenhet att, där så
dant
prövas av behovet påkallat, meddela föreskrift om särskilda anordningar
för åstadkommande av tillräcklig luftväxling samt om undanröjande
i övrigt av sanitära olägenheter i lokal av ifrågavarande slag,
synas de av motionären framhållna synpunkterna redan i förslaget vara
tillgodosedda. Föreskrift om att fönster alltid skall finnas å dylik lokal
torde i många fall, exempelvis i fråga om teaterlokaler, kunna vålla stora
kostnader och svårigheter och medföra olämpliga konsekvenser. Utskottet
anser alltså, att sagda motion i förevarande del icke bör giva anledning
till erinran från riksdagens sida.
Herr Zanders I fråga om boningsrum och kök på landsbygden har i förslagets
motion. 43 § upptagits bestämmelse om att golvet skall, där ej annat undantagsvis
medgives, ligga minst 30 centimeter högre än den angränsande markens
yta. Herr Zander har härutinnan i sin motion yrkat, att minimi
-
Andra lagutskottets utlåtande iVr 37. 45
höjden över markens yta måtte fastställas till 60 centimeter, och till stöd
härför anfört, att förslagets mått, 30 centimeter, vore alldeles för lågt,
då för närvarande golvytan sällan ladcs lägre än 50 centimeter över
marken och i en ny stadga icke borde upptagas föreskrifter, som kunde
försämra det redan befintliga tillståndet.
Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå förslagets
ståndpunkt i frågan och hemställer alltså om avslag å motionen
i denna del.
10 §.
10 och 45 §§ innehålla de grundläggande bestämmelserna i fråga
om den sanitära kontrollen å födoämnen och dryckesvaror. I första
stycket av första momentet av båda nämnda paragrafer föreskrives, att
kött av djur, som självdött eller varit behäftat med sådan sjukdom eller
omkommit eller nedslaktats under sådana förhållanden, att köttet skäligen
är att anse såsom skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda,
icke må i syfte att därtill användas införas i stad eller där
hållas till salu eller överlämnas till annan. I andra stycket av samma
paragrafer bestämmes, att kött av sådant djur, som i första stycket sagts,
ej får användas vid tillverkning till avsalu av korv eller andra matvaror
liksom ej heller förvaras i lägenhet, där dylika varor för sådant ändamål
tillverkas eller förvaras, och andra liknande lokaler. Vid en jämförelse
mellan dessa båda stycken synes framgå, att det ej skulle vara förbjudet
att i stad införa korv eller andra färdiga matvaror, tillverkade av kött
från sådana djur, som i momenten avses, ej heller att utan direkt saluhållande
använda dylika matvaror till exempel i en matservering för en
fabriks arbetare, där betalning för maten icke lämnas i annan form än
genom det utförda arbetet. Det torde vara tydligt, att förslagets mening
varit, att förfarande av angivna slag ej heller bör få förekomma. Utskottet
har emellertid ansett, att detta direkt bör framgå av lagrummens
ordalydelse. Den ändring i sagda paragrafer, som utskottet således förordar,
synes lämpligen kunna ske på sådant sätt, att stadgandena i första
styckena göras tillämpliga även på korv och andra dylika matvaror, tillverkade
av kött från djur av i styckena nämnd beskaffenhet, samt att i
sammanhang härmed första och andra styckena sammanföras till ett enda
stycke.
TJtskottct.
I sjätte momenten av 10 § och av 45 § föreskrives, att de i 3—5
momenten av samma paragrafer stadgade regler om kontroll å födoäm
-
Herr Almers
motion.
Utskottet.
46 Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
nen skola i tillämpliga delar gälla om dryckesvaror. Enligt vad utskottet
har sig bekant, hava motsvarande bestämmelser i gällande hälsovård sstadga
av vissa domstolar tolkats så, att under begreppen födoämnen
och dryckesvaror icke skulle falla ämne, varav födoämne och dryckesvara
beredes, exempelvis obränt kaffe och spannmål. Inom utskottet har fördenskull
ifrågasatts att förorda införande i detta moment av förtydligande
bestämmelse i nämnda hänseende. Då det emellertid enligt utskottets
uppfattning borde vara uteslutet att tolka sagda uttryck annorlunda
än — på sätt desamma också av kommittén förklarats — såsom
omfattande icke blott sådan vara, som utan vidare beredning användes
till människoföda eller dryck, utan ock sådan, som först måste undergå
dylik beredning för att kunna förtäras, har utskottet stannat vid ätt
föreslå, att momentet lämnas utan erinran.
13 §.
Herr Almer har i sin motion framställt anmärkning rörande de i
första momentet av förevarande paragraf samt i 14 och 17 §§ intagna
föreskrifterna, att i stad utomhusavträden, urinkurar, fähus, stall och svinhus
ej få läggas på mindre avstånd från vägg, vari finnes fönster till boningsrum
eller kök, än 6 meter, samt anfört, att beträffande redan bebyggda
tomter det skulle komma att stöta på hart när oövervinneliga
svårigheter att ställa sig ett dylikt stadgande till efterrättelse. Motionären
har fördenskull hemställt, att i 26 § måtte införas en bestämmelse, som
gåve hälsovårdsnämnden rätt att beträffande redan bebyggd tomt, den
må nu ligga var som helst inom staden, medgiva undantag från hälsovårdsstadgans
tillämpning i ifrågavarande fall, då förhållandena vore sådana,
att det vore omöjligt eller förenat med stor ekonomisk uppoffring
att ställa sig stadgan till efterrättelse.
Motionären synes emellertid hava förbisett, att ifrågavarande stadganden
endast innehålla förbud mot läggande av avträde m. m. på sätt,
som i nämnda paragrafer beskrives, och att föreskrifterna således alldeles
icke beröra redan befintliga avträden o. d. Motionärens hemställan
torde alltså icke böra giva anledning till någon erinran mot förslaget.
Beträffande en annan punkt av mom. 1 i 13 § synes däremot anmärkning
böra göras. Förslaget innehåller, att avträde, såväl utomhus som
inomhus beläget, skall vara försett med golv av asfalt, betong eller annat
lika tjänligt ämne. Enligt 3 punkten av de vid stadgan fogade övergångsbestämmelserna
skola sagda föreskrifter, såvitt angår golv i vid
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
47
stadgans ikraftträdande redan befintligt avträde, icke äga tillämplighet,
förrän två år förflutit från det stadgan trätt i kraft. Efter sagda tid
skulle emellertid alltså golv av angiven beskaffenhet finnas anlagda jämväl
i alla redan före stadgans ikraftträdande anordnade avträden. I
denna punkt går det kungl. förslaget längre än kommitténs, vilket innehöll,
att avträde utomhus skulle vara försett med tätt golv och att i vid
stadgans ikraftträdande befintligt avträde inomhus golvet skulle vara
vattentätt, varemot nyinredda avträden skulle hava golv av asfalt, betong
eller annat lika tjänligt ämne. Med uttrycket »tätt golv» förklarade
kommittén sig avse golv av den beskaffenhet, att flytande orenlighet
icke kunde tränga ned genom detsamma, varjämte anfördes, att golv i avträde
inomhus måste vara sådant, att det ej genomsläpper eller uppsuger
fuktighet.
Det har förefallit utskottet, som om uppfyllande av de i det kungl.
förslaget innehållna kraven på beskaffenheten av golv i redan befintliga
avträden i många fall, särskilt i åtskilliga mindre samhällen med ett
ålderdomligare byggnadssätt, skulle kunna stöta på betydande svårigheter
samt bliva i hög grad betungande. Utskottet anser fördenskull, att
man bör beträffande vid stadgans ikraftträdande redan befintliga avträden
stanna vid att i likhet med vad kommittén föreslagit föreskriva, att
golven skola vara av sådan beskaffenhet och täthet, att de icke genomsläppa
eller uppsuga fuktighet.
Därest denna erinran skulle vinna beaktande, lär berörda punkt 3
av övergångsbestämmelserna kunna utgå, enär även enligt gällande
hälsovårdsstadga avträden utomhus skola vara försedda med tätt
underlag samt avträden inomhus skola äga vattentätt golv eller underlag.
I andra momentet av 13 § föreskrives bland annat, att i stad avträde
skall, där ej annorlunda är bestämt i den ordning, som i 30 § föreskrives,
eller anordnande av vattenklosett medgivits, vara så inrättat, att
orenligheten upptages i täta, lätt flyttbara kärl av modell, som blivit av
hälsovårdsnämnden godkänd, samt att dylikt kärl ej får tömmas å hämtningsstället,
vilken sistnämnda föreskrift medför, att kärlen måste vara
transportabla samt att dubbel uppsättning därav bör finnas.
Herr Alm er har i sin motion anfört, att vid det förhållandet, att i
många samhällen dylika kärl ej vore införda, det ej vore‘rimligt att införa
en sådan bestämmelse, som sist berörts, utan övergångstid. Motionären
har fördenskull yrkat, att i övergångsbestämmelserna måtte införas
bestämmelse om en frist av fem år i nämnda hänseende.
Herr Almers
motion.
48
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
utskottet. Utskottets uppfattning är, att ej blott i den av motionären berörda
punkten utan jämväl ifråga om huvudföreskriften att orenligheten skall
upptagas i täta, lätt flyttbara kärl det skulle möta de största svårigheter
samt vålla avsevärda olägenheter, därest i alla samhällen förslagets fordringar
skulle omedelbart genomföras. Utskottet håller emellertid före,
att den i förevarande moment förekommande hänvisningen till 30 §,
vilken paragraf innehåller bestämmelser om meddelande av särskilda
hälsovårdsföreskrifter, jämväl innebär, att ett samhälles beslutande myndigheter
skola vara berättigade att såsom hälsovårdsföreskrift bestämma, att
lindrigare regler än de i förslaget således innehållna skola tillsvidare
gälla. Till stöd för denna uppfattning kan anföras, att i 17 § 2 mom.
av nu gällande hälsovårdsstadga föreskrives, att, där ej annorlunda är
bestämt genom särskild kommunal hälsovårdsföreskrift, avträden utomhus
skola vara så inrättade, att orenligheten emottages i täta och lätt flyttbara
kärl, och att denna hänvisning till särskild föreskrift, enligt vad utskottet
inhämtat, flerstädes begagnats i förmildrande riktning. Utskottet
ifrågasätter på dessa skäl icke någon ändring i förevarande moment 2
av 13 §.
26 §.
I fråga om av herr Almer i hans motion framställt yrkande beträffande
denna paragraf hänvisas till vad därom anförts vid 13 §.
35 §.
I denna paragraf, som innehåller förteckning på de hälsovårdsnämnd
å landet åvilande olika uppgifter, har, såsom framgått redan av den inledande
redogörelsen i detta utlåtande, i motsats mot vad beträffande
stad är fallet icke upptagits bestämmelse om skyldighet för nämnden att
verka för tillgång, där så ske kan, till bad i öppet vatten.
Herr Zanders Herr Zander har ansett denna olikhet ej böra bestå och i sin motion
motion. yrkat, att riksdagen måtte i sitt yttrande över förevarande förslag hos
Kungl. Maj:t anhålla, att följande ändring vidtages i 35 §: »Varje kommun
— — — området. För detta ändamål — — — områdets innevånare,
samt att, där så lämpligen kan ske, tillgång beredes till såväl allmänna,
billiga varmbäd som ock till bad i öppet vatten.»
Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat följande:
»Det är inte alltid på landet så, att bad i öppet vatten utan vidare
står till buds. I tätt befolkade trakter kan det ofta vara svårt nog att
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
49
få lämpliga badplatser, även där tillgång på vatten ej lägger hinder i
vägen. Strandrätten till en lämplig badplats kan ligga under någon
enskild ägare, som inte utan vidare vill upplåta densamma för badning.
Och i tättbebyggda samhällen kan det ofta inträffa, att en lämplig badplats
ligger så till, att den kan behöva omgärdas med ett plank eller
dylikt för att kunna isolera de badande från omgivningen. Att ordna
sådana angelägenheter bör jämväl åligga hälsovårdsnämnden på landsbygden.
En föreskrift, att hälsovårdsnämnden på landsbygden även bör
verka för att tillgång beredes, där så ske kan, till bad i öppet vatten,
synes mig vara väl motiverad.»
Utskottet delar motionärens uppfattning i denna punkt och föreslår
alltså ett uttalande i enlighet med motionärens yrkande.
43 och 45 §§.
I fråga om dessa paragrafer rörande, motionsvis framställda yrkanden
samt av utskottet föreslagna erinringar får utskottet hänvisa till vad
ovan anförts vid 8 och 10 §§, vilka innehålla motsvarande bestämmelser
för stad.
Övergångsbestämmelserna.
Rörande ett av herr Almer i hans motion framställt yrkande i fråga
om dessa bestämmelser hänvisas till vad därom anförts vid 13 §.
Såsom anförts vid 13 §, har utskottet ansett, att, därest utskottets
beträffande första momentet av sagda paragraf framställda erinran vinner
beaktande, 3 punkten av övergångsbestämmelserna bör utgå och i följd
härav efterföljande punkt i samma bestämmelser bör erhålla ändrad
numrering.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte för sin del antaga det vid
propositionen fogade förslaget till lag angående överBihang
till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 24 käft. (Nr 37.) 1568 19 7
Utskottet.
50
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
flyttande på hälsovårdsnämnd av kommunalnämnds
åligganden i avseende å allmänna hälsovården;
B) att riksdagen måtte, beträffande det riksdagen
för yttrande underställda förslaget till hälsovårdsstadga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
ansett,
l:o) att 2 mom. av 8 § synes böra erhålla i
huvudsak följande lydelse:
»Varje boningsrum skall, med hänsyn -till storlek
och beskaffenhet i övrigt, tillgodose minst en persons
luftbehov och vara så anordnat, att det kan hållas tillbörligt
varmt och bereder erforderligt skydd mot fuktighet,
samt förses med fönster. Fönster i dylikt rum
skall vara tillräckligt stort och lämpligt anbragt samt
vetta omedelbart åt det fria, ävensom vara så anordnat,
att rummet erhåller god dager och att nödig luftväxling
genom fönstret kan åstadkommas»;
2:o) att de i 10 § 1 mom. första stycket och 45 §
1 mom. första stycket meddelade bestämmelser synas
böra omfatta jämväl korv och andra matvaror, tillverkade
av kött av i nämnda punkter omförmäld beskaffenhet,
i sammanhang varmed första och andra
punkterna i nämnda båda moment synas böra sammanföras;
3:o)
att de i 13 § 1 mom. givna föreskrifterna angående
beskaffenheten av golv i avträden synas böra
gälla allenast beträffande avträden, vilka anordnas efter
det stadgan trätt i kraft, samt att i fråga om vid sagda
tidpunkt redan befintliga avträden synes böra stadgas,
att golven skola vara av sådan beskaffenhet och täthet,
att de icke genomsläppa eller uppsuga fuktighet, i samband
varmed 3 punkten av övergångsbestämmelserna
synes böra utgå samt efterföljande punkt i samma
bestämmelser erhålla härav betingad ändrad numrering;
4:o) att i 35 § synes böra införas bestämmelse av
innehåll, att hälsovårdsnämnd i landskommun ålägges
att verka för att tillgång, där så ske kan, beredes till
bad i Öppet vatten;
5:o) att andra momentet av 43 § synes böra erhålla
i huvudsak följande lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
51
»Varje boningsrum skall, med hänsyn till storlek
och beskaffenhet i övrigt, tillgodose minst en persons
luftbehov och vara så anordnat, att det kan hållas tillbörligt
varmt och bereder erforderligt skydd mot fuktighet,
samt förses med fönster. Fönster skall vara tillräckligt
stort och lämpligt anbragt samt så anordnat,
att rummet erhåller god dager och att nödig luftväxling
genom fönstret kan åstadkommas»; samt
6:o) att i övrigt intet är att erinra mot ifrågavarande
förslag till hälsovårdsstadga; och
C) att förevarande motioner, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under
B) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 maj 1919.
På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.