Andra lagutskottets utlåtande AV 36.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslöa
till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta
fast egendom.

Närvarande: herrar Dahl, von Sneidern,*) Ernst Lindblad,*) Hult,*) FrändéD,
Stenström,*) von Essen, Kaijser, Lindström, Magnusson i Kalmar,*)
Andersson i Knäppinge, Nilsson i Vibberbo, Karlsson i Nynäshamn,*)
Johansson i Sollefteå och ödström.*)

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom eu den 21 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 369, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj it, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §•

Den, som efter den 10 juli 1918 genom köp, byte eller gåva åtkommit
fastighet, må ej innan fyra år förflutit från det lagfart söktes å
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 23 käft. (AV 35—36.) 1

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

hans fång avhända sig samma fastighet, med mindre godkännande av
överlåtelsen vinnes på sätt här nedan sägs. Samma lag vare om den,
som tidigare genom sådant fång åtkommit fastighet men icke före den
11 juli 1918 sökt lagfart å fånget; dock skall vad sålunda stadgats icke
gälla i fall, då fånget ägt rum före den 15 maj 1918 samt lagfart därå
sökts senast å den allmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som inföll
näst efter den 10 juli 1918, eller, om tiden .för lagfart då ännu icke var
utlupen, inom den tid från fanget, som för lagfart är stadgad.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området
i stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats, utmål
för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet än
nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller, om
sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma
vid senast lagfarna köp icke uppgick till tiotusen kronor; eller

beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst inrop
å exekutiv auktion eller från konkursbo; eller

i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad ellei
annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till aktiebolag
eller förening, som erhållit statslån från egnaliemslånefonden; eller
å avtal, som slutes mellan skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva
fast egendom skall sökas enligt annan författning.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras
efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas utan
att sådant godkännande vinnes.

3 §.

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant enligt
denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandlingen,
ansökning hos länsstyrelsen inom tre månader från det
överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder sökt godkännande
icke beviljat, yare överlåtelsen ogin.

Över länsstyrelsens beslut i ärende, som nu sagts, må klagan föras
i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

A

Är i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens
giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta
sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om
lagfart å fång till fast egendom.

4 §■

Förekommer skälig anledning till antagande att överlåtaren förvärvat
fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom
avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i smärre
lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, bifallas, allenast när
med visshet antagas må, att den, å vars förvärv godkännande sökes,
komme att väl hävda fastigheten, eller när eljest synnerliga skäl finnas
för bifall till ansökningen.

5 §■

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
länsstyrelsens prövning i ärende, varom i denna lag stadgas, meddelas
av Konungen.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols
samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919, då lagen den 28 juni

L918 om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom

skall jämväl till den del, som avsåg tillämpning av lagen efter den 30
juni 1919, upphöra att gälla, samt gäller till den 1 juli 1920. Där
någon, som förvärvat fastighet före sistnämnda dag, vill avhända sig

fastigheten eller del därav samt sådan överlåtelse varit underkastad be stämmelse

i denna lag, skall dock densamma tillämpas å överlåtelsen,
ändå att den sker först efter den 30 juni 1920.

. Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas,
hänvisa till propositionen.

4

Andra lagutskottet» utlåtande Nr 35.

t,»kattet.

Förevarande lagförslag överensstämmer i det väsentliga med gällande
lag i ämnet, sådan densamma efter av riksdagen vidtagna ändringar
utformats. De ändringar, som föreslås, äro allenast, att den tid
efter sökt lagfart, under vilken genom köp, byte eller gåva åtkommen
fastighet ej må utan godkännande avhändas, begränsats från 5 till 4 år,
samt att de retroaktivitetsbestämmelser, som i gällande lag återfinnas i
övergångsstadgandena, flyttats till 1 §.

Sammansatta lag- och jordbruksutskottet vid 1918 års lagtima riksdag,
vilket utskott behandlade förslaget till gällande lag i ämnet, uttalade i
sitt av riksdagen godkända utlåtande över nämnda förslag bland annat,
att ehuru utskottet icke kunnat undgå att fästa sig vid de stora olägenheter,
som vore förenade med en lagstiftning, byggd på ett sådant system
som förslaget, och fastän utskottet icke vågade hoppas, att en sådan
lagstiftning skulle medföra några större resultat, utskottet dock ansett,
att på grund av den stora vikten av fastighetsspekulationens stävjande
ett försök härtill borde göras i den riktning, som av Kungl. Maj:t
föreslagits. Utskottet hade emellertid icke ansett den utformning tillfredsställande,
som principen för lagstiftning å förevarande område erhållit
i förevarande förslag. Vid granskningen av förslaget hade utskottet
nämligen funnit, att detsamma på grund av sin avfattning, som
för övrigt icke alltid syntes äga nödig klarhet, torde kunna komma att
i tillämpningen medföra betänkliga konsekvenser, som det varit önskvärt
att förebygga. Utskottet uttalade tillika den förhoppningen, att därest
lagens giltighetstid senare befunnes böra förlängas, den skulle underkastas
eu grundlig omarbetning, vid vilken hänsyn borde tagas till de
erfarenheter, som lagens tillämpning kunde giva.

De betänkligheter, som sagda utskott således uttalade, delas av
andra lagutskottet. Det torde vid lagens tillämpning hava visat sig, att
hysta farhågor såväl för lagens kringgående som ock för dess för den
lojala handeln ogynnsamma verkningar och för dess oklarhet, som kunde
medföra olika tolkningar, icke varit oberättigade. Vid sådant förhållande
synes det utskottet, att det varit lyckligt, om riksdagens uppfattning
om behovet av eu grundlig omarbetning av lagen vunnit beaktande.
Så har icke skett, och som skäl härför har i propositionen anförts,
att försök att kringgå lagen icke kunde i närvarande stund
mötas med nya lagbestämmelser; de former, under vilka påstått kringgående
av lagen skulle hava ägt rum, innebure i vissa fall stor risk för
vederbörande köpare men vore knappast möjliga att trätfa med lagstift -

Andra lagutskottet» utlåtande. Nr 86.

6

ningsåtgärder, och i andra fall kunde ett ingripande icke äga rum utjin
vittgående ändringar i andra lagar.

Utskottet håller dock före, att i vissa avseenden förbättringar av
lagen bort kunna åstadkommas. Underlåtenhet härutinnan torde i viss
mån endast innebära ett uppskjutande av en nödvändig lagstifta ngsuppgift,
då eljest vid lagstiftningens upphörande särskilda lagbestämmelser
torde bliva erforderliga för rättsförhållandenas återförande till det normala.

Dä emellertid av utredningen synes framgå, att lagen i viss mån
verkat hämmande på fastighetsspekulationen, och då vid sådant förhållande
det icke lärer vara lämpligt att, sedan förevarande väg en gång
beträtts, låta denna lagstiftning förfalla, innan förhållandena beträffande
fastighetshandeln vunnit önskvärd stadga, anser sig utskottet, trots de
sålunda uttalade betänkligheterna, böra tillstyrka fortsatt lagstiftning på
förevarande område under begränsad tid.

De föreslagna förändringarna i nu gällande lag biträdas av utskottet,
som därmed icke godkänt den i propositionen uttalade meningen,
att riksdagens behandling av lagen förlidet år skulle hava föranlett oklarhet
i viss del av densamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 9 maj 1919.

På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.