Andra lagutskottet)! utlutande Nr Hd.
I
Nr 84.
Ankom till riksdagens kansli den it maj 1919 kl. t e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni
1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring
m. in.
Iht ?l£l !!!!,''{, d.U sr=f> /?<*•»<•.i v» srii/iqmfiint tJnsjliol nio
Närvarande: herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Jacob Larsson, Frändén,
Stenström*, von Essen, Kaijser, Lindström*, Magnusson i Kalmar, Andersson
i Knäppinge, Nilsson i Vibbebro, Karlsson i Nynäshamn, Johansson
i Sollefteå* och Ödström.
* E.j närvarande vid utlåtandets justering.
Genom eu den 28 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 388,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till
1) JLi H g ,islupen
»in fortsatt tillämpning: av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegriug.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring, vilken Ing gäller till den 1
juni 1919, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juni 1920; dock skall
från och med den 1 juni 1919 1 § hava följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 22 käft. (Nr 34.) 1
Utikottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober
1917, är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag
efter avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid icke lät
sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart oskälig;
äge arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden
från och med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1920, påfordra, att
skälig andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda
åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.
Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före
den 1 juni 1920, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla.
2) Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 innefattande tillägg till
lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 innefattande
tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907,
vilken lag gäller till den 1 juni 1919, skall äga fortsatt tillämpning till
den 1 juni 1920. Beträffande beslut, som av i lagen avsedd nämnd
fattats före den 1 juni 1920, skall vad i 4 och 5 §§ i lagen den 28 juni
1918 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegrmg är stadgat äga
motsvarande tillämpning jämväl efter den 31 maj 1920.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet, i den mån redogörelse ej därför här nedan lämnas,
hänvisa till propositionen.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att
bestämmelser av i huvudsak det innehåll, som innefattas i gällande lag
i ämnet, även efter utgången av lagens giltighetstid kunna vara behövliga.
Förevarande lagförslag innebär utom beträffande 1 § ett förnyande
av gällande lag, sådan densamma efter av 1918 års lagtima riksdagvidtagna
ändringar blivit utformad. Ändringen i 1 § avser uttrycket
»efter nämnda dag», vilket i nu förevarande förslag utbytts mot orden
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34. 3
»efter avtalets ingående». Föredragande departementschefen har såsom motiv
för denna ändring anfört, att då såsom förutsättning för arrendators
rätt att kräva utfående av skälig andel i uppkommen prisstegring å visst
vederlag i förevarande paragraf stadgas bland annat, att å dylikt vederlag
efter den 1 oktober 1917 inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets
ingående icke låtit sig beräkna, det uppenbarligen varit meningen, att
frågan, huruvida dylik prisstegring förelå^e, skulle bedömas uteslutande
med hänsyn till det vid avtalets ingående gällande pris å omförmälda
vederlag. På denna grund och då det måste anses vara av stor praktisk
betydelse, att l;igen på denna viktiga punkt icke lämnade rum för
någon tvetydighet, hade omarbetningen av 1 § verkställts, för att densamma
skulle erhålla full tydlighet i förevarande avseende.
Sedan lagrådet vid sin granskning av förslaget uttalat, att paragrafen
i sin gällande avfattning ej torde kunna förstås annorlunda, än
att jordägaren ensam tillgodonjöte prisstegring, som inträtt visserligen
efter arrendeavtalets ingående men dock före den 1 oktober 1917, har
departementschefen emellertid alltjämt hävdat, att ifrågavarande bestämmelse
i 1918 års lag borde tolkas på det sätt, att arrendatorn under
angivna förutsättningar skulle erhålla skälig andel i sådan efter avtalets
ingående inträdd prisstegring, som ej därvid kunnat beräknas, oavsett
om denna inträtt före eller efter den 1 oktober 1917.
Då utskottet, även med hänsyn därtill att, såsom av propositionen
framgår, vid lagens tillämpning ifrågavarande bestämmelse synes hava
så tolkats, att prisstegringen under hela tiden efter avtalets ingående
kommit i beaktande, ej har något att erinra mot den föreslagna ändringen
av 1 §, får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 8 maj 1919.
På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr Si.
Reservationer:
A) av herrar Lindblad, Frändén och Andersson i Knäppinge, vilka
anfört:
»Riksdagen har uppenbarligen med fjolårsbeslutet avsett, att den
tidigare prisförhöjningen särskilt å mjölk, som under krigsåren så småningom
gjorde sig gällande, ej skulle tagas i betraktande vid den reduktion,
som genom den nya lagen skulle vidtagas. Om praxis vid
lagens tillämpning somligstädes gått längre, än lagen uttryckligen själv
föreskrivit, kan detta tydligen ej föranleda lagstiftaren att ändra mening.
Ehuru meningarna vid lagens antagande voro mycket skiljaktiga, måste
man dock antaga, att riksdagen, i likhet med vad lagrådet framhållit,
med bestämdhet velat fastslå, att först i och med införandet av tvångsprissättning
och ransonering av spannmål m. in., varigenom prisbildningen
jämväl å mjölk som en konsekvens kommit i visst tvångsläge,
hänsyn till dessa nya förhållanden borde få göras gällande.
Att inlåta sig på annan och vidsträcktare tolkning skulle uppenbarligen
medföra, att man skulle tvingas att hålla lagen vid makt ännu
längre, än som eljes skulle behövas, eller så länge som prisen å mjölk
genom möjligen ogunstiga skörderesultat, minskat antal djur eller andra
orsaker kunde komma att hållas i ett högre prisläge än det före år
1914 vanliga.
Vi hava därför ansett, att lagen av den 28 juni 1918 med vissa
bestämmelser mot oskälig arrendestegring bör oförändrad gälla till den
1 juni 1920, och alltså vrkat, att riksdagen måtte dels för sin del ''
antaga följande
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 juni 1918 med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring, vilken lag gäller till den 1
juni 1919, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juni 1920; dock
skall från och med den 1 juni 1919 1 § hava följande lydelse:
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober
1917, är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag
Andra lagutskottets utlåtande Nr 34. 5
efter nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående
icke lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav
uppenbart oskälig; äge arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet
under tiden från och med den 1 oktober 1917 till den 1 juni
1920, påfordra, att skälig andel i prisstegringen kommer honom till
godo. Där ej annorlunda åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften
av prisstegringen.
Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före
den 1 juni 1920, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla;
dels ock bifalla förslaget till lag om fortsatt tillämpning av lagen
den 28 juni 1918 innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till
fast egendom den 14 juni 1907.»
B) av herr Dahl, som anfört:
»Vid behandlingen av ifrågavarande lagstiftning vid lagtima riksdagen
1918 uttalade jag den meningen, att dessa lagförslag innefattade
ett ingripande, som ej skäligen tillgodosåge båda parieruas rätt, och att
desamma ej borde av riksdagen godkännas. Då likväl så skedde — om
ock i första kammaren med endast en rösts majoritet — och de missförhållanden,
emot vilka lagen i viss omfattning vunnit tillämpning,
fortfara, anser jag mig nu förhindrad att yrka avslag på lagstiftningens
föreslagna utsträckning. Jag kan däremot ej biträda den skärpning,
som det föreliggande förslaget upptager genom att under reglering föra
jämväl sådan prisstegring, som inträffat före den 1 oktober 1917. Att
lagens ordalydelse begränsar räckvidden till sådan prisstegring, som inträtt
efter nämnda dag, kan ej av några tolkningsförsök vederläggas,
och att riksdagens beslut avsett, vad lagen utsäger och intet annat, är
visst. Att till stöd för ändring åberopa oriktig lagtillämpning synes ej
giva uttryck åt en god lagstiftningsprincip. Och då icke heller sakligt
fog torde finnas för den föreslagna ändringen, biträder jag det slut,
som innefattas i den av herr Lindblad m. fl. avgivna reservationen.»
C) av herr Kaijser, som ansett förevarande proposition böra av
riksdagen avslås.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 22 höft. (Nr 34.)
2