Andra las fn tulta t tida utlåtande Sr Hd.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1919 kl. l/il2 f. in.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående ändring i gällande bestämmelse'' om
avsöndring från hemman av inågor.

Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Frändén*, Stenström*, von
Essen, Söderberg*, Lindström, Magnusson i Kalmar*, Johansson i Trollhättan,
* Nilsson i Vibberbo, Hage, Hagman i Stockholm*, Bäckman* och
Hedin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 242, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Alvin hemställt,
att riksdagen för sin del mätte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
föreslå en lagändring i ett uti motionen angivet syfte för Kopparbergs
län eller så stort område av riket, som kunde synas lämpligt.

I berörda motion anföres följande:

»Enligt lagen av den 27 juni 1896 om jordavsöndring, ägostyckning
etc. kan hemmans hela inägoareal icke avsöndras från sig tilldelade
skogsmarker. Omfattar köpet däremot en eller flera femtedelar går saken
obehindrat, och man kan med diverse manipulationer helt eller delvis
kringgå lagen.

Den, lindrigt sagt, något konstiga femtedelsbestämmelsen vållar en
betydande mängd olägenheter särskilt för orter inom Kopparbergs län, där
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 17 käft. (Nr 26.) 1

Motionen.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet,.

tillfälle annars gåves att för ortens småbrukare inköpa sådana småhemman,
som skogsbolagen äro ägare till och för sin del icke hava användning för,
då deras rörelse huvudsakligen gäller att vara ägare till skogsmarken.
Hemmansägarne själva äro förut ägare av tillräckligt stora skogsmarker
för sina virkesbehov och vedbrand, under det att deras hemman i flesta
fall, särskilt i övre Dalarne, endast omfatta inägodelar av en helt liten
areal, högst tre och fyra hektar. Inom Alfdalens kommun t. ex. utgjorde
enligt kommunalnämndens statistik år 1910 socknens hela åkerareal 2,938
tunnland fördelat på 844 stycken brukare, utgörande 3,48 tunnland pr
brukare. Häri är då även inräknad arrenderad jord. Man finner således,
att åkerarealen är synnerligen inskränkt, helst då man också får reda på att
rätta antalet hemmans- eller brukningsdelar utgör 1,235 stycken och då
blir medeltalet endast 2,34 tunnland per brukare. Den stora differensen
mellan brukare och hemmansdelar beror därpå, att de överskjutande
hemmansdelarna äro sådana bolagen tillhörande hemman, som i denna
motion avses, och om lagen så medgåve kunde få inköpas av ortens
hemmansägare, men då bör också bemärkas, att deras ekonomiska ställning
omöjliggjorde köp även av tillhörande skogsmarker och att bolaget
ej på något villkor vill avhända sig skogsmarken.

Av det anförda bör kunna inses, att en lagändring, åtminstone i
dessa delar av landet, där sådana förhållanden som de anförda äro rådande,
skulle verka till stort gagn och stabilisering för dessa småbönder, som
bleve i tillfälle att öka sin inägoareal, helst som det alltid visat sig, att
det osäkerhetstillstånd, som råder vid arrende av bolagshemman, verkat
mycket hämmande i fråga om driften på sådan jord.»

I anledning av denna motion har utskottet i den i 4 G § riksdagsordningen
föreskrivna ordning begärt utlåtande av lantmäteristyrelsen.
Det av lantmäteristyrelsen av denna anledning avgivna yttrande finnes
såsom bilaga fogat till utskottets utlåtande.

Motionären synes med sitt yrkande avse undanröjande av de på
grund av gällande lagstiftning bestående hinder mot utökande av ett
hemmans inägoareal genom inköp av inägor, hörande till ett angränsande
hemman, utan åtföljande skog.

De lagbestämmelser, som i detta avseende komma i beaktande, äro
följande.

I 20 § av lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning
och jordavsöndring stadgas som allmän i''egel, att av ett hemmans

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sfi. 3

ågoväldo — vilket är att tolka som dess ytvidd — får avsöndras till och
med eu femtedel, dock med rätt — enligt 22 § i samma lag — för
Kungl. Maj:ts befallningshavande att, där omständigheterna därtill föranleda,
tillåta avsöndring av större andel. Enligt eu utredning, som åberopas
i det av den s. k. skifteslagstiftningskommissionen innevarande år
avgivna betänkande, har dylik dispens medgivits jämförelsevis sparsamt
och företrädesvis för egnahems- eller samhällsbildningar; i intet fall har
angivits, att ändamålet vore det i förevarande motion åsyftade.

I lagen den 2G juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla
ägostyckning, sådan denna lag numera lyder, föreskrives, att i de norrländska
länen och i Värmlands län ägostyckning ej får ske utan särskilt
tillstånd av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och att villkor för dylikt
tillstånd i allmänhet skall vara, bland annat, att hemmanslott, som vid
ägostyckning erhåller inägojord, skall med hänsyn till såväl denna jords
omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark,
som tilldelas lotten, vara tjänlig till jordbruk. Syftemålet
med denna lagstiftning, vars införande föregåtts av utredning och förslag
från den s. k. norrlandskommitten, var närmast att förhindra det i stor
utsträckning av trävarubolag tillämpade förfarandet att, med behållande
av skogen, frånstycka inägoområdet jämte intet eller ringa skogsanslag,
varigenom skapades jordbruk utan betingelse att kunna i fortsättning bestå.

Vidare har genom lagar den 31 augusti 1907 och den 19 juni 1917 till
20 § av berörda 1896 års lag fogats tillägg av innebörd, att i de norrländska
länen ävensom i Värmlands och Kopparbergs län inägojord ej får avsöndras i
den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas.
Detta stadgande har motsvarighet i nyssberörda inskränkning i rätten
att erhålla ägostyckning och avser att förhindra, att sådan icke önskvärd
jorddelning, som man genom berörda lagstiftning vill förebygga, i stället
åstadkommes genom jordavsöndring.

De nu anmärkta inskränkningarna i fråga om jordavsöndring gälla
alltså jämväl för Kopparbergs län, men däremot icke inskränkningen rörande
ägostyckning, vartill anledningen varit, att på grund av bestående skiftesförhållanden
ägostyckning är så gott som helt utesluten i nämnda län.

Från berörda regler såväl om ägostyckning som om jordavsöndring
kan undantag göras för egnahemsanläggningar och andra liknande ändamål.

Det torde vara allmänt erkänt, att ett stort antal norrländska jordbruksfastigheter
måste anses otillräckliga i avseende å inägojorden. Till denna
slutsats kom norrlandskommittén efter av densamma verkställd utredning

O 1

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2(i.

och samma resultat hava också senare verkställda undersökningar av
Norrlands och Dalarnas jordbruk och den s. k. norrlandslagstiftningens
verkningar medfört. På grund av den synnerligen långt drivna jordklyvningen
i Kopparbergs län äro förhållandena i detta avseende därstädes
särskilt ogynnsamma. Norrlandskommittén anför sålunda, att enligt
den officiella jordbruksstatistiken för år 1901 inom nämnda län
funnes ej mindre än 14,459 av ägaren själv brukade hemmansdelar,
vilkas odlade jord utgjorde högst 2 hektar, och kommittén sammanfattar
svaren å vissa i ämnet verkställda förfrågningar sålunda, att inom länet
hemmansdelarnas inägor endast i ett fåtal socknar i länets sydligaste
delar ansåges äga sådan storlek, att de gåve tillräcklig avkastning för en
medelstor familjs nödtorftiga levnadsbehov.

Då det måste anses vara av stor betydelse för ett sunt och bestående
jordbruk, att jordbruksfastigheterna i så stol- utsträckning som möjligt
bliva sådana, att de kunna lämna brukaren hans fulla eller huvudsakliga
utkomst, torde lagstiftningen icke böra hindra utan fastmera främja eu
sådan utveckling, att hemmansdelar med tillräcklig skog till husbehov
men med alltför litet inägojord genom förvärv av dylik jord erhålla eu
lämpligare storlek och sammansättning.

Emellertid torde det ej kunna bestridas, att ovan anförda inskränkningar
rörande jordavsöndring kunna utgöra hinder för en sådan utveckling.
Med hänsyn till inägojordens i allmänhet ringa omfattning
å de särskilda hemmanslotterna torde nämligen eu försäljning i regel
möta hinder i bestämmelsen, att jordbruket å säljarens hemman ej får
märkligen försvagas.

På grund av anförda förhållanden i fråga om fastigheternas beskaffenhet
inom Kopparbergs län förefaller det alltså, som om det i
fråga om sagda län förtjänade tagas i övervägande, huruvida — utan
motverkande av de syftemål ifrågavarande delar av norrlandslagstiftningen
avse att tjäna — möjlighet kunde beredas att främja förvärv av inägojord
eller odlingsmark, gjorda i syfte att vinna lämpligare sammansättning
av eu fastighet, genom att i särskilda fall eftergiva de inskränkningar,
som stadgats i fråga om avskiljande av jord. Då, såsom förut
erinrats, beträffande Kopparbergs län sådan inskränkning gäller endast i
fråga om jordavsöndring, lära endast bestämmelserna angående detta
institut härvid komma i betraktande.

I likhet med motionären anser utskottet de ifrågasatta specialreglerna
böra i främsta rummet främja ett avskiljande av inägojord, som
äges av sådana bolag, för vilka enbart skogen har betydelse. 1 alla häri -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2f>. f>

delser synes utskottet deri regeln böra gälla, att det icke lar tillåtas, att
sådan splittring sker av ett redan befintligt självständigt jordbruk eller
av ett jordbruk med möjlighet att kunna utvecklas till besutenhet, att
icke detsamma även efter avsöndringen kan fortbestå som ett s. k.
bondejordbruk eller utvecklas till ett sådant, d. v. s. till ett jordbruk,
som förslår till ägarens och hans familjs uppehälle, utan att de behöva
lita till förtjänst av arbete hos andra.

Såsom lantmäteristyrelsen i sitt i ärendet avgivna yttrande anfört,
lärer det vid prövning av berörda fråga böra undersökas, huru en tillfredsställande
ordning skall kunna åstadkommas för prövning av ärenden
av ifrågavarande slag. Utskottet vill härutinnan på frågans nuvarande
ståndpunkt icke uttala någon åsikt om vilka åtgärder, som kunna vara
lämpligast, utan endast påpeka, att på enskilt initiativ utarbetat förslag
i frågan redan föreligger. Av särskilda kommitterade har nämligen år
1918 till centralstyrelsen för nationalföreningen mot emigrationen avgivits
yttrande och förslag rörande kolonisationen av bolagsjord i Norrland. I
detta betänkande hava framlagts förslag till ny lag om inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning samt till ändrad lydelse av jordavsöndringslagen,
innefattande bland annat, att för prövning av ifrågavarande
jorddelningsärenden skulle inrättas sakkunniga nämnder, av kommitterade
förslagsvis kallade kolonisationsnämnder.

Utskottet vill slutligen hänvisa till vad som yttrats i utskottets samtidigt
härmed avgivna utlåtande nr 27 i ett den nu avhandlade frågan
närliggande ämne.

På grund av vild sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande
motion, nr 242 i andra kammaren, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter
verkställd utredning taga under övervägande möjligheten
och lämpligheten av sådant undantag från gällande
bestämmelser angående jordavsöndring, att inom
Kopparbergs län utsträckt möjlighet beredes att för
sammanläggning med fastighet, omfattande otillräcklig
inägojord men skog till husbehov, förvärva till annan
heinmansdel hörande inägojord. ''

Stockholm deri 14 april 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

O O

ADOLF DAHL.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Reservation

av herr von Essen, som ansett, att utskottets hemställan bort lyda:

»att riksdagen — — — fastighet, omfattande otillräcklig odlad
eller odlingsbar jord men skog till husbehov, förvärva sådan till annan
hemmansdel hörande jord»;

och att i överenstämmelse härmed företa stycket å fjärde sidan av
utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:

»Då det måste — — — till husbehov men med alltför litet
redan odlad eller för uppodling lämplig jord genom förvärv av dylik
jord erhålla.en lämpligare storlek och sammansättning».

Andra Jagutskottets utlåtande Nr 20.

TILL KONUNGEN.

Bilaga.

Ull åtlydnad av Eders Kung). Maj:ts nådiga belallning den 4 innevarande
månad till Jantmäteristyrelsen att inkomma med yttrande över motionen nr 242
i riksdagens andra kammare angående ändring i gällande bestämmelser om avsöndring
från hemman av iuägor, tillåter sig lantmäteristyrelsen i underdånighet
;införa följande.

Att de restriktiva bestämmelser, som i fråga om ägostyckning och iordavsöndring
gälla för vissa delar av vårt land, ofta i särskilda fall lägga hinder
i vägen för upplåtelser, som bottna i intressen, vilka synas vara av beskaffenhet
att höra understödjas, är helt naturligt. En fullföljd av motionärens önskemål
skulle emellertid leda till att bolagen i Kopparbergs län bleve i tillfälle att i
strid med norrlandslagstiftningens syfte avhända sig inägor utan skogsmark
EmeUertid synes möjlighet till undantag böra beredas under förutsättning" att eu
tilliredsställande ordning kan åstadkoinmas för prövning av frågor av ifrågavarande
slag. Det förhåller sig emellertid så, att inskränkningarna i fråga om avsöndnngsinstitutet
göra sig särskilt kännbara i större delen av Kopparbergs län
till följd av att ägostyckningsförfarandet därstädes ej lagligen kan komma till
användning.

I __ övrigt finner sig styrelsen höra hänvisa till sitt yttrande innevarande
dag angående motionen nr 73 i första kammaren med förslag till ändrad lydelse
av 3 § i 1909 års lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckuing *''

Remissakten återställes.

Underdånigst
H. Bhodin.

Alfred Eriksson.

Stockholm den 18 februari 1919.

Joll. Hamrin.
Föredragande.

* Se utskottets utlåtande nr 27.