Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
I
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1919 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag angående beredande i vissa fall vid
skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna
m. m.
Närvarande: herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Östberg, Hult, Alfred Petrén *),
Boberg, Frändén, von Essen, Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge,
Hage, Hagman i Stockholm, Strömberg, Bäckman och Hedin.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom eu den 31 januari 1919 dagtecknad proposition, nr 53,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning
och kolning av härbärge åt arbetarna m. m.
Såsom i propositionen förmäles, överensstämmer förevarande lagförslag
utom beträffande dagen för lagens ikraftträdande med ett i
proposition nr 353 till föregående års lagtima riksdag framlagt förslag
i ämnet. Sistnämnda proposition, som hänvisades till lagutskottet, upptogs
emellertid icke av utskottet till realbehandling, utan hemställde
utskottet, under anförande att utskottet under den korta återstående
tiden av riksdagen icke medhunne att ingå i en så omsorgsfull detaljgranskning
av propositionen, som vore erforderlig för ett ståndpunkttagande
till förslaget, att propositionen icke måtte av riksdagen bifallas.
Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förevarande lagförslag,
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa
till den nu behandlade propositionen ävensom till berörda proposition
vid 1918 års lagtima riksdag.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 sand. 2 avd. 12 käft. (hr 16.) 969 is» 1
Kungl. Maj:ts
proposition.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft
eu i anledning av densamma av herrar Johansson i Sollefteå, Vennerström
och Berglund i andra kammaren väckt motion, nr 325, däri hemställts,
att 1 § av ifrågavarande lag måtte erhålla följande lydelse:
»Bedrives skogsavverknings-, kolnings- och floittningsarbete eller
andra arbeten, såsom vid större dikningsföretag och vägbyggnader, på
sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke
skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande
av natthärbärge, åligger det arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna
å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.
Användas hästar vid dylika arbeten, åligger det arbetsgivaren att
jämväl sörja för, att å eller i närheten av arbetsstället finnes tillgång
till stallrum.
I fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom
arbetare och arbetsgivare, gäller vad som stadgats i 2 § av lagen
den 29 juni 1912 om arbetarskydd.»
1 fråga om de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, vilket
innebär, att under lagen skulle falla jämväl flottningsarbete och vissa
andra i lagförslaget icke nämnda arbeten, såsom större dikningsföretag
och vägbyggnader, får utskottet hänvisa till motionen.
I 1918 års proposition i ämnet åberopades riksdagens skrivelse den
24 maj 1912, däri riksdagen anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta verkställa utredning rörande skogsarbetarnas ställning och
levnadsförhållanden i Norrland samt, i den mån det linnés önskligt, även
i andra i detta avseende därmed jämförliga landsdelar och därefter vidtaga
de åtgärder och, i den mån riksdagens medverkan krävdes, till
riksdagen gorå de framställningar, som av denna utredning föranleddes.
I anledning av denna skrivelse har på Kungl. Maj:ts befallning av
socialstyrelsen verkställts en synnerligen omfattande utredning i de av
riksdagen önskade hänseenden samt utarbetats förslag till lag i ämnet.
Nämnda förslag ligger till grund för propositionen.
I det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget stadgas skyldighet beträffande
skogsavverknings- eller kolningsarbete för arbetsgivaren att
under vissa förutsättningar sörja för att arbetarna å eller i närheten
av arbetsstället äga tillgång till härbärge, å vilket i förslagets 2 § ställas
vissa fordringar. Vid skogsavverkningsarbete skall arbetsgivaren jämväl
sörja för lämpligt stallrum. Enligt förslagets 3 § skall tillsynen å efterlevnaden
av lagen, på sätt Konungen närmare föreskriver, utövas av
yrkesinspektionens befattningshavare. I särskild proposition till inne
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. •>
varande riksdag-, nr 69, har Kungl. Maj:t äskat model för den förstärkning
av yrkesinspektionens arbetskrafter, som bleve erforderlig för tillsynen
å förevarande lag. Av sistnämnda proposition framgår, att enligt
Kungl. Maj:ts mening skulle anställas en överordnad specialinspektör
med en avlöning av 3,900 kronor och två dylika inspektörer i underinspektörs
ställning med en avlöning av 2,700 kronor för vardera,
varjämte till bestridande av kostnader för lokal, kontors- och skrivmateriel,
skrivbiträde m. m. beräknats 700 kronor årligen. För innevarande
år har därjämte för vidtagande av vissa förberedande åtgärder beräknats
4,000 kronor. _ ,
Beträffande ifrågavarande tillsyn hänvisas i förslaget i övrigt till
vissa paragrafer i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd. De bestämmelser,
som enligt dessa hänvisningar skola bliva gällande i
fråga om efterlevnaden av den nu behandlade lagen, äro i huvudsak,
att länsstyrelse på framställning av yrkesinspektör eller där så eljest
prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivaren, sedan han blivit i saken
hörd, att efter utsatt, skälig tid bedriva visst arbete eller använda
viss arbetslokal eller arbetsmetod m. m. utan att hava vidtagit av länsstyrelsen
vid förbudets meddelande angiven åtgärd i något av vissa i
lagen aDgivna avseenden, att: om arbetsgivare underlåter att ställa sig
till efterrättelse dylikt förbud, han straffas med böter från och med 10
till och med 500 kronor eller vid försvårande omständigheter med
fängelse i högst sex månader, samt att beträffande verksamhet, som
bedrives av staten eller kommun, vad i lagen är stadgat om arbetsgivare
skall gälla arbetsföreståndare, varjämte i stället för nyssberörda
stadgande angående meddelande av förbud skall gälla att, därest yrkesinspektör
skulle finna förhållande å visst arbetsställe påkalla åtgärd,
som vid enskilt företag skulle föranleda förbud av angiven innebörd,
yrkesinspektören skall därom göra anmälan hos den myndighet, vilken
över verksamheten har överinseende, varefter denna myndighet har att,
efter omständigheterna, antingen vidtaga den påkallade åtgärden eller
ock underställa ärendet Konungens prövning. Därförutom innehållas
i förenämnda paragrafer vissa processuella bestämmelser.
Utskottet finner en lagstiftning av i huvudsak sådant innehåll, som
nu sagts, vara ägnad att befrämja tillbörlig omvårdnad om de avsedda
grupperna av arbetare. Vad angår de i berörda motion framställda
yrkandena om utvidgning av lagens tillämpningsområde, bör först
märkas, att enligt vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 4 vid innevarande
riksdag med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
m. m. yttrats, vederbörande departementschefs avsikt är, att beträffande
beredande av _ bostäder vid flottlederna åt flottningsarbetarna skall till
innevarande riksdag avlåtas särskild proposition. Enligt vad utskottet
inhämtat, lärer denna proposition komma att innehålla bestämmelser
jämväl i fråga om enskilda flottleder. Vid nu angivna förhållanden
synas motionärernas önskemål om införande i denna lag av bestämmelser
i samma ämne icke böra bifallas.
I fråga om andra i motionen berörda arbeten, av vilka särskilt
nämnas större dikningsföretag och vägbyggnader, må erinras, att förevarande
lagförslag, såsom ovan antytts, föregåtts av en synnerligen
ingående och omsorgsfull utredning angående förutsättningarna för en
lagstiftning på området. Motsvarande utredning angående nyssnämnda
slag av arbeten föreligger icke. Vid sådant förhållande synes det utskottet
uteslutet att nu i förevarande lag införa bestämmelser rörande
jämväl dessa arbeten. Då det emellertid torde kunna antagas, att
dylika arbeten ofta bedrivas under liknande ogynnsamma förhållanden
som de, vilka förevarande lag avser att träffa i fråga om skogsavverknings-
och kolningsarbete, synes det utskottet önskvärt, att eu utredningkommer
till stånd av frågan, huruvida förutsättningar förefinnas för en
liknande lagstiftning för andra större arbeten, som bedrivas på längre
avstånd från bebyggda orter, särskilt vägbyggnads- och dikningsarbeten.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget vill utskottet i
avseende å 1 paragrafen framhålla, att utskottet vid sitt tillstyrkande
av denna paragraf med oförändrad lydelse utgått därifrån, att ingripande
i allmänhet icke kommer att äga rum vid skogsavverkningsföretag,
vilka med hänsyn till arbetarnas antal och tidslängden för arbetet äro
av obetydlig omfattning.
Till förslag om ändring har utskottet funnit anledning allenast bebeträffande
3 paragrafen. Enligt propositionen, som härutinnan i huvudsak
överensstämmer med socialstyrelsens förslag, skulle tillsynen å efterlevnaden
av lagen utövas av ovannämnda specialinspektör och två underinspektörer
— vilka enligt vad av socialstyrelsens förslag framgår skulle
samtliga, åtminstone första tiden, hava sin stationsort i Stockholm — med
biträde av andra disponibla befattningshavare hos yrkesinspektionen.
Mot en dylik organisation hava, såsom av propositionen framgår, invändningar
framställts av flera av de i ärendet hörda myndigheterna.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län anser genom dessa
bestämmelser en effektiv kontroll över lagens efterlevande knappast
kunna beredas, och Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län
5
Andra lai/utskottets utlåtande Nr Ni.
ställer sig tveksam, huruvida yrkesinspektionens befattningshavare städse
kunna anses kompetenta att bedöma behovet av arbetarbostäder ute i
markerna och dessas nödiga beskaffenhet, samt uttalar, att bostadsinspektion
måhända kan ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, möjligen
genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg. Åven Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län ifrågasätter, huruvida det kan
vara praktiskt och lämpligt, att tillsynen å lagens efterlevnad skall utövas
av yrkesinspektionens befattningshavare.
Departementschefen har emellertid ansett den av socialstyrelsen
föreslagna organisationen i huvudsak äga förutsättningar lör fyllande
av sin uppgift och hava företräde framför en tillsyn, anordnad t. ex.
genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes, skogsstatens eller vederbörande
tjänsteläkares försorg.
Utskottet kan icke dela departementschefens uppfattning i denna
punkt. Utskottet förmenar — i likhet med vad av myndigheter anmärkts
— att den avsedda anordningen av tillsynen ej torde bliva ändamålsenlig.
Vidare må erinras, att socialstyrelsen beräknar antalet arbetsplatser,
som skulle behöva undersökas, till omkring 2,000 vilket
torde vara lågt räknat — och anser, att specialinspektören med biträde
av 5 underinspektörer borde kunna inom 3 år besöka samtliga
arbetsplatser. Då arbetsplatserna vid ifrågavarande arbeten icke äro
fasta utan ofta växla, varav följer, att bostäderna i allmänhet bliva
mera eller mindre tillfälliga, är det av vikt, att tillsynen, om den skall
motsvara syftet, inträffar så snart, att därvid meddelade föreskrifter
eller förbud komma till tillämpning, innan arbetet avslutats. Av nämnda
skäl synes önskvärt, att tillsynen såvitt möjligt anknötes till lokala organ.
Då utskottet med denna uppfattning övervägt, huru ifrågavarande
tillsyn lämpligen bör anordnas, har utskottet funnit densamma böra
överlämnas åt länsstyrelserna med biträde av de i det allmännas tjänst
för skogsvård anställda befattningshavare ävensom av en tjänsteman vid
yrkesinspektionen. Hos förstnämnda befattningshavare kan förutsättas
den insikt och praktiska erfarenhet i hithörande förhållanden, som torde
vara av nöden för ett verksamt övervakande av lagens efterlevnad.
På grund av dessa befattningshavares större antal, och då de hava sitt
övriga arbete förlagt i samma trakter, där ifrågavarande härbärgen
skola finnas, samt tidigt få kännedom om skogsavverkningsföretag av
någon betydenhet, kan det vidare förväntas, att tillsynen och anvisningarna
skola komma så snabbt, att de få praktisk betydelse.
Utskottet har med sitt förslag närmast åsyftat skogsstatens personal.
Denna är i viss utsträckning förpliktad att öva uppsikt jämväl
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
över de enskildes skogar. Enligt vad utskottet enskilt inhämtat, lärer
svårighet ej anses möta mot tilldelande av denna nya uppgift åt skogsstatens
personal, och torde avsevärda extra kostnader — utöver resekostnader
— därav ej behöva föranledas.
Utskottet har emellertid ansett önskvärt, att det — genom överenskommelse
med skogsvårdsstyrelserna eller annorledes — göres möjligt
att för ifrågavarande tillsynsverksamhet kunna disponera jämväl
de hos nämnda styrelser anställda befattningshavare. Utskottet har avsett
att med den föreslagna lydelsen av paragrafen möjliggöra dylik
anordning.
Genom skogstjänstemännens anlitande för tillsynsverksamheten
skulle enligt utskottets uppfattning de av Kungl. Maj:t föreslagna två
särskilda underinspektörerna bliva överflödiga. Den överordnade specialinspektören
torde däremot fortfarande bliva erforderlig. Han bör enligt
utskottets åsikt erhålla till uppgift att dels biträda länsstyrelserna
med upplysnings- och inspektionsverksamhetens ordnande, dels instruera
övriga för ändamålet anlitade inspektionstjänstemän, dels själv verkställa
inspektioner samt närmast övervaka sistnämnda tjänstemäns arbete.
På specialinspektören skulle jämväl ankomma att genom upptysningsverksamhet
och särskilt genom överläggningar med ifrågavarande företags
ledning verka för befintliga bostäders förbättrande samt uppförandet
av nya sådana av ändamålsenlig och i hygieniskt avseende tillfredsställande
beskaffenhet.
Av de ändringar i 3 §, vilka utskottet således ansett önskvärda,
torde föranledas vissa jämkningar i paragrafens lydelse i övrigt, på det
av densamma skall framgå, att vad i de citerade paragraferna av arbetarskyddslagen
stadgats angående yrkesinspektör skall gälla även beträffande
de för tillsynsverksamhet enligt denna lag anlitade skogstjänstemän.
Slutligen har utskottet ansett, att den rättighet, som enligt 31 § i
arbetarskyddslagen medgivits arbetarna å visst arbetsställe att utse ombud
att till inspektionsförrättaren framföra arbetarnas önskemål beträffande
arbetets säkerhet eller sundhet, med rätt för arbetarna att få
sina önskemål framförda till denne, lämpligen borde tillkomma arbetarna
jämväl vid inspektioner enligt förevarande lag. Hänvisning har därför
i 3 § införts till berörda § 31.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1(1.
1
Lag
angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge
åt arbetarna in. in.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Bedrives skogsavverknings- eller kolningsarbete på sådant avstånd
från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan påfordras,
att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge,
åligger det arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna å eller i
närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.
Vid skogsavverkning åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja
för, att å eller i närheten av arbetsstället finnes tillgång till lämpligt
stallrum för de hästar, som användas vid avverkningen.
1 fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom
arbetare och arbetsgivare, gäller vad som stadgats i 2 § av lagen
den 29 juni 1912 om arbetarskydd.
2 §•
Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt
utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även
i övrigt, med tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden,
under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara
skäliga fordringar på en tillfällig bostad.
Vad nu är sagt om härbärge skall äga motsvarande tillämpning
beträffande stallrum, som. avses i 1 §.
3 §. 3 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna Tillsyn å efterlevnaden av denna
lag utövas, på sätt Konungen när- lag utövas, på sätt Konungen när -
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
Hutleri. Majtts förslag.
mare föreskriver, av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skola
i övrigt bestämmelserna i 38, 45,
49—51 och 53 §§ i lagen om arbetarskydd
i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Utskottets förslag.
mare föreskriver, avKungl. Maj:ts befallning
shav ande, som därvid åtnjuter
biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen
samt i det allmännas
tjänst för skogsvård anställd personal;
och skola i övrigt bestämmelserna
i 31, 38, 45, 49—51 och 53 §§ i
lagen om arbetarskydd i tillämpliga
delar äga motsvarande giltighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,
huruvida och i vilken omfattning en lagstiftning
med liknande innebörd, som i förevarande lagförslag
innefattas, må kunna anses erforderlig och
genomförbar i fråga om större diknings- och vägbyggnadsföretag
och andra därmed jämförliga arbeten, anordnade
på större avstånd från ort, där bostad finnes
tillgänglig, samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
C) att herr Johanssons i Sollefteå m. fl. förevarande
motion, nr 325 i andra kammaren, i vad den
icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
under B) hemställt, icke måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 11 mars 1919.
På andra lagutskottets vägnar:
ADOLF DAHL.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.
9
Reservationer:
l:o) av herrar Dahl, Lindblad, Östberg, Boberg, Frändén, Andersson
i Knäppinge och Hedin, beträffande utskottets under B) gjorda hemställan
samt den del av motiveringen, som avser samma hemställan;
2:o) av herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Hagman i Stockholm
och Strömberg, beträffande den del av motiveringen, som avser lagens 1 §;
3:o) av herr Lindblad, som yrkat, att 1 § skulle erhålla följande
lydelse:
»Bedrives skogsavverknings- eller kolningsarbete i större omfattning
— med minst fem arbetare och under minst fem månader — på sådant
avstånd -— — — om arbetarskydd.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 12 höft. (Nr 16.)
969 19 2