Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

I

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1919 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående förbud mot utförande av fotografiskt
arbete å sön- och helgdag.

Närvarande: Herrar Dahl, von Sneidern. Ernst Lindblad, Jacob Larsson,
Hult, Boberg,*) Kaijser,*) Magnusson i Kalmar, Andersson i Knäppinge,*)
Hagman i Stockholm, Strömberg, Bäckman och Hedin.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad
motion, nr 5, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr
Welin hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Ma,j:t mätte låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till sådan lagbestämmelse, att fotografiarbete må
varda förbjudet, under sön- och helgdag.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
i huvudsak följande. Det vore numera på goda grunder en
allmän strävan att så mycket som möjligt inskränka söndagsarbetet.
Fotografyrkets utövare torde vara bland de få yrkesmän, för vilka
ännu inga som helst lagbestämmelser i sådan riktning förefunnes;
7 kap. 3 § strafflagen angående sabbatsbrott hade nämligen icke
ansetts tillämplig å sådant arbete. Även om olägenheter och förluster
för eu eller annan fotograf kunde till eu början vara förknippade
med ett förbud av förevarande art, dä allmänheten i stor
utsträckning vant sig att anlita fotograf å sou- och helgdagar,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 15.) 1

Motionen.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Yttranden i
anledning a
motionen.

skulle dock allmänheten snart nog komma att finna sig tillrätta i
de nya förhållandena.

Utskottet har lämnat sammanslutningen av landets fotografer,
Svenska Fotografernas Förbund, tillfälle att själv eller genom sin
styrelse yttra sig över motionen, och har nämnda styrelse i eu till
utskottet ingiven skrivelse, med anförande att åsikterna i frågan vore
synnerligen delade såväl inom förbundet som inom styrelsen, utan
att själv taga ståndpunkt till motionen framhållit åtskilliga skäl,
som åberopats såväl för som emot det ifrågasatta förbudet. De
återgivna skälen för förbud sammanfalla med vad motionären yttrat,
varjämte anfördes, att det gjorts gällande, att mänga fotografer
önskade undvika söndagsarbete men av konkurrenshänsyn nödsakats
arbeta så gott som årets alla dagar, ävensom att jämväl biträden
måste i icke ringa utsträckning arbeta å sön- och helgdagar.

Mot förbud hade enligt skrivelsen erinrats följande:

Ett förbud att fotografera å sön- och helgdagar skulle medföra
för en stor del av kåren försämrad ekonomi, för en del yrkesutövare
svåra, ekonomiska förhållanden, för några fullständig ruin.
Påståendet, att det ekonomiska avbräck, som ett förbud skulle medföra,
endast skulle vara övergående, vore falskt, tv dels kunde eu
stor mängd fotograferingar endast ske å sön- och helgdagar, dels
skulle en stor del tillfällighetsfotograferingar bortfalla. De fotografer,
som huvudsakligen hade fotografering å sön- och helgdagar, kunde
i de flesta fall i stället bereda sig ledighet någon av veckans övriga
dagar, varför ett förbud med hänsyn till vila icke vore behövligt.
Förbudet skulle med säkerhet leda till utsträckt kvällsarbete, vilket
knappast kunde sägas vara någon vinst. För övrigt kunde fotografering
å kvällarna endast ske på platser, där elektriskt ljus funnes.
Där sä icke vore fallet, måste fotograferingen ske mitt på dagen,
och sön- och helgdagar vore de enda dagar, då de flesta människor
hade ledigt den tiden på dagen. Å platser, där befolkningen måste
färdas längre sträckor för att träffa fotografen, kunde i de flesta
fall endast sön- och helgdagar ifrågakomma för fotografering. Ett
förbud skulle otvivelaktigt leda till talrika lagöverträdelser på grund
av svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att kontrollera detsammas
efterlevnad; så till exempel torde amatörer och s. k. amatörer
icke kunna hindras att fotografera å sön- och helgdagar, men

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. H

ingen kontroll kunde förhindra, att de sedermera toge betalt för
sina fotografier.

Till utskottet har vidare ingivits ett stort antal lika lydande,
till utskottets ordförande ställda, tryckta skrivelser, undertecknade
av 327 yrkesfotografer i skilda delar av landet.*) I nämnda skrivelser
hemställes, att utskottet mätte avstyrka bifall till motionen, och
fram hålles till stöd för detta yrkande i huvudsak samma skäl mot
förbudslagstiftning, som nyss återgivits. Därjämte har i skrivelserna
anmärkts bland annat, att något fotografiskt arbete i egentlig mening
icke utfördes på söndagen, utan att allenast tagning av plåtar, s.. k.
sittning, då ägde ram, varjämte understrukits, att för de fotografer,
som både sina kunder bland den fattigare befolkningen, söndagsstängning
skulle medföra så stor ekonomisk skada, att mänga av
dem skulle tvingas att upphöra med sin rörelse.

Till utskottet hava därjämte överlämnats skrivelser från två
utövare av fotograf yrket, vilka båda uttalat sig för införande av
det ifrågasatta förbudet.

De religiösa hänsyn, som företrädesvis torde liava föranlett utskottet
motionen, må vara värda beaktande, men så länge inom vidsträckta
områden av mänsklig verksamhet söndagsarbete ej funnits inom
vårt land böra genom lagstiftning förbjudas, synes ifrågavarande
yrkesutövning, vilken icke kan anses verka särskilt störande, icke
böra av religiösa skäl bliva föremål för särskilt ingripande.

Ur näringspolitisk synpunkt må framhållas, att, såsom av de
inkomna uttalandena framgår, behovet och lämpligheten av det
ifrågasatta förbudet äro föremål för mycket delade meningar bland
fotograferna själva. Det synes icke uteslutet, att på sätt som framhållits
ett förbud mot söndagsarbete för många, företrädesvis mindre,
fotografer skulle medföra allvarliga konsekvenser av ekonomisk art.

Den av de i frågan framkomna synpunkterna, som synes utskottet
mest beaktansvärd, avser beredande av söndagsvila för de
hos fotograferna anställda biträdena. För dessa synes en reglering

*) Enligt från socialstyrelsen inhämtad uppgift finnas f. n. inom landet 573 manliga och
325 kvinnliga yrkesfotografer samt 312 manliga och 638 kvinnliga fotografbiträden. Till
Svenska Fotografernas Förbund äro. enligt uppgift från dess ordförande, anslutna omkring
■100 fotografer av båda könen.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

av arbetstiden vara lika berättigad som för andra yrkesgrupper, för
vilka söndagsarbetet inskränkts eller är avsett att inskränkas. ’ Då
emellertid fotografernas söndagsarbete, enligt vad inom utskottet
upplysts, åtminstone å många platser torde utföras utan biträdens
medverkan, har utskottet funnit den av motionären påyrkade lagstiftningen
ej äga avgörande betydelse ur synpunkten av omvårdnad
om biträdena. I vad frågan innefattar denna angelägenhet, torde
densamma lämpligen böi*a i annat sammanhang upptagas till prövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte til] någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

Stockholm, Ölkar Eklunds boktryckeri, 1919.