Andra lagutskottets utlåtande Nr l.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 februari 1919 kl. o e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa invallningsföretags
hänförande under lagen om dikning och
annan avledning av vatten den 20 juni 1879.

Närvarande: herrar Dahl, von Sneidern, Ernst Lindblad, Jacob Larsson, Östberg*, Hult*,
Alfred Petrén*, Boberg, Tengvall*, Magnusson i Kalmar, Andersson i
Knäppinge*, Johansson i Trollhättan, Hagman i Stockholm, Bäckman och
Johansson i Vittinge*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion Herr Pdrr*''
nr 18, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Pehrsson i Bräms-8 motion^

torp hemställt det riksdagen ville förklara, att ett företag, avseende att
genom invallning och utpumpning torrlägga ett område, omfattande Foteviken
samt angränsande delar inom St. Hammars, Vellinge och Eskilstorps
m. fl. socknar i Skytts härad av Malmöhus län, måtte anses utgöra sådant
vattenavledningsföretag, som avses i nu gällande lag om dikning och
annan avledning av vatten den 20 juni 1879.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»På grund av det alltmer stegrade behovet av ökad livsmedelsproduktion,
som under de senaste åren gjort sig gällande inom vårt land
ävensom med tanke fästad därpå, att en sådan ökad produktion och ett
tillvaratagande av alla de möjligheter, som kunna bidraga därtill, äro av
Bihang till riksdagens ‘protokoll 1919. 9 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1). 1

Herr Jeppaaons
motion.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

den största betydelse, även under gyrnnsammare allmänna förhållanden än
de nuvarande, hava strandägare utmed den av Öresund bildade s. k.
Foteviken i Skytts härad av Malmöhus län planerat bildandet av en
förening, förslagsvis benämnd ''Fotevikens invallnings- och fastighetsförening
med begränsad personlig ansvarighet’, och med ändamål att
efter förvärvad koncession genom invallning och utpumpning torrlägga
ett område, omfattande Foteviken samt angränsande delar inom St. Hammars,
Vellinge, Eskilstorps in. fl. socknar inom Skytts härad av Malmöhus
län, samt använda den Htvunna arealen på bästa sätt för jordbruks-,
industriellt m. fl. ändamål.

Såsom medlemmar i föreningen hava tecknat eller beräknas komma
att teckna sig omkring 85 å 90 % av alla strand- och skiftesägare invid
viken, och hava flertalet övriga ägare undertecknat en förklaring, att från
deras sida hinder icke möta mot invallningens genomförande samt att de
äro villiga att deltaga i den kostnad därför, som av statens lantbruksingenjör
kan beräknas komma att falla på deras andelar.

Särskild fiskerätt i eller annat utnyttjande av viken eller densamma
tillstötande vattendrag förefinnes ej, och torde hinder från det allmännas
sida icke kunna ifrågakomma.

Genom företagets utförande beräknas komma att vinnas för brukning
som åker dels omkring 650 hektar av vikens botten, dels omkring
500 hektar omkring viken belägna, nu vattensjuka marker.

Den stora vinst, som sålunda genom företaget skulle uppstå, och
det livliga intresse för företaget, som genom den redan skedda anslutningen
till föreningen av strand- och skiftesägarne visats förefinnas, sy7nas
giva vid handen, att företaget i ekonomiskt hänseende kan anses tryggat.

För ett företag av den beskaffenhet och stora omfattning som det
ifrågavarande torde det emellertid vara nödvändigt, att detsamma i rättsligt
hänseende är så grundat, att trygghet för dess genomförande och
framtida vidmakthållande förefinnes. Nu gällande lagar och författningar
torde emellertid ej medgiva vinnande av sådan trygghet.

Den lag, till vilken frågor om invallning närmast synas kunna
hänföras, lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni
1879, torde nämligen ej med bindande verkan äga tillämpning beträffande
invallning.»

I samband härmed har andra lagutskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren av herr Jeppsson väckt, till lagutskott hänvisad
motion, nr 239, däri hemställts, det riksdagen ville förklara, att det före -

Andra lagutskottets utlåtande Nr t. *

lag, som avsåge att genom invallning och pumpning torrlägga sjön Vesan
i Gammalstorps in. fl. socknar i Blekinge län, måtte få anses utgöra
sådant vattenavledningsföretag, som i lagen om dikning och annan avledning
av vatten den 20 juni 1879 avses.

Till stöd för sin ifrågavavarande framställning har motionären, med
åberopande av herr Pehrssons i Bramstorp ovanberörda motion, anfört i
huvudsak följande:

»Liknande förhållanden som rörande Foteviken äro förhanden jämväl
beträffande ett annat betydande område inom vårt land, nämligen
den s. k. sjön Vesan inom Gammalstorps m. fl. socknar i Blekinge län.
Erforderlig torrläggning och utnyttjande för jordbruksändaraål av detta
område har länge varit ett önskemål inom orten, men har sådan icke
kunnat komma till stånd, enär densamma måste ske genom invallning
och pumpning.»

Berörda företags snara genomförande, framhåller motionären vidare,
skulle komma att tillföra orten och därmed landet i dess helhet avsevärda
fördelar.

Frågan om infogande i lagstiftningen av bestämmelser angående
jords torrläggning genom invallning har vid flera tillfällen varit föremål
för de lagstiftande myndigheternas uppmärksamhet. Redan i det av nya
lagberedningen den 20 december 1877 avlämnade förslaget till förordning
angående torrläggning av jord funnos sådana bestämmelser. I den proposition,
som på grundval av detta förslag förelädes 1879 års riksdag,
hade emellertid stadgandena angående invallning uteslutits på det av
dåvarande chefen för justitiedepartementet anförda skäl, att han efter de
anmärkningar, som vid granskningen inom högsta domstolen framställts
mot förslaget i denna del, tvekade att tillstyrka medgivande till ifrågavarande,
hittills för vår lagstiftning främmande tvångsrätt, då ett trängande
behov av lagstiftning i detta ämne icke ådagalagts. Frågan upptogs
därefter av enskilda motionärer vid riksdagarne 1893 och 1906, och på
hemställan av lagutskottet beslöts vid sistnämnda riksdag att hos Kungl.
Maj:t anhålla om lagstiftning i ämnet. I det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna
den 17 december 1910 avlåtna förslaget till vattenlag
upptogos därefter i ett särskilt kapitel av vattenlagen bestämmelser om
invallning. Jämväl dessa stadganden hava emellertid, enligt vad från
Kungl. Maj:ts sida i annat sammanhang anförts, varit föremål för sådana
erinringar från olika myndigheters sida att, ehuru det trängande behovet
av lagstiftning i ämnet erkänts, en mera ingående omarbetning av för -

Utskottet.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

slaget i denna del ansetts av behovet påkallad, innan proposition i ämnet
kan föreläggas riksdagen. Någon dylik proposition lär icke vara att förvänta
till innevarande riksdag.

Bestämmelser angående in vallning saknas således fortfarande i svensk
rätt, och av föreliggande rättsfall bestyrkes, att företag av ifrågavarande
slag icke kunna anses falla inom tillämpningsområdet för 1879 års lag
om dikning och annan avledning av vatten.

De av motionärerna till stöd för deras särskilda hemställanden
anförda skäl torde bestyrka, att ett starkt behov av lagstiftning i frågan
föreligger. Det är uppenbart, att saknaden av rättsregler rörande dylika
företags utförande lägger mycket starka hinder i vägen för åvägabringandet
och vidmakthållandet av invallningsföretag. Med hänsyn till nuvarande
tekniska möjligheter samt den utbredda tillgången till elektrisk kraft
kunna sådana företag numera beräknas vara lättare ekonomiskt genomförbara
och förväntas i produktionshänseende bliva av avsevärd betydelse
för landet, därest de erhålla erforderligt stöd i lagstiftningen.

Ehuru utskottet således finner syftet med motionerna vara beaktansvärt,
anser utskottet det dock icke vara möjligt att på sätt motionärerna
föreslagit söka uppnå detta syfte genom en kasuell tillämpning av lagbestämmelser,
avsedda för annan förutsättning.

Utskottet vill emellertid giva uttryck åt den förhoppningen, att det
pågående arbetet å ny lagstiftning för den defensiva vattenrätten snarast
möjligt måtte resultera i slutligt förslag och att därvid jämväl ifrågavarande
spörsmål måtte vinna ändamålsenligt beaktande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nr 18 i andra kammaren
av herr Pehrsson i Bramstorp och nr 239 i
andra kammaren av herr Jeppsson, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1919.

På andra lagutskottets vägnar:

ADOLF DAHL.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERI AKTIEBOLA OKT, 1»1W