Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7

I

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1919 kl. */„ 2 e. m

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungi
Maj:t med begäran om utredning rörande lämpligaste sättet
för statsbidrags utgående till stenröjning av odlad jord

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottets förberedande behandling
hänvisade likalydande motioner, nämligen nr 4 i första kammaren
av herr Pålsson och nr 23 i andra kammaren av herr Pehrsson i lira in storp
m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om utledning av lämpligaste sättet för statsbidrags utgående
till stenröjning av redan odlad jord.

'' Till stöd för den i motionerna gjorda framställningen har i huvudsak
anförts följande:

»_ — — Tyvärr hava Sveriges jordbrukare att kämpa med större

naturmotstånd än andra länders jordbrukare. Dels mot kargare natur och
oblid väderlek, men dels, och det kan icke utan statens hjälp övervinnas,
mot stort tekniskt motstånd. Dess värre har Sveriges urgrund, gnejs- och
granitmassiven, under istiden lämnat allt för många spår efter sig i landets
odlade slättmarker och dalgångar. Att Sverige är »stenrikt», är tyvärr
sant. Det är så vanligt att se stora delar av Sveriges sedan generationer
odlade jord översållad med s. k. jordfasta stenar, att man blir förvånad
över att den första odlaren sökt sin utkomst i kamp mot dessa giganter.
Att denna kamp i många fall ändats med odlarens seger synes på de
mäktiga stengärden, som omhägna rätt stenfria jordlotter.

Med stigande arbetspris omöjliggöres dock den enskilde jordbrukarens
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 10 samt. .9 höft. (Nr 7.) 1

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.

<2

kamp mot stenjättarna. Det blir för dyrt att spränga och bortforsla stenen
Men jordbruket kan icke idkas, om icke stenen bortforslas. De dyra
arbetskrafterna tvinga jordbrukaren till utsträckt användning av tekniska
hjälpmedel, maskiner, bättre plogar m. m. De stora stenarna hindra dessa
maskiners användning. Här äro motsättningarna olösliga. Jordbrukareu
har endast tvenne saker att välja på, att nedlägga jordbruket å stenrik
åker eller också av brist på billig arbetskraft taga en minimal skörd å
densamma; då den stenrika åkerarealen procentvis är rätt betydlig, bli
båda utvägarna en stor nationell förlust. Annat vore, om staten kunde
hjälpa med den ekonomiska utgiften härvidlag, nämligen anskaffa eller
bidraga till anskaffning av dynamit till stensprängningen, och jordbrukaren
bortforsla stenstyckena. Då skulle säkerligen kampen mot åkerstenen taga
förnyad fart. Anslag i denna form är lika berättigad som anslag till
vattenavledningar, dräneringar in. m., vilka anslag den »stenrike» jordbrukaren
i allmänhet icke kan få del av, då hans jord icke lämpar sig
för sådana jordförbättringar. Sådan hjälp skulle således endast jämställa
honom med brukaren av stenfri jord. Om statens hjälp härvidlag gavs
in natura i form av dynamit efter eventuell ansökan, stödd av kommunalmyndigheter,
skulle inget underslev kunna bedrivas, i synnerhet som förbindelse
gives på, att statshjälpen endast tick användas å redan odlad jord
Kanske kunde anslaget f. n. begränsas till bortröjande av sten, hinderlig
för maskinell ytbehandling av jorden i form av så- och skördemaskiner.

Utskottet

Under årens lopp hava, såsom jämväl av motionärerna framhållits, av
riksdagen till jordbrukets och dess binäringars främjande i olika hänseenden
anvisats betydande medel. Det kan i detta sammanhang vara nog att
erinra om dels de särskilt inrättade fonderna: odlingslånefonden, allmänna
och norrländska nyodlingsfonderna, täckdikningslånefonden och dräneringsfonden,
dels allmänna och norrländska avdikningsanslagen samt de av 1918
års lagtima riksdag för beredande av statsbidrag till vissa nyodlingsföretag
m. m. anvisade anslagen, dels ock de av riksdagen till åtgärder för höjande
av det mindre jordbruket anvisade medlen.

Enligt för dessa fonder och anslag gällande bestämmelser kunna emellertid
icke därifrån medel erhållas för stenröjning av redan odlad jord. Då
det likväl, icke minst under rådande förhållanden, är ett statsintresse av
vikt, att de av motionärerna avsedda jordförbättringarna utföras, men dessa,,
särskilt vad beträffar mindre jordbruk, med nuvarande arbetspris ej sällan

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.

3

för den enskilde måste kommu att ställa sig alltför .dyrbara för att ifrågakomma,
synes det utskottet kunna vara förtjänt att taga under övervägande,
huruvida icke staten borde bidraga härtill. Detta torde lämpligen kunna
ske genom ändring av de för någon av ovanberörda fonder eller anslag
utfärdade bestämmelser. Frågan torde emellertid böra göras till föremål
för utredning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av förevarande niotio
ner, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl
Maj:t ville låta utreda, om, i vad män och på vad sätt
staten må lämna bidrag till stenröjning av odlad jord,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utred
ningen kan föranleda

Stockholm den 17 februari 1919

På jordbruksutskottets vägnar

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Hellström, greve Wachtmeister,
Bartbelson, friherre Silfverschiöld, Nilsson, Sjöblom, Jo
hansson i Uppmälby, Sävström, Pettersson, Öhman, Magnusson,
Igel, Larsson och Ericson i Oberga.

Reservation

av herr Sjöblom