Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1919 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utanordnande av viss
del utav de för Ottenby statsstuteri avsatta medel m. m.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 197, av herr Osberg m. fl. har hemställts, att riksdagen ville
besluta att för i motionen angivna ändamål av de för Ottenby statsstuteri
avsatta medel till stuteriöverstyrelsens förfogande ställa högst 400,000
kronor och att därefter årligen och tillsvidare av hästavelsfondens medel,
till inköp av kvalificerade stoföl och ungston anvisa 75,000 kronor, att
fördelas med 25,000 kronor till vardera av de tre typerna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.
Det är en känd sak, att bland våra husdjur intet under uppfödningen
är för sin utveckling i viss riktning och typ så beroende av
natur och klimatiska förhållanden som hästen. Sålunda har erfarenheten
givit vid handen, att den nordsvenska hästens speciella egenskaper till
stor del äro att tillskriva de för de nordliga delarna av vårt land och
Norge särskilt utmärkande förhållandena i nämnda avseende. Vad
ardennerhästen (den s. k. belgiska hästen) beträffar, av vilken avelsdjur
i vårt land erhållas företrädesvis genom import från Belgien, Rehnprovinserna
och Holland, fordrar denne för att kunna utveckla sig i
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 10 saml. 22 höft. (Nr 33.) 1
Utskottet.
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
önskvärd riktning riklig tillgång på voluminöst och kraftigt foder, i fråga
varom nämnda länder äro särskilt väl utrustade. Rörande slutligen den
varmblodiga rasen, så bär erfarenheten visat, att Ölands klimat och
säregna växtlighet alldeles särskilt lämpar sig för bedrivande av denna
avel, varemot de betingelser, som enligt vad ovan antytts böra förefinnas
för en framgångsrik och målmedveten uppfödning av hästar av nordsvensk-
och ardennertfyp, där icke förefinnas.
Av vad utskottet nu anfört torde framgå, att utskottet icke kan
instämma med motionärerna i vad de framhållit rörande lämpligheten
att till det av statsmakterna beslutade statsstuteriet för varmblodig avel
vid Ottenby förlägga uppfödning av avelsdjur, representerande jämväl
den nordsvenska och ardennerrasen.
Vad beträffar motionärernas förslag om upprättande av avelscentra
för de båda kallblodiga raserna skulle sådana enligt motionärernas förmenande
kunna på det sätt ordnas, att staten till intresserade uppfödare
inom ett begränsat område på vissa villkor utlämnade framstående ungston
att användas till avel. Åt detta förslag — enligt vilket för övrigt
åt begreppet avelscentrum givits en innebörd, som icke överensstämmer
med vad som i allmänhet därmed avses eller en å en egendom befintlig
av avelsdjur bestående särskilt utmärkt besättning, varifrån avelsdjur
spridas till olika delar av landet — kan utskottet icke heller skänka sin
anslutning.
Utskottet tillåter sig i detta avseende först erinra vad stuteriöverstyrelsen
i ett den 5 juni 1918 avgivet utlåtande till Kungl. Maj:t
anfört i anledning av gjord framställning i fråga om lämpligaste sättet
för användningen av statens hästavelsfond för främjande av såväl den
varmblodiga som den kallblodiga hästaveln. Styrelsen har däri framhållit,
att det enda verkligt effektiva sättet, på vilket bästavelscentra
torde kunna anordnas vore upprättande av stuterier. Anläggandet av
sådana stuterier för kallblodiga hästar har stuteriöverstyrelsen av flera
skäl ej kunnat förorda och vore dylika för övrigt enligt styrelsens uppfattning
ej av behovet påkallade. Den relativt höga ståndpunkt, den
svenska ardenneraveln nu intoge, vore ett bevis på att denna avel, målmedvetet
ledd, har kunnat utveckla sig kraftigt och i rätt riktning utan
annat understöd än det, som hittills kommit den till del från stat, hushållningssällskap
och avelsföreningar. Det organiserade arbetet för den
nordsvenska hästavelns höjande vore av betydligt yngre datum, och
denna avel kunde därför ännu ej påvisa liknande framsteg som ardenneraveln.
Det största hindret härför vore bristen på framstående ston.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33. 3
Denna kunde dock ej avhjälpas eller minskas genom .anordnandet av avelscentra,
utan endast genom fortsatt sakkunnigt urval och tillvaratagande
av den egna avelns bästa produkter samt genom import av förstklassiga
gudbrandsdalska ston, i den mån import av sådana kunde utverkas.
I detta senare fall borde staten giva sitt understöd. Men att staten
skulle på uteslutande egen bekostnad importera eller inom landet uppköpa
ston och »på vissa villkor utlämna dem till fritt begagnande åt
intresserade lantmän inom ett begränsat område och där uppställa ett
par förstklassiga beskälare», vore en åtgärd, som styrelsen icke kunnat
förorda. Inom landet varande avelsston av värde befunne sig enligt
stuteriöverstyrelsens uppfattning säkerligen i goda uppfödarehänder och
komme aveln till godo utan statens direkta ingripande. Det torde i
varje fall även kunna ifrågasättas, om hästuppfödarna skulle vara villiga
att avhända sig ett förstklassigt stomaterial och huruvida det skulle vara
riktigt att locka dem därtill, vilket endast kunde ske genom mycket
höga pris. Priserna på bättre avelsston vore redan så uppdrivna, att största
delen ^ av statens hästavelsfond säkerligen skulle komma att tagas i
anspråk för så vitt det framställda förslaget skulle genomföras i nämnvärd
omfattning. Styrelsen hade dessutom den uppfattningen, att uppfödarna
med större intresse omfattade och vårdade de egna stona än
sådana, som lämnades dem i inackordering. Försök, som i nu ifrågavarande
avseende företagits, hade heller icke slagit väl ut.
Utskottet, som biträder den av stuteriöverstyrelsen sålunda hävdade
uppfattningen, vill därjämte vad angår den nordsvenska rasen,
vilken för övrigt visat sig ekonomiskt lönande, särskilt erinra om den
medelst statsbidrag uppehållna hingstuppfödningsanstalten vid Vången i
Jämtlands län. Beträffande ardennerrasen synes det stora intresse, varmed
ardenneraveln omfattas av de ensuilda hästuppfödarna i landet och
den framgångsrika utveckling, som särskilt inom vissa trakter ernåtts
för produktion just vad gäller avelsmaterial, väl borga för rasens alltjämt
fortgående utveckling utan något ytterligare understöd från statens
sida.
Vad slutligen angår det i motionen framställda förslaget i fråga
om förändrat sätt för uppförande av de för Ottenbystuteriet erforderliga
byggnader bär utskottet tillhandahållits för ändamålet uppgjorda
ritningar och kostnadsförslag. Utskottet har emellertid av dessa, vilka
för övrigt i vissa avseenden visat sig ofullständiga, icke föranletts att
tillstyrka ett frångående av den plan i nu ifrågavarande avseende, som
innefattas i av statsmakterna redan fattat beslut i ämnet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 mars 1919.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: se utl&tande nr 30.
STOCKHOLM, ISAÄC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.