Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ul.
L
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1919 kl. */, 1 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående tillägg till 33
§ i lagen om väghållning sbesvärets idgörande på landet.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 83, har herr Lindblad, Ernst hemställt, att riksdagen
ville för sin del besluta följande tillägg till § 33 i 1891 års lag om
väghållningsbesvärets utgörande på landet:
Där vägstyrelse finner behövligt, att hämtning av grus till de allmänna
vägarnas underhåll från upplåtet grustag skyddas genom särskilda bestämmelser,
må framställning härom göras hos Konungens befallningskavande, som
föreskriver de närmare villkor, varunder grushämtningen får ske. För förseelser
mot sådana lagligen tillkomna bestämmelser må vite från 10 till 100
kronor stadgas, och äger Konungens befallningshavande på anmälan från vägstyrelse
eller landsfiskal förbjuda den, som gjort sig skyldig till upprepade förseelser
härutinnan, att använda visst grustag och i stället hänvisa honom till
annat sådant.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, tilllåter
sig utskottet hänvisa till motionen.
33 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet lyder:
»Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll utan
ersättning tagas efter vederbörande skogstjänstemans anvisning.
Om hämtning av väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner
stadgas särskilt.
Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll,
och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger häradsrätten,
då väghållningsskyldig eller vägstyrelsen därom instämmer talan
bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 10 sand. 8 käft. (Nr 13.) l
Utskottets
%
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.
för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall
utgivas.»
Motionären gör nu gällande, att bestämmelser saknas därom, huru de
inom vägdistrikten förefintliga grusgroparna skola skötas, samt att erfarenheten
visat, att dessa gropar vanvårdas, något som vägstyrelserna icke skulle
äga makt att hindra. Det vore därför nödvändigt, att tillsynen och skötseln
av grustagen gjordes mera effektiv.
I anledning av motionärens förmenande, att författningsbestämmelser i
ämnet skulle saknas, kan framhållas dels kungl. kungörelsen den 2 juni
1905 angående rättighet till hämtning av väglagningsämnen från kronans
jordbruksdomäner, dels ock stadgandet i 34 § väglagen, att det tillkommer
länsstyrelse att övervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför
erforderliga åtgärder. I den mån härutöver närmare bestämmelser erfordras
för avhjälpande av de angivna missförhållandena, torde därmed böra anstå
till prövningen av de förslag, som av vägkommissionen redan framlagts
eller framdeles kunna vara att förvänta, då frågan om väghållningen å landet
i hela dess vidd kommer under riksdagens behandling, och vill utskottet
framhålla, att enligt kommissionens förslag väghållningen i allmänhet skall
utbjudas på entreprenad. Ett genomförande av förslaget i denna del skulle
sålunda i viss grad lösa berörda svårigheter och torde därför så mycket
mera anledning förefinnas att avvakta framläggandet av det förslag, Kungl.
Maj:t kan komma att i anledning av den verkställda utredningen förelägga
riksdagen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 februari 1919.
På jordbruksutskottets vägnar:
EAOUL HAMILTON.
Närvarande: Herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Holmquist, Hellström, greve Wachtmeister,
Barthelson, friherre Silfverschiöld, Nilsson, Öberg, Sjöblom, Johansson i Uppmälby, Lundström
och Sävström, Öhman, Magnusson, Ericson i Oberga.
Reservation
av herr Barthelson mot utskottets motivering.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1919.