Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1919 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

I en till riksdagen den 7 februari 1919 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 79, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för
tiden till den 1 mars 1920 begagna den i 6 § andra stycket av lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda rätten att utgiva
sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver
vad som finnes angivet i första stycket av samma paragraf.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Jag anhåller att få anmäla en från herrar fullmäktige i riksbanken
inkommen skrivelse rörande frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt.
Innan jag ingår på skrivelsens innehåll, torde jag få redogöra
för tillkomsten av gällande bestämmelser i ämnet.

De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt,
vilka ägde tillämpning vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna
i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
(nr 27), sådana dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913
(nr 107).

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till
det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska
kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett
belopp av etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att
riksbankens utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 6 käft. (Nr 9.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

metalliska kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen
meddelades, såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru
bankens metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kungl.
Maj:t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av
5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,
såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande
lydelse:

»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen
nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är
samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd
med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett
belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige
i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar
till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av
sedelutgivningsrätten må hava utgivits».

Till grund för berörda förslag låg en av fullmäktige i riksbanken
i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att
riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden för krigsutbrottet —
framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande krisen
med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt, att
riksbankens sedelutgivniugsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla berättigade
anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken,
kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda
förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige
i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till
den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med
riksdagens beslut lag (nr 176) angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken
med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande
bestämmelserna, som möjliggjorde en tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,
måtte få gälla jämväl för tiden från avslutandet av
det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd
härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

3

miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken
enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till
användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt
sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva
anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige
dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna
ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande
ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om
riksdagen vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra
skrivelse anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten,
talade enligt deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts
bibehållande även under tiden efter det den samlade
riksdagen åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författa
ngsför sia g, enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels till 6 § i lagen för Sveriges riksbank läggas ett stycke av
följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;
åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna
rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven
ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

dels och utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att
i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande
detta lagförslag av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de
belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den
allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av
sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då nu församlad»
riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.

Dessa författningsförslag förelädes genom proposition den 30 april
1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande
delar.

4

Banköutskottets utlåtande Nr 9.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut
utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).

Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till finansdepartementet
med en skrivelse, däri de dels hemställde om medgivande
att begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda
extra sedelutgivningsrätt dels ock på anförda skäl föreslogo,
att genom en tillfällig lag måtte förordnas, att Konungen finge på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontoret under tiden till den 15 januari 1919 medgiva
riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem miljoner
kronor sedlar.

I anledning av vad fullmäktige sålunda hemställt, föreslog Kungl.
Maj:t genom en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 450, 1918
års lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss
ökad sedelutgivningsrätt, dels ock medgiva, att riksbanken finge begagna
den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda
rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 125,000,000
kronor.

Uti skrivelse den 14 juni 1918, nr 409, meddelade riksdagen, att
riksdagen dels medgivit, att riksbanken finge för tiden till den 1 mars
1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank
omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
etthundratjugufem miljoner kronor, dels ock med en mindre jämkning
antagit det framlagda förslaget till lag angående rätt för Konungen att
i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

I överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t dels
i skrivelse den 20 juni 1918 medgivit riksbanken att för tiden till den
1 mars 1919 begagna den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges
riksbank omförmälda sedelutgivningsrätt dels ock, likaledes den 20 juni
1918, utfärdat lag (nr 479) angående rätt för Konungen att i vissa fall
medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande nämnda lag
av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken
rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor
utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

ö

det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga
sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning
av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till
dess ny riksdag sammanträder.

Sedan nämnda lag upphört att gälla i och med det, att urtima riksdag
sammanträdde under sistlidne höst, avlät Kungl. Maj:t, efter framställning
av fullmäktige i riksbanken, den 22 november 1918 till urtima
riksdagen en proposition, nr 35, med förslag till lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt,
vilket förslag var av enahanda lydelse som lagen den 20 juni 1918
och avsett att gälla till dess ny riksdag åter sammanträdde.

Propositionen blev av urtima riksdagen, enligt meddelande i dess
skrivelse nr 31, bifallen och utfärdades författning i ämnet den 20
december 1918 (nr 981).

Genom beslut samma den 20 december har Kungl. Makt medgivit
riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125,000,000
kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lagen
den 25 maj 1915.

Uti sin av mig här ovan först berörda, den 4 innevarande februari Fullmäktige
inkomna framställning anföra fullmäktige — efter att hava erinrat om den nk8banlcenenligt
beslutet den 20 juni 1918 riksbanken medgivna ökningen av
sedelutgivningsrätten — följande:

»Beloppet av utelöpande sedlar har visserligen under tiden från
den 31 sistlidna december till den 25 januari visat en stadig och betydande
tillbakagång med i runt tal 124 miljoner kronor, men enligt
veckorapporten av den 1 i denna månad ökades sedelcirkulationen ånyo
med 41 miljoner kronor. Om förhållandena under den närmaste tiden
utveckla sig på samma sätt som under sistlidna år, är en betydande
ökning av sedelcirkulationen att vänta vid utgången såväl av innevarande
som nästkommande månad. Fullmäktige anse därför, att riksbanken
fortfarande är i behov av nu ifrågavarande sedelutgivningsrätt
till belopp av etthundratjugufem miljoner kronor, och hemställa följaktligen,
att Eders Kungl. Maj:t ville genom proposition till riksdagen

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

Fullmäktige i
riksgäldskontoret.

Departe mentschefen.

Utskottet.

utverka medgivande åt riksbanken att begagna samma sedelntgivningsrätt
under ytterligare ett år eller till den 1 mars 1920.»

Uti utlåtande av den 6 i denna månad hava fullmäktige i riksgäldskontoret
förklarat sig ej hava något att erinra mot framställningen.

Ur riksbankens rapporter må bär meddelas, att den 31 december
1918 funnos utelöpande sedlar till ett belopp av 813,533,908 kronor
12 öre, under det att den obegagnade sedelutgivningsrätten uppgick till
ett belopp av 104,609,927 kronor 84 öre. Motsvarande siffror för den
1 februari utgjorde respektive 730,369,162 kronor 12 öre och 104,475,718
kronor 77 öre. I båda fallen bar sedelutgivningsrätten beräknats
375,000,000 kronor högre än det belopp, vartill dubbla summan av riksbankens
metalliska kassa uppgått.

Det av fullmäktige i riksbanken äskade medgivandet synes mig
på grund av rådande förhållauden böra lämnas; och är jag ense med
fullmäktige därom, att tillståndet bör avse ett år, räknat från innevarande
månads utgång. I detta sammanhang anser jag det böra för riksdagens
kännedom omnämnas, att fullmäktige i riksbanken, enligt vad jag
erfarit, anse sig fortfarande äga utgiva sedlar jämväl enligt beslutet den
20 december 1918.»

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen
ansett det böra för riksdagens kännedom omnämnas, att fullmäktige i
riksbanken, enligt vad departementschefen erfarit, ansåge sig fortfarande
äga utgiva sedlar jämväl enligt beslutet den 20 december 1918.

Enligt vad fullmäktige i skrivelse till utskottet den 17 innevarande
februari meddelat hava emellertid fullmäktige i en samma dag till chefen
för kungl. finansdepartementet avlämnad skrivelse anmält, att riksbanken
icke för närvarande begagnade den sedelutgivningsrätt, som medgivits
densamma enligt nyssnämnda kungl. brev.

Av riksbankens senaste rapport för den 15 innevarande februari,
framgår, att sedelutgivningsrätten då beräknats till 250 miljoner kronor
utöver dubbla beloppet av metalliska kassan, samt att sedelcirkulationen
uppgick till 706,441,579 kronor 12 öre och den obegagnade sedelutgivningsrätten
till 115,368,294 kronor 71 öre. Under sådana förhållanden
anser även utskottet, att riksbanken fortfarande är i behov av
här ifrågavarande sedelutgivningsrätt till belopp av 125 miljoner kronor;
och har utskottet icke något att erinra mot att det begärda medgivandet
lämnas för ett år, räknat från och med den 1 nästkommande mars.

Banlcoutskottets utlåtande Nr 9.

7

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 79
må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 februari 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, friherre Langenskiöld, Boos,
Hedenström, Modig, Lindley och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Gustafsson i Örebro, Bogren, Borg, Sonimelius, Jonsson i
Gtimboda, Bäcklund, Loven och Hagman.