Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1919 kl. 12 m.

Utlåtande, angående rätt till tjänsteår sb er åkning för två tjänstemän
i riksbanken.

Med skrivelse den 20 sistlidna mars hava fullmäktige i riksbanken
överlämnat till bankoutskottet ställda, inom behörig tid till fullmäktige
ingivna skrivelser från bankkommissarien C. G. Dahlgren och kamreraren
vid riksbankens huvudkontor J. A. M. Cadovius angående tjänsteår
sberäkning.

Dahlgren anför följande:

»Undertecknad, som den 27 november 1913 förordnades att efter bankofullmäktigen
B. Norberg upprätthålla tjänst i 4:e graden vid riksbankens huvudkontor
samt sedermera oavbrutet skött denna tjänst till den 12 juli 1917, då jag utnämndes
till ordinarie tjänsteman i graden, får härmed vördsamt anhålla, det
bankoutskottet välvilligt ''måtte utverka riksdagens medgivande, att den tid, varunder
jag sålunda på förordnande oavbrutet upprätthållit tjänst i 4:e graden före
min utnämning, måtte räknas'' mig till godo vid beräknande av ålderstillägg i
graden.»

Cadovius har anfört:

»Undertecknad får härmed vördsamt anhålla att i och för erhållande av
ålderstillägg den tid måtte få räknas mig till godo, under vilken jag oavbrutet
till min utnämning i tredje graden vid riksbankens huvudkontor innehaft förordnande
i nämnda grad i succession efter bankofullmäktigen It. Norberg.»

För egen del hava fullmäktige anfört följande:

»Då i flera fall inträffat, att till verkställande styrelseledamot vid avdelningskontor
utsetts ordinarie tjänsteman i riksbanken och sådan tjänsteman genom
att styrelseledamöterna vid avdelningskontoren väljas blott förlett år. i sänder
ej kunde frånträda sin tjänstebefattning, hade en del befattningar i banken
kommit att uppehållas av vikarier. Dylika vikariat kunde bliva långvariga och
beräknades oftare förekomma, i den mån nya avdelningskontor inrättades.

Under dessa förhållanden gjorde åtskilliga tjänstemän vid huvudkontoret
år 1890 framställning om bland annat sådant tillägg till avlöningsstaten, att
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 45 höft. (Nr 64—65.) 19 28 19

2

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 64.

tjänsteman,, efter erhållen befordran till ordinarie befattning, kunde få i avseende
å uppflyttning till högre lönegrad tillgodoräkna den tid, han såsom vikarie, under
tjänsteman, meddelat annat uppdrag inom riksbanken, skött ordinarie tjänst.
Framställningen tillstyrktes av såväl fullmäktige som bankoutskottet och 1890
års riksdag fogade följande tillägg till bestämmelserna angående tillämpning av
avlöningsstaten:

Vikariat, som till följd av ordinarie tjänsteman anförtrott annat uppdrag
i riksbankens tjänst blivit meddelade och fortfarit, intill dess den tillförordnade
befordrats till ordinarie tjänst inom den grad, varuti han sålunda tjänstgjort,
må såsom ordinarie tjänstetid anses och sålunda kunna, efter den i § 74 av
reglementet föreskrivna prövning, inberähnas i den tid, som erfordras för erhållande
av stadgat lönetillägg, dock under villkor att ifrågavarande slags förordnande
bör hava fortfarit minst ett år’-

Denna bestämmelse kvarstod oförändrad till år 1903, då den utvidgades
till att omfatta alla slags förordnanden, som oavbrutet fortfarit, till dess den
tillförordnade befordrats till ordinarie tjänst i samma grad, varuti han sålunda
tjänstgjort.

Vid framläggande år 1914 av sitt förslag till ny avlöningsstat för riksbanken
uteslöt löneregleringskommittén bestämmelsen ifråga, då någon motsvarande
förmån med avseende å ålderstilläggsperiodernas beräkning icke tillkomme
befattningshavare i allmänhet hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Löneregleringskommitténs mening blev av riksdagen godkänd.

Vad successionen efter till verkställande styrelseledamöter utsedda tjänstemän
vidkommer, är stadgandet också obehövligt, enär med år 1899 tjänsterna
efter dem anslås lediga och besättas med ordinarie innehavare.

Sedan undertecknad Norbergs inval bland fullmäktige år 1909 uppehälles
emellertid en tjänst i fjärde graden och graderna därunder i succession
genom vikarier. Dessa vikarier åtnjuta visserligen full avlöning, var och en för
den grad, i vilken han tjänstgör, men få vid befordran till ordinarie i graden
icke tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring däri för erhållande av ålderstillägg.
Enär likvist förordnanden av nu ifrågavarande slag, såsom fallet är med exempelvis
sökandena Dahlgren och Cadovius, kunna sträcka sig över en följd av år
och då de vikarierande i alla hänseenden hava samma ansvar, skyldigheter och
åligganden som den ordinarie tjänstinnehavaren, synes det vara med billighet
överensstämmande, att dessa vikarier, om de med gott vitsord bestritt sina förordnanden,
sedan de befordrats till ordinarie i graden, få räkna sig till godo
sin föregående tjänstgöring däri, om denna tjänstgöring oavbrutet fortfarit under
någon längre tid, minst ett år.

"V id bedömandet av denna fråga bör ock tagas i betraktande, att åtskilliga
lönebesparingar genom icke utbetalda ålderstillägg under årens lopp
iippkommit.

Fullmäktige finna sig alltså böra hemställa, att till punkt 9 av villkor och
bestämmelser vid avlöningsstaten fogas ett tillägg av följande lydelse:

Vikariat, som till följd av ordinarie tjänsteman anförtrott offentligt uppdrag
blivit meddelade och oavbrutet fortfarit, intill dess den tillförordnade befordrats
till ordinarie tjänst inom den grad, varuti han sålunda tjänstgjort, må
såsom ordinarie tjänstetid anses och sålunda kunna, under villkor av väl vitsordad
tjänstgöring, inberäknas i den tid, som erfordras för erhållande av stadgad
löneförhöjning, dock att ifrågavarande slags förordnande skall hava fortfarit
minst ett år.’

Bankoutskottets utlåtande Nr (14. ;•$

Fullmäktige hava alltså föreslagit ett generellt medgivande för
tjänsteman i riksbanken, vilken på grund av ordinarie tjänsteman anförtrott
offentligt uppdrag såsom vikarie upprätthållit ordinarie tjänst att
för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig sådan vikariatstjänstgöring
i graden, såframt denna tjänstgöring fortfarit minst ett år.

En sådan förmån, vilken tidigare förekommit i riksbanken men därstädes
borttagits genom beslut av riksdagen på löneregleringskommitténs
förslag, förekommer ej inom andra statens verk.

Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka
fullmäktiges förslag. Däremot har det synts utskottet lämpligt
att i de fall, om vilka här är fråga, lämna ett sådant medgivande, och
får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att bankokommissarien
Gr. Dahlgren och kamreraren J. A. M. Cadovius må
äga att för erhållande av ålderstillägg, Dahlgren i
fjärde graden och Cadovius i tredje graden, tillgodoräkna
sig den tid, de på förordnande i succession efter
bankofullmäktigen R. Norberg tjänstgjort, Dahlgren i
fjärde graden och Cadovius i tredje graden, omedelbart
före deras utnämning till ordinarie befattningshavare
i respektive grad.

Stockholm den 23 maj 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, Wiclanan, Boos och Hedenström
samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren, Sommelms, Jonsson i Gumboda,
Edbom, Lindvall, Bäcklund och Hagman.

Utskottet.