Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1919 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående
ombildning av vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter
till en statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. dels ock i ämnet väckta motioner.
I den till riksdagen den 9 januari innevarande år avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:ti punkt 1 under
tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att i ämnet avlåtas, beräkna en förhöjning av det ordinarie
förslagsanslaget till bestridande av statens bidrag till sjuksköterskors
pensionering från 15,000 kronor till 50,000 kronor.
I punkt 2 under tionde huvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att i avbidan å den proposition, som kunde komma att i ämnet avlåtas,
beräkna en förhöjning av det ordinarie förslagsanslaget till bestridande
av statens bidrag till pensionering av barnmorskor, från 30,000
kronor till 50,000 kronor.
I punkt 3 under tionde huvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde komma att
avlåtas, beräkna det ordinarie förslagsanslaget till gäldande av kostnader
för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt till oförändrat belopp,
högst 11,000 kronor.
I punkt 9 under tionde huvudtiteln hade Kungl. Maj:t vidare föreslagit
riksdagen att, i avbidan på proposition angående om organisation av folkskollärarnas
pensionsinrättning, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, beräkna för ändamålet under
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 saml. 43 höft. (Nr 62.) 1
Av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen
uppförda
anslag.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
tionde huvudtiteln — med uteslutande av de nuvarande anslagen till nämnda
anstalter å tillhopa 4,769,811 kronor — ett belopp av 8,000,000 kronor.
Slutligen hade Kungl. Maj:t i punkt 35 under tionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1920 understöd må enligt de
närmare bestämmelser, Kung!. Maj:t kan finna gott meddela, tillerkännas
a) äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst men därifrån
erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800 kronor, samt b) sådan
behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt
biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid egentlig folkskola,
som efter oförvitlig tjänstgöring under sammanlagt minst femton års tid
avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt uppnått en levnadsålder
av minst femtiofem år, till ett belopp av 400 kronor, dels ock för
berörda ändamål anvisa för år 1920 på allmänna indragningsstaten ett
förslagsanslag av 40,000 kronor.
Trop. nr 336. Sedermera har Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 18 mars 1919, i en till riksdagen
avlåten, till bankoutskottet remitterad proposition nr 336 föreslagit
riksdagen att
dels besluta, att — i stället för folkskollärarnas pensionsinrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och barnmorskornas pensionsanstalt — från och med ingången
av år 1920 skall inrättas en statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. med det verksamhetsområde, som angives i det vid åberopade
protokollet fogade förslag till reglemente, skolande den nya anstalten
vid sitt trädande i verksamhet övertaga nyssnämnda pensionsanstalters
samtliga tillgångar och förbindelser;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för den nya anstalten för pensionering
av folkskollärare m. fl. utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda förslag;
dels föreskriva, att de i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. icke ingående pensionskassor, som nu förvaltas av direktionen
för folkskollärarnas pensionsinrättning, skola till förvaltning övertagas av
styrelsen för berörda anstalt enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t
äger meddela;
dels förklara, att den nu gällande ordinarie staten för folkskollärarnas
pensionsinrättning skall från och med den i januari 1920 gälla för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.:
dels medgiva, att utöver de i omförmälda stat uppförda medel må
utgå av de under styrelsen för anstalten ställda medel ett årligt belopp
av 10,000 kronor till gäldande av förvaltningskostnader samt* av anstaltens
Bankoutskottets utlåtande Nr G2.
3
medel ett belopp för år 1920 av högst 15,000 kronor till bestridande av
anstaltens organisationskostnader;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, på förslag av styrelsen för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl., efter omständigheterna bestämma
fördelningen av förvaltningskostnaderna mellan de särskilda av
styrelsen förvaltade pensionsanstalterna och pensionskassorna;
dels bestämma, att styrelsen för den nya pensionsanstalten må under
år 1920 till skoldistrikt och skolområden av anstaltens tillgångar utlåna
högst 1,500,000 kronor till uppförande av skolhus;
dels i riksstaten under tionde huvudtiteln med oförändrat belopp
uppföra de nuvarande ordinarie anslagen: »Bidrag till sjuksköterskors pensionering»
å 15,000 kronor och »Statens bidrag till pensionering av barnmorskor»
å 30,000 kronor;
dels ock — med uteslutande ur riksstaten av de nu under tionde
huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen: »Kostnaden för förvaltningen av
barnmorskornas pensionsanstalt» å 11,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas
pensionering» å 2,260,000 kronor, »Pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning» å 2,103,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa» å 76,811 kronor och »Bidrag till småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt» å 330,000 kronor — därstädes under
rubriken »Statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.» uppföra
följande nya ordinarie anslag, nämligen: »Bidrag till folkskollärares in. fl.
pensionering» å 6,000,000 kronor samt »Pensionsavgifter till statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl.», förslagsanslag, å 3,725,000
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i omförmälda statsrådsprotokoll med
därvid fogad bilaga, vartill utskottet får hänvisa.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft dels en inom Moti°n II;
andra kammaren av herr Hansson i Rättvik väckt motion nr 113, däri
hemställts,
»att riksdagen måtte besluta en förhöjning av pensionerade folkskollärares,
pensionerade småskollärarinnors och änkors och barns efter avlidna
folkskollärare pensioner med 500 kronor från den 1 januari 1919»,
dels en likaledes inom andra kammaren av herr Welin jämte två andra
av kammarens ledamöter väckt motion nr 397, däri hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att för den lärare, som före den 1 januari
1919 uppburit pension från pensionsinrättningen eller före den 1 januari
1920 från understödsanstalten, skall för tiden efter den 1 januari 1920
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Utskottet.
Förslagets
omfattning.
Småskol
llrarekåren.
pensionen höjas med ett belopp, som med 500 kronor överstiger hälften
av pensionens eller understödets förutvarande belopp, dock att sålunda
förhöjd pension, om den tidigare utgått från pensionsinrättningen, icke må
överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och, om den tidigare
utgått från ålderdomsunderstödsanstalten, icke må understiga 600 kronor.»
Beträffande motiven till framställningarna får utskottet hänvisa till
motionerna.
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget avser i främsta rummet att
ordna tjänste- och familjepensioneringen för
småskollärarkåren,
distriktsveterinärer,
distriktssjuksköterskor och
distriktsbarnmorskor.
Småskollärarekåren, till vilken höra icke blott lärarna vid småskolorna
utan även lärarna vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor,
erhöll liksom folkskollärarna sin lönereglering vid 1918 års lagtima
riksdag. Men under det att de ordinarie folkskollärarnas tjänste- och familj
epensionering är ordnad genom reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, så att pensionerna
äro avpassade efter de nya lönerna, ligger sm åskollärarnas pensionsfråga
på ett helt annat sätt. De hava nämligen hittills endast rätt att
vid avgång få ett understöd av högst 450 kronor från småskollärarnas
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och sakna alldeles familjepensionsrätt.
Samma rätt till understöd tillkommer även extra ordinarie och vikariei''ande
folkskollärare samt, under vissa förutsättningar, slöjdlärare vid folkskola.
Förslaget innebär nu, att alla dessa lärare, som hittills saknat rätt till
efter avlöningen avpassad tjänste- och familjepension, skola i detta avseende
likställas med ordinarie folkskollärare. Därjämte föreslås, att även
andra övningslärare än slöjdlärare skola, under viss förutsättning, kunna
få enahanda pensionsrätt, så att sålunda alla lärare vid folk- och småskolor
få pensionsrätt enligt samma grunder. Förutsättningen för övningslärares
pensionsrätt skall vara, att huvudmannen reglerat befattningen med
avseende å innehavarens kompetens, till- och avsättning, tjänstgöring och
avlöning på sätt, som godkänts av skolöverstyrelsen.
Den sålunda föreslagna likställigheten mellan småskolans och folkskolans
lärare har förordats även av lärarlönenämnden i dess betänkanden av den
8 november och 18 december 1915 och de över dem avgivna yttranden
hava i huvudsak varit tillstyrkande. Enligt lärarlönenämndens förslag
Bankoutskottets utlåtande Nr 62. 5
skulle dock småskollärarnas pensionsålder vara 55 år, under det den i
propositionen år föreslagen till 60 år liksom för folkskollärare.
Det må framhållas, att likställigheten sträcker sig även till avgifterna,
utom i fråga om de extra ordinarie och vikarierande lärarna, vilkas tjänstepensionsavgifter
äro lägre än de andras. Skoldistrikten befrias från avgifter,
en befrielse som beslöts av föregående års riksdag i fråga om avgifter
för ordinarie folkskollärare.
Utskottet har intet att erinra mot den i förslaget genomförda likställigheten.
De sakkunniga, åt vilka Kungl. Maj:t förlidet år uppdrog att utreda Sammanslagfrågan
om småskollärarnas pensionering, funno det ändamålsenligt, att den- penfi0nssamma
skulle handhavas av samma pensionsanstalt som folkskollärarnas anstalter,
pensionering. Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till de sakkunnigas mening
och innebär alltså sammanslagning av de tre pensionsanstalter, som nu
finnas för folkskollärares och småskollärares pensionering, nämligen folkskollärarnas
pensionsinrättning, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Den nya anstalten, som
benämnes statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl., skall
enligt förslaget jämväl omfatta övriga i propositionen omförmälda befattningshavare:
veterinärer, sjuksköterskor oeh barnmorskor. I följd härav
skall även barnmorskornas pensionsanstalt uppgå i den nya anstalten.
Den sålunda föreslagna centraliseringen av nu ifrågavarande pensionering
av icke statsanställda befattningshavare står i överensstämmelse
med riksdagens år 1912 uttalade mening om lämpligheten av det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering. Och löneregleringskommittén
har i ett den 1 maj 1919 avgivet utlåtande över de sakkunnigas förslag
till det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering icke haft något
att erinra mot densamma. Den underlättas därav, att folk- och småskollärarnas
tre anstalter redan förvaltas av samma direktion. Utskottet förordar
sammanslagningen, under framhållande, att densamma och den form
anstaltens reglemente fått visserligen underlättar anslutningen till den nya
anstalten även av andra befattningshavare, men icke på något sätt binder
riksdagen vid prövningen av om sådan anslutning bör ske.
I följd av sammanslagningen har förslaget kommit att omfatta icke ändringar 1
blott de lärare, som nu endast hava rätt till understöd från småskollä- foikskoirarnas
ålderdomsunderstödsanstslt utan även dem, som äro delägare i de la™™*att
båda andra pensionsanstalterna, i främsta rummet de ordinarie lärarna vid penaonsr
folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
Bankoutskottets tillåtande Nr 62.
Vid utarbetandet av den nya anstaltens reglemente har givetvis dessa
lärares pensionsrätt lämnats i huvudsak oförändrad, sådan den är enligt
nu gällande bestämmelser. Vissa ändringar ha nu dock gjorts av detaljbestämmelser,
ändringar som i vissa fall innebära ökning av förmånerna,
i andra åter inskränkning. Dessutom hava vissa önskemål, som länge
framställts av lärarkårerna, beaktats. Detta gäller särskilt om familjepensionsrätten.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot dessa ändringar i nu
gällande bestämmelser, anser sig kunna inskränka sig till att beröra två
av dem, vilka synas vara av största principiella betydelse.
Den ena av dessa avser införandet av rätt till uppskjuten pension.
För närvarande gäller, att den, som avgår i förtid utan rätt till genast
börjande pension, förlorar all rätt till pension. Nu föreslås, att han skall
äga rätt till uppskjuten pension, som börjar utgå, när han uppnår pensionsåldern
eller dessförinnan erhåller invalidpension enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring. Pensionens belopp skall beräknas försäkringstekniskt,
så att den i värde motsvarar de av den avgångne erlagda tjänstepensionsavgifterna
samt, därest avgången föranletts av befattningens indragning,
jämväl statens och huvudmannens bidrag till pensionsavgifterna.
De sakkunniga för utredning av frågan om centraliseringen av det
statsunderstödda pensionsväsendet hava föreslagit, att dylik rätt till uppskjuten
pension, skall tillkomma alla de befattningshavare, vilkas tjänstepensionering
ordnas av staten. Densamma har av 1917 års riksdag beviljats
vissa icke ordinarie befattningshavare vid statens affärsdrivande verk.
Den tillkommer även i viss män delägare i lärarinnornas pensionsanstalt,
lasarettsläkarnas pensionskassa och barnmorskornas pensionsanstalt samt
sjuksköterskor, som åtnjuta statsbidrag till sin pensionering.
Löneregleringskommittén har i sitt ovannämnda yttrande, ställt sig
synnerligen tveksam mot tanken på att i större omfattning, än redan medgivits,
införa denna utsträckta pensionsrätt, särskilt vad beträffar de ordinarie
statstjänarna.
I detta uttalande torde ligga, att löneregleringskommittén anser, att
frågan om sådan rätts beviljande till en tjänstemannagrupp bör avgöras
med hänsyn till dess behov och ej rätten fastslås såsom en princip, vilken
ovillkorligen skall tillämpas.
Vad nu ifrågavarande läraregrupper beträffar, synes det utskottet, att
starka skäl tala för dess beviljande. Erfarenheten visar, att avgång i förtid
förekommer bland dem relativt ofta, även bland de ordinarie lärarna,
men naturligtvis än mer bland de icke ordinarie med deras mindre fasta
anställning. Aven när denna avgång är frivillig, kännes det hårt för den
Bankoulslcottets utlåtande Nr 62.
7
avgående att förlora rutten till pension, som svarar mot de av honom erlagda
avgifterna, en pension som han i följd av sin högre ålder icke kan
åter förvärva utan att erlägga betungande avgifter. Och ej sällan är avgången
icke frivillig utan framtvingad av befattningens indragning i följd
av ändring i skolorganisationen. Detta senare, som har betydelse för småskollärarekåren,
föranledde lärarlönenämnden att föreslå, att småskollärare
skulle hava rätt att kvarstå viss tid i pensionsanstalten efter sin avgång,
en anordning som dock icke innebär någon verklig ersättning för den förlorade
pensionsrätten.
Och rätten till uppskjuten pension har än större betydelse för de
andra tjänstemannagrupper, som propositionen avser, nämligen vissa veterinärer,
sjuksköterskor och barnmorskor. Inom dem är i regel anställningen
långt mindre fast än den är för en ordinarie statstjänare och övergång till
annan verksamhet ofta förekommande. Och såsom ovan anförts hava för
närvarande sjuksköterskor och barnmorskor, som avgå i förtid, rätt till
uppskjuten pension motsvarande deras egna avgifter.
Utskottet anser sig därför böra förorda, att nu ifrågavarande tjänstemannagrupper
erhålla rätt till uppskjuten pension, på sätt i propositionen
föreslås, men vill därvid, i anslutning till löneregleringskommitténs uttalande,
framhålla, att detta icke får anses såsom prejudicerande i fråga om
andra tjänstemannagrupper, speciellt de ordinarie statstjänarna. För att
ytterligare förebygga detta vill utskottet föreslå, att i det övergångsstadgande,
enligt vilket nu ifrågavarande befattningshavare skola vara underkastade
de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang
med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, särskilt må
framhållas, att rätten till uppskjuten pension må kunna indragas eller
modifieras, därest statsmakterna vid prövning av frågan om denna centralisering
skulle så besluta.
För att sätta pensionsanstalten i stånd att hålla reda på sina förbindelser
till de i förtid avgångna innehåller förslaget, att den, som avgår i
förtid utan att få annan med pensionsrätt förenad befattning, år skyldig
att ofördröjligen anmäla sin avgång, vid äventyr att pensionen nedsåttes med
10 %. Utskottet anser, att denna bestämmelse kan komma att verka alltför
hårt, då fall ju kunna tänkas, att försummelsen att göra anmälan varit
ursäktlig. Utskottet vill därför föreslå, att stadgandet ändras därhän, att
anmälan skall göras inom viss tid, t. ex. 90 dagar, efter avgången och att
pensionen skall i händelse av försummad anmälan minskas, därest icke
anstaltens styrelse på grund av särskilda omständigheter finner skäligt
medgiva, att denna påföljd icke skall äga rum.
Den andra ovan åsyftade ändringen av de nu gällande bestämmelserna
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Distriktsvete
rinärerna.
för ordinarie folkskollärare avser åldersgränsen för barnpensionernas utgående.
För närvarande är denna gräns 18 år. Sedan länge har det varit
ett lärarekårens önskemål att få denna gräns höjd till 21 år liksom i civilstatens
och elementarlärarnas änke- och pupillkassor. Propositionen tillmötesgår
nu denna önskan. Den föreliggande utredningen visar, dels att
befattningshavarnas avgifter äro fullt tillräckliga även efter åldersgränsens
höjande, dels att även efter genomförande av denna reform och av övriga
föreslagna förbättringar av de nuvarande och blivande delägarnas familjepensionsrätt
kassan har ett betydande överskott, som enligt förslaget användes
till förbättrande av redan beviljade änke- och barnpensioner. Vid
det förhållande, att sålunda denna reform kan genomföras utan kostnad
för statsverket, finner sig utskottet böra tillstyrka densamma.
En tredje ändring av nu gällande bestämmelser har varit föremål för
olika meningar inom utskottet. Enligt reglementsförslaget kap. II § 5 p. 4
skall den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga övergår
från en befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag,
äga rätt att behålla det högre pensionsunderlaget, därest han i
den förra befattningen räknat minst 15 tjänstår. Dylik rätt tillkommer
icke för närvarande delägarna i folkskollärarnas pensionsinrättning. Den
kan, såsom i propositionen framhålles, bliva av betydelse särskilt i fråga
om skolornas rektorer och föreståndare. Inom utskottet har ifrågasatts,
att bestämmelsen skulle ändras på det sätt, att villkoret, att den högre
befattningen skulle hava innehafts under minst 15 tjänstår, borde utgå.
Utskottet har dock icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag.
Skulle det framdeles visa sig, att nämnda villkor är för strängt och medför,
att stadgandet icke gör avsedd nytta, kan ändring ske. I
I fråga om distriktsveterinärer, till vilkas avlöning staten bidrager,
föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 222 till 1912 års riksdag, att en
pension av 1,500 kronor vid 65 års ålder skulle beredas dem i en för
ändamålet upprättad pensionskassa. Riksdagen avslog propositionen och
begärde i detta sammanhang eu allsidig utredning av frågan om det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering.
De med anledning av denna riksdagens skrivelse tillkallade sakkunniga
för utredning av centraliserings frågan framställde i sitt betänkande
angående densamma även nytt förslag till distriktsveterinärernas pensionering,
omfattande även familjepensionering med 500 kronors pensionsunderlag.
De över detta förslag avgivna yttrandena gå i huvudsak i tillstyrkande
riktning, dock att från olika håll yrkats på höjning av pensionens
belopp.
Banko utskottets utlåtande Nr 02.
9
Det nu föreliggande förslaget ansluter sig till sistnämnda förslags
principer, men höjer tjänstepensionsunderlaget till 3,500 kronor och familjepensionsunderlaget
till 1,000 kronor. Familjepensioneringen täckes
av befattningshavarnas avgifter. Till j, tjänstepensioneringen bidraga även
huvudmän och staten.
Enligt förslaget skall pensionsrätt efter samma grunder (dock med
andra pensionsunderlag) tillkomma förutom ovan nämnda distriktsveterinärer
även andra kommunalt anställda veterinärer samt besiktningsmän
vid under offentlig kontroll ställda slakterier. För de senare skulle pensioneringen
vara obligatorisk liksom för distriktsveterinärerna. För de
förra åter skulle pensionsrätten vara beroende på om huvudmannen reglerat
befattningen med avseende på innehavarens kompetens, till- och avsättning,
tjänstgöring och avlöning på sådant sätt, att regleringen godkänts
av medicinalstyrelsen. Någon förpliktelse för huvudmannen att besluta
om sådan reglering ifrågasättes alltså icke. Kostnaden för båda dessa
gruppers pensionering täckes helt av befattningshavarnas och huvudmännens
avgifter.
Utskottet har intet att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.
För närvarande lämnar staten ett bidrag av 25 kronor årligen till
pensionsavgifter åt sjuksköterskor och barnmorskor, som uppfylla vissa
villkor. För de förra erläggas bidragen till de enskilda pensionsanstalter,
som upprättats för sjuksköterskepensionering. För de senare erläggas bidragen
till barnmorskornas pensionsanstalt, som förvaltas av riksförsäkringsanstalten.
De nu föreslagna pensionsbestämmelserna äro avpassade efter den organisation
av barnmorske- och sjuksköterskeväsendet, som föreslagits i propositionen
nr 39 och nr 260 till innevarande års riksdag.
Enligt förslaget skall pensioneringen vara obligatorisk för distriktssjuksköterskor
och distriktsbarnmorskor. Dessutom öppnas möjlighet för
huvudmännen att genom befattningarnas reglering bereda pensionsrätt även
åt vissa andra sjuksköterskor och barnmorskor/som äro anställda hos kommun,
å lasarett, barnbördshus o. s. v. samt åt husmödrar vid dylika inrättningar
och åt föreståndarinnor vid godkända sjuksköterskebyråer.
Liksom skoldistrikten äro befriade från bidrag till sina lärares pensionsavgifter,
föreslås detsamma i fråga om huvudmännen för sjuksköterskor
och barnmorskor. Detta motiveras med avseende på distriktssjuksköterskorna
och distriktsbarnmorskorna därmed, att de i propositionen om
inrättande av dylika befattningar föreslagna statsbidragen till huvudmännen
bestämts med hänsyn tagen till att inga pensionsavgifter skulle erläggas
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 43 käft. (Nr 62.) 2
Distriktssj uksköterskor
och distriktsbarnmorskor.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
av huvudmannen. Och vad de övriga angår, framhålles, att den ekonomiska
hjälp, staten vill giva för att befrämja reformer i fråga om deras
ställning, ej kan givas under mera effektiv form än genom att ordna deras
pensionering utan kostnad för huvudmännen.
Utskottet har intet att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.
Som vanligt vid varje pensionsreglering har det varit nödvändigt att
stadga vissa övergångsbestämmelser, olika för de olika grupperna. Utskottet
har intet att erinra mot desamma.
Motionerna Vad beträffar förut om förmälda motion av herr Hansson i Rättvik)
IIii!1397°.Ch anser utskottet, att dess syfte att förbättra pensionerade folkskollärares
och småskollärares samt änkors och barns efter avlidna folkskollärare pensioner
vinnes genom de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna.
Herr Welins in. fl. motion är föranledd av nu förevarande proposition och
hemställes i motionen om sådan ändring av mom. 2 i de föreslagna övergångsstadgandena
för folk- och småskollärarna, att pensionsförhöjningen skulle
bliva 200 kronor större än enligt propositionen, där ej maximibestämmelserna
reducera förhöjningen. Utskottet anser sig icke kunna gå längre
än i propositionen föreslagits.
Kostnaderna. [ propositionen föreslås uppförandet av följande ordinarie anslag
bidrag till folkskollärares m. fl.:s pensionering........... kronor 6,000,000: —
pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. förslagsanslag ..................... » 3,725,000: —
bidrag till sjuksköterskors pensionering *)....................... » 15,000: —
statens bidrag till pensionering av barnmorskor*) ...... _»_30,000:—
Summa 9,770,000: —
De båda sist omnämnda anslagen avse pensionsavgifter för sjuksköterskor
och barnmorskor, som hava rätt till bidrag enligt äldre bestämmelser
men icke enligt de nu föreslagna.
I statsverkspropositionen hade för samma ändamål uppförts anslag
med följande belopp:
*) Oförändrat.
Bankoutskottets utlåtande Nr 02.
11
för lärarekårernas pensionering...........
» sjuksköterskors » ............
» barnmorskors » ............
till barnmorskornas pensionsanstalt...
kronor |
8,000,000: — |
> |
50,000: — |
» |
50,000: |
» |
11,000: — |
Summa |
8,111,000: — |
Dessutom hade å allmänna indragningsstaten äskats ett anslag å 40,000
kronor till understöd åt äldre behövande folk- och småskollärare in. fl.
Den kostnadsberäkning, som anföres i propositionen, grundar sig
emellertid bland annat på en räntefot av 4 %. Då fondbildningen i av
staten övertagen pensionsförsäkring, såsom även i propositionen framhålles,
icke har annan uppgift än att så vitt möjligt rättvist fördela pensionskostnaderna
på de olika generationerna av skattedragande, synes det utskottet
icke lämpligt att grunda beräkningen av statens kostnader på en räntefot,
vilken är väsentligt lägre än den, som är för närvarande och antagligen
för en avsevärd tid framåt gällande. Om räntefoten antages till 5 %, kommer,
enligt vad den som utfört kostnadsberäkningen meddelat, den årliga
kostnaden för statsverket att nedgå så mycket, att det anslag, som för år
1920 behöver upptagas i budgeten, torde kunna nedsättas med 1,500,000
kronor. Då emellertid beräkningen nu ej kan göras om efter den högre
räntefoten, utan nedsättningen endast är approximativt uppskattad, torde
det vara lämpligast att för år 1920 de båda anslagen »bidrag till folkskollärarnas
m. fl. pensionering» och »pensionsavgifter till statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl.» sammanslas till ett enda anslag,
»bidrag till statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.» å
8,225,000 kronor. Det må framhållas, att denna ändring av räntefoten icke
innebär någon ändring av befattningshavarnas och huvudmännens avgifter,
utan endast av statens beräknade kostnader.
Ovan omförmälda anslag å 40,000 kronor från allmänna indragningsstaten
torde vid det förhållande, att de understöd, som detsamma avser,
skola utgå från den nya pensionsanstalten, icke vara erforderligt.
Anslagen till »bidrag till sjuksköterskornas allmänna pensionering»
och »statens bidrag till pensionering av barnmorskor», torde däremot böra
utgå med oförändrade belopp å respektive 15,000 kronor och 30,000 kronor.
När den nya anstalten kommit till stånd, bör den noggrannare beräkna
storleken av statsbidraget och därvid åter uppdela detsamma i ett
fixt anslag »bidrag till folkskollärarnas m. fl. pensionering» och ett förslagsanslag
»pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.»
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
l:o) dels besluta, att — i stället för folkskollärarnas
pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och barnmorskornas pensionsanstalt — från och med
ingången av år 1920 skall inrättas en statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. med det verksamhetsområde,
som angives i det vid statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 18 mars 1919 fogade
förslag till reglemente; skolande den nya anstalten vid
sitt trädande i verksamhet övertaga nyssnämnda pensionsanstalters
samtliga tillgångar och skulder;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med iakttagande
jämväl av de av utskottet här ovan angivna synpunkter,
för den nya anstalten för pensionering av folkskollärare
m. fl. utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda förslag;
dels föreskriva, att de i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. icke ingående pensionskassor,
som nu förvaltas av direktionen för folkskollärarnas
pensionsinrättning, skola till förvaltning övertagas
av styrelsen för berörda anstalt enligt de närmare
föreskrifter Kungl. Maj:t äger meddela;
dels förklara, att den nu gällande ordinarie staten
för folkskollärarnas pensionsinrättning skall från och
med den 1 januari 1920 gälla för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl.;
dels medgiva, att utöver de i omförmälda stat uppförda
medel må utgå av de under styrelsen för anstalten
ställda medel ett årligt belopp av 10,000 kronor till
gäldande av förvaltningskostnader samt av anstaltens
medel ett belopp för år 1920 av högst 15,000 kronor
till bestridande av anstaltens organisationskostnader;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, på förslag av
styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., efter omständigheterna bestämma fördelningen
av förvaltningskostnaderna mellan de sär
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
13
skilda av styrelsen förvaltade pensionsanstalterna och
pensionskassorna;
dels bestämma, att styrelsen för den nya pensionsanstalten
må under år 1920 till skoldistrikt och skolområden
av anstaltens tillgångar utlåna högst 1,500,000
kronor till uppförande av skolhus;
dels i riksstaten under tionde huvudtiteln med
oförändrat belopp uppföra de nuvarande ordinarie anslagen:
»Bidrag till sjuksköterskors pensionering» å
15.000 kronor och »Statens bidrag till pensionering av
barnmorskor» 30,000 kronor;
dels ock — med uteslutande ur riksstaten av de
nu under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen:
»Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt» å 11,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas
pensionering» å 2,260,000 kronor, »Pensionsavgifter
till folkskollärarnas pensionsinrättning» å
2.103.000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas änke- och
pupillkassa» å 76,811 kronor och »Bidrag till småskollärares
m. fl., ålderdomsunderstödsanstalt» å 330,000 kronor
— därstädes uppföra ett nytt ordinarie anslag under
rubriken »Bidrag till statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl.», förslagsanslag, 8,225,000 kronor.
2:o) att ovanberörda motion II: 113 må anses besvarad
genom utskottets hemställan under l:o) här ovan
samt
3:o) att ovanberörda motion II: 397 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, Neiglick, Wickman, Roos,
Enhörning, Hedenström och Schyller samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Bogren, Sommelius, Jonsson i Gumboda,
Edbom, Lindvall, Bäcklund och Hagman.
Reservation
av herr Bäcklund, som i avseende å det vid propositionen fogade reglementsförslaget
(kap. II § 5 p. 4) yrkat, att punkten skulle erhålla följande
lydelse:
4. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga
övergår från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag,
må efter ansökan hos pensionsanstalten få behålla det högre
tjänstepensionsunderlaget. (Jfr sid. 8 här ovan.)
Stockholm Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1919.
191637