Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
1
Nr 48,
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1919 kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående perr
sonlig tjänst hos skolöverstyrelsen för extra biträdet
C. H. Nilsson.
I en till riksdagen avlåten proposition, nr 255, som hänvisats till
bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 11 mars
1919, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att för extra biträdet hos skolöverstyrelsen Carl Henrik
Nilsson må hos nämnda överstyrelse med ingången av år 1920 inrättas
eu personlig tjänst med de åligganden för Nilsson såsom innehavare av omförmälda
tjänst, som av överstyrelsen bestämmas, samt med skyldighet för Nilsson
såväl att i tillämpliga delar vara underkastad de för överstyrelsens ordinarie
befattningshavare i allmänhet för åtnjutande av vid nyssnämnda tidpunkt
gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna som
oek att vid den ålder, då annan manlig ordinarie befattningshavare hos
överstyrelsen är skyldig att avgå från tjänsten, mot åtnjutande av pension,
beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande eivila tjänstinnehavare
i allmänhet, frånträda sin ifrågavarande befattning,
dels ock för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten anvisa
till årlig avlöning åt Nilsson ett belopp av 3,500 kronor, därav 2,000
kronor lön, 1,200 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,
jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor, att utgå det
första efter fem, det andra efter tio och det tredje efter femton års väl vitsordad
tjänstgöring.
Bihang till riksdagms protokoll 1919. 8 sand. 33 käft. (Nr 48.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
Departe
mentschefen.
I avseende å utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll (prop. sid. 2—7).
För egen del har departementschefen anfört följande:
»Överstyrelsens ifrågavarande framställning är, såsom den själv framhåller,
av mindre vanlig beskaffenhet. Vad det vetenskapliga arbetet vidkommer,
är det visserligen ingen okänd åtgärd, att man, för att kunna
åt ett speciellt forskningsområde tillvarataga eu utomordentlig kraft, gått
i författning om inrättande av tjänst, knuten vid en bestämd person. 1
nu angivna syfte hava under årens lopp i åtskilliga fall personliga professurer
upprättats vid våra universitet. Undersöker man däremot, huruvida
någon motsvarighet står att finna på statsförvaltningens arbetsfält,
visar det sig, att personliga tjänster här äro mycket sällsynta. Detta
förhållande är ju ock helt naturligt. Det administrativa arbetet är av
den art, att de krafter, som på detta område äro verksamma, såsom regel
låta sig inordnas under någon redan förefintlig tjänstetyp. Men även här
kan det bliva nödvändigt att göra undantag. Inom ett förvaltningsgebit
kunna framkomma arbetsuppgifter, vilka äro av eu alldeles speciell natur
och därför falla utom ramen för de ordinarie funktionärernas ämbetsbefåttning,
men vilka kräva sin lösning likaväl som de mera regelmässiga
ärendena. Inträffar det då så lyckligt, att det ifrågavarande ämbetsverket
förfogar över en arbetskraft, som sitter inne med särskilda förutsättningar
att på ett tillfredsställande sätt fylla de omtalade specialuppgifterna, måste
det givetvis för ämbetsverket framstå såsom ett synnerligen viktigt önskemål
att åt sig bevara denna arbetskraft.
Nu är det ju i själva verket så, att i vår tid statstjänsten anses hava
egentligen endast ett företräde framför enskild tjänst, nämligen i den större
trygghet, den bereder sina befattningshavare. I konkurrensen med enskilda
arbetsgivare torde det oftast vara denna omständighet, som fäller utslaget
till det allmännas förmån, för den händelse valet skulle stanna på det
offentliga värvet. Men detta gäller endast de ordinarie befattningshavarna;
beträffande övriga statstjänare äger omdömet icke samma giltighet. I ett
fall, sådant som det nyss angivna, ligger det därför nära till hands för
vederbörande att söka behålla den ifrågavarande dugande kraften genom
att på ett eller annat sätt bereda honom den förmån, den ordinarie statsanställningens
trygghet utgör. Till detta mål synas endast två vägar stå
öppna: antingen inrättande av en ny ordinarie befattning med den avsedda
verksamheten såsom huvuduppgift och ett första tillsättande av berörda
nyinrättade befattning med omförmälda framstående arbetskraft eller
Banhoutslcottcts utlåtande Nr 48.
3
ock inrättande av en personlig tjänst för samma arbetskraft. Den förra vägen
torde ^förevarande fall vara mindre framkomlig, då det, såsom sagts, är fråga
om arbetsuppgifter, vilka knappast under alla förhållanden kunna räknas till ämbetsverkets
ordinarie, stadigt återkommande och vilka för övrigt på grund av
omständigheternas makt tyckas så att säga höra samman med just den
person, vilken visat sig äga de speciella betingelserna för deras handhavande.
Återstår den andra vägen: inrättandet av en personlig tjänst.
Det fall, jag här framlagt, är icke uppkonstruerat. Jag har ett
exempel att peka på från de senare åren. År 1913, medgav nämligen
riksdagen på Kung!. Maj:ts hemställan, att för tillförordnade förste postvaktmästareu
tv Y. Nyberg finge å postverkets övergångsstat uppföras eu
personlig verkmästarbefältning med avlöning av 4,200 kronor jämte ett
ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring. Vid postverket hade
gjort sig gällande ett behov av eu tekniskt bildad person eller mekaniker,
som kunde, i vad anginge inventarier och effekter, tillhandagå vid reparationer,
nyanskaffningar eller undersöknings- och försöksarbeten. Bemälde
Nyberg både visat prov på framstående mekanisk och teknisk färdighet
samt uppfinnarbegåvning, och då det ansågs särskilt förmånligt för postverket
att vid utförandet av arbeten av ifrågavarande slag kunna påräkna
biträde av en person, som utom tekniska kunskaper besatt förmågan att
själv uttänka konstruktionsförbättringar eller åstadkomma nya för posttjänsten
viktiga hjälpmedel, befanns skäl föreligga att för Nyberg inrätta
omförmälda personliga verkmästarbefattning.
Såsom ett annat exempel på dylika, ytterst sällsynta fall tilltror jag
mig att kunna åberopa det nu föreliggande. Den, som haft tillfälle att
något närmare taga del av de stora utredningsarbeten i folkundervisningsfrågor,
folkskolöverstyrelsen under sin tillvaro haft sig anförtrodda, vet,
vilken betydande roll för resultaten, de statistiska uppgifter spelat, som
överstyrelsen i dessa utredningar kunnat framlägga. Det torde räcka med
att hänvisa till de ärenden, om vilka överstyrelsen själv i sin skrivelse
erinrat. Av dessa statistiska arbeten har, enligt vad överstyrelsen själv
vitsordat, Nilsson en icke ringa förtjänst. Han är även upphovsmannen
till en del av de synnerligen värdefulla tabellariska översikterna i överstyrelsens
årsberättelse. Att ett arbete som detta icke kan utföras av vem
som helst med en blott mekanisk räknefärdighet, utan av sin man kräver
verklig kännedom om de fakta, siffrorna gro avsedda att belysa, vet var
och en, som äger någon inblick i förhållandena. Eu sådan alldeles speciell
insikt i dessa frågor har Nilsson tillägnat sig, därom torde de av
4
BanJcoutskottets utlåtande Nr 48.
honom utförda arbetena vittna, liksom de även göra det tydligt, att han
besitter en utpräglad läggning för göromål av ifrågavarande beskaffenhet.
Det torde höra till det ovanliga, att en man med Nilssons utbildning endast
med egna krafter förvärvar kompetens till en så pass högt kvalificerad
verksamhet som den här omtalade. Då nu överstyrelsen otvivelaktigt även
i fortsättningen har behov av eu arbetskraft pa detta specialområde, är
det uppenbarligen för överstyrelsen eu angelägenhet av största vikt att på
ett stadigvarande sätt vid ämbetsverket fästa Nilsson, som visat sig i så
hög grad skickad till här åsyftade värv. Detta kan ske endast genom att
giva Nilsson ordinarie anställning hos överstyrelsen. Såsom överstyrelsen
påpekat, finnes emellertid icke på dess stat någon ordinarie tjänst, till
vilken Nilsson skulle kunna befordras. Eu extraordinär åtgärd måste
tydligen för detta säregna fall tillgripas. Enda utvägen synes vara, att,
på sätt överstyrelsen föreslagit, för Nilsson inrättas en personlig tjänst.
Vägen är, såsom jag förut framhållit, ej ofta anlitad, men när det gäller
att åt statsförvaltningen tillvarataga en'' framstående arbetskraft, vilken
staten eljest löper fara att förlora, får man enligt min mening icke hysa
en överdriven fruktan att begagna ovanliga medel. Jag tror icke, att man
här med fog kan tala om ett tillskapande av farliga prejudikat. Fall som
dessa äro och måste vara av säregen art och kunna endast i ytterst sällsynta
undantagsfall tänkas upprepade.
Jag finner mig således böra understödja skolöverstyrelsens framställning
om inrättande hos överstyrelsen av eu personlig tjänst för ISilsson.
Vad som i mina ögon gör eu sådan åtgärd än mer tilltalande är att, på
samma gång den förestavas av rena opportunitetshänsyn, den tillika innebär
ett rättvist erkännande åt Nilssons duglighet och värdet av det arbete,
han utfört i det allmännas tjänst.
Bestämmandet av Nilssons åligganden å den nya tjänsten torde böra
tillkomma överstyrelsen, som enligt sin instruktion i berörda avseende har
beslutanderätten beträffande övrig kanslipersonal.
Nilssons avlöningsförmåner hos överstyrelsen hava under det senast
förflutna året, av tidsförhållandena föranledda lönetillägg oberäknade, sammanlagda
utgjort 3,407 kronor 50 öre. Vid övervägande av frågan om
de löneförmåner, som borde förbindas med denna personliga tjänst, bär
överstyrelsen såsom eu anknytning till en förefintlig reglerad lönetyp. föreslagit,
" att Nilsson skulle erhålla samma avlöning, som utgår vid de hos
vissa länsstyrelser enligt 1017 års riksdags beslut inrättade länsnotarieoch
länsbokhållartjänster av 2:a lönegraden, nämligen 2,000 kronor lön
Banlcoutskottets utlåtande Nr 48.
5
och ] ,200 kronor tjänstgöringspenningar samt — för sådan tjänst i Stockholm
— 300 kronor ortstillägg eller sammanlagt 3,500 kronor jämte 3
ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års
tjänstgöring. Jag kan icke säga, att jag finner jämförelsen så särdeles
övertygande ur synpunkten av arbetsuppgifternas besläktade art å de särskilda
befattningarna. Kvalifikationerna för anställning å länsnotarie- eller
länsbokhållartjänst äro också helt andra än de, som kunde tänkas ifrågakomma
vid en befattning sådan som Kilssons. Eu jämförelse är här knappast
möjlig. Huvudsaken torde vara att så avväga Kilssons avlöning på
den ordinarie tjänsten, att den kommer att stå i ett rimligt förhållande
till hans löneförmåner såsom extra ordinarie tjänsteman. Givetvis kan det
icke komma ifråga att bestämma hans avlöning till ett lägre belopp än
det, han i sistnämnda egenskap uppburit från överstyrelsen. Att däremot
tillerkänna honom någon höjning synes hava fog för sig, särskilt
med hänsyn till de avdrag för pensionsavgifter, som han, i synnerhet
under det första året av sin anställning som ordinarie, får vidkännas.
Jag kan därför ansluta mig till överstyrelsens förslag i fråga om Kilssons
avlöning.
Skulle, såsom jag har anledning förmoda, Kungl. Maj:t finna sig böra
i enlighet med löneregleringskommittens den 20 november 1918 avgivna
förslag föreslå innevarande års riksdag att tillerkänna innehavare av personliga
professurer tillfällig löneförbättring, anser jag det självklart, att
dylik löneförbättring bör tillkomma även Kilsson såsom innehavare av
personlig tjänst med tjänstgöringsskyldighet. Då dennes ställning i avlöningshänseende,
enligt vad nj^ss förordats, skulle bliva densamma som
förenämnda landsstatstjänstemäns, torde beloppet av den Kilsson tillkommande
tillfälliga löneförbättringen böra utgöra detsamma som för länsnotarie-
och länsbokhållartjänsterna av 2:a graden.
För ifrågavarande personliga tjänst torde böra i tillämpliga delar gälla
samma villkor och bestämmelser, som äro eller kunna bliva stadgade för
åtnjutande av de i staten för skolöverstyrelsens ordinarie befattningshavare
upptagna löneförmåner. För närvarande gäller i sådant hänseende
den i enlighet med 1918 års riksdagsbeslut utfärdade kungörelsen
av den 6 juni 1918 (Svensk förf. saml. nr 652). Skulle emellertid
Kungl. Maj.ts proposition till innevarande års riksdag angående en
gemensam skolöverstyrelse (nr 52) vinna riksdagens bifall, böra givetvis
å Kilssons tjänst göras tilllämpliga de villkor och bestämmelser, som
kunna komma att fästas vid åtnjutande av de i den nya skolöverstyrel
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
Utskottet.
6
sens stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner.
I fråga om rätt till semester bör Nilsson tydligen jämställas med innehavarna
av första grads tjänst å överstyrelsens ordinarie stat, vilka enligt
gällande villkor och bestämmelser äga åtnjuta sådan ledighet under en månad
årligen.
Likaledes bör beträffande skyldighet att vid viss ålder avgå från
tjänsten för Nilsson gälla detsamma som för skolöverstyrelsens övriga manlig
ordinarie befattningshavare. Bestämmelser härom innehåller lagen om
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, vilken
även lärer böra tillämpas i fråga om beräkning av Nilssons pensionsförmåner.
I likhet med överstyrelsen anser jag ifrågavarande tjänst böra uppföras
icke å överstyrelsens stat utan under tionde huvudtiteln å allmänna
indragningsstaten, såsom skett med de personliga professurerna.
Någon minskning av överstyrelsens expensanslag, därifrån Nilssons
hittillsvarande avlöningsförmåner utgått, bör vid bifall till ifrågavarande
framställning på de skäl överstyrelsen anfört icke ifrågakomma.»
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att Ivungl. Maj:t i proposition nr 52
föreslagit riksdagen att godkänna stat för skolöverstyrelsen med därvid fogad
övergångsstat att tillämpas från och med år 1920; och har riksdagen
numera bifallit Kungl. Maj:ts förslag. Den sålunda godkända staten
upptager icke någon tjänstebefattning, avsedd för de göromål, om
vilka här är fråga. Anledningen härtill lärer, enligt vad som framgår av
departementschefens ovan intagna yttrande till statsrådsprotokollet, uppenbarligen
vara den, att här ifrågavarande arbetsuppgifter ansetts^knappast
kunna under alla förhållanden räknas till ämbetsverkets ordinarie, stadigt
återkommande. Under sådana förhållanden och då enligt utskottets mening
tillräckliga skäl icke anförts för inrättande av den föreslagna personliga
tjänsten, har utskottet för sin del ansett sig böra avstyrka bifall till Kungl.
Maj.ts proposition.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 255
icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9. maj 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTJERNA.
7
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Wickman, Boos, Enhörning,
Hedenströmj Stenberg och Lindgren samt
av andra kammaren: herrar Borg, Sommelius, Jonsson i Gumboda, Edbom, Borggren,
Lindvall och Bäcklund.
Reservation
av herrar Borr), Edbom, Borggren och Bäcklund, vilka yrkat bifall till
Kungl. Maj: ts "''proposition.