Bankoutskottets utlåtande Nr 38

I

Nr SS.

Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1919 kl. <t o. ni.

Utlåtande, i anledning av vackt motion om tillägg till 1 $ i
1911 års hanklag.

I eu inom andra kammaren väckt motion nr 174, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande behandling, har herr Bogren med instämmande
av ytterligare tre av kammarens ledamöter hemställt, »att
riksdagen behagade för sin del besluta följande tillägg till 1 § i
1911 års banklag: Har Konungen fastställt reglemente för en centralbank
för den jordbrukskooperativa verksamheten, skola i avseende å
nämnda bank bestämmelserna i denna lag äga tillämpning, allenast
i vad de icke strida mot reglementets föreskrifter.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

Den jordbrukskooperativa verksamheten i vårt land har under de senare åren
börjat växa fram, och den gör sig särskilt märkbar på kreditens område. Pa
grundval av 1915 års lag och förordningar i ärendet ha jordbrukskassor för driftkredit
redan i stor omfattning bildats, vilket bevisar, att intresset härför är stort
inom utövarna av mindre jordbruksdrift. Emellertid förmärkes redan på detta
tidiga stadium av rörelsens utveckling dels okunnighet om kassornas uppgift och
dels en viss tveksamhet hos lantmännen, när det gäller anlitandet av kassorna för
placeringsändamål. Häremot fordras ett kraftigt upplysningsarbete. A ena sidan
råder visserligen intresse för att sparmedel, som härstammar från jordbruket, kommer
detsamma till godo genom billigare kredit, men å andra sidan åter förefinnes
en viss obenägenhet för att genom insättningar i jordbrukskassa låta närmaste
grannar få inblick uti insättarens ekonomiska förhållanden. Det är också obestridligt,
att dessa kassors begränsade inlåningsrätt och å priori svagare eller mindre
fördelaktiga likviditet göra dem mindre lämpliga som förvaltare av besparingar i
större omfattning. Dessa kassor måste för närvarande för fördelningen av sin inlåning
falla tillbaka på centralkassorna, beträffande vilka de sistnämnda betänkligheterna
äro lika påtagliga.

Då centralkassornas tillgångar i största utsträckning äro fastlåsta i lån på
längre tid, kunna de icke utan avsevärda ekonomiska olägenheter möta större uttag,
vilka vid vissa tidpunkter ske å inlåningsräkningarna. Det blir för den skull nödvändigt
för dem att placera större delen av sin inlåning i affärsbankerna, som tillgodogöra sig
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 samt. 94 höft. (Nr 38.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

nanKinspi ktirnert.

medlen till fromma för intressen, som icke sammanfalla med jordbrukarnas. Man
måste säga, att eu sådan konsekvens av denna kooperation icke varit avsedd.
Kooperationens mening är mobilisering av egna reserver till inbördes fördel. Avita
är det, då en kreditvärdig jordbrukare får en ameliorationskredit avslagen i samma
bank, där hans granne har större belopp deponerade, vilket nu mycket väl kan ske.

För att få ovanberörda förhållanden ordnade på ett lör den kooperativa rörelsen
ändamålsenligt sätt, är det nödvändigt att som slutsten i jordbrukskreditens
organisation få en bank, vilken samtidigt, som den undanröjde förutnämnda olägenheter,
kunde fungera som ledare och organisatör för kassorna och deras verksam
het, en jordbrukskassornas och centralkassornas egen bank, som ej arbetade för
andra intressen, än som äro med dessa kassors uppgift förenliga. Den skulle även
kunna biträda vid bildandet av kooperativa företag av annat slag till jordbrukarnas
bästa. Med en för ändamålet avpassad organisation skulle den jämväl för jordbrukarnas
del kunna lösa den viktiga frågan om den sekundära krediten,

Det kan konstateras, att ett livligt intresse för denna angelägenhet rådetinom
vidsträckta jordbrukarekretsar. Och denna fråga kan sägas äga en viss aktualitet
just nu, då 1918 års lagtima riksdag beslöt, att de ute i landskommunerna
arbetande filialkontoren av våra affärsbanker skola, vid koneessionstidens utgång för
respektive banker, indragas, där Kungl. Maj:t ej finner deras verksamhet för det
allmänna nödig och nyttig. Då så sker, om icke förr, måste lantmännens på kooperationens
grund byggda kreditinstitut vara fullständigt: jordbrukskassor, centralkassor
för jordbrukskredit och en samtliga dessa kassors gemensamma bank med fullständig
bankrörelse. Det torde vara självfallet, att något slag av fondrörelse ej ingår i en
sådan banks verksamhet.

Då emellertid en bank med dessa uppgifter icke lämpligen bör komma till
stånd efter samma grunder, som gälla för vanliga affärsbanker, hemställes, att
Kungl. Maj:t må erhålla bemyndigande att för densamma fastställa i viss mån frän
1911 års banklag avvikande bestämmelser. Dessa bestämmelser betingas av bankens
ställning som den samlande, enande slutlänken i organisationen för ordnandet
av den mindre och medelstora jordbrukskrediten. Endast och i den mån det för
detta ändamål finnes nödigt att i något fall avvika från bestämmelserna i nämnda
lag, begäres ett sådant medgivande. Detta i paritet med det förhållandet, att de
detaljerade bestämmelserna av år 1915 rörande jordbrukskassor och centralkassor
för jordbrukskredit tillkommit på administrativ väg.

I kungl. kungörelsen av den 18 juni 1915 angående godkännande från det
allmännas sida av vissa jordbrukskassor stadgas i dess 5 §: »Kassa skall vara tillförbunden
att, därest centralkassa för jordbrukskredit finnes bildad eller bildas för
det län, inom vilket kassans styrelse har sitt säte, iakttaga vad på jordbrukskassan
ankommer för vinnande av inträde i centralkassan.»

Sammaledes torde centralkassa för jordbrukskredit böra åläggas att, på villkor
Kungl. Maj:t bestämmer, ansluta sin verksamhet till en för jordbrukskooperationen
gemensam centralbank, då en sådan med av Konungen fastställt reglemente
bildats.

Bankinspektionen, vars yttrande i föreskriven ordning infordrats,
har i utlåtande den 11 nästlidna mars beträffande nu föreliggande motion
anfört följande:

Baakoutskottets utlåtande Nr 38.

S

»Innebörden i förevarande motion är, att åt Kung!. Maj:t skulle medgivas rätt
att beträffande en ifrågasatt centralbank för den jordbrukskooperativa verksamheten
dispensera från banklagens bestämmelser. Denna dispensrätt skulle begagnas,
då sådant kunde betingas av den ifrågasatta bankens ställning såsom slutlänk i
organisationen för ordnandet av den mindre och medelstora jordbrukskrediten.

Vilka bestämmelser i banklagen, som skulle bli föremål för dispensrätten,
anges emellertid icke i motionen, och bankinspektionen har i brist på detaljer
rörande bankens tilltänkta organisation och verksamhet icke heller kunnat bilda
sig någon uppfattning därom. Vid sådant förhållande finner sig bankinspektionen
icke kunna göra något uttalande, om och i vad mån den ifrågasatta banken kan böra
beredas någon särställning vid sidan av gällande banklag.

Det synes emellertid bankinspektionen icke kunna ifrågakomma att beträffande
en sådan bank lika litet som beträffande andra för speciellt ändamål inrättade
banker lämna Kungl. Maj:t en generell rätt att efter gottfinnande dispensera från
banklagens bestämmelser.»

Såsom bankinspektionen erinrar, torde det icke böra ifrågakomma
att beträffande en bank, sådan som den här ifrågasatta, lika litet som
i avseende å andra för speciellt ändamål inrättade banker lämna
Kungl. Maj:t en generell rätt att efter gottfinnande dispensera från
banklagens bestämmelser. Redan av denna anledning har utskottet
icke kunnat biträda motionen. Då härtill kommer, att, eldigt vad inom
utskottet upplysts, reglementet för den tilltänkta banken icke lärer strida
mot banklagens föreskrifter, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 174 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 april 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, friherre Langenskiöld, Wickman,
Enhörning, Hedenström. Stenberg och Modig samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Borg, Sommelins.
Jonsson i Gumboda, Edbom och Borggren.

Utskottet.