Bankoutskottets utlåtande Nr ilå.
3
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1919, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar om pensioner och understöd.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln.
A Det militära pensionsyäsendet.
l:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 158, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen, att de officerare vid armén, vilkas utbildning
ägt rum enligt bestämmelserna i värnpliktslagen den 17 september 1914,
må äga att såsom tjänstår för rätt att åtnjuta pension och fyllnadspension
tillgodoräkna sig den tid, varunder de varit värnpliktiga officers- eller reservofficersaspiranter.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för den 7 mars 1919, till vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet, som på de i ovanberörda statsrådsprotokoll anförda skäl
funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,
hemställer,
Ang. tillstånd
för
officer ar evid
armén att
såsomtjänstår
för rätt
att åtnjuta
pension tillgodoräkna
sig viss
tjänstetid.
att riksdagen må medgiva, att de officerare vid
armén, vilkas utbildning ägt rum enligt bestämmelserna
i vämpliktslagen den 17 september 1914, må äga att
såsom tjänstår för rätt att åtnjuta pension och fyllnadspension
tillgodoräkna sig den tid, varunder de varit
värnpliktiga officers- eller reservofficersaspiranter.
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
Ang. gällande
grunder
för pensionering
av
flottans befäl
och
underbefäl
med vederlikar.
2;°) 1 en till riksdagen avlåten, den 28 februari 1919 dagtecknad
proposition, nr 142, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokoliet
över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna, i kungörelse den
44 november 1876 innefattade grunder för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar m. m. må införas en ny punkt 57, med
följande lydelse: 12
5V2-
Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande
av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall vara
berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken
han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Mai:ts förslag
och hemställer, 6
att Kungl. Maj:ts i proposition nr 142 gjorda framställning
må av riksdagen bifallas.
B. Allmtänna indragningsstaten.
I. Angående civildepartementet.
åt f. sysslo- 3-o) I propositionen nr 192 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
mannen vid medgiva, att förre sysslomannen vid Kristinehamns hospital Johan Fredrik
hanZTospi-Blombergs änka Sigrid Maria Blomberg, född Sjögren, må från och med
tal J F. den 1 juli 1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka
änka98 å allmänna. indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 11 mars 1919.
• tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande fram
ställning
hemställer utskottet,
alt riksdagen må medgiva, att förre sysslomannen
vid Kristinehamns hospital Johan Fredrik Blombergs
5
Bankoutskottets utlåtande Nr 84.
linka Sigrid Maria Blomberg, född Sjögren, må från och
med den 1 juli 1918 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av femhundra kronor.
II. Angående ecklesiastikdepartementet.
4.o) Kung!. Maj:t bar i propositionen nr 148 föreslagit riksdagen, Ang.pension
att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Umeå Karl Henrik ^lugårdsLandsberg
må från och med månaden näst efter den, varunder han s^ötselK-Havgår
från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna Landsberg''
indragningsstaten en årlig pension av 600 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 21 februari 1919.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Mairis förslaer
hemställer, J 6’
att riksdagen må medgiva, att läraren i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet i Umeå Karl Henrik Landsberg
ma från och med manaden näst efter den, varunder
han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid
uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av sexhundra kronor.
5:o) Utskottet har till behandling förehaft två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren av herr Hegardt (nr 62) samt den
andia inom andra kammaren av herr Kant (nr 123), vari anföres följande:
en till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten proposition nr 78, hade Kungl.
.“kb*, reslagit riksdagen medgiva, att en var av professorerna vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna Johan Abraham Sjöström, Ernst Vilhelm Esbjörn Petersson och Anders
Gustaf Timber g finge för vart och ett av åren 1918—1922, i den mån han då kvarstode
i tjänst såsom professor, såsom gottgörelse för genom övergång å ny avlöningsstat
1*lstftutet föranledd minskning å behållna avlöningsförmåner uppbära, Sjöström
166 kronor, Petersson 85 kronor och Timberg 419 kronor 50 öre, att utgå från allmänna
indragningsstaten.
Angående
gottgörelse
åt tre professorer
vid
Ultuna lantbruksinstitut
för
minskning i
deras behållna
avlöningsförmåner.
Grunden för denna framställning torde, enligt vad handlingarna i ärendet
utvisa, hava varit den, att vid bemälde personers övergång till den av 1917 års riksdag
beslutade nya lönestaten för befattningshavare vid lantbrukinstitutet vid Ultuna det
säregna förhållandet inträtt, att den behållna avlöningen för dessa personer, räknat
för hela deras återstående tjänstetid, skulle bliva väsentligt mindre än om de kvarstått
på gammal stat, uppgående denna minskning i avlöningen för Sjöström till 830 kronor
eller, fördelad på fem år, till 166 kronor om året, för Petersson till 425 kronor eller
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 34.
85 kronor om året och för Timberg till 2,097 kronor 50 öre eller 419 kronor 50 öre
om året. Att en sådan inkomstminskning uppstode, berodde väsentligen därpå, att
Sjöström, Petersson och Timberg, enligt gällande reglemente för civilstatens änke- och
pupillkassa, vid sin övergång till den nya lönestaten varit skyldiga betala retroaktiva
befordringsavgifter till kassan, uppgående till 4,550 kronor för Sjöström, 4,475 kronor
för Petersson och 4,862 kronor 50 öre för Timberg.
Vid behandlingen av ifrågavarande kungl. proposition, vilken av bankoutskottet
tillstyrktes, stannade kamrarna i olika beslut, i det att densamma av första kammaren
bifölls och av andra kammaren avslogs. Vid sedermera den 4 april 1918 företagen
gemensam votering blev propositionen med 189 röster mot 160 av riksdagen i dess
helhet avslagen.
Såvitt av andra kammarens i ärendet förda protokoll framgår, har detta riksdagens
beslut föranletts därav, att ett bifall till framställningen kunde erhålla prejudicierande
verkan och medföra den konsekvensen, att staten även i andra fall vid
civila tjänstemäns befordran till ordinarie eller övergång till annan tjänst skulle nödgas
bidraga till erläggande av stadgade befordringsavgifter till civilstatens änke- och
pupillkassa för dessa tjänstemän. Eller med andra ord: det var, såvitt man kan
finna, ärendets karaktär av prejudicierande principfråga, som vid beslutets fattande
fällde utslaget.
Vid sådant förhållande skulle jag — änskönt starka billighetsskäl, på sätt
föredragande departementschefen och kungl. statskontoret framhållit, tala för ett bifall
till framställningen — icke hava dristat mig att ånyo draga ärendet under riksdagens
prövning, för såvitt icke ett av riksdagen senare fattat beslut gå ve vid handen, att
riksdagen uppgivit sin förut intagna ståndpunkt i denna principfråga. I början av
juni månad 1918 beslöt nämligen riksdagen, vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 409, att såsom bidrag till de befordringsavgifter, vilka befattningshavare,
tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler, hade att,
därest de från och med år 1919 tillträdde befattning å ordinarie stat, enligt reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa till nämnda kassa erlägga, bevilja ett
anslag av 230,000 kronor. Här har sålunda riksdagen beviljat ett avsevärt belopp
till gäldande av civila befattningshavare åliggande befordringsavgifter till änke- och
pupillkassan, och detta ehuru det, såvitt jag kunnat finna, icke visats, att någon av
dessa befattningshavare komme att, såsom i nu ifrågavarande fall, vid övergång å
den nya lönestaten få vidkännas en direkt minskning i sina sammanlagda inkomster
under återstående tjänstetid. Såväl rättvisa och billighet som fordran på likhet inför
lagen torde då kräva, att även dessa professorer vid lantbruksinstitutet vid Ultuna i
nu förevarande hänseende erhålla den förmån, Kungl. Maj:t vid föregående års riksdag
sökt att åt dem utverka. Ett ytterligare stöd för en framställning i sådant syfte
torde kunna hämtas därav, att särskilt tillkallade sakkunnige för verkställande av
utredning och avgivande av förslag till det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering
ansett systemet med retroaktiva avgifter så betungande, att de föreslå detsammas
fullständiga slopande. Skulle detta förslag vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens
bifall, skulle det sålunda aldrig mer ens kunna bliva tal om, att riksdagen
skulle behöva träda hjälpande emellan med erläggandet av viss del av dylika avgifter,
och den förut framhållna faran för skapandet av ett prejudikat på detta område
skulle vid sådant förhållande bliva så gott som ingen.
På grund av vad sålunda anförts och då, såsom i kungl. propositionen nr 78
Bunt outskottets utlåtande Nr 34.
7
till 1918 års riksdag antytts, ifrågavarande befordringsavgifter skola av ovan mämnda
tjänstemän erläggas under loppet av åren 1918—22, får jag vördsamt hemställa,
att riksdagen behagade medgiva, att en var av professorna vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna Johan Abraham Sjöström, Ernst Vilhem Esbjörn Petersson och
Anders Gustaf Timberg må för vart och ett av åren 1918—1922, i den mån han då
kvarstår i tjänst såsom professor, såöra gottgörelse för genom övergång å ny avlöningsstat
för institutet föranledd minskning i behållna avlöningsförmåner uppbära,
Sjöström 166 kronor, Petersson 85 kronor och Timberg 419 kronor 50 öre, att utgå
från allmänna indragningsstaten under år 1919 med 332 kronor för Sjöström, 170
kronor för Petersson och 839 kronor för Timberg samt under vart och ett av åren
1920—22 med 166 kronor för Sjöström, 85 kronor för Petersson och 419 kronor 50
öre för Timberg.»
Då den av motionärerna omförmälda grupp av befattningshavare, Utskottet.
tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler,
icke lärer kunna anses vara i förevarande avseende fullt likställd med de
tjänstinnehavare, om vilka här är fråga, och det för övrigt rent principiellt
måste vara ägnat att väcka betänkligheter att utan särskilt bärande skäl
frångå ett så nyligen som förlidet år fattat beslut, har utskottet icke kunnat
biträda motionärernas förslag.
Utskottet hemställer alltså,
'' •
att förevarande motioner I: 62 och II: 123 icke må
av riksdagen bifallas.
6:o) I en inom första kammaren av herr von Kock väckt motion, And- Wnr
65, hemställes, »att den förre maskinisten Carl Johan Persson tilldelade maskinisten
pensionen måtte höjas från nu utgående belopp 1,400 kronor, till 1,500c- J- perskronor».
sonspension.
Till stöd för framställningen anföres följande:
»Vid 1916 års riksdag erhöll maskinisten vid institutet för blinda å Tomteboda,
Carl Johan Persson, en pension å 1,400 kronor. Av handlingarna framgår, att Persson,
som varit anställ i statens tjänst under cirka 35 år och erhållit de bästa vitsord
för sitt arbete, haft en kontant lön å 2,000 kronor jämte fria husrum och vedbrand,
som uppskattats till 250 kronor. Direktionen över blindinstitutet hade förordat en
pension å 1,600 kronor, men hade folkskoleöverstyrelsen hemställt, att pensionen
borde sättas till 1,500 kronor, vilket belopp utgjorde */3 av Perssons samtliga för pension
beräkneliga löneförmåner. Sedan emellertid statskontoret ansett, att ifrågavarande
belopp var större än som bort tillkomma Persson och hemställt, att pensionen ej
borde överstiga 1,300 kronor, upptog Kungl. Maj:t detta belopp i sin proposition.
Riksdagen ansåg emellertid, att pensionen borde utgöra 1,400 kronor, och har Persson
sedan erhållit detta belopp.
Emellertid kan det ifrågasättas, om ej pensionen bort sättas till 1,500 kronor.
Flera fall kunna nämligen anföras till stöd för en sådan beräkningsgrund.
Utskottet.
8 Banko ut skottets utlåtande Nr 34.
Sålunda märkes, att vid beräknandet av pension till f. husmodern vid blindinstitutet,
A. Munck, såsom ock folkskoleöverstyrelsen i sitt yttrande omnämner, hänsyn tagits
ej endast till den kontanta lönen utan ock till bostadsförmånen. Det synes därför
ganska rimligt, att så även bleve fallet med Persson. Med hänsyn tagen till Perssons
av alla synnerligen väl vitsordade verksamhet samt de nu rådande dyra levnadsförhållandena
är det ock önskligt, att någon ökning i pensionen kunde beredas Persson.»
I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1916 års riksdag Persson en årlig pension å 1,400 kronor att utgå under
hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten från och med månaden
näst efter den, under vilken han avginge från sin befattning. Då
några nya skäl icke tillkommit, som synas böra föranleda ändring av riksdagens
nyssnämnda ar fattade beslut, har utskottet icke ansett sig kunna
biträda motionärens förslag.
Utskottet hemställer alltså,
♦ t ''
att förevarande motion I: 65 ej må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 24 mars 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.