Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

I

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1919 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall
medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

I en till riksdagen den 11 mars 1919 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition nr 240, som inkommit till utskottet den 22 samma
månad, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga följande

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss

ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgälds
kontoret medgiva riksbanken rätt. att utgiva sedlar till ett belopp
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 21 höft. (Nr 32.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de belopp, som
finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897,
sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande
det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna
rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av
sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
samt gäller intill dess tjugu dagar förflutit efter det ny riksdag
sammanträtt.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»De bestämmelser rörande omfattningen av riksbankens sedelutgivningsrätt,
vilka voro gällande vid krigsutbrottet 1914, äro att återfinna
i 6, 7 och 8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådana
dessa paragrafer lydde enligt lag den 4 juni 1913.

I 6 § stadgades sålunda, att riksbanken ägde utgiva sedlar till det
belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska
kassa, så beräknad som i 8 § sades, samt därutöver till ett belopp av
etthundratjugufem miljoner kronor. I 7 § föreskrevs, att riksbankens
utelöpande sedlar skulle till den del de överstego bankens metalliska
kassa motsvaras av vissa närmare angivna tillgångar. Slutligen meddelades,
såsom redan blivit antytt, i 8 § föreskrift om huru bankens
metalliska kassa skulle beräknas.

Genom proposition den 21 augusti 1914, nr 273, föreläde Kungl.
Maj;t 1914 års senare riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av
5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank. Enligt detta förslag skulle,
såvitt nu är i fråga, till 6 § läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

»Om sådant till följd av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen
nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är
samlad, Konungen efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd
med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett
belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige
i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar
till _ belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten
må hava utgivits.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

3

Till grund för berörda förslag låg en av fullmäktige i riksbanken
i ärendet gjord framställning, däri fullmäktige — under erinran att
riksbankens sedelreserv hastigt gått ned vid tiden för krigsutbrottet —
framhöllo, hurusom det för en snabb avveckling av den dåvarande
krisen med minsta möjliga svårigheter och förluster vore nödvändigt,
att riksbankens sedelutgivningsförmåga ägde sådan elasticitet, att alla
berättigade anspråk, som från bank- och affärsvärlden ställdes på riksbanken,
kunde tillfredsställas.

Riksdagen gjorde för sin del sådan ändring i det riksdagen förelagda
förslaget, att Konungens rätt att på framställning av fullmäktige
i riksbanken besluta om ökad sedelutgivning skulle gälla allenast till
den 15 januari 1915.

Den 31 augusti 1914 utfärdades därefter i överensstämmelse med
riksdagens beslut lag angående ändrad lydelse av 5—7 §§ i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 176).

Under våren 1915 inkommo emellertid fullmäktige i riksbanken
med framställning därom, att de före den 15 januari 1915 gällande
bestämmelserna, som möjliggjorde en tillfällig utvidgning av sedelutgivningsrätten,
måtte återinföras att gälla för tiden från avslutandet
av det då pågående riksmötet och till nästa riksdags början. Till stöd
härför anförde fullmäktige, bland annat:

Ehuru den extra sedelutgivningsrätt av intill etthundratjugufem
miljoner kronor, som under angivna förutsättningar medgivits riksbanken
enligt sista stycket i 6 § av riksbankslagen, ännu icke kommit till
användning och ehuru fullmäktige hölle före, att samma sedelutgivningsrätt
sannolikt icke heller under den närmaste tiden skulle behöva
anlitas, så vida icke oförutsedda händelser mellankomme, ansåge fullmäktige
dock, att försiktigheten bjöde, att möjligheten att begagna
ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt hölles öppen, så länge dåvarande
ovissa och oberäkneliga förhållanden rådde, och oberoende av om riksdagen
vore samlad eller icke. De skäl, som i fullmäktiges förra skrivelse
anförts för införande av den ökade sedelutgivningsrätten, talade enligt
deras förmenande med oförminskad styrka för samma sedelutgivningsrätts
bibehållande även under tiden efter det den samlade riksdagen åtskilts.

Inom finansdepartementet utarbetades i anledning härav vissa författningsförslag,
enligt vilka, såvitt nu är i fråga, skulle

dels åt 6 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank givas
följande ändrade lydelse:

»Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva riksbanken att

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor:
åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen
indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven
ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

dels ock utfärdas en särskild lag angående rätt för Konungen att
i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt; varande
detta lagförslag av följande lydelse:

»Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva
sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor utöver de
belopp, som finnas angivna i 6 § första stycket av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897; åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den
allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda
medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

Denna lag träder i kraft frän och med dagen efter den, då nu församlade
riksdag avslutats, och gäller till dess ny riksdag sammanträder.»

Dessa författningsförslag- förelädes genom proposition den 30 april
1915, nr 191, 1915 års riksdag, som godkände förslagen i nu ifrågavarande
delar.

Författningar i ämnet i överensstämmelse med riksdagens beslut
utfärdades den 25 maj 1915 (nr 134 och 136).

Den 15 maj 1918 inkommo fullmäktige i riksbanken till finansdepartementet
med en skrivelse, däri de hemställde om medgivande att
begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omförmälda
extra sedelutgivningsrätt.

I anslutning härtill anförde fullmäktige vidare:

»Fullmäktige anse emellertid, att försiktigheten bjuder, att man icke stannar

härvid.

När fullmäktige kort tid efter krigets utbrott i skrivelse till Eders Kung!.
Maj:t av den 18 augusti 1914 gjorde framställning om avlåtande av proposition
till riksdagen med förslag till sådant tillägg till § 6 av lagen för Sveriges riksbank,
att sedel utgivningsrätten utöver den förut medgivna skulle kunna under vissa förutsättningar
ökas med etthundratjugufem miljoner kronor, förklarade sig fullmäktige
anse en sådan ökning vara under alla förhållanden tillräcklig.

Då detta skrevs, kunde man icke förutse, att förhållandena skulle utveckla
sig på sätt, som sedan dess skett. Kiksbankens sedelcirkulation uppgick då till 277
miljoner kronor, sedelreserven till 53 miljoner kronor. Enligt senast föreliggande

Bankoutskott et s utlåtande Nr 32.

veckorapport av deri 11 innevarande månad uppgick sedelcirkulationen till 606 miljoner
kronor och sedelreserven till 47 miljoner kronor. Som bekant hade sedelreserven
flen IG mars innevarande år nedgått ända till 5 miljoner kronor. Inför dessa siffror
och med hänsyn till de stora anspråk, som under den närmaste tiden kunna väntas
ställda på riksbanken, särskilt i sammanhang med tillgodoseendet av statens stora
penningbehov, anse fullmäktige den möjligheten icke utesluten, att riksbankens sedelutgivningsrätt,
även om riksbanken nu medgives begagna ovan omförmälda i § 6
av riksbankslagen förutsatta extra ordinära sedelutgivningsrätt av etthundratjugufem
miljoner kronor, ändock kan komma att visa sig otillräcklig. Fullmäktige kunna i
så fall bliva ställda inför nödvändigheten att, till förekommande av att gränsen för
den lagligen fastställda sedelutgivningsrätten överskrides, vidtaga en åtstramning av
utlåningen, varigenom svåra rubbningar av landets finansiella förhållanden kunde
bliva följden. Uppkomsten av en dylik situation måste, så vitt möjligt, förebyggas.
Lämpligaste utvägen till vinnande av detta mål synes fullmäktige vara, att genom
en tillfällig lag förordnas, att Konungen må på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret under tiden
till den 15 januari 1919 kunna medgiva riksbanken rätt att utgiva ytterligare etthundratjugufem
miljoner kronor sedlar.»

I anledning av vad fullmäktige sålunda anfört beslöt Kungl. Maj:t,
efter hemställan av mig, enligt en den 21 maj 1918 dagtecknad proposition,
nr 450, föreslå sistnämnda års lagtima riksdag dels antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa
fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivniugsrätt, dels ock inedgiva,
att riksbanken Unge begagna den i 6 § 2 stycket av lagen för
Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av
ytterligare högst 125,000,000 kronor.

Enligt riksdagens skrivelse den 14 juni 1918, nr 409, blev nämnda
proposition i huvudsakliga delar bifallen av riksdagen.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
den 20 juni 1918 lag angående rätt för Konungen att i vissa fall medgiva
riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt (nr 479); varande nämnda
lag av följande lydelse:

»Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt, må Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken
rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor
utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915; åliggande
det fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kärr, ur den allmänna rörelsen indraga
sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökningav
sedelutgivningsrätten må hava utgivits.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till
dess ny riksdag sammanträder.»

Sedan nämnda lag upphört att gälla i och med det, att urtima
riksdag sammanträdde under sistlidne höst, avlät Kungl. Maj:t, efter
framställning av fullmäktige i riksbanken, den 22 november 1918 till
urtima riksdagen en proposition, nr 35, med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt,
vilket förslag var av enahanda lydelse som lagen den
20 juni 1918 och avsett att gälla, till dess ny riksdag åter sammanträdde.

Propositionen blev av urtima riksdagen, enligt meddelande i dess
skrivelse nr 31, bifallen och utfärdades författning i ämnet den 20
december 1918 (nr 981).

Genom beslut samma den 20 december medgav Kungl. Maj:t riksbanken
rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125,000,000 kronor
utöver de belopp, som funnes angivna i 6 § av lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897, sådant nämnda lagrum lydde enligt lagen den
25 maj 1915.

Uti skrivelse den 17 nästlidne februari anmälde fullmäktige i riksbanken
för mig, att riksbanken icke då begagnade den sålunda medgivna
ökade sedelutgivningsrätten, men att riksbanken sannolikt under den
närmaste framtiden ånyo komme att behöva begagna densamma.

1 detta sammanhang torde vidare böra erinras, att, sedan Kung],
Maj:t i proposition den 7 februari 1919, nr 79, föreslagit riksdagen
medgiva, att riksbanken finge för tiden till den 1 mars 1920 begagna
den i 6 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj
1897 omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugutem
miljoner kronor utöver vad som funnes angivet i första
stycket av samma paragraf, har riksdagen i skrivelse den 26 februari
1919, nr 31, meddelat, att riksdagen bifallit berörda proposition.

Den 7 innevarande mars månad hava nu fullmäktige i riksbanken
till Kungl. Maj:t inkommit med en skrivelse, däri fullmäktige anföra,
bland annat, följande:

»Riksbankens sedelcirkulation har sedan årsskiftet visat följande högsta och
lägsta belopp:

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Den 31 december 1918 813 5 miljoner kronor,

» 25 januari 1919 689. i »

1 februari » 730.4

» 22 » 683.2 »

» 1 mars » 733.6 »

— 124.4 miljoner kronor
-f 41.3

— 47.2

-j- 50.4 »

Därest beloppet av utelöpande sedlar under innevarande månad ökas proportionellt
i samma utsträckning som under samma månad år 1918, kommer sedelcirkulationen
att den 31 mars 1919 uppgå till omkring 812 miljoner kronor ocb
sedelreserven, vid oförändrad guldkassa, till omkring 14 miljoner kronor.

Under dessa förhållanden och med hänsyn till ovissheten rörande den närmaste
framtiden finna fullmäktige det nödvändigt, att möjlighet hålles öppen för
Eders Kungl. Maj:t att, om behov yppas, medgiva riksbanken att ånyo få sådan
ökad sedelutgivningsrätt, som kunde medgivas enligt lag den 20 december 1918,
men upphörde att gälla med början av nu samlade riksdag.

Fullmäktige tillåta sig därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i proposition
till riksdagen framlägga förslag till lag med samma medgivande, som lämnades
genom sistnämnda lag, vilken lag lämpligen kunde gälla till den 1 mars
1920 eller till samma dag, då riksbankens rätt att begagna den i § 6 andra stycket
riksbankslagen omförmälda sedel utgivningsrätt upphör att gälla.»

uver den sålunda gjorda framställningen hava fullmäktige i riksgäldskontoret
avgivit yttrande, däri de förklara sig icke hava något att
erinra mot densamma.

De förhållanden, vilka tidigare föranlett liknande beslut, som det
av bankofullmäktige nu ifrågasatta, synas alltjämt vara förhanden.
Under, hänvisning till vad såväl vid föregående tillfällen i frågan förekommit
som ock av bankofullmäktige nu framhållits tillåter jag mig
därför att tillstyrka bifall till den av fullmäktige sålunda gjorda framställningen
i sak. Vad angår giltighetstiden för en blivande författning
i ämnet, så hava tidigare meddelade bestämmelser förklarats skola gälla
allenast till dess ny riksdag sammanträdde. Det synes mig emellertid
vara lämpligare, att tidpunkten förlägges till viss angiven tidrymd,
förslagsvis tjugu dagar, efter det ny riksdag sammanträtt, så att‘densamma,
. innan tiden för författningens giltighet går till ända, i sin ordning
hinner att taga ståndpunkt till frågan, huruvida bestämmelserna i
författningen böra prolongeras. I enlighet härmed har jag låtit inom
finansdepartementet upprätta förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.»

Med hänsyn, till vad i statsrådsprotokollet blivit anfört finner utskottet
sig böra tillstyrka förslaget om en ytterligare sedelutgivnings -

Departementschefen.

Utskttlet.

8

Banko utskottets utlåtande Nr 82-

rätt av 125 miljoner kronor utöver de belopp, som Unnas angivna i 6 §
av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897. Liksom förlidet år
anser utskottet sig emellertid böra uttala den mening, att man med
visshet torde kunna utgå ifrån, att denna ytterligare sedelutgivningsrätt
icke kommer att begagnas i större utsträckning än som är oundgängligen
nödvändigt.

Vad angår giltighetstiden för den föreslagna lagen, bär utskottet
icke haft något att erinra mot, att de nya bestämmelserna må gälla
intill dess tjugu dagar förflutit efter det ny riksdag sammanträtt. Då
det icke lärer vara avsett, att ett medgivande, som jämlikt lagen lämnas
av Konungen, skall gälla längre tid än själva lagen äger giltighet, har
en tilläggsbestämmelse i sådant syfte införts i lagens slutstadgande.

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,
må antaga följande

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fäll medgiva
riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller
svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må
Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken rätt att utgiva sedlar
till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner
kronor utöver de belopp, som finnas angivna i 6 § av
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, sådant
nämnda lagrum lyder enligt lag den 25 maj 1915;
åliggande det fullmäktige i riksbanken att, så snart
ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till
belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda
medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava
tugivits.

Jian/coutukottets afl ätande AV 32. 9

Denmi lag träder i kraft dagen efter den, da
densamma, enligt därå meddelad uppgift, tran trycket
utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller
intill dess tillgå dagar förflutit efter det nv -iksdag
sammanträtt. Av Konungen järn likt denna lag lämnat
medgivande skall jämväl efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.

Stockholm den 24 mars 1919.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST H EDEN ST IERN A.

Hihany till rikxäiujrnz protokoll 191 it. 8 samt. 21 käft. (Mr 32.)

2