Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli flen 6 mars 1919, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående befrielse delvis för vissa tjänstemän i riksbanken
från betalningsskyldighet för uppkomna kassabrister.
Med skrivelse den 6 nästlidna februari hava fullmäktige i riksbanken
till bankoutskottet överlämnat tre skrivelser, angående befrielse från betalningsskyldighet
för uppkomna kassabrister, nämligen från tjänstemannen
i första graden vid huvudkontoret P. Lilliehom, tjänstemannen i registratorsoch
bokhållargraden vid avdelningskontoret i Karlstad A. J. Roth samt
tjänstemannen i samma grad vid avdelningskontoret i Östersund Gr. Österberg.
I berörda skrivelse hava fullmäktige för egen del anfört följande :
*1 ®tt av fullmäktige den 10 januari 1918 avgivet yttrande över en av kassören Fullmäktige.
C. H. Kark gjord framställning om ersättning för en av honom i tjänsten liden förlust
å 4,500 kronor uttalade fullmäktige såsom sin mening, att det kunde verka
slappande på kassörernas uppmärksamhet och ansvarskänsla i fullgörandet av deras
tjänsteåligganden, om förluster av nu ifrågavarande slag av bankens medel ersattes,
och att man därför i regel måste ställa s''ig avvisande mot framställningar om sådan
ersättning.
På grund av då föreliggande omständigheter tillstyrkte emellertid fullmäktige,
att Kark måtte till */6 ersättas den lidna förlusten.
Samma principiella ståndpunkt till frågan om ansvaret för av kassörerna i
tjänsten lidna förluster, som av fullmäktige angavs i fallet Kark, intaga fullmäktige
allt fortfarande.
.Gemensamt för de nu föreliggande framställningarna är, att ingen av de sökande
är ordinarie kassör, utan de hava endast omhänderbaft resp. kassor på förordnande.
Den kassa, Lilliehorn skötte, var en av växlingskassorna, och bristen däri,
5,000 kronor särdeles stor. Detta belopp är dock icke det enda, som av Lilliehorn
under hans kassörsförordnande förlorats. Den 3 juni 1918 uppkom nämligen en brist
på kronor 318: 4 6, som av Lilliehorn betäcktes.
För gottgörande av bristen å 5,000 kronor anmälde Lilliehorn, att han saknade
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 8 sand. 14 höft. (Nr 18—20.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
egna medel och att han ej heller kunde anskaffa sådana. Han erbjöd sig emellertid
under hand att genom månatliga avbetalningar å 50 kronor så småningom gottgöra
den uppkomna kassabristen och fullmäktige läto genom beslut av den 25 juli 1918 vid
detta erbjudande tillsvidare bero. Från och med den 1 augusti 1918 har Lilliehorn
den förste i varje månad avbetalat 50 kronor, så att skulden för närvarande nedbringats
till 4,650 kronor.
Under sitt kassörsförordnande har Lilliehorn i missräkningspenningar uppburit
kronor 177: 78.
Bristen i den av Roth omhänderhavda kassan uppgick till 900 kronor, vilka
av Roth blivit ersatta.
På kassörsförordnanden under år 1918 har Roth haft en inkomst av kronor
56: 94.
För Österberg uppgår förlusten till 1,325 kronor, som han icke kunnat ersätta,
utan hava fullmäktige, liksom för Lilliehorn, genom beslut av den 12 september 1918
medgivit, att Österberg tillsvidare finge genom månatliga avbetalningar nedbringa sin
skuld. Österberg har sedermera från och med den 1 oktober 1918 månatligen avbetalat
25 kronor, varigenom skulden nedbragts till för närvarande 1,200 kronor.
I missräkningspenningar vid kassörsförordnande har Österberg under året uppburit
kronor 244: 9 9.
1 samtliga nu ifrågvarande fall har oaktat noggranna efterforskningar ingen
upplysning om tillkomsten av bristerna kunnat vinnas.
Emellertid föreligger ingen anledning för antagandet, att någon som helst oredlighet
från de sökandes sida skulle vara förhanden. I övertygelse härom samt med
hänsyn såväl till att kassörsgöromålen i riksbanken under det gångna året varit synnerligen
omfattande och ansträngande, varom den ständigt ökade sedelstocken bär
vittne, som ock den rådande, svåra dyrtiden anse sig fullmäktige kunna hemställa,
att utskottet ville utverka riksdagens tillstånd till att
Full- dels 4/5 av Lilliehorns och Österbergs kassabrister, kronor 5,000 resp. 1,325,
mäktiges efterskänkas och att resterande får genom månatliga avbetalningar, som hittills, gäldas,
hemställan. QCjl att av förlust, Roth lidit, 900 kronor, får till honom av riks
bankens
medel utbetalas.»
Lilliehorns den 10 sistlidna januari dagtecknade skrift är av följande
innehåll:
P. Linie- »Vid avslutningen den 2 juli 1918 av den växlingskassa, som jag då i riks
horns
skrift, banken omhänderhade, befanns under dagen hava uppstått en brist å 5,000 kronor.
Sedan jag förgäves sökt utröna, huru denna brist uppkommit, lärer det tillkomma
mig såsom ansvarig för kassan att täcka densamma.
Emellertid har jag för ändamålet ej några medel och nödgas därför söka att
genom lån anskaffa sådana. Men då detta skulle, särskilt under nuvarande dyrtid,
synnerligen hårt betunga min ekonomiska ställning, har jag trott, att även för mig
skulle kunna påvisas så ömmande omständigheter, att, såsom förut i liknande fall ägt
rum, framställning om eftergift från riksbankens sida av bråtens betalning skulle
kunna anses befogad.
På grund härav har jag uti skrivelse den 10 juli 1918 hos herrar fullmäktige
anhållit om anstånd tillsvidare med inbetalning av det felande beloppet, för att jag
skulle kunna till bankoutskottet göra framställning i angivna syfte, men har jag senare
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
i )
förklarat inig villig att genom månatliga avbetalningar av 50 kronor söka gottgöra
den uppkomna bristen, därvid fullmäktige enligt beslut den 25 juli 1919 låtit tillsvidare
bero.
Även om härigenom beredes möjlighet att så småningom avbetala skulden förorsakas
mig likväl en mycket kännbar minskning av mina inkomster, som förutom
krigstidslillägg uppgå till 386: 5 4 kr. i månaden och således även utan avdrag knappt
förslå till ett nödtorftigt uppehälle.
Därför vågar jag vördsamt anhålla, att utskottet måtte utverka befrielse för
mig att erlägga återstående delen av ifrågavarande skuld, ävensom rätt för mig att
återbekomma av mig redan erlagda belopp för avbetalning av ifrågavarande brist.»
Kolli har i sin den 16 november 1918 dagtecknade skrift anfört
följande:
»Under den tid, undertecknad sistlidna sommar tjänstgjorde såsom t. f. kassör-4- J- Roths
vid Riksbankens avdelningskontor i Karlstad, utvisade kassan den 2 juli en brist av skrift.
900 kronor.
Upprepade undersökningar för utrönande av bristens orsak hava ej givit något
resultat. Förfrågningar har gjorts hos personer, firmor och institutioner, som trafikerat
kassan nämnda dag, om hos dem kassaöverskott uppstått, men dessa förfrågningar ha
besvarats nekande. Vid den inventering av kassan, som av tjänstförrättande kassören
varje dag äger rum efter expeditionstidens slut, tillses noga, att kassan stämmer, och
vid dylik inventering den 1 juli och 20 juni (30 juni söndag) har anledning till anmärkning
ej förekommit. Till belysande av kassarörelsen den 2 juli kan meddelas,
att från dagkassan under expeditionstidens lopp utkvitterades 234,350 kronor; kassaomsättningen
utgjorde: inbetalningar 1,067,488 kr. 45 öre, utbetalningar 1,217,089 kr.
26 öre.
Den tjänsteman, som uppehåller kassörsbefattningen, är skyldig ersätta vid
kassarörelsen uppkommande förluster. Tjänsteman i registrators- och bokhållargraden
äger vid förordnande som kassör vid härvarande riksbankskontor uppbära förutom
egen lön med kassörstjänsten förenade missräkningspenningar efter 500 kr. pr år och
tjänstgöringspenningar efter 1,200 kr. pr år, men avstår från egna tjänstgöringspenningar
efter 1,000 kr. pr år. Den vid kassörstjänsten uppstående höjningen i avlöning utgör
alltså endast cirka kr. 1: 9 4 pr dag, varav torde framgå, att det med kassané skötande
förenade större ansvaret och den ävenledes därmed följande risken ej på något sätt
täckas av den vid förordnandet ökade inkomsten.
På grund av ovan anförda omständigheter vågar jag — under framhållande
tillika av att jag i saknad av kapital måst täcka bristen med upplånta medel —
därför vördsammast anhålla, att bankoutskottet ville ho3 riksdagen föreslå, att till
mig utbetalas ersättning för nämnda kassabrist med niohundra (900) kronor.»
Österbergs till fullmäktige i riksbanken ställda, den 18 september
1918 dagtecknade framställning är av följande lydelse:
»Härigenom vågar jag vördsamt hemställa, att herrar fullmäktige ville hava Cr. Östergodheten
söka utverka befrielse för mig från ersättningsskyldighet för en i härvarande ^er9s skrift.
riksbankskontors expeditionskassä den 2 dennes under mitt tillfälliga förordnande
som kassör uppkommen förlust å kr. 1,325: —.
4
13 ankout skottets utlåtande Nr 18.
Utskottet.
Såsom stöd för min anhållan tillåter jag mig vördsamt anföra, dels att kassagöromålen
vid kontoret nämnda dag voro exceptionellt omfattande — på grund av
extra kassadagar för regementena m. m. —, dels att genom vid kontoret inträffade
dödsfall och sjukdomsfall personalen var så decimerad, att åt kassören så gott som
ingen uppräkningshjälp kunde lämnas, varför det var svårt att kunna behärska arbetet
vid kassan. Som ännu en förmildrande omständighet vågar jag åberopa, att jag
endast på grund av tillfälligt förordnande skötte kassörsbefattningen och givetvis icke
besitter den vana vid kassans handhavande som en ordinarie kassör blivit i tillfälle
att tillägna sig. Det bortkomna beloppet har trots de noggrannaste efterforskningar
icke kunnat tillrättaskaffas.»
Enligt utskottets mening lärer man endast i undantagsfall, då särskilt
vägande skäl äro för handen, böra skänka understöd åt framställningar av
ifrågavarande slag. Det må bär särskilt erinras, såsom också fullmäktige
framhålla, att kassörsgöromålen i riksbanken under förlidet år varit synnerligen
omfattande och ansträngande. Av utredningen i ärendet framgår, att
ifrågavarande tjänstemän, vilka ej varit ordinarie kassörer utan endast på
förordnande omhänderhaft respektive kassor, vid de angivna tillfällena haft
att arbeta under ogynnsamma omständigheter. Under sådana förhållanden
synes det utskottet jämväl med hänsyn till rådande dyrtid vara med billighet
överensstämmande, att de till någon del ersättas den förlust, som de lidit;
och har utskottet därvid icke haft något att erinra mot det förslag i berörda
avseende, som framställts av fullmäktige.
Utskottet har icke heller något att invända mot att beträffande Lilliehorn
och Österberg återstående belopp må, såsom hittills, gälldas genom månatliga
avbetalningar.
Därest Lilliehorn och Österberg sålunda till viss del befrias från
betalningsskyldighet, torde det vara lämpligt att i sammanhang därmed
ifrågavarande belopp avskrivas ur räkenskaperna.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva
a) dels att av de kassabrister, som för tjänstemannen
i första graden vid huvudkontoret P. Lilliehorn och
tjänstemannen i registrators- och bokhållargraden vid kontoret
i Östersund Gr. Österberg vid ifrågavarande tillfällen
uppkommit, å respektive 5,000 kronor och 1,325
kronor, må efterskänkas fyra femtedelar eller således för
Lilliehorn 4,000 kronor och för Österberg 1,060 kronor,
dels ock att återstående belopp må såsom hittills gäldas
genom månatliga avbetalningar;
Bankoutslcottets utlåtande Nr 18. 5
1)) att ifrågavarande belopp å resp. 4,000 kronor och
1,000 kronor må ur riksbankens räkenskaper avskrivas, och
c) att till tjänstemannen i registrator- och bokhållargraden
vid kontoret i Karlstad A. J. Roth må av
riksbankens medel utbetalas fyra femtedelar av den förlust
å 900 kronor, som lian vid ifrågavarande tillfälle lidit,
eller således ett belopp av 720 kronor.
Stockholm den 0 mars 1919.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Iledenstierna, Gustafsson, Neiglick, friherre
Langenskiöld, Boos, Hedenström, Modig och Lindgren samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Bogren, Borg,
Jonsson i Gumboda, Lindvall, Bäclclund och Hagman.