Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1919 kl. 7 e. m.
Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till
Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga
om skattebetalning genom skattemärken i skatteböcker.
Närvarande: herrar Ollas A. Ericsson, Forssman,*) Rosén, Östberg, Hult,*) Lindström,
Holmström, Olsson i Kullenbergstorp, Magnusson i Kalmar
och Hedin.*)
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 16, vilken blivit överlämnad
till behandling av sammansatt bevillnings- och andra lagutskott,
har herr Klefbeck hemställt, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning angående
skattebetalning genom skattemärken i skatteböcker och till riksdagen
snarast möjligt inkomma med förslag i ämnet.
Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:
»Under långliga tider har mycket skarp strid stått om det så
kallade skattestrecket. Å ena sidan har man strängt hållit på sambandet
mellan rösträtt och fullgjord skatteplikt. Å andra sidan har man
gjort gällande, att ett sådant samband icke vore rättsgiltigt grundat.
Rösträtt vore en personlig, medborgerlig rättighet. Skatteplikt åter en
skyldighet, som påvilade en medborgare med hänsyn till den inkomst
han åtnjöte.
Det har under striderna härom mer än en gång mot arbetarna
riktats den förebråelsen, att deras iver att få bort skattestrecket bottnade
i deras önskan att undandraga sig fullgörandet av sin skattskyldighet.
Som stöd härför har man pekat på de så kallade lösa arbetarna,
bland vilka stundom en mindre stark känsla för samhörighet med samhället
kunnat påvisas. Men därvid har man gjort sig skyldig till det
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)
Motionen.
1340 19
2 Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande nr 1.
gamla felet att generalisera ett eller några enskilda fall. Därvid har
man förbisett alla de tusental av arbetare, som år efter år regelbundet
betalat sina skatter och som ofta gjort det under sådana uppoffringar,
att det bort avvinnna alla opartiska iakttagare deras beundran. Vidare
har man förbisett de mångfaldiga svårigheter, som snart sagt omöjliggjort
skattebetalningen. Exempel härpå äro: arbetslöshet, sjukdom,
barnrika familjer, fullgörande av värnplikt m. m. Aven'' har man förbisett,
huru en enda försummad skattebetalning kunnat stänga ute eu
medborgare från rösträtt under åratal.
Mindre underligt är då, att man varit okunnig om den starka
ovilja, som arbetarna själva lagt i dagen mot skatteskolkande kamrater.
De ha enskilt och offentligt låtit dessa veta, att det varit osolidariskt
av dem att låta deras kamrater betala icke blott egna, utan också
skolkarnas skatter.
När vid fjolårets urtima riksdag fråga var om skattestreckets borttagande,
väcktes samtidigt förslag om kraftigare åtgärder för skattebetalningens
säkerställande. Så antogs förslaget om införsel i lön. Och
däremot restes, såvitt jag vet, intet motstånd, åtminstone icke från arbetarhåll.
Den enda gensaga, som hördes, kom från en del högermän,
vilka icke trodde på införselinstitutets effektivitet.
Jag tror för min del icke heller, att man ens genom införsel i
lön kan nå alla skatteskolkarna. Det gäller då att utfinna ett s}rstem,
som såvitt möjligt säkerställer skattebetalningen, men å andra sidan
gör densamma så lätt överkomlig eller så litet betungande som möjligt.
Jag tog mig i det syftet friheten att i andra särskilda utskottet vid
förra urtiman framkasta ett förslag om införande av skatteböcker. Av
många omständigheter, vilkas fulla berättigande jag inser, kunde emellertid
förslaget icke då upptagas till egentlig prövning. Det är en sådan
prövning jag genom denna motion önskar påkalla.
Om jag i det följande endast talar om arbetare, är det icke därmed
meningen att förorda någon som helst klasslag. Jag gör det, emedan
den av mig föreslagna åtgärden närmast skulle vara en hjälp för dessa
att utan större olägenheter fullgöra en dem åliggande skyldighet. Men
ingenting hindrar, att systemet utsträckes att omfatta alla medborgare.
Utsträckningen må sålunda också bli föremål för utredning.
Mitt förslag är följande. Varje arbetare erhåller, då han lämnar
in sin mantalsuppgift eller då han erhåller sin kronodebetsedel, en så
kallad skattebok. Denna måste han uppvisa för arbetsgivaren, då han
söker anställning. Därförutan må han icke antagas. Arbetsgivaren tar
boken i förvar och överlämnar den till arbetaren, då denne slutar an
-
3
Sammansatta bevillning#- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
ställningen. För varje avlöningspcriod (vecka, 1-1 dagar eller månad)
göres av arbetsgivaren visst avdrag av lönen, vilket insattes på skatteboken.
Arbetaren äger vid avlöningens utbetalande rätt att kontrollera,
att insättning verkställes. Åt utredningen lämnas att avgöra, om insättningen
skall bestämmas till viss procent av lönen, eller om hänsyn
också skall tagas till personliga omständigheter: familjens storlek, sjukdom
i familjen eller dylikt.
När insättningarna motsvara antingen vad som vid nästa uppbördsstämma
förfaller till inbetalning eller vad som vid föregående uppbördsstämmor
skolat betalas, upphör skyldigheten och rätten för arbetsgivaren
att göra avdrag å lön.
Insättning å skattebok sker genom fastsättande av skattemärken.
Sådana skola å olika valörer tillhandahållas ä alla postanstalter i riket.
De inköpas av arbetsgivaren. Härigenom åsamkas visserligen denne
rätt mycket besvär. Men dels har redan genom gällande lagstiftning
man slagit in på den vägen; jag påminner om olycksfallsförsäkringslagen.
Dels ligger det mycket i arbetsgivarens eget intresse, att skatterna
verkligen betalas. Ty i annat fall blir det ju han och andra större
inkomsttagare, som till större delen få ersätta samhället, vad de andra
försummat.
Den som vid arbetes sökande kan förete kvitto på fullgjord skatteplikt
— det må ha skett vid uppbördsstämma eller genom skattemärken
— blir naturligtvis befriad från varje löneavdrag.
Den som av någon anledning själv vill köpa skattemärken å postanstalt,
bör därtill vara fullkomligt oförhindrad. En arbetare kan t. ex.
ha fått ut ett rätt stort ackordsöverskott. Medan han då har pengar,
vill han göra sig fri från en fordran, som han vid ett annat tillfälle har
svårare att likvidera. En annan arbetare är ytterligt känslig för s. k.
förmynderskap från arbetsgivarens sida, men har svårt att betala hela
skattebeloppet på en gång på uppbördsstämman. Han går då själv till
posten och köper sina skattemärken, såsom han vill. Allt skall blott
vara klart till den fastställda tiden. Han kan då alltid för sin arbetsgivare
styrka, att skatteplikten är fullgjord, varför heller intet löneavdrag
förekommer. Men han har haft den hjälpen av det föreslagna systemet,
att han med minsta möjliga olägenhet kunnat fullgöra sin skattskyldighet.
En allmän fördel med förslaget är tydligen, att skattebetalningen
blir så litet betungande som som möjligt.
Kostnaderna för förslagets genomförande synas mig bliva tämligen
obetydliga, åtminstone i jämförelse med de fördelar, som vinnas. Det
4 Sammansatta lemUnings- och andra lagutslcottets utlåtande Nr 1.
bleve väl nödvändigt att ersätta postverket, dock knappast i den omfattning
som för dess bestyr med utbetalningar för riksförsäkringsanstalten
eller pensionsförsäkringen. Såsom jag förut antytt, har jag icke tänkt mig
någon ersättning till arbetsgivarna av de skäl jag ovan angivit. Kostnaderna
till postverket torde för övrigt komma att uppvägas av en betydlig
minskning i uppbördsverkens arbete med skatteindrivning. Mycket
sannolikt är, att icke ringa minskning i utgifterna för indrivningsväsendet
skall uppkomma. En del skatteindrivningsbefattningar torde kunna så
småningom indragas. Åtminstone torde en i annat fall nödvändig ökning
av dessa tjänster bli alldeles överflödig.
Såsom av vad jag ovan anfört framgår, har det av mig föreslagna
systemet rätt mycken likhet med införselinstitutet. Men det är fördelaktigare
än detta. Dels verkar det betydligt smidigare; dels når det alla
skattskyldiga, icke blott de mera fast anställda; dels ordnas skattebetalningen
utan något mellanhavande med skatteindrivarna; dels underlättar
det avsevärt själva skattebetalningen.
I skattebetalarens eget intresse torde ligga att väl förvara sin skattebok.
Han vet, att han i annat fall löper risken att i en ny bok få börja
om med sina skatteinsättningar. För att säkerställa sig bör han dock
ha rätt att, så fort insättningarna motsvara skattebeloppet, mot uppvisande
av sin skattebok å uppbördsverket erhålla kvitto på sin skatt.
Utan postavgift må han också ha rätt att insända sin skattebok, och
bör honom sedan från uppbördsverket tillställas kvitto.
Återstår eu grupp arbetare, de som icke låtit sig mantalsskrivas och
därför ingen skattebok erhållit. Det är ofta folk, som förtjäna bra med
pengar, men lägga alla samhällslivets bördor på sina mera bofasta kamrater.
Dessa kommer man aldrig åt vare sig genom utmätning eller införsel
i lön. Genom det av mig föreslagna systemet skulle även dessa
bringas att fullgöra sin skatteplikt mot samhället.
Dessa skulle icke heller få arbete utan att insättningar i skattebok
gjordes också för dem. Man kunde exempelvis gå till väga på följande
sätt. Om den arbetssökande förklarat sig icke innehava skattebok, antecknas
hans namn i en dylik, som arbetsgivaren har till förvar. Då
han icke är taxerad till något belopp, måste skattebeloppet beräknas.
Denna beräkning, olika för olika yrken, skulle göras av socialstyrelsen
och tillställas arbetsgivaren vid förfrågan från denne. Detta beräknade
belopp skulle av arbetsgivaren antecknas i skatteboken. Sedan skulle
man förfara såsom för andra skattebetalare.
Ett annat sätt, kanske något enklare, men kanske mera betungande,
vore, att arbetaren, som icke hade skattebok, finge, sedan arbetsgivaren
r>
Sammanfatta benillnings- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
tillhandahållit honom en dylik, under hela året betala viss procent av
sin lön i skatt.
Min övertygelse är, att om detta system fått verka några år, och den
dittills försumlige skattebetalaren sett, att det nu icke längre vore möjligt
att undandraga sig sin skatteplikt, att den skatt han pa detta sätt
(inge erlägga vore högre än om han i vanlig ordning läte skriva sig
och deklarera inkomst, samt att skattebetalning genom detta system icko
vore så betungande som det enligt gamla systemet varit, han med stor
beredvillighet skulle lämna in både mantalsuppgift och självdeklaration.
Naturligtvis inser jag, att vid närmare granskning av detta förslag
ändring i många punkter skall befinnas nödvändig. Men jag är livligt
övertygad om, att det i praktiken skulle visa sig smidigt och lätt genomförbart,
att det skulle i hög grad befordra en ordentlig skattebetalning,
samt att det skulle betydligt underlätta bördan med skattens erläggande.
»
Såsom av motionen framgår, är dess syfte dels att åstadkomma en
effektivare skattebetalning, dels ock att göra denna betalning så bekväm
som möjligt för de enskilda. Det första ändamålet avses med motionen,
i vad densamma rörer införande av ett system med obligatoriska skatteböcker
för arbetare; målet att göra skattebetalningen mindre betungande
vill motionären nå genom sitt förslag, att alla, som så vilja, skola hava
rätt att erlägga sina skatter genom inköp av skattemärken.
Enighet torde råda därom, att båda de angivna syftemålen äro värda
allt beaktande. Såväl statens och kommunernas intresse av att de påräknade
skatteinkomsterna i största möjliga omfattning inflyta, som ock betydelsen
för de ordentliga skattebetalarna av att icke deras börda oskäligt
förtynges genom att andra undandraga sig fullgörandet av skattskyldigheten,
tala för, att åtgärder vidtagas för ett mera effektivt indrivande
av skatterna än som, enligt vad erfarenheten vibat, låtit förena
sig med hittills gällande uppbördsmetoder. Ej mindre de enskildas än
det allmännas intresse kräver även, att genom själva formerna för skattebetalningen
densamma så mycket som möjligt underlättas.
Utskottet har vid sin granskning av motionen väl funnit de däri lämnade
uppslagen till främjande av nämnda syftemål vara av stort intresse.
Motionären synes dock knappast hava tillräckligt beaktat de svårigheter av
skatteteknisk art, som, efter vad som även utan närmare utredning framgår,
följa med ett sådant system och av vilka det torde vara tillräckligt
att nämna spörsmålen om insättning i skattebok i de fall, då taxering
till beskattning ej skett, och om beräkning och verkställande av de skatte
-
Utskottet.
6 Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
fria avdragen. Härtill kommer, att, då enligt förslaget en arbetare icke
skulle kunna erhålla anställning utan att uppvisa klar skattebok, en
sådan regel synes kunna komma att uppväcka ovilja i arbetarekretsar
och förnimmas såsom ett tvång, lagt å de skötsamma för att träffa de
oordentliga. Systemet skulle ock lätt med rätt eller orätt kunna komma
att betraktas såsom en klasslagstiftning. Det är vidare att märka, att
man genom det av motionären förordade systemet ej kan påräkna att
med säkerhet träffa andra än hos arbetsgivare mera varaktigt anställda
arbetare. Medel till uttagande av skatt från sådana kategorier av skattebetalare
har emellertid givits genom det av motionären berörda, vid föregående
års urtima riksdag beslutade systemet med införsel i avlöning
till säkerhet för oguldna utskylder eller allmänna avgifter. Åven om
man i likhet med motionären skulle hålla före, att detta institut ej kommer
att hava avsedd effektivitet, synes det i varje fall vara lämpligt att
avvakta verkningarna av systemet i praktiken, innan man tillgriper nya
omfattande åtgärder i samma eller liknande syfte.
Vad härefter angår införande av rätt för vem som så önskar att
fullgöra sin skattebetalning på den av motionären förordade vägen, synes
det väl utskottet vara anledning antaga, att i många fall genom ett
sådant system lättnad skulle beredas den enskilde i fråga om hans skattebetalning.
Åven mot ett dylikt fakultativt tillämpande av skattebokssystemet
resa sig emellertid de skattetekniska betänkligheter, som nyss
berörts. För systemets genomförande lärer också en ganska omfattande
och kostsam organisation bliva erforderlig. Med allt erkännande av det
behjärtansvärda i motionärens önskan att bereda bekvämare möjligheter
för skattebetalning, håller utskottet sålunda före, att samma syfte enklare
kan främjas på andra vägar. Under utskottets förhandlingar hava i sådan
riktning framhållits bland annat, dels utsträckande till kommunalskatter
av den för närvarande i fråga om kronoutskylder gällande rätten
till skattebetalning genom postaijvisning, dels ett väsentligt ökande av
uppbördsstämmornas antal, varigenom möjlighet skulle beredas till skattebetalning
i tätare och mindre poster, ävensom stämmornas utsträckande
över längre tidrymd och deras bekvämare anordnande, och dels understödjande
från statens och kommunernas sida av så kallade skatteföreningar,
det vill säga sammanslutningar, som avse att underlätta medlemmarnas
skattebetalning genom att jämnt fördela dessa utgifter på ett flertal betalningsterminer
under hela året.
1 sistnämnda avseende är att märka, att 1918 års riksdag i
anledning av väckt motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit
om utredning angående möjligheten att genom statsbidrag åt orga
-
7
Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets utlåtande Nr 1.
nisationer, som avse att främja skatteinbetalning-, eller genom andra
liknande åtgärder åstadkomma minskade restantier och avskrivningar
av skatter, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. I första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande i frågan åberopades med gillande ett av länsstyrelsen
i Stockholms län avgivet yttrande, vari bland annat anförts
följande: »Konungens befallningshavande har sig väl bekant, att nu
mera
inom landet finnes ett stort antal av större affärsföretag, vilka
för i företagen anställda anordnat så kallade intressekontor, som omhänderhava
de till kontoren anslutna medlemmarnas utbetalningar av skilda
slag, i främsta rummet utskylder, hyror och försäkringspremier. Åven
inom statens verk torde finnas dylika kontor. Dessa utkvittera varje
eller åtminstone flertalet avlöningsdagar en efter utbetalningarnas storlek
avpassad del av medlemmens avlöning, vilken del göres räntebärande,
oeh verkställer sedermera kontoret å förfallodagarna medlemmens
åt kontoret anförtrodda utbetalningar av skilda slag. Fördelarna med
detta förfaringssätt äro uppenbara. Medlemmen avstår varje avlöningsdag
en mindre del av sin avlöning och befrias därigenom från periodiskt
återkommande större utgiftsposter, medan återstoden av avlöningen får
användas till täckande av löpande levnadsomkostnader m. m. Intet synes
hindra, att kommunerna, i likhet med av motionären åberopade
Umeå stad, inrätta motsvarande organisationer.)) Ärendet är ännu beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.
Såsom av det anförda framgår, främja dylika skatteföreningar delvis
samma syften, som motionären här velat vinna. Genom berörda
riksdagsskrivelse har således Kungl. Maj:ts uppmärksamhet redan väckts
på angelägenheten av åtgärder, avsedda att genom bekvämare former
för skattebetalning främja ett gott resultat av skatteindrivningen. En
blivande utredning i anledning av berörda riksdagsskrivelse torde komma
att omfatta ej blott skatteföreningars betydelse för detta ändamål
utan även andra åtgärder i samma syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1919.
På det sammansatta utskottets vägnar:
OLLAS A. ERICSSON.