Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1919 kl. 6 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om ändrad lydelse av 15 § 4 inom. i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
(2:a avel.)
Närvarande: Herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Antonsson,
Bäckström, frih. Fleming, Rosén, Vennersten, Månsson i Hagaström,*
Rune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad,* Neess, Broman, Westrup,
Olingren,* Bökelund, Olsson i Ramsta och Uddenberg.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 167, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, föreslår herr Nilsson i Kristianstad,
»att riksdagen måtte besluta, att 15 § 4 mom. i förordningen av
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering skall erhålla följande ändrade lydelse:
4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran
därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller
inrättning; och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och
kronans ombud bos prövningsnämnd att taga del av sådana bos
domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsavseende
kunna tjäna till ledning, ävensom att av enskilda, verk eller
bolag, i vilkas verksamhet ingår inlåning från allmänheten, på skriftlig
anfordran erhålla uppgift angående viss skattskyldigs ränteinkomst.»
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
.till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 66 höft. (Nr 62.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
Utskottet.
Historik.
Vid olika tillfällen hava förslag framställts därom, att bankinrättningar
in. fl. borde åläggas uppgiftsskyldighet beträffande beloppet
av insättarna gottgjorda räntor.
I en vid 1913 års riksdag väckt motion, II: 76, av flen* Eriksson
i Grängesberg, föreslogs sådan ändring i taxeringsförordningen, att
banker och andra sammanslutningar eller enskilda personer, som
mot ränta emottoge penningar till förvaltning, ålades att till taxeringsmyndighet
lämna uppgift å beloppet av varje insättares under
föregående år uppburna ränta.
Bevillningsutskottet anförde härom bland annat: Det torde
kunna antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens
skatteintresse skulle i många fall främjas. Huru önskvärt
detta i och för sig vore, syntes dock förslagets förverkligande möta
allt för stora praktiska svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens
fullgörande åsamka särskilt de större penninginrättningarna med
deras tusental av insättare ett synnerligen betungande besvär. Det
med motionen avsedda syftet hade emellertid synts utskottet kunna
väsentligen tillgodoses på enklare sätt, nämligen så, att penninginrättningar
och enskilda, som av allmänheten emottoge medel
till förräntande, förklarades skyldiga att på skriftlig anfordran av
taxeringsmyndighet, närmare bestämt taxeringsnämnds ordförande eller
kronans ombud hos prövningsnämnd, uppgiva viss skattskyldigs
ränteinkomst. Därigenom vunnes möjlighet att i fall, där deklarant
misstänktes hava lämnat oriktig eller ofullständig uppgift, kontrollera
denna.
I anslutning härtill föreslog utskottet viss ändring i taxeringsförordningen.
Förslaget bifölls av andra kammaren, varemot första
kammaren godkände en av två ledamöter avgiven reservation, gående
ut på avslag å såväl motionen som utskottets förslag.
Frågan återkom vid 1915 års riksdag i eu av herr Johansson
i Brånad väckt motion, II: 113, i anledning varav bevillningsutskottet
förnyade sitt år 1913 framställda förslag, dock med reservation
av fyra ledamöter, som yrkat avslag. Första kammaren följde
reservanterna, medan andra kammaren biföll utskottets hemställan.
Frågan hade alltså ånyo fallit.
I eu vid 1918 års lagtima riksdag framlagd proposition, nr 283,
angående vissa ändringar i taxeringsförordningen, lämnades förslag
bl. a. om tillägg i 11 § berörda förordning av följande föreskrift:
»Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penniugförval -
Bevillningsutskottets betänkande Nr 02.
3
tande inrättning ävensora enskild man eller handelsbolag, som yrkesmässigt
driver bankrörelse eller liknande verksamhet, är skyldig att
efter anmaning lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst
från den penningförvaltande inrättningen, personen eller
handelsbolaget ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående
medel vid viss angiven tidpunkt.»
Detta förslag motsvarade i sak om ock ej i form de ovannämnda
motionärernas syfte och gick ett steg längre, för så vitt
som uppgiftsskyldighet skulle föreligga även beträffande skattskyldigs
innestående kapital.
Genom föreslaget tillägg i 23 § 3 mom. samma förordning
skulle hithörande uppgifter få samma skydd mot offentliggörande
som deklarationerna. Enligt vad i propositionen uttalades, borde
ett motsvarande tillägg sedermera införas i tryckfrihetsförordningen.
Bevillningsutskottet tillstyrkte Kungi. Maj ds berörda förslag,
varemot sex ledamöter reserverade sig. Andra kammaren biföll
utskottets förslag och första kammaren reservationen. Efter det
sistnämnda kammare förkastat av utskottet föreslagen proposition
för gemensam votering, förföll frågan.
Föreliggande motion har icke anknutits till Kungl. Maj ds ovanberörda
förslag, utan har motionären återgått till den form för
frågans lösning, som man tänkte sig vid densammas tidigare behandling.
I vad män det äldre förslaget skulle äga företräde har
motionären ej angivit.
Yad själva saken beträffar, saknar utskottet anledning att frånträda
den ståndpunkt utskottet intagit vid de tre föregående tillfällena.
Utskottet anser alltfort den föreslagna uppgiftsplikten bilda
eu '' ej oviktig länk i kedjan av de åtgärder, som behöva tillgripas
för ernående av ett effektivt taxeringsresultat.
Emellertid gäller numera, enligt den lydelse 1 § i lagen om
bankrörelse erhållit genom lagen den 26 juni 1918,-som trädde i
kraft den 1 juli samma år, att bankrörelse får bär i riket bedrivas
av, utom riksbanken, allenast bankaktiebolag och solidariskt bankbolag.
Med bankrörelse förstås åter varje »verksamhet, i vilken
ingår inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen
begagnas». Enskild man eller handelsbolag, som minst två
månader före den nya lagens ikraftträdande drivit bankrörelse, får
fortsätta därmed till utgången av år 1920. Om synnerliga skäl äro
förhanden, äger Konungen medgiva, att rörelsen jämväl därefter
Utskottets
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
må tillsvidare fortsättas. Den sålunda genomförda inskränkningen
i rätten att yrkesmässigt bedriva inlåning medför, att, praktiskt
taget, det förevarande spörsmålet icke vidare är aktuellt i fråga om
enskilda personer och handelsbolag. Utan olägenhet lärer man
nämligen kunna bortse från de fall, som bero av ovan berörda övergångsbestämmelser,
och som i varje händelse efter slutet av 1920
torde bliva mycket sällsynta.
De farhågor, som kunna hysas beträffande förslaget om ifrågavarande
uppgiftsplikt, torde huvudsakligen hänföra sig till banksekretessen.
Det får dock anses uteslutet, att någon formell konflikt
skulle uppkomma med banklagens regel i 258 §: »Enskildas förhållanden
till baukbolag må ej i oträngt mål yppas». Om oträugt mål
kan ju nämligen ej bliva tal i ett fall av förevarande art. Ser man
åter till sakens reella sida, lärer risken för ett obehörigt blottande av
affärshemligheter på denna väg ej vara synnerligen nämnvärd, särskilt
om, i ‘enlighet med fjolårets proposition, genom tillägg i 28 § taxeringsförordningen
och å vederbörligt håll i tryckfrihetsförordningen,
åt hithörande uppgifter gives samma skydd mot offentliggörande,
som tillkommer de skattskyldigas deklarationer.
Jämväl i fråga om platsen för huvudstadgandet och dettas formella
lydelse synes Kungl. Maj:ts förslag förra året böra tjäna till
ledning. En föreskrift av det innehåll i huvudsak motionären föreslagit
bör alliså upptagas i 11 § taxeringsförordningen i stället för
i 15 §, och även avfattningen torde böra lämpas efter fjolårets förslag.
Enligt vad ovan erinrats, bör föreskriften dock ej omfatta enskilda
personer eller handelsbolag.
I överensstämmelse med vad utskottet ovan yttrat om behörigt
skydd för de utlämnade ränteuppgifterna, finner utskottet ändamålsenligt,
att ett tillägg göres i 23 § 3 mom. taxeringsförordningen av
nedanstående lydelse, ävensom att sådan ändring i tryckfrihetsförordningen
kommer till stånd, att uppgifterna erhålla samma skydd
mot offentliggörande, som åtnjutes i fråga om skattskyldigas till
ledning för egen taxering lämnade uppgifter. Med hänsyn till behovet
av att berörda skydd snarast möjligt får avsedd fullständighet, torde
det kunna förväntas, att förslag till omförmäld ändring i tryckfrihetsförordningen
varder av Kungl. Maj:t framlagt för riksdagen,
så snart det lämpligen låter sig göra.
Slutligen vill utskottet erinra, att utskottet jämväl i sitt betänkande
nr 60 i anledning av propositionen nr 259 tillstyrkt viss
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
5
ändring i It § taxeringsförordningen, varvid utskottet emellertid
gjort förbehåll för den ändring i samma paragraf, som riksdagen
kunde besluta i anledning av förevarande motion, samt uttalat den
förutsättningen att, för den händelse riksdagen skulle bifalla båda
ändringsförslagen, besluten härom skulle komma att av riksdagen
anmälas i en och samma skrivelse till Kung! Maj:t.
På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av herr Nilssons i
Kristianstad förevarande motion, II: 167, måtte
besluta, att i 11 g samt 23 g 3 mom. i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skola upptagas
nedan angivna tillägg att gälla från och med den
1 januari 1920:
11 §•
Till ledning — — — — — — — —--
---- varje grupp av uppgifter avser.
Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penning
förvaltande inrättning är skyldig att efter anmaning
lämna uppgift om namngiven skattskyldigs
ränteinkomst från den penning förvaltande inrättningen.
23 g.
3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om deklaration,
gäller även beträffande annan av skattskyldig
till ledning för egen taxering lämnad uppgift
eller upplysning, så ock i tillämpliga delar i
fråga om sådan uppgift, som jämlikt 11 § lämnats
rörande skattskyldigs ränteinkomst från penningförvaltande
inrättning.
Stockholm den 2 juni 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
Reservation
av herrar Ollas A. Ericsson, Antonsson, friherre Fleming, Vennersten,
Neess, Broman och Westrup.
Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri, 1919.