Bevillningsutskottets betänkande AV 56.
1
Nr 5(5.
Ankom till riksdagens kansli den SO maj 1919 kl. V21 e- m -
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Iiungl. Maj ds
proposition angående införselmonopol å socker.
Närvarande: herrar Källman, Rökig. Wijk, K. A. Nilson, Antonsson, Bäckström,
frih. Fleming’, Rosén*, Boman, Vennersten, Rune, Olsson iKullenbergstorp,
Neess, Broman, Westrup, Bärg i Katrineholm, Johansson i Kullersta*,
Uddenberg, Lithander* och Jönsson i Fridhill.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
1 en den 16 maj 1919 dagtecknad, till bevillningsutskottets förberedande
behandling hänvisad proposition, nr 405, har Kungl. Magt,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att, därest Kungl. Magt funne omständigheterna så påkalla, Kungl.
Maj:t måtte äga föreskriva, att för tid, som Kungl. Maj:t bestämde,
dock ej längre än till och med den 31 oktober 1920, införsel till riket
av socker icke finge äga rum av annan än staten eller den eller dem,
åt vilken eller vilka Kungl. Magt överläte sådan rätt, ägande Kungl.
Maj:t i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse, som funnes
erforderliga.
På grund av förfoganderättslagen har genom förordning den 7
december 1917 angående reglering av handeln med socker och sirap
(nr 791) föreskrivits, att nämnda varor icke må för annans räkning än
folkkushållningskommissionens försäljas annorledes än mot sockerkort
eller på av kommissionen godkänd rekvisition eller efter av kommissionen
lämnat särskilt medgivande. Efter att hava till ovannämnda statsrådsprotokoll
erinrat om sålunda meddelade föreskrifter, har chefen för jordbruksdepartementet
framhållit, hurusom härigenom faktiskt även importen
av socker och sirap blivit monopoliserad i statens hand.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 51 höft. (Nr 56.)
Departements
chefen.
1
Utskottets
yttrande.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.
Departementschefen har därefter erinrat, att riksdagen i år bifallit
Kungl. Maj:ts i propositionen nr 88 framlagda förslag, att under angivna
förutsättningar, vilka numera vore uppfyllda, staten skulle gent emot
svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
ikläda sig garanti för vissa av Kungl. Magt godkända kostnader
för inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling.
Till motivering av den föreliggande propositionen har departementschefen
vidare anfört: Så länge med stöd av förfoganderättslagen
statlig reglering av konsumtionen och handeln med socker ägde rum,
komme även importen att bliva därigenom reglerad och kontrollerad,
enär importör vore beträffande förfogandet över det importerade sockret
underkastad dessa regleringsbestämmelser. I den mån däremot förfoganderättslagen
upphörde att gälla eller icke längre kunde komma
till användning å förevarande slag av livsmedel och följaktligen statlig
reglering av konsumtionen och handeln därmed upphörde, kunde import
av socker fritt ske och det kunde då inträffa, att det sålunda importerade
sockret kunde försäljas till billigare pris än det, vilket det svenska
sockret måste betinga för att icke till följd av statsgarantin till sockerbolagen
stor förlust skulle åsamkas statsverket. Det framstode på grund
härav såsom en av nödig försiktighet förestavad åtgärd, att staten ägde
i sin hand ett medel att under dylika förhållanden reglera importen av
och därmed de inhemska prisen å socker. Då behovet av ett dylikt
importmonopol betingades av de nu gjorda utfästelserna till sockerbolagen,
vilka hänförde sig till inköp och förädling av 1919 års betskörd,
syntes monopolrätten icke behöva gälla längre än till och med
den 31 oktober 1920. Huruvida den monopoliserade importen skulle
bedrivas för statens egen räkning eller av staten under betryggande
villkor och noggrann kontroll överlåtas åt den enskilda företagsamheten
och då antingen i sin helhet åt någon därtill lämpad organisation
eller blott i fråga om viss kvantitet till viss importör medelst speciell
importlicens, syntes icke för närvarande behöva avgöras, utan boi’de
Kungl. Maj:t tillerkännas befogenhet att härutinnan förfara efter vad
som kunde finnas lämpligast vid den tid, då fråga om monopolets begagnande
bleve aktuell.
I likhet med chefen för jordbruksdepartementet har utskottet ansett,
att, med hänsyn till den garanti, staten i viss utsträckning iklätt sig
för de båda sockerbolagens kostnader för inköp av 1919 års betskörd
och dennas förädling, det kan bliva erforderligt att, sedan den nuvarande
statliga regleringen å ifrågavarande område upphört, Kungl. Maj:t äger
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.
befogenhet att vidtaga åtgärder, ägnade att förebygga ett sådant prisfall
å socker, som kunde medföra stor förlust för statsverket. Det bemyndigande,
Kungl. Maj:t i sådant syfte genom den föreliggande propositionen
begär, anser utskottet därför böra av riksdagen meddelas.
Emellertid har utskottet icke velat underlåta att framhålla angelägenheten
därav, att, i den mån sådant utåt! olägenhet kan ske, fullt tillräckliga
mängder socker tillhandahållas marknaden.
Förslaget avser, att åt Kungl. Maj:ts avgörande skall överlåtas,
huruvida importen, därest den, med stöd av det ifrågasatta bemyndigandet
monopoliseras, bör bedrivas för statens räkning eller av staten överlåtas
åt enskilda.
Åven utskottet anser, att frågan härom bör ankomma på Kungl.
Maj:ts prövning av förhållandena vid den tid, då monopolet må komma
i tillämpning. Därest för staten nöjaktiga och fullt betryggande villkor
kunna betingas, synes intet vara att erinra emot att monopolets utövning
upplåtes åt den enskilda företagsamheten.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 405, medgiva,
att, därest Kungl. Maj:t finner omständigheterna
så påkalla, Kungl. Maj:t må äga föreskriva, att förtid,
som Kungl. Maj:t bestämmer, dock ej längre än
till och med den 31 oktober 1920, införsel till riket
av socker icke må äga rum av annan än staten eller
den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Maj:t överlåter
sådan rätt, ägande Kungl. Maj:t i varje fall stadga
de villkor för sådan överlåtelse, som må finnas erforderliga,
Stockholm den 30 maj 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.