Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

1

Nr

52.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1919 kl. 8 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordningar om ändring i
vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt, samt av förordningen
samma dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering, dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Källman, Röing, Wijk, Antonsson, Forssman, Rosén, Boman,
Vennersten, Månsson i Hagaström*), Rune, Olsson i Kullenbergstorp,
Nilsson i Kristianstad, Eliasson, Neess, Örne*), Broman, Westrup*), Olsson
i Ramsta, Uddenberg och Lithander

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en den 21 mars 1919 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 259, har Kungl. Maj.t under åberopande av propositionen
bilagt utsdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag föreslagit riksdagen att antaga nedan införda förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; och

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma
dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 48 käft. (Nr 52.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. 9, 17, 18, 19, 20 och 25 §§
i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
ävensom avdelningarna l:o) och o:o) i de vid samma förordning fogade
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola, 7, 8 och 9 §§
ävensom avdelningarna l:o) och 5:o) i de särskilda anvisningarna i
nedan angivna delar, hava följande ändrade tydelse:

2 §■

1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning
avser, med det undantag, som omförmäles i 19 § 2 mom., den inkomst,
som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått tillända
närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall att ersättning för bestridande av särskilda
med tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § förmäles,
blivit av staten särskilt anvisad, avdrag ske för alla utgifter för inkomstens
förvärvande eller bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift; — — —- — — — — — — — —

— ■— — — — — —---underhåll av fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda
dock endast ifall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt;

kostnad för nödigt biträde i hemmet, för det fall att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt
hemmets skötsel, skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 3

verksamhet, med iakttagande av att avdraget i intet fall må överstiga
300 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader — — — —.

17 §.

1 mom. Den uppskattade inkomsten och en sextiondedel av den
uppskattade förmögenheten utgöra tillsammans taxerat belopp. För den,
som icke enligt 12 § är skattskyldig för förmögenhet, utgör den uppskattade
inkomsten taxerat belopp. Det taxerade beloppet utföres i jämna
tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
tiotal kronor, bortfaller.

2 mom. För annan skattskyldig än svensk medborgare, som är
här i riket mantalsskriven, utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart
belopp, och inträder skatteplikt, när detta belopp uppgår till
100 kronor.

18 §.

1 mom. För svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven,
beräknas det beskattningsbara beloppet efter följande grunder.

a) Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga
orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med
de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna.
Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter,
Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i
sänder.

För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom
fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp I, 600 kronor,

» )) )> »■ » »

» » » » » »

» » » » » »

» » » )) » »

» » II, 700 )>

» » III, 800 »

» » IV, 900 »

» » V, 1,000 »

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har
hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka
icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
erhålla följande avdrag (familjeavdrag):

gift skattskyldig: för hustrun 200 kronor; för varje sådant barn,
som ovan sägs, om barnet uppnått 15 år, 200 kronor och, om barnet
ej uppnått 15 år 100 kronor; samt

ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

för barn, som ovan sägs: för ett barn, om det uppnått 15 år, 300 kronor
och, om det ej uppnått 15 år, 200 kronor; samt för varje följande
barn, om det uppnått 15 år, 200 kronor och, om det ej uppnått 15 år,
100 kronor.

För barn, vilkas föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna
skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas
hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda tall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, underhåll
av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag)
är väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 500
kronor. Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 10 §, må
icke åberopas såsom grund för avdrag enligt- detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av
de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdrag
men icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara
beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan
av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

2 mom. Det beskattningsbara beloppet utföres i jämna tiotal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal
kronor bortfaller.

För svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, inträder
skatteplikt, när det beskattningsbara beloppet uppgår till 10 kronor.

19 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss procent
av de enligt nedan angivna grunder uträknade grundbelopp.

a) För andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska
bankbolag utgör grundbeloppet:

för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger

10,000 kronor, 3 X,

för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

10.000 kronor men icke........... 20,000 kronor, 4 %

20.000 » » j) ........... 40,000 b , 5 X

40.000 » » b .......... 60,000 b , 6 X

60.000 b b b ........... 100,000 b , 7 X

100,000 b b b ............ 150,000 b , 8 X

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

150.000 kronor men icke

200.000 » » »

300.000 » » »

400.000 » » »

600.000 » » »

800,000 » » »

1,000,000 »

200,000

kronor,

0 %

300,000

» ,

10 %

400,000

» ,

11 %

600,000

12 %

800,000

» ,

13 %

1,000,000

» ,

1

14 %

15 %

dock att grundbeloppet icke må i något tall överstiga 12 procent av det
beskattningsbara beloppet.

b) För inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag utgör grundbeloppet:
(A-skatt)

När den taxerade inkomsten
hållande till kapitalet

i för-

| Skatt i %
j av den
taxerade
! inkomsten

Når den taxerade inkomsten i
hållande till kapitalet

för-

Skatt i %
av den
taxera de
inkomsten

\ icke överstiger

4 %

|

1.50

överstiger 12

men

icke 12 V2

o/

/O • • •

5.40 j

överstiger 4

men

icke 4 ''/i %......

1.00

»

12 ''/a

»

»

13

» ...

5.60

4 Vi

»

4 Vt

»......

1.70

»

13

»

»

13 3/s

» ...

5.80

4 ''/■

»

»

43/«

»......

l.so

»

13 Va

»

14 ‘/a

» ...

6.00

48/i

»

»

5

»......

1.90

»

14 Va

15

» ...

6.20

»

5

»

5 V»

»......

2.oo

»

15

»

»

16

» ...

6.40 1

»

5 1ja

»

»

5 */a

»......

2.20

»

16

»

17

» ...

6.00

»

5 s/s

»

6

»......

2.4 0

=>

17

»

18

» ...

6.80

»

(5

»

»

6''/a

»......

2.60

»

18

»

»

19

» ...

7.oo

*

6 1Ja

»

»

6 2/a

»......

2.80

»

19

»

»

20

» ...

7.15

»

62/a

»

»

7

»......

3.oo

»

20

»

>

21

»...

7.80

»

7

>

»

7 Va

»......

3.20

»

21

»

»

22

» ...

7.45

»

7 Va

»

7 a/a

»......

3.4 0

»

22

»

»

23

»...

7.60

»

7 */3

»

»

8

»......

3.60

»

23

>

»

24

» ...

7.7 5

8

»

8''/t

»......

3.80

24

»

»

25 Va

» ...

7.90

8 V*

»

»

9

»......

4.oo

»

25 Va

»

»

27

»...

8.05

9

»

»

9 Va

»......

4.20

»

27

»

»

28 Va

» ...

8.20

»

9 Va

»

»

10

»......

4.io

»

28 ‘/a

»

»

30

» ...

8.85

10

»

»

10 Va

»......

4.oo

»

30

»

32

» ...

8.50

»

10 Vs

»

*

11

»......

4.80

32

»

34

» ...

8.65

)

11

»

»

11 Va

»......

5.oo

»

34

a

»

36

» ...

8.so

111/*

»

12

»......

5.20

»

36

»

»

39

» ...

8.95 ;

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

När den taxerade inkomsten i för-hållande till kapitalet

Skatt i %
av den
taxerade
inkomsten

När den taxerade inkomsten
hållande till kapitalet

i för-

Skatt i % !
av den i
taxerade
inkomsten

överstiger 39

men

icke

42

o/

9,io

överstiger

95

men icke

100

o/

10.90

» 42

46

100

>y

105

»

50

9.4 0

105

no

11 10

» 60

»

55

» .........

9.5 5

»

no

»

115

» ......

11.20

» 55

»

60

9.70

115

120

11.30

» 00

»

9.85

120

125

11.40 1

» 65

70

10.oo

125

130

11.50

» 70

10.1 5

130

135

11 00

75

»

»

80

» ...... .

10.80

»

135

»

»

140

» ......

11.70

» so

»

»

85

» ......

10.45

»

140

»

»

145

»......

11.80 ''

» 85

»

»

90

» .........

10.SO

»

145

»

»

150

» ......

11.90

» 90

»

»

95

» .........

10.75

»

150

12.00

varvid dock iakttages, att skattens grundbelopp icke i något fall må
med mera ån halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundbelopp,
som högst skolat påföras bolaget, därest dess inkomst hade
varit allenast så stor, att bolaget varit att hänföra till närmast lägre
skatteklass.

Till kapital, varom här är fråga, räknas såväl aktie- eller lottkapital
som ock reservfonden. Aktie- eller lottkapitalet upptages till det
belopp, som angivits i balansräkningen för nästföregående år, eller, om
aktie- eller lottkapitalet samma år undergått förändring, till medelstorleken
därav under nämnda år. På samma sätt förfares vid beräkningav
reservfonden.

2 mom. Utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. är stadgat,
skall av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av
ett grundbelopp, vilket utgör tre kronor för varje fullt hundratal kronor av
den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda
moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats till delägarna;
dock efter avdrag av de å sagda inkomst belöpande kronoutskylder, ävensom,
i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning till försäkringstagare
eller av för samma ändamål reserverade medel. (D-skatt)

3 mom. I den mån enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig
ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta restitution med viss procent av ett
grundbelopp, vilket utgör tre kronor för varje fullt hundratal kronor av
de till delägarna sålunda utdelade tillgångar, skolande därvid iakttagas, att

7

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 52.

sammanlagda beloppet av restitnerade medel icke må uppgå till
högre belopp än de av bolaget enligt 2 mom. erlagda skattemedel.
Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga om restitution
av kronoutskylder.

20 §.

1 inom. För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga
procent av de i 19 § 1 och 2 mom. om förmälda grundbeloppen, med
vilken inkomst- och förmögenhetsskatt skall det nästföljande året utgå.

2 mom. Vid restitution av skatt enligt 19 § 3 inom. tillämpas å
där omförmälda grundbelopp det procenttal, som, på sätt nyss sagts,
bestämts att gälla för året näst efter det, under vilket utdelning, som
föranlett restitution, ägt rum.

25 §-

1 mom. År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna
förordning inbegripes jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock
att i fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen
varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras härför.

Skulle i senare fallet avdrag, vartill ena maken enligt 10 § varit
berättigad, överstiga dennes inkomst, må överskjutande beloppet avräknas
från den andre makens behållna inkomst.

Hava makar blivit särskilt taxerade, skall det beskattningsbara beloppet
bestämmas eller båda makarnas taxerade belopp sammanräknade,
varvid iakttages, att de enligt 18 § 1 mom. skattskyldig medgivna avdrag
få åtnjutas allenast av makarna gemensamt, och skall skatt beräknas
efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet samt påföras
vardera maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp
och summan av de för båda makarna taxerade beloppen.

Därest hustrun men icke mannen taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall vid beräknande av det beskattningsbara beloppet
hustrun för mannen åtnjuta enahanda avdrag, som eljest får åtnjutas
för hustru.

2 mom. Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller
delvis underhållna barn under 21 år, skall, därest barnen icke själva
skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras
jämväl för sådana barns inkomst och förmögenhet.

Skulle i sådant fall avdrag vartill, den skattskyldige jämlikt 10 § är
berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande beloppet avräknas
från barnens behållna inkomst; men må däremot icke, därest av -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

drag, vartill barn enligt 10 § varit berättigat, överstiger barnets inkomst,
överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges eller övriga
barns behållna inkomst.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst och förmögenhet,
skall jämte den skattskyldige barnet ansvara för den å dess inkomst
och förmögenhet belöpande del av skatten.

3 mom. När enligt denna förordning hänsyn skall tagas därtill,
huruvida skattskyldig har barn, och till barnens ålder, avses förhållandena
den 31 december året näst före det, då taxeringen sker.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o) Inkomst av fast egendom.

I. Värdet av bostadsförmån — — — — —.

II. Till inkomst av jordbruk — — — — — jordbruket och dess
binäringar (ej för personligt behov) avsedda inventarier.

För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i arbetet
med egendomens skötsel, äger skattskyldig göra avdrag med fulla
värdet av om förmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller särskilt
taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och
underhåll åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan
lönen och underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet.

Kostnad för sådana arbeten — — — — — inkomst av jordbruk.

III. --------.

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — — — — kronoutskylder.

Avdrag lar således ej göras — — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet — — — — — belastar sin affär
med utgifter härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som
deltaga i rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra avdrag med fulla värdet
av om förmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller särskilt
taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och underhåll
åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan lönen och
underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet. Gift kvinna,
som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig

Bevillning sutskott et s belänkande Nr 52. 9

åt hemmets skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga
kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor.
Skulle efter avdraget kvinnans inkomst av sådan verksamhet utvisa
underskott, får underskottet, i den mån det föranledes av nyssnämnda
avdrag, icke enligt 3) i denna punkt avdragas från annan inkomst.
Åven indirekta kostnader — — — —.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920 med iakttagande
därav, att med i 19 § 2 mom. omförmäld, till beskattning enligt
19 § 1 mom. taxerad inkomst skall vid taxering år 1920 förstås den
år 1919 till inkomstskatt taxerade inkomsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 48 höft. (Nr 52.)

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 3 och 11 §§, 26 § 1 mom.
samt 32 §, 36 § 2 mom. och 59 § i förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering ävensom de vid
samma förordning fogade formulär nr 1 A och 1 B skola i nedan angivna
delar hava följande ändrade lydelse:

2 §•

1 mom. Skyldighet att avgiva uppgift till ledning för egen taxering
(deklaration) åligger utan särskild anmaning:

a) -------

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest
han under nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt
eller ock sagda år åtnjutit så stor inkomst och vid samma års
utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av
förmögenheten tillsammans överstigit 600 kronor;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till
inkomst- och förmögenhetsskatt eller ock åtnjutit så stor inkomst och
vid sagda års utgång haft så stor förmögenhet, att inkomsten och en
sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått till 100 kronor;

skolande vid beräkning av enskild skattskyldigs inkomst och förmögenhet
hänsyn tagas till hustrus och barns inkomst och förmögenhet,
därest enligt förordningen om inkomst och förmögenhetsskatt den skattskyldige
skall taxeras därför.

3 §•

Deklaration skall avgivas----inkomstkälla, i avseende å

vilken skattskyldighet åligger honom,

dels ock i fråga om uppgiftspliktig, som är skattskyldig för förmögenhet,
upptaga:

beloppet av denna förmögenhet vid slutet av nästföregående år.

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Skall uppgiftspliktig taxeras jämväl för hustrus och barns inkomst
och förmögenhet, skall deklarationen innehålla enahanda upplysningar
angående hustruns och barnens inkomst och förmögenhet, som bär ovan
äro föreskrivna beträffande den uppgiftspliktiges egen inkomst och förmögenhet.

Deklaration skall särskilt angiva — — — — — — —.

— — — — uppgives särskilt bolagets kapital.

För nu nämnt bolag uppgives därjämte bolagets nästföregående år
enligt 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomst och vad därav utdelats till delägarna; har uppgift i
sistberörda avseende ej kunnat lämnas i bolagets deklaration, må densamma
särskilt ingivas till vederbörande taxeringsnämnds ordförande
eller, om taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, inom den i 39 § stadgade
tid till prövningsnämnden.

Deklaration, som avgives för utländsk — — — —

11 §‘

Till ledning vid taxeringen skola ytterligare följande uppgifter
meddelas:

Do)--—----;

2:o) varje år:

a)-------

c) -------;

d) av förmyndarekammare eller gode män för tillsyn av förmynderskap: uppgift

angående sammanlagda beloppet av varje omyndigs i förmyndareräkning
redovisade inkomst nästföregående år och angående värdet
av den omyndiges förmögenhet vid utgången av samma år, därest
inkomsten uppgått till minst 100 kronor eller förmögenheten uppgått
till minst 1,200 kronor;

e) av styrelse eller lik vidatorer för inländskt aktiebolag eller solidariskt
bankbolag — — — —.

26 §.

1 mom. Genom utfärdad allmän kungörelse — — — — taxeringsnämnds
ordförande. Kungörelsen skall därjämte innehålla uppgift
om, till vilken ortsgrupp varje taxeringsdistrikt hör, eller, om delar av
ett och samma taxeringsdistrikt tillhöra olika ortsgrupper, till vilken
ortsgrupp varje sådan särskild del hör.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

32 §.

Det åligger taxeringsnämnden att införa:

i fastighetslängderna---— vederbörande fastigheter och

i inkomstlängden de skattskyldigas namn och civilstånd samt dels,
i avseende å inkomstbevillningen, uppskattad inkomst, beloppet av medgivet
bevillningsfritt avdrag och den beskattningsbara inkomsten, dels, i
fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten, taxerat belopp, antalet barn,
för vilka skattefritt avdrag äger rum, varvid särskilt angives, huru många
som uppnått och huru många ej uppnått 15 år, sammanlagda beloppet
av skattefria avdrag, beskattningsbart belopp, skattens grundbelopp samt
i fråga om inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag bolagets kapital,
det belopp, varå skatt enligt 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt skall utgå, skatteprocent därå, det belopp,
varå skatt enligt 19 § 2 mom. i nämnda förordning skall utgå, och grundbeloppen,
dels ock för en var jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
avgiftspliktig det avgiftsbelopp, som enligt 15 § i samma lag skall
i taxeringslängden införas; och bör taxeringsnämnden därvid följa den
inom samma ort senast upprättade mantalslängden.

Där vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt jämväl förmögenhet
legat till grund för taxeringen, skall taxeringsnämnden i inkomstlängden
angiva särskilt den inkomst och särskilt den förmögenhetsdel,
som ingår i det taxerade beloppet.

Har skattskyldig icke avlämnat deklaration, skall i inkomstlängdens
anteckningskolumn göras anteckning om den till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomstens beskaffenhet, där denna ej framgår
av inkomstlängden i övrigt.

A titelbladet till inkomstlängden skall antecknas, till vilken ortsgrupp
distriktet eller, om delar av distriktet tillhöra olika ortsgrupper,
varje sådan del hör. I senare fallet skola de skattskyldiga, vilka äro
bosatta å ort, som hör till annan ortsgrupp än distriktets övriga delar,
i längden särskilt angivas och sammanföras.

Finner taxeringsnämnd skäligt att vid taxeringen till bevillning
för inkomst medgiva avdrag på grund av höga levnadskostnader å orten,
skall sådant beslut, jämte det detsamma införes i protokollet, antecknas
å titelbladet till inkomstlängden.

Där taxeringsnämnd medgiver skattefritt avdrag åt skattskyldig av
den anledning, att hans skatteförmåga är på grund av särskilda förhållanden
väsentligen nedsatt, skola skälen därför i varje särskilt fall angivas
i inkomstlängdens anteckningskolumn.

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Beslut, som taxeringsnämnd jämlikt förordningen angående försäljning
av brännvin — — — —.

36 §.

2 mom. Efter emottagandet av taxeringslängderna åligger det på
landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman ej mindre
att ofördröjligen uträkna och i taxeringslängderna införa de avgifter,
som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola påföras, varvid i
särskilda kolumner skola införas dels de delar av inkomst- och förmögenhetsskatten,
som belöpa å ena sidan å den i det taxerade beloppet upptagna
inkomsten, å andra sidan å den i samma belopp upptagna förmögenhetsdelen,
dels ock å ena sidan den inkomstskatt, som skall erläggas
jämlikt 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
å andra sidan den inkomstskatt, som skall erläggas jämlikt 19 § 2 mom.
i nämnda förordning, än även att genom granskning av taxeringslängderna
efterforska möjligen förelupen misskrivning eller annan oriktig
anteckning och till kronans ombud hos prövningsnämnden skriftligen
framställa de anmärkningar, vartill granskningen givit anledning.

59 §.

1 mom. — — — — — — —

2 mom. — — — — — — —

3 mom. Därest efter anförda besvär taxering till inkomstskatt enligt
19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
ändras eller sådan taxering varder åsatt, vidtages den jämkning i redan
påförd taxering enligt 2 mom. i nyssnämnda paragraf eller den påföring
av sådan taxering, som må därav föranledas. Framgår ej av tillgängliga
handlingar, huruvida och till vilket belopp taxering enligt sistnämnda
moment ägt rum, skall erforderlig uppgift härom införskaffas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920. I fråga om
taxering, som år 1920 skall äga rum enligt 19 § 2 mom. i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, avses med inkomstskatt enligt 19 §
1 mom. i sagda förordning i stället inkomstskatt enligt 20 § i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt enligt detta lagrums lydelse
i förordningen den 22 juni 1911.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Deklarationsblankett nr 1 A.

A. Inkomst av fast egendom.

Inkomsten liar
icke överstigit !

''Kronor öre

Överförd bruttoinkomst

Avdrag yrkas för följande driftkostnader (se 6):

1. Avlöning — — — portvakt o. s. v. (se 7) kr.
Utgifterna för inköp av utsäde, foder, gödningsämnen
o. d., ävensom av levande och

döda inventarier (se 9)............ *

Utgifterna för reparation av byggnader ... »

Avgifterna för försäkring av arbetspersonal,
byggnader, förråd och driftsinventarier, utgifterna
för läkarevård och medicin till arbetspersonal
och kreatursbesättning..... »

Arrenden eller andra i penningar utgående

avgälder.................... »

6. Övriga omkostnader (se 10)..... »

2.

3.

4.

5.

Återstående inkomst (se 11)

B. Inkomst av kapital.

Summa

Avdrag yrkas för utgifter till förvaltningskostnad........................

Inkomst under B

C. Inkomst av arbete (i penningar och naturaförmåner)

(se 8).

Summa att taxera till inkomst- och förmögenhetsskatt

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 02.

Antalet hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka
vid utgången av nästföregående år ej uppnått 21 år och icke själva skola taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt, utgör: barn, som uppnått 15 år ........, barn,

som ej uppnått 15 år ........ (Det skattefria avdrag, som äger rum för barn4 får

icke göras i deklarationen.)

1 enlighet med ovanstående uppgifter och särskilda bilagor uppgiver
jag för bevillningstaxeringen i denna kommun följande inkomst (se 31)

1. Av kapital: krono- och kyrkotionde (enligt A III)................................. kr.

inkomst enligt B.............................................. »

Summa ........................... kr.

Avgår: ränta å gäld (enligt Allmänna avdrag 2) . . . ............................. »

Återstående inkomst under 1 (underskott utföres med noll) ............................ kr.

Särskild uppgift av aktiebolag och solidariskt bankbolag.

Bolagets kapital eller---procent av kapitalet.

Bolagets förra året till A-skatt taxerade inkomst uppgick till ................ kr.

och hava därav intill denna dag till delägarna utdelats ................ kr. (se 32)

Att jag, min hustru och mina hemmavarande eller av mig helt eller delvis
underhållna barn, vilka vid utgången av nästföregående år ej uppnått 21 år och
icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, under året icke åtnjutit
annan inkomst eller haft förmögenhet till högre belopp, än här ovan uppgivits,
samt att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas
på heder och samvete.

........................... den ............................ 19.....

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall----räkenskapsår.

Skyldighet att avgiva deklaration åligger utan anmaning:

a) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll,

b) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven därest han under nästföregående
år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller ock sagda år åtnjutit
så stor inkomst och vid samma års utgång ägt så stor förmögenhet, att inkomsten
och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans överstigit 600 kronor;

c) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt
eller sagda år åtnjutit så stor inkomst och vid samma års utgång ägt

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans uppgått
till 100 kronor; , , ...

skolande vid beräkning av enskild skattskyldigs inkomst och förmögenhet hänsyn
tag* till hustrus och barns inkomst och förmögenhet, därest, enligt vad nedan sägs,
den skattskyldige är uppgiftspliktig därför.

Efter anmaning---- angående denna.

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn,
som ej uppnått 21 år, skall, därest barnen icke själva skola taxeras till inkomst- och
förmögenhetsskatt, den skattskyldige i sin deklaration eller i bilaga till densamma uppgiva
sådana barns inkomst och förmögenhet.

Den, som ej är svensk medborgare,

3. Till skattskyldigs familj--- kusk o. d.), varemot, då skattskyldig äger

göra avdrag för underhåll åt i hans verksamhet använt hemmavarande barn, som uppnått
21 år eller självt skall taxeras för sin inkomst, till familjen ej skall räknas sådant^bam.

7'' Avlöning”i natmafömiåner----ej avdragas. Till arbetspersonal räknas

hemmavarande barn, som deltager i arbetet med egendomens skötsel och uppnatt 21
år eller särskilt taxeras för avlöning vid gården. För lön och underhåll åt hemmavarande
barn, som ej uppnått 21 år och icke särskilt taxeras for sin inkomst, far av g

8 Grift kvinna, som av förvärvsverksamhet är 1 avsevärd grad förhindrad att
ägna sig åt hemmets skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga
kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor. Har dylikt avdragägt
rum, skall upplysning lämnas om storleken av detsamma och om inkomst från vilken
avdraget skett. Skulle efter avdraget kvinnans inkomst av nyssnämnda verksamhet utvisa
underskott, får underskottet, i den mån det föranledes av 1 denna punkt omnämnt
avdrag, icke avräknas såsom förlust under allmänna avdrag. ____

14. IfaT någon" i7de7 å7e77 - - utföres med noll (se 11). Motsvarande
iakttages, där skattskyldigs hustru eller barn drivit affär, för vilken den skattskyldige
är uppgiftspliktig. _ ____ _ _ __ _

20. Svensk medborgare — — — här utövas. , ,

Om efter de avdrag, som skett enligt 10 § i förordningen om inkomst och förmögenhetsskatt
(allmänna avdrag), underskott uppstått för den skattskyldige ellei a
hustru, må underskottet avräknas från den andra makens beha Ina inkomst och ma,
därest allmänna avdrag för den skattskyldige och hans hustru skulle överstiga‘ Jk

sammanräknade inkomst, det överskjutande beloppet avraknas från barnens behalln,
inkomst. Däremot får icke, om allmänna avdrag, vartill barn vant berättigat, överstaga
barnets inkomst, Överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges, den skattskyldiges
hustrus eller Övriga barns behållna inkomst._________

27. Såsom förmögenhet uppgives värdet av tillgångar utöver skulderna. Tillgångarna
skola upptagas — • .

28 Uppgiften skall upptagas---sålunda innehaft.

Gift man skall, om hustrun icke själv är skyldig avgiva deklaration, uppgiva

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

fast egendom, som hustrun ägt eller brukat. Den skattskyldige är jämväl pliktig att
lämna uppgift om fast egendom, som ägts eller brukats av hemmavarande eller av honom
helt eller delvis underhållna, ej särskilt skattskyldiga barn under 21 år. I deklarationen
bör särskilt angivas, vilken egendom som ägts eller brukats av barnen.

31. Om den skattskyldig© är gift man och uppgiftspliktig för hustruns inkomst,
skall den inkomst, som här uppgives, utgöra mannens och hustruns sammanräknade inkomst.
Däremot skall här icke medräknas barns inkomst.

32. Till kapital räknas såväl aktie- eller lottkapital som ock reservfond, och skola
bägge upptagas till belopp, som angivits i ingående balansräkningen, där de ej under
året undergått förändring. I sådant fall bör upplysning lämnas, efter vilka grunder
medelstorleken av kapitalet beräknats.

Den förra året till A-skatt taxerade inkomsten upptages till det belopp, som bestämts
av taxeringsnämnden eller, om dess beslut ändrats av högre myndighet, det sålunda
bestämda beloppet. Såsom till delägarna utdelat uppgives vad av den taxerade
inkomsten tilldelats dem såsom utdelning i vanlig ordning.

Skulle det å blanketten — — — särskild bilaga.

Bihang till riksdagens protokoll 1919.

7 samt.

48 höft. (Nr 52.)

3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Deklarationsblankett nr 1 B.

B. Inkomst av kapital.

Summa

Avdrag yrkas för utgifter till förvaltningskostnad........

Inkomst under B

Summa att taxera till inkomst- och förmögenhetsskatt

Inkomsten har
icke överstigit

Kronor öre

Antalet hemmavarande eller av mig helt eller delvis underhållna barn, vilka
vid utgången av nästföregående år ej uppnatt 21 ar och icke själva skola taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt, utgör: barn, som uppnått 15 år ............, barn,

som ej uppnått 15 år.............

(Det skattefria avdrag, som äger rum för barn, får icke göras i deklarationen.)

I enlighet med ovanstående uppgifter uppgiver jag för bevillningstaxeringen

följande inkomst (se 16):

1. Av kapital (enligt B)........................ kr....................

Avgår ränta å gäld (enligt Allmänna avdrag 2)....... > ....................

Återstående inkomst under 1 (underskott utföres med noll). . » ....................

Uppgift angående fast egendom (annan fastighet än jordbruksfastighet).

Undertecknad har att för nästföregående år uppgiva nedannämnda fastigheter
(se 15):

Kvarter och nummer eller annan beteckning: Stad, socken: Taxeringsvärde■

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

19

Att jag, min hustru och mina hemmavarande eller av mig helt eller delvis
underhållna barn, vilka vid utgången av nästföregående år ej uppnått 21 år och
icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, under året icke åtnjutit
annan inkomst eller haft förmögenhet till högre belopp, än här ovan uppgivits,
samt att jag efter bästa förstånd meddelat de lämnade uppgifterna, bekräftas
på heder och samvete.

................................................ den ........................ 19.......

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Deklaration skall — — — näst föregående år.

Skyldighet att avgiva deklaration åligger utan anmaning:

a) svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, därest han under nästföregående
år varit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller ock sagda år åtnjutit
så stor inkomst och vid samma års utgång haft så stor förmögenhet, att inkomsten och
en sextiondedel av förmögenheten tillsammans överstigit 600 kronor;

b) annan enskild skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller ock sagda år åtnjutit så stor inkomst och vid samma års
utgång haft så stor förmögenhet, att inkomsten och en sextiondedel av förmögenheten tillsammans
överstigit 100 kronor;

skolande vid beräkning av skattskyldigs inkomst och förmögenhet hänsyn tagas
till hustrus och barns förmögenhet, därest, enligt vad nedan sägs, den skattskyldige är
uppgiftspliktig därför.

Efter anmaning vare en var annan — — — angående denna.

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn,
som ej uppnått 21 år, skall, därest barnen icke själva skola taxeras till inkomst- och
förmögenhetsskatt, den skattskyldige i sin deklaration uppgiva sådana barns inkomst och
förmögenhet.

Den, som ej är svensk medborgare, — — —

2. Till skattskyldigs familj---kusk o. d.), varemot, då skattskyldig äger

göra avdrag för underhåll åt i hans verksamhet använt hemmavarande barn, som uppnått
21 år eller självt skall taxeras för sin inkomst, till familjen ej skall räknas sådant barn.

3. ______----------— -----

6. Av staten anvisad — — — enligt resereglemente. — Gift kvinna, som av
förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, äger
att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för nödigt biträde i hemmet,
dock högst 300 kronor. Har dylikt avdrag ägt rum, skall upplysning lämnas om storleken
av detsamma och om inkomst, från vilken avdraget skett. Skulle efter avdraget

Motion I:202.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

kvinnans inkomst av sådan verksamhet utvisa underskott, får underskottet i den mån det
föranledes av nyssnämnda avdrag, icke avräknas såsom förlust under allmänna avdrag.

7. — ---------------------

9. Svensk medborgare — — — här utövas.

Om efter de avdrag, som skett enligt 10 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
(allmänna avdrag), underskott uppstått för den skattskyldige eller hans
hustru, må underskottet avräknas från den andre makens behållna inkomst och må, därest
allmänna avdrag för den skattskyldige och hans hustru skulle överstiga makarnas sammanräknade
inkomst, det överskjutande beloppet avräknas från barnens behållna inkomst.
Däremot får icke, om allmänna avdrag, vartill barn varit berättigat, överstiga barnets
inkomst, överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges, den skattskyldiges
hustrus eller övriga barns behållna inkomst.

10. --_ ------------------

14. Såsom förmögenhet uppgives värdet av tillgångar utöver skulderna. Tillgångarna
skola upptagas — — —.

15. Uppgiften skall upptaga — — — han sålunda innehaft.

Gift man skall, om hustrun icke själv är skyldig avgiva deklaration, uppgiva
hustruns fasta egendom. Den skattskyldige är jämväl pliktig att lämna uppgift om fast
egendom, som ägts av hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna, ej
särskilt skattskyldiga barn, som ej uppnått 21 år. I deklarationen bör särskilt angivas,
vilken egendom som tillhört barnen.

16. Om den skattskyldige är gift man och uppgiftspliktig för hustruns inkomst,
skall den inkomst, som här uppgives, utgöra mannens och hustruns sammanräknade inkomst.
Däremot skall här icke medräknas barns inkomst.

Skulle det å blanketten — — — särskild bilaga.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering
för förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats tre i anledning
av propositionen väckta motioner.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 202, hemställer herr
Roll, »att riksdagen ville, med ändring av vad Kungl. Maj:t föreslagit,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 21

besluta att antaga det av sakkunniga utarbetade, i bil. 7 till proposition
nr 259 intagna förslaget till ändrade bestämmelser i fråga om beskattning
av aktiebolag och solidariska bankbolag samt deras delägare».

Samma hemställan har i motion II: 394 gjorts av herr Källman Motionii:394.
jämte två andra av kammarens ledamöter.

Vidare har i motion II: 414 herr Månsson i Erlandsro med in- Moiionii:4i4.
stämmande av sex av kammarens ledamöter yrkat, »att riksdagen må
besluta vidtaga sådana ändringar i det av Kungl. Maj:t föreslagna formulär
nr 1 A för självdeklaration, att fullständigare specifikation i formuläret
upptages för beräkning av den beskattningsbara inkomsten från
fast egendom».

I detta sammanhang har utskottet slutligen ansett lämpligt till Motknii:i67.
behandling upptaga en av herr Nilsson i Kristianstad väckt motion,

II: 167, i anledning av vilken utskottet funnit sig böra föreslå visst
tillägg i 11 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfärandet
vid taxering, vilken paragraf jämväl beröres av Kungl. Maj:ts proposition.
Herr Nilsson har föreslagit, »att riksdagen måtte besluta, att 15 §

4 mom. i förordningen av den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran
därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning;
och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans
ombud hos prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller
domstol förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna
till ledning, ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet
ingår inlåning från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift
angående viss skattskyldigs ränteinkomst.»

Beträffande vad de olika motionärerna anfört till stöd för sina
förslag, får utskottet hänvisa till motionerna.

Vid framläggandet för 1918 års lagtima riksdag av propositionen Utskottet,
nr 448 rörande skärpning av krigskonjunkturskatten ställde Kungl. Maj:t
i utsikt en revision av den allmänna inkomstbeskattningen, som i sin
hittillsvarande gestaltning icke medgåve ett uttagande av verkligt betydande
nya skattebelopp. Departementschefen anförde härvid bland annat

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

följande: »Önskvärt vore efter min mening, att åt den grundläggande
beskattningstypen i vårt land gåves en sådan byggnad, att den tilläte
en efter det statsfinansiella lägets växande krav mer eller mindre bård
belastning, varigenom införandet av fristående extra inkomstbeskattning
bleve överflödigt. Men sålunda är icke vår nuvarande allmänna inkomstskatt
efter min mening byggd, och omständigheterna ha icke medgivit
ett framläggande för innevarande års riksdag av förslag till erforderlig
omläggning av grunderna för ifrågavarande skatt. Vissa förarbeten för
en revision äro emellertid vidtagna, och är det min åsikt, att arbetet
bör fullföljas i syfte att förslag skola kunna föreläggas nästkommande
års riksdag till förändring i vissa delar av bestämmelserna rörande inkomst-
och förmögenhetsskatten.»

Sedan detta yttrades, har det allmänna läget förändrats i en
riktning, som gjort det omförmälda revisionskravet oavvisligt. Vi stå
inför en avveckling av kristidens förhållanden. Krigskonjunkturen är
redan praktiskt taget förbi, och den rikt flödande skattekälla, som staten
under de senare åren haft i krigskonjunkturskatten, förutsättes kunna
tagas i anspråk endast till och med nästa år. Någon motsvarande
utgiftsminskning är emellertid icke att för närvarande emotse. De nya
eller ökade behov, som kristiden skapat, komma ännu att till stor del
kvarstå. De intäkter, de extraordinära skatteformerna och särskilt krigskonjunkturskatten
lämnat, måste framdeles i mån av behov uttagas inom
ramen för den ordinarie inkomstbeskattningen. Det gäller därför att
bereda denna för dess sålunda utvidgade uppgift.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag avse att bilda det första steget
till inkomst- och förmögenhetsskattens reformerande i enlighet med ovan
antydda syfte. I första hand hava härvid tagits i beaktande »förekomna
önskemål beträffande inkomstbeskattningen, som redan tidigare utan
samband med kristidsförhållandena gjort sig gällande, såsom exempelvis
önskemålet, att beskattningen i fråga måtte genom lämpligare avdragsbestämmelser
och annan skatteskala bättre anpassa sig efter och mera
effektivt utnyttja den befintliga skatteförmågan, varigenom ökade möjligheter
kunde'' beredas att på inkomstbeskattningens väg uttaga de på
det hela taget växande men dock år från år växlande belopp i skattemedel,
som statens hushållning erfordrar».

Kungi. Maj:ts Det föreliggande förslaget i fråga om inkomst- och förmögenhets ongZnd!

in- Vatten innehåller ej några ändrade grunder för den skattepliktiga inkomst-ocA
för- komstens beräknande utom i ett par detaljer, som i viss mån sammanm6»katten
hänga med föreslagna nya avdragsbestämmelser.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 23

Den vedertagna grunden för äkta makars beskattning, att makarna
behandlas såsom ett skattesubjekt, har Kungl. Maj:t icke velat rubba i
detta sammanhang. Denna fråga berör också den kommunala beskattningen
och har ansetts böra lösas i samband med den blivande kommunalskattereformen.
Emellertid föreslås den ändring i 9 § förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, att gift kvinna, som är av förvärvsverksamhet
i avsevärd grad förhindad att ägna sig åt hemmets skötsel,
äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för
nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor.

Då gällande bestämmelser ej anses medgiva sådant avdrag, men
det icke kan bestridas, att här är fråga om en nödvändig utgift för
förvärvande av hustruns arbetsinkomst, synes billigt, att författningen
ändras. Det föreslagna beloppet synes dock såsom maximum för snävt
tilltaget och bör lämpligen höjas till 400 kronor.

Regeln att mannen är skattskyldig för både sin och hustruns inkomst
kan sägas vara i förslaget utsträckt till ett slags familjebeskattning,
i det husfadern ålagts att skatta även för sina omyndiga barns
inkomst och förmögenhet, där denna ej uppgår till så stort belopp, att
enligt allmänna regler barnet självt bör taxeras. Enligt nuvarande 25 §
2 mom. skatteförordningen skattar fadern blott för hemmavarande barns
förmögenhet. Anledningen till utsträckningen är den, att barnets inkomst,
vare sig det vistas i hemmet eller annorstädes, tydligen minskar
faderns underhållsplikt och på så sätt ökar hans skatteförmåga. Emot
den rätt detaljerade bestämmelsen i ämnet har utskottet ej funnit anledning
till erinran.

De konventionella avdragen med hänsyn till den personliga skatteförmågan
hos enskilda skattskyldiga hava i propositionen på ett genomgripande
sätt omgestaltats och utvidgats. Med bibehållande av dessa
förmåners begränsning till här i riket mantalsskrivna svenska medborgare
utgår Kungl. Maj:tä förslag från, »att en person saknar skatteförmåga
för den del av sin inkomst, som motsvarar existensminimum för honom
och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erfordras för hans och
hans familjs uppehälle, vadan en skattskyldigs skatteförmåga endast representeras
av den existensminimum överstigande delen av inkomsten
eller den s. k. fria inkomsten».

Existensminimum har icke fixerats utan anses växla dels efter
levnadskostnadernas höjd å den plats, där den skattskyldige är bosatt,
dels efter det antal personer, som skola hava sitt uppehälle ur den

Beräkning av
hustrus arbetsinkomst.

Familje beskattning.

Skattefria avdrag.

Existensmini mum.

Ortsavdrag.

Familj eavdrag.

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

skattskyldiges inkomst. Det kan dock ej fullt individualiseras, utan de
skattskyldiga ma ste sammanföras i vissa klasser med olika stort existensminimum
för varje särskild sådan klass.

Vad först angår levnadskostnadernas höjd har man givetvis icke
kunnat fastställa olika stort existensminimum för varje särskild ort, utan
orterna hava ansetts kunna indelas i fem grupper, så att levnadskostnaderna
förutsättas vara lika inom samtliga till en och samma ortsgrupp hörande
orter. Denna indelning skall verkställas av socialstyrelsen och förnyas
vart femte år.

Ortsavdraget föreslås inom ortsgrupp I till 600 kronor med 100
kronors ökning för varje följande grupp, så att avdraget inom grupp V
blir 1,000 krouor (18 § 1 mom. a).

Försörjningspliktens inverkan på skatteförmågan har beaktats genom
förslag om särskilda avdrag för barn under 21 år, vilka ej själva taxeras,
samt för hustru. Barnavdrag tillkommer även ogift skattskyldig. Det
är ej inskränkt till hemmavarande barn. Avdragets storlek växlar dels
efter barnets ålder av mindre än 15 eller 15—21 år, dels ock så att
ogift skattskyldig medgivits något förmånligare avdrag (18 § 1 mom. b).

Vid bestämmande av de konventionella avdragens belopp har hänsyn
tagits endast till oundgängligen nödvändiga utgifter eller utgifterna
för föda, kläder, bostad, bränsle, lyse, bohag, tvätt och sjukvård.

I avseende å prisen på de^sa förnödenheter har man i förslaget
utgått från 1914 års prisnivå. Det nuvarande kristidsläget har ansetts
icke böra influera på bestämmelserna om hithörande normala avdrag.
Hänsyn därtill borde tagas genom provisorisk höjning av dessa avdrag.

Emot ortsavdragens utformning har utskottet ej något att anmärka.
Det kan dock konstateras såsom en följd av deras tillämpning, att
skattskyldigheten kommer att för till ortsgrupp I hänförliga skattskyldiga,
vilka ej åtnjuta familjeavdrag, inträda redan vid inkomst överstigande
600 kronor. Onekligen ligger häri en skärpning av nu gällande
regel om skattefrihet vid inkomst under 800 kronor, men får det ihågkommas,
att skärpningen drabbar endast ensamma personer, som ej
tyngas av försörjningsplikt för andra.

I fråga om familjeavdragen har det förefallit utskottet som en
brist, att ogift skattskyldig ej skulle få göra avdrag för husföreståndarinna.
I förevarande sammanhang synes någon skillnad ej böra uppdragas
mellan henne och hustru. Vidare har utskottet funnit barnav -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 25

dragen något för snävt tillmätta, varjämte den olikhet i avdragens storlek,
som föreslås i fråga om gift och ogift skattskyldig samt beträffande
barn under och över 15 år, synts ej blott- sakligt mindre motiverad
utan ock ledande till avsevärt besvär vid taxeringen. Utskottet har i
enlighet härmed ansett lämpligt, att avdraget för alla hithörande fall
sättes till 200 kronor för varje barn. Avdraget för hustru lämnas
oförändrat, men göres tillämpligt även å husföreståndarinna hos ogift
skattskyldig.

De ovan omförmälda avdragen äro obligatoriska och tillkomma
alla hithörande skattskyldiga utan hänsyn till inkomstens storlek. Härutöver
innefattar propositionen möjlighet för beskattningsmyndigheten
att i ömmande fall av exempelvis försörjning av andra närstående än
hustru och minderåriga, av långvarig sjukdom, av genom olycksfall nedsatt
förvärvsförmåga o. d. öka det skattefria avdraget. Sådan ökning må
dock beviljas med högst 500 kronor (18 § 1 mom.). Emot denna skattelindring,
som har sin motsvarighet i nuvarande 19 § 3 mom., har utskottet
givetvis ej något att erinra. Möjligen hade kunnat ifrågasättas en
något vidare ram, särskilt med hänsyn till skattskyldiga på det lägre
inkomststadiet.

Vid bedömandet av effekten av ovan omhandlade skattefria avdrag
är ock att taga i betraktande den i 18 § 1 mom. d) givna särskilda
regeln för det beskattningsbara beloppets bestämmande. Denna regel,
som i sin starkt sammanträngda formulering i förstone förefaller rätt
svårfattlig, avser dels att förstärka de förekommande avdragens sammanlagda
verkan och dels att förekomma ojämnheter vid skatteskalans
tillämpning å det beskattningsbara beloppet. Dess innebörd har i propositionen
uttryckts så: »Sedan enligt angivna regler bestämts det skattefria
avdrag, en skattskyldig äger åtnjuta, utfinnes det beskattningsbara
beloppet därigenom, att först från det taxerade beloppet dragés det
skattefria avdraget och därefter så mycket av det återstående taxerade
beloppet, som motsvarar det skattefria avdraget, reducerat till hälften.
Det enligt nämnda grund reducerade beloppet jämte återstående, dubbla
summan av existensminimum överstigande del av det taxerade beloppet
utgör tillhopa beskattningsbart belopp. Å det sålunda bestämda
beskattningsbara beloppet tdlämpas sedan den progressiva skatteskalan.
Genom den nämnda, särskilda reduceringen kommer effekten av de
skattefria avdragen att högst väsentligt ökas. En skattskyldig i ortsgrupp
V med ett taxerat belopp av 2,000 kronor erhåller t. ex. genom
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 48 höft. (Nr 52.) 4

Fakultativt
avdrag i
ömmande
fall.

Beskattningsbart
belopp.

Skattetariffer.

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

denna bestämmelse i realiteten ej blott ett avdrag med 1,000 kronor utan
därtill ock med balva det återstående beloppet eller ytterligare 500
kronor. Hans avdrag utgör alltså 1,500 kronor, och han erlägger skatt
allenast för 500 kronor.»

Kungl. Maj:ts förslag har bibehållit den nuvarande skillnaden mellan
enskilda skattskyldiga och bolag1), att för de sistnämda skatteprocenten
beror av inkomstprocenten. Det upptager således i likhet med nuvarande
bestämmelser två olika tariffer, en för enskilda (19 § 1 mom.)
och en för bolag (2 mom.).

De nu gällande skaf tetarifferna hava icke den elasticitet, som enligt
vad ovan antytts, erfordras hos en rationellt anordnad tariff. De medgiva
icke uttagande allt efter statens växlande behov av större eller
mindre skattesumma utan risk, att den relativa skattebelastningen förskjutes.
Det är denna brist, som hittills föranlett upptagande av tillläggsskatter
eller extra inkomst- och förmögenhetsskatter, så snart den
ordinarie skatten beräknats icke kunna fylla det förefintliga behovet.
För denna ofullkomlighet har man i föreliggande förslag sökt råda bot.
De föreslagna skattetarifferna har man sökt avväga så att de, såvitt
möjligt, uttrycka de olika inkomsttagarnas relativa skattskyldighet och
att man kan uttaga ett ökat eller minskat skattebelopp genom en enkel
procentuell höjning eller sänkning av skatten.

Tarifferna äro anordnade såsom genomsnittstariffer, vilkas tillämpning
anses motsvara ett jämförelsevis ordinärt skattebehov. Do beteckna
ett slags grundtaxa, vilket i 19 § uttryckes så, att inkomst- och förmögenhetsskatt
utgår med viss procent av de enligt de angivna grunderna
uträknade grundbelopp. Allt efter behov kan genom en enhetlig
procentuell ökning eller minskning av skattesatserna uttagas mera eller
mindre än grundbeloppen.

Vad beträffar tariffen för de enskilda avser densamma att, genom
starkare progression för inkomster å 30,000—40,000 kronor, allt efter
avdragens storlek, samt progressionens fortsättande längre uppåt än
fallet är med gällande skatteskala, öka skattebördan på de större inkomsterna.
Den nya skalan innebär, enligt departementschefens slutomdöme,
»en förskjutning av skattetrycket fråu mindre till större inkomster,
men framför allt medför den tillsammans med avdragsbestämmelserna,
att skattebördan lättas för större familjer.»

Den för bolagen avsedda skattetariffen utmärkes, jämförd med den

9 Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 27

nuvarande, av lägre skattesatser nedifrån, med början vid 1.50 procent
i stället för nuvarande 2.5 6 procent, samt fortsatt progression förbi den
nu gällande högsta procenten 5.85 intill 12 procent eller samma maximum,
som satts i tariffen för de enskilda. Mellan gränserna är tariffen
utformad så, att för varje följande del av inkomsten något högre skatteprocent
utgår än för närmast föregående, samt med iakttagande av att
progressionen är jämförelsevis ringa för bolag, vilkas inkomst icke överstiger
5 procent och som med hänsyn därtill varit befriade från deltagande
i de under krigstiden införda tillfälliga skatterna.

Inom utskottet har varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås
visst maximum för skattesatsernas höjande över grundbeloppen.
Då emellertid, såsom också departementschefen påpekat, en framtida
riksdag är oförhindrad att ändra eller upphäva en sådan maximibestämmelse,
har utskottet avstått därifrån. I stället har utskottet tagit fästa
på departementschefens uttalande, att det finge anses självfallet, att,
där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla
grundbeloppen, en lägre procentsats än 100 procent därå borde komma
till användning, samt å den likaledes i propositionen antydda förutsättningen,
att högre skatt än 200 procent av grundbeloppen icke kunde
tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende vill utskottet dessutom
framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i ämnet legat till
grund för Kungl. Maj:ts förslag, visserligen också räknat med möjligheten
att uttaga 200 procent av grundbeloppen, men därvid utgått från
tariffer med maximisatser av 10 procent. Med hänsyn till den skärpning,
de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas, om
ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämpning
finge underkastas någon reduktion.

Från skatteteknisk synpunkt hava de nya tarifferna icke givit rum
för någon anmärkning. 1 detta hänseende äga de obestridligt företräde
framför de nuvarande.

Det är ett känt förhållande, att under kristiden ett mycket stort
antal bolag intjänat högst betydande vinster, som de till avsevärd del
fonderat genom att öka antingen aktiekapitalet (genom utdelning av
s. k. gratisaktier) eller ock reservfonden. Vilkendera vägen som valts,
har detta haft till följd, att inkomstprocenten, d. v. s. inkomstens storlek
i procent av kapitalet, vid inkomstberäkning för påföljande taxeringblivit
lägre, oaktat inkomstbeloppet ej minskats. Detta har ansetts vara
en oberättigad förmån för just de kapitalstarka bolagen. Därjämte och

Beskattning
av bolags fonderade
vinstmedel.

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

kanske i än högre grad har det ansetts såsom obehörigt, att genom de
stora fonderingarna allt större delar av bolagens årsinkomster undgått
dubbelbeskattning.

I enlighet med dessa synpunkter föreslog Kungl. Maj:t i proposition
nr 395 till 1918 års lagtima riksdag bl. a. ändrad lydelse av 20
§ i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt förslaget
skulle vid beskattningen hänsyn få tagas endast till den del av aktiekapitalet,
som motsvarade verkligt, av delägarna gjort tillskott och endast
till så stor del av reservfonden, som motsvarade femtio procent av
det belopp, vartill aktiekapitalet skulle få beräknas. Dock skulle aktiekapital,
som blivit före den 1 januari 1915 anmält såsom inbetalt, få
tagas i beräkning utau avseende på om det tillskjätits av delägarna
eller ej, och skulle reservfond få beräknas till det belopp, vartill den
hade uppgått vid nyssnämnda tidpunkt, ökat med vad sedermera tillagts
fonden av vid aktieteckning (aktieemission till kurs över pari) influtna
medel. Om på detta sätt kapitalbegreppet gjordes snävare, skulle inkomstprocenten
bliva högre och skattebeloppet större samt indirekt en
alltför stark fondering i sin mån motverkas.

Detta förslag avstyrktes dock av bevillningsutskottet, vars hemställan
bifölls av första kammaren, medan andra kammaren biträdde eu
reservation till förmån för Kungl. Maj:ts förslag. Vid gemensam votering
segrade första kammarens mening.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t sökt frågans lösning
på en annan väg, nämligen genom en direkt å fondavsättningen utgående
skatt. Bestämmelser om en sådan skatt äro upptagna i de föreslagna
2 och 3 mom. i 18 § skatteförordningen. Till skillnad från den
vanliga inkomstskatten {A-skatt) har ifrågavarande skatt benämnts
B-skatt.

Med denna skatt åsyftas att i viss utsträckning hålla staten skadelös
för den skatteförlust, som orsakas därigenom att en del av ett bolags
årsvinst fonderas i stället för att utdelas till delägarna och såmedelst
undgår den dubbelbeskattning, som träffar utdelning. Genom att erlägga
denna skatt fullgör, i gruuden sett, bolaget eu skattskyldighet, som
egentligen åligger delägarna, Å andra sidan avses B-skatten icke skola
hindra, att fonderade medel, som sedermera komma att utdelas, bliva i
vanlig ordning beskattade hos delägarna. Härav följer, att till undvikande
av trefaldig beskattning, B-skatten i dylikt fall bör återbäras.

B-skatten är således att betrakta som ett provisorium, en villkorlig
skatt, som av staten uppbäres under viss förutsättning och bebålles
intill det eventuella inträffandet av en annan förutsättning. Bolaget

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 29

förskotterar skatten i avbidan på även den faktiska skattskyldighetens
överflyttnude på delägarna och skattens uttagande i dess definitiva
form. B-skattens sålunda angivna natur ändras icke av den omständigheten,
att i många fall förutsättningen för återbäring aldrig kommer
att inträffa, och att således B-skatten i sådana fall kommer att utgöra
statens definitiva skatteintäkt i förevarande avseende.

B-skattens objekt är skattetekniskt bestämt till den del av bolagets
A-taxerade inkomst, som icke utdelats till delägarna, dock efter
avdrag för kronoutskylder samt vinstutdelning från försäkringsaktiebolag
till försäkringstagarna. På grund av svårigheten att fixera det beskattningsbara
beloppet tidigare måste med B-beskattningen anstå till året
efter A-taxeringen. Liksom A-skatten erlägges B-skatten med viss procent
av ett grundbelopp, som är föreslaget till tre procent. Belopp,
som restitueras, beräknas efter den procent å grundbeloppet, som bestämts
för året efter utdelningen.

Till grund för riksdagens avslag å den ovannämnda propositionen
nr 395 i förevarande del synas hava i första hand legat praktiska betänkligheter
härutinnan, att förslagets antagande skulle komma att i så
hög grad motverka även en sund kapitalbildning hos bolagen, att dessas
behöriga konsolidering i många fall skulle äventyras. Därtill hava
knutits principiella skäl så tillvida, att förslaget ansetts bryta den
gällande principen om beskattningens avpassande efter inkomstens förhållande
till kapitalet, varav syntes följa, att såsom kapital även borde
anses allt det bundna kapital, varav inkomsten utgjorde avkastning.

Det föreliggande förslaget om B-skatt lämnar sistnämnda princip
orubbad. Däremot torde det kunna befaras, att denna skatt, åtminstone
i den storlek, som ifrågasatts, kommer att i vissa fall medverka till
överdriven utdelning och hindra behörig fondbildning. Denna risk skulle
dock kunna minska, om B-skatteus grundbelopp något nedsättes. Utskottet
anser i sådant avseende en nedsättning till två procent vara att
förorda.

Vad B-skatten i allmänhet beträffar, torde den böra betecknas
mera som en praktisk nödfallsutväg än som en rationell skatteform.
Svårigheten att finna en bättre lösning torde dock motivera dess antagande.

Med utgångspunkt från B-skatten har Kungl. Maj:t sökt lösa jämväl
det mycket omtvistade spörsmålet rörande beskattningen av tillgångar,
som tillfalla delägarna vid bolags upplösning och i vissa därmed besläktade
fall.

Beskattning
vid bolags
upplösning.

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Rättspraxis lärer på förevarande punkt vara stadgad därutinnan,
att beskattningsbar utdelning å aktier icke anses vara för handen, då, i
sammanhang med bolags upplösning, till delägare utbetalas hans andel
i bolagets kapitaltillgångar. Gör delägare därvid en vinst, blir beskattningen
av denna beroende av de allmänna reglerna för beskattning av
vinster av tillfällig natur (realisationsvinster). Ej heller anses någon
beskattningsbar utdelning föreligga, om ett bolag uppgår i ett annat
och aktieägarna i det äldre bolaget i utbyte mot sina aktier erhålla
aktier i det nya bolaget.

Förevarande spörsmål var 1913 föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Med anledning av en i ämnet väckt motion anhöll riksdagen
på förslag av bevillningsutskottet i skrivelse den 30 maj 1913, att Kungl.
Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då
ett aktiebolag eller solidariskt bankbolag upplöstes, bolagets uppsparade
tillgångar, vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning,
måtte kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna,
samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande
författningar, som av utredningen kunde föranledas.

I berörda skrivelse erinrade riksdagen, hurusom olägenheter från
beskattningssynpunkt kunde framträda i många fall av bolags upplösning
och tillgångarnas utskiftande bland delägarna. »Vad därvid utdelas»,
heter det i skrivelsen, »blir, med nu gällande bestämmelser, i
regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel, som, materiellt
sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till bestämmelsernas
kringgående, exempelvis så, att ett bolag, som, på grund av sitt ändamål
att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller exploatera ett patent,
är av kort varaktighet, underlåter att utdela eventuell vinst förrän i
sammanhang med bolagets upplösning. I sådana och andra liknande
fall synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart hade utdelats,
blivit utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott därför, att de i
stället under några år fonderats för att sedan på en gång falla aktieägarna
till.»

I den ovanberörda propositionen nr 395 ingick ett förslag till
ändrad lydelse av avdelning 4:o) i de vid skatteförordningen fogade
särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen. Enligt detta förslag
skulle såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag upptagas jämväl
vad som vid bolags upplösning tillskiftades delägare utöver den å honom
belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka enligt 20 § i skatteförordningen
i dess i propositionen föreslagna lydelse hänsyn skulle få
tagas vid bestämmandet av bolagets inkomstprocent.

31

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Detta förslag- fick dela det öde, som, enligt vad ovan nämnts,
drabbade propositionen i övrigt.

I det sakkunnigförslag, som ligger till grund för förslaget om
B-skatt, ingår även ett förslag till ordnande av beskattningen vid bolags
upplösning. De sakkunniga bava låtit restitution av B-skatt äga rum
även beträffande fonderade medel, som först vid bolagets upplösning
tillfalla delägarna. A andra sidan bava de föreslagit, att i fråga om aktie,
som förvärvats genom köp eller byte, den vinst, som aktieägares skifteslott
kunde anses innebära, skulle beskattas såsom tillfällig realisationsvinst
oberoende av den tid, han innehaft aktien. Denna skattskyldighet
skulle inträda oberoende av sättet för bolagets upplösning och utan
hänsyn till vilka medel, som inginge i skifteslotten. Med skifte vid
upplösning hava de sakkunniga i förevarande hänseende likställt utdelning
av medel under bolags bestånd till följd av aktiekapitalets nedsättning.

Kungl. Maj:t bar icke upptagit de sakkunnigas förslag i denna
del utan i stället accepterat ett av kammarrätten framställt förslag, att
restitution av B-skatt skulle begränsas till fall av utdelning »i vanlig
ordning», varigenom B-skatten bleve definitiv i fråga om fonderade
medel, som tillfölle delägarna i skifte eller tillföljd av aktiekapitalets
nedsättning. Bestämmelse härom är innefattad i 19 § 3 mom.

I de ovannämnda motionerna I: 202, av herr Roll, och II: 394,
av herr Källman, m. fl. har de sakkunnigas förslag förordats.

Kammarrätten har i sin kritik av detta förslag erinrat bland annat,
att förslaget innebure, att vinst, uppkommen vid skifte av bolags tillgångar,
skulle såsom inkomst för delägaren taxeras, även om vinsten
icke härrörde av spekulationssyfte vid aktieförvärvet utan utgjorde rent
kap i tal förvärv. Skall sålunda kapitalförvärv i strid mot hittills gällande
lagstiftning indragas under inkomstbeskattning, syntes vittgående följder
härav vara att förr eller senare förvänta. Under beskattning av de
kapitalförvärv, varom nu vore fråga, borde konsekvent falla även sådana,
där aktier förvärvats genom benefikt fång.

Aven från synpunkten av statens skatteintresse torde enligt utskottets
åsikt Kungl. Maj:ts förslag vara att föredraga. Av de sakkunnigas
förslag skulle exempelvis följa, att staten icke finge någon
ersättning för restituerad B-skatt å vinst, som vid skifte eller nedsättning
av aktiekapitalet belöpte å aktier, som förvärvats annorlunda
än genom köp eller byte, t. ex. genom arv eller gåva. Vidare torde
det bliva synnerligen svårt att förekomma kringgående av bestämmelserna
om en utsträckt realisationsvinstbeskattning.

Motionerna
I: i02 och
II: 394.

Taxeringsföror.
mingen
och deklarations
formuläret.

Motion II:
167.

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Eu konsekvens av de av de sakkunniga förordade ändrade bestämmelserna
om realisationsvinst i skatteförordningen bleve givetvis, såsom
de sakkunniga ock förutsatt, att motsvarande ändringar skulle företagas
jämväl i bevillningsförordningen. Därmed skulle man åter vara inne
på kommunalbeskattningens område och löpa risk att föregripa den
allmänna reformen därav. Utskottet har således funnit sig böra giva
Kungl. Maj:ts förslag företräde.

I ovan ej berörda delar har Kungl. Maj:ts förslag rörande ändringar
i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt icke påkallat några
erinringar. I konsekvens med de nya bestämmelserna i förordningen
har det i avdelning 7:o) av de vid densamma fogade särskilda anvisningarna
anförda exemplet på fall av efterbeskattning funnits böra kompletteras.
Förslag härom återfinnes här nedan.

Propositionen upptager åtskilliga ändringar i taxeringsförordningen
och det därtill hörande deklarationsformuläret, vilka ändringar i allmänhet
mer eller mindre utgöra konsekvenser av de föreslagna ändringarna
i skatteförordningen eller eljest ansetts främja syftet med de sistnämnda.

Eu del av de föreslagna ändringarna i taxeringsförordningens 32 §,
liksom den föreslagna ändringen i 36 §, äro föranledda av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av en statsverkets kapitalöknmgsfond.
Till berörda ändringsförslag torde utskottet få återkomma efter det sistnämnda
ärende blivit av riksdagen avgjort.

Ej heller i fråga om de förändrade deklarationsformulären är
utskottet berett att nu yttra sig. Riksdagens beslut i ett annat ärende
har först måst avvaktas.

I följd bärav måste jämväl anstå med behandlingen av herr
Månssons i Erlandsro motion II: 414, som avser viss utvidgning av
formuläret nr 1 A.

I sak fristående från här ovan avhandlade spörsmål är motionen
II: 167, av herr Nilsson i Kristianstad, vari föreslås, att bankinrättningar
m. fl. måtte åläggas uppgiftsskyldighet beträffande beloppet av
insättare gottgjorda räntor. Emellertid torde det vara lämpligast att vänta
även med denna fråga, så att alla taxeringsförordningen rörande
ändringsförslag kunna upptagas till behandling på en gång.

Under åberopande av vad här ovan anförts får utskottet hemställa,

33

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

att riksdagen måtte, med avslag å motionerna
1:202, av herr Kobb, och II: 394, av herr Källman
m. fl., samt med förklarande, alt Kungl. Maj:ts ovan
intagna förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst-
och förmögenhetsskatt icke kunnat oförändrat
godkännas, antaga samma förslag med de ändringar
i vad Kungl. Magt föreslagit beträffande 9 §, 18 § 1
mom. b), 19 § 2 och 3 mom. samt avdelning 5:o) i
de vid förordningen fogade särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen, att dessa stadganden erhålla
nedanstående av utskottet föreslagna lydelse, samt med
det tillägg, att avdelning 7:o) i berörda anvisningar
erhåller här nedan av utskottet föreslagen avfattning:

Kungl. Maj:ts förslag.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst
ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall att ersättning
för bestridande av särskilda
med tjänst eller uppdrag förenade
kostnader, varom i 8 § förmäles,
blivit av staten särskilt anvisad, avdrag
ske för alla utgifter för inkomstens
förvärvande eller bibehållande,
såsom:

arrende- eller hyresavgift;--

— — — — — — underhåll av
fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter
för de i skattskyldigs verksamhet använda
biträden, arbetare och hemmavarande
barn, för de sistnämnda
dock endast i fall de uppnått 21 år
eller ock själva skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt;

Bihang till riksdagens protokoll 1919.

Utskottets förslag.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst
ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall att ersättning
för bestridande av särskilda med
tjänst eller uppdrag förenade kostnader,
varom i 8 § förmäles, blivit av
staten särskilt anvisad, avdrag ske
för alla utgifter för inkomstens förvärvande
eller bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift; —

— — — — underhåll av fastighet
och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter
för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden, arbetare
och hemmavarande barn, för de
sistnämnda dock endast ifall de uppnått
21 år eller ock själva skola
taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt; 7

samt. 48 käft. (Nr 52.)

5

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Kungl. Maj.ts förslag.
kostnad för nödigt biträde i
hemmet, för det fall att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd
grad förhindrad att ägna sig
åt hemmets skötsel, skolande avdraget
ske från hennes inkomst av
dylik verksamhet, med iakttagande
av att avdraget i intet fall må överstiga
3o0 kronor;

kont rs- och andra förvaltningskostnader
— — — —.

18 §.

7 mom. — — — — —--

bl 1''töver ortsavdra^et äyer
skattskyldig, vilken är gift eller
har hemmavarande eller av honom
helt eller delvis underhållna barn,
vilka icke uppnått 21 år och icke
själva skola taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt, erhålla följande
avdrag (fumiljeavdrag):

gift skattskyldig: för hustrun

20<) kronor; för varje sådant barn,
som ovan sägs, om barnet uppnått
15 år, 200 kronor och, om barnet
ej upprätt 15 år, 100 kronor; samt
ogift skattskyldig (varmed järnställes
änkling, änka eller från st Hd)
för barn, som ovan sägs: för ett
barn, om det uppnatt 15 är, 300
kronor och, om det ej uppnått 15
år; 200 kronor; samt för vaije följande
barn, om det uppnått 15 år,
20>) ki anor och, om det ej uppnått
15 år, 100 kronor.

För barn, vilkas föräldrar båda
leva men icke äro gifta med var -

Utskoltets förslag.

kostnad för nödigt biträde i
hemmet, för det fall att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd
grad förhindrad att äyna sig åt
hemmets skötsel, skolande avdraget
ske från hennes inkomst av dylik
verksamhet, med iakttagande av att
avdraget i intet fall må överstiga
400 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader
— — —.

18 §.

1 mom — — — — — —

b) Utöver ort savdraget äger
skattskyldig, vilken är gift eller har
hemmavarande eller av honom helt
eller delvis underhållna barn, vilka
icke uppnått 21 år och icke själva
skola taxeras till inkomst- och
förmögenhetsskatt, erhålla avdrag
(familjeavdi ag) dels med 200 kronor
för varje sådant barn, dels ock
med 200 kronor för hustru, om skattskyldig
är gift, eller för husföreståndarinna,
om skattskyldig är ogift
(varmed jämställes, att skattskyldig
är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vilkas föräldrar båda
leva men icke äro gifta med var -

85

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Kungl. Maj ds förslag.
andra, skall, därest enligt ovan givna
bestämmelser, båda föräldrarna
skulle vara berättigade till avdrag,
endast modern eller, om barnet
vistas hos fadern, endast denne åtnjuta
avdrag.

Utskottets förslag.

andra, skall, därest enligt ovan givna
bestämmelser båda föräldrarna skulle
vara berättigade till avdrag, endast
modern eller, om barnet vistas hos
fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

19 §.

19 §.

2 mom. Utöver den inkomstskatt,
varom i 1 mom. är stadgat,
skall av där omförmält bolag erläggas
inkomstskatt med viss procent
av ett grundbelopp, vilket utgör
tre kronor för varje fullt hundratal
kronor av den del av bolagets näst- ,
föregående år till beskattning enligt
nyssnämnda moment taxerade inkomst,
som icke i vanlig ordning
utdelats till delägarna; dock efter
avdrag av de å sagda inkomst belöpande
kronoutskylder, ävensom,
ifråga om försäkringsaktiebolag, av
vinstutdelning till försäkringstagare
eller av för samma ändamål reserverade
medel. (B-skatt)

3 mom. I den mån enligt 2 mom.
beskattade tillgångar i värdig ordning
utdelas, äger bolaget åtnjuta
restitution med viss procent av ett
grundbelopp, vilket utgör tre kronor
för varje fullt hundratal kronor av
de till delägarna sålunda utdelade
tillgångar, skolande därvid iakttagas,
att sammanlagda beloppet av restituerade
medel icke må uppgå till
högre belopp än de av bolaget enligt

2 mom. Utöver den inkomstskatt,
varom i 1 mom. är stadgat,
skall av där omförmält bolag erläggas
inkomstskatt med viss procent av
ett grundbelopp, vilket utgör två
kronor för varje fullt hundratal kronor
av den del av bolagets nästföregående
år till beskattning enligt
nyssnämnda moment taxerade inkomst,
som icke i vanlig ordning
utdelats till delägarna; dock efter
avdrag av de å sagda inkomst belöpande
kronoutskylder, ävensom, i
fråga om försäkringsaktiebolag, av
vinstutdelning till försäkringstagare
eller av för samma ändamål reserverade
medel. (B-skatt)

3 mom. I den män enligt 2
mom. beskattade tillgångar i vanlig
ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta
restitution med viss procent
av ett grundbelopp, vilket utgör två
kronor för varje fullt hundratal kronor
av de till delägarna sålunda utdelade
tillgångar, skolande därvid
iakttagas, att sammaulagda beloppet
av restituerade medel icke må uppgå
till högre belopp än de av bolaget

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Kungl. AfajrtS förslag. Utskottets förslag.

2 mom. erlagda skattemedel. Re- enligt 2 mom. erlagda skattemedel,
stitution sker i den ordning, som Restitution sker i den ordning, som
är stadgad i fråga om restitution är stadgad i fråga om restitution av
av kronoutskylder. kronoutskylder.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens
uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — —

— — kronoutskylder.

Avdrag får således ej göras —

— — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet —

— — — — belastar sin affär med
utgifter bärför. För lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som
deltaga i rörelse eller yrke, äger
skattskyldig göra avdrag med fulla
värdet av omförmälda förmåner,
därest barnet uppnått 21 år eller
särskilt taxeras för sin inkomst. I
andra fall må avdrag för lön och
underhåll åt hemmavarande barn
icke äga rum, liksom å andra sidan
lönen och underhållet icke skola
upptagas såsom inkomst för barnet.
Grift kvinna, som av förvärvsverksamhet
är i avsevärd grad förhindrad
att ägna sig åt hemmets skötsel,
äger att från sin inkomst av dylik
verksamhet avdraga kostnaden för
nödigt biträde i hemmet, dock högst
300 kronor. Skulle efter avdraget
kvinnans inkomst av sådan verk -

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens
uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — —

— — kronoutskylder.

Avdrag får således ej göras

— — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet

— — — — belastar sin affär med
utgifter härför. För lön och underhåll
åt hemmavarande barn, som
deltaga i rörelse eller yrke, äger
skattskyldig göra avdrag med fulla
värdet av omförmälda förmåner,
därest barnet uppnått 21 år eller
särskilt taxeras för sin inkomst. I
andra fäll må avdrag för lön och
underhåll åt hemmavarande barn
icke äga rum, liksom å andra sidan
lönen och underhållet icke skola
upptagas såsom inkomst för barnet.
Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet
är i avsevärd grad förhindrad
att ägna sig åt hemmets skötsel,
äger att från sin inkomst av dylik
verksamhet avdraga kostnaden för
nödigt biträde i hemmet, dock högst
400 kronor. Skulle efter avdraget
kvinnans inkomst av sådan verk -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Kung/. Maj:ts förslag.

.samhet utvisa underskott, får underskottet,
i den mån det föranledes av
nyssnämnda avdrag, icke enligt 3)
i denna punkt avdragas från annan
inkomst.

Även indirekta kostnader--.

Utskottets förslag.

samhet utvisa underskott, får underskottet,
i den mån det föranledes
av nyssnämnda avdrag, icke enligt

3) i denna punkt avdragas från annan
inkomst.

Även indirekta kostnader —

Bihang till riksdagens protokoll 1919.

7:o) Om efterbeskattning.

Genom — — — — riktigt be1°PP Exempel.

En inom ortsgrupp
III bosatt gift skattskyldig med två
barn har år 1921 uppgivit sin inkomst
till 10,000 kronor och sin
förmögenhet till 120,000 kronor. I
anledning härav hav hans taxerade
belopp upptagits till 12,000 kronor,
det beskattningsbara beloppet till 9,900
kronor och inkomst- och förmögenhetsskattens
grundbelopp till 297
kronor. Da inkomst- och förmögenhetsskatt
sagda år utgått med 120
procent av grundbeloppet, har skatt
påförts honom med 356 kronor 40
öre. År 1923 upptäckes, att den
skattskyldiges uppgift varit oriktig, i
det att inkomsten utgjort 15,000
kronor och förmögenheten 150.000
kronor. År 1921 hade sålunda det
taxerade beloppet bort upptagas till
17,500 kronor, det beskattningsbara
beloppet till 15,400 kronor'' och grundbeloppet
till 516 kronor, i följd varav
inkomst- och förmögenhetsskatt bort
utgå med 619 kronor 20 öre. Följaktligen
skall ar 1923 utan sammanblandning
med den taxering, som då
7 samt. 48 höft. (Nr 52.) '' G

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

må varda den skattskyldige åsatt för
inkomst och förmögenhet år 1922,
genom efterbeskattning påföras honom
inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande
emot skillnaden emellan vad
han i verkligheten för år 1921 erlagt
och vad han bort erlägga eller
med 262 kronor 80 öre.

I fråga om Kungl. Maj:ts förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering samt därmed sammanhängande motionerna II: 167, av herr
Nilsson i Kristianstad, och II: 414, av herr Månsson i Erlandsro, kommer
utskottet att framdeles avgiva särskilt betänkande, vilket utskottet härmed
får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 26 maj 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

Reservationer:

av herr Rosen, som ansett att i fråga om B-skatten Kungl. Maj:ts
proposition bort av utskottet oförändrad tillstyrkas;

av herr Vennersten mot de delar av utskottets motivering, som
avse ett försvar för dubbelbeskattningens konsekventa genomförande och
sålunda även mot utskottets godkännande av den så kallade B-skattens
princip; samt

av herrar Röing, Wijk, Antonsson, Forssman, Boman, Eliasson,
Neess, Broman, Westrup och Lithander, vilka instämt med herr Vennersten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.