Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1919 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunktur
skatt, dels ock i ämnet väckta motioner.
Närvarande: herrar Källman, Röing, Wijk, Antonsson, Forssman, Rosén, Boman,
Vennersten, Månsson i Hagaström*, Rune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson
i Kristianstad, Eliasson, Neess, Örne", Broman, Westrup*, Olsson i
Ramsta, Uddenberg och Lithander.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en den 21 mars 1919 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 258, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan i detta betänkande
införda förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering
för förslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottets behandling föreligga även två i förevarande ämne
vid riksdagens början väckta motioner, vilka lämpligen böra komma
under bedömande i samband med propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 47 höft. (Nr 51.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Motion 11:29
Molion
11:166.
Utskottet.
I den ena av berörda motioner, II: 29, har herr Andersson i Eliantorp
med instämmande i motionens syfte av fem andra ledamöter av
kammaren, hemställt, »att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande
förordning angående krigskonjunkturskatt, att de inkomster, som skattskyldig
ägare av jordbruksfastighet i sin deklaration om inkomst och
förmögenhet uppgiver under litt. Aid, ej måtte tagas i betraktande vid
påförande av krigskonjunkturskatt».
Vidare har av herr Winlcler jämte sju andra ledamöter av andra
kammaren framlagts en motion, nr 166, med yrkande, »att riksdagen
ville för sin del besluta och i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att krigskonjunkturskatt
på grund av taxering under år 1919 icke skall utgå
samt att till följd härav det i 1919 års statsverksproposition såsom inkomst
beräknade belopp för krigskonjunkturskatt 80,800,000 kronor
måtte utgå».
I fråga om vad till stöd för de motionsvis väckta förslagen anförts,
får utskottet hänvisa till de särskilda motionerna.
Av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i ärendet
framgår, hurusom efter all sannolikhet taxering till krigskonjunkturskatt,
frånsett enskilda undantagsfall, icke skulle komma i fråga senare än
1920. Det skulle således ej återstå mera än två allmänna taxeringar
till sådan skatt, nämligen i år och nästa år, och inkomsterna av innevarande
års verksamhet inom handel, industri och övriga hithörande
förvärvsgrenar skulle bliva det sista objektet för ifrågavarande beskattning.
Oomstritt torde numera vara, att grunderna för krigskonjuukturskatten
icke äro förenliga med en rationell skattelagstiftning, och att
desamma i praktiken ej sällan lett till obilliga resultat. Utan förbättring
av de ursprungliga, för en provisorisk engångsskatt närmast
beräknade grunderna har under de gångna åren den ena påbyggnaden
eller skärpningen följt på den andra, varigenom bristerna i lagstiftningen
blivit i sina konsekvenser allt mera kännbara.
Med anledning av en vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion
om revision i vissa hänseenden av förordningen om krigskonjunkturskatt
yttrade bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 17 bl. a., att
gällande förordning om krigskonjunkturskatt i åtskilliga avseenden vore
Bevillningsutskottets betänkande Nr bl. 3
behäftad med brister, som enligt sakens natur bleve mera framträdande
ju längre tillbaka i tiden de förhållanden komme att ligga, som i
författningen förutsattes som de normala till skillnad från krigskonjunkturen.
I samband med en vid nyssnämnda riksdag framlagd proposition
nr 448, angående bl. a. skärpning av krigskonjunkturskattens tariff,
uttalade departementschefen, att frågan om en mera allmän revision av
skatten borde upptagas till prövning, för den händelse krigstillståndet
komme att vara ytterligare någon längre tid, och i sitt betänkande nr
59 i anledning av berörda proposition in. m. framhöll utskottet, att
ifrågavarande beskattning borde, så långt möjligt vore, läggas efter
mera rationella grunder. Några närmare riktlinjer för en reformering
vore vanskligt att i förväg utstaka, men för eu blivande utredning
mötte givetvis eu mångfald synpunkter att utreda och pröva. Någon
formlig framställning i ämnet från riksdagens sida ansåg utskottet obehövlig,
då frågan om revision redan vore uppmärksammad å vederbörligt
håll.
Situationen är nu en annan. Krigstillståndet är praktiskt taget
slut och är, såsom ovan angivits, krigskonjunkturskattens upphörande
att emotse inom en nära framtid.
På grund härav har Kungl. Maj:t ansett förutsättningarna för den
i förra årets proposition förebådade allmänna revisionen av krigskonjunkturbeskattningen
ej vidare vara för handen. Departementschefen
har i förevarande proposition, under erinran att taxering till krigskonjunkturskatt
skulle komma att äga rum, utom innevarande år, ytterligare
blott ett år, uttalat, att han »icke funnit tillräcklig anledning
föreligga att söka åstadkomma någon omläggning av huvudgrunderna
för krigskonjunkturbeskattningen att tillämpa under allenast detta sista
taxeringsår.» Det hade för honom i stället gällt att tillse, vilka jämningar,
till åstadkommande av större rättvisa de skattskyldiga emellan, som
kunde på grundval av gällande skatteförordning genomföras utan åsidosättande
av de utomordentliga statsfinansiella intressen, som vore förknippade
med denna beskattning.
I propositionen redogöres för de krav, som från åtskilliga representanter
för näringslivet framförts i syfte, att krigskonjunkturskatten
redan nu skulle helt borttagas. Gent emot dessa krav erinrar departementschefen,
att statsbudgetens merbelastning för innevarande år med
direkta krigstid sutgifter torde komma att väsentligt överstiga den intäkt
den för året taxerade krigskonjunkturskatten torde giva. Med all
säkerhet bleve så förhållandet, måhända i skärpt grad, jämväl för näst
-
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
kommande budgetår. Det vore under sådana förhållanden icke möjligt
att undvara o en särbeskattning av under kristiden uppkomna merinkomster.
A andra sidan vore det föga billigt att söka i ett slagövervälta
hela det mycket betydande belopp i skattemedel, som krigskonjunkturskatten
representerade, å den allmänna inkomstbeskattningen.
Den allmänna riktning, i vilken gällande bestämmelser borde
modifieras, har av departementschefen skisserats på följande sätt. »De
böra taga sikte på själva avvecklingen av skatteformen i fråga och i
avseende därå giva klara föreskrifter, när och i vilken mån uppkommande
merinkomster skola upphöra att betraktas som beskattningsbara
krigsvinster. Vidare böra sådana stadganden införas, varigenom den
finansiella avskrivningen av krigskonjunkturskatten som statsintäkt
tager sin början redan år 1920. Eljest skulle de oförmedlat och till
hela sin vidd inställa sig under år 1921. Slutligen finner jag angeläget
att, inom ramen för det statsfinansiellt möjliga och med beaktande
dels av framförda önskemåls praktiska betydelse, dels av deras
genomförbarhet utan djupgående omläggningar av taxeringsförfarandet,
medverka till åvägabringandet av viss allmän lättnad för de enligt
krigskonjunkturskatteförordningen skattskyldiga och viss utjämning dem
emellan av skattebördan.»
På denna basis är det föreliggande förslaget om vissa ändringar
i förordningen om krigskonjunkturskatt utarbetat. Den i propositionen
lämnade sammanfattningen av förslagets huvudgrunder anser utskottet
lämpligen böra här återgivas. Inom parentes anmärkes tillika, vilka
paragrafer i förordningen, som beröras. Omförmälda grunder äro:
1) Skattefrihet för envar, som icke under åren 1914—1918 åtnjutit
krigs vinst och således ej heller därför krigskonjunkturbeskattats
åren 1915—1919 (3 § d).
2) Skattefrihet för den merinkomst, som må ha uppkommit under
år 1919, i den mån den överstiger högsta krigskonjunkturbeskattade
merinkomsten under föregående åren (6 §).
3) Skattefrihet för inkomstökning på grund av nyanläggningar
eller utvidgning av anläggningar efter ingången av år 1919 (2 §).
4) Skattegränsen höjes till 10,000 kronor (3 § a) och 21 §).
5) Villkoret, att bolags inkomstprocent skall vara högre än medelprocenten
1913—1914, borttages (3 § c) och 16 §).
6) Beskattningsbar merinkomst begränsas, så att den högst får
uppgå till den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av
medelinkomsten 1913—1914 (6 §).
7) I fråga om nya skattskyldiga minskas matematiska merinkomsten
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 5
med 10 procent av kapitalet, där kapital är nedlagt, eller eljest med
5,000 kronor (11 §).
8) Tariffnedsättning sker med i runt tal 20 procent men så anordnad,
att för bolag nedsättningen främst kommer de svaga bolagen
tillgodo (8 §).
Därest oförutsedda förhållanden ej inträda, torde man äga full
rätt att, såsom Kungl. Maj:t gjort, räkna med att innevarande år blir
krigstidens sista. Krigskonjunkturen för handel och näringar är förbi,
och krigskonjunkturbeskattningen står inför sin avveckling. I detta
sakläge torde det ej finnas skäl att företaga någon djupare reformering
av skatteförfattningen, huru berättigade än därom framförda krav
i och för sig kunna vara. Av de statsfinansiella hänsyn, departementschefen
åberopat, låter det sig emellertid ej göra att i ett slag avveckla
ifrågavarande skatteform. Staten kan uppenbarligen ej avvara den å
denna skattekälla beräknade inkomsten, och någon utväg att nu skaffa
motsvarande intäkt från annat håll lärer icke stå till buds. Utskottet
delar till fullo Kungl. Maj:ts uppfattning, att avvecklingen måste ske
successivt under beaktande av både statens och de skattskyldigas intressen.
Den kompromiss härutinnan, som Kungl. Maj:ts föreliggande förslag
kan anses innebära, vill utskottet beteckna såsom i stort sett rätt
väl avvägd. Det är endast på en punkt, som utskottet måst ställa sig
helt avvisande och i ett par avseenden som utskottet funnit sig kunna
gå något steg längre i den föreslagna riktningen. Utskottet bär i dessa
fall funnit sig böra mera se på de skattskyldigas fördel.
hör skattskyldighetens inträde i fråga om inländskt aktiebolag och
solidariskt bankbolag förutsättes bland annat, att den vid det löpande
årets taxering till inkomstskatt beräknade inkomstprocenten överstiger
medeltalet av 1913 och 1914 års inkomstprocenter (3 § c). Redan i den
förutnämnda propositionen nr 448 till förra årets lagtima riksdag föreslog
Kungl. Maj:t, att denna förutsättning skulle borttagas. I samband
med kristidens stora kapitalökning i många bolag kunde, enligt vad i
propositionen framhölls, denna bestämmelse i vissa fall leda till obehörigskattebefrielse.
Kammarrätten, som hördes i ärendet, erinrade »att icke varje ökningav
kapitalet medför, även om den taxerade inkomsten ökas i förhållande
till inkomstens medeltal, obehörig befrielse från taxering eller skatt.
Om t. ex. kapitalet ökats sedan 1913 och 1914 års taxeringar genom
verkliga inbetalningar från delägarna eller genom överföring till kapi
-
Utskottets
tjurande över
författningsförslaget.
Bolags
inkomst
procent.
Hänsyn till
penningvärdets
fall.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
talet av besparade vinstmedel, intjänade efter år 1913, är en i förhållande
till inkomsten av det gamla kapitalet proportionerlig ökning av
inkomsten helt naturlig och synes i regel icke böra föranleda skyldighet
för vederbörande bolag att erlägga någon krigskonjunkturskatt. Under
nu gällande lagstiftning blir ett dylikt bolag påfört matematisk merinkomst
endast under förutsättning, att även inkomstprocenten överstiger
inkomstprocentens medeltal. Detta synes också vara fullt riktigt och
överensstämma med de principer, på vilka förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt, i fråga om aktiebolags beskattning, är uppbyggd.
Då förordningen om krigskonjunkturskatt nära ansluter sig till nyssnämnda
förordning, synes även där principen om skattens beräkning å
inkomsten i förhållande till kapitalet böra vinna undantagslös tillämpning.
Så skulle emellertid icke bliva fallet, om den föreslagna ändringen
genomfördes.»
Bevillningsutskottet fann kammarrättens erinringar fullt befogade
och avstyrkte förslaget. Sedan första kammaren bifallit utskottets hemställan,
men andra kammaren beslutat i enlighet med en av herr Källman
m. fl. till förmån för förslaget avgiven reservation, segrade i gemensam
votering första kammarens mening.
I förevarande proposition har berörda förslag om ändring i 3 § c)
ånyo framlagts, huvudsakligen med återgivande av motiveringen från
i fjol. Kammarrätten har åter avstyrkt förändringen och därvid hänvisat
till sitt förra, ovan citerade uttalande.
Ej heller utskottet har funnit anledning att nu frånträda sin förra
året intagna ståndpunkt. Utskottet får därför avstyrka bifall till den
föreslagna ändringen i 3 § c) och i följd därav även till föreslagen ändring
i 16 §, vilken senare är en ren konsekvens av den förra.
Enligt gällande regel har man som bekant att vid bestämmandet
av den beskattningsbara merinkomsten utgå från den matematiska merinkomsten
såsom maximum, men har det lagts på den skattskyldige att
bevisa, att och i vad mån den verkliga krigskonjunkturvinsten må hava
varit lägre än den matematiska merinkomsten. Svårigheten att härutinnan
förebringa övertygande bevisning har ej sällan medfört, att hela
merinkomsten blivit taxerad. Detta har för de skattskyldiga känts så
mycket obilligare, som i många fall den genom relation till 1912 och
1913 års intjänade vinster framkomna matematiska merinkomsten med
hänsyn till penningvärdets starka nedgång varit allenast skenbar. Yrkanden
hava därför gjorts om sådan höjning av inkomstens medelnivå
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 7
de båda fredsåren, att denna verkligen bleve jämförbar med det löpande
årets inkomst.
Departementschefen medger det berättigade i berörda krav, men
bär sett sig förhindrad att på denna punkt »skipa full rättvisa de skattskyldiga
emellan». Detta skulle nämligen påkalla eu principiell omläggning
av alltför genomgripande art för att kunna sättas i fråga för det
återstående taxeringsåret. En så vittgående åtgärd skulle också medföra
alltför stor minskning i skatteintäkten. Departementschefen har
mast stanna vid att föreslå jämkning av medelinkomsten med visst
procenttal. I enlighet härmed upptager propositionen föreskrift därom,
att som beskattningsbar merinkomst icke får upptagas högre belopp än
den matematiska merinkomsten, minskad med 20 procent av inkomstens
medeltal 1913—1914 (6 §). I fråga om skattskyldiga, vilka allenast under
ettdera av åren 1913—1914 varit taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt,
träffar den föreslagna reduktionen det ifrågakommande årets
inkomst, som i dylikt fall betraktas som matematisk merinkomst (11 §).
Åt nybildade, företag, för vilka någon matematisk merinkomst ej
finnes, har propositionen velat bereda en motsvarande förmån genom
stadgande om rätt till avdrag för 10 procent av nedlagt kapital eller
eljest med visst belopp, förslagsvis 5,000 kronor (11 §).
Åven utskottet inser, att på förevarande område full utjämning
icke kan åstadkommas. Utan att träda det statsfinansiella intresset för
nära torde man dock kunna beträffande reduktionen av den matematiska
merinkomsten gå något längre än Kungl. Maj:t. En höjning av reduktionsprocenten
till 25 skulle innebära en ökad förmån för de skattskyldiga
utan att,, efter vad det vill synas, statskassan därigenom skulle
tillskyndas alltför stor minskning i skatteintäkt.
Den förestående avskrivningen av krigskonjunkturskatten har Kungl.
Maj:t velat förbereda genom föreslagen nedsättning av skattetariffen med
i genomsnitt 20 procent. Den gällande tariffen gör icke åtskillnad
mellan bolag och enskilda, men den föreslagna tariffsänkningen har
differentierats i så måtto, att för enskilda skattskyldiga föreslås en proportionell
sänkning med 20 procent, medan i avseende å bolagen skattelättnaden
anordnats så, att reduktionsprocenten växer i samma mån som
inkomstprocenten sjunker (8 §).
Åven på förevarande punkt har utskottet velat taga ett något
större steg än Kungl. Maj:t tillåtit sig. I fråga om de enskilda synes
nedsättningen kunna skäligen sättas till 25 procent, och bör givetvis
en motsvarande förändring göras i reduktionsskalan för bolagen. 1
Krig sko nj unki
ur skattens avskrivning.
Nedsatt skattetariff.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
stället för de i förslaget upptagna procenttalen O.oi, 0.03 och 0.05
(8 § b) vill utskottet ifrågasätta resp. O.oi, 0.04 och 0.0 6. Något ökat
avdrag skulle således icke tillkomma bolag med inkomstprocent över
60. I övriga fall blir enligt utskottets förslag avdraget höjt efter en
sakta stigande skala med intill en fjärdedel.
Skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och utskottets i denna del
åskådliggöres av nedanstående tablå:
Bolagets inkomst-procent |
Nedsättning av Bolagets inkomst- skattebeloppet procent i procent Prop. Utskottet |
Nedsättning av Prop. Utskottet |
|||
100 |
— |
— |
40 |
10.0 |
12 |
90 |
1.0 |
1.0 |
35 |
11.5 |
14 |
80 |
2.0 |
2.0 |
30 |
13.0 |
16 |
70 |
3.0 |
3.0 |
25 |
15.5 |
19 |
60 |
4.0 |
4.0 |
20 |
18.0 |
22 |
50 |
7.0 |
8.o |
15 |
20.5 |
25 |
45 |
8.5 |
10.o |
10 |
23.0 |
28 |
5 |
25.5 |
31 |
|||
Punkten a) |
i 8 § |
är avfattad |
så att efter |
dess ordalydelse 20 |
centsavdraget skulle tillkomma blott här i riket mantalsskriven svensk
medborgare. Detta innebär uteslutande icke blott av utlänningar
och i riket icke mantalsskrivna svenskar utan ock av juridiska personer,
som ej äro bolag, såsom föreningar, ekonomiska och ideella,
stiftelser, som ej äro att hänföra till fromma sådana, o. s. v. Då motiveringen
ej innehåller någonting om sådan åtskillnad, synes närmast
kunna ifrågasättas, om den verkligen varit avsedd. I varje fall kan
utskottet ej anse densamma lämplig. Här är icke fråga om skattelindring
på grund av mindre skatteförmåga, i vilka fall man ju brukar göra
ifrågavarande begränsning. Efter utskottets mening bör därför punkten
formuleras så, att den omfattar alla andra skattskyldiga än de i punkten
b) omförmälda bolagen.
Åven ett par formella justeringar i 8 § hava befunnits påkallade.
Övriga av Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i förordningen om
krigskonjunkturskatt hava icke givit anledning till erinran från utskottets
sida. De synas innebära efter omständigheterna avpassade, rätt beaktansvärda
modifikationer till de skattskyldigas fördel.
Ikvillningsuisl, ottets betänkande Nr 51. 9
Ed följd av utskottets ovan angivna ställning till propositionen
ar givetvis, att den av herr Winkler m. fl. framförda motionen om krigskonjunkturbeskattningons
omedelbara upphävande icke kunnat av utskottet
biträdas.
Vad slutligen beträffar den av herr Andersson i Eliantorp väckta
motionen, vill utskottet icke bestrida, att det däri framförda spörsmålet
i och för sig kunde förtjäna att undersökas. Då utskottet emellertid,
såsom ovan framgått, förutsätter, att nästa år blir det sista året
för taxering till krigskonjunkturskatt, och på denna grund ansett en
eljest behövlig allmän revision av förordningen om krigskonjunkturskatt
mindre ändamålsenlig, har utskottet ej heller velat ingå på någon
reformering i den av motionären avsedda detaljen.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet
hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionerna II: 29,
av herr Andersson i Eliantorp, och II: 166, av herr
Winkler m. fl., samt med förklarande, att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 258 icke kunnat i
alla delar bifallas, måtte antaga utskottets här nedan
införda
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Förslag
till
Förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt.
Härigenom förordnas, att 2, 3,
6, 8, 11 och 16 §§ samt 21 § 1
mom. i förordningen den 30 juni
1916 om krigskonjunkturskatt skola
i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7
Härigenom förordnas, att 2, 3,
6, 8 och 11 §§ samt 21 § 1 mom.
i förordningen den 30 juni 1916 om
krigskonjunkturskatt skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
saml. 47 höft. (Nr 51.)
Motionen
fl: 166.
Motionen
IT: 29.
2
10 Bevillningsutskottets
Kungl. Maj:ts förslag.
2 §.
Med vinst, som i 1 § sägs, förstås
av krigstillståndet föranledd
ökning uti — — — — tantiéme.
Inkomstökning, som uppkommit
på grund därav, att skattskyldig
efter ingången av år 1919 börjat
utnyttja nya eller utvidgade anläggningar
för utövande av rörelse eller
yrke, är ej att anse såsom av krigstillståndet
föranledd vinst.
3 §.
För skattskyldighet förutsättes:
a) att den skattskyldige för året
taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av
minst 10,000 kronor;
b) — — — — och 1914;
c) att därjämte, vad angår inländskt
aktiebolag och solidariskt
bankbolag, bolagets för året till
inkomstskatt taxerade inkomst överstiger
5 procent av bolagets kapital,
sådant det vid årets taxering beräknats;
samt
d) att skattskyldig under något
av åren 1915 till och med 1919
varit taxerad till krigskonjunkturskatt.
6 §•
Det belopp----beskatt
ningsbar
merinkomst.
Skattskyldigs beskattningsbara
betänkande Nr 51.
Utskottets förslag.
2 §•
Med vinst, som i 1 § sägs, förstås
av krigstillståndet föranledd
ökning uti — — — — tantiéme.
Inkomstökning, som uppkommit
på grund därav, att skattskyldig
efter ingången av år 1919 börjat
utnyttja nya eller utvidgade anläggningar
för utövande av rörelse eller
yrke, är ej att anse såsom av krigstillståndet
föranledd vinst.
3 §■
För skattskyldighet förutsättes:
a) att den skattskyldige för året
taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av
minst 10,000 kronor;
b) --— — och 1914;
c) — —--procentens stor
lek;
samt
d) att skattskyldig under något
av åren 1915 till och med 1919
varit taxerad till krigskonjunkturskatt.
6 §•
Det belopp----beskatt
ningsbar
merinkomst.
Skattskyldigs beskattningsbara
11
llevillningsutskottets betänkande 1\''r 5J.
Kungl. Maj:ts förslag.
merinkomst må icke bestämmas till
högre belopp än det, vartill densamma
vid taxering under något
av åren 1915 till och med 1919
högst blivit för honom fastställd.
Ej heller må såsom beskattningsbar
merinkomst upptagas högre belopp
än den matematiska merinkomsten,
minskad med 20 procent av inkomstens
medeltal.
8 §■
Krigskonj un kturskatt beräknas
— — — — 100 kronor.
Vid taxering år 1920 eller därefter
skall det enligt 1 mom. beräknade
skattebeloppet minskas
a) i fråga om här i riket mantalsskriven
svensk medborgare med 20
procent av samma skattebelopp;
b) i fråga om inländskt aktiebolag
eller solidariskt bankbolag,
därest bolagets till inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade inkomst
understiger 100 procent av bolagets
kapital, sådant detsamma vid årets
taxering beräknats,
för varje full tiondedel, varmed
den enligt 19 § i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade
inkomstprocenten
understiger 100 men ej 60 procent
med O.oi procent av ovannämnda
skattebelopp,
understiger 60 men ej 30 pro -
Utskottets förslag.
merinkomst må icke bestämmas till
högre belopp än det, vartill densamma
vid taxering under något
av åren 1915 till och med 1919
högst blivit för honom fastställd.
Ej heller må såsom beskattningsbar
merinkomst upptagas högre belopp
än den matematiska merinkomsten,
minskad med 25 procent av inkomstens
medeltal.
8 §•
Krigskonjunkturskatt beräknas
— — — — 100 kronor.
Vid taxering år 1920 eller därefter
skall det enligt ovanstående
tariff beräknade skattebeloppet minskas
a)
i fråga om andra skattskyldiga
än inländskt aktiebolag eller
solidariskt bankbolag med 25 procent
av samma skattebelopp;
b) i fråga om inländskt aktiebolag
eller solidariskt bankbolag,
därest bolagets till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomst
understiger 100 procent av bolagets
kapital, sådant detsamma vid
årets taxering beräknats,
för varje full tiondedel, varmed
den enligt 19 § i förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade
inkomstprocenten
understiger 100 men ej 60 procent,
med 0.01 procent av ovannämnda
skattebelopp,
understiger 60 men ej 30 procent,
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Kungl. Maj:ts förslag.
cent med Om procent av ovannämnda
skattebelopp,
understiger 30 med O.oo procent
av ovannämnda skattebelopp.
Till ledning vid uträknandet av
i detta moment omförmäld minskning
av skattebeloppet utfärdar
Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.
11 §•
Har skattskyldig endast under
ettdera av åren 1913 och 1914 varit
till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerad för inkomst, varom i 2 §
och 5 § andra stycket sägs, uträknas
den matematiska merinkomsten genom
jämförelse med den under det
året taxerade inkomsten av nämnda
slag. För sådan skattskyldig må
såsom beskattningsbar merinkomst
icke upptagas högre belopp än sagda
matematiska merinkomst, minskad
med 20 procent av den för sistnämnda
år taxerade inkomsten.
Har skattskyldig icke under någotdera
av åren 1913 och 1914
varit taxerad för sådan inkomst, som
i 2 § och 5 § andra stycket omförmäles,
anses den under löpande
året taxerade inkomsten av ifrågavarande
slag i sin helhet såsom
matematisk merinkomst. För sådan
skattskyldig må den matematiska
merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar
merinkomst endast om
och i den mån densamma överstiger,
i det fall att skattskyldig nedlagt
Utskottets förslag.
med 0.04 procent av ovannämnda
skattebelopp,
understiger 30 procent, med Om
procent av ovannämnda skattebeiopp.
Till ledning vid uträknandet av
här omförmäld minskning av skattebeloppet
utfärdar Kungl. Maj:t erforderliga
tabeller.
11 §•
Har skattskyldig endast under
ettdera av åren 1913 och 1914 varit
till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerad för inkomst, varom i 2 §
och 5 § andra stycket sägs, uträknas
den matematiska merinkomsten genom
jämförelse med den under det
året taxerade inkomsten av nämnda
slag. För sådan skattskyldig må
såsom beskattningsbar merinkomst
icke upptagas högre belopp än sagda
matematiska merinkomst, minskad
med 25 procent av den för sistnämnda
år taxerade inkomsten.
Har skattskyldig icke under
någotdera av åren 1913 och 1914
varit taxerad för sådan inkomst,
som i 2 § och 5 § andra stycket
omförmäles, anses den under löpande
året taxerade inkomsten av ifrågavarande
slag i sin helhet såsom
matematisk merinkomst. För sådan
skattskyldig må den matematiska
merinkomsten upptagas såsom beskattningsbar
merinkomst endast om
och i den mån densamma överstiger,
i det fall att skattskyldig nedlagt
13
Bevillning »utskottets betänkande Nr 51.
Kungl. Maj.ts förslag.
kapital i företag för utövande av
rörelse eller yrke, varom fråga är,
och visar till vilket belopp kapital
sålunda blivit av honom nedlagt,
10 procent av berörda kapital och
i andra fall ett belopp av 5,000
kronor.
16 §.
Konungens '' befallningshavande
— — — — skattskyldiga.
1 denna längd — —--ut
räknad
skatt. För inländskt aktiebolag
och solidariskt bankbolag
angivas därjämte bolagets kapital
och inkomstprocent enligt det löpande
årets taxering. Härutöver
skola i längden antecknas kända
särskilda förhållanden, som kunna
inverka på taxeringen.
21 §•
1 mom. Skattskyldig, som föråret
taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp
av minst 10,000 kronor och
därvid beskattats för tantiéme, skall
avgiva särskild deklaration om tantiéme.
Denna deklaration —---.
Utskottets förslag.
kapital i företag lör utövande av
rörelse eller yrke, varom fråga är,
och visar till vilket belopp kapital
sålunda blivit av honom nedlagt,
10 procent av berörda kajrital och
i andra fall ett belopp av 5,000
kronor.
21 §.
1 mom. Skattskyldig, som föråret
taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp
av minst 10,000 kronor och
därvid beskattats för tantiöme, skall
avgiva särskild deklaration om tantiöme.
Denna deklaration----.
Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1920; dock att le- den 1 januari 1920.
ståmmelserna i 3 § c) och 16 § skola
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 47 höft. (Nr 51.)
3
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Bungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag,
äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt
jämväl år 1919.
Stockholm den 26 maj 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
Gr. W. KÄLLMAN.
Reservationer:
av herr Rosén, som ansett, att Kungl. Maj:ts proposition bort
utskottet tillstyrkas; samt
av herr Lithander mot vissa delar av motiveringen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.