Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1919 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
frihet för musiker i vissa fall frän bevillningsavgift enligt
förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijlc, Lyckholm, Bäckström,
Boman, Vennersten, Månsson i Hagaström, Jonsson i Hökhult, Rune, Holmström, Olsson
i Kullenbergstorp, Bergman, Jesperson, Johannes Åkesson, Neess, Broman, Ohngren och
Viklund i Oviken.

I eu inom andra kammaren av herr Welin väckt motion, nr 51, som
hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen ville till Kungl.
Maj it ingå med anhållan, att Kungl. Maj:t behagade i kungl. förordningen
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
den 23 oktober 1908 införa den bestämmelsen, att frihet från erläggande
av bevillningsavgift enligt denna förordning åtnjutes för musici, som anställas
av statsunderstödd föreläsningsanstalt och annan liknande statsunderstödd
verksamhet för folkupplysning och folkuppfostran.»

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Från formell synpunkt må till en början erinras, att motionären i
sitt slutliga yrkande synes förutsätta, att riksdagen icke skulle kunna besluta
ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter den 23 oktober 1908 i samma ordning som dådet
gäller andra bevillningsfrågor. Här föreligger givetvis ett misstag eller i
varje fall ett mindre lyckligt uttryckssätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 3 häjt. (Nr 4)

Utskottet.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

Yad själva saken beträffar, har utskottet icke blivit övertygat om
behovet av den ifrågasatta skattefriheten. Otvivelaktigt förtjäna föreläsningsanstalterna
att på varje lämpligt sätt understödjas i sin verksamhet,
men fråga är väl, om den musikaliska underhållning, som stundom anknytes
till föreläsningarna, utgör ett så väsentligt moment i anstalternas
verksamhet för deras egentliga syfte, att det föreslagna undantaget från
regeln om de utländska musikernas skattskyldighet verkligen är motiverat.

Ihågkommas bör, hurusom 1908 års lagstiftare vid fastställandet av
bevillningsavgift för utlänningar, som medverka vid vissa offentliga föreställningar,
kanske närmast hade i sikte just att bringa stöd åt våra
svenska musiker i deras då synnerligen tryckande konkurrens med utländska
yrkeskamrater. Ifrågavarande lagstiftning föregicks av starka meningsyttringar
från skilda musikerhåll i landet i syfte att genom särskild bevillningsplikt
för utlänningarna betaga dessa den fördel i konkurrensen de
förut haft genom att i regel undgå all beskattning för sin inkomst härstädes.
Det bör således föreligga mycket giltiga skäl för att, låt vara i begränsade
fall, ånyo gynna de främmande musikerna framför våra svenska.

I enlighet med ovanstående får utskottet alltså hemställa,

att herr Welins förevarande motion, 11:51, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.

Stockholm 1919. Stockholms Bokindustri A-B:s Boktr.