Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
I
Nr :i(i.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1919 kl. 1 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
nv §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912
angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av
utländsk vara.
(l:a avd.)
Nät val ande. herrar Källman, Röing, Byckholm, K. A. Nilson, Räckström, Rosén,
Boman, Y ennersten, Månsson i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp,
Bergman, Neess, Broman, Westrup, Öhngren, Lundell, Wikström, Johansson
i Kullersta, Uddenberg och Lithander.
I en den 14 mars 1919 avlåten, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 252, liar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
Dilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande
Eörslag
tm
förordning
om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid
återutförsel av utländsk vara.
Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13
december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av
utländsk vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 32 käft. (Nr 36.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
§ 3.
Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende
å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution
enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall
sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin
och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara, som är avsedd att återsändas
till produktions- eller inköpslandet eller till producenten eller den
ursprunglige säljarens ombud i annat land.
Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,
där tullkammare finnes.
§ 7.
2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager
stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,
ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka
villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka brutto förtullning
är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid
utförseln lägges till grund för restitution.
§ 12-
Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:
b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om
avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,
om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken
densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens
under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten
bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan
blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och
att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,
dels ock av exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,
att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare
sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den
ursprunglige säljarens ombud i annat land;
c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning
och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2
skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom
bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järn
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3
vägsvagn eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,
vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas
tullkammarens utgående tulljournal;
d) - - - “
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen be''
stämmes.
Förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i
vissa fall vid återutförsel av utländsk vara innehåller i § 3 bestämmelse
därom, att Kungl. Maj:t äger bestämma för vilka varor och, där med
avseende å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar
rätt till tullrestitution enligt förordningen må åtnjutas. I § 7 av samma
förordning stadgas under mom. 2, att restitution skall beräknas efter
utförselvarans nettovikt.
I den skrivelse (nr 220), varigenom 1912 års riksdag tillkännagav
sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 227) med förslag
till nämnda förordning — vilket förslag i nu ifrågavarande hänseende
avsåg, att Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet att bestämma
för vilka varor rätt till tullrestitution finge åtnjutas — anförde riksdagen
bland annat:
»Då det icke torde låta sig göra att för någon längre tid framåt fastställa,
för vilka varor sådan rätt icke får meddelas, finner riksdagen välbetänkt att åt
Kungl. Ma.j:t förbehålla största delen av bestämmanderätten häröver. En förteckning
över sådana varor kan nämligen med korta mellantider behöva kompletteras,
i den mån den utländska konkurrensen därtill giver anledning. För att Kungl.
Maj:t må bliva i tillfälle att på ett för industrin betryggande sätt meddela bestämmelser
i ifrågavarande hänseende, torde emellertid samverkan med industrins målsmän
vara oundgängligen nödvändig. Riksdagen är också förvissad därom, att Eders
Kungl. Maj:t icke skall underlåta att vid sådana bestämmelsers utfärdande bereda
de i varje särskilt fall berörda industriernas idkare eller andra företrädare tillfälle att
yttra sig.»
Bestämmelsen om att för särskilda varuslag särskilda förutsättningar
för tullrestitutions åtnjutande kunna av Kungl. Maj:t bestämmas
tillkom på förslag av bevillningsutskottet, vars motivering härför, sådan
den influtit i riksdagens nyssnämnda skrivelse, var av följande lydelse:
»Beträffande vissa varor, vilkas uteslutande från restitutionsförfarandet väl
icke kan anses påkallat, torde dock särskilda villkor kunna fastställas, vilkas upp
-
U ‘skottet.
1912 års lagstiftning
om
tullrestitution.
ep artementschefen.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
fyllande utgör förutsättning för tullrestitutions åtnjutande. Sådana villkor skulle
avse kontroll därå, att de varor, som med anspråk på tullrestitution utföras, äro
införda från utlandet och icke tillverkade mom landet. Tydligen föreligger nämligen
den möjligheten, att varor, som importerats med angivet anspråk på tullrestitution
vid utförandet, säljas inom landet och i deras ställe produkter av inhemsk
tillverkning av enahanda eller liknande slag exporteras med åtnjutande av den för
de utländska varorna betingade restitutionen. Genom ett sådant förfarande skulle
å ena sidan staten gå miste om tullavgifterna för den importerade varumängden och
å andra sidan exportören obehörigen gynnas. Såväl i statens som den inhemska
industrins intresse torde därför villkor av antydd art böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas,
i den mån sådant kan för vissa varuslag visa sig erforderligt.» .
I samband med utfärdandet av förordningen angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara fastställde Kungl.
Maj:t genom kungörelse samma dag förteckning å de varuslag, för vilka
dylik rätt till restitution finge åt njutas. Beträffande varuslag, som icke
funnos i förteckningen upptagna, förklarade sig Kungl. Maj:t vilja
framdeles, där framställningar angående särskilda sådana varuslag därtill
föranledde, taga under övervägande, huruvida och under vilka
villkor restitution enligt förordningen finge medgivas. Vid vissa i
varuförteckningen upptagna tulltaxerubriker har anbragts en stjärna, hänvisande
till eu vid förteckningens början befintlig anmärkning av innehåll
att tullrestitution för de i rubriken upptagna varuslag icke må
åtnjutas, med mindre varuägaren under edlig förpliktelse intygar, att
varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare sig till
produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige
säljarens ombud i annat land.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har nu chefen för finansdepartementet
meddelat bland annat följande. Kungl. Maj:t hade på
sin tid uppdragit åt kommerskollegium att med biträde av erforderliga
sakkunniga undersöka, i vad mån varuförteckningen kunde utvidgas.
Med skrivelse den 23 oktober 1918 hade kommerskollegium med tillstyrkande
överlämnat ett förslag till förändringar i varuförteckningen,
utarbetat av särskilt tillkallade sakkunniga, varvid, enligt vad utskottet
erfarit, industrien haft tillfälle att genom representanter för olika industrigrenar,
som av förslaget berörts, framföra sina önskemål. I anledning av
nämnda förslag hade kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit utlåtanden,
vilka departementschefen delvis återgivit. Det vore nu departementschefens
avsikt att, i överensstämmelse med vad den verkställda
utredningen givit vid handen, framdeles föreslå Kungl. Maj:t att fastställa
ny förteckning över varor, för vilka rätt till restitution må åtnjutas. Emel
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5
, ^ ^ sakkunnig a t jämväl ifrågasatt vissa ändringar i tullrestitu
tiousförordningen.
Förslag till sådana ändringar hade sedermera utarbetats
av generaltullstyrelsen, ett förslag, vilket departementschefen i
allt väsentligt upptagit. Den föreliggande propositionen avser nu att
utverka riksdagens bifall till ifrågavarande av departementschefen förordade
ändringar.
De ändringsförslag, Kung! Maj: t sålunda framlägger, innehålla i
huvudsak följande.
Ovan omnämnda bestämmelse i § 7 mom. 2, enligt vilken restitution
skall i regel beräknas efter utförsel varans nettovikt, har ansetts
utgöra hinder lör medgivande av tullrestitution ej blott då det gäller
varor, som äro underkastade värdefull, utan även i fråga om sådana,
där tullen utgår efter stycketal. Då i det av departementschefen omnämnda
förslaget till ny varuförteckning upptagits vissa stycketullsvaror,
föreslår Kungl. Maj:t sådana ändringar i förordningen, att nyssnämnda
hinder undanröjes. Dessa ändringar beröra dels § 7 mom. 2, dels ock
punkten c) under § 12, vilken paragraf innehåller bestämmelser om vissa
villkor för erhållande av tullrestitution.
Efter erinran att enligt ovanberörda bestämmelse i varuförteckningen
tullrestitution, vad angår vissa varugrupper, medgives endast
under villkor att varuägaren under edlig förpliktelse intygar, att varan
enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare sig till produktions-
eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprungliga
säljarens ombud i annat land, hade de sakkunniga anfört, att enär lagstiftningen
givetvis icke avsett att möjliggöra en sådan från industriens sida
befarad returnering av varor mot tullrestitution, ett dylikt utnyttjande
av medgiven restitutionsrätt borde förekommas genom en allmän bestämmelse,
vilken syntes hava sin lämpligaste plats i förordningen.
I anslutning härtill föreslår Kungl. Majrt nu dels ett tillägg till § Propositionen.
3, enligt vilket tullrestitution i intet fall må avse sådan vara, som är
avsedd att återsändas till produktions- eller inköpslandet eller till producentens
eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land, dels ock
att bland de i § 12 stadgade villkoren för erhållande av tullrestitution
införes bestämmelse därom, att exportangivningsinlaga skall åtföljas av
exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran, att varan enligt
hans vetskap icke är avsedd att på något av nyss angivna sätt återsändas.
De ändringar i 1912 års tullrestitutionsförordning, som Kungl.Maj:t TJtsUttets
genom den föreliggande propositionen föreslår, finner utskottet stå i full yttrande■
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.
överensstämmelse med de grunder, på vilka förordningen vilar. Pa
grund härav och då utskottet icke har något att erinra mot förslagets
detaljer, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till föreliggande
proposition nr 252, antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid
återutförsel av utländsk vara.
Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk
vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lidelse:
§
3.
Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende
å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution
enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall
sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin
och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara, som är avsedd att återsändas
till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller
den ursprunglige säljarens ombud i annat land.
Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,
där tullkammare finnes.
§ 7.
2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager
stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,
ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka
villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka brutto förtullning
är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid
utförseln lägges -till grund för restitution.
Bevillningsutskottets betänkande Nr SO.
§ 12-
Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:
b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om
avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,
om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken
densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens
under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten
bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan
blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och
att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,
dels ock av exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,
att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare
sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den
ursprunglige säljarens ombud i annat land;
c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning
och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2
skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom
bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn
eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,
vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas
tullkammarens utgående tulljournal;
d) ----;
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.
Stockholm den 2 maj 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.