Bevillningsutskottets betänkande Nr dö.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag om vissa, för ernående av jämkningar
i fördelningen av den kommunala skattebördan erforderliga
ändringar i förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Källman, Ollas A. Ericsson*), Wijk, K. A. Nilson Antonsson,
Bäckström, frih. Fleming*), Forssman, Boman, Jonsson i
Hökhult, Bune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad,
Bergman, Eliasson, Lundell, Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson
i Fridhill och Lövgren i Nyborg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Genom proposition, nr 108, av den 7 februari 1919, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande:

Förslag till förordning om

vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att dels 8 § 1 moln., 9 § 1 mom. och 12 §
2 inom. i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fäst
Bihang till riksdagens protokoll 13 19. 7 sand. 31 käft. (AV 35.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

egendom samt av inkomst, dels och 9 och 10 §§ i de vid nämnda förordning
fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» skola
erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Såsom inkomst — — — arbete.

Förmån av — — — inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som — — — familjemedlemmar;

vinst--— därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;

ersättning för — — — stärbhus;
kapital, som — — — stärbhus;
vad som — — — bosatt.

9 §•

1 mom. Till inkomst av kapital räknas:

c) utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska
bankbolag; samt

d) utdelning å aktier i utländska aktiebolag.

12 §.

2 mom. Från utgörande av inkomstbevinning frikallas:

a) ---;

b) ---;

c) ---;

d) ---;

e) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts av från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom bär idkad rörelse; dock att person, tillhörande olönat
konsulat, icke är frikallad från utgörande av bevillning för utdelning å
aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

om han är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit av sin
tjänst hos den främmande makten;

f)---;

s)---•

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

9 §•

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt
bankbolag upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit
eller ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka
bolagets tillgångar, som använts till utdelningen. Har aktie eller banklott
under nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst
för den, som varit ägare av den till aktien eller banklotten hörande
kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.
Under inkomst, varom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare
i solidariskt bankbolag.

10 §.

Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst av kapital eller arbete,
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna avkomst
nästföregående år såväl av vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock av sådan särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än
den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i beräkning vid bestämmandet
av de sammanräknade årsinkomsterna, varvid i fråga om
fast egendom iakttages, att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till
6 procent och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.
Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrivningsort hava
haft t. ex. 450 kronors inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt
stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas
till 100 kronors avkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgått
till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande
momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
bevillningsfrihet för ett belopp av 450 kronor och kommer

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst,
varemot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av kapital
eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 30,000 kronor och vilken
alltså bör upptagas till 1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning
för de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors inkomst av
kapital eller arbete och hustrun 400 kronors inkomst av tjänst, så att
deras sammanlagda inkomst utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras
för hela sin inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motivering
för förslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats tre i anledning av propositionen
väckta motioner.

I motion I: 151, av herr Fant, har hemställts, »att riksdagen måtte
avslå Kungl. Majrts proposition nr 108 i fråga om vissa ändringar i
bevillningsförordningen».

För motsatt fall har motionären yrkat:

1) att med aktieinkomst skulle i förevarande avseende likställas
»inkomst av förening utan personlig ansvarighet och andra liknande
sammanslutningar»;

2) »att den dubbla beskattningen icke må omfatta hela aktieinkomsten
utan blott en del därav»;

3) att avdrag måtte medgivas »för utskylder även för den kommunala
beskattningen»; samt

4) att avdrag likaledes måtte äga rum för skuldräntor.

Herr Nilsson i Kristianstad hemställer i motion II: 335, »att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 108, för ernående av
jämkningar i fördelningen av den kommunala skattebördan, ville besluta

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3it.

sådan ändring i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
å fast egendom samt av inkomst, att bevillning för jordbruksfastighet
skall utgå med åtta tiondels öre för varje fulla etthundra kronor av
fastighetens uppskattade värde, samt att vederbörande utskott ville formulera
de vid bifall till ovanstående yrkande erforderliga författningsändringar».

Vidare yrkar herr Vennersten i motion II: 338, »att riksdagen,
vid bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den rör ändring
i 9 § bevillningsförordningen och därmed sammanhängande ändring
i anvisningarna till ledning vid bevillningstaxeringen, måtte besluta, att
11 § 2 mom. i gällande bevillningsförordning skall erhålla följande ändrade
lydelse:

11 §•

2 mom. Däremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav kapital:

för periodiskt understöd, så framt det icke lämnas såsom bidrag till
mottagarens undervisning eller uppfostran eller eljest utgives på grund av lagligen
åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar; för

ränta — — — — — — — — — —--— — —--

— — — — — — — — icke äga rum.»

I detta sammanhang har utskottet funnit lämpligt till behandling
upptaga jämväl en tidigare till utskottet överlämnad motion, II: 112, av
herr Sköld, som hemställt:

»1) att riksdagen måtte besluta:

a) att i det fall, då den vid taxering innevarande och nästkommande
år till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten av
fastighet överstiger för jordbruksfastighet 6 och för annan fastighet 5 %
av ifrågavarande fastighets taxeringsvärde, skall skillnaden mellan dessa
båda summor vid 1919 och 1920 års taxeringar bevillningstaxeras, som
vore den en inkomst av kapital och arbete;

b) att utdelning på aktier i inländskt aktiebolag och solidariskt
bankbolag skall räknas som inkomst av kapital och arbete och bevillningstaxeras;»
samt

2) att bevillningsutskottet behagade vidtaga de ändringar i gäl -

(5

Bevillningsutskottets betänkande Nr ■15.

lande författningar och formulera den lagtext, som ett bifall till yrkandet
under 1) kunde föranleda.

Beträffande motiveringarna för de av de olika motionärerna framförda
förslagen får utskottet hänvisa till de särskilda motionerna.

Utskottet. De förslag, som framlagts i Kungl. Maj:ts förevarande proposi tion

samt i de ovannämnda motionerna, hava ett gemensamt syfte, nämligen
att åstadkomma en mera rättvis fördelning av den kommunala
skattebördan. Man har härvid riktat sig mot skattekällor, som hittills
antingen icke alls eller i relativt mindre grad än övriga beskattningsföremål
anlitats för det kommunala skattebehovet. Sålunda avses dels att
genom bevillningstaxering av utdelning å aktier m. m. draga dylik inkomst
in under den kommunala beskattningen, dels ock att låta den
fasta egendomen bära en större anpart av ifrågavarande skattebörda än
som hittillsvarande bestämmelser medgivit.

Medan Kungl. Maj:t stannat vid förslag i förstnämnda hänseende,
hava motionsvis framförts yrkanden i båda riktningarna. A andra sidan
hava vissa motionärer satt i fråga modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag
eller konsekvenser därav beträffande till synes likartade inkomstslag, och
en motionär har, åtminstone alternativt, yrkat avslag å propositionen.

Kommunal Enligt gällande bevillningsförordning är utdelning å aktier i in avSutdelnin

Ondska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag icke att hänföra
å aktier m.m. till sådan inkomst av kapital, som är föremål för bevillningstaxering (9 §
1 inom.). Som bevillningstaxeringen bildar grunden för den kommunala
inkomstbeskattningen, följer härav, att sådan inkomst, i det följande gemensamt
benämnd aktieutdelning*), icke alls beröres av den kommunala
uttaxeringen. Detta kan, såsom i propositionen framhållits, leda till, »att
personer i synnerligen goda ekonomiska omständigheter äro så gott som
helt befriade från att bidraga till utgifterna inom den kommun, där de
bo och av vars inrättningar de draga nytta».

Då fall av antydd art äro långt ifrån sällsynta, är det lätt förklarligt,
att berörda förhållande blivit betraktat såsom ett missförhållande
och väckt missnöje hos de skattedragande inom kommunen. I den mån
den ännu rådande kristiden medfört ökade kommunalskatter, har givetvis

*) Likaledes innefattar i det följande beteckningen »aktiebolag» även solidariskt
bankbolag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr dö. 7

aktieutdelningens undantagsställning i starkare grad framträtt såsom eu
orättvisa. Såsom i propositionen erinrats, har dock ifrågavarande spörsmål
varit uppmärksammat långt före kristiden, men dennas extraordinära
krav på ökade kommunalinkomster har kommit frågan att mogna
tidigare än eljest kanske blivit fallet.

Frågan om aktiebolagens beskattning bar sedan länge hört till de
omtvistade spörsmålen inom vår skattelagstiftning, ej minst vad angår
den del av bolagens inkomst, som utdelats åt de enskilda aktieägarna.
Det har gällt, huruvida denna utdelning skolat beskattas hos bolaget
eller hos aktieägarna eller till äventyrs hos bådadera. Den allmänna bevillningen
har städse påförts bolaget ensamt för hela dess inkomst, och
först i den mån inkomstskatteprincipen tillämpats, har den enskilde
aktieägarens utdelning från bolaget dessutom tagits i anspråk såsom objekt
för beskattning till staten, till en början med och senare även utan
visst motsvarande avdrag till bolagets förmån.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 juni 1901 anhöll riksdagen om
utarbetande och framläggande av förslag till förordning om en särskild
såsom bevillning till staten utgående, men för allmänna bevillningen fristående
direkt skatt att efter angivna grunder erläggas för alla slag av
inkomst, däribland särskilt i skrivelsen framhölls utdelning å aktier. I
det förslag, som med anledning därav uppgjordes och förelädes 1902 års
riksdag, upptogs å ena sidan skattskyldighet för enskilda för utdelning
å aktier samt å andra sidan befogenhet för bolaget att vid egen taxering
gorå avdrag för ett belopp, motsvarande 4 ^ å det inbetalda aktiekapitalet,
vilket avdrag emellertid av riksdagen bestämdes till det belopp, som utdelats,
dock högst 6 % av nämnda kapital. Dubbelbeskattning inträdde
således först vid viss högre utdelning.

Sedermera har förslag till omläggning av aktiebolags beskattning utarbetats
år 1904. Detta förslag utsträckte dubbelbeskattningen så till vida,
som det bolaget medgivna avdraget skulle stanna vid 5 % av inbetalda
kapitalet. Förslaget upptog även i andra avseenden skärpta grunder för
beräkningen av bolagens inkomstskatt. Den förmögenhetsbeskattning, som
jämväl ingick i förslaget, skulle dock ej trätfa bolaget, utan endast de
enskilda aktieägarna.

1902 års skattelagstiftning förblev emellertid i förevarande avseenden
orubbad ända till 1910. Detta års genomgripande omläggning av vårt
skatteväsen, vad angår den direkta beskattningen till staten, skapade
också nya grunder för aktiebolagens beskattning. Aktieägarna ålades att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för sin aktieutdelning, och bo -

Historik.

$ Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

laget att skatta för hela sin inkomst utan avdrag för vad som utdelats
till aktieägarna. Från förmögenhetsskatt blev emellertid bolaget befriat.
Dess förmögenhet ansågs beskattad i vederbörande delägares händer, i
den mån dessa bleve skyldiga att utgöra förmögenhetsskatt. I övrigt vilar
1910 års lagstiftning beträffande bolagens beskattning på grunder, som
väsentligen skilja sig från såväl de förut i detta hänseende gällande som
från dem, vilka avse enskilda personers beskattning. Sålunda är bland
annat för bolagens del fastställd en särskild progressionsskala, vilkens
anordning även efter sedermera vidtagna jämkningar kan anses innesluta
en viss kompensation för den förlorade rätten till avdrag för aktieutdelning.

Ett av huvudsyftena för de sista årtiondenas reformarbete inom
skattelagstiftningen har varit att efter hand helt skilja statens och kommunernas
skatteväsen från varandra. Genom 1910 års skattereform, som
ordnade den direkta beskattningen till staten, har samtidigt tagits det
avgörande steget till denna skilsmässa. Den direkta skatten till staten
har sammanförts i inkomst- och förmögenhetsskatten, medan bevillningen
förlorat sin betydelse i detta avseende. Den är bibehållen blott såsom
underlag tills vidare för den kommunala beskattningen.

Kommunalskattefrågan är ännu olöst, men utredningen därav, vilken
sedan länge pågått, är, som bekant, numera bragt så långt, att definitiva
förslag kunna förväntas förelagda riksdagen inom ett eller annat
år. Det ligger i sakens natur, att även under förarbetena på detta område
spörsmålet om beskattningen av aktieutdelning varit uppmärksammat.
I förevarande proposition har lämnats redogöi’else för tidigare kommittéuttalanden
i denna fråga.

Här må i korthet erinras, hurusom redan i det av särskilda kommitterade
den 2 november 1894 avgivna betänkande med förslag till förordning
angående inkomstbevillning betecknats såsom en anmärkningsvärd
olägenhet för den kommunala beskattningen, att välbärgade eller
till och med förmögna medlemmar av kommunen, ifall de hämtade sin
inkomst uteslutande från aktieföretag, alldeles undginge att bidraga till
utgifterna inom den kommun, i vilken de vore bosatta och av vars inrättningar
de droge nytta. Då därjämte denna kommun ofta nog vore
en annan än den, där bolaget dreve sin verksamhet, och aktieägaren således
icke heller i och genom bolaget erlade kommunalskatt i hemorten,
vore det förklarligt, att klagomål så ofta försports över de i förevarande
avseende gällande bestämmelser. Kommitterade föreslogo också, att vid
bevillningstaxeriugen måtte inbegripas även »utdelning, som delägare i
aktiebolag eller enskild sedelutgivande bank äger uppbära från bolaget

Bevillning »utskottets betänkande Nr .''15.

9

eller banken». Dock skulle sådan utdelning icke hänföras till inkomst
av kapital, vilken enligt kominittérades förslag gjordes till föremål för
eu relativt högre beskattning, utan till »annan inkomst av varaktig eller
tillfällig natur».

Det av 1897 års kommunalskattekcmmitterade den 18 maj 1900
avgivna betänkandet innehöll särskilda förslag till bevillningsförordning
och till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet. Såsom
beskattningsbar inkomst av kapital upptogs i båda författningsförslageu
även utdelning å aktier, dock med den olikhet, att vid bolagets bevillningstaxering
medgavs avdrag för ett belopp motsvarande 4 procent å
inbetalt kapital, varemot vid den kommunala taxeringen något sådant
avdrag icke ansågs böra förekomma. Till stöd härför åberopades, att ett
bolag inom den kommun, där det utövade sin verksamhet, för en ofta
talrik arbetarpersonal ställde stora fordringar på kommunens fattigvård
och skolväsen in. m. Ett avdrag av ifrågavarande art »skulle i många
fall göra kommunens beskattningsrätt tämligen illusorisk».

Även i de förslag till kommunalskattefrågans lösning, som avgivits
av de senast arbetande kommitterade, landskamreraren Eiserman och
f. d. kammarrättsrådet von Wolcker, å ena, samt landskamreraren Landén,
å andra sidan, har aktieutdelning gjorts beskattningsbar såsom inkomst,
på olika sätt allt efter den skiljaktiga läggningen i övrigt av de
båda förslagen. Den översikt härutinnan, som lämnats i propositionen
torde här lämpligen böra återgivas. Den är av följande lydelse:

»Landén, som — förutom objektbeskattning av fast och viss lös
egendom samt särskild beskattning av förmögenhet — för beskattning
utav avkastning eller inkomst tänker sig den i bevillningsförordningen
begagnade partiella inkomstskattens form, föreslår, att inländska aktiebolag
och solidariska bankbolag, utan att erhålla avdrag för den del av
vinsten, som utdelats till delägarna, skola taxeras till inkomst i den eller
de kommuner, där de drivit sin verksamhet eller eljest äro skattskvldiga,
under det att delägarna skola i vederbörande hemvistkommuner utgöra
kommunal inkomstskatt för sin utdelning från bolagen. Däremot är förmögenhet
uti aktier och lotter i solidariska bankbolag enligt Landéns
förslag fri från kommunal förmögenhetsskatt.

Det Eiserman-von Wolckerska förslaget åter upptager, förutom
en särskild fastighetsskatt, dels en uteslutande på intresseprincipen
grundad beskattning av avkastning, varmed förstås en förvärvskällas
nettoavkastning utan avdrag för räntor och personliga utgifter, och dels
en på skatteförmågan grundad beskattning av skattskyldigs samfällda
inkomst, d. v. s. avkastningen av alla honom till buds stående förvärvs Bihang

till riksdagens protokoll 1011). 7 sand. 31 käft. {Nr 35). 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

källor efter avdrag för räntor och vissa personliga utgifter. Med sistnämnda
beskattning kombineras beskattning av förmögenhet. För avkastning
skall utgöras avkastningsskatt samt för inkomst och förmögenhet
kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt. Aktiebolagen och de solidariska
bankbolagen skola för den av dem uppburna avkastningen erlägga
avkastningsskatt till den eller de kommuner, där bolagen utövat sin
verksamhet eller eljest äro skattskyldiga, men skola — liksom andra
juridiska personer förutom stärbhus — vara fritagna från kommunal
inkomst- och förmögenhetsskatt. Delägarna åter skola i mantalsskrivningsorten
utgöra kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt för sin utdelning
från bolagen, men däremot vara frikallade från avkastningsskatt
för samma utdelning».

Frågan om aktieutdelnings bevillningstaxering har vid ett tillfälle
under senare år varit föremål för behandling även i riksdagen. I motion,
II: 97, vid 1912 års riksdag föreslog nämligen herr Jonsson i Hökhult,
att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t begära sådan omarbetning
av bevillningsförordningen, att till beskattningsbar inkomst av
kapital jämväl bleve räknad »utdelning av aktier i svenska aktiebolag
och solidariska bankbolag». Hur motionären tänkt sig frågans lösning
framgår av följande stycke i motiveringen: »I fråga om beskattning af
den inkomst, ett aktiebolags eller solidariskt bankbolags rörelse inbringar,
bör beskattning ske så, att aktieägarna beskattas för den inkomst, de
erhålla i utdelning från aktiebolag, i den kommun, där de äro mantalsskrifna,
samt bolaget beskattas för all öfrig inkomst, som de haft, och
för den utdelning, som tillfaller utländska aktieägare.»

Bevillningsutskottet medgav, att vissa skäl funnes för, att aktieägares
utdelning från bolag bleve kommunalt beskattad, men motionärens
förslag ansågs i flera avseenden medföra ganska betydande förändringar.
Dylika förändringar på bevillningslagstiftningens område borde emellertid
icke ske utan en mera allsidig utredning och prövning av de principer,
på vilka den kommunala beskattningen borde vila. Motionen blev därför
under hänvisning till den då påbörjade allmänna kommunalskatteutredningen,
avstyrkt. Den blev också av riksdagen avslagen.

Föreliggan- j förevarande proposition har Kungl. Maj:t, utan att avvakta den

de förslag. gtora kommunalskattereformen, velat göra aktieutdelning till föremål för
bevillningstaxering genom att i förslag till ändrad lydelse av 9 § bevillningsförordningen
upptaga den såsom bevillningspliktig inkomst av kapital.
Detta har dragit med sig vissa konsekvenser å andra ställen i

Bevillningsutskottets betänkande Nr dä.

11

författningen, nämligen i 8 och 12 §§ i förordningen samt 9 och 10 §§
i de särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen.

Med propositionen sammanfaller i huvudsaken herr Skölds yrkande,
»att utdelning på aktier i inländskt aktiebolag och solidariskt hankbolag
skall räknas som inkomst av kapital och arbete och bevillningstaxeras».

Såsom motiv för eu omedelbar förändring på ifrågavarande område
har departementschefen åberopat de rådande förhållandena. Någon
minskning av kommunalskatterna vore för närvarande ej att förvänta;
tvärtom visade kommunernas utgifter alltjämt en tendens till stegring.
När man sålunda ställdes inför valet att antingen ytterligare skruva upp
kommunalskatterna för de skattdragande, vilkas stora flertal icke alls eller
allenast med verkliga svårigheter kunde gälda dem åliggande utskylder,
eller ock att beskatta en hittills privilegierad inkomst, som i regel med
lätthet torde kunna draga sin andel av bördan, då varken kunde eller
finge man tveka.

Det är också i betraktande av de aktuella förhållandena, som utskottet
funnit sig böra frångå sin ovannämnda, år 1912 intagna ståndpunkt
i frågan, enligt vilken en partiell reform i förevarande hänseende
ej borde föregå kommunalskattefrågans allmänna lösning, en ståndpunkt,
som vid normala förhållanden skulle varit än mera befogad nu, då tiden
för denna lösning kommit så mycket närmare. Utskottet har alltså haft
att ingå på detaljerad sakprövning av frågan.

Över Kungl. Maj:ts förslag i dess väsentliga delar hava hörts överståthållarämbetet,
länsstyrelserna och kammarrätten. Förslaget har tillstyrkts
eller lämnats utan avstyrkande av samtliga dessa myndigheter utom kammarrätten
och sex länsstyrelser, vilka avstyrkt detsamma. Den sistnämnda
ståndpunkten har motiverats i huvudsak därmed, att förslagets genomförande
skulle leda till dubbelbeskattning jämte därav härflytande olägenheter
ävensom föregripa den förestående kommunalskattereformen. Enahanda
äro de skäl, som ligga till grund för herr Fants yrkande om avslag
å propositionen.

Utskottet, som nyss härovan klargjort sin ställning till frågan om
behovet av att på denna punkt gå den stora reformen i förväg, har ej
heller ansett den befarade dubbelbeskattningen längre kunna med fog
åberopas såsom skäl att icke kommunalbeskatta aktieutdelning. Den
mera teoretiska tankegång, enligt v ilken s. k. dubbelbeskattning ej alls
bör få förekomma i ett rationellt skattesystem, torde ej längre äga stöd i
det allmänna medvetandet och ej heller odelat råda hos fackmännen. Det
har ovan påpekats, hurusom ifrågavarande dubbelbeskattning sedan 1910
varit i tillämpning på statsbeskattningens område utan att erfarenheten

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Motion
1:151.

lämnat något stöd åt de farhågor av liknande art, som uttalades vid dess
införande. För övrigt är ju att märka, att, även om propositionen bifalles,
frågan kommer att bliva underkastad förnyad provning i samband
med den blivande allmänna omläggningen av kommunalbeskattningen.
Här är egentligen fråga om ett provisorium i avbidan på den definitiva
lösningen.

Ett bifall utan vidare till propositionen skulle emellertid kunna
leda till, att övergången till den definitiva ordningen bleve alltför tvär. Redan
de föreliggande förslagen till ny kommunalbeskattning giva vid handen,
att beskattningen av aktieutdelning i sin slutliga gestaltning kan
komma att inpassas i systemet under former, som ej så direkt föra tanken
på en dubbel beskattning, och måhända även i realiteten blir mindre
kännbar. Utskottet har därför funnit det vara välbetänkt, att redan nu
vissa modifikationer vidtagas.

I sistnämnda hänseende har herr Färd föreslagit, dels att blott en
del av aktieutdelningen skulle beskattas, dels ock att avdrag skulle medgivas
för utskylder, varmed motionären torde mena kommunalutskylder,
samt för skuldränta.

Vad sistberörda avdrag beträffar, är det uppenbarligen i Kungl.
Maj:ts förslag underförstått, att stadgandet i 11 § 2 mom. bevillningsförordningen
om rätt att vid beräkning av inkomst utav kapital avdraga
»ränta å upplånat kapital» utan vidare skall vara tillämpligt å aktieutdelning,
sedan denna inkomstart införts bland övriga i 9 § 1 mom. uppräknade
slag av kapitalinkomst. Detta är också efter utskottets mening
alldeles klart.

Med avseende å utskylder ställer sig saken annorlunda. Avdrag
härför har hittills icke varit medgivet vid bevillningstaxeringen. Någon
anledning att inrymma rätt härtill särskilt ifråga om inkomst av aktieutdelning
eller kapitalinkomst överhuvudtaget torde icke förefinnas, och
att, såsom motionären väl avsett, medgiva utskylders avdragande från
den sammanlagda inkomsten, lärer i varje fall icke kunna gå för sig i
detta sammanhang. Den frågan bör utredas och bedömas i samband
med behandlingen av övriga konventionella avdrag.

Det av herr Fant givna uppslaget att mildra verkan av dubbelbeskattningen
genom att taga i anspråk blott en del av vederbörande
skattskyldigs aktieutdelning har åter synts utskottet beaktansvärt.

I en annan form har samma tanke tidigare haft plats i vår
skattelagstiftning, i det att, såsom ovan omförmälts, före 1910 års lagstiftning
ett bolag fick vid taxeringen till inkomstskatt gorå avdrag med

Bevillningsutskottets betänkande, AV 3f).

vissa procent å kapitalet, som förutsattes motsvara normal utdelning.
Denna avdragsform, som kan vara lämplig vid beskattningen till staten,
för vilken beskattningsorten är utan betydelse, skulle emellertid kunna
medföra allvarliga olägenheter ur kommunal intressesynpunkt. Såsom
1897 års kommunalskattekommitterade, enligt vad ovan citerats, framhöllo,
skulle ett sådant avdrag kunna reducera ett bolags beskattningsbara
inkomst så starkt, att intet eller föga återstode för vederbörande
kommun att beskatta.

Den av motionären anvisade vägen synes däremot lämplig och
riktig. Tveksamt är egentligen blott, huru stor del av aktieutdelningen
som skäligen bör tagas i anspråk. Utskottet har för sin del stannat
vid att föreslå, att blott hälften göres till föremål för beskattning, och
har utskottet härvid haft stöd i uttalanden från vissa av de över Kung].
Maj ds förslag hörda myndigheterna. Vidtages en dylik beskäring av
propositionen, torde ock i väsentlig mån udden brytas av de framställda
invändningarna om dubbelbeskattning.

En grupp för sig av fall, där Kungl. Maj ds förslag, även med
den nyssberörda inskränkningen, skulle verka obilligt, bilda enligt utskottets
mening förekommande fall av moderbolag och dotterbolag.
Intressenterna i båda äro i huvudsak desamma, men olikheten i ändamål,
verksamhetens uppdelning med hänsyn till orten eller platsen eller andra
affärstekniska skäl hava föranlett bildandet av särskilda bolag på sådant
sätt, att det ena bolaget, vanligen det äldre eller större, innehar flei''-talet aktier i det andra bolaget. En konsekvent tillämpning av förslaget
skulle faktiskt kunna leda till en tredubbel beskattning av den utdelning,
som dotterbolaget lämnar moderbolaget, nämligen, utom hos det förra
bolaget självt, först hos moderbolaget och därpå, till den del densamma
inginge i det sistnämnda bolagets utdelning, hos aktieägarna i detta.
Detsamma skulle för övrigt inträffa, så snart ett bolag innehar aktier i
ett annat, och utdelade medel från det senare komma att ingå i utdelningen
åt det förras delägare, låt vara att effekten bleve mera framträdande
och obilligheten mera påtaglig i de egentliga fallen av moderbolag
och dottei’bolag. Att göra åtskillnad mellan dessa och övriga hithörande
fall torde ej vara befogat och skulle för övrigt stöta på praktiska
svårigheter. För undvikande av ifrågavarande obillighet synes
knappast någon annan åtgärd bliva till fyllest än att beskattningen hos
moderbolaget helt enkelt uteslutes. Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag
i princip bör därför enligt utskottets åsikt undantag göras för sådan utdelning,
som uppbäres av annat aktiebolag.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Motion

II: 338.

Herr Vennersten har genom sitt ovan återgivna förslag velat tillgodose
ett annat fall av i viss mån tredubbel beskattning, nämligen av
aktieutdelning, som användes till periodiskt understöd.

Sakförhållandet är i motionen framställt på detta sätt:

»Enligt regeln är gåva icke beskattningsbar såsom inkomst. Såsom
ett undantag från denna regel gäller, att periodiskt understöd, varför
givaren är berättigad göra avdrag vid sin taxering, är att räkna såsom
beskattningsbar inkomst för mottagaren. Förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt innehåller i 10 §, att avdrag får ske bland annat för
»undantagsförmåner och vad som eljest utgivits på grund av åtagande
eller annan förpliktelse att tid efter annan utgiva visst belopp i penningar
eller varor», varemot enligt stadgande i 11 § avdrag icke får
göras för »vad den skattskyldige till annan utbetalat såsom bidrag till
dennes undervisning eller uppfostran eller eljest på grund av lagligen
åliggande försörjningsplikt eller vad han till understöd åt hemmavarande
familjemedlemmar utgivit». Eu sammanställning av dessa föreskrifter ger
således vid handen, att under avdragsrätten komma exempelvis understöd,
som föräldrar lämna vuxna barn, vilka ej längre vistas i deras hem,
eller barn lämna föräldrar eller som frånskild hustru erhåller av sin förre
man, testamentslegat, pensioner, livräntor och dylikt.

Berörda bestämmelser motsvaras av föreskrift om gåvotagarens
skatteplikt, meddelad i 8 § skatteförordningen, som innehåller, att som
inkomst skall taxeras periodiskt understöd, därför givaren enligt bestämmelserna
i förordningen är berättigad till avdrag. Man kan således säga,
att beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten på förevarande punkt
avdragsrätt och skattskyldighet, såsom rätt och billigt är, täcka varandra.

I bevillningsförordningen är sistberörda reciprocitet genomförd så
till vida, att mot det i 8 § 1 mom. medgivna undantag från taxering i
fråga om »periodiskt understöd, som lämnats såsom bidrag till undervisning
eller uppfostran eller eljest utgivits på grund av lagligen åliggande
försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar»,
svarar ett i 11 § 1 mom. meddelat förbud mot avdrag för sådant understöd
vid givarens taxering.

Enligt 9 § 2 mom. b) skall såsom inkomst av arbete taxeras bland
annat periodiskt understöd, som icke lämnats för något av nyssnämnda
ändamål. Denna bestämmelse om skattskyldighet för mottagaren motsvaras
emellertid icke av något medgivande om rätt för givaren till
avdrag.

För bevillningstaxeringen och i följd därav kommunalbeskattningens
del föreligger således en dubbelbeskattning med avseende å varje annat

Bevillningsutakottets betänkande Nr ■15. lä

periodiskt understöd än som enligt ovanberörda bestämmelse i 8 § 1
mom. är från taxering undantaget.»

Sambandet med förevarande proposition har motionären angivit i
följande ordalag:

»I de praktiska fallen av periodiskt understöd av förevarande art
förhåller det sig väl ofta så, att givaren har kapitalförmögenhet, som
möjliggör för honom att utdela ifrågakommande understöd. Kapitalplacering
i våra dagar sker åter i stor utsträckning i aktier eller banklotter.
Härav följer, att förekommande periodiskt understöd mycket ofta
utgår av medel, som tillfallit givaren såsom aktie- eller lottutdelning.
Eftersom sådan utdelning hittills icke varit bevillningspliktig, har i dessa
fall understödets taxering till bevillning icke känts såsom någon orättvisa.
Någon dubbeltaxering hos givare och mottagare har icke förorsakats.
Att märka är emellertid, att aktieutdelningen beskattas såsom ingående
i bolagets inkomst och att således vad därav utgår till understöd genom
taxering hos mottagaren i alla fall blir två gånger bevillningstaxerat.

Ett bifall till förslaget om bevillningstaxering av aktieutdelning
kommer, efter vad nu sagts, att i ett mycket stort antal praktiska fall
av periodiskt understöd medföra en förut icke förekommande dubbelbeskattning
av understödet, nämligen hos både givaren och mottagaren.
Härigenom komma att i skärpt grad göra sig gällande de praktiska olägenheterna
av den visserligen redan befintliga bristen i bevillningsförordningen,
att skatteplikt för periodiskt understöd ej motsvaras av rätt
till avdrag. Därjämte leder i nu avsedda praktiska fall den föreslagna
bevillningstaxeringen av aktieutdelning till att periodiskt understöd, som
härrör av aktieutdelning, faktiskt blir tre gånger bevillningstaxerat och
kommunalbeskattat.»

Motionären har själv medgivit, att en fullt tillfredställande anordning
icke kan vinnas med mindre än att inom bevillningsförordningen
genomföres samma reciprocitet, som förefinnes i skatteförordningen. Med
hänsyn till propositionens ram har motionären dock stannat vid förslag
om rätt att vid givarens bevillningstaxering för inkomst av kapital avdraga
periodiskt understöd, som taxeras hos mottagaren.

Utskottet finner motionärens synpunkter synnerligen berättigade
och är ense med honom om det rättvisa uti att genomföra omförmälda
reciprocitet mellan bevillningstaxering av periodiskt understöd och avdragsrätt
för givaren. Härvid bör man dock ej stanna på halva vägen,
vilket ett bifall till motionärens slutliga yrkande skulle innebära, utan
taga steget fullt ut, på sätt som i skatteförordningen ägt rum. Frågan
kan emellertid icke anses vara av den brådskande natur, att utskottet

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

bör taga något intiativ. Den synes utan alltför stor olägenhet kunna vila
i avvaktan på behandling i samband med den allmänna kommunalskattereformen.

Mot den föreslagna lagtexten anmärkes, att uttrycket »periodiskt
understöd», som icke förut begagnats i skatteförfattningarna, bort ersättas
med någon däld vedertagen formulering.

Motion Herr Fants förslag'' om bevillningstaxering även av utdelning från

''lo1'' ekonomisk förening kan nog förtjäna att uppmärksammas, men lärer icke
kunna betraktas såsom någon mer eller mindre given konsekvens av förslaget
om aktieutdelnings taxering. I detta sammanhang finner utskottet
sig i varje fall icke böra föreslå någon åtgärd i ämnet.

Förf att- De modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag, utskottet ovan förordat,

mngstexten, påkalla givetvis vissa ändringar i den föreslagna författningstexten,
vilka här nedan formuleras. Emot förslagets detaljer i övrigt har utskottet
ej funnit något att erinra. Emellertid har utskottet, med hänsyn
till innehållet i en annan till utskottet överlämnad proposition, n:r 222,
angående kooperativa föreningars beskattning ansett sig böra uppskjuta
sitt beslut rörande 8 § bevillningsförordningen till behandlingen av sistnämnda
proposition. Med hänsyn till att jämväl däri föreslås ändring i
9 § 1 mom. har utskottet måst giva sin hemställan om godkännande av
nu förevarande förslag till ändrad lydelse av samma moment en särskild
formulering.

Ikraft- I ändamål att den genom bevillningstaxering av aktieutdelning öpp tradande.

na(je gkattekällan snarast möjligt måtte komma kommunerna till godo, kar
i propositionen förutsatts, att den nya ordningen skulle träda i tillämpning
redan vid innevarande års taxering. Genom frågans sammankoppling med
motionsvis framförda förslag om skärpt fastighetsbeskattning, för vilkas
belysande erfordrats viss specialutredning, har utskottets handläggning
av ärendet fördröjts så länge, att årets taxeringsnämnder icke hinna tilllämpa
de blivande nya bestämmelserna. Då det icke gärna kan komma
i fråga att pålägga prövningsnämnderna det ökade arbete, som tillämpningen
av de blivande bestämmelserna skulle medföra, har utskottet uppgivit
tanken på varje tillämpning i år. I följd härav torde det böra uttryckligen
stadgas, att dessa bestämmelser skola träda i kraft först den
1 januari 1920.

Skärpt Av departementschefens yttrande framgår, hurusom han varit be ^skattskyl-

tänkt på att för ernåendet av en rättvisare fördelning av det kommunala
dighet f ör

Bevillningsutskottets betänkande AV 35.

17

skattetrycket föreslå jämväl eu höjning av flen på jordbruks- och annan
fastighet belöpande andel i de kommunala utskylderna genom att något
öka det procenttal, efter vilket bevillning å fast egendom utgöres. Förslag
i sådan riktning har varit under övervägande, men fått tills vidare
förfalla med anledning av betänkligheter, som från flera håll och ur olika
synpunkter gjorts gällande mot förslaget.

Enligt vad utskottet inhämtat, innefattade berörda förslag en höjning
av berörda procenttal från C> till 7 i fråga om jordbruksfastighet
och från 5 till b1/i i fråga om annan fastighet. Över förslaget hava
hörts överståthållaren, landshövdingarna samt kammarrätten. Av dessa
hava 17 landshövdingar tillstyrkt den föreslagna höjningen av procenten
för jordbruksfastighet och 13 landshövdingar höjningen av procenten för
annan fastighet. I övrigt har förslaget avstyrkts. Det huvudsakliga
innehållet i de avgivna yttrandena framgår av bilaga I till detta betänkande.

Den av Kungl. Maj:t övergivna tanken har, såvitt angår jordbruksfastighet,
upptagits av herr Nilsson i Kristianstad, som gått ett steg
längre, i det han föreslagit procenttalets höjande till 8, med andra ord,
att bevillning för jordbruksfastighet skulle utgå med 0,8 öre för varje
fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet.

Samma syfte, ett mera effektivt deltagande av fastigheterna i den
kommunala skatterepartitionen, har herr Sköld velat tjäna genom förslaget,
att såsom inkomst skulle innevarande och nästa år bevillningstaxeras
det belopp, varmed den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
inkomsten överstege för jordbruksfastighet 6 och för annan fastighet
5 procent av taxeringsvärdet.

För att vinna någon föreställning om räckvidden av detta förslag
har utskottet föranstaltat en representativ undersökning, vars resultat
föreligger i härvid fogade bilaga 11. Detta resultat är emellertid alltför
approximativt för att tillåta några bestämda slutsatser utöver ett allmänt
intryck, att åtminstone med 1917 års taxeringsvärden som grund den
antagna procentuella avkastningen avsevärt understigit den taxerade inkomsten
av fastighet.

I fråga om båda förslagen gäller, att man icke på grund av någon
tillförlitlig utredning är i stånd att bedöma deras värde och konsekvenser.
Förslagen kunna sägas vara framsprungna mera ur en allmänt utbredd
uppfattning, att särskilt ägarna av jordbruksfastigheter icke bure
den andel i den kommunala skattetungan, som deras på fastigheterna
grundade skatteförmåga rättvisligen betingade, en uppfattning som beträffande
de förflutna krigstidsåren helt visst varit berättigad. I sakens nu Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 31 käft. (Nr 35), 3

Motion
IT: 335.

Motion
IT: 112.

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

varande läge får emellertid beaktas, att jordbruket helt visst står inför
en period av vida lägre konjunkturer än de under krigstiden rådande,
ävensom att taxeringsvärdena vid förra årets allmänna fastighetstaxering
undergått en högst betydande höjning, såsom även framgår av ovannämnda
bilaga I. Det torde kunna antagas, att åtminstone beträffande
större jordbruksfastigheter den verkliga inkomsten blott undantagsvis kan
komma att överstiga 6 procent av de nya värdena men i många fall
stanna vid lägre belopp. Härav blir då också en följd, att den marginal
mellan verklig och antagen procentuell inkomst, varpå herr Sköld byggt
sitt yrkande, reduceras eller helt försvinner.

Värdesättningen av fastigheterna är enligt sakens natur ganska växlande
på olika orter. En generell höjning av procenttalen skulle därför verka
synnerligen ojämnt. Det går givetvis ej an att, såsom herr Nilsson gjort,
vid sakens bedömande lägga huvudvikten vid företeelser å en viss trakt.

Rent principiellt kan mot herr Nilssons förslag invändas, att detsamma
i sin tillämpning skulle direkt motverka den rationella utveckling,
som har till mål, att taxeringsvärdet bringas upp så nära det verkliga
värdet som möjligt. Höjes procenten, blir följden, att taxeringsvärdena
komma att sänkas, och så blir också kommunens fördel av höjningen
omintetgjord.

Härjämte gäller om såväl herr Nilssons som herr Skölds förslag, att
deras betydelse alltid bleve provisorisk. Herr Skölds förslag, som uttryckligen
begränsats till 1919 och 1920 års taxeringar, skulle, då möjligheten
av dess tillämpning redan i år är utesluten, komma att omfatta blott
ett år, medan tillämpningstiden för herr Nilssons förslag bleve beroende
av den stundande kommunalskattereformen. Vid denna kommer självfallet
repartitionsfrågan att intaga ett framträdande rum och bliva föremål
för en allsidig undersökning, i syfte att ägarna av jordbruksfastigheter
i likhet med övriga skattskyldiga måtte få bära sin behöriga andel
i skattebördan. Kommitterades förslag härutinnan är också lagt efter
helt andra grunder än de nu gällande.

Av nu berörda skäl har utskottet funnit sig icke kunna förorda
någotdera av de båda förslagen.

Under åberopande av vad härovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition ävensom motionerna I: 151, av herr
Fant, och II: 112, av herr Sköld, samt med avslag å

Bevillning sutskottets betänkande Nr 35.

19

motionerna II: 335, av herr Nilsson i Kristianstad, och
II: 338, av herr Vennersten, måtte besluta,

att i 9 § 1 mom. i gällande bevillningsförordning
skall under beteckning d) införas ett så lydande tillägg:

d) i fråga om andra skattskyldiga än inländska
aktiebolag och solidariska bankbolag halva beloppet av
utdelning å aktier eller lotter i sådant bolag;

att 12 § 2 mom. bevillningsförordningen samt
9 och 10 §§ i de vid förordningen fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen», skola erhålla
följande ändrade avfattning:

12 §.

2 mom. Från utgörande av inkomstbevillning
frikallas:

a) ---;

b) ---;

c) ---;

d) -- ;

e) främmande makts härvarande beskickning och
konsulat tillhörande person jämte betjäning:

om han icke är svensk medborgare: för all
annan inkomst än den, som utgjorts av från Sverige
uppburen allmän eller enskild pension eller erhållits
genom här idkad rörelse; dock att person, tillhörande
olönat konsulat, icke är frikallad från utgörande av
bevillning för utdelning å aktier i svenska aktiebolag
och å lotter i solidariska bankbolag;

om han är svensk medborgare: för den inkomst,
han åtnjutit av sin tjänst hos den främmande
makten;

f) ----;

g) ---•

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

9 §.

Vid taxering av utdelning från aktiebolag eller
solidariskt bankbolag skall såsom utdelning anses, vad

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

delägaren nästföregående år uppburit eller ägt uppbära
i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka bolagets
tillgångar, som använts till utdelningen. Har
aktie eller banklott under nästföregående år bytt ägare,
upptages utdelningen såsom inkomst för den, som varit
ägare av den till aktien eller banklotten hörande kupongen
vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig
för lyftning. Under inkomst, varom här är fråga,
hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare i
solidariskt bankbolag.

10 §.

Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen
angående befrielse från eller lindring i
bevillning för inkomst av kapital eller arbete, skall
den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras
behållna avkomst nästföregående år såväl av vederbörande
då tillhörig fast egendom som ock av sådan
särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än
den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i
beräkning vid bestämmandet av de sammanräknade årsinkomsterna,
varvid i fråga om fast egendom iakttages,
att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till 6 procent
och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.
Utdelning å aktier i inländska aktiebolag
och å lotter i solidariska bankbolag skall tagas i beräkning
till sitt fulla belopp. Om sålunda skattskyldig finnes
i sin mantalsskrivningsort hava haft t. ex. 450 kronors
inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt stadsfastighet,
taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså
bör upptagas till 100 kronors avkomst, så att hans
sammanräknade årsinkomst uppgått till 550 kronor,
får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande
momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan
skyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp av
450 kronor och kommer således i det förutsatta fallet
icke att erlägga någon bevillning för inkomst, varemot
den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av
kapital eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad

Bevillning »utskottet» betänkande Nr 35.

21

till 30,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas till
1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning för
de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors
inkomst av kapital eller arbete och hustrun 400 kronors
inkomst av tjänst, så att deras sammanlagda inkomst
utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras för hela sin
inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag.
Om slutligen skattskyldig haft 400 kronors inkomst av
arbete och 900 kronors utdelning å aktier i inländskt
aktiebolag eller å lotter i solidariskt bankbolag eller således
tillhopa 1,300 kronor i årsinkomst, äger han åtnjuta
bevillningsfritt avdrag med 300 kronor. Enär utdelning
av ifrågavarande slag enligt 9 § 1 mom. i bevillningsförordningen
skall vid taxeringen inb&räknas till endast
halva sitt belopp, skall i detta fall utgöras bevillning för
550 kronor;

samt att de ovan omförmälda stadgaudena skola
i sin nya lydelse träda i kraft den 1 januari 1920.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser ändring i 8 §
bevillningsförordningen, kommer utskottet att framdeles avgiva yttrande,
vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 28 april 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Reservationer:

A) av herrar Källman, Jonsson i Hokhult, Rune, Nilsson i Kristianstad,
Bergman, Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson i Fridhill och
Lövgren i Nyborg, vilka anfört:

»Då vi icke kunnat biträda utskottets förslag, att endast hälften
av utdelningen å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i solidariska
bankbolag skall bevillningstaxeras, utan ansett, att Kungl. Maj:ts förslag
härutinnan bort tillstyrkas allenast med den förändring, att inländska
aktiebolag och solidariska bankbolag skola för ifrågavarande slag av inkomst
undantagas från skattskyldighet vid bevillningstaxeringen, hava vi
yrkat,

att i 9 § 1 mom. bevillningsförordningen måtte
under beteckningen d) upptagas följande tillägg:

d) i fråga om andra skattskyldiga än inländska
aktiebolag och solidariska bankbolag utdelning å aktier
eller lotter i sådant bolag.

I anslutning härtill hava vi yrkat,

att 10 § i »Särskilda anvisningar till ledning vid
taxeringen» måtte erhålla den lydelse, som föreslagits
i propositionen;»

B) av herrar Källman, Nilsson i Kristianstad, Johansson i Kullersta
och Lövgren i Nyborg, som anfört:

»Utskottets avstyrkande av det motionsvis framförda yrkandet om
ökning i den för jordbruksfastighet beräknade avkastningsprocenten grundar
sig i huvudsak på den ökning i taxeringsvärdena, som ifråga om dylik
fastighet förekommit vid 1918 års allmänna fastighetstaxering.

Även om det i undantagsfall kan uppvisas en mera betydande
stegring i taxeringsvärdena, stannar dock den genomsnittliga ökningen
för hela riket vid endast 50 %.

Med hänsyn till penningvärdets fall, och de höga pris, som varit
och ännu äro rådande på jordbruksprodukter i allmänhet, samt de av
riksdagen garanterade synnerligen höga minimipriser för brödsäd och
sockerbetor torde ett fasthållande av samma avkastningsprocent nu som
för ett tiotal år sedan icke låta sig försvaras.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

23

Därtill bör läggas, att flera givande binäringar till jordbruket äro
nästan helt skattefria, då det gäller kommunalbeskattningen, vilket helt
naturligt innebär stora fördelar för jordbrukaren, fast dessa vinnas på
bekostnad av andra skattskyldiga medborgargrupper.

Avkastningsprocentens bibehållande vid förutvarande belopp eller
6 % å taxeringsvärdet för jordbruksfastighet borde icke på allvar kunna
ifrågasättas, då det torde vara uppenbart för envar vilka vinster jordbruksnäringen
lämnat under krigsåren, samtidigt som skatten utgått efter
ett taxeringsvärde, som fastställdes 1913.

En höjning av nämnda avkastningsprocent till 7 %, vilket belopp
vi påyrka, har tillstyrkts av icke mindre än 17 av rikets landshövdingar,
(se bil. 1 till utskottets betänkande).

Den av oss sålunda förordnade höjningen av jordbrukets skatterepartition
för de kommunala behoven, föregriper icke den väntade kommunala
skattereformen. Den innebär blott en provisorisk lättnad i väntan
på reformen för de grupper skattskyldiga, vilka med prisnivåns stegring
erhållit en högre penninginkomst och därmed en i kännbar grad
ökad kommunal skattskyldighet, ehuru faktiskt reallönen sjunkit. Yi äro
medvetna om att icke ens med bifall till det yrkande vi här framställa,
någon rättvist avvägd repartition kommer till stånd, men ett steg i
den riktningen blir dock taget. Ty fortfarande kommer flertalet jordbrukare
att utgöra kommunalskatt allenast för en del av sin verkliga
inkomst.

Anledningen till att icke samtidigt yrkande framställts om höjningav
avkastningsprocenten för »annan fastighet», är att finna i den begränsning
av inkomsterna därav, som föranletts bl. a. av hyresstegringsringslagen.

Vi hemställa

att herr Nilssons i Kristianstad motion i så
måtto bifalles, att avkastningsprocenten för jordbruksfastighet
bestämmes till 7, och att som följd därav
riksdagen måtte

1) besluta, att 2 § i bevillningsförordningcn samt
6 och 10 §§ i de vid denna förordning fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen» skola
erhålla följande ändrade lydelse:

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

2 §•

För all inom riket belägen fast egendom---värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sju tiondedel öre för varje fulla
etthundra kronor samt

b) för —--av taxeringsvärdet.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

6 §•

Såsom inkomst av arrende av kronoegendom taxeras ett belopp,
motsvarande sju procent av det egendomens taxeringsvärde, som fastställes
under det löpande året.

10 §.

Vid tillämpning av 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst av kapital eller arbete,
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna avkomst
nästföregående år såväl av vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock av sådan särskilt beskattad rörelse, som idkats å annan ort än
den, där den skattskyldige är mantalsskriven, tagas i beräkning vid bestämmandet
av de sammanräknade årsinkomsterna, varvid i fråga om
fast egendom iakttages, att inkomst av jordbruksfastighet beräknas till
7 procent och inkomst av annan fastighet till 5 procent av taxeringsvärdet.
Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrivningsort hava
haft t. ex. 450 kronors inkomst av kapital eller arbete samt tillika ägt
stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor, och vilken alltså bör upptagas
till 100 kronors avkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgått
till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket av det ifrågavarande
momentet, jämfört med vad ovan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
bevillningsfrihet för ett belopp av 450 kronor och kommer
således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst,
varemot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst av kapital
eller arbete tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 30,000 kronor, och vilken
alltså bör upptagas till 1,500 kronors inkomst, skall erlägga full bevillning
för de 450 kronorna. Har gift man haft 1,500 kronors inkomst av
kapital eller arbete och hustrun 400 kronors inkomst av tjänst, så att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

25

deras sammanlagda inkomst utgjort 1,900 kronor, skall vardera taxeras
för hela sin inkomst och därför erlägga bevillning utan avdrag;

samt

2) besluta, att de under 1) omförmälda stadgandena
skola i sin förändrade lydelse träda i kraft den
1 januari 1920»;

C) av herr Bäckström, som i enlighet med herr Skölds motion,
II: 112, yrkat bevillningstaxering av det belopp, varmed vid 1920 års
taxering den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten
av fastighet överstiger för jordbruksfastighet 6 och för annan fastighet
5 procent av ifrågavarande fastighets taxeringsvärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 31 käft. (Nr 35.)

4

26

Bevillningsutskottes betänkande Nr 35.

Bilaga I.

P. M.

angående ett inom finansdepartementet ifrågasatt förslag till höjd kommnnal beskattning

av fast egendom.

I syfte att bereda kommunerna ökade möjligheter att genom beskattning
uttaga medel till bestridande av sina under nuvarande förhållanden i avsevärd
grad stegrade utgifter har inom finansdepartementet ifrågasatts bl. a. att beräkningen
av beskattningsbar inkomst av fast egendom skulle höjas från 6 procent
till 7 procent av taxeringsvärdet i fråga om jordbruksfastighet och från 5 procent
till 51/2 procent av taxeringsvärdet i fråga om annan fastighet.

Detta förslag har motiverats dels därmed att fastigheternas taxeringsvärden
ej skulle hava höjts så mycket, att ökningen motsvarade penningvärdets fall, vadan
den till sitt verkliga belopp uppskattade inkomsten av kapital och arbete numera
hade att bära en förhållandevis större del av kommunalskatterna än den till viss
procent av taxeringsvärdet beräknade inkomsten av fast egendom, dels ock därmed
att den till 6, resp. 5 procent av taxeringsvärdet beräknade inkomsten av jordbruks-
och annan fastighet med hänsyn till de senaste årens höga räntor icke
kunde anses i någon mera avsevärd grad omfatta inkomsten av på fastigheten
nedlagt arbete, vilken alltså i huvudsak undginge den kommunala beskattningen.

Departementschefen har inhämtat vederbörande landshövdingars mening i
fråga om lämpligheten av och rättvisan i en dylik förhöjning av den i skattehänseende
beräknade avkastningsprocenten för fast egendom. Det huvudsakliga
innehållet i landshövdingarnas yttranden i ämnet återfinnes i nedanstående sammanställning: -

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för
j ordbrnksfas tighet

Höjning av avkastningsprocenten för
annan fastighet

Stockholms län .

Tillstyrkes. Taxeringsvärdena hava 1918
höjts med i medeltal 46 procent, vilket
torde motsvara verkliga värdena vid
1915 års början. Några hänsyn till
penningvärdets senare fall hava ej tagits.

Tveksamt. Taxeringsvärdena hava höjts
nära upp till verkliga värdena.

Uppsala län . . .

Avstyrkes. Taxeringsvärdena hava 1918
höjts på landet från 88,693,500 kr. till
136,182,500 kr. och i städerna från
1,746,100 kr. till 1,857,300 kr. I den
mån taxeringen grundats på avkastnings-värde, hade helt säkert hänsyn tagits
jnst till den nu lagbestämda avkast-ningsprocenten 6.

Avstyrkes. Taxeringsvärdena höjdes 1918
på landet från 31,483,500 kr. till
42,964,400 kr. och i städerna från
71,129,900 kr. till 77,021,000 kr. Jäm-väl här hade hänsyn tagits till den
gällande avkastningsprocenten 5.

Bevillning autskottets betänkande Nr 35.

27

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för
j ordbruksfastighct

Höjning av avkastningsprocenten för
annan fastighet

Södermanlands län

Ingen erinran mot föreslagen höjning.

Tillstyrkes ej. 1918 års taxeringsvär-den vore bestämda med hänsyn till en
avkastningsprocent av 5. Det vore då
oegentligt att efteråt höja procenten till
51/a. Olämpligt också att tynga stads-fastigheterna med skärpta skatter i
dessa tider, då bostadsproduktionen be-hövde uppmuntras.

Östergötlands län .

Tillstyrkes endast under nuvarande för-hållanden. En återgång till normala
förhållanden borde medföra en återgång
även i fråga om avkastningsprocenten.
Den lättnad förslaget komme att bereda
kommunerna bleve ej av väsentligare
beskaffenhet. En kommunal uttaxering
1918 av 8 kr. skulle för länet uppgå
med nuvarande procentsats till 1,712,460
kr. och med den föreslagna till 1,988,440
kr.

Tillstyrkes under samma reservationer
som beträffande jordbruksfastighet. En
antagen uttaxering 1918 av 8 kr. mot-svarade med gällande procent 1,174,436
kr. och med den föreslagna 1,292,867 kr.

Jönköpings län .

Biträder förslaget med hänsyn till den
allmänna ränteförhöjningen. Däremot
gällde det icke för länet, att penning-värdet* fall ej beaktats vid fastighets-taxeringen. Taxeringsvärdena hade höjts
för bevillningspliktiga fastigheter med
63-39 procent och för andra jordbruks-fastigheter med 82''78 procent.

Tveksam. 5 procent av taxeringsvärdet
torde i stor utsträckning motsvara skä-lig ränta å det i fastigheten nedlagda
kapitalet.

Kalmar län . . .

Avstyrker ej, men anser en höjning till
6Vs procent mera rättvis. 1918 höjdes
taxeringsvärdena med i medeltal 50 pro-cent, lägst 30 och högst 175 procent.
Köpeskillingar vid senare köp än un-der förra delen av 1917 hava icke an-setts böra läggas till grund för taxe-ringen.

Höjningen hade bort inskränkas till jord-bruksfastigheter.

Taxeringsvärdena höjdes 1918 med i me-deltal 25 procent å landet och 20 pro-cent i städerna, i allmänhet av hänsyn
till nybyggnader och förbättringar.

Kronobergs län .

Avstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjts
med mera än 50 procent. Erinrar om
de höga produktionskostnaderna för jord-bruket. De höga räntorna vore endast
ägnade att öka dessa. Livsmedelspri-sen komme att gå ned.

Avstyrker. Bostadsfastigheterna i länet
lämnade en nettoavkastning av högst
5 ä 6 procent å taxeringsvärdet.

Gottlands län . .

Tillstvrker. Taxeringsvärdena höjdes
1918 från 40,121,000 kr. till 60,452,000
kr., men vore fortfarande genomgående
ganska låga.

Tillstyrker. 1918 hava taxeringsvärdena
höjts från 27,079,100 kr. till 30,241,300
kr.

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för
j ordbruksfastighet

Höjning av avkastningsprocenten för
annan fastighet

Blekinge län . .

År icke utan vidare beredd att tillstyrka.
Eu höjning över lag komme ej att bliva
rättvis.

Samma uttalanden.

Malmöhus län . .

Avstyrker. 1918 hava taxeringsvärdena
höjts upp till 1915 års verkliga värden
eller i vissa fall högre. Förslaget bleve
orättvist särskilt beträffande de större
fastigheterna, vilkas avkastning icke
uppgår till 6 procent av taxeringsvär-det. Skulle obilligt drabba arrendato-rer, som erlägga hela den på egendomen
belöpande kommunalskatten.

Avstyrker utan närmare motivering.

Kristianstads län

Tillstyrker. Rättvist och lämpligt.

1918 hava taxeringsvärdena höjts med
omkring 48 procent.

Tillstyrker.

Hallands län . .

Avstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda
med c:a 50 procent eller på vissa håll
mera. Att dessutom höja avkastnings-procenten skulle leda till en för hård
beskattning i förhållande till andra
ekatteobjekt.

Avstyrker utan särskild motivering.

•

Göteborgs och Bo-hus län ....

Tillstyrker. Taxeringsvärdena för jord-bruksfastigheter bestämdes icke efter
den verkliga avkastningen utan efter
senaste höpeskillingen och andra grun-der. Hänsyn toges ofta endast till den
odlade jorden Aven om en utjämning
härutinnan ägt rum vid 1918 års taxe-ring, som medfört en höjning från
116,515,600 kr. till 176,321,300 kr.,
kvarstode dock en viss marginal mel-lan den verkliga och den antagna av-kastningsprocenten .

Avstyrker. Till grund för taxeringsvär-det läge den verkliga avkastningen. I
Göteborg hade tomten åsätta ett beräk-nat saluvärde. Totalvärdet hade ut-rönts genom hyresavkastningens kapi-talisering efter 7—10 procent, beroende
på byggnadens beskaffenhet, men alltid
så att skillnaden mellan sistnämnda
procent och skatteprocenten ungefär
motsvarade ägarens driftkostnader för
fastigheten. Skillnaden mellan total-värdet och tomtvärdet hade i regel upp-tagits såsom byggnadens värde.

Älvsborgs län . .

Tillstyrker. Samma skäl som landshöv-dingen i Göteborg.

Avstyrker på i huvudsak samma moti-vering som landshövdingen i Göteborg.

Skaraborgs län. .

Tillstyrker obetingat. 1918 års taxerings-värden i regel 25 procent lägre än köpe-skillingsvärdena. Varken det i inven-tarier nedlagda kapitalet eller det i jord-bruket nedlagda arbetet bleve kommu-nalt beskattat med nuvarande procent.

Tillstyrker obetingat.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

29

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för
jordbruksfastighet

Höjning av avkastningsprocenten för
annan fastighet

Värmlands län . .

Avstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda
i städerna med högst 471''3 procent och
lägst 16''3 procent samt pä landet med
högst 304''3 procent och lägst 25''2 procent
eller i medeltal för landsbygden 67.6 %.

De närvarande onormala förhållandena
borde ej läggas till grund för skatte-lagstiftning. Penningvärdet komme att
stiga och räntan att sjunka.

Avstyrker bestämt. Taxeringsvärdena höj-da med i medeltal 25''2 procent.

Örebro län ...

Avstyrker ej. Då jordbrukets produkter
för närvarande betinga högt pris, torde
en höjning icke vara av någon större
betydelse för ägarna av dylik fastighet.
Detsamma torde gälla ägare av frälse-ränta.

Avstyrker. Med hänsyn till de inskränk-ningar den s. k. hyreslagen medfört i
städer och liknande samhällen, torde
fastighetsägarna hava svårt alt bära
ökade skatter.

Västmanlands län

Tillstyrker, ehuru taxeringsvärdena 1918
höjts med i genomsnitt något över 50
procent.

Tillstyrker.

Kopparbergs län .

Tillstyrker. Obestridligt att proportio-nen i skatteplikten mellan fastigheterna
(även med rättvisa taxeringsvärden), å
ena sidan, samt inkomst av arbete och
rörelse, å den andra, varit och fortfarande
vore i synnerlig grad till fastighetsägar-nas förmån. Ifrågasätter, huruvida ej den
föreslagna höjningen vore för låg i för-hållande såväl till stegringen i kommu-nernas utgifter som till skatteförmågan
hos de föremål, som därav komme att
träffas.

Tillstyrker med i huvudsak samma moti-vering som beträffande jordbruksfastig-het.

Gävleborgs län . .

Tillstyrker. Ifrågasätter med hänsyn till
rådande konjunkturer, huruvida ej för-höjningen borde något ökas.

Tillstyrker.

Västcrnorrl. län .

Tillstyrker. Vid taxeringen hade dock i
allmänhet hänsyn tagits till det pen-ningvärdets fall, som kunde beräknas
bliva bestående.

Tillstyrker.

■

Jämtlands län . .

Tillstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda
med i genomsnitt 145-B3 procent.

Tillstyrker ehuru med tvekan. Höjningen
mera betungande här. Taxeringsvärdena
1918 ökade med 71''70 procent.

Västerbottens län

Tillstyrker. Taxeringsvärdena 1918 höjda
från 104 millioner kr. till 202 millioner
kr. utan att dock motsvara de verkliga
värdena med hänsyn till nuvarande pris

Tillstyrker. 1918 höjdes taxeringsvärdena
från 47 millioner kr. till 61 millioner
kr. Dock fortfarande låga.

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Landshövdingen i

Höjning av avkastningsprocenten för
jordbruksfastighet

Höjning av avkastningsprocenten för
annan fastighet

Norrbottens län .

Tillstyrker. Höjningen av taxeringsvär-dena var 1918 30—40 procent, något
som ju cj motsvarade penningvärdets
fall. Uppenbart att den till sitt verk-liga belopp uppskattade inkomsten av
kapital och arbete hade att bära pro-portionsvis större del av kommunal-skatterna. En höjning av avkastnings-procenten för fastighet därför fullt be-fogad.

Tillstyrker. Den föreslagna höjningen ej
för stor.

Överståthållaren i Stockholm erinrar, att jordbruksfastigheterna i Stockholm
vore av föga betydelse för ifrågavarande syfte. Yad andra fastigheter anginge
vore väl sant, att taxeringsvärdena ej höjts så mycket, att ökningen motsvarade
penningvärdets fall, men detta hade till följd av hvresstegringslagens verkningar
ej heller kunnat göra sig gällande på avkastningen av fastigheterna. I fråga om
stadsfastighet vore jämväl den inkomst som härflöte av därå nedlagt arbete, relativt
liten. Den föreslagna höjningen av procenten beräknades tillföra staden en
ökad inkomst av blott 572,630 kr. 40 öre, ett tillskott, som i förhållande till redan
inträdd och än mera till motsedd ökning av stadens utgifter vore alltför obetydligt
för att motivera ifrågavarande av tillfälliga förhållanden föranledda och således
sannolikt endast provisoriska rubbning av kommunens beskattningsväsende.

Kammarrätten, som jämväl hörts i ärendet, har avstyrkt förslaget. Det
förhållandet att ägarna av jordbruksfastigheter icke i förhållande till andra skattskyldiga
i tillräcklig grad bidroge till den kommunala beskattningen, hade beaktats
av kommunalskattekommitterade, vilka uppgjort på helt nya grunder
baserade förslag till den kommunala skattebördans fördelning. Den föreslagna
höjningen av den beräknade inkomstprocenten syntes därför vara att betrakta
allenast som en provisorisk åtgärd, avsedd att äga bestånd, till dess ändrade
grunder för den Kommunala beskattningen hunnit bliva fastställda. Lämpligheten
av en sådan provisorisk anordning syntes kammarrätten ganska tvivelaktig,
helst en tillfredsställande fördelning av skattebördan icke kunde på detta sätt
åstadkommas, och antagligt vore, att den förskjutning i skattebördan, som genom
åtgärden skulle vinnas, praktiskt taget komme att bliva av ganska ringa betydelse.

Beträffande ägare av annan fastighet syntes, särskilt med avseende å de
restriktioner, som lagstiftningen mot oskälig hyresstegring medfört, starka betänkligheter
möta mot höjning av den beräknade avkastningen av deras fastigheter.
Dessa fastighetsägare drabbades kännbart nog av ökade utgifter för räntor å gäld,
för reparationer och underhåll av fastigheterna m. m., men deras möjligheter att
genom höjda hyror bereda sig ej allenast ersättning för de ökade utgifterna utan
även en efter nuvarande ränteförhållanden och penningvärde avpassad avkastning
av eget i fastigheten insatt kapital vore genom nyss berörda lagstiftning starkt
kringskurna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

31

Bilaga II.

P. M.

angående företagen undersökning rörande förhållandet mellan den verkliga inkomsten
av fast egendom och den vid kommunalbeskattningen antagna inkomsten

därav.

I skrivelse till vederbörande statsråd den 18 februari 1919 anförde bevillningsutskottets
ordförande å utskottets vägnar, att utskottet vid behandling av
motionen II: 112 funnit erforderligt att vinna någon kännedom om, huruvida och
i vad mån det mera allmänt förekommit, att den verkliga inkomsten av fast
egendom, sådan den fastställts vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt,
överstigit den vid kommunalbeskattningen antagna inkomsten av 5 resp. 6 procent
av taxeringsvärdet, och anhölls om Kung], Maj:ts åtgärd för åvägabringande
av en undersökning i berörda avseende, omfattande en kommun i varje av Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Kristianstads,
Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län. Undersökningen borde ombesörjas
av vederbörande länsstyrelser och utföras på följande sätt: Länsstyrelsen skulle
utvälja en medelstor kommun i länet med huvudsakligen jordbruksbefolkning.
Undersökningen skulle av praktiska skäl begränsas till skattskyldiga, som brukade
fast egendom med taxeringsvärde av minst 7,000 kronor. På grundval av
1918 års deklarationer, i den mån dessa vore förhanden hos länsstyrelserna, skulle
i en löpande förteckning för varje ifrågakommande skattskyldig, utan dennes
namngivande, upptagas taxeringsvärdet å den av den skattskyldige brukade fasta
egendomen, med särskiljande av värdet för jordbruksfastighet och för annan fastighet,
antagen avkastning efter 6 resp. 5 procent av taxeringsvärdet samt taxerad
inkomst av fast egendom. Såsom taxeringsvärde skulle härvid upptagas det
för 1917 gällande och såsom taxerad inkomst vad den skattskyldige deklarerat
under litt. A såsom »återstående inkomst» med iakttagande av den höjning, som
taxeringsnämnden eller prövningsnämnden kunde hava vidtagit.

Den sålunda begärda undersökningen har numera på föreslaget sätt verkställts,
och har det inkomna materialet överlämnats till bevillningsutskottet. En
på grundval av detta material sammanställd tablå får följande utseende:

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Taxeringsvärde för 1917

Antagen procentuell
inkomst av fast egendom

Verklig

inkomst
av fast

Kommun

(län)

Antal

skatt-

skyldiga

Jord-

bruks-

fastighet

Annan

fastighet

Summa

Jord-bruks-fastighet
6 %

Annan
fastighet
5 %

Summa

egendom
enligt de-klaratio-ner och
taxering
1918.

Almunge socken.....

(Stockholms län)

44

739,300

56,500

795,800

44,358

2,825

47,183

109,325

Alunda socken......

(Uppsala län)

104

1,259,100

1,100

1,260,200

75,546

55

75,601

273,973

Lunda socken......

(Södermanlands län)

47

1,069,100

20,100

1,089,200

64,146

1,005

65,151

180,472

Yikingstads socken . . .
(Östergötlands län)

36

843,000

36,000

879,000

50,586

1,800

52,386

100,628

Ljungby socken .....

(Kalmar län)

115

3,288,100

177,200

3,465,300

197,286

8,860

206,146

554,622

Kropps socken......

(Malmöhus län)

63

2,241,400

196,000

2,437,400

134,146

9,800

143,946

195,917

Kvidinge socken.....

(Kristianstads län)

67

2,156,300

7,900

2,164,200

129,378

395

129,773

220,419

Stora Skedvi socken . . .

| (Kopparbergs län)

141

1,667,200

81,800

1,749,000

100,032

4,090

104,122

473,873

I Ovikens socken.....

1 (Jämtlands län)

57

636,100

—

636,100

38,158

—

38,158

189,685

1

; Lövångers socken ....

1 (Västerbottens län)

129

1,135,200

23,300

1,158,500

68,112

1,165

69,277

322,110

Vid värdesättandet av det resultat, den ovanintagna tablån giver vid handen,
får emellertid ihågkommas, att siffran för den verkliga inkomsten är en
bruttosiffra i så måtto, att hänsyn ej tagits till ifrågakommande avdrag för
gäldränta, utskylder, värdeminskning å byggnader och minskning i skogs ingångsvärde.
Vidare märkes, att berörda siffra omfattar såväl inkomst av jordbruk
och skogsbruk som ock inkomst av annan fastighet än jordbruksfastighet. Ej
heller har åtskillnad kunnat göras mellan ägare och arrendatorer.

Ehuru resultatet av undersökningen således är att beteckna som mycket
approximativt, synes det dock berättiga till slutsatsen, att i allmänhet även den
verkliga nettoinkomsten överstiger den procentuella.

Med avseende å de upptagna siffrorna för den verkliga inkomsten erinras,
att detalj uppgifterna i de inkomna förteckningarna i det vida övervägande flertalet
enskilda fall visa avsevärt högre verklig inkomst än procentuell. I många
av dessa fall är den förra dubbelt och flerdubbelt större än den senare och detta
även utan att inkomst av skogsbruk i högre grad spelar in. Högre procentuell
inkomst föreligger blott i ett fätal fall nämligen:

Bevillningsutskottets betänkande Nr Hd.

8»

inom Almunge socken
» Alunda
» Lunda »

» Vikingstad »

» Ljungby

» Kropps '' »

» Kvidinge »

» Stora Skedvi »

» Lövångers »

3, varav 2 röra annan fastighet,

1, (jordbruksfastighet)

4, varav 1 rör annan fastighet,

3, * 1 * » »

27, » 18 röra » »

14, (jordbruksfastighet men i 9 fall fråga om
arrendatorer),

10, (jordbruksfastighet),

3,

1, (annan fastighet).

Slutligen kan beträifande Kropps socken, som företer den relativt minsta
skillnaden mellan verklig och procentuell inkomst, nämnas, att i 38 av upptagna
63 fall avses inkomst av arrenderad jordbruksfastighet. _ I fråga om O vikens socken
har upplysts, att av inberäknade 57 skattskyldiga ej mindre än 34, som
samtliga brukat jordbruksfastighet, försummat deklarera. Beträifande övriga socknar
har någon sådan åtskillnad ej anmärkts.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 31 häfte. (Nr 35).

5