Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
I
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1919 kl. 1/i 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning
av pilsner m. m. dels ock i ämnet väckta
motioner.
Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Wijk, Lyckholm, K. A. Nilson*,
Bäckström, frih. Fleming, Forssman*, Vennersten*, Jonsson i Hökhult,
Rune, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad, Bergman*, Eliasson,
Neess, Westrup*, Johansson i Kullersta och Lövgren i Nyborg.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet!
I en den 24 januari 1919 dagtecknad, till bevillningsutskottets
förberedande behandling hänvisad proposition, nr 37, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga härvid
såsom bilaga fogade förslag till
1) förordning angående försäljning av pilsner;
2) förordning angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker;
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den
14 juni 1917 • angående försäljning av rusdrycker; samt
4) förordning angående ändrad lydelse av 2, 3, 6 och 11 §§ i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 7 sand. 25 höft. [Nr 29.)
1
Motioner.
I: 133.
1: 138.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
I anledning av ifrågavarande proposition hava inom riksdagen
väckts tre, jämväl till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nämligen
i första kammaren nr 135 av herr Kaijser och nr 138 av herr Lyckholm
samt i andra kammaren nr 319 av herr Kant.
I motionen I: 135 föreslås, att riksdagen med anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 37 måtte besluta:
att ordet pilsner över allt där det i författningen användes måtte
utbytas mot ordet pilsnerdricka,
att 4 § måtte utgå och numren av följande paragrafer med anledning
därav ändras,
att i 8 § mom. 3 måtte utgå,
att i 13 § mom. 4 måtte utgå,,
att i 15 § mom. 1 sista stycket orden »Over beslut, varigenom
tills vidare meddelat tillstånd återkallas, må klagan ej föras», måtte utgå,
att 20 § mom. 1 måtte få följande lydelse: 1. Utminutering av
pilsnerdricka må icke fortfara längre än till klockan 10 eftermiddagen,
att i förslaget angående ändrad lydelse av 3, 7, 23 och 26 §§ i
förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker ordet pilsner måtte förändras till pilsnerdricka,
att i förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 1 § i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker ordet
pilsner måtte utbytas mot pilsnerdricka,
att likaledes i förslaget till förordning angående ändrad lydelse av
2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka ordet pilsner måtte utbytas
mot ordet pilsnerdricka.
I motionen I: 138 hemställes till en början, »att riksdagen för sin
del ville besluta,
dels att 3, 5, 8, 9, 13, 14, 15, 20, 23, 31 och 32 §§ i det med
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 framlagda förslag till förordning angående
försäljning av pilsner skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 3''
1. Tillstånd — — — — utövande.
2. Sådant — — — — stadgas.
3. Tillstånd — — — — förfallit.
4. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens
behov upplåtet område må ej försäljning, som avses i denna
förordning, äga rum, med mindre Konungens befallningshavande, på
framställning av vederbörande befälhavare, därtill meddelat tillstånd.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
3
§ 5.
1. Byteshandel — — — — vara.
2. Den — — — — betalning.
3. Innehavare av rätt till detaljhandel med pilsner må inköpa för
rörelsen erforderligt behov av pilsner från vem som helst, som äger
försälja denna vara. Häremot stridande förbehåll, som betingas vid överlåtelse
av rätt till detaljhandel med rusdrycker, vare utan verkan.
§ 8.
1. Tillstånd — — — befallningshavande.
2. Ansökan----tillämpning.
3. Har ansökan blivit å landet av både kommunalnämnd och
kommunalstämma avstyrkt, må densamma ej bifallas.
§ 9.
Tillverkare av pilsner ävensom den, som eljest äger att till avhämtning
försälja pilsner, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända sådan
vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej avlämnas annat
än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation eller å fartyg.
§ 13.
1. Tillstånd----oktober.
2. Vill — — — — rörelsen.
3. Över — — — — tillämpning.
4. Har ansökning blivit avstyrkt, i Stockholm av stadsfullmäktige
och på annan ort av båda de kommunala myndigheter, som i ärendet
hörts, må densamma ej bifallas.
5. Där----stadgas.
§ 14-
Konungens — — — — bestämt tillfälle.
§ 15-
1. Konungens — — — — föras.
2. Då — — — — föreskrivits.
3. Över — — — — meddelats.
Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
bestämmelserna i denna förordning meddelat beslut, som bär avseende
å utövande av detaljhandel med pilsner, skall, där icke är fråga om tillstånd
till iskänkning å järnvägståg eller passagerarefartyg, tillställas
vederbörande polismyndighet samt å landet jämväl kommunalnämnden,
ävensom, där fråga är om tillstånd, som i 3 § 4 mom. sägs, vederbörande
befälhavare.
§ 20.
1. Detaljhandel — — — — eftermiddagen.
2. Å — — — — förbjuden.
3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för
försäljnings avslutande bestämmes senare än till kl. 10 eftermiddagen,
äger Konungens befallningshavande därom förordna.
Nödvändiggöra särskilda förhållanden inskränkningar med avseende
å försäljningstiden, må Konungens befallningshavande jämväl därom
meddela förordnande.
4. Vad — — — — eller b).
§ 23.
Maltdryck, som icke enligt förordningen angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker är att anse såsom pilsner, må ej vid försäljning
utlämnas i kärl, som å etikett, kork eller propp eller genom
stämpling eller annorledes försetts med beteckningen pilsner eller liknande
benämning, vare sig enbart eller i sammanställning med andra ord.
§ 31.
(Utgår.)
§ 32.
Har den, som gjort sig förfallen till ansvar efter 28, 29 eller 30 §§,
förut undergått bestraffning för förseelse, varom sägs i någon av dessa
§§, varde den sist begångna förseelsen såsom upprepad förseelse ansedd,
ändå att densamma icke är av samma art, som den eller de förut begångna.
dels ock att 23 § i förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 3, 7, 23 och 26 §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående,
tillverkning och beskattning av maltdrycker skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 5
§ 23.
1. Från skattepliktigt — — — — varumärke.
2. Beträffande — — — — proppen.
3. När kärl — — — — framträdande.
4. På sålunda — — — — utlämnas.
5. Vad i denna § punkterna 1, 2 och 4 stadgas skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om pilsner.
6. När kärl, som innehåller pilsner, är försett med etikett, skall
på Stiketten ordet »pilsner» vara tydligt framträdande.
I motiveringen till sistnämnda motion har herr Lyckholm förklarat
sig hemställa, att, därest motionärens förslag beträffande 23 § i bägge
förordningarna icke vunne riksdagens bifall, sådan omredigering av tillverkningsförordningens
bestämmelser måtte företagas, att frågan om
benämning av de i förstnämnda förordning avsedda drycker lämnades
fri och maltdryckerna i stället indelades i klasser. I anslutning härtill
innehåller herr Lyckbolms hemställan ytterligare följande:
»För den händelse att bifall till mitt här ovan alternativt framställda
yrkande om indelning av maltdryckerna i klasser skulle av vederbörande
utskott föreslås, hemställer jag, att de ändringar i olika författningar,
som kunna bliva en följd av en dylik klassindelning, måtte
formuleras av utskottet.»
Uti motionen 11:319 slutligen hem ställes, ''»att riksdagen för sin del
ville besluta, att, där -ordet pilsner förekommer i de med Kungl. Maj:ts
proposition nr 37 till riksdagen överlämnade författningsförslag, detta
ord måtte utbytas mot ordet lättöl.»
Sedan vid 1917 års riksdag kamrarna fattat skiljaktiga beslut i
anledning av åtskilliga motioner i fråga om ny lagstiftning beträffande
försäljningen av brännvin samt av vin och Öl, antog riksdagen, med
bifall till bevillningsutskottets sammanjämkningsförslag, för sin del den
numera gällande förordningen angående försäljning av rusdrycker. Såsom
ett led i sammanjämkningen ingick, dels att 1905 års förordning
angående försäljning av vin och Öl fortfarande skulle äga tillämpning
med avseende å försäljning av pilsnerdricka, intill dess särskilda bestämmelser
härom bleve utfärdade, dels ock att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för
II: 319.
1917 och
1918 års riksdagar.
Propositionen.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
riksdagen av förslag till förordning angående försäljning av pilsnerdricka,
i huvudsak grundat på bestämmelserna angående försäljning av
Öl i nyssnämnda vin- och ölförsäljningsförordning. Efter det riksdagen
i den skrivelse av den 1 juni 1917, varigenom dess förenämnda beslut
tillkännagavs, till Ivungl. Maj:t framställt en sådan anhållan, föranstaltade
Kungl. Maj:t om frågans utredning genom tillkallade sakkunniga, varefter
Kungl. Maj:t på grundval av utredningen för 1918 års lagtima
riksdag framlade förslag till förordning angående försäljning av pilsner,
ävensom förslag till åtskilliga härmed sammanhängande ändringar i vissa
gällande författningar. Kungl. Maj:ts förslag avsåg, i överensstämmelse
med vad riksdagen hemställt, att reglera försäljningen av sådana maltdrycker
— i maltdryckstillverkningsförordningen benämnda pilsnerdricka
— som icke äro hänförliga till svagdricka och som ej innehålla
mer än 3.6 volymprocent alkohol samt äro inbryggda med en stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstiger 9.5 procent. Förslaget var, likaledes
enligt riksdagens begäran, byggt på 1905 års förordning angående försäljning
av vin och Öl, vars bestämmelser emellertid vid överidyttningen
till författningsförslaget av billighetsskäl underkastats sådana modifikationer,
vilka icke ansetts kunna äventyra den allmänna ordningen eller
nykterhetstillståndet. Därjämte avsåg förslaget att åstadkomma större
enhetlighet och en viss förenkling i 1905 års försäljningsbestämmelser
ävensom att, där ej sakligt olika bestämmelser påkallades, åvägabringa
formell överensstämmelse med förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker.
I sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 53, hemställde bevillningsutskottet
om bifall till Kungl. Maj:ts proposition med åtskilliga ändringar
i de framlagda författningsförslagen. Andra kammaren biföll utskottets
hemställan med vissa inom bevillningsutskottet reservationsvis påyrkade
ändringar, innefattande skärpningar av utskottets förslag, under det första
kammaren avslog utskottets hemställan. Frågan hade sålunda för sistnämnda
riksdag förfallit.
Nu har Kungl. Maj:t framlagt nytt förslag i ämnet, i huvudsak överensstämmande
med vad Kungl. Maj:t vid 1918 års lagtima riksdag föreslog.
Den föreliggande propositionen avser — i likhet med såväl de omförmälda
sakkunnigas förslag som Kungl. Maj:ts proposition år 1918 —
att de mellanstarka maltdrycker, denna lagstiftning avser, skola betecknas
med den gemensamma benämningen pilsner. Motiverna härför återfinnas
i de sakkunnigas betänkande, sådant detsamma av chefen för finansdepartementet
till ovannämnda statsrådsprotokoll den 24 januari 1919
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 7
återgivits. De sakkunniga hade erinrat, hurusom syftet med den ifrågavarande
lagstiftningen i första hand vore att genom beredande av lättare
tillgång till en måltidsdryck, på samma gång smakligare än svagdricka
och väsentligt ofarligare än det vanliga ölet, leda •konsumtionen över
till de mellanstarka från de alkoholstarkare maltdryckerna, vilkas försäljning
genom rusdrycksförsäljningsförordningen underkastats åtskilliga
åtkomsten försvårande restriktioner. I den mån detta syfte genom ifrågavarande
anordning ernåddes, skulle även den fördelen vinnas, att ersättning
automatiskt bereddes bryggeriidkarna för den minskning i
avsättning av starkare maltdrycker, som de nya rusdrycksförsäljningsbestämmelserna
för dem kunde väntas medföra. För att de nu antydda
syftena skulle kunna vinnas, vore det emellertid enligt de sakkunnigas
mening även önskvärt, att de lättare maltdryckerna genom lagstiftningen
erhölle en benämning, som i sin män underlättade deras
uppgift att såsom måltidsdryck uttränga och ersätta de starkare maltdryckerna.
Beträffande den av riksdagen i dess ovannämnda skrivelse
den 1 juni 1917 använda termen »pilsnerdricka», vilken benämning jämväl
införts i 1917 års rusdryckslagstiftning, hade de sakkunniga ifrågasatt,
huruvida detta namnval ur angivna synpunkt vore lyckligt. Särskilt
från bryggeriindustriens målsmän hade i sådant avseende anmärkts, att
benämningen pilsnerdricka skulle allt för skarpt betona ifrågavarande
dryckers frändskap med svagdricka^ för att de skulle kunna hos den
stora allmänheten med framgång konkurrera med ölet. Och med hänvisniug
till en ofta gjord iakttagelse, att för konsumenterna dryckens
etikett hade en avgörande betydelse, hade man framhållit såsom önskvärd
att de lättare maltdrycker, vilka vore avsedda att ersätta ölet, även
måtte erhålla ett namn, som underlättade denna deras uppgift. Med
beaktande av denna synpunkt hade de sakkunniga ansett lämpligt att
för de lättare maltdryckerna föreslå utbyte av benämningen pilsnerdricka
mot beteckningen pilsner.
Vid framläggandet av förslag till 1918 års proposition i änmet
anförde chefen för finansdepartementet, att tvekan icke syntes kunna
råda om lämpligheten av en gemensam benämning för ifrågavarande
maltdrycker, men att namnvalet erbjöde vissa svårigheter. Efter erinran
att från vissa håll anmärkningar framställts mot den av de sakkunniga
föreslagna benämningen och i stället andra namn föreslagits,
såsom lättöl och mellanstarka maltdrycker, förklarade sig departementschefen
emellertid vilja biträda de sakkunnigas förslag såsom ur olika
synpunkter lämpligare än övriga under ärendets behandling framkomna
förslag i namnfrågan.
Motio ner.
Utskottet.
Allmän
motivering.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
I sammanhang med införandet av benämningen pilsner för ifrågavarande
mellanstarka maltdrycker har det även befunnits nödigt att
genom särskilda bestämmelser bereda lagligt skydd åt pilsnernamnet.
I sådant avseende innehåller 23 § i Kungl. Maj:ts föreliggande förslagtill
försäljningsförordning bestämmelse därom, att maltdryck, som icke
enligt maltdryckstillverkningsförordningen är att anse som pilsner, ej
må vid försäljning utlämnas å kärl, som å etikett, kork eller propp eller
genom stämpling eller annorledes försetts med beteckningen pilsner.
Användning av benämningen pilsnerdricka eller något annat av de för
dylika drycker hittills använda eller föreslagna namnen skulle sålunda
enligt Kungl. Majrts förslag icke bliva tillåten.
Frågan om dryckernas benämning beröres, som ovan är angivet,
i de i ämnet väckta motionerna. Herr Kant, motionen II: 319, har
föreslagit benämningen lättöl och herr Kaijser, I: 135, har förordat bibehållandet
av beteckningen pilsnerdricka.
Bevillningsutskottet uppskattar till fullo de skäl, som varit bestämmande
för Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Syftet med den
särställning i lagstiftningen, som 1917 års riksdag anvisat för de
mellanstarka maltdryckerna, skulle otvivelaktigt väsentligen förfelas,
om deras tillhandahållande i marknaden bundes vid villkoret av en benämning,
som förminskade deras möjlighet att konkurrera med maltstarkare
drycker. Därest en gemensam benämning för ifrågavarande
drycker skall genom lagstiftningen fastställas, bör densamma följaktligen
väljas ur de synpunkter, som ovan ur motiveringen till propositionen
återgivits. Av de skäl, som där anförts mot benämningen pilsnerdricka,
har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till herr
Kaijsers motion i denna del, vilken som nämnt avser, att sistnämnda
beteckning skulle göras obligatorisk för alla hithörande maltdrycker.
Mot den av herr Kant föreslagna benämningen lättöl hava inom utskottet
förebragts liknande skäl, vilka övertygat utskottet därom att
icke heller denna beteckning kan anses uppfylla anspråken på ett lagstadgat
gemensamt namn.
Så som Kungl. Maj:ts förslag är lagt, är en gemensam benämning
för de drycker, förordningen skulle avse, otvivelaktigt erforderlig.
Dess betydelse är den, som finnes uttryckt i ovan omnämnda 23 §
ävensom i 23 § i förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker, sådana dessa paragrafer lyda i Kungl. Maj:ts förslag.
Möjligheten till kontroll — såväl från allmänhetens sida, att rekvirerad
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 9
vara erhålles, som från myndigheternas sida, att författningen efterleves
— är enligt Kungl. Muj:ts förslag byggd på det skydd, som genom
stadgandena i sistnämnda båda paragrafer beredes namnet pilsner såsom
beteckning uteslutande för de mellanstarka maltdryckerna. Däremot
har bevillningsutskottet icke kunnat finna, att en gemensam benämning
är påkallad med hänsyn till önskvärdheten av dessa dryckers
konkurrenskraft i marknaden. Kan namnfrågan, oberörd av lagstiftningen,
överlämnas åt bryggeriernas fria avgörande, torde detta ur den
senast angivna synpunkten vara en väl så god lösning som den av
Kungl. Maj:t föreslagna.
Herr Kant har i sin nyssnämnda motion erinrat, hurusom med
pilsner i svenskt språkbruk hittills alltid förståtts en efter viss metod
tillverkad maltdryck med en alkoholstyrka av mer än 3.6 — vanligen
mellan 4 och 5 — volymprocent alkohol, samt framhållit, att vid sådant
förhållande det icke kunde vara riktigt att för drycker, vilkas
alkoholhalt läge mellan 21/i och 3.6 volymprocent, nu föreskriva namnet
pilsner, vilken benämning för ifrågavarande drycker ej kunde betecknas
annorlunda än såsom vilseledande.
Såväl tidigare under denna frågas behandling som nu inom bevillningsutskottet
hava liknande invändningar framförts mot den av
Kungl. Maj:t förordade benämningen pilsner. Särskilt har påpekats, att
en sådan lagstiftning komme att framstå såsom ännu mer godtycklig,
då man betänkte, att benämningen pilsner, som i enlighet med namnets
ursprung och även hos oss stadgat språkbruk betecknade en ljus maltdryck,
komme att göras obligatorisk även för en viss grupp av mörka
maltdrycker.
Bevillningsutskottet, som icke kunnat bortse från det befogade i
sålunda gjorda anmärkningar, har närmast med anledning härav ansett
sig böra undersöka, huruvida icke den nödiga kontrollen skulle kunna
vinnas på någon annan väg än genom en lagstadgad gemensam benämning.
Utskottet har därvid, med upptagande av det i herr Lyckholms
motion alternativt framställda, icke närmare utförda förslaget om
maltdryckernas indelning i klasser, kommit till följande resultat.
I gällande förordning angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker äro två slag av sådana drycker särskilt definierade, nämligen
svagdricka och pilsnerdricka. Enligt 3 § i sistnämnda förordning
förstås med svagdricka varje maltdryck som ej innehåller mer än 2 lU
volymprocent alkohol och är inbrvggd med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger 6 procent. Om den i samma paragraf intagna definitionen
å pilsnerdricka har utskottet redan i det föregående erinrat.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 25 höft. (Nr 29.) 2
Speciell motivering.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Om man nu med utgångspunkt från nämnda definitioner uppbygger
en klassindelning, som omfattar alla maltdrycker, och samtidigt
— efter mönster av vad som nu gäller i fråga om svagdricka — stadgar,
att varje kärl, som innehåller maltdryck, skall vara stämplat med
vederbörlig klassbeteckning, så torde därmed hava vunnits till en början
med avseende å de här ifrågavarande dryckerna minst lika stor
trygghet ur kontrollsynpunkt som med Kungl. Maj:ts förslag ernås,
och därjämte den fördelen, att ett enhetligt system genomförts, som,
på samma gång det är ur synpunkten av vederbörande myndigheters
kontroll tillfredsställande, på ett enkelt och bekvämt sätt möjliggör för
en var att vid mottagandet av rekvirerad maltdryck av vad slag som
helst förvissa sig om att denna motsvarar rekvisitionen. I nu berörda
hänseenden föreslår utskottet ändringar huvudsakligen i 3 och 23 §§ i
tillverkningsförordningen; och torde utskottet få vid behandlingen av
sistnämnda paragrafer yttra sig närmare om förslagets enskildheter.
Utskottet övergår härmed till att yttra sig rörande de särskilda
paragraferna i Kungl. Maj:ts förslag, därvid utskottet kommer att dels
angiva väsentligare avvikelser från Kungl. Majrts förslag till 1918 års
riksdag, dels ock upptaga till behandling de i förenämnda motioner
framställda ändringsförslagen. I den mån i nu angivna hänseenden
intet förekommer eller utskottet icke har någon erinran att framställa,
torde något särskilt omnämnande av paragraferna icke erfordras.
Förslag till förordning angående försäljning av pilsner.
1 §•
Då utskottet, enligt vad nyss utvecklats, i stället för den av
Kungl. Maj:t föreslagna obligatoriska benämningen pilsner för de mellanstarka
maltdryckerna, i sitt förslag upptagit en genomförd klassindelning
och klassbeteckning, har utskottet emellertid ansett lämpligt att
för nämnda drycker i författningen begagna den redan hävdvunna beteckningen
pilsner dricka.
3 §•
4 mom. innehåller förbud mot varje detaljhandel med pilsner inom
läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet
område. Det är samma bestämmelse som återfinnes i 2 § 2 mom.
i 1905 års förordning angående försäljning av vin och Öl.
De sakkunniga hade förordat upphävande av berörda förbud be -
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 11
träffande ifrågavarande drycker, åtminstone för det fäll att vederbörande
befälhavare gjorde framställning i ämnet. Ivungl. Maj:t har dock ej
vare sig i 1918 års proposition eller nu ansett tillräckliga skäl härtill
föreligga.
Det i herr Lyckholms ovannämnda motion vid denna punkt gjorda
yrkandet avser, att tillstånd till detaljhandel å område, som här är i
fråga, skulle kunna medgivas av Konungens befallningshavande, dock
endast efter framställning av vederbörande befälhavare.
I likhet med bevillningsutskottet vid 1918 års lagtima riksdag
har utskottet ansett, att de skäl som anförts för ifrågavarande förbud
icke påkalla, att detsamma beträffande de mellanstarka maltdryckerna
vidhålles annat än i fråga om utminuteringen. Vad angår utskänkningen
synes tillräcklig trygghet vinnas genom den av sistnämnde motionär
föreslagna bestämmelsen om framställning av vederbörande befälhavare
s*åsom villkor för tillstånds meddelande ävensom genom den
uppsikt, som man otvivelaktigt kan förutsätta från de militära myndigheternas
sida.
Den nu angivna avvikelsen från Ivungl. Maj:ts förslag synes böra
föranleda liknande ändringar i detsamma som 1918 års bevillningsutskott
i sådant hänseende föreslog, nämligen att förbudet i förevarande
mom. inskränkes till utminutering och att i 14 § såsom
ett nytt mom. c) införes bestämmelse av ovan antytt innehåll om utskänkning
av pilsnerdricka inom hithörande områden jämte ytterligare
vissa redaktionella konsekvenser i författningen.
\ ^ §■
Beträffande det här föreslagna förbudet att försälja med sackarin
försatt dryck av ifrågavarande slag har herr Kaijser i sin motion i
ämnet uttalat den uppfattningen, att sackarin vore i den myckenhet
som här kunde komma i fråga ofarligt för hälsan, och med anledning
därav påyrkat, att förbudet måtte uteslutas ur författningsförslaget.
Utskottet bär icke ansett skäl föreligga att på denna punkt frångå
Kungl. Maj:ts förslag.
5 §•
Här har av herr Lyckholm framställts ett förslag, vilket utskottet
ansett sig kunna tillmötesgå, dock icke genom ändring av 5 § utan av
15 § i detta författningsförslag ävensom av 25 § i gällande förordning
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
*
angående försäljning av rusdrycker. Till frågan härom torde utskottet
få återkomma vid behandlingen av sistnämnda paragrafer.
8 §•
Enligt denna paragraf meddelas tillstånd att till avhämtning försälja
pilsner av Konungens befallningshavande efter hörande av vederbörande
myndigheter.
Kungl. Maj:ts år 1918 framlagda förslag avsåg här, att i stad
tillstånd skulle kunna givas även emot avstyrkande av magistraten —
som ensam skulle höras — men att på landet kommunalstämma skulle
äga vetorätt. Bevillningsutskottet, som ansåg att likställighet mellan
stad och landsbygd i berörda avseende innebure en konsekvent tillJämpning
av principen om kommunens vetorätt, förordade sådan ändring
i bestämmelsen, att jämväl stadsfullmäktige skulle höras samt att
emot deras avstyrkande tillstånd icke skulle få meddelas. Sedan chefen
för finansdepartementet åberopat och anslutit sig till vad 1918 års bevillningsutskott
härom anfört, har Kungl. Maj:t i sitt förslag upptagit
den av sistnämnda utskott förordade lydelsen.
Utskottet, som på denna punkt icke funnit anledning att intaga
annan ståndpunkt än den nu angivna, har således icke kunnat förorda
vare sig herr Lyckholms yrkande på sådan ändring av Kungl. Maj:ts
förslag, att jämväl kommunalnämndens avstyrkande skulle erfordras för
att ansökning icke skulle kunna bifallas, eller herr Kaijsers hemställan,
att 8 § 3 mom. måtte utgå.
9 §•
Enligt denna paragraf må pilsner efter rekvisition genom säljarens
försorg försändas till rekvirenterna, blott att den som forslar varan är
försedd med en på visst sätt beskaffad förteckning över köparna. Herr
Lyckholm, som ansett den från 1905 års försäljningsförordning hämtade
föreskriften om skyldighet att medföra sådan förteckning ur kontrollsynpunkt
obehövlig, har yrkat, att föreskriften måtte utgå.
En av nykterhetskommittén på sin tid genom förmedling av vederbörande
länsstyrelser åvägabragt utredning beträffande bristerna i, bland
annat, 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning (se nykterhetskommittén:
VI: 2, sid. 152 ff.) synes beträffande den ifrågavarande föreskriften
om medförande av förteckning vid försändning av Öl efter rekvi
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 13
sition giva tydligt vid handen, att den kontroll, som härmed åsyftats,
maste anses väsentligen förfelad. Med hänsyn härtill har utskottet icke
velat motsätta sig, att föreskriften uteslutes ur förevarande förslag.
I samband med den av utskottet sålunda förordade ändringen har
även hithörande ansvarsbestämmelse i 31 § utgått. I dess ställe har
ansetts böra träda en motsvarande straffbestämmelse, avsedd att träffa
de fall då den, som har i 9 § omnämnd rättighet, finnes utlämna vara
annorledes än på rekvisition. Sistnämnda bestämmelse har utskottet i
sitt förslag infört i 29 §.
13 §.
Herr Lycltliohns förslag om ändring av 4 mom. och herr Kaijsers
hemställan, att samma moment måtte utgå, stå i samband med motionärernas
ovan omnämnda yrkanden under 8 §.
Av vad utskottet där anfört följer, att utskottet även här måste
ställa sig avvisande till motionärernas förslag.
14 §.
I enlighet med vad utskottet ovan under 3 § anfört, skall här
såsom mom. c) ingå stadgandet om tillstånd till utskänkning å lägerplatser
m. m., och få i följd härav de följande momenten beteckning
med respektive d), e) och f).
I denna paragraf har herr Lyckholm föreslagit sådan ändring, att
föreskriften om de kommunala myndigheternas hörande skulle utgå.
I detta såväl som i förut berörda fall av försäljningsrättigheters
meddelande har bevillningsutskottet velat hävda kommunernas inflytande
på ifrågavarande ärendens behandling; någon ändring av vad Kungl.
Maj:t i denna del föreslagit kan utskottet följakligen icke förorda.
Det i Kungl. Maj:ts förslag under mom. e) — vilket handlar om
Konungens befallningshavandes befogenhet att bevilja ntskänkningsrätt
för visst tillfälle — intagna villkoret: »därest sådant finnes vara nödigt»
har tillkommit i överensstämmelse med ett av 1918 års bevillningsutskott
framställt ändringsförslag.
Herr Lyckholm föreslår här, att nämnda villkorsbestämmelse måtte
uteslutas.
Bevillningsutskottet förordar Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
15 §.
O
Herr Kaijsers utan motivering gjorda yrkande om viss ändring av
mom. 1 har utskottet ansett icke förtjäna avseende.
Det i herr Lyckholms motion framställda, av utskottet ovan vid
5 § omnämnda förslaget om införande i sistnämnda paragraf av ett nytt
tredje moment avser att tillförsäkra innehavare av rätt till detaljhandel
med pilsner rättighet att inköpa för rörelsen erforderligt behov av pilsner
från vem som helst, som äger försälja denna vara. 1 motiveringen härför
har motionären erinrat om ett uttalande av kommerskollegium i dess
utlåtande över de sakkunnigas förslag. Kollegium hade anfört, bland
annat, följande:
»Ehuru det icke borde förefinnas någon tvekan om att försäljningsbolagen
icke enligt grunderna för förordningen angående försäljning av rusdrycker kunna vid
överlåtelse av utskänkning av rusdrycker, vin eller öl intaga andra bestämmelser
än som röra ifrågavarande slag av drycker, hade det dock vid tillämpningen av
1905 års brännvinsförsäljningsförordning visat sig, att vissa försäljningsbolag i kontrakten
rörande överlåtelse av brännvinsutskänkningsrättighet stadgat skyldighet för
den person, på vilken rättigheten skulle överlåtas, att inköpa jämväl vin, Öl och
andra maltdrycker samt vatten och andra läskedrycker från försäljningsbolagen.
Detta förfarande hade möjliggjorts genom bristen i 1905 års förordning pa ett uttryckligt
förbud häremot, en brist, som jämväl förefunnes i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen.
»
Då det syntes kollegium uppenbart, att rättelse borde åstadkommas
i de påpekade missförhållandena, hemställde kollegium om införande
i författningen av en bestämmelse, varigenom uttryckligt angåves, att
innehavare av sådan utskänkningsrätt som här är i fråga skulle äga
att från vem som helst, som ägde försälja pilsner, inköpa den för rörelsen
erforderliga kvantiteten pilsner.
Åven bevillningsutskottet anser, att de försök i angiven riktning,
som lära hava någon gång förekommit, stå i bestämd strid mot det av
riksdagen för denna lagstiftning uppställda syftemålet. Med hänsyn
härtill har utskottet icke velat motsätta sig, att uttryckligt förbud mot
sådant förfarande införes i författningen. Stadgande^ härom synas böra
införas dels med avseende å sådan försäljningsrättighet, till vars utövande
tillstånd meddelas av Konungens befallningshavande, i denna
paragraf, dels ock i fråga om rättighet, som överlåtes av systembolag,
i 25 § av gällande rusdrycksförsäljningsförordning. Bestämmelser av
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
sådan innebörd har utskottet infört i det förslag, utskottet med detta
betänkande framlägger.
Enligt mom. 3 skall i vissa fall underrättelse om Konungens betallningshavandes
beslut i fråga om utövande av detaljhandel med pilsner
delgivas polismyndighet eller kommunalnämnd. Herr Lyckholm har
här, i anslutning till sitt ovan behandlade förslag till ändring i 3 §
4 mom., ifrågasatt, att i de i sistnämnda lagrum omnämnda fall underrättelse
om meddelat tillstånd skulle lämnas vederbörande befälhavare.
Utskottet, som, på sätt förut är omnämnt, i fråga om utskänkning
tillstyrker herr Lyckholms yrkande med avseende å 3 § 4 inom., har
emellertid, vid det förhållande att sådan utskänkningsrätt enligt utskottets
hemställan skulle kunna meddelas endast under förutsättning av
framställning från vederbörande befälhavare, ansett någon särskild föreskrift
av den innebörd, herr Lyckholm vid denna paragraf tänkt sig,
icke vara påkallad.
20 §.
Försäljningstiden föreslås här för såväl land som stad begränsad
till klockan tio eftermiddagen eller den tid, som i 1905 års förordning
gäller för stad. I samband med denna utsträckning av tiden, vad
landsbygden angår, har i 3 mom. såsom villkor för Konungens befallningshavandes
medgivande av senare tid än klockan tio förutsatts
framställning från den kommunala myndighetens sida, och har detta
föreslagits jämväl för stad.
Herr Lyckholm har här hemställt, att villkoret om gjord framställning
av stadsfullmäktige eller kommunalstämma måtte utgå.
Mot förslaget i denna form talar det alltmera konsekvent tillämpade
kravet på det kommunala intressets beaktande i hithörande angelägenheter.
Däremot har utskottet ansett sig kunna upptaga ett inom utskottet
framställt yrkande om sådan jämkning i den av Kungl. Maj:t
föreslagna bestämmelsen, att visserligen den kommunala korporationens
tillstyrkande skulle utgöra förutsättning för tidens utsträckning, men att
framställning härom skulle kunna göras hos Konungens befallningshavande
av vem helst som härav vore intresserad. En ändring av
paragrafens ordalydelse i anslutning härtill ingår i utskottets förslag.
Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit i denna fråga har
utskottet icke kunnat skänka beaktande åt herr Kaijsers förslag, att
tidsbegränsningen skulle gälla endast utminutering.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Enligt 4 mom. av denna paragraf skulle vad i paragrafen stadgats
icke avse, bland annat, utskänkningsrörelse som idkas enligt 14 § a)
eller b). Jämväl sådan utskänkning, till vilken Konungens befallningshavande
enligt 14 § f) i utskottets förslag må för bestämt tillfälle meddela
tillstånd, synes utskottet vara av den natur, att densamma bör
undantagas från den här ifrågavarande tidsbegränsningen.
22 §.
Med hänsyn därtill att jämlikt lagen om fattigvården den 14 juni
1918 skyldigheten att försörja sig själv inträder först med fyllda 16 år,
har utskottet ansett lämpligt, att den i förevarande paragraf ifrågasatta
åldersgränsen höjes ävenledes till 16 år.
23 §.
Den här intagna bestämmelsen om skydd för benämningen pilsner
utgår i enlighet med vad ovan i den allmänna motiveringen anförts.
Därmed bortfaller förutsättningen för herr Lyckholms ändringsyrkande
vid denna paragraf. Med anledning av uteslutningen ändras de närmast
följande paragrafernas nummer ävensom vissa paragraf hän visningar, varjämte
33 §, som innehåller straffbestämmelse för brott mot 23 §, utgår.
26 §.
har i utskottets förslag uppdelats i två paragrafer, 25 § och 26 §, varefter
paragrafnumreringen åter blir densamma som i Kungl. Maj:ts
förslag.
29 §.
Under erinran om vad ovan vid 9 § anförts vill utskottet här
endast framhålla, att den i 29 § stadgade strafflatituden är densamma
som den i 31 § av Kungl. Maj:ts förslag förekommande, i vars ställe
den av ritskottet i 29 § föreslagna nya bestämmelsen inträder.
31-38 §§.
I överensstämmelse med vad utskottet ovan vid 9 och 29 §§ anfört
upptager utskottet i sitt förslag icke de av Kungl. Maj:t under 31 §
föreslagna straffbestämmelserna; härutinnan överensstämmer sistnämnda
förslag med vad herr Lyckholm yrkat, Uteslutningen av 31 § ävensom
av 33 § föranleder annan paragrafnumrering i det följande, i samband
varmed vissa paragrafhänvisningar ändrats.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
17
Förslag: till vissa ändringar i gällande förordning angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker.
3 §•
Bestämmelser om den av utskottet i den allmänna motiveringen
omnämnda klassindelningen av samtliga maltdrycker föreslår utskottet
till införande såsom ett nytt mom. 1 i denna paragraf. Vid de nya
bestämmelsernas avfattning har utskottet så nära som möjligt anslutit
sig till de i denna paragraf i dess nuvarande lydelse givna definitionerna
på svagdricka och pilsnerdricka. Vid klassindelningen har emellertid
hänsyn måst tagas därtill, att i marknaden förekommit alkoholfria
maltdrycker, vilka haft högre extrakthalt än fi procent och till följd
därav icke kunnat ur tillverkningssynpunkt behandlas såsom svagdricka.
Sådana alkoholfria maltdrycker har utskottet ansett böra hänföras till
samma klass som svagdricka eller, enligt den av utskottet uppgjorda
indelningen, till första klassen, vilken följaktligen skulle komma att omfatta
dels maltdrycker, som ej innehålla mer än 2 y4 volymprocent alkohol
och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger
6 procent, dels ock alkoholfria maltdrycker, inbryggda med en
stamvört av högre extrakthalt. För andra klassens maltdrycker användes
liknande definition som i paragrafen nu är given åt pilsnerdricka och
tredje klassen angives såsom omfattande alla till första eller andra
klassen icke hänförliga maltdrycker.
Sedan klassindelningen blivit sålunda fastställd, begagnas densamma
givetvis vid de i 2 mom. intagna definitionerna å svagdricka och pilsnerdricka,
varvid svagdricka måste angivas vara varje maltdryck, som är
hänförlig till första klassen och som är inbryggd med eu stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstiger 6 procent, och beteckningen pilsnerdricka
kommer att sammanfalla med maltdrycker av andra klassen.
Därjämte har benämningen Öl införts såsom avseende samtliga maltdrycker,
hänförliga till tredje klassen.
23 §.
1 denna paragraf, som i sin nuvarande lydelse innehåller föreskrift
därom att kärl, som innehåller svagdricka eller pilsnerdricka, skall vara på
visst sätt stämplat, föreslår utskottet införande av motsvarande bestämmelser
lör samtliga klasser av maltdrycker. Enligt vad sålunda föi’eslås skall varje
kärl, som innehåller maltdryck, vara stämplat, bland annat med beteckningen
för den klass, drycken tillhör, varjämte drycker av första klassen skola,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 25 höft. (Nr 29.) 3
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
allteftersom de utgöra svagdricka eller alkoholfri maltdryck av högre
extrakthalt, vara betecknade med »skattefritt» eller »alkoholfritt».
Beträffande denna paragraf har herr Lyckholm, såvitt — med avseende
å det förslag utskottet framlägger — nu är i fråga, yrkat viss
omredigering av den gällande bestämmelsen om platsen för anbringande
av ordet skattefritt å etikett för svagdricka. Med anledning härav har
utskottet, sedan upplyst blivit att ifrågavarande bestämmelses nuvarande
ordalydelse vållat vissa tekniska svårigheter i tillämpningen, åt bestämmelsen,
vilken enligt utskottets förslag kommer att, som nyss nämnts,
avse samtliga olika klasser av maltdrycker, givit en något ändrad avfattning,
mot vilken ur synpunkten av bestämmelsens syfte ingen befogad
erinran torde kunna göras.
31 §.
De i denna paragraf av utskottet föreslagna ändringarna äro betingade
av de i 23 § förordade och torde icke erfordra någon särskild
motivering.
Det sistnämnda är förhållandet även med de i övergångsbestämmelsen
föreslagna ändringarna.
förslag till ändring i vissa delar av förordningen den It juni 1917
angående försäljning av rusdrycker.
1 §-
Under hänvisning till vad utskottet vid 3 § i tillverkningsförordningen
anfört vill utskottet beträffande den här föreslagna ändringen avdefinitionen
å Öl endast framhålla, att densamma är betingad endast av
det. sätt, på vilket tredje klassen definierats, och saknar var je saklig innebörd.
25 §.
Motiverna för det av utskottet här föreslagna tillägget till 2 mom.
äro anförda ovan vid behandlingen av 15 § i Kung!. Maj:ts förslag till
förordning angående försäljning av pilsner.
Förslag till ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning av
tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka.
1 §■
Den här föreslagna ändringen är betingad av klassindelningen och
torde icke tarva någon särskild motivering.
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Majds förevarande proposition icke kunnat oförändrad
bifallas, måtte i anledning av samma proposition, för
sin del antaga utskottets vid detta betänkande fogade
1) förslag till förordning angående försäljning av
pilsner-dricka;
2) förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 3, 7, 23, 26 och 31 §§ i förordningen den 7 augusti
1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
3)
förslag till förordning angående ändrad lydelse
av l och 25 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker; samt
4) förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 1, 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning av tillagade alkoholfria
drycker samt svagdricka.
B) att motionerna
I: 135 av herr Kaijser,
I: 138 av herr Lyckhohn samt
II: 319 av herr Kant
må anses besvarade genom vad utskottet ovan under
A) hemställt.
Stockholm den 8 april 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Reservationer:
av herrar Lyckholm, friherre I letning, Forssman, Neess och Westrup,
vilka anfört:
»Den lösning av nykterhetsfrågan, som kom till stånd vid''1917 års
riksdag innebar bland annat, att lättare alkoholhaltiga maltdrycker
(pilsnerdricka) skulle undantagas från de nya, mera restriktiva bestämmelserna
för Öl, och att stadganden angående försäljning av dessa dryckesgille
inrymmas i en särskild förordning, i huvudsak grundad på bestämmelserna
angående försäljning av Öl i 1905 års vin- och ölförsäljnin
gsför ord ning.
De ändringar vi därför anse påkallade i utskottets förslag äro
följande:
I 8 § 3 mom. har Kungl. Maj:t föreslagit, att avhämtningsrätt.
icke finge beviljas, om i stad stadsfullmäktige''och å landet kommunalstämma
avstyrkt ansökan. Denna skärpning i jämförelse med nu gällande
bestämmelse, att ansökan ej må bifallas, därest båda de kommunala
myndigheterna, som i ärendet hörts, avstyrkt densamma, saknar
stöd i de föreliggande omständigheterna. Bestämmelsen har också mött
bestämt motstånd från såväl kommerskollegium som nästan alla länsstyrelser,
som yttrat sig i ärendet. Vi dela tillfullo den av kommerskollegium
och länsstyrelserna omfattade meningen.
Enligt 13 § 4 mom. i förslaget får ansökan om tillstånd till utskänkning
av pilsnerdricka ej bifallas av Konungens befallningshavande,
om ansökan blivit avstyrkt i stad av stadsfullmäktige och å landet av
kommunalstämma. Detta innebär för både stad och land eu skärpning,
som är analog med den nyss vid 8 § 3 mom. omförmälda. Denna skärpning
finna vi icke behövlig, och yrka förty även i denna del bibehållande
av nu gällande bestämmelser.
Ändring i utskottets förslag förordas av oss jämväl i följande
punkt:
I 3 § 4 mom. anse vi de sakkunnigas förslag om rätt till försäljning
av pilsnerdricka inom läger, kasernområde eller annat uteslutande
för krigsmaktens behov upplåtet område böra upptagas.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts hava vi ansett, att
utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte besluta:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 21
att §§ 3, 8 och 13 i det av utskottet framlagda
förslaget till förordning angående försäljning av pilsnerdricka
skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
1. Tillstånd — — — — — utövande.
2. Sådant-----stadgas.
3. Tillstånd-----förfallit.
4. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande
för krigsmaktens behov upplåtet område må
ej försäljning, som avses i denna förordning, äga ruin,
med mindre Konungens befallningshavande, på framställning
av vederbörande befälhavare, därtill meddelat
tillstånd.
8 §•
1. Tillstånd — — — befallningshavande.
2. Ansökan---— tillämpning.
3. Har ansökning blivit å landet av både kommunalnämnd
och kommunalstämma avstyrkt, må densamma
ej bifallas.
13 §.
1. Tillstånd------oktober.
2. Vill — — — — — — rörelsen.
3. Över--—---tillämpning.
4. Har ansökning blivit avstyrkt, i Stockholm
av stadsfullmäktige och på annan ort av båda de kommunala
myndigheter, som i ärendet hörts, må densamma
ej bifallas.
5. Där------stadgas.»
av herr Ollon A, Ericsson,
som beträffande förordningen angående försäljning av pilsnerdricka
yrkat, dels att punkt 4 i 3 § skulle erhålla följande lydelse:
Ej må tillstånd meddelas till detaljhandel med pilsnerdricka inom
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
läger, kasernområde eller annat, uteslutande för krigsmaktens behov
upplåtet område;
och dels bifall till Kungl. Maj:ts förslag i 14 § endast med den
ändring, att däri förekommande ordet pilsner måtte utbytas mot ordet
pilsnerdricka;
och vilken i övrigt anfört följande:
»Beträffande förslaget till vissa ändringar i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker har jag hemställt
om ett tillägg till 23 § av innehåll, att en bestämd botten- eller huvudfärg
å etiketterna fastsloges för var och en av de tre olika klasserna,
t. ex. vit för första klassen, blå för andra klassen och röd för tredje
klassen. Med de mera framträdande yttre skiljaktigheterna befordrad*s
ordning och reda samt lättare kontroll. Därigenom förhindrades exempelvis
ett bryggeri att för en klass maltdrycker i färg å etiketter efterhärma
ett annat bryggeris etikett, som detta använder för en annan
klass o. s. v. Med den avfättning paragrafen nu fått är det troligt, att
det uppkommer en mycket brokig karta med etiketter, som till det
yttre så mycket som möjligt dölja skillnaden mellan de olika klasserna
av maltdrycker. Ett sådant tillstånd borde lagstiftaren så mycket som
möjligt förebygga.
Då i övrigt utskottsförslaget är frukten av eu sammanjämkning
mellan olika meningar, har jag avstått från att reservera mig i övriga
punkter, där jag haft en annan mening än utskottets majoritet.»
av herr K. A. Nilson, som anfört:
»Mot utskottets föreliggande betänkande, som jag beträffande klassindelning
av maltdrycker och därav följande benämning i övrigt biträtt,
har jag på tre punkter haft avvikande mening och anmäler härvid min
reservation med yrkande om bifall till vad Kungl. Maj: t i berörda hänseenden
(undantagande benämning) föreslagit:
l:o. Genom förändringarna i § 3 mom. 4 och § 14 mom. c har
utskottet tillstyrkt utskänkning av pilsnerdricka inom läger, kasernområde
och annat för krigsmaktens behov upplåtet område.
Sådan utskänkning är för närvarande förbjuden och har så varit
sedan år 1905, utan att, så vida känt är, ha medfört annat än goda
verkningar. Ett återgående till tidigare lösliga bestämmelser har synts
mig innebära avsevärda faror för de många unga män, som förut icke
brukat eller varit vana vid alkoholhaltiga drycker och för vilka pilsnerdrickat,
utlämnat i obegränsad mängd och kanske »spetsat» med större
eller mindre kvantiteter medförda eller bjudna spritdrycker, kan bli
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 23
ödesdigert nog och särskilt komma att fora ut på vanedrickandets
sluttande plan.
Dessutom har det synts mig gå stick i stäv mot den pågående
utvecklingen, att, sedan kommunal självbestämningsrätt genom denna
förordning i övrigt genomförts, sådan utskänkning skulle kunna beviljas
utan och mot vederbörande kommuns medgivande, blott och bart på
regementschefens framställning.
2:o. Förändringarna i §§ 9, 29 och 31 (propositionens numrering
innebära ett eftergivande av kravet att vid utkörning på landet av
pilsnerdricka s. k. forsedel skall medföras.
Då maltdrycker av klass II, varom här är fråga, tillverkas endast
av skattepliktiga bryggerier, komme väl som regel samme utkörare att
medföra såväl Öl, vara enligt rusdrycksförsäljningsförordningen skall
medföras »förteckning)), som ock pilsnerdricka, varför ingen sådan förteckning
skulle erfordras. Den »förväxling» en sådan anordning skulle
komma att ge anledning till torde i och för sig vara skäl nog att icke
biträda utskottets förslag. Men därtill kommer ock, förutom den fara
för landsbygdens alkoholisering, som ligger i denna obegränsade och
okontrollerade rätt till fritt kringförande av ifrågavarande maltdrycker,
att ansvaret för rörelsens lagenliga bedrivande, som genom bestämmelsen
om den s. k. forsedeln påvilar bryggeriägaren (resp. föreståndaren),
bortelimineras.
8:o. Utskottets formulering av maltdrycksförordningens § 15 och
rusdrycksförsäljningsförordningens § 25 avse att hindra spritförsäljningsbolagen
att vid överlåtande av rättigheter stipulera sådant villkor, att
alla maltdrycker skola av rättigheternaehavaren inköpas genom spritförsälj
nin gsbolaget.
Då rusdrycksförsäljningsförordningen redan nu föreskriver att Öl
skall inköpas genom bolaget, har det synts mig onödigt och olämpligt
att genom lagbestämmelse lägga hinder i vägen för ett avtal, som ur
ordningssynpunkt må i vissa fall kunna befinnas välbetänkt och dels
erbjuder större utsikter för samtliga maltdryckstillverkare, alltså även
svagdricksfabrikanter, att få utföra leveranser, vilket, med kännedom om
. de större bryggeriernas ställning till källarmästarna, eljest knappast
torde kunna tänkas.
Dessutom torde tvekan råda om huruvida en bestämmelse som
ifrågavarande, vilken avser en inskränkning i den fria avtalsrätten, icke
måste anses vara av civillags natur och under sådant förhållande icke
kan i eu förordning som denna intagas och framför allt icke, såsom
här skett, utan lagrådets hörande.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Jag liar alltså ansett, att utskottet bort beträffande:
§ 3 mom 4. tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, endast
med utbyte av benämningen pilsner mot pilsnerdricka.
§ 9 tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag med samma
utbyte av benämning;
§ 14 mom. c, d och e tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag;
§ 15 tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, med utbyte
av benämningen pilsner mot pilsnerdricka;
§ 29 tillstyrka Kungl. Maj:ts föi-slag med samma
utbyte av benämning;
§ 31 (propositionens numrering) tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag med samma utbyte av benämning; och
åt övriga §§ giva härav följande numrering.
Vidkommande rusdiycksförsäljningsförordningen har jag ansett,
att utskottet bort tillstyrka:
§ 25 i likhet med Kungl. Maj:ts förslag.»
av herrar Jonsson i Hökhult och Eliasson, vilka instämt i herr
K. A. Nilsons reservation;
av herr Bäckström, som i överensstämmelse med herr Kaijsers
motion, I: 135, ansett förbud mot saluhållande av pilsnerdricka, försatt
med sackarin, ej böra meddelas och fördenskull hemställt,
att 4 § i förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka måtte utgå och numren av följande paragrafer
med anledning därav ändras.
Bevillning sid skottets betänkande Nr 29.
25
Bilaga.
Kiingl. Maj:ts förslag*)
till
Förordning angående försäljning av
pilsner.
Utskottets förslag
till
Förordning angående försäljning av
pilsnerdrlcka.
I Iärigenom förordnas som följer:
1 Kap.
Allmänna bestämmelser.
Härigenom förordnas som följer:
I Kap.
Allmänna bestämmelser.
1 §• 1 §•
Med pilsner förstås i denna för- Med pilsnerdrieka förstås i denna
ordning varje maltdryck, som enligt förordning varje maltdryck, som enförordningen
angående tillverkning ligt förordningen angående tillverkoch
beskattning av maltdrycker är ning och beskattning av maltdrycker
att hänföra till pilsner. är att hänföra till andra klassen.
Utskottets förslag.
§•
Försäljning av pilsnerdrieka må ej bedrivas av annan än den, som
därtill erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd
är därtill berättigad.
Försäljning av pilsnerdrieka delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med
detaljhandel förstås all annan försäljning.
*) Kungl. Maj:ts förslag Återgives hör nedan icke i de delar, dör utskottets förslug antingen
därmed helt överensstämmer eller därifrån avviker endast genom att ordet pilsner utbytts mot
ordet pilsnerdrieka.
De delar av de bagge förslagen, som hava olika lydelse, äro såväl här som i de följande
författningsförslagen, utmärkta genom kursivering. Spärrad kursiv angiver, att kursiveringen
är avsedd att bibehållas i författningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 25 höft. (Nr 29.)
4
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Detaljhandel delas i utminutering (försäljning till avhämtning, till
försändning på rekvisition samt genom kringföring) och utskänkning
(försäljning till förtäring på stället).
Utskottets förslag.
3 §•
1. Tillstånd till detaljhandel med pilsnerdricka må ej meddelas
den, som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den,
som gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig
till rörelsens utövande.
2. Sådant tillstånd må dock ej meddelas ämbets- eller tjänsteman,
som till följd av sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående
tillverkning eller försäljning av maltdrycker eller däröver utöva tillsyn,
och ej heller den, som utövar tillverkning i skattefritt bryggeri; dock
att, där han tillika bedriver tillverkning i skattepliktigt bryggeri, skall
gälla vad här nedan om sådan tillverkare stadgas.
3. Tillstånd till utskänkning a v pilsnerdricka må ej meddelas den,
som inom kommun, där utskänkningen skall bedrivas, i öppen bod
idkar handel med annat än matvaror.
Om någon, som redan erhållit tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka,
inom den kommun, där utskänkningsrättigheten får utövas,
öppnar handel i öppen bod, anses det sålunda meddelade tillståndet till
utskänkning hava förfallit.
Kung!. Maj:ts förslag.
4. Ej må tillstånd meddelas till
detaljhandel med pilsner inom läger,
kasernområde eller annat, uteslutande
för krigsmaktens behov upplåtet
område.
Utskottets förslag.
4. Ej må tillstånd meddelas till
utminutering av pilsnerdricka inom
läger, kasernområde eller annat, uteslutande
för krigsmaktens behov
upplåtet område.
Utskottets förslag.
4§-
Pilsnerdricka, som är försatt med sackarin, får ej hållas til] salu.
5 §•
1, Byteshandel med pilsnerdricka vare ansedd lika med försäljning
av sådan vara.
2. Den, som annorlunda än vid måltid åt spisande gäster utborgar
pilsnerdricka att å stället förtäras, vare ej berättigad att därför
utsöka betalning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29-Utskottets förslag.
27
II Kap.
Förgälj»ingsrBttijrliet«r.
A. Rätt till partihandel.
6 §■
Katt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare
av pilsnerdricka samt den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till
försäljning till avhämtning av sådan vara.
B. U tminnteringsrättigheter.
7 §■
Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka
utövas av:
a) den, som i föreskriven ordning förvärvat behörighet att till
avsalu tillverka pilsnerdricka, å tillverkningsstället;
b) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker, vin ellei
Öl, å försäljningsstället; samt
c) den, som enligt 13 § är berättigad att utöva utskänkmng av
pilsnerdricka, å utskänkningsstället.
8 §•
1. Tillstånd att till avhämtning försälja pilsnerdricka meddelas av
Konungens befallningshavande.
2. Ansökan om sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos
Konungens befallningshavande samt skall innehålla uppgift å det ställe,
där försäljuingen skall äga ruin, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens
behörighet att idka rörelsen. Över gjord ansökan inhämte Konungens
befallningshavande yttranden, i stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma. Dessa yttranden
böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande av skälen
därför.
I Stockholm äger vad i detta mom. är sagt om inhämtande av
magistratens yttrande ej tillämpning.
3. Har ansökning blivit i stad av stadsfullmäktige eller å landet
av kommunalstämma avstyrkt, må densamma ej bifallas.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr ''29.
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
9§. 9 §.
Tillverkare av pilsner ävensom
den, som eljest äger att till avhämtning
försälja pilsner, vare berättigad
att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället,
på rekvisition försända sådan
vara till köpare; dock må vid sådan
försändning varan ej avlämnas annat
än inomhus till därstädes boende,
vid järnvägsstation eller å fartyg;
och skall den, som forslar densamma,
vara försedd med en av säljaren
eller hans befullmäktigade ombud
utfärdad och underskriven förteckning,
upptagande, särskilt för varje
köpare, dennes namn, det ställe där
och dagen när varan skall avlämnas
samt den försända myckenheten. Såsom
ombud, varom nyss är sagt, må
ej den, som forslar varan, användas.
Nämnda förteckning skall på anfordran
av krono- eller polisbetjänt,
ledamot av kommunalnämnden eller
av kommunalnämnden utsedd person
uppvisas.
Utskottets förslag.
10 §.
1. Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka må av den,
som tillverkat varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes
boende. Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda
område utan särskilt tillstånd och utom samma område, därest Konungens
befallningshavande på gjord ansökning och, där fråga är om annan stad
än Stockholm, efter magistratens hörande, därtill meddelar tillstånd.
2. Ej må någon på landet kringföra pilsnerdricka till försäljning.
11 §•
Konungens befallningshavande må på ansökning lämna den, som
i stadgad ordning förvärvat behörighet att till avsalu tillverka pilsner
-
Tillverkare av pilsnerdricka ävensom
deu, som eljest äger att till avhämtning
försälja pilsnerdricka, vare
berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället,
på rekvisition försända
sådan vara till köpare; dockmå
vid sådan försändning varan ej
avlämnas annat än inomhus till därstädes
boende, vid järnvägsstation
eller å fartyg.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2(J.
29
Utskottets förslag.
dricka, tillstånd att till avhämtning eller genom kriugföring försälja av
annan tillverkat pilsner dr leka, dock endast i den omfattning och under
de villkor, som, enligt vad ovan är stadgat, gälla för dylik försäljning
av pilsnerdricka av egen tillverkning.
<Utskänkningsrättiijheter.
12 §.
Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av:
a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller
öl, dock endast där sådan utskänkning bedrives;
b) gästgivare, dock endast till resande i samband med servering
av mat; samt
c) den, som i sitt hem emot betalning mottager gäster till bespisning
vid slutet bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka
avtal om bespisning träffats för en tid av minst eu vecka.
13 §.
1. Tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka meddelas av Konungens
befallningshavande. Sådant tillstånd må, där ej nedan annorlunda stadgas,
meddelas för ett eller flera, dock högst tre år; skolande försäljningsår
i detta fall räknas från den 1 oktober.
2. Vill någon erhålla sådan utskänkningsrättighet, som i 1 mom.
sägs, göre därom före den 15 mars det år, varunder utskänkningen
skall börja, hos Konungens befallningshavande skriftligen ansökan med
uppgift å det ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med bifogande
av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka rörelsen.
3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden,
i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd
och kommunalstämma. Dessa yttranden böra innehålla bestämt
till- eller avstyrkande med angivande av skälen därför; och skola stadsfullmäktige
eller kommunalstämma, därest ansökningen av dem tillstyrkes,
tillika avgiva yttrande, huruvida särskilda föreskrifter för utskänkningens
bedrivande anses nödiga.
I Stockholm äger vad i detta mom. är sagt om inhämtande av
magistratens yttrande ej tillämpning.
4. Har ansökning blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige eller
å landet av kommunalstämma, må densamma ej bifallas.
5. Där den, som innehar rätt till utskänkning enligt denna paragraf,
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29-
Utskottets förslag.
i behörig ordning ingivit ansökan om ny sådan rättighet för en kommande
försäljningsperiod men avlider, innan ansökningen prövats, äga hans
stärbhusdelägare inom en månad efter dödsfallet till Konungens befallningshavande
ingiva ansökan, att utskänkningsrörelsen i stället må av
dem genom särskilt antagen föreståndare utövas. Om handläggningen
av sistnämnda ansökan gälle i tillämpliga delar vad i 1—4 mom. stadgas.
14 §.
Konungens befallningshavande må på därom gjord ansökning
kunna meddela tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka:
a) inom område för station vid statens järnvägar ävensom vid
enskild, till persontrafik upplåten järnväg, så ock å statens järnvägars
eller enskild järnvägs tåg, dock endast där utskänkningen för trafikens
behov finnes erforderlig; skolande ansökning härom göras av järnvägens
styrelse, samt, där densamma avser utskänkning å järnvägståg,
handläggas av Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen
har sitt säte;
b) å passagerarfartyg, dock endast till förtäring ombord å fartyget
och, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast till besättningen
samt till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid;
skolande ansökning härom handläggas av Konungens befallningshavande
i det län, där fartygets rederi har sitt säte;
Kungl. Maj:ts förslag.
c) vid hälsobrunn, badort eller
annan kurort för kortare tid än ett
år, dock endast vid måltider till
spisande gäster;
d) där eljest utskänkningsrörelse
kan komma i fråga att under endast
någon del av året utövas; samt
e) för bestämt tillfälle, därest
sådant finnes vara nödigt.
Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation
ävensom till sådan utskänkning,
varom under cj här ovan
Utskottets förslag.
c) inom läger, kasernområde eller
annat uteslutande för krigsmaktens
behov upplåtet område, efter framställning
av vederbörande befälhavare:
d) vid hälsobrunn, badort eller
annan kurort för kortare tid än ett
år, dock endast vid måltider till
spisande gäster;
e) där eljest utskänkningsi-örelse
kan komma i fråga att under endast
någon del av året utövas; samt
f) för bestämt tillfälle, därest
sådant finnes vara nödigt.
Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation
ävensom till sådan utskänkning,
varom under d) här ovan
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Kungl. Maj:ts förslag.
förmäles, må icke meddelas, innan
tillfälle att i ärendet avgiva yttrande
lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet kommunalnämnd
och kommunalstämma; dock
att vad i detta mom. sagts om inhämtande
av yttrande från magistrat
icke äger tillämpning i Stockholm.
1). Gemensamma bestämmelser
för utminuterings- och uts
k ä n k n ing srättigheter.
15 §.
1. Konungens befallningshavande
äger att vid meddelande av
tillstånd till försäljning av pilsner
eller sedermera under rörelsens utövande
stadga de inskränkningar
därvid, som kunna anses erforderliga.
Tillstånd till annan försäljningav
pilsner än sådan, som avses i
13 § eller 14 § e), skall meddelas
att gälla tillsvidare och så länge
Konungens befallningshavande ej
finner skäl återkalla detsamma.
Över beslut, varigenom tillsvidare
meddelat tillstånd återkallas,
må klagan ej föras.
31
Utskottets förslag.
förmäles, må icke meddelas, innan
tillfälle att i ärendet avgiva yttrande
lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet kommunalnämnd
och kommunalstämma; dock
att vad i detta mom. sagts om inhämtande
av yttrande från magistrat
icke äger tillämpning i Stockholm.
1). Gemensamma bestämmelser
för utminuterings- och utskänkning
srättighet er.
15 §.
1. Konungens befallningshavande
tiger att vid meddelande av
tillstånd till försäljning av pilsnerdricka
eller sedermera under rörelsens
utövande stadga de inskränkningar
därvid, som kunna anses
erforderliga; dock må icke föreskrivas,
att pilsnerdricka skall inköpas från
viss säljare.
Tillstånd till annan försäljningav
pilsnerdricka än sådan, som avses
i 13 § eller 14 § f), skall meddelas
att gälla tillsvidare och så
länge Konungens befallningshavande
ej finner skäl återkalla detsamma.
över beslut, varigenom tillsvidare
meddelat tillstånd återkallas,
må klagan ej föras.
Utskottets förslag.
2. Då försäljningsrättighet beviljas, skall tillståndsbevis utfärdas
med angivande däri av det lagrum, varå tillståndet grundar sig, samt
varest och för vilken tid rättigheten må begagnas; skolande däri jämväl
utsättas de inskränkningar i rörelsens utövande, som vid tillståndets
meddelande föreskrivits.
32
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Utskottets förslag.
3. Över de av Konungens befallningshavande meddelade tillståndsbevis
rörande detaljhandel med pilsnerdricka skall hos Konungens befallningshavande
föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för
bevisets utfärdande, ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens
namn ävensom annat beslut, som angående samma rörelse må
hava meddelats.
Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt
bestämmelserna i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å
utövande av detaljhandel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om
tillstånd till utskänkning å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas
vederbörande polismyndighet, samt å landet jämväl kommunalnämnden.
16 §.
1. Avlider den, som erhållit tillstånd till försäljning av pilsnerdricka,
må rörelsen för stärbhusdelägarnas räkning utövas, därest tillståndet
avser bestämd tid, intill utgången av samma tid och, därest tillståndet
gäller tillsvidare, till dess tre månader förflutit efter dödsfallet.
Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar detaljhandel
med pilsnerdricka, i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas,
dock icke längre än till dess ti‘e månader förflutit, efter det
förhör enligt 25 § konkurslagen hållits.
2. I fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbhuset eller konkursboet,
om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet
eller efter det förhör i konkursen hållits, därom göra anmälan hos
Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person,
som antagits till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan
inom föreskriven tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke
vara därtill lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag,
tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan
meddelades.
Ill Kap.
Ordningsföreskrifter.
17 §■
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.
Bevillnmgsidskottels betänkande Nr 29.
33
Utskottets förslag.
2. Do ruin, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
ock luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.
18 §.
Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej utövas
annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens
bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles, i stad av stadsfiskal
och på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, en av
nykterhetsnämnden i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden.
Besiktningsmännen skola, därest försäljningsställe godkännes,
om besiktningen utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den
besiktigade lägenheten.
Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning oj börjas.
Vad i denna paragraf är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet
meddelas att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.
Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavaren med belopp,
som bestämmes av Konungens befallningshavande.
19 §.
Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,
som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall; skolande
dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter,
som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.
20 §.
1. Detaljhandel med pilsner dricka må icke fortfara längre än till
klockan tio eftermiddagen.
2. Å sön- och helgdagar må utminutering av pilsnerdricka å
landet icke äga rum samt i stad bedrivas allenast till klockan tio förmiddagen.
Vad nu är stadgat gäller icke försändning till restauratör å
fartyg eller järnvägståg.
Under högmässogudstjänst vare all iskänkning av pilsnerdricka
förbjuden.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 25 käft. (Nr 29.) 5
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kungl. Majds förslag.
3. Där omständigheterna anses
föranleda behov av att tiden för
försäljnings avslutande bestämmes
senare än till klockan tio eftermiddagen,
äger Konungens befallningshavande
efter framställning, i stad
av stadsf ullmäktige och på landet av
kommunalstämma, därom förordna.
Nödvändiggöra särskilda förhållanden
inskränkningar med avseende
å försäljningstiden, må Konungens
befallningshavande jämväl därom
meddela förordnande.
4. Vad i denna § är stadgat
avser icke utskänkning, varom förmärs
i 12 § b) eller c), ej heller
utskänkningsrörelse, som idkas enligt
14 § a) eller b).
Utskottets förslag.
3. Där omständigheterna anses
föranleda behov av att tiden för
försäljnings avslutande bestämmes
senare än till klockan tio eftermiddagen,
äger Konungens befallningshavare
efter särskild framställning
därom förordna. Över sådan framställning
inhämte Konungens befallningshavande
utlåtande, i stad av
stadsfullmäktige och på landet av
kommunalstämma, och må framställningen,
om den därvid avstyrkes, icke
bifallas.
Nödvändiggöra särskilda förhållanden
inskränkningar med avseende
å försäljningstiden, må Konungens
befallningshavande jämväl därom
meddela förordnande.
4. Vad i denna paragraf är stadgat
avser icke utskänkning, varom
förmäles i 12 § b) eller c), ej heller
utskänkningsrörelse, som idkas enligt
14 § a), b) eller f).
Utskottets förslag.
21 §•
1. Vid tider, då detaljhandel med pilsnerdricka ej är tillåten, vare
allt utlämnande av sådan dryck från försäljnings- eller tillverkningsställe
förbjudet.
2. Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta
pilsnerdricka å utskänkningsställe förtäras.
Kungl. Majds förslag.
22 §.
1. Pilsner må icke å försäljningsställe
utlämnas till den, som
är rusig, ej heller till den, som ej
fyllt femton år.
Utskottets förslag.
22 §.
1. Pilsnerdricka må icke å försäljningsställe
utlämnas till den,
som är rusig, ej heller till den, som
ej fyllt sexton år.
B ev illning s utskottets betänkande Nr 29.
35
Utskottets förslag.
2. Överlastad person far ej utdrivas från utskänkningsställe, där
lian fortärt pilsnerdricka, eller lämnas utan vård.
3. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.
4. A utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas
utan samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta
rusdrycker eller ersättningsmedel för sådana förtäras.
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
23 §.
Maltdryck, som icke enligt förordningen
angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker är att
anse såsom pilsner, må ej vid försäljning
utlämnas i kärl, som å etikett,
kork eller propp eller genom stämpling
eller annorledes försetts med
beteckningen pilsner.
24 §.
A utskänkningsställe skola ett
exemplar av denna förordning och
bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis,
som enligt 15 § 2 mom. för
rörelsens innehavare utfärdats, vara
anslagna.
*5 §.
I öppen salubod för handel med
andra varor än pilsner ävensom i
de för rörelsen använda lägenheter,
vid torghandel och auktioner samt
eljest vid yrkesmässig handel med
andra varor än pilsner vare utdelning
av sådan dryck även utan betalning
förbjuden.
23 §.
Å utskänkningsställe skola ett
exemplar av denna förordning och
bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis,
som enligt 15 § 2 mom. för
rörelsens innehavare utfärdats, vara
anslagna.
24 §.
I öppen salubod för handel med
andra varor än pilsnerdricka ävensom
i de för rörelsen använda lägenheter,
vid torghandel och auktioner
samt eljest vid yrkesmässig handel
med andra varor än pilsnerdricka
vare utdelning av sådan dryck även
utan betalning förbjuden.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
30
Kungl. Majds förslag.
26 §.
1. Vid ting, uppbördsstämma,
inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,
marknad, torgdag, auktion,
arbetsinställelse, eller där trupp
är för flera dagar sammandragen,
så ock vid annan till större folksamling
ledande förrättning, ävensom
då eljest skäligen kan befaras,
att öppethållande av försäljningsställe
kan föranleda oordningar, eller
då försäljning visar sig föranleda
sådana, må Konungens befallningshavande
ävensom i stad polismyndighet
samt å landet kronobetjänt
och kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda bedrivandet av eljest
tillåten detaljhandel med pilsner eller
för sådant tillfälle föreskriva de inskränkningar
i samma handel, som
kunna finnas nödiga.
2. Finnes vid krig eller omedelbar
krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning'' är
rådande nödigt att meddela förbud
mot bedrivande av detaljhandel med
pilsner eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äger Konungen
därom förordna. 1 fall, varom nu
är sagt, må ock sådant förordnande,
även om det ej kan anses erforderligt
för ordningens upprätthållande,
meddelas av Konungens befallningshavande,
där Konungen det medgivit.
Utskottets förslag.
25 §.
Vid ting, uppbördsstämma,
inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte,
marknad, torgdag, auktion,
arbetsinställelse eller där trupp
är för flera dagar sammandragen,
så ock vid annan till större folksamling
ledande förrättning, ävensom
då eljest skäligen kan befaras,
att öppethållande av försäljningsställe
kan föranleda oordningar, eller
då försäljning visar sig föranleda
sådana, må Konungens befallningshavande
ävensom i stad polismyndighet
samt å landet kronobetjänt
och kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda bedrivandet av eljest
tillåten detaljhandel med pilsnerdricka
eller för sådant tillfälle föreskriva
de inskränkningar i samma
handel, som kunna finnas nödiga.
■2S §■
Finnes vid krig eller omedelbar
krigsfara eller då arbetslöshet eller
nöd i större omfattning är rådande
nödigt att meddela förbud mot bedrivande
av detaljhandel med pilsnerdricka
eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äger Konungen
därom förordna. I fall, varom
nu är sagt, må ock sådant förordnande,
även om det ej kan anses
erforderligt för ordningens upprätthållande,
meddelas av Konungens
befallningshavande, där Konungen
det medgivit.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 37
Utskottets förslag.
27 §.
1. Därest å ställe, där idkande av iskänkning- medgivits enligt
lo §, oordningar visa sig eller osedlighet bedrives och till följd därav
rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma,
iiger Konungens befallningshavande att återkalla utskänkningsrätten.
2. Därest av detaljhandel, vartill tillstånd enligt denna förordningerhållits,
oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik
handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar, oaktat skedd erinran
från polismyndighet i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å
landet, må i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda
försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet,
men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast
inom åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande,
som, därest tillståndet ej finnes böra återkallas, har att för viss tid
fastställa förbudet eller ock upphäva detsamma.
I Stockholm tillkommer det i fall, som i detta mom. sägs, överståthållarämbetet
att meddela förbud, varom där förmäles.
3. Om sådan försäljning a \ pilsner dricka, varom förmäles i 12 § b)
och c), befinnes ske i större omfattning eller på annat sätt, än i nämnda
lagrum avses, må Konungens befallningshavande ävensom i annan stad
än Stockholm magistrat samt på landet kommunalnämnd förbjuda fortsättande
av rörelsens bedrivande. I fråga om verkställighet och underställning
av sådant beslut, som meddelats av magistrat eller kommunalnämnd,
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 2 mom.
finnes stadgat.
4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av
''pilsnerdricka, som av tillverkare utövas, äger Konungens befallningshavande
stadga de inskränkningar vid försäljningsrörelsens bedrivande, som kunna
finnas erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.
IV Kap.
Ansvarsbestämmelser m. in.
28 §.
1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning,
avyttrar pilsner dricka, straffes för olovlig försäljning med böter
från och med femton till och med etthundra kronor.
38
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Utskottets förslag.
2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning
av piisnerdricka eller bedriver någon olovlig försäljning i större
omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från och med trettio
till och med ettusen kronor eller med fängelse i högst sex månader.
3. I fall, som i denna paragraf avses, vare de å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintliga förråd av piisnerdricka
tillika med kärl och emballage, vari de förvaras, underkastade beslag
och förbrutna.
4. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning,
om någon, som ej äger rätt till försäljning av piisnerdricka, genom
byteshandel avhänder sig sådan vara.
Kungl. Maj:ts förslag.
29 §.
Beträdes den, som handhar utminutering
av pilsner, med olovlig
iskänkning, eller den, som handhar
iskänkning, med olovlig utminutering,
eller idkar någon detaljhandel
med pilsner, å annat ställe, än därtill
uppgivet eller medgivet är,
eller fortsätter någon, oaktat
återkallelse av meddelat tillstånd till
försäljning eller förbud däremot delgivits
honom, med försäljningen,
straffes som i 28 § 1 och 2 mom.
sägs.
Utskottets förslag.
29 §.
Beträdes den, som handhar utminutering
av piisnerdricka, med
olovlig utskänkning, eller den, som
handhar utskänkning, med olovlig
utminutering,
eller idkar någon detaljhandel
med piisnerdricka å annat ställe, än
därtill uppgivet eller medgivet är,
eller finnes någon, som är enligt
9 § berättigad att på rekvisition försända
piisnerdricka till köpare, forsla
och utlämna sådan vara utan att
densamma rekvirerats,
eller fortsätter någon, oaktat
återkallelse av meddelat tillstånd till
försäljning eller förbud däremot delgivits
honom, med försäljningen,
straffes som i 28 § 1 och 2 mom.
sägs.
39
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Utskottets förslag.
30 §.
1. Därest pilsner dricka, köpt hos den, som idkar handel med sådan
dryck utan att vara berättigad att avyttra densamma till förtäring på
stället, fortares i närheten av försäljningsstället å område, däröver säljaren
äger förfoga, skall han, om det sker med hans vetskap, straffas
såsom för olovlig försäljning av sådana drycker efter ty i 28 § 1 och
2 mom. är sagt.
Lag samma vare, om sådan
lämnas till förtäring på stället.
Kungl. Maj:ts föi''slag.
2. Förbryter sig någon emot
25 §, straffes såsom för olovlig försäljning
i 28 § är stadgat.
31 §.
Finnes någon å landet eller i
stad utom det planlagda området
forsla och utlämna pilsner utan att
medföra förteckning, som i 9 § omförmäles,
varde, ändå att han själv
eller den, för vars räkning forslingen
sker, äger att till försändning försälja
pilsner, straffad såsom för
olovlig försäljning därav efter ty i
28 § 1 och 2 mom. sägs, med
mindre han förmår visa, att det forslade
var av köpare förut beställt.
Förmår han det, varde för underlåtenheten
att medföra förteckning
straffad med böter från och med fem
till och femtio kronor.
Vad nu är stadgat äger ej tilllämpning
i avseende å den, som i
stad utom det planlagda området
forslar och utlämnar pilsner för tillverkare,
som erhållit tillstånd att där
genom kringföring försälja pilsner.
dryck utan betalning i boden utUtskottets
förslag.
2. Förbryter sig någon emot
24 §, straffes såsom för olovlig försäljning
i 28 § är stadgat.
40
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29-
Kmigl. Maj:ts förslag.
Vägrar den, som är skyldig att
medföra förteckning, varom sägs i 9
§, att på anfordran av krono- eller
polisbetjänt, ledamot av kommunalnämnden
eller av kommunalnämnden
utsedd person uppvisa förteckningen,
straffes såsom i 28 § 1 och 2 inom.
sägs.
32 §.
Har deri, som gjort sig förfallen
till ansvar efter 28, 29, 30 eller
SI §§, förut undergått bestraffning
för förseelse, varom sägs i någon
av dessa §§, varde den sist begångna
förseelsen såsom upprepad
förseelse ansedd, ändå att densamma
icke är av samma art som den eller
de förut begångna.
33 §.
Förbryter sig någon mot stadgandet
i 23 §, straffes med böter
från och med trettio till och med
ettusen kronor.
34 §.
Bryter den, som handhar tillåten
försäljning av pilsner, i andra fall
än förut i detta kapitel sägs mot
vad i denna förordning är stadgat
eller mot de föreskrifter, som vederbörande
myndighet i enlighet med
denna förordning kan hava meddelat,
straffes med böter från och
med fem till och med tvåhundra
kronor.
Utskottets förslag.
31 §.
Har den, som gjort sig förfallen
till ansvar efter 28, 29 eller 30 §,
förut undergått bestraffning för förseelse,
varom sägs i någon av dessa
paragrafer, varde den sist begångna
förseelsen såsom upprepad förseelse
ansedd, ändå att densamma icke klav
samma art som den eller de
förut begångna.
32 §.
Bryter den, som handhar tillåten
försäljning av pilsner dricka, i andra
fall än förut i detta kapitel sägs
mot vad i denna förordning är stadgat
eller mot de föreskrifter, som
vederbörande myndighet i enlighet
med denna förordning kan hava
meddelat, straffes med böter från
och med fem till och med tvåhundra
kronor.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
41
Kung!-. Maj:ts förslag.
35 §.
Dömes den, som iiger rätt till
utskänkning av pilsner, till ansvar
för olovlig försäljning av spritdrycker,
skall han tillika förklaras
förlustig sin rätt till försäljning av
pilsner.
3<J §.
Den, som under tid, då lian är
ställd under tilltal för förseelse mot
denna förordning, fortsätter samma
förseelse, skall, när han därtill varder
lagligen förvunnen, för varje gång
stämning därför utfärdats och delgivits,
dömas till de böter eller det
fängelsestraff, som äro stadgade för
sådan förseelse; dock må sammanlagda
fängelsestraffet icke överstiga
ett år.
. 37 §.
Om husbondes ansvarighet för
förseelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person,
om böters förvandling och fördelning,
om rätt att anställa åtal och
verkställa beslag, om övervakande
i övrigt av förordningens efterlevnad,
om domstol, där överträdelser av
densamma skola åtalas, samt om
rättegångsförfaran det i sådana mål
skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i gällande förordning
angående försäljning av rusdrycker
stadgas.
Bihang till riksdagens protokoll 1919.
Utskottets förslag.
33 §.
Dömes den, som äger rätt till
utskänkning av pilsner dricka, till
ansvar för olovlig försäljning av
spritdrycker, skall han tillika förklaras
förlustig sin rätt till försäljning
av pilsner dricka.
34 §.
Den, som under tid, då han bistånd
under tilltal för förseelse mot
denna förordning, fortsätter samma
förseelse, skall, när han därtill varder
lagligen förvunnen, för varje gång
stämning därför utfärdats och delgivits,
dömas till de böter eller det
fängelsestraff, som äro stadgade för
sådan förseelse; dock må sammanlagda
fängelsestraffet icke överstiga
ett år.
35 §.
Om husbondes ansvarighet för
förseelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person,
om böters förvandling och fördelning,
om rätt att anställa åtal och
verkställa beslag, om övervakande
i övrigt av förordningens efterlevnad,
om domstol, där överträdelser av
densamma skola åtalas, samt om
rättegångsförfarandet i sådana mål
skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i gällande förordning
angående försäljning av rusdrycker
stadgas.
7 samt. 25 käft. (Nr 29.) G
42
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kungl. Maj:ts förslag.
38 §.
Vad enligt denna förordning tillhör
stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige
ej finnas, allmän rådstuga; och
skall vad som tillhör kommunalstämmas
handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.
Vad i denna förordning är stadgat
i avseende å magistrat vare i
stad, där magistrat ej finnes, gällande
om den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse; och skall vad
enligt denna förordning tillhör magistrats
handläggning tillkomma poliskammare
i stad, där sådan finnes.
Utskottets förslag.
86 §.
Vad enligt denna förordning tillhör
stadsfullmäktiges handläggningtillkommer
i stad, där stadsfullmäktige
ej finnas, allmän rådstuga; och
skall vad som tillhör kommunalstämmas
handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,
där sådana finnas.
Vad i denna förordning är stadgat
i avseende å magistrat vare i
stad, där magistrat ej finnes, gällande
om den för sådan stad särskilt
tillsatta styrelse; och skall vad
enligt denna förordning tillhör magistrats
handläggning tillkomma poliskammare
i stad, där sådan finnes.
Utskottets förslag.
Denna förordning, varigenom förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning av vin och Öl upphäves jämväl i vad den avser försäljning
av pilsnerdricka, träder i kraft den 1 januari 1920, från vilken
dag försäljning av pilsnerdricka må utövas endast av den, som enligt
denna förordning därtill äger rättighet.
Härvid skall dock iakttagas:
att åtgärder, som före sistnämnda dag erfordras i avseende å ordnandet
av försäljningen av pilsnerdricka enligt denna förordning, skola
vidtagas i enlighet med bestämmelserna i densamma;
att utskänkningsr ät tigheter enligt 13 §, varom ansökningar ingivas
under år 1919, ej må beviljas för längre tid än till den 1 oktober
1920; samt
att ansökningar om dylik utskänkningsrätt skola ingivas före utgången
av augusti månad 1919.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
43
Kungl. Maj:ts förslag*)
till
Förordning angående ändrad lydelse
av 3, 7, 23 och 2(5 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning
av maltdrycker.
Utskottets förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse
av 3, 7, 23, 2(5 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående
tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 3, 7,
23 och 26 §§ i förordningen den 7
augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker skola,
3, 23 och 26 §§ i nedan angivna
delar, erhålla följande ändrade lydelse
:
Härigenom förordnas, att 3, 7,
23, 26 och 31 §§ i förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker
skola, 26 § i nedan angivna
delar, erhålla följande ändrade
lydelse:
3 §•
1. Maltdryckerna indelas i nedan
angivna klasser, nämligen:
första klassen, omfattande maltdrycker
som ej innehålla mer än två
och en fjärdedels volymprocent alkohol
och äro inbryggda med en stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstiger sex
procent, ävensom alkoholfria maltdrycker,
som äro inbryggda med en
stamvört av högre extrakthalt;
andra klassen, omfattande maltdrycker
som icke äro hänförliga till
första klassen och vilka ej innehålla
mer än tre och sex tiondels volymprocent
alkohol och äro inbryggda
*) Vid återgivandet av Kungl. Maj:ts förslag beträffande denna och följande författningar
har detsamma för överskådlighetens skull fullstiindigats med sådana delar av nu gällande bestämmelser
— i författningstexten inneslutna inom klammer [ ] — där utskottet föreslår ändring,
men vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag icke skulle ändras och med anledning härav i sistnämnda
förslag, sådant det av Kungl. Mnj:t uppställts, antingen transumerats eller alls icke intagits.
44 Bevillningsutskottets
Kimgl. Maj:ts förslag.
3 §■
1. I denna förordning* förstås med
svagdricka [varje maltdryck,
som ej innehåller mer än två och en
fjärdedels volymprocent alkohol och
är inbryggd med en stamvört, vilkens
exlrahtha.lt
pilsner varje maltdryck, som ej
är hänförlig till svagdricka och som ej
innehåller mer än tre och sex tiondels
volymprocent alkohol och är inbryggd
med en stamvört, vilkens extraktion
icke överstiger nio och fem tiondels
procent;
skattefritt bryggeri [varje
bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
endast svagdricka må] tillverkas
;
skattepliktigt .bryggeri [varje
annat bryggeri, där, på grund av
tillståndsbevis, maltdrycker må] tillverkas;
samt
tillverkare [den person, vilken
såsom ägare, innehavare, verkställande
direktör, disponent eller i
annan egenskap har högsta inseendet
över bryggeriets] skötsel.
2. Tillverkningsår [räknas från
och med den 1 oktober till och med
den 30] september.
? §■
Om uppvägt malt eller därav
beredd produkt, innan den lämnat
betänkande Nr 29.
Utskottets förslag.
med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger nio och fem tiondels
procent: samt
tredje klassen, omfattande alla
till första eller andra klassen icke
hänförliga maltdrycker.
2.1 denna förordning förstås med
s v a g dr i c k a varj e maltdryck, som
är hänförlig till första klassen och
som är inbryggd med en stamvört,
vilkens extrakthalt icke överstiger sex
procent;
pilsner dricka varje maltdryck,
som är hänförlig till andra klassen;
ö l varje maltdryck, som är hänförlig
till tredje klassen;
skattefritt bryggeri varje bryggeri,
där, på grund av tillståndsbevis,
endast svagdricka må tillverkas
;
skattepliktigt bryggeri varje
annat bryggeri, där, på grund av
tillståndsbevis, maltdrycker må tillverkas;
samt
tillverkare den person, vilken såsom
ägare, innehavare, verkställande
direktör, disponent eller i annan
egenskap har högsta inseendet över
bryggeriets skötsel.
3. Tillverkningsår räknas från
och med den 1 oktober till och med
den 30 september.
7 §•
Om uppvägt malt eller därav
beredd produkt, innan den lämnat
45
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kungl. Maj:ts förslag.
lagerfaten, så väsentligen skadats,
att maltet eller produkten ej kan
för avsett ändamål användas, må
eftergift av skatten äga rum. Sådan
eftergift må ock ske för av skattepliktigt
bryggeri innehavd maltdryck,
som med anledning av jämlikt
26 § 2 mom. i förordningen angående
försäljning av pilsner meddelat
försäljningsförbud så skadats,
att drycken ej kan för avsett ändamål
användas. Till Kungl. Maj:t
ställd ansökan om eftergift av skatten
i ovan angivna fall skall, åtföljd
av handlingar, innefattande erforderlig
utredning rörande förhållandet,
ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som, efter överkontrollörens
hörande, till Kungl.
Maj:t insänder handlingarna i ärendet
jämte eget yttrande.
23 §.
Från skattepliktigt [bryggeri må
svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn som
ordet »skattefritt». I stället för bryggeriets
namn må dock användas en
av vederbörande överkontrollör godkänd,
såsom ursprungsbeteckning
lämplig förkortning därav eller ock
bryggeriets inregistrerade] varumärke.
Utskottets förslag.
lagerfaten, så väsentligen skadats,
att maltet eller produkten ej kan
för avsett ändamål användas, må
eftergift av skatten äga rum. Sådan
eftergift må ock ske för av skattepliktigt
bryggeri innehavd maltdryck,
som med anledning av jämlikt
26 § i förordningen angående
försäljning av pilsnerdricka meddelat
försäljningsförbud så skadats,
att drycken ej kan för avsett ändamål
användas. Till Kungl. Maj:t
ställd ansökan om eftergift av skatten
i ovan angivna fall skall, åtföljd
av handlingar, innefattande erforderlig
utredning rörande förhållandet,
ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som, efter överkontrollörens
hörande, till Kungl.
Maj:t insänder handlingarna i ärendet
jämte eget yttrande.
23 §.
Från skattepliktigt bryggeri må
maltdryck, därest den ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade
med såväl bryggeriets namn
som, om kärlet innehåller svagdricka,
beteckningen »Klass I (skattefritt)'')''),
om kärlet innehåller annan
till första klassen hän förlig maltdryck,
beteckningen »Klass I (alkoholfria))),
om kärlet innehåller pilsnerdricka,
beteckningen y>Klass IL) och,
om det innehåller Öl, beteckningen
))Klass III)). I stället för bryggeriets
namn må dock användas
en av vederbörande överkontrollör
46
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kungl. Maj:ts förslag.
Beträffande [buteljer må denna
stämpling ske å korken eller] proppen.
När kärl, [som innehåller svagdricka,
är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »skattefritt» vara
anbragt överst å en rad för sig och
vara tydligt] framträdande.
På sålunda [stämplade kärl må
inga andra maltdrycker] utlämnas.
Vad i denna paragraf stadgas
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om pilsner.
Dock må för överjäst mörk maltdryck
medporterkaraktör och inbryggd
i likhet med porter benämningen pilsner
kunna utelämnas och annan lämplig
benämning i dess ställe å kork, propp
eller etikett användas.
Utskottets förslag.
godkänd, såsom ursprungsbeteckning
lämplig förkortning därav eller
ock bryggeriets inregistrerade varumärke.
Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.
När kärl, som innehåller maltdryck,
är försett med etikett, skall
klassbeteckningen vara tydligt framträdande
och anbragt före den övriga
texten.
Utskottets förslag.
26 §.
1.--------------r-----
2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för
tillverkning i bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig
tillverkning av maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit till
-
stånd till försäljning av vin, Öl eller
Kungl. Maj:ts förslag.
[31 §•
Från skattefritt bryggeri må
svagdricka, därest det ej av köpare
avhämtas i öppna kärl, endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade
pilsner dricka.
Utskottets förslag.
31 §.
Från skattefritt bryggeri må svagdricka,
därest det ej av köpare avhämtas
i öppna kärl, endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade med så
-
47
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kungl. Maj:ts förslag.
med såväl bryggeriets namn som
ordet »skattefritt». I stället för
bryggeriets namn må dock användas
eu av vederbörande överkontrollör
godkänd, såsom ursprungsbeteckning
lämplig förkortning därav eller
ock bryggeri! s inregistrerade varumärke.
Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.
När kärl, som innehåller svagdricka,
är försett med etikett, skall
på etiketten ordet »skattefritt» vara
anbragt överst å en rad för sig och
vara tydligt framträdande.]
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1920; dock att tillsvidare
till dag, som av Konungen
bestämmes, den i 23 § meddelade
föreskrift om, att kork eller propp
till butelj, innehållande pilsner, skall
vara stämplad med bryggeriets namn
eller viss däremot svarande beteckning
samt ordet »pilsner», icke skall
äga tillämpning, därest å butel|en
anbringas etikett av beskaffenhet,
som i berörda paragraf stadga.
Utskottets förslag.
väl bryggeriets namn som beteckningen
»Klass I (skattefritt)». I
stället för bryggeriets namn må
dock användas en av vederbörande
överkontrollör godkänd, såsom ursprungsbeteckning
lämplig förkortning
därav eller ock bryggeriets
inregistrerade varumärke.
Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.
När kärl, som innehåller svagdricka,
är försett med etikett, skall
på etiketten beteckningen »Klass I
(skattefritt)» vara tydligt framträdande
och anbragt före den övriga
texten.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1920; dock att tillsvidare
till dag, som av Konungen
bestämmes, de i 23 och 31 §§ meddelade
föreskrifter om, att kork eller
propp till butelj, innehållande maltdryck,
skall vara stämplad med bryggeriets
namn eller viss däremot svarande
beteckning samt maltdryckens
klass, icke skola äga tillämpning,
därest å buteljen anbringas etikett
av beskaffenhet, som i berörda paragrafer
stadgas.
48
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kungl. Majrts förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse
av 1 § i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av
rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 1 § i
förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker
skall hava följande ändrade lydelse:
1 §:
I denna förordning förstås
med spritdrycker: — — —
alkohol;
med vin:---alkohol; och
med Öl: alla maltdrycker, som
innehålla alkohol, med undantog av
sådana, som enligt förordningen
angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker äro att hänföra
till svagdricka eller pilsner.
Spritdrycker---rusdrycker.
[25 §.
1.--------
2. Bolag — — utskänkning.
Överlåter--framställningen.
Med överlåtelse av utskänkningsrättighet
följer skyldighet för den,
till vilken sådan rättighet blivit överlåten,
att hos bolaget inköpa alla
Utskottets förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse
av 1 och 25 §§ i förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 1 och
25 §§ i förordningen den 14 juni
1917 angånde försäljning av rusdrycker
skola i nedan angivna delar
hava följande ändrade lydelse:
1 §•
I denna förordning förstås
med spritdrycker: — — —
alkohol;
med vin:---alkohol; och
med Öl: alla maltdrycker, som
enligt förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker
äro att hänföra till tredje
klassen.
Spritdrycker---rusdrycker.
25 §.
1. —-------
2. Bolag — — utskänkning.
överlåter--framställningen.
Med överlåtelse avutskänkningsrättighet
följer skyldighet för den,
till vilken sådan rättighet blivit överlåten,
att hos bolaget inköpa alla
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
4»
Kungi. Maj:ts förslag.
för rörelsen erforderliga rusdrycker.
och skall bolaget, med iakttagande
av de föreskrifter, kontrollstyrelsen
därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse
stadga sådana villkor för dylikt
inköp, att rättighetsinnehavares
ekonomiska fördel, så långt ske kan,
ej göres beroende på myckenheten
av ntskänkta rusdrycker.1
Utskottets förslag.
för rörelsen erforderliga rusdrycker,
och skall bolaget med iakttagande
av de föreskrifter, kontrollstyrelsen
därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse
stadga sådana villkor för dylikt
inköp, att rättighetsinnehavares
ekonomiska fördel, så långt ske kan,
ej göres beroende på myckenheten
av ntskänkta rusdrycker. Såsom
villkor för överlåtelse må icke föreskrivas,
att maltdrycker, som enligt
förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker äro
att hänföra till första eller andra
klassen, skola inköpas från viss säljare.
Utskottets förslag.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 25 höft. (Nr 29.)
7
50
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Kung]. Majrts förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse
av 2, 3, 6 och 11 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka.
Härigenom förordnas, att 2, 3,
6 och 11 §§ i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av
tillagade, alkoholfria drycker samt
svagdricka skola, 3 och (i §§ i nedan
angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:
"[!§•
4. Med svagdricka förstås i
denna förordning varje maltdryck,
som enligt k. förordningen angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker
är att hänföra till svagdricka,
ävensom alkoholfria maltdrycker.
'']
Utskottets förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse
av 1, 2, 3, (i och 11 §§ i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning
av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka.
Härigenom förordnas, att 1, 2,
3, 6 och 11 §§ i förordningen 9
den juni 1905 angående försäljningav
tillagade, alkoholfria drycker
samt svagdricka skola, 1, 3 och (> §§
i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
4. Med svagdricka förstås i
denna förordning varje maltdryck,
som enligt förordningen angående
tillverkning och beskattning av
maltdrycker är att hänföra till första
klassen.
Utskottets förslag.
2 §•
Den, som äger rätt till iskänkning av spritdrycker, vin, Öl eller
pilsner dricka, vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja
(utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Utskottets förslag.
51
3 §■
1. Vill någon, som ej enligt 2 § är därtill berättigad, bedriva
utskänkning av tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre därom
skriftligen anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad
hos magistraten och på landet hos landsfiskalen, med uppgift å det
ställe, där utskänkningen skall äga rum. Har anmälan sålunda skett,
skall, där ej nedan annorlunda föreskrives, meddelas bevis, att anmälan
behörigen skett; och skall landsfiskalen därom underrätta kommunalnämndens
ordförande i den socken, där rörelsen skall utövas.
Vad sålunda är stadgat skall iakttagas varje gång utskänkningsställe
ombytes.
2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som
veterligen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka
drycker, varom i denna förordning är fråga, eller genom gällande
beslut, som ej avser allenast visst tillfälle, förbjudits att försälja spritdrycker,
vin, Öl eller pilsner dricka, ej heller den, om vilken är veterligt,
att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin, Öl eller
pilsner dricka återkallats, eller att lian dömts förlustig rätt till försäljning
av sådana drycker eller drycker, som avses i denna förordning.
3. Vill någon, efter det honom meddelat, av Kungl. Maj:ts
befallningshavande fastställt eller omedelbarligen stadgat förbud att
utskänka drycker, som avses i denna förordning, eller att sälja spritdrycker,
vin, Öl eller pilsnerdricka upphört att gälla, eller, efter det
honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin, Öl eller pilsnerdricka
återkallats, bedriva rörelse, varom i 1 mom. förmäles, har Kungl.
Maj:ts befallningshavande på ansökan, åtföljd av uppgift om stället, där
rörelsen är avsedd att bedrivas, att efter magistratens eller kommunalnämndens
hörande pröva, huruvida tillstånd därtill må medgivas eller icke.
Detsamma — — — — omförmäles.
I Stockholm — — — — tillämpning.
4. Inom — — — — tillstånd.
5. Har — — — —- upphört.
6 §•
1. Utskänkning — — — — resande.
2. Om utskänkning på grund av anmälan eller tillstånd enligt 3 §
idkas, vare det förbjudet att låta rusdrycker eller pilsnerdricka å utskänk
-
52
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Utskottets förslag.
ningsstället förtäras ävensom att hava sådana drycker förvarade å utskänkningsstället
eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång
till desamma.
Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe
fortära rusdrycker eller pilmerdricka.
11 §•
Varder någon, vilken efter anmälan eller tillstånd idkar utskärning,
som avses i 3 §, dömd till ansvar för olovlig försäljning av spritdrycker,
vin, Öl eller pilsnerdricka, då må han ock, på yrkande av vederbörande
allmän åklagare, dömas förlustig sin nämnda utskänkningsrätt,
i fall omständigheterna finnas höra därtill föranleda.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.
8TOCKHOLM 19X9. ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Gällande
bestämmel
ser.
Proposi
tionen.
->
skilda skäl därtill äro, för visst fall medgiva, att under år 1919 tillverkning
av brännvin må, jämväl under annan förutsättning än i 2 mom.
av nämnda paragraf angives, äga rum å tid, då brännvinstillverkning
enligt samma paragrafs 1 mom. eljest ej skulle vara tillåten.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Enligt 2 § 1 mom. förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin är brännvinstillverkning i allmänhet tillåten
allenast från klockan 12 på dagen första helgfria dag i oktober månad
till första helgfria dag i maj månad det därpå följande året vid samma
timme. Denna regel är uti 2 mom. av samma paragraf underkastad
den modifikation, att i samband med pressjästberedning ävensom vid
bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,
varom förmäles i förordningen angående handel med skattefri sprit, utföres
ur riket eller användes i tillverkarens rörelse, brännvinstillverkning under
de särskilda villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga, må äga rum jämväl
under annan del av året.
Genom den föreliggande propositionen begär Kungl. Maj:t bemyndigande
för innevarande år att, när särskilda skäl föreligga, för visst fall
medgiva brännvinsbränning under eljest icke tillåten tid.
Av departementschefens anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll
samt av vad handlingarna i ärendet i övrigt innehålla har utskottet inhämtat,
bland annat, följande. Anledning finnes att befara, att vissa
lager av livsmedel, särskilt rotfrukter, som, till stor del genom folkhushållningskommissionens
samt olika lokala livsmedelsmyndigheters försorg,
upplagts för att möta bristen på födoämnen för människor och
djur, icke kunna i sin helhet bevaras i sådant skick, att de komma folknäringen
i någon form till godo. I syfte att förebygga förluster för särskilt
livsmedelsmyndigheterna har Kungl. Maj:t ansett, att sådana partier
livsmedel, beträffande vilka i varje särskilt fall prövats, att de icke vore
av beskaffenhet att kunna förbrukas såsom födoämnen, borde få användas
såsom råmaterial vid brännvinsbränning. Då en sådan prövning i
åtskilliga fall lämpligen kunde verkställas först längre fram på året, när
den i författningen fastställda tiden för brännvinsbränning för året utgått,