Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1919 kl. 1/2 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna
m. m. ävensom en i ärendet väckt motion.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Röing, Wijk, K. A. Nilson, Antonsson, Bäckström,
Forssman, Boman, Yennersten, Jonsson i Hökhult,
Holmström, Bergman, Broman, Westrup, Öhngren, Lundell,
Bökelund, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta och Uddenberg.

I en till riksdagen den 31 januari 1919 avlåten, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 81, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen besluta,

att högsta medgivna vikten för inrikes brev skall utgöra 500 gram,
med rätt för generalpoststyrelsen att utfärda närmare bestämmelser
rörande vilka försändelser som med hänsyn till sin form må befordras
såsom brev;

att befordringsavgifterna för inrikes brev skola utgå med följande
belopp:

för annat brev än lokalbrev:

■om brevets vikt icke överstiger 20 gram.................................. 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 » 30 »

» » » 125 » » 250 » 45 »

» » » 250 » » 500 » 60 » ;

för lokalbrev:

•om brevets vikt icke överstiger 20 gram.................................. 10 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 » 20 »

» » » 125 » » 250 » 30 »

» » » 250 i> » 500 » 40 » ;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 21 höft. (Nr 28.) 1107 19 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort................................................................................... 10 öre

» dubbelt » ...................................................................................... 20 » ;

att 11 och 12 §§ i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren
för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter skola
erhålla följande ändrade lydelse:

»11 §.

1 mom. Om — — — — — två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband, som blir obeställbart, är postverket icke
skyldigt att återbefordra till avsändaren, med mindre denne genom tillkännagivande
å försändelsen dels hemställt, att försändelsen i händelse
av obeställbarhet återsändes, dels ock förbundit sig att för återbefordringen
erlägga avgift såsom för korsband i allmänhet.

3 mom. Finner — — — — sägs.

4 mom. I övrigt skola beträffande tidningar, som avlämnas till
postbefordran såsom utgivarkorsband, tillämpas de bestämmelser, som
gälla för befordran av korsband i allmänhet, dock ej vad angår högsta
vikt för varje särskild försändelse.

12 §.

1 mom. Oinbundet —--— — — tidning.

2 mom. A — — — — — samma bilaga.

3 mom. Följande — — — — —- huvudnnmret.

4 mom. Särskild — — -— — — sistnämnda tidning.

5 mom. Åven — — — — — regelbundet medfölja tidningen.

6 mom. Den omständigheten, att ett tryckalster inklistrats eller
annorledes fästs i tidning eller tidningsbilaga, medför icke i och för sig
befrielse för utgivaren att särskilt för detta tryckalster erlägga sådan
avgift, som i 5 mom. sägs»;

att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband
eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift, skall för
var vikt av 100 gram eller del därav utgå med 5 öre, när fråga är om
annan försändelse än lokalförsändelse, och med 3 öre, när fråga är om
lokalförsändelse, dock att minsta avgiften skall utgöra för korsband, inne -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 3

hållande affärshandling, 15 öre, när fråga är om annan försändelse än
lokalförsändelse, och 10 öre, när fråga är om lokalförsändelse, samt för
korsband, innehållande varuprov, 10 öre för annan försändelse än lokalförsändelse
och 6 öre för lokalförsändelse;

att befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller uteslutande
blindskrift, skall, för var vikt av 500 gram eller del därav, utgöra
5 öre, när fråga är om annan försändelse än lokalförsändelse, och
3 öre, när fråga är om lokalförsändelse;

att högsta medgivna vikten för inrikes korsband, innehållande varuprov,
och för inrikes korsband, innehållande endast blindskrift, fortfarande
skall utgöra, för det förra slaget av försändelser 350 gram och
för det senare försändelseslaget 3 kilogram, samt att högsta vikten för
utgivarkorsband fortfarande skall vara obegränsad, men att högsta medgivna
vikten för annat inrikes korsband skall utgöra 500 gram;

att korrespondent, som samtidigt avlämnar ett större antal andra
trycksakskorsband än utgivarkorsband av sins emellan lika vikt och
lika format, må, under de närmare villkor, som generalpoststyrelsen har
3,tt bestämma, vid befordringsavgifternas erläggande åtnjuta rabatt med
viss, av Kungl. Maj:t fastställd procent å det avgiftsbelopp, som enligt
■den vanliga korsbandstaxan skall utgå;

att avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott skall utgå

med följande belopp:

om

postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår

.... 15

till högst 5 kronor ....

öre

beloppet överstiger 5

men

eJ

50

kronor .....................

... 25

» » 50

100

)> ....................

... 35

»

® » 100

»

250

» .....................

... 45

»

» » 250

500

» .....................

... 55

»

»

» )> 500

»

x>

750

» .....................

... 65

»

S)

» » 750

»

»

1,000

» .....................

... 75

» :

att assuransavgiften för inrikes försändelse skall utgå med följande
belopp:

för assuransbelopp av högst 500 kronor...................................... 30 öre

» » , som överstiger 500 men ej 1,000 kronor 50 »

» » , » » 1,000 » » 100,000 » 50 » för

1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp ar
500 kronor eller del därav,

Motionen I.
148.

Utskottet.

Liknande förslag
1917 och
1918.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

för assuransbelopp, som överstiger 100,000 kronor 20 kronor 30 öre
för 100,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp
av 1,000 kronor eller del därav;

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande grunder,,
nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med ............................................................................. 60 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram med ............................................ 90 »

» ® 3 » » » 5 » » ........................... 1 krona 20 »

» »5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilogrammen

och därefter 40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav;

att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas
med 50 procent och att, i fråga om vad med skrymmande paket förstås,
skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällandeinternationella
paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,
som kunna föranledas av särskilda, utav Kungl. Maj:t till efterrättelse
inom svenska postverket givna föreskrifter;

att för befordran med post icke skall mottagas inrikes paket av
högre vikt än 5 kilogram, när järnvägsförbindelse finnes mellan paketets
avgångs- och adressorter;

att de beslut, som i nu förevarande hänseenden kunna bliva meddelade,
skola träda i kraft den 1 juli 1919, vid vilken tid de av 1918
års lagtima riksdag beslutade tillfälliga höjningarna av postavgifternå
skola upphöra att gälla; samt

att besluten, utom i vad de avse högsta medgivna vikten å vissa
försändelser, ändringar i förordningen den 17 juni 1916 ävensom rätt
för korrespondent att vid avsändande av ett större antal trycksakskorsband
i vissa fall åtnjuta rabatt, skola lända till efterrättelse allenast till
och med den 31 december 1920.

I anledning av denna proposition har herr Pers inom första kammaren
väckt en motion, nr 148, i vilken hemställts, att riksdagen ville
avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 81 angående tillfällig höjning av postavgifterna
m. m.

Frågan om postavgifternas tillfälliga höjning har även vid 1917 års
riksdag samt vid 1918 års lagtima riksdag av Kungl. Maj:t underställts
riksdagens prövning.

Den proposition (nr 127), som i sådant hänseende framlades för
förstnämnda riksdag, avsåg

att för nedannämnda slag av försändelser skulle utgå särskilda tilläggsavgifter
till följande belopp, nämligen:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 5

för lokalbrev...................................................................... 1 öre

» annat inrikes brev ....................... 2 »

» enkelt brevkort ........................................................... 1 »

» dubbelt brevkort ....................................................... 2 »

» korsband....................................................................... 1 »

» postanvisning eller postförskott................................. 5 »

att, utan ändring av vad som gällde i fråga om ökning av viktportot för
skrymmande paket, det inrikes portot för paket skulle utgå enligt följande grun -

der, nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med .................................................. 40 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med....................... 65 »

» » 3 » » » 5 » , » ....................... 90 »

» »5 kilogram, med 90 öre för de första 5 kilogrammen och där efter

40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav, samt

att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli 1917.

I sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 42, avstyrkte bevillningsutskottet
de för vissa postförsändelser föreslagna särskilda tilläggsavgifterna,
men tillstyrkte propositionen, i vad den avsåg höjning av paketportot.
Andra kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt, under
det att första kammaren anslöt sig till ett av sex reservanter inom utskottet
framställt yrkande om bifall till propositionen. Vid anställd gemensam
votering beträffande tilläggsavgifterna segrade andra kammarens
mening. I enlighet med riksdagens sålunda fattade beslut höjdes följaktligen
paketportot på sätt Kungl. Maj:t föreslagit från och med den
1 juli 1917.-

Vid 1918 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr
76) för tiden 1 april 1918—1 april 1920 dels en ytterligare höjning av
paketportot, dels ock höjning av portosatserna för inrikes brev, brevkort,
postanvisning och postförskott.

Motiveringen för Kungl. Maj:ts sistnämnda förslag avsåg att ådagalägga,
att höjningarna vore erforderliga för att sätta postverket i stånd
att, trots ökade driftkostnader, lämna ett något så när skäligt driftresultat.

Bevillningsutskottet avstyrkte vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga
om höjning av avgifterna för inrikes brev och brevkort, men tillstyrkte
den föreslagna höjningen av befordringsavgifterna för postpaket samt av
postanvisnings- och postförskottsavgifterna, därvid utskottet hemställde,
att de ändrade bestämmelserna skulle träda i kraft å dag under år 1918,
som av Kungl. Maj:t bestämdes, samt gälla till och med den 31 december
1919.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Beträffande de av chefen för civildepartementet åberopade beräkningarna
anförde bevillningsutskottet i sitt betänkande i ämnet (nr 22)
bland annat följande.

Enligt tillgängligt material syntes den befarade förlusten under år 1918 röra
sig om 2 ä 3 millioner kronor och därvid vore att märka, att i 1918 års stat
upptagits kostnader för krigstidstillägg och krigs tidshjälp åt postpersonalen under
år 1917 till ett belopp av omkring 2,500,000 kronor, vilka ju egentligen tillhörde
1917 års rörelse och av denna, som hade lämnat ett överskott av 9,000,000 kronor
i stället för beräknade 4,700,000 kronor, väl kunnat bäras. Bortsåges från
denna post, behövde således 1918 års rörelse i och för sig icke befaras medföra
förlust. Genom den höjning av postanvisnings-, postförskotts- och postpaketavgifterna,
vilken utskottet tillstyrkte, och som för 1918 kunde beräknas inbringa
omkring 1,500,000 kronor, minskades för övrigt ytterligare risken för att 1918 års
utgifter icke skulle kunna bestridas av dess inkomster.

För år 1919 hade räknats med krigstidstillägg och krigstidshjälp i samma
utsträckning som under år 1918 ävensom med lönereglering för personalen. Utskottet
ansåge emellertid, att nyssnämnda höjning av befordringsavgifterna för
postpaket samt av postanvisnings- och postförskottsavgifterna, för helt år av generalpoststyrelsen
beräknade till 1,948,300 kronor, skulle vara tillräcklig att möta
den befarade förlusten.

Inom bevillningsutskottet yrkade sex reservanter bifall till Kungl.
Maj:ts förslag utom beträffande giltighetstiden, i fråga varom reservanterna
hade enahanda hemställan som utskottet. Sedan andra kammaren beslutat
i överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan, men första
kammaren antagit reservanternas förslag, anställdes i fråga om de delar,
däri kamrarna stannat i skiljaktiga beslut, gemensam votering, vilken
utföll i enlighet med första kammarens mening.

Genom en den 26 april 1918 utfärdad kungörelse angående tillfällig
höjning av postavgifterna fprordnade sedermera Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med riksdagens sålunda fattade beslut,!

dels att avgifterna för inrikes brev, brevkort, postanvisning och postförskott
skola för tiden från och med den 1 juni 1918 till- och med den 31 december
1919 utgöra:

för lokalbrev:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram ...................................................... 7 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram................................................... 15 »

» » » 125 » » 250 » ................................................... 20 »

för annat inrikes brev:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram......................................................... 12 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram ................................. 25 »

» d » 125 » » 250 » ............................................... 35 »

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2S.

7

för brevkort, jämväl lokalbrevkort:

enkelt brevkort ................................................................................................... 7 öre

dubbelt » 15 »

för postanvisning eller postförskott:

om postanvisnings- resp. postförskottsbeloppet uppgår till högst 5 kronor 15 öre

» beloppet överstiger 5 men ej 25 kronor .......................................... 20 »

°R - RO 30 »

......... 35 »

......... 40 »

......... 45 »

......... 55 »

......... 65 »

dels ock att, utan ändring av vad för närvarande gäller ifråga om ökning av
viktportot för skrymmande paket, det inrikes portot för paket skall för ovannämnda
tid utgå enligt följande grunder, nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med ...................................................................................... 60 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med............................. 90 »

» » 3 » » » 5 » » ......................................... 1 krona 20 »

» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilogrammen och där efter

40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav.

Den nu föreliggande propositionen avser i första hand en höjning
av vissa postavgifter utöver vad som nu gäller. Höjningen är av Kungl.
Maj:t föreslagen att träda i kraft den 1 juli 1919 och gälla intill utgången
av år 1920.

I riksstaten för år 1918 upptogos postverkets bruttoinkomster
till 34,900,000 kronor och driftkostnaderna till 28,900,000 kronor. Det
för statsverket disponibla överskottet från postverket upptogs följaktligen
till 6,000,000 kronor. Av de siffror, som chefen för civildepartementet
meddelat till statsrådsprotokollet i detta ämne, inhämtas nu,
att, sedan det ekonomiska resultatet av 1918 års drift blivit känt, detvisat
sig, att inkomsterna belöpt sig till i runt tal 45,843,000 kronor och utgifterna
uppgått till något mera än 44,480,000 kronor, vadan det beräknade
överskottet av 6,000,000 kronor reducerats till något över 1,350,000
kronor. Enligt vad departementschefen meddelat, faller utgiftsstegringen
till huvudsaklig del på krigstidstillägg och krigstidshjälp, beträffande
vilka man på förhand icke kunnat räkna med ens närmelsevis så stora
belopp, som sedermera visat sig komma att utgå. Av 1918 års lagtima
riksdag beviljade krigstidstillägg och krigstidshjälp hade sålunda belöpt

50

100

250

500

750

100
250
500
750
1 000

Propo sitionen.

Redogörelse
för den principiella
motiveringen
för
propositionen.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

sig till sammanlagt 6,341,350 kronor. På grund av samma års urtima
riksdags beslut hade därutöver i extra krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 utbetalts 3,043,350 kronor. Vidare har departementschefen
anmärkt, att i utgiftssumman för år 1918 även ingått ett belopp
av 2,221,100 kronor, vilket utgjorde krigstidstillägg och krigstidshjälp för
år 1917, men som belastat 1918 års utgiftsstat. I fråga om bedömandet
av 1918 års driftresultat har departementschefen framhållit, att, om
sistnämnda summa frånräknades och om 1918 års extra krigstidstillägg
och krigstidshjälp icke tillkommit, 1918 års överskott skulle, oaktat
de övriga utgifterna för krigstidstillägg och krigstidshjälp samt andra
av tidsförhållandena föranledda utgiftsstegringar, kommit att något överstiga
i staten beräknade 6,000,000 kronor.

I riksstaten för år 1919 äro postverkets bruttoinkomster beräknade
till 47,615,000 kronor och dess driftkostnader till 43,015,000 kronor;
överskottet från postverket är följaktligen upptaget till 4,600,000 kronor.

I fråga om driftkostnaderna för sistnämnda år, sådana desamma sedermera
kunnat beräknas, inhämtas av vad chefen för civildepartementet
anfört, bland annat, följande. Enligt ett under oktober månad 1918
verkställt överslag hade generalpoststyrelsen ansett sig då kunna beräkna
postverkets utgifter för år 1919 till omkring 50,800,000 kronor.
Därefter hade emellertid, enligt vad från generalpoststyrelsens sida meddelats,
vissa nytillkomna förhållanden föranlett, att nämnda beräkning
icke syntes komma att hålla streck. Sålunda hade styrelsen då
icke haft anledning förutsätta ett så väsentligt högre krigstidstilllägg
för år 1919 som det, varmed man med ledning av senaste urtima
riksdags beslut i fråga om krigstidstillägg för sistnämnda år
numera måste räkna. Vittgående krav på löneförhöjningar för extra
och tillfällig personal framträdde. Ett extra dyrtidstillägg åt lantpoststationsföreståndarna
hade visat sig av behovet påkallat. Arvodesreglering
för de med statens järnvägars stationer förenade poststationerna
hade ifrågasatts. Förhållandena påkallade även omreglering av lantbrevbärarnas
ersättningar. Krav på ökning av postverkets avgifter för järnvägspostbefordringen
till statens järnvägar — i likhet med vad som
ifrågasatts för de enskilda järnvägarna — hade framställts. Slutligen
tydde en del utgiftsposter för år 1918 därpå, att utgifter av samma
slag även för år 1919 måste beräknas högre än förut skett. Alla dessa
omständigheter föranledde, att man hade att förutse, att 1919 års utgifter
komme att uppgå till väsentligt högre belopp än de av generalpoststyrelsen
ursprungligen beräknade.

Å andra sidan kunde, anförde departementschefen vidare, förhoppningar
hysas därom, att 1919 års inkomster, i likhet med vad förhållan -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 9

det varit under år 1918, komme att ej obetydligt överstiga de i riksstaten
beräknade. På grund av ovan anförda förhållanden kunde man
emellertid med all säkerhet utgå från, att utgifterna, därest ej särskilda
åtgärder vidtoges, i så högst betydlig mån komme att överstiga de i riksstaten
upptagna, att brist å rörelsen vore att emotse oaktat den redan
beslutade tillfälliga porto förhöj ningen för år 1919.

I fråga om beräkningen av driftresultatet för år 1920 har chefen
för civildepartementet meddelat följande.

I skrivelse den 25 oktober 1918 hade generalpoststyrelsen beräknat
postverkets inkomster för år 1920 till 43,050,000 kronor eller, under
förutsättning att den redan beslutade tillfälliga höjningen av postavgifterna
bibehölles, till 49,200,000 kronor.- Driftkostnaderna för samma år
hade antagits komma att, oberäknat krigstidstillägg och krigstidshjälp,
uppgå till sammanlagt omkring 40,000,000 kronor. Därvid hade avlöningarna
beräknats enligt den för år 1919 gällande avlöningsstaten.
Med beräkning att krigstidstillägg och krigstidshjälp komme att utgå i
samma utsträckning som vid tidpunkten för inkomstberäkningens verkställande
kunde förutses för år 1919 och med hänsyn tagen jämväl därtill,
att förslag om ytterligare löneförhöjning åt postverkets tjänstemän
väntades bliva underställt 1919 års riksdag, hade generalpoststyrelsen
kommit till ett utgiftsbelopp. av omkring 54,700,000 kronor.

Numera måste man emellertid, anförde departementschefen vidare,
räkna med att utgifterna komme att stiga till högre belopp än det sålunda
beräknade. Med ledning av vissa preliminära uppgifter, som under hand
lämnats av kommunikationsverkens lönekommitté, hade generalpoststyrelsen
verkställt en approximativ beräkning av det väntade löneförslagets ekonomiska
innebörd för postverket; och resultatet hade blivit ett betydligt
större belopp än det, varmed styrelsen i oktober 1918 trott sig böra
räkna.

På grund härav och i övrigt av samma orsaker, som inverkat på
beräkningen för år 1919, fann departementschefen antagligt, att större
brist under år 1920 än den av generalpoststyrelsen först beräknade
kunde komma att uppstå; och ansåg sig departementschefen kunna uppskatta
bristen till omkring 16,000,000 kronor.

Med stöd av de sålunda i huvudsak återgivna beräkningarna har
departementschefen uttalat, att det ekonomiska resultatet av postverkets
rörelse syntes bliva under åren 1919 och 1920 så ogynnsamt, att
det vore oundgängligen nödvändigt, att en ytterligare förhöjning av
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 24 höft. (Nr 28.) 1107 19 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

postportona med det snaraste komme till stånd. Såvitt möjligt måste
denna förhöjning enligt departementschefens mening bestämmas sålunda,
att en skälig vinstmarginal vore att påräkna, i vilket sammanhang departementschefen
erinrat, att i förslaget till riksstat för år 1920 överskottet
å postverkets rörelse beräknats till 4,000,000 kronor.

Beträffande den ekonomiska innebörden av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag hava inom generalpoststyrelsen verkställts statistiska beräkningar,
vilka givit till resultat, att under förutsättning att portoförhöjningarna
ej åstadkomme minskning i poströrelsen, postverket skulle beredas
en årlig merinkomst av, i runt tal, 16,650,000 kronor, med fördelning
på de olika slagen av försändelser enligt följande tabell:

Slag av försändelser.

Merinkomst

för

postverket.

Kronor.

Riksbrev ............................................................... _ _

10,200,000

Lokalbrev..................................................................

1,600,000

Vissa försändelsers överförande från brev- till paketposten

i samband med höjning av brevvikten ........................

100,000

Brevkort ..................................................................

2,100,000

Reglering av korsbandsportot ......................................

400,000

Postanvisningar och postförskott .................................

700,000

Assurerade försändelser....................

50,000

Paket.......................................................................

1,500,000

Summa

16,650,000

Chefen för civildepartementet har emellertid, enligt vad statsrådsprotokollet
i ämnet utvisar, med stöd av senare erhållna upplysningar
ansett sig våga räkna med en något större inkomstökning av den ifrågasatta
portoförhöjningen än den nyss angivna. I sådant hänseende har
departementschefen anfört följande. Generalpoststyrelsen hade i sin utredning
beräknat förhöjda avgifter endast för inrikes försändelser. Höjdes
emellertid avgifterna för inrikes brev och brevkort, bleve det nödvändigt
att — såsom även skett vid nu gällande tillfälliga höjning av
de inrikes avgifterna — vidtaga en motsvarande höjning av avgifterna för
försändelser till Danmark och Norge. Eu sådan förhöjning kunde beräknas
medföra en inkomstökning av närmare 500,000 kronor. Enär dessutom
— bland annat på grund av nu kända siffror för år 1918 — vissa av

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

11

generalpoststyrelsen beräknade belopp kunde, utan att nödig försiktighet
åsidosattes, i någon man höjas, syntes inkomstökningen genom de ifrågasatta
portoförhöjningarna, även om någon ökning av antalet försändelser icke
inträdde, kunna beräknas komma att överstiga 18,000,000 kronor. Med
hänsyn till såväl detta förhållande som den omständigheten, att det ej
syntes vara uteslutet, att åtminstone någon del av svenska postverkets
tillgodohavanden av vissa utländska postförvaltningar för transitbefordran
av post genom Sverige under krigsåren kunde komma att under år
1920 tillföras postkassan, hölle departementschefen före, att genom den
föreslagna portoförhöjningen postverkets inkomster för sistnämnda år
skulle kunna bringas till den höjd, att den uppkommande vinstmarginalen
komme att i det närmaste sammanfalla med det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet, 4,000,000 kronor.

Då frågan om tillfällig höjning av postavgifterna var före vid 1917
års riksdag samt vid 1918 års lagtima riksdag, synes i stort sett enighet
hava rått därom, att under normala förhållanden någon höjning icke
bort ifrågakomma, och likaså därom, att en tillfällig höjning borde företagas,
endast om och i den mån en sådan oundgängligen erfordrades
för att sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt driftresultat. De
betänkligheter, som framkommo, torde huvudsakligen hava varit grundade
på den uppfattningen, att postverkets affärsställning icke kunde
anses ur den sålunda angivna synpunkten med nödvändighet påkalla
de höjningar som föreslagits.

Den motivering, chefen för civildepartementet anfört till stöd för
det föreliggande förslaget, synes giva vid handen, att utgångspunkten
även för detta varit samma principiella åskådning, till vilken även bevillningsutskottet
nu vill giva sin anslutning.

De förhoppningar, som 1918 års bevillningsutskott uttalade i fråga
om resultatet av postverkets drift under år 1918, hava icke besannats
och vad samma utskott ansåg i fråga om utsikterna för 1919 års drift
torde i belysning av de av departementschefen nu framlagda beräkningarna
icke kunna vidhållas. Oaktat de av Kungl. Maj:t föreslagna avgiftshöjningarna
godkändes av riksdagen och trädde i kraft den 1 juni
1918, har, som ovan är nämnt, överskottet för sistnämnda år, beräknat
till 6 miljoner kronor, icke uppgått till mera än något över 1,350,000
kronor; och riktigheten av den slutsats, till vilken departementschefen
i sina beräkningar kommit beträffande resultatet av 1919 års verksamhet,
nämligen att brist är att motse i trots av den redan beslutade portohöjningen
för samma år, finner sig utskottet icke kunna jäva.

Utskottets
yttrande i
prinoyp.

12

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 28.

Motionen: I
148.

Utskottet.

Läget är följaktligen nu såtillvida ett annat än 1917 och 1918,
som någon tvekan nu icke kan uppstå om nödvändigheten av ytterligare
avgiftsökningar. Det av Kungl. Maj:t i sådant syfte framlagda förslaget
var av generalpoststyrelsen beräknat att åstadkomma en inkomstökning
för år 1920 av i runt tal 16,500,000 kronor. Sedermera har departementschefen
på ovan återgivna skäl ansett sig kunna räkna med en inkomstökning,
tillräcklig att icke blott täcka den för samma år till 16,000,000
kronor beräknade bristen utan även bereda statsverket ett överskott, i
det närmaste sammanfallande med det i statsverkspropositionen upptagna
eller 4 miljoner kronor.

Bevillningsutskottet, som finner ytterligare portohöjningar oavvisligen
påkallade för att förebygga förlust å postverkets drift ej mindre under
innevarande år än även under 1920, anser även riktigt att söka så avväga
höjningarna, att åtminstone något överskott uppkommer. Mot
generalpoststyrelsens och departementschefens beräkningar har utskottet
ingen anmärkning att framställa. Utskottet finner sig sålunda kunna
i princip förorda bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra de skäl för avslag
på Kungl. Maj:ts proposition, vilka anförts i herr Pers ovan omnämnda
motion och vilka av motionären sammanfattats i följande motiverade
hemställan:

»Då riksdagen nu inbjudes att ikläda den allmänhet, som betjänar sig av
posten, högst betydligt ökade avgifter, som sannolikt komma att kvarstå även
sedan det tillfälliga behov upphört, som nu föranleder dessa kravs framställande,
och därvid icke förbundits någon utsikt till att allmänheten skulle komma i åtnjutande
av den lättnad, som en tidsenlig utveckling av postväsendet, framför
allt på landsbygden, skulle innebära, så tillåter jag mig hemställa, att riksdagen
ville avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 81 angående tillfällig höjning av postavgifterna
m. m.»

Gent emot motionärens antagande, att de höjda postavgifter, som
nu kunna bliva beslutade, skulle komma att förbli gällande, även sedan
de skäl bortfallit, vilka föranlett deras införande, vill utskottet, i anslutning
till sin nyss uttalade principiella uppfattning av den föreliggande
frågan, ytterligare framhålla, att då utskottet nu tillstyrker de av Kungl.
Maj:t föreslagna portohöjningarna att gälla intill utgången av år 1920,
utskottet därvid förutsätter, att för tiden därefter någon fortsatt höjning
av de fasta postavgifterna icke skall ifrågasättas, därest icke sådant
visar sig oundgängligen erforderligt för att postverkets inkomster skola
kunna beräknas räcka till att täcka samtliga med dess drift förenade

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 13

kostnader och därutöver lämna ett överskott, som kan anses såsom
skälig ränta på det i postverket bundna kapitalet.

Vad motionären an lort om att propositionen icke åtföljts av något
program för en tidsenlig utveckling av postväsendet berör ett ämne, som
enligt utskottets mening saknar samband med den uppgift, som föreligger,
nämligen att genom extraordinära och snabba åtgärder förebygga
att postverkets drift går med förlust.

Bevillningsutskottet övergår nu till att, i huvudsaklig anslutning
till departementschefens anförande, redogöra i korthet lör innebörden av
förslaget i dess olika delar.

Höjningen av brevportot är den med avseende på den åsyftade inkomstökningen
viktigaste delen av förslaget, vilket härutinnan innebär, att befordringsavgiften
för annat inrikes brev än lokalbrev — s. k. riksbrev —
skulle förhöjas med 50 procent på de ordinarie avgifterna eller till
respektive i 5, 30 och 45 öre å nuvarande viktgrupper samt att portot
för lokalbreven skulle sättas till två tredjedelar av riksportot, eller 10,
20 och 30 öre — motsvarande en höjning av de ordinarie avgifterna
med 100 procent. I samband härmed skulle för vinnande av bättre
överensstämmelse i förhållandet mellan brevportot, å ena, samt avgiften
för särskilt paketförsändelser, å andra sidan, maximivikten för brev förhöjas
från nuvarande 250 till 500 gram, därvid för den sålunda överskjutande
viktsatsen skulle fastställas en ny portosats å respektive 60 och 40
öre, allt efter försändelsens art av riksbrev eller lokalbrev. Åt generalpoststyrelsen
skulle tillika, för. att från brevposten måtte utgallras en
del försändelser, vilkas behandling som brev är med hänsyn till deras
format förenat med stora olägenheter, lämnas bemyndigande att genom
särskilda bestämmelser fastställa, vilka försändelser med hänsyn till deras
form må befordras såsom brev.

Den föreslagna ökningen av riksportot överensstämmer, enligt vad
departementschefen meddelat, med den förhöjning, som vidtagits i ett
stort antal främmande länder.

I fråga om brevkort avser förslaget, att avgiften skall bestämmas
för enkelt brevkort till 10 öre och för dubbelt till 20 öre.

De för brev- och brevkortsporton sålunda föreslagna beloppen,
vilka synas erforderliga för att åstadkomma den avsedda inkomstökningen,
föranleda ingen erinran från utskottets sida.

Redogörelse
för förslagets
detaljer.

Brevportot.

Utskottet.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Korsbanden.

Med proposition (nr 221) till 1916 års riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av
tidningar och andra periodiska skrifter.

Vid motiveringen av nämnda förslag meddelade dåvarande chefen för
civildepartementet, att inom generalpoststyrelsen igångsatts en undersökning
rörande ändrade avgiftsbestämmelser för vissa slag av korsbandsförsändelser.
I den skrivelse (nr 263), vari riksdagen tillkännagav sitt beslut
i anledning av sistnämnda proposition, framhöll riksdagen såsom önskvärt,
att berörda utredning komme att omfatta hela spörsmålet om ett
rätt avvägande av avgifterna för de olika slagen av korsbandsförsändelser.
En sådan utredning föreligger nu i den skrivelse från generalpoststyrelsen,
som ligger till grund för den förevarande propositionen.
I överensstämmelse med vad styrelsen föreslagit, innebär Kungl. Maj:ts
förslag i fråga om korsbanden en genomgående reglering av de nu
gällande avgifterna, vilka ej undergått någon förändring i samband med
den förra året beslutade tillfälliga höjningen av postavgifterna.

Korsbandsförsändelserna utgöras för närvarande av fyra grupper,
nämligen tidningskorsbanden — bestående av dels de vanliga tidningskorsbanden,
dels ock de s. k. utgivarkorsbanden — andra trycksaker,
affärshandlingar och varuprov.

Beträffande tidningskorsbanden äro lägre avgifter fastställda än för
de övriga korsbanden. Förslaget innebär nu, att de särskilda portosatserna
för vanliga tidningskorsband skola upphöra att gälla. Av den förebragta
utredningen synes framgå, att något egentligt skäl ej förefinnes
att vidare beträffande de vanliga tidningskorsbanden bibehålla en lägre
portoavgift än för korsband, innehållande andra trycksaker. För tidningsutgivare
ställer det sig nämligen bekvämare och ekonomiskt fördelaktigare
att försända tidningar som utgivarkorsband; och beträffande
de fall, då tidskrifter distribueras genom andra än utgivaren, är att
märka att Kungl. Maj:t äger, jämlikt 11 § 3 mom. i den av 1916 års
riksdag antagna, den 17 juni samma år dagtecknade förordningen angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter,
i särskilt fall, när omständigheterna därtill föranleda, medgiva även
annan än tidningsutgivare rätt att avsända tidningskorsband mot den
avgift, som är stadgad för utgivarkorsband.

Genom sådana medgivanden torde de önskemål kunna tillgodoses,
vilka enligt vad departementschefen meddelat till Kung], Maj:t framförts
av svenska bokförläggarföreningen, vilken hemställt, att, för undvikande
av ett fördyrande av distributionen av tidskrifter genom bokhandels -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

15

affärer, antingen det nuvarande vanliga tidningskorsbandsportot måtte
bibehållas eller distribuenterna medgivas rätt att begagna utgivarkorsband.

I fråga om de korsbandsförsändelser, som innehålla andra trycksaker,
ävensom dylika försändelser, innehållande affärshandlingar och varuprov,
avser Kungl. Maj:ts förslag en genomgående och enhetlig reglering
av portosatserna. Förslaget härutinnan, som enligt vad nyss antytts
även skulle komma att avse de nuvarande vanliga tidningskorsbanden,
innebär, att portot skulle utgöra 5 öre för varje viktsats av 100
gram eller del därav — i lokalposten 3 öre för motsvarande viktsats.
Fn minimiavgift skulle dock utgå för korsbandsförsändelser, innehållande
affärshandlingar eller varuprov, med respektive 15 och 10 öre — i
lokalposten 10 och 6 öre. Vidare skulle — för att de ur postbehandlingssynpunkt
mera gynnsamt än paketen ställda korsbanden ej skulle
behöva komma till användning i fråga om allt för tunga försändelser
— maximivikten för korsbandsförsändelserna sänkas till densamma som
för brev, eller sålunda till 500 gram, dock att nuvarande högsta medgivna
vikt för försändelser, innehållande varuprov, 350 gram, skulle bibehållas.
Den sålunda föreslagna omregleringen skulle medföra en mindre
förhöjning — med 1 öre — i avgiften för korsband, innehållande 50
gram och därunder; för tyngre korsband komme förhållandet att bliva
det motsatta och särskilt komme avgifterna för korsband av hög vikt att
bliva ej obetydligt lägre än de nuvarande avgifterna. Förslaget i fråga
är avsett att i stort sett bringa avgifterna för korsband i bättre överensstämmelse
med avgifterna för brev och paketpostförsändelser.

För två särskilda fall har Kungl. Maj:t föreslagit modifikationer i de
allmänna reglerna om portona för korsbandsförsändelser.

Den ena avser det redan nu gällande undantaget i fråga om "befordran
av korsband, innehållande uteslutande blindskrift. Förslaget
innebär endast sådan jämkning av nuvarande bestämmelser i detta
avseende, att portot skulle bestämmas till 5 respektive 3 öre för var
vikt av 500 gram eller del därav i stället för, såsom för närvarande,
4 respektive 2 öre. Jämkningen avser att åstadkomma större enhetlighet
vid jämförelse med portosatserna för korsband i allmänhet.

Den andra föreslagna jämkningen består däri, att om en korrespondent
samtidigt avlämnar ett större antal andra korsbandsförsändelser
än utgivarkorsband av lika vikt och lika format samt innehållande trycksaker,
han skulle komma i åtnjutande av viss rabatt å de vanliga befordringsavgifterna
för korsband. Härmed komme, anmärker departementschefen,
ett av representanter för vissa affärskretsar sedan länge uttalat
önskemål — vilket jämväl berörts i 1916 års riksdags nyssnämnda

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Utskottet.

Postanvisnings-
och
p o stförskott sporton.

Utskottet.

Assuransav
gifter.

Utskottet.

Paket portot.

Utskottet.

skrivelse — att tillgodoses. Enligt vad generalpoststyrelsen meddelar,
har styrelsen tänkt sig en rabatt av högst 20 procent, men har, för att
rabatten må kunna lättare anpassas efter erfarenheten, densamma i förslaget
ej till beloppet fastställts utan gjorts beroende av Kungl. Maj:ts
avgörande, därvid de närmare villkoren för rabattens åtnjutande skulle
bestämmas av generalpoststyrelsen.

Någon anledning till erinran på denna punkt föreligger icke från
utskottets sida.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande po stanvisnings- och postförskottsavgijterna
avser en sådan omläggning av avgifterna, att en mer enhetlig
skala för de olika avgiftsgrupperna skulle vinnas. Förslaget, vilket icke
föranlett någon utskottets erinran, beräknas medföra en mindre inkomst
utöver vad som med nu utgående tillfälliga avgifter beräknats uppkomma.

I fråga om assur ansavgifter na, beträffande vilka några ändringar
hittills ej ägt rum under kristiden, skulle enligt förslaget avgiftsskalan
för högre assuransbelopp komma att i viss mån förhöjas. Icke heller i
denna del har utskottet något att erinra.

Avgifterna för paket hava undergått förhöjning såväl 1917 som
1918. Såsom skäl härtill har åberopats icke blott behovet av ökade inkomster
utan även och i främsta rummet, att de taxeförhöjningar, som
vidtagits vid järnvägarna, medfört en ökning av postverkets paketpost
med en hel del större gods, som förut befordrats med järnväg, en ökning
som för postverket varit oläglig, enär tillräckligt utrymme för sådana
försändelser icke funnits å postvagnarna eller å postanstalterna. Nämnda
förhållande fortgår, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, alltjämt.
Till förebyggande härav har Kungl. Maj:t, som nu icke föreslår någon
ytterligare höjning av avgifterna för paket, föi''ordat ett förbud mot
befordran med post av inrikes paket av högre vikt än 5 kilogram
i de fall, när järnvägsförbindelse finnes mellan paketets avgångsoch
adressorter.

I likhet med Kungl. Maj:t har utskottet ansett skäl föreligga
att vidtaga ytterligare åtgärder för att befria postverket från befordran
av de tyngre paket, som i vanliga fall plägat befordras med
järnväg. Men då otvivelaktigt allmänheten i stor utsträckning sätter
värde på att kunna även för tyngre paketförsändelser anlita postverket,
vars inlämningsställen ofta äro lättare tillgängliga än järnvägarnas och

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

som därjämte erbjuder i regel snabbare befordran ävensom möjlighet,
att assurera, liar utskotiet ansett sig böra undersöka, huruvida
det avsedda syftet icke skulle kunna i tillräcklig mån tillgodoses,
även om något större möjlighet erbjödes allmänheten att lör paketförsändelser
begagna sig av postverket. 1 sådant hänseende har utskottet
rådfört sig med vederbörande inom generalpoststyrelsen och därvid
erhållit upplysningar, sammanfattade i en av byråchefen i styrelsen H.
Askberg avgiven promemoria, vilken, åtföljd av eu i promemorian åberopad
tabell, vilken här icke ansetts behöva intagas, är av följande lydelse: Därest

förslaget, att postverket skulle befrias från att befordra paket av mer
än 5 kilograms vikt mellan orter, som äro förbundna genom järnväg, anses böra i
någon män modifieras, skulle något av följande alternativ kunna tänkas.

1) Sådan befordran, om vilken nu är fråga, kunde medgivas mot en särskild,
förhöjd avgift. En dylik anordning skulle emellertid hava till följd, att, om två i
fråga om vikt och även i övrigt lika postpaket befordrades det ena mellan orter med
järnväg och det andra helt eller delvis a landsväg, det förra paketet skulle, även om
befordringsvägen vore kortare, draga högre avgift än det senare paketet. Detta vore
så mycket oegentligare, som landsvägsbefordran ställer sig för postverket kostsammare
än järnvägsbefordran.

2) Befordran av nu ifrågavarande slag kunde medgivas under förutsättning att
paketen assurerades. I sådant fall skulle emellertid vederbörande avsändare nödgas
inslå paketen på det noggranna sätt, som är föreskrivet beträffande assurera^ försändelse.
Å andra sidan bleve den avgift (vanlig befordringsavgift + assuransavgiften),
mot vilken avsändaren av ett tyngre paket erhölle rätt att få paketet postbefordrat,
icke högre än att det i stor utsträckning skulle ställa sig billigare att sända ett paket
under assurans med posten än att sända paketet med järnväg. Postverket skulle således
sannolikt fortfarande få taga befattning med en stor del av de paket, från vilkas
befordran postverket önskat bliva befriat, och paketens behandling (under assurans)
bleve omständligare och fordrade större säkerhetsåtgärder än om paketen, såsom för
närvarande kan ske, behandlades såsom »vanliga».

3) Befordringen i fråga kunde medgivas sådana paket, vilka, skulle befordras
såsom ilpaket och för vilka den särskilda ilpaketsavgiften således erlagts. Såsom
ovannämnda sammanställning utvisar, bleve dock även i detta fall postavgiften understundom
lägre än järnvägsavgiften. Härtill kommer, att postverket skulle nödgas
befordra paketen med de snabbaste lägenheterna, d. v. s. sådana lägenheter, som äro
mest belastade och för vilka i vissa fall — t. ex. å nattsnälltågen någon större
utökning av utrymmet på grund av järnvägstekniska skäl knappast låter sig göra.

4) Den kungliga propositionens förslag i nu förevarande hänseende kunde möjligen
modifieras därhän, att för postbefordran mellan orter, förbundna med järnväg,
skulle mottagas paket i vikt av högst 10 kg., men att samtidigt stadgades, att medgivandet
skulle gälla endast paket, som enligt postala bestämmelser icke är att anse
såsom skrymmande. Med en sådan anordning erhölle postverket visserligen icke så.
stor befrielse från att befordra tyngre paket, som med propositionen avsetts, men å
andra sidan befriades postverket från en hel del gods, vars befordran på grund av
dess skrymmande beskaffenhet är särskilt besvärlig, och det är icke minst den på

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 sand. 24 höft. (Nr 28.) 110719 3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

senaste tiden förekommande starka ökningen av sistnämnda slags gods, som föranlett
förevarande förslag i propositionen. Av samtliga inrikes paket beräknas 2 % (under
1918 omkring 150,000 st.) i vikt överstiga 10 kg.

Av'' de alternativ, som här ovan omnämnts, synes det med nummer 4) betecknade
vara det för postverket antagligaste.

Med »skrymmande gods» avses, enligt vad utskottet ''inhämtat,
följande:

1) Enligt internationella bestämmelser:

a) paket, som överstiga 1 meter 50 centimeter i någon som helst riktning;

b) paket, som i följd av sin form, sitt kubikinnehåll eller sin bräcklighet'' icke
lätt låta sig förpackas med andra paket eller som kräva särskilda försiktighetsmått,
såsom plantor och buskväxter i korgar, tomma burar eller sådana som innehålla
levande djur, tomma cigarrlådor eller andra lådor, som äro sammanbuntade, möbler,
korgmakeriarbete, blomsterbord, barnvagnar, spinnrockar, velocipeder o. s. v.

2) Enligt inrikes svenska bestämmelser (se k. kungörelsen den 25 juni 1917 angående
avgiften för inrikes postpaket m. m.) gälla ovannämnda internationella föreskrifter,
med den av generalpoststyrelsen meddelade tolkningen, att såsom skrymmande
särskilt räknas sådana paket, som i förhållande till sin vikt upptaga stort
utrymme, såsom större pappaskar, innehållande hattar eller andra bräckliga föremål
av ringa vikt.

Även utskottet har ansett, att av de i ovan intagna promemoria
anvisade olika möjligheterna att i allmänhetens intresse medgiva postbefordran
av paket i något större utsträckning, än Kungl. Mai:ts förslag
avser, den under punkt 4 avhandlade är att föredraga framför de
övriga. Utskottet förbiser därvid givetvis icke, att härigenom i visst
hänseende en inskränkning, utöver vad av Kung]. Maj:t avsetts, i möjligheten
att sända paket med posten komme att inträda, nämligen såtillvida
att puket, som vägde blott 5 kilogram eller därunder, skulle,
om de vore skrymmande, uteslutas från postbefordran mellan orter’
förbundna genom järnväg. Inom utskottet hava också betänkligheter
uttalats mot eu sådan begränsning, därvid anmärkts, att densamma
kunde tilläventyrs komma att i särskilda fall medföra för allmänheten
sådana olägenheter, som det vore önskvärt att undvika. Å andra sidan
har framhållits, dels att begränsningen kan synas vara ur postverkets synpunkt
skälig, dels ock att inskränkningen i rätten att med post försända
vissa paket är, på sätt chefen för civildepartementet i sitt anförande till
statsrådsprotokollet i detta ämne (sid. 29) särskilt påpekat, avsedd att
erhålla endast provisorisk karaktär, varigenom tillfälle beredes att beträffande
den ifrågavarande bestämmelsens definitiva lydelse framdeles
tillgodogöra sig den erfarenhet, som under tiden för det provisoriska
stadgandets giltighet kan vinnas.

113

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Vid övervägande av sålunda framförda synpunkter har bevillningsutskottet
ansett sig kunna förorda till antagande en bestämmelse, avfattad
i enlighet med ovan sistberörda alternativ.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å herr Pers omförmälda
motion, 1:148, samt med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 81 icke kunnat oförändrad
bifallas, besluta i enlighet med Kungl. Maj:ts
härovan intagna förslag med den ändringen, att i fråga
om postbefordran av paket mellan orter, förbundna
med järnväg, skall i stället för den av Kungl. Maj:t
föreslagna bestämmelsen gälla följande:

att inrikes paket, vars inlämnings- och adressorter
äro förbundna medelst järnväg, mottages till
postbefordran allenast om paketet väger högst 10
kilogram och icke är skrymmande.

Stockholm den 21 mars 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

Reservation:

av herr K. A. Nilson, som ansett,

att utskottet i fråga om postbefordran av paket mellan orter, förbundna
med järnväg, bort föreslå följande bestämmelse:

»att för befordran med post icke skall mottagas
inrikes paket av högre vikt än 10 kilogram, när järnvägsförbindelse
finnes mellan paketets avgångs- och
adressorter;»

samt att utskottet bort föreslå jämväl den ändringen i Kungl. Maj:ts
förslag, att bestämmelsen om rabatt i vissa fall vid avsändande av trycksakskorsband
skulle erhålla följande lydelse:

20

Bevillningsutskottets utlåtande Nr 28.

natt korrespondent, som samtidigt avlämnar ett
större antal andra trycksakskorsband än utgivarkorsband
av sins emellan lika vikt och lika format, må
enligt närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t äger
utfärda, vid befordringsavgifternas erläggande åtnjuta
rabatt å det avgiftsbelopp, som enligt den vanliga
korsbandstaxan skall utgå».

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.