Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1919 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning
av rusdrycker.

Närvarande: herrar Källman, Reling, Ollas A. Ericsson, Wijk, K. A. Nilson, Antonsson
*, Forssman, Boman, Vennersten, Jonsson i Hökhult, Rune, Olsson i
Kullenbergstorp, Nilsson i Kristianstad, Bergman, Jesperson*, Eliasson *,
Neess, Örne, Johansson i Kullersta och Lövgren i Nyborg.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

»Uti likalydande motioner, I: 61 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl.
och II: 226 av herr Moberger in. fl., har hemställts, att riksdagen
måtte för sin del besluta att 17 §, 19 § 5, 6 och 8 mom., 20 § 3 och
4 mom., 21 §, 22 §, 24 §, 28 § 2 mom., 56 § 3 mom., 69 § 1 mom.
och 95 § i K. F. 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
skulle erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

1. Detaljhandel — — — — — — — flera bolag fördelas.

2. Rättighet, som —--— — — — — rättighet till utskänk ning.

3. Har ansökning rätteligen skett, skall K. B. senast inom en månad
efter ansökningstidens utgång genom omröstning i Stockholm bland
kommunens kommunalt röstberättigade medlemmar och i annan siad
å allmän rådstuga, samt på landet å kommunalstämma inhämta yttrande,
huruvida rätt till detaljhandel må medgivas.

Bihang till riksdagens protokoll, 1919. 7 samt. 15 käft. (Nr 16.) 1

2

Bevillning sutskottets betänkande Nr 16.

4.

5.

6.

7.

Varder förslaget härom ogillat, må rättighet till detaljhandel enligt
denna § inom kommunen icke upplåtas.

Närmare bestämmelser angående omröstningsförfarandet meddelas
av Konungen.

Har genom omröstning, varom i 3 mom. sägs, förslaget om inrättande
av detaljhandel bifallits, skall K. B. omedelbart efter det omröstningen
förrättats, över ansökning inhämta utlåtande, i Stockholm av
stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige.

Dessa utlåtanden böra innehålla, — — — — — — —

— — den sökta rättigheten.

I kommun, där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige icke
inrättats, må allmän rådstuga eller kommunalstämma i samband med
den i 3 mom. avsedda omröstning avgiva utlåtande, varom ovan sägs.
Sedan de i 4 mom. omförmälda utlåtanden — — — — —
stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige i sådan kommun.

Hava stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige inom den kommun,
där försäljningen är avsedd att äga rum, avstyrkt samtliga ansökningar,
må desamma ej bifallas.

Medgiver K. B. — — — — — — — stadsfullmäk tige

eller kommunalfullmäktige tillstyrkta. K. B. skall därjämte —

— — — — av stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige föreslagna,
såvida — — — fattat detsamma.

K. B.:s beslut — — — — — — — — i kungörelsen

angivas.

19 §.

5. Bolags delägare — — — — — — — å landet av kommunalfullmäktige
samt — — — — — utsedda.

Av — — — — — eller kommunalfullmäktige utsedd —

— — i bolaget.

6. Granskning — — — — — stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige
samt kontrollstyrelsen — — — förordnat.

8. Om — — — på landet kommunalfullmäktige att — — —

vinnande.

20 §.

3. Har ansökning rätteligen skett, skall ansökningen underställas sådan
omröstning, varom förmäles i 17 § 3 mom. Bifalles därvid ansök -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

3

ningen skall K. B. inhämta utlåtanden, i Stockholm av stadsfullmäktige
och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet
av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige.

Dessa utlåtanden — — — — anses nödiga.

4. Har — — — — — av kommunalfullmäktige, må — — —

— — eller kommunalfullmäktige föreslagna — — — — —

detsamma.

21 §.

1. Rättighet — — — — — måltid.

2. Rättighet — — — — — omnämnas.

(Nuvarande 22 § uteslutes.)

22 §.

Tillstånd att tillsvidare — — — — — — —

(= 21 § 3 mom.) utskänkningsrörelse.

24 §.

Den — — — — — enligt 20 §, 21 § 2 mom. eller 22 §

— — — — — är stadgad.

28 §.

2. Avskrift av — — — — — än som avses i 21 eller 22 §§

magistraten — — — — — tillstånd.

56 §.

3. Där — — — — — på landet av kommunalfullmäktige samt

— — — förordna.

69 §.

1. Tillstånd — — — — — som meddelats enligt 20 § äga rum,

då i stad stadsfullmäktige och på landet kommunalfullmäktige det
påyrka.

95 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges eller kommunalfullmäktiges
handläggning tillkommer i kommun, där stadsfullmäktige

Rusdrycks försäljnings förord ningen.

Kommunal författmng arna.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

eller kommunalfullmäktige icke finnas, allmän rådstuga eller kommunalstämma.

Vad — — — — — — — finnas.»

Enligt förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rus-drycker
tillkommer det Konungens befallningsliavande att meddela rätt till
detaljhandel med rusdrycker åt uteslutande för sådant ändamål bildat bolag
(17 §), att i kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats,
tilldela inom annan kommun bildat bolag rätt till utskänkning av
rusdrycker (18 §), samt att inom kommun, där bolag ej erhållit rätt till detaljhandel
med rusdrycker, meddela rättighet att endast vid måltid till spisande
gäster utskänka Öl (20 §). I nämnda förordning (§§ 17, 18 och 20) stadgas
vidare följande. Över ansökningar om sådana rättigheter, varom nu sagts, skola
utlåtanden inhämtas i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av
magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och
kommunalstämma. Ansökning, som blivit avstyrkt av sålunda hörda fullmäktige
eller stämma, må icke bifallas. Vidare äger Konungens befallningshavande,
sedan stadsfullmäktige eller kommunalstämma blivit hörda,
tillsvidare för kortare tid än år eller för visst tillfälle meddela rättighet
att vid måltid till spisande gäster utskänka vin eller Öl. Även härom
gäller att ansökning, som avstyrkts av stadsfullmäktige eller kommunalstämma,
icke må bifallas (22 §). Vad enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
tillhör stadsfullmäktiges handläggning tillkommer i stad, där stadsfullmäktige
ej finnas, allmän rådstuga och vad som tillhör kommunalstämmas
handläggning tillkommer kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

I fråga om tillsättande av fullmäktige hava hittills gällande bestämmelser
i vissa delar ändrats i enlighet med 1918 års urtima riksdags
efter förslag av Kungl. Maj:t fattade beslut. Om dessa ändringar, vilka
trätt i kraft den 1 mars 1919, stadgas i särskilda den 23 december 1918
utfärdade lagar om ändrad lydelse i vissa delar av, bland annat, dels förordningen
om kommunalstyrelse på landet och dels förordningen om kommunalstyrelse
i stad (sv. förf. saml. nr 1026 och 1027 år 1918).

Enligt de bestämmelser, vilka varit i kraft till den 1 innevarande
månad, gällde, att landskommun ägde åt fullmäktige överlåta kommunalstämmans
beslutanderätt med undantag för vissa frågor, som alltid skulle
handläggas å kommunalstämma (§§ 27 och 35), samt att i stad med över
3,000 invånare beslutanderättens överlåtande på stadsfullmäktige var obligatorisk,
under det att i stad med högst 3,000 invånare beslut om över -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

r>

låtandet ankom på de vid allmän rådstuga röstberättigade (§ 7). Till
beslut i dessa frågor erfordrades såväl på landet (§21 mom. 2) som i
stad (§ 18 mom. 2) två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster efter röstvärdet.

Vid 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till
ändrade grunder för den kommunala rösträtten, i samband varmed föreslogs,
att i landskommun med över 1,000 invånare skulle för beslut om
tillsättande av fullmäktige erfordras endast enkel majoritet. Sedan förslaget,
som icke antogs av första kammaren, förfallit, avgav Kungl. Maj:t
nytt förslag i ämnet till 1918 års urtima riksdag. Sistnämnda förslag
avsåg i de delar, som här komma i fråga, att kommunalfullmäktige skulle
tillsättas i alla kommuner, vilkas invånarantal överstege 3,000, samt att
i alla övriga kommuner, sålunda även i dem, vilka icke hade mer än
1,000 invånare, fordran på kvalificerad majoritet för beslut om tillsättande
av fullmäktige skulle bortfalla. Riksdagens beslut i anledning av Kungl.

Maj:ts sistnämnda proposition innefattade flere avvikelser från vad Kungl.

Maj:t föreslagit. Sålunda beslöts, att det representativa systemet skulle
tillämpas i alla såväl lands- som stadskommuner med över 1,500 invånare
samt att kommunalfullmäktiges befogenhet skulle så utvidgas, att på
kommunalstämma i de kommuner, där fullmäktige finnas, i huvudsak
inga andra ärenden rörande kommunens förvaltning skulle förekomma än
val av fullmäktige.

I de föreliggande motionerna har, efter erinran om ovan anförda be- Motionerna.
stämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen, anförts följande:

»Oavsett olika principiella uppfattningar i nykterhetsfrågan torde det få
anses vara ett allmänt intresse, att beslut rörande upplåtelse eller icke av rättigheter
till detaljhandel med rusdrycker skall grunda sig på en verklig folkmening
inom kommunen. Med nu gällande här ovan relaterade anordningar komma
emellertid dylika beslut ofta nog att bliva beroende på tillfälliga och denna
fråga ovidkommande omständigheter såsom exempelvis politiska partiers styrkeförhållanden
vid valtillfällena, manipulationer vid det proportionella valsystemets
tillämpning, organisatoiiska åtgärder o. s. v. Genom ett skickligt utnyttjande
av valmaskineriet kunna på dylikt sätt den ena gången motståndarne till rusdrycksförsäljningen
och en annan gång dess anhängare förskaffa sig en majoritet
inom representationen, som ej motsvaras av den verkliga meningen inom
valmanskåren. Detta kan ej anses vara till gagn vare sig för det allmänna
nykterhetstillståndet eller för de kommunala ärendenas rationella behandling.»

På sålunda anförda skäl hava motionärerna, enligt åberopat uppdrag
av riksdagens nykterhetsgrupp, föreslagit ovan intagna författningsändringar,

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Utskottet.

vilka avse, att frågan, huruvida inom en kommun tillstånd till detaljhandel
med rusdrycker må meddelas, skall i princip avgöras genom omröstning
å kommunalstämma eller allmän rådstuga eller, i Stockholm, av
stadens kommunalt röstberättigade invånare. Motionärernas förslag innebär
vidare att, därest vid sådan omröstning majoriteten av de röstande avstyrker
att tillstånd till sådan detaljhandel meddelas, frågan skall förfalla,
men att vid motsatt utgång av omröstningen utlåtanden skola inhämtas
av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige eller magistrat och stadsfullmäktige
eller, i Stockholm, av endast stadsfullmäktige ävensom att,
där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige avstyrkt samtliga inkomna
ansökningar om rätt till detaljhandel med rusdrycker, tillstånd icke må
meddelas. Konungens befallningshavandes befogenhet enligt 22 § i rusdrycksförsäljningsförordningen
att medgiva tillfälliga rättigheter skulle
upphöra enligt det föreliggande förslaget, vilket slutligen avser, att på
Kungl. Maj:t skulle ankomma att meddela närmare bestämmelser angående
det ifrågasatta omröstningsförfarandet.

Till en början vill utskottet såsom en egendomlighet i det föreliggande
förslaget framhålla bestämmelsen om, att kommunalfullmäktige eller
stadsfullmäktige skola kunna förhindra upplåtande av rättighet till detaljhandel
med rusdrycker, sedan en församling, där alla kommunens röstberättigade
medlemmar äga stämma, i princip beslutat, att sådan rättighet
skall medgivas. Efter primärförsamlingens principiella beslut borde, synes
det, endast frågor, som angå de närmare anordningarna vid rättighets meddelande,
kunna ankomma på de kommunala myndigheternas eller representativa
organens handläggning och beslut.

I huvudsak har utskottet emellertid funnit förslaget värt beaktande.
För denna utskottets mening hava emellertid icke varit avgörande de
skäl, som motionärerna anfört. Enligt utskottets mening föreligger nämligen
icke anledning att befara, att den verkliga folkmeningen inom kommunerna
i de frågor, det här gäller, icke skulle komma till uttryck genom
de representativa organens beslut. Erfarenheten torde tvärtom hava visat,
att det nykterhetsintresse, som förefinnes inom kommunerna, merendels
kommer till sin rätt vid de kommunala valen. Men just den omständigheten,
att de nykterhetspolitiska synpunkterna ofta erhålla en utslagsgivande
betydelse vid valen, innebär ur andra synpunkter en olägenhet
som det vore önskvärt att få avlägsnad. I sådant hänseende vill utskottet
framhålla följande.

Då gränserna mellan olika meningsriktningar i nykterhetsfrågor icke

Bevillningsutskottets betänkande Nr in.

7

sammanfalla med de linjer, efter vilka de politiska partierna öro uppdelade,
har följden ofta blivit, att personer, som eljest skulle ansetts
bäst kvalificerade till kommunala förtroendeposter, icke kunnat uppställas
som kandidater eller fallit igenom vid valen, därför att deras uppfattning
i nykterhetsfrågor icke sammanfallit med den, som omfattats av
valmännens majoritet. Denna nykterbetsfrågans behärskande ställning bär
även kunnat medföra, att viktiga offentliga uppdrag kommit att anförtros
åt personer, vilkas verksamhet i allmänna angelägenheter övervägande
fallit inom nykterhetsorganisationernas område och vilka av sådan anledning
stått mer eller mindre främmande för andra viktiga spörsmål, eller
ock åt sådana, vilkas fientlighet mot nykterhetsfrämjande åtgärder varit
deras huvudsakliga förtjänst. I samband härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten
vid, att i den mån på sina håll en strävan förefinnes att
vid kommunala val låta personlig duglighet och lämplighet komma till
sin rätt oberoende av politiska åsikter, en sådan lovvärd strävan motarbetas
av det inflytande, som de nykterhetspolitiska synpunkterna utöva.

I de förhållanden, utskottet nu i korthet berört, synes ligga en anledning
att taga under närmare övervägande den tanke, som framförts genom
de föreliggande motionerna. Qm nämligen den enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning
kommun tillkommande befogenheten att avgöra, huruvida
rätt till detaljhandel må inom kommunen medgivas, överflyttas från
det representativa organet till primärförsamlingen, så bör härigenom mycket
vara vunnet för frigörande av de kommunala valen från de nykterhetspolitiska
synpunkternas behärskande inflytande.

Inom utskottet har nu anmärkts, att detta visserligen vore förhållandet,
när avgörandet i berörda fråga utfölle så, att rätt till detaljhandel icke
medgåves, men att i motsatt fall icke mycket vore vunnet, enär åtskilliga
andra i samband med rusdrycks hanteringens reglerande stående frågor återstode,
vilka det alltjämt skulle tillkomma vederbörande kommunala representation
att handlägga. I fråga härom hyser utskottet den uppfattningen,
att genomförandet av ett förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det
av motionärerna framlagda otvivelaktigt skulle vara av största betydelse i
det hänseende, som ovan berörts. Den inom utskottet framförda anmärkningen
bör dock, synes det, föranleda, att frågan underkastas en ytterligare
granskning, därvid även bör undersökas, huruvida och på vad sätt
syftet att göra de kommunala valen oberoende av nykterhetspolitiska
synpunkter må kunna påkalla författningsändringar även i andra hänseenden
än dem, som i förevarande motioner avses. Eu sådan ytterligare utredning
synes påkallad även med hänsyn därtill, att de författniugsänd -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

ringar, som här ifrågasättas, innebära en avvikelse från grundtanken i ovannämnda,
enligt 1918 års urtima riksdags beslut i kom munallagarna införda
bestämmelser om utsträckt användning av det representativa systemet och
vidgad befogenhet för de representativa organen. Då emellertid den utredning,
som utskottet sålunda anser önskvärd, icke kan så begränsas, att
den lämpligen bör verkställas genom utskottets försorg, har utskottet ansett
sig höra ifrågasätta, att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör framställning
om dess utförande.

I anslutning till vad utskottet nu anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj.t ville föranstalta om utredning
av frågan, i vilken utsträckning den kommunerna
författningsenligt tillkommande medverkan vid
avgörandet av ärenden, som röra handeln med rusdrycker,
må kunna utövas genom omröstning bland
vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter
röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning
än genom de i komraunalförfattningarna omförmälda
kommunala myndigheter eller representativa organ,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 4 mars 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:

G. W. KALLMAT.

Reservationer:

av herrar Antonsson, Forssman, Vennersten, Jesperson och Neess, vilka anfört:

Bevillningsutskottet har ansett, att vidtagandet av åtgärder i huvudsak
överensstämmande med de av motionärerna förordade skulle verka
gagneligt även i annat avseende än nykterhetspolitiskt. De skulle nämligen
enligt utskottets förmenande avkoppla nykterhetssynpunkten vid val

liemllmnffHutskottetn betänkande Nr 1(1.

till de kommunala representationerna och därigenom låta dugligheten för
befattningen i fråga bliva den avgörande faktorn vid kandidatnomineringen.

I)å emellertid utom det principiella avgörandet, om försäljning av
rusdrycker får förekomma i kommunen eller ej, en hel del praktiska och
organisatoriska frågor rörande rnsdrycksfÖrsäljningen måste inom kommunen
avgöras och dessa helt naturligt icke kunna överlämnas åt andra än
de representativa organen, skulle enligt vår uppfattning eu sådan frigörelse
från nykterhetspolitiska synpunkter, som utskottet förutsätter, icke ernås
med genomförandet av de föreslagna åtgärderna. Och då det dessutom
icke kan anses ur praktisk synpunkt lämpligt att såsom föreslås sätta
i gång den störa apparaten av eu folkomröstning för en sådan frågas avgörande,
hava vi ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å de av
. herrar Carl Oustaf Ekman m. fl. och Moberger m. fl. väckta motionerna.

av herr Boman, som anfört:

Efter antagandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning kan
inom en kommun försäljning av rusdrycker icke komma till stånd i strid
mot den kommunala representationens önskan. Den kommunala representation,
som efter 1918 års urtima riksdags beslut kommer att finnas, blir
byggd på eu synnerligt demokratisk grund och bör väl sålunda vara ett
fullgott uttryck för uppfattningen inom kommunen, och då denna representation
vid det vidsträckta kommunala självstyre, som finnes i vårt
land, har rättighet att besluta i kommunens alla andra angelägenheter,
borde väl också åt densamma fortfarande kunna anförtros att avgöra
frågor rörande försäljning av rusdrycker.

Att för endast dessa frågors avgörande tillgripa eu sådan åtgärd,
som motionärerna föreslagit och utskottets skrivelseförslag förordar, eller
särskild omröstning bland kommunens röstberättigade medlemmar, borde
därför vara onödigt och kunde väl endast i sällsynta undantag giva annat
resultat än beslut enligt nu gällande lag.

Den av utskottet uttalade förhoppningen, att den ifrågasatta särskilda
omröstningen om rusdryckshandeln skulle medföra den fördelen, att vid
uppsättande av kandidater för de kommunala valen hänsyn till kandidatens
ställning i nykterhetsfrågor komme att förlora betydelse, kan jag
icke dela. Uppenbart kunde den ifrågasatta allmänna omröstningen komma
att avse endast frågan, huruvida försäljning av rusdrycker skulle få äga
rum inom kommunen eller ej. Alla detalj bestäm meker om sättet för
rörelsens utövande komme nog fortfarande att få behandlas av den repreBihang
till riksdagens ■protokoll 11(10. 7 sand. 15 käft. (Nr 1(1.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

sentativa församlingen, och då kan v ål icke betvivlas, att vid kandidaternas
uppställande dessas uppfattning i nykterhetsfrågor alltjämt komme att
få betydelse. I anslutning till vad jag ovan uttalat anser jag, att utskottet
bort hemställa,

att de väckta motionerna icke skulle till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

av herr Wijk, som instämt med herr Boman;

av herr Olsson i Kullenbergstorp; samt

av herr Rune, i fråga om viss del av motiveringen.

»toekhohvi låta. O. L. RvanbSeks Boktryckeri.