Bevillningsutskottets betänkande Nr 15
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1919 kl. 1 e. m.
Bevillning sutskottets betänkande, i anledning av väckt, motion om
ändrad lydelse av 55 § 2 mom. i förordningen angående
försäljning av rusdrycker.
Närvarande: herrar Källman, Röing, Wijk, Lyckholm, K. A. Nilson, Bäckström,
Forssman, Rosén, Boman, Yennersten*, Rune, Bergman, Neess, Broman*.
Westrup*, Bökelund, Johansson i Kullersta, Jönsson i Boa*, Uddenberg
och Viklund i Oviken.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
1 en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 53, har herr Nyländer hemställt, att riksdagen för sin
del ville besluta, att stadgandet i 55 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
skulle erhålla följande ändrade lydelse:
Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik
föreställning eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande utföres
instrumentalmusik, varje annan föreställning, till vilken allmänheten
har tillträde, eller vid offentlig danstillställning må utskänkning
av spritdrycker icke ske i lokal eller å plats, därifrån är utsikt till
skådebanan eller annan plats, där föreställningen gives; dock må Konungens
befallningshavande, efter magistratens eller kommunalnämndens
hörande, för särskilt tillfälle medgiva undantag från det sålunda meddelade
förbudet.
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 11 käft. (Nr 15.)
1
Historik.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
Förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin
innehöll under mom. 3 i 28 § följande bestämmelse:
3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisning
av djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med undantag av konsert,
vid vilken uteslutande utföres instrumentalmusik, varje annan föreställning av vad
beskaffenhet som helst, vilken genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres,
eller vartill inträdeskort försäljas, eller avgift på ett eller annat sätt från
allmänheten fordras, begäres eller mottages, eller till vilken allmänheten eljest har
tillträde, må utskänkning av brännvin icke äga rum i lokal eller å plats, därifrån
är utsikt till skådebanan eller annan plats, där föreställningen gives; dock må
Kungl. Ma:jts befallningshavande för särskilt tillfälle medgiva undantag från det
sålunda meddelade förbudet.
Något motsvarande stadgande förekom icke i förordningen av
samma dag angående försäljning av vin och Öl.
I det förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker,
som nykterhetskommittén med betänkande av den 5 januari 1914 avgav,
hade 87 § 4 mom. följande lydelse:
4. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik föreställning
eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande utföres instrumentalmusik,
varje annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde, eller vid offentlig
danstillställning må utskänkning av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, där
föreställningen eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som med förstnämnda
lokal står i inre förbindelse.
I deu av kommittén anförda speciella motiveringen till nämnda förlattningsförslag
yttrades beträffande de sålunda ifrågasatta bestämmelsernas
innebörd och syfte bland annat följande:
»Först och främst har förbudet med hänsyn till den i detta lagförslag hävdade
önskvärdheten av att såvitt möjligt enahanda bestämmelser tillämpas för utskänkningen
av spritdrycker, vin och Öl, utsträckts att gälla jämväl sistnämnda bägge
slag av rusdrycker.
Vidare har förbudet utsträckts att gälla även i fråga om offentlig danstillställning.
» -------»Det har nämligen visat sig, att allvarliga missförhållan
den
yppats i en del offentliga danslokaler, i vilka i sammanhang med danstillställningarna
spritutskänkning förekommit.
Aven i fråga om de lokaler eller den plats, förbudet avser, har detsamma
erhållit en något vidgad omfattning. Medan sålunda enligt den nu gällande bestämmelsen
ifrågavarande utskänkningsförbud avser »lokal eller plats, därifrån är
utsikt till skådebanan eller annan plats, där föreställningen gives», innefattar kommitténs
förslag förbud mot utskänkning »i lokal eller å plats, där föreställningen
eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som med förstnämnda lokal
står i inre förbindelse». Syftet med denna ändring är att giva ifrågavarande bestämmelse
större effektivitet. Värdet av densamma i dess nuvarande lydelse måste
Bevillningsutskottets be,tänkande Nr In. 3
nämligen anses i väsentlig mån förringat genom den av lagen medgivna möjligheten
att anordna utskänkning i lokal, som äger inre kommunikation med föreställningslokalen.
Den sålunda föreslagna skärpningen bör enligt kommitténs övertygelse
vara ägnad att icke oväsentligt påverka de offentliga dryckessederna i vårt land.
Borttagandet av mellanaktsserveringen skulle säkerligen icke vålla något avbräck
för de teatrar, som hava verkligt värdefulla prestationer att bjuda på.»
Nykterhetskommitténs förslag i denna del var emellertid icke enliälligt.
I särskilda vid betänkandet fogade yttranden framställde två
av kommitténs ledamöter anmärkningar mot detsamma. Sålunda anförde
professorn T. Tlmnberg följande:
»Formuleringen av detta mom. kan lätt medföra ej åsyftade konsekvenser.
1 ej så få samhällen i vårt land torde konsertsalar, som t. ex. användas för vokal
musik, finnas i de förnämsta restaurangerna och med dem stå ’i inre förbindelse .
Bestämmelsen i detta mom. medför då, att medan konsert av dylik art pågår i
denna, alls ej för servering avsedda musiksal, är serveringen helt och hållet avstängd
i kafélokalerna. Konserten kanske pågår utan något som helst tillfälle för
konsertpubliken att lämna musiksalen, men det oaktat måste serveringen av alkoholhaltiga
drycker i kafét hela tiden vara inställd. Man får ej undra på, om något
sådant förefaller kafépubliken obegripligt och som trakasserier.
Bestämmelsen bör omarbetas, så att denna konsekvens undvikes.»
Herr K. G. Karlsson anförde, bland annat, att han icke kunnat
biträda den utvidgning av det då gällande förbudet, genom vilken
mellanaktsservering å teatrar skulle helt och hållet förbjudas.
Med en den 24 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 242, avgav
Kungl. Maj:t till sistnämnda års senare riksdag förslag till förordning
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker. Förslaget innehöll i 36 §
3 mom. följande bestämmelse:
3. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik föreställning
eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande utföres instrumentalmusik.
varje annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde, eller vid
offentlig danstillställning må utskänkning av alkoholhaltiga drycker icke ske i lokal
eller å plats, därifrån är utsikt till skådebanan eller till annan plats, där föreställningen
eller danstillställningen äger rum; dock må Konungens befallningshavande
för särskilt tillfälle medgiva undantag från det sålunda meddelade förbud.
I de motioner med förslag till förordning angående försäljning av
rusdrycker, vilka i huvudsaklig överensstämmelse med nykterhetskommitténs
omförmälda författningsförslag väcktes vid 1914 års senare
riksdag, förekom i 87 § 4 mom. en bestämmelse av samma lydelse
som ovannämnda av kommittén förordade. Bevillningsutskottet, som
i sitt förslag nära följde nykterhetskommittén, förklarade sig emellertid
anse, att beträffande nu ifrågavarande bestämmelse Kungl.
4 Bevillningsutskottets betänkande År 15.
Maj:ts förslag vore att föredraga framför motionärernas, dock att det
borde åläggas Konungens befallningshavande att beträffande undantag från
det i momentet stadgade förbudet först höra magistrat eller kommunalnämnd.
I överensstämmelse härmed avfattades bestämmelsen i utskottets
förslag, där den fick plats i 87 § 2 mom. Sedan detta i huvudsak antagits
av andra kammaren, under det att första kammaren godkänt
Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar, och efter det ett av bevillningsutskottet
sedermera avgivet sammanjämkningsförslag antagits av
andra kammaren, men förkastats av första kammaren, hade frågan för
nämnda riksdag förfallit.
Vid 1915, 1916 och 1917 års riksdagar framfördes i motionsvägförslag
till förordning angående försäljning av rusdrycker dels i huvudsaklig
överensstämmelse med nykterhetskommitténs förslag, dels i väsentlig
anslutning till Kungl. Maj:ts förenämnda, vid 1914 års senare riksdag
framlagda proposition.
Beträffande utskänkning vid offentliga föreställningar och danstillställningar
upptogs i de förra motionerna nykterhetskommitténs förslagoch
i de senare den lydelse, som Kungl. Maj:t år 1914 förordat. Vid
1915 och 1916 års riksdagar intogo ej mindre bevillningsutskottet i
sina i ämnet avgivna betänkanden samt reservanterna inom utskottet
än även första och andra kammaren såväl i frågan i dess helhet
som rörande nu ifrågavarande särskilda bestämmelser enahanda ståndpunkter
som hävdats vid 1914 års senare riksdag. Bevillningsutskottets
förslag till sammanjämkning föll vid bägge riksdagarna. År
1917 frångick bevillningsutskottet, som även då i huvudsak följde nykterhetskommitténs
linje, den vid de föregående riksdagarna av utskottet
föreslagna lydelsen av 87 § 2 inom. och gav åt momentet den avfattning,
motsvarande bestämmelse haft i nykterhetskommitténs författningsförslag,
med det från Kungl. Maj:ts förslag av 1914 upptagna tillägget,
att Konungens befallningshavande skulle äga att för särskilt tillfälle
meddela undantag från förbudet, dock först sedan magistraten eller
kommunalnämnden blivit hörd. För avvikelsen från bevillningsutskottets
tidigare förslag anfördes icke någon särskild motivering. Beträffande den
föreslagna befogenheten för Konungens befallningshavande meddelade utskottet,
att därigenom avsetts att före brygga sådana konsekvenser, som
uppenbarligen icke vore betingade av syftet med ifrågavarande utskänkningsförbud.
Andra kammaren antog utskottets förslag, varemot första
kammaren godkände en inom utskottet avgiven reservation, med vilken
framlagts författningsförslag, i huvudsak likalydande med vad KungL
Magt år 1914 föreslagit.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 5
Av bevillningsutskottet framlagt sammanjämkningsförslag avsåg i
huvudsak, att andra kammaren skulle frånträda sitt beslut i fråga om
s. k. lokalt veto, mot det att första kammaren godkände andra kammarens
beslut rörande de bestämmelser, som skulle reglera försäljningen
av alkoholhaltiga drycker. Beträffande offentliga föreställningar och
danstillställningar upptog samman]ämkningsförslaget enligt den angivna
grundtanken den i bevillningsutskottets av andra kammaren godkända
författningsförslag intagna bestämmelsen. Sammanjämkningsförslaget
antogs av första kammaren samt, efter återremiss, jämväl av andra
kammaren, och den ifrågavarande bestämmelsen har i den av Kungl.
Maj:t den 14 juni 1917 utfärdade förordningen angående försäljning av
rusdrycker, där den förekommer såsom mom. 2 under 55 §, följande
lydelse:
2. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkus- eller annan dylik föreställning
eller, med undantag av konsert, vid vilken uteslutande utföres instrumentalmusik,
varje annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde, eller vid offentlig
danstillställning må utskänkning av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats,
där föreställningen eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som med
förstnämnda lokal står i inre förbindelse; dock ma Konungens befallningshavande,
efter magistratens eller kommunalnämndens hörande, för särskilt tillfälle medgiva
undantag från det sålunda meddelade förbudet.
Det i förevarande motion framlagda förslaget avser nu beträffande
bestämmelsen om de lokaler, som ifrågavarande utskänkningsförbud skall
gälla, en återgång till den avfattning, som 1905 års brännvinsförsäljningsförordning
innehöll och som sedermera upptagits såväl i Kungl.
Maj:ts nyssnämnda förslag vid 1914 års senare riksdag som i de förslag,
vilka bevillningsutskottet vid sistnämnda riksdag samt vid riksdagarna
1915 och 1916 med sina i ämnet avgivna betänkanden framlagt.
Motionärens förslag åsyftar vidare, att förbudet, som för närvarande
gäller alla slag av rusdrycker, skall inskränkas att omfatta endast
spritdrycker.
Det ligger nära till hands att mot det föreliggande förslaget göra
den invändningen, att de ifrågavarande, nu gällande bestämmelserna
först med innevarande år trätt i kraft och att tillräcklig erfarenhet
följaktligen saknas för bedömande av deras verkningar. Härvid bör
emellertid erinras om följande, av utskottet redan i det föregående berörda
omständigheter. Den gällande förordningen angående försäljning
av rusdrycker tillkom såsom resultat av en av bevillningsutskottet föreslagen
sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga beslut, och den åstad
-
Motionen.
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
komna sammanjämkningen innefattade från första kammarens sida den
eftergiften, att de av andra kammaren godkända bestämmelserna i fråga
om rusdrycksförsäljningens reglerande antogos. Det ligger i sakens
natur, att därvid de i huvudsaklig överensstämmelse med nykterhetskommitténs
författningsförslag avfattade bestämmelser, vilka ingingo i andra
kammarens beslut, summariskt upptogos i sammanjämkningsförslaget utan
att varje särskilt stadgande blev föremål för ingående granskning. Det
torde också vid samman] ämkningsförslagets framläggande och antagande
hava förutsatts, att jämkningar på enskilda punkter kunde finnas påkallade.
Att en efterprövning i sådant hänseende kan vara på sin plats beträffande
nu ifrågavarande bestämmelser, framgår redan därav, att bevillningsutskottet
med sina under åren 1914, 1915 och 1916 avgivna betänkande^
i ämnet framlagt förslag, som på denna punkt icke oväsentligt
skilde sig från den avfattning av bestämmelserna i fråga, som andra
kammarens beslut år 1917 avsåg-.
Den enda motivering, som under behandlingen av frågan om nv
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker anförts för ifrågavarande
bestämmelser i deras nuvarande avfattning, utgöres av nykterhetskommitténs
ovan omförmälda uttalanden. Att dessa, i vad de avse teaterföreställningar
och andra offentliga föreställningar, icke innefatta tillräckliga
skäl för förbudet, anser utskottet vara klart påvisat av de ledamöter
av kommittén, vilka i särskilda ovan återgivna yttranden påpekat
vissa konsekvenser av detsamma, vilka icke synas motiverade av lagstiftningens
syfte. Under det kommittén i fråga om de offentliga danstillställningarna
haft att åberopa missförhållanden, som icke "sällan förekommit,
när spritutskänkning ägt rum i samband med tillställningarna,
har något dylikt skäl icke kunnat anföras beträffande teaterföreställningar
och sådana offentliga föreställningar, som eljest drabbas av förbudet.
Om man sålunda torde kunna utgå ifrån, att den utskänkning,
som ägt rum vid dylika föreställningar, i stort sett icke givit anledning
till sådana anmärkningar, som kunnat åberopas såsom skäl att förbjuda
utskänkningen, så må man icke förvåna sig över, om förbudet kan förefalla
mången såsom en godtycklighet och vara ägnat att väcka ovilja
icke blott mot denna särskilda inskränkning utan kanske mot hela den
strävan från samhällets sida, som går ut på att underkasta förtäringen
av rusdrycker en ur nykterhets- och ^ordningssynpunkt betryggande
kontroll. En lagstiftning av sådan art kan lätt föranleda, att personer,
vilkas intresse för och medverkan vid nykterhetsfrämjande åtgärder eljest
kunde vara att påräkna, i stället bliva motståndare till desamma.
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
Utskottet, som sålunda icke kunnat finna, att upprätthållandet av
ifrågavarande utskänkningsförbud beträffande teaterföreställningar ocli
andra offentliga föreställningar är ur nykterhets- eller ordningssynpunkt
påkallat, har för sin del ansett riktigast att i fråga härom tillmötesgå
motionärens hemställan. Med den form, som förbudet i denna del enligt
utskottets mening följaktligen bör erhålla, torde anledning saknas att
här bibehålla stadgandet om befogenhet för Konungens befallningshavande
att medgiva undantag.
I motsats till vad sålunda gäller om ifrågavarande föreställningar
hava vid offentliga danstillställningar, förenade med utsköljning av rusdrycker,
på sätt redan är berört allvarliga missbruk i icke obetydlig utsträckning
förekommit. Här framstår det därför såsom ett samhällsintresse,
att utskänkningsförbudet vidliålles i sin nuvarande form. Till de berättigade
intressen, som på detta område kunna göras gällande, torde tillbörlig hänsyn
vara tagen, om beträffande danstillställningarna Konungens befallningshavande
fortfarande erhåller rätt att efter magistratens eller kommunalnämndens
hörande,medgiva undantag.
I överensstämmelse med den uppfattning i den föreliggande frågan,
som utskottet sålunda angivit, har utskottet låtit uppgöra nedan intagna
förslag till ändrad lydelse av 55 § i rusdrycksförsäljningsförordningen;
och får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av herr Nyländers
förevarande motion II: 53, för sin del besluta, att 55 §
i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljningav
rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelsé:
55 §.
1. Inom — — — — — — — — — — —
förbjuden.
2. Vid offentligt skådespel eller varieté-, cirkuseller
annan dylik föreställning eller, med undantag av
konsert, vid vilken uteslutande utföres instrumeufalmusik,
varje annan föreställning, till vilken allmänheten
har tillträde, må utskänkning av spritdrycker
icke ske i lokal eller å plats, därifrån är utsikt till
skådebanan eller annan plats, där föreställningen gives.
3. Vid offentlig danstillställning må utskänkning
av rusdrycker icke ske i lokal eller å plats, där
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
danstillställningen äger rum, eller i annan lokal som
med förstnämnda lokal står i inre förbindelse; dock
må Konungens befallningshavande, efter magistratens
eller kommunalnämndens hörande, för särskilt tillfälle
medgiva undantag från det sålunda meddelade förbudet.
Stockholm den 4 mars 1919.
På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.
Reservationer:
av herrar K. A. Nilson, Rosén, Bergman, Uddenberg och Viklund
i'' Oviken, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:
»Den förevarande motionen avser, beträffande utskänkning av vin
och Öl vid offentliga föreställningar, ett upphävande av Kungl. Maj:ts
förordning av 14 juni 1917, vilken förordning trätt i tillämpning först
med innevarande års ingång.
Bestämmelsen ifråga ingår såsom ett led i den sammanjämkning,
som, efter många års resultatlösa försök att lösa rusdryckshandelsfrågan,
åstadkoms vid 1917 års riksdag.
Nykterhetskommittén, som i sitt förslag till rusdrycksförsäljningsförordning
först formulerat bestämmelsen, har därtill lämnat följande
motivering:
»Först och främst har förbudet med hänsyn till den i detta lagförslag hävdade
önskvärdheten av att såvitt möjligt enahanda bestämmelser tillämpas för utskänkningen
av spritdrycker, vin och Öl, utsträckts att gälla jämväl sistnämnda
bägge slag av rusdrycker.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 9
Vidare har förbudet utsträckts att gälla även i fråga om offentlig danstillställning.
» --------- »Det har nämligen visat sig, att allvarliga missför
hållanden
yppats i en del offentliga danslokaler, i vilka i sammanhang med danstillställningarna
spritutskänkning förekommit.
Även i fråga om de lokaler eller den plats, förbudet avser, har detsamma
erhållit en något vidgad omfattning. Medan sålunda enligt den nu gällande bestämmelsen
ifrågavarande utskänkningsförbud avser »lokal eller plats, därifrån är
utsikt till skådebanan eller annan plats, där föreställningen gives», innefattar kommitténs
förslag förbud mot utskänkning »i lokal eller å plats, där föreställningen
eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som med förstnämnda lokal
står i inre förbindelse». Syftet med denna ändring är att giva ifrågavarande bestämmelse
större effektivitet. Värdet av densamma i dess nuvarande lydelse måste
nämligen anses i väsentlig mån förringat genom den av lagen medgivna möjligheten
att anordna utskänkning i lokal, som äger inre kommunikation med föreställningslokalen.
Den sålunda föreslagna skärpningen bör enligt kommitténs övertygelse
vara ägnad att icke oväsentligt påverka de offentliga dryckessederna i vårt land.
Borttagandet av mellanaktsserveringen skulle säkerligen icke vålla något avbräck
för de teatrar, som hava verkligt värdefulla prestationer att bjuda på.»
De motiv, som här framföras och som väl få anses även legat till
grund för riksdagens beslut, synas utskottet alltfort äga sin fulla giltighet.
Något vägande skäl att vare sig helt eller delvis återgå till bestämmelserna
i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning finner utskottet
ej vara av motionären förebragt. Då bestämmelserna så nyligen trätt
i kraft, torde också tillräcklig erfarenhet saknas för bedömandet av deras
verkningar, även om, såsom motionären uppger, »ett flertal större kabareter,
danslokaler och dylika förlustelseställen måst stänga sina portar».
Att, såsom motionären synes önska, åter öppna dessa portar genom frigivande
av utskänkningen av vin och Öl synes utskottet varken önskvärt
eller tillrådligt; liksom ej heller utskänkning av Öl (det som faller
under rusdrycksförordningen) »vid arbetarnas offentliga möten i folkparker
eller å fester» torde kunna förordas och väl ej heller av vederbörande
eftersträvas. Och att nu ifrågavarande bestämmelser skulle på
något sätt menligt inverka på turisttrafiken i landet torde vara ett påstående,
som saknar grund i verkligheten. Det motsatta förhållandet
synes utskottet lika antagligt.
Med hänsyn till de allvarliga missbruk, som i icke obetydlig utsträckning
förekommit vid offentliga danstillställningar m. fl. hithörande nöjestillställningar,
framstår det såsom ett samhällsintresse, att utskänkningsförbudet
vidhålles i sin nuvarande form. Och vad teatrarnas mellanaktsservering
vidkommer torde den erfarenhet, som redan kunnat göras under
årets två gångna månader, alldeles icke tala till förmån för motionen.
På grund av vad sålunda anförts och då det synes utskottet angeBihang
till riksdagens protokoll 1919. 7 saml. 11 käft. (Nr 15.) 2
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.
läget, att det förbättrade nykterhetstillstånd, som på ett eller annat håll
inträtt, icke skadas eller undergräves, får utskottet hemställa,
att herr Nyländers förevarande motion II: 53 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
av herr Rune; samt
av herr Röing, i fråga om viss del av motiveringen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOK TRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.