Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1919 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tullfrihet för malen och omalen spannmål.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Källman, Röing, Ollas A. Ericsson, Lyckbolm, K. A. Nilson,
Antonsson, Bäckström, Forssman, Boman, Vennersten, Månsson i Hagaström,
Rune, Nilsson i Kristianstad, Bergman, Eliasson, Neess, Bökelund,
Johansson i Kullersta och Jönsson i Boa.

I en av herr Månsson i Hagaström inom andra kammaren väckt,
till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 223, har hemställts,

»att riksdagen måtte

a) besluta upphäva tullsatserna å spannmål, omalen och malen,
till följd varav rubrikerna 74—79 i tulltaxan skulle erhålla följande
ändrade lydelse:

Spannmål:

Om alen:

°74. råg, vete och korn, ävensom ärter och bönor, tjänliga till

människoföda.................................................................... fria.

75. havre, ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter

och bönor, ej till nästföregående rubrik hänförliga
..................................................................................... fria.

76. malt, även krossat.................................................................. fritt.

77. majs ........................................................................................ fri.

78. andra slag ..............................................................

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 7 samt. 11 käft. (Nr 12.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Utskottet.

Malen:

00 79 a. gryn av havre........................................................................ fria.

°79 b. gryn, andra slag, mjöl, alla slag, ävensom mjöl av
arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan

rubrik hän förligt............................................................... fria;

b) i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att de under tulltaxans
rubriker 74 —79 b upptagna tullarne å omalen och malen spannmål
måtte även för tiden från och med den 30 juni 1919 till innevarande
års slut upphävas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, tillåter
sig utskottet att hänvisa till motionen.

Motioner med i huvudsak enahanda yrkande som det nu ifrågavarande
förelågo till behandling jämväl vid 1916, 1917 och 1918 års
riksdagar.

Samtliga motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet (betänkandena
nr 7 år 1916, nr 20 år 1917 och nr 20 år 1918) och avslogos av
riksdagens båda kamrar.

Bevillningsutskottet uttalade i sina nämnda betänkanden den uppfattningen,
att det allmänna tidsläget bjöde att med största varsamhet
inlåta sig på sådana väsentligare ändringar i näringspolitiken, vilka icke
vore direkt betingade av de rådande krisförhållandena, och ansåg sig
fördenskull icke böra i anledning av motionerna ingå i principiell
prövning av frågan om spannmålstullarnas berättigande.

Det alltjämt rådande osäkerhetstillståndet på det ekonomiska livets
olika områden, vilket bland annat medför, att säkra utgångspunkter
saknas för ett omdöme om de betingelser, under vilka varuutbytet med
främmande länder kan komma att utveckla sig, påkallar enligt utskottets
mening, att sådan varsamhet i näringspolitiken fortfarande iakttages.

Ett särskilt skäl för bevillningsutskottet att intaga enahanda ståndpunkt
i frågan som vid ovannämnda riksdagar har utskottet ansett föreligga
i den omständigheten, att, på sätt utskottet i sitt den 11 februari
1919 avgivna betänkande nr 8 erinrat, Kungl. Maj:t enligt beslut den
31 januari 1919 för åstadkommande av en allsidig utredning av det
gällande tullsystemets verkningar tillsatt en kommitté, i vars uppdrag
ingår att överväga, huruvida den utveckling av vårt lands näringsliv,
bland annat inom jordbruket, vilken föranletts av det rådande tullsystemet,
varit till övervägande gagn eller nackdel, ävensom att söka

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

fastställa, i vad mån en ändrad tnllpolitik kan anses vara för den närmaste
framtiden nationalekonomiskt fördelaktig. Behövligheten av fortsatt
tullskydd för jordbruksnäringen kommer följaktligen att under den
närmaste framtiden bliva föremål för ingående prövning.

På nu anförda skäl hemställer bevillningsutskottet,

att herr Månssons förevarande motion, II: 223,
om tullfrihet för malen och omalen spannmål icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1919.

På bevillningsutskottets vägnar:
G. W. KÄLLMAN.

Reservationer:

av herr Månsson i Hagaström, som yrkat bifall till motionen; samt

av herrar Källman, Bäckström, Nilsson i Kristianstad och Johansson
i Kullersta, i fråga om motiveringen.