Riksdagens skrivelse Nr 90.

Bil* 90.

Godkänd av förslå kammaren den (i april 1918.

Godkänd av andra kammaren den 6 april 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av hiingl. Mai ds
i punkt 123 under nionde huvudtiteln av statsverkspropositionen
gjorda framställning om förhöjning av ordinarie
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
m. in.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 A.)

Till Konungen.

l:o) Under rubriken »dagtraktamenten åt lantmätare» bär departementschefen
i statsrådsprotokollet till innevarande års statsverkspropositions
nionde huvudtitel erinrat, hurusom eu av lantmäteristyrelsen den
14 december 191(5 gjord framställning om åtgärder i åtskilliga avseenden
för förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, som
sysselsättas med verkställande av lantmäteriförrättningar, jämte ett flertal
andra framställningar rörande lantmäteriväsendet överlämnats till särskilda
sakkunniga personer, benämnda 1917 års lantmäterikommission,
samt därefter redogjort för en framställning från nämnda styrelse den
10 november 1917, vari hemställts, att Kung!. Maj:t måtte vidtaga åtgärder
för att den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen
måtte i stället för nuvarande ersättning för kost och
tidsspillan vid tjänsteresa erhålla dagtraktamente såväl under tjänsteresa
som under vistelse å förrättningsstället.

Efter att hava redogjort för ett av nämnda kommission den 14
december 1917 avgivet utlåtande över sistnämnda framställning, har
departementschefen anfört följande:

»Då lantmäterikommissionen vid övervägande av de många förslag

4

Riksdagens skrivelse Nr 90.

beträffande lantmäteriväsendet, som den har under utredning, funnit
frågan om beredande åt de praktiserande lantmätarna av dagtraktamenten
under tjänsteresor och förrättningar kunna utan olägenhet avskiljas
från övriga frågor och behandlas särskilt för sig, ansluter jag
raig gärna till denna mening. Jag anser nämligen i likhet med såväl
lantmäteristyrelsen som nämnda kommission, att det nuvarande förhållandet,
att dessa lantmätare blott erhålla en obetydlig ersättning för
kost och tidsspillan under själva resorna, numera är — oberoende av
de tillfälliga kristidsförhållandena — synnerligen otillfredsställande och
ägnat att ge anledning till befogade klagomål.

I den motivering för förslaget i och för sig, som handlingarna
innehålla, finner jag mig kunna instämma. Jag får därför hänvisa till
densamma och vill därvid särskilt betona, att, såsom lantmäterikommissionen
även ifrågasatt, vissa reduktioner synas böra göras för längre
tids vistelse å samma förrättningsställe och möjligen även i andra fall.
Härom torde i sinom tid förslag böra infordras från vederbörande.

Att såsom kommissionen ifrågasatt låta staten ensam övertaga
ifrågavarande, mycket avsevärda kostnader och samtidigt befria jordägarna
från erläggandet av den nuvarande ersättningen för kost och tidsspillan
kan visserligen vara ägnat att väcka betänkligheter. Men då, såsom
också framhållits, en ny lantmäteritaxa inom eu nära framtid torde
komma att utfärdas och det väl icke kan undgås att i densamma upptaga
höjda avgifter för verkställt arbete, vilka avgifter ju skola gäldas
av rekvirenterna, framstår förändringen såsom en provisorisk anordning,
som tillför jordägarna och huvudsakligen lantbrukarna eu tillfällig lindring,
av vilken de just under nuvarande tider‘torde vara i stort behov,
och som i sin mån bidrager till att främja deras näring. Jag biträder
därför kommissionens förslag i denna del och vill framhålla, att själva
resekostnaderna, vilka på grund av höjda biljettpris och skjutstaxor
m. in. nu bliva högre än förr, fortfarande skola gäldas av jordägarna.

Vad det till dagtraktamentena behövliga beloppet beträffar, har
lantmäteristyrelsen med utgångspunkt från 1907 års resereglemente beräknat
detsamma till sammanlagt omkring 300,000 kronor. Efter det
Kung!. Maj:t numera förklarat sig ämna föreskriva höjning i resereglementets
traktamentsbelopp med 4 kronor för fjärde klassen, borde
nämnda summa höjas med hälften eller till 450,000 kronor. Emellertid
oör beaktas, att vissa reduktioner i rätten till dagtraktamente torde böra
ske, såsom jag ovan framhållit. På grund härav och då det behövliga
anslaget ju i varje fall måste ges förslagsanslags natur, synes högre
årsbelopp än 400,000 kronor ej behöva nu beräknas i budgeten.

Riksdagens skrivelse AV 90. 5

Dessa, kostnader synas mig lämpligen böra bestridas från nionde
huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, som bör
undergå därav föranledd förhöjning. Jag ämnar göra hemställan därom
vid behandlingen av detta anslag.

Lantmätéristyrelsen har med styrka framhållit, att det är önskvärt,
att de avsedda förändringarna må inträda redan under innevarande år,
så snart det låter sig göra. Lantmäterikommissionen har icke uttalat
någon avvikande mening härutinnan. Åven jag finner detta befogat.
Jag bär därför för avsikt att, därest riksdagen godkänner förändringen,
förelägga Kungi. Maj:t förslag till nya bestämmelser i ämnet att tilllämpas
från lämplig tidpunkt under året. I händelse av sådan tillämpning
komma oberäknade utgifter å ganska stora belopp att under detta
år drabba nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättning.
De torde kunna uppskattas till omkring 250,000 kronor. Jag
återkommer senare i dag härtill vid behandling av anslaget till reseoch
traktamentspenningar och den förstärkning i detta anslag, som bör
äskas å tilläggsstat för år 1918.»

En förbättring av de praktiserande lantmätarnas ställning i nu
ifrågavarande avseende anser riksdagen synnerligen befogad. Det vill
ock synas riksdagen, som om avgörande skäl tala för att i nämnda syfte
en omläggning på sätt departementschefen ifrågasatt sker i den nuvarande
ordningen för ersättnings utgående till bemälda befattningshavare.
Det för statens övertagande av traktamentskostnaden för ifrågavarande
lantmätare för åren 1918 och 1919 beräknade erforderliga beloppet,
vilket enligt vad departementschefen anfört är avsett att utgå från det
under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till rese- och
traktamentspenningar ger icke anledning till någon riksdagens erinran, liksom
ej heller vad departementschefen i övrigt i nu förevarande ämne anfört.

I anslutning till det anförda har riksdagen på sätt här nedan i
punkt 2:o) omförmäles beslutat erforderlig förhöjning av ordinarie förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar. Vidare har riksdagen
för nämnda ändamål anvisat behövligt belopp å tilläggsstat för år 1918
i enlighet med vad riksdagen i särskild skrivelse, nr 89, anmält.

2:o) Under punkt 123 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels höja ordinarie
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar från 150,000 kronor
med 500,000 kronor till 650,000 kronor; dels ock medgiva, att från
ifrågavarande anslag må utgå arvoden m. fl. kostnader för uppskattning
av arrendeavgift till kronan för jordägarandel i gruva.

Det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar höjdes av 1914 års förra riksdag

6

Riksdagens sb-ivelse Nr 90.

från och med år 1915 från 100,000 kronor till 150,000 kronor. Utgifterna
från anslaget hava, efter avdrag för anslaget tillhörande uppbördsmedel,
under nedannämnda år varit följande:

1912 ..............................

1913 .............................

1914 .............................

1915 ..............................

1916 ..............................

1917 till 1 november

kronor 151,695: 49

» 157,552: 7G

» 170,355: 5 8

» 178,248: is

» 171.745: 3 4

» 134,268: 3 3

Departementschefen har ansett anslaget redan på grund av överskridande
under senare år vara i behov av någon förhöjning. Detta
framstode enligt hans mening som desto mer befogat i betraktande av
de höjningar i biljettpriser, skjutstaxor m. m., som numera ägt ruin,
och vilka ej torde kunna efter slutet av nuvarande kristid alldeles försvinna.

I anslutning till vad riksdagen i punkt Do) anfört rörande dagtraktamenten
åt lantmätare skulle ifrågavarande anslag behöva höjas
med 400,000 kronor. Härtill kommer, att anslaget för tillgodoseende
av sina hittillsvarande ändamål på grund av höjningar i dagtraktamentsbeloppen
enligt statskontorets beräkning måste höjas med 75,000 kronor.
Med hänsyn jämväl till de under senare åren gjorda överskridandena
torde intet vara att erinra mot den av Eders Kung!. Maj:t för år 1919 nu
föreslagna höjningen från 150,000 kronor med 500,000 kronor till 650,000
kronor.

Ej heller synes någon invändning kunna göras mot det för år
1918 såsom erforderligt ansedda beloppet av 300,000 kronor. Härutinnan
anmäler riksdagen sitt beslut i särskild skrivelse.

Ifrågavarande framställning avser jämväl riksdagens medgivande
till att från ifrågavarande anslag må utgå arvoden m. fl. kostnader för
uppskattning av arrendeavgift till kronan för jordägarandel i gruva.
Häremot finner riksdagen intet vara att erinra.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels höjt ordinarie förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från 150,000 kronor med 500,000 kronor till 650,000 kronor;

dels ock medgivit, att från ifrågavarande anslag må utgå arvoden
m. fl. kostnader för uppskattning av arrendeavgift till kronan för jordägarandel
i gruva.

Stockholm den 6 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.