Riksdagens skrivelse Nr 462.

5

Kr 462.

Godkänd av första kammaren den 20 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 21 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anvisande av anslag för täckande av
statens järnvägars driftförlust under 1918.

(Statsutskottets utlåtande nr 252.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 6 juni 1918 avlåten proposition, nr 459, med
förslag till ny inkomstberäkning för 1918 års tilläggsstat m. m., har Eders
Kungl. Maj:t bland annat föreslagit riksdagen att å samma tilläggsstat
för täckande av statens järnvägars driftförlust under år 1918 anvisa, att
utgå av tillfälliga lånemedel, ett reservationsanslag å 30,000,000 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
för berörda dag har departementschefen i ärendet anfört följande:

»För år 1918 beräknas driftförlusten å statens järnvägar komma
att uppgå till cirka 30 miljoner kronor, under förutsättning att de höjda
taxor, över vilka riksdagens yttrande inhämtats genom proposition nr 432
till årets riksdag, bliva tillämpade från och med 1 juli 1918. För täckande
av denna driftförlust jämte den förlust, som må kunna uppkomma
under nästkommande år, torde tillfällig upplåning böra anlitas. Det för
järnvägarnas räkning upptagna lånet är avsett att amorteras genom att

6

Riksdagens skrivelse Nr 462.

taxeförhöj ningen bibehålies under erforderlig tid. Vidkommande den upplåning,
som må föranledas av eventuell driftförlust även under år 1919,
torde framställning icke böra ske till innevarande års riksdag. Däremot
föreslår jag, att för täckande av driftförlusten vid statens järnvägar under
år 1918 må i tilläggsstaten för år 1918 uppföras under särskild rubrik å
utgiftssidan ett belopp av 30 miljoner kronor, samt att å inkomstsidan
titeln tillfälliga lånemedel må förhöjas med motsvarande belopp.»

Enligt principerna för den år 1911 genomförda budgetreformen
borde för framtiden riksgäldskontorets utlåning till statens affärsdrivande
verk upphöra. Dessa skulle i stället erhålla kapitalökningsanslag å riksstaten
och sedermera till statsverket inleverera överskottet å driften.
Under normala förhållanden bör givetvis denna regel upprätthållas. Ett
sådant fall, som det nu ifrågavarande, då ett affärsverk icke blott icke
lämnat överskott utan gått med direkt förlust, torde emellertid ej hava
varit förutsett vid budgetreformens genomförande.

Under de omständigheter, som nu föreligga, vill det synas riksdagen,
att övervägande skäl tala för, att det anslag, som nu måste biviljas, får
formen av tillfällig förstärkning till statens järnvägar, som alltså i mån
av uppkommande överskott å rörelsen böra återbetala beloppet. Då anslaget
endast är avsett för täckande av det under år 1918 uppkomna driftunderskottet,
torde anslaget böra erhålla natur av förslagsanslag, högst.

I enlighet med vad sålunda anförts får riksdagen, som vill erinra
därom, att riksdagen vid behandlingen av propositionen om förhöjda provisoriska
tilläggsavgifter å statens järnvägar såsom sin uppfattning uttalat,
att sådana åtgärder böra vidtagas, att för framtiden driftförlust av
statens järnvägar så vitt möjligt undvikes, anmäla, att riksdagen å tillläggsstaten
för år 1918, under titel »utgifter för kapitalökning, tillfällig
försträckning åt statens järnvägar» för täckande av statens järnvägars
driftförlust under år 1918 anvisat, att utgå av tillfälliga lånemedel, ett
förslagsanslag, högst, 30,000,000 kroaor.

Stockholm den 21 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.