Riksdagens skrivelse Nr 432.
1
Nr 432.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 19 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag om ändringar i vissa delar
av gällande telefon- och telegrafreglementen samt i ämnet
väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 231.)
Till Konungen.
Genom en till riksdagen avlåten, den 8 februari 1918 dagtecknad
proposition, nr 77, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden samma
dag, begärt riksdagens yttrande över följande
Förslag
till
kungörelse om ändring i vissa delar av telefonreglementet.
Härigenom förordnas, att § 10 mom. 1 och 2, § 15 mom. 2, § 16
mom. 1, § 17, § 18 mom. 2 och § 20 i telefonreglementet den 29 november
1915 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ io.
1. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägges dels inträdesavgift
med 25 kronor, dels ock årlig abonnemangsavgift enligt vad
i mom. 2 stadgas.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 158 höft. (Nr 432.) 1
2629 18
2
Riksdagens skrivelse Nr 432.
För abonnemang å huvudapparat av särskild typ samt å huvudapparat
att uppsättas ombord å fartyg eller utomhus liksom ock för
tillfälligt abonnemang å huvudapparat fastställer telegrafstyrelsen särskilda
avgifter, och äger styrelsen jämväl bestämma, under vilka villkor
abonnentapparat må av abonnenten upplåtas till begagnande av andra.
2. Abonnemangsavgift för fortlöpande abonnemang å huvudapparat
utgår, för helt år räknad, enligt följande taxa:
i. Vid station, beträffande vilken telegrafverket vidkännes kostnaderna
för lokal och betjäning:
för högst 900 lokalsamtal samt avgiftsfria lands- och rikssamtal, om året............ kr. 50 (se anm.),
» » 2,500 d:o d:o » 80,
» » 5,000 d:o d:o » 130,
» över 5,000 d:o d:o » 180.
Anmärkning. Lägsta abonnemangsklassen, 50 kronor, är avsedd för bostäder och får icke utan telegrafstyrelsen*
medgivande förekomma i lokal, som av närings- eller yrkesidkare användes för hans rörelses bedrivande.
Telegrafverket förbehålles rätt att å varje huvudledning för lägsta klassens abonnemang intaga mer
än en abonnentapparat.
II. Vid station, beträffande vilken abonnenterna hava att vidkännas
kostnaderna för lokal och betjäning, och där följaktligen
lokalsamtal få utväxlas till obegränsat antal:
då inga avgiftsfria lands- eller rikssamtal få utväxlas ....................................... kr. 30 (se anm.),
för högst 600 avgiftsfria lands- och rikssamtal om året................................... » 50,
» » 2,000 d:o d:o » 80,
» » 4,000 d:o d;o » 130,
» över 4,000 d:o d:o » 180.
Anmärkning. Lägsta abonnemangsklassen, 30 kronor, får, enligt telegrafstyrelsens bestämmande, förekomma
:
l:o) vid station, där inkomsten av abonnemangsavgifter är så ringa, att för anläggningens ekonomiska
bärighet måste förutsättas, att samtalsavgift erlägges för varje landssamtal;
2:o) vid station, som är ensam inom sitt taxeområde eller belägen inom ett område, där i övrigt endast
finnas fristående samtalsstationer eller stationer av det under l:o) nämnda slag och således avgiftsfria landssamtal
icke kunna utväxlas.
Om det antal samtal, som skall läggas till grund för bestämmande
av abonnemangsavgiftens storlek, överstiger 10,000 om året, är abonnenten,
om telegrafstyrelsen sådant påfordrar, pliktig erlägga avgift för
abonnemang å ytterligare en huvudapparat.
Med samtal förstås i detta moment fullbordad koppling för avgående
samtal.
Riksdagens skrivelse Nr 432.
3
§ 15.
2. För landssamtal med företrädesrätt utgår för varje påbörjad
tidsperiod om tre minuter samtalsavgift med 10 öre, då sådant samtal
utan företrädesrätt skulle befordrats utan samtalsavgift, men i andra fall
med 30 öre.
§ 16-
1. För rikssamtal utgår för varje påbörjad tidsperiod om tre minuter
samtalsavgift, beräknad efter det geografiska avståndet över land
mellan de två taxestationer, till vilkas områden avgångs- och adressapparaterna
böra, enligt följande taxa:
då nämnda avstånd icke överstiger 45 km...............
» » » överstiger 45 men icke 90 km.
» |
» |
» |
» |
90 |
» |
» |
180 |
» .......................... |
............................ 40 |
» |
» |
» |
» |
» |
180 |
» |
» |
270 |
)> .......................... |
........................... 50 |
» |
» |
» |
» |
» |
270 |
» |
») |
450 |
» .......................... |
............................ 70 |
» |
» |
» |
o |
» |
450 |
» |
» |
540 |
» .......................... |
............................ 80 |
» |
» |
» |
» |
» |
540 |
» |
» |
630 |
» ......................... |
..................no |
» |
» |
» |
» |
» |
630 |
» |
» |
720 |
» .......................... |
........................ 140 |
» |
» |
» |
» |
» |
720 |
») |
» |
810 |
)» .......................... |
......................... 190 |
» |
» |
» |
» |
» |
810 km... |
.............................. 240 |
» |
För Gottland mätes ovannämnda avstånd över Visby och Stockholm
samt för Öland över Kalmar. I de fall då en mätning efter det direkta
geografiska avståndet mellan en taxepunkt på Gottland och en pa fastlandet
skulle medfört lägre avgift än vid avståndsmätningen över Visby
och Stockholm, nedsättes avgiften till närmast lägre belopp, varvid dock
ej lägre avgift skall utgå än den för samtal Visby—Stockholm fastställda.
Taxetablå över samtalsavgifter för rikssamtal utfärdas av telegrafstyrelsen.
§ 17.
För rikssamtal, som påbörjats mellan kl. 9 e. m. och kl. 7 f. m.,
utgör samtalsavgiften för varje påbörjad tidsperiod om tre minuter:
4
Riksdagens skrivelse Nr 432.
om avgiften per period enligt § 16 skulle utgjort 10 öre................................................ 10 öre,
* » » » » » » » » 20 » ..........................................i 20 »
" » » » » » » » » 40 eller 50 öre .................................... 30 » ,
» » » » » » » » » 70 » 80 » .................................... 40 »,
» » » » » » » » » no öre ................................................ 60 »
* » »» »»»» » 140 » ................................................ 70 »
* * » » » » » » » 190 » ................................................ 90 » ,
» » » » » » » » » 240 » ................................................ 120 » .
§ 18.
2. För rikssamtal i särskilt trängande fall med företrädesrätt jämväl
framför de i mom. 1 avsedda samtal utgår, utöver tre gånger vanlig
samtalsavgift, en avgift av 100 kronor för varje samtal.
§ 20.
1. Skall till viss apparat i förväg framföras underrättelse om förestående
samtal eller viss person tillkallas för samtal, utgår för sådan
beställning, oavsett samtalets slag, särskild avgift med följande belopp:
om samtalsavgiften per period icke överstiger 40 öre ...................................................... 10 öre,
” » » » » » 80 » ...................................................... 20 »,
* • • * » » » » 140 » ..................................................... 40 »
* » » » överstiger 140 » 60 » .
2. Om för sådan beställnings framförande erfordras anlitande av
särskilt bud, utgår dessutom budsändningsavgift:
när den person, som skall tillkallas, är bosatt inom det av telegrafstyrelsen
för varje station fastställda budsändningsområde, med 30 öre, och
i andra fall enligt telegrafreglementets bestämmelser angående telegrams
befordring med post, gångbud eller ilbud. ''
Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1918.
Förslag
till
kungörelse om ändring 1 vissa delar av telegrafreglementet.
Härigenom förordnas, att § 17 mom. 1 och 2, § 19 mom. 1, § 24
mom. 2, § 37 mom. 2 och 3, § 40 mom. 2, § 45 och § 53 mom. 2 i
Riksdagens skrivelse Nr 432. 5
telegrafreglementet den 27 maj 1909 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§
17.
1. För inländskt telegram om högst tio ord erlägges avgift med
en krona. Innehåller telegrammet flera än tio ord, ökas avgiften med
fem öre för varje överskjutande ord.
2. Å de orter, som av telegrafstyrelsen bestämmas, må i vanlig
ordning till befordring mottagas telegram, adresserade till personer, som
äro bosatta å samma ort. Avgiften för dylikt lokaltelegram utgår med
hälften av det belopp, som enligt mom. 1 bör erläggas för ett vanligt
telegram med samma antal ord, dock med iakttagande att, om ordantalet
är udda, avgiften beräknas efter närmast högre jämna ordantal.
Till adressater, som äro boende utom telegrafstationens telegrambäringsområde
och icke äro abonnenter å rikstelefon inom det nät, som
lyder under centraltelefonstationen i orten, skola lokaltelegrammen i vanlig
ordning befordras med gång- eller ilbud eller med post mot därför
fastställda avgifter, vilka erläggas utav avsändaren.
För inländskt telegram från eller till Gottland under de tider av
året, då regelbunden daglig postförbindelse mellan Gottland och fasta
landet saknas, samt för inlänskt telegram från eller till Gottska Sandön
erlägges samma avgift som för lokaltelegram.
§ 19-
1. Avsändare eller adressat eller enderas befullmäktigade ombud,
som, därest sådant är behövligt, behörigen legitimerat sig, äger inom
tio månader, räknat från och med månaden näst efter den, under vilken
telegram inlämnats till befordring, låta på telegrafisk väg begära upplysning
eller meddela föreskrift angående samma telegram, evad befordringen
därav ännu pågår eller blivit avslutad. Härvid erlägges:
a) avgiften för det telegram, som innefattar ifrågavarande begäran
eller föreskrift, och
b) avgiften för svaret, när sådant erfordras eller äskas.
Avsändare eller adressat eller befullmäktigat ombud för endera av
dem kan också för rättelses skull, antingen genom avgångs- eller ankomststationen
eller ock genom någon mellanliggande station, låta helt
eller delvis repetera ett avsänt eller ankommet telegram.
Begäres repetition av adressaten, skall han erlägga avgift enligt
gällande taxa för varje ord, som skall repeteras, dock minst 80 öre.
Avgift erlägges endast för svaret.
6
''Riksdagens skrivelse Nr 432.
§ 24.
2. Kvitto å inlämnat telegram och å den för telegrammet erlagda
avgift tillställes avsändare, som sådant åstundan För dylikt kvitto erlägges
en särskild avgift av tio öre.
§ 37.
2. Avsändaren bör härvid framför adressen i telegrammet införa:
a) då avgift erlägges för inländskt svarstelegram om högst tio ord,
anmärkningen »svar betalte eller hr ep anse payéeD eller »=RP=»;
b) då avgift erlägges för inländskt svarstelegram om mera än tio ord,
anmärkningen »svar betalt xd eller Dréponse payée x» eller »=RPx=»; samt
c) då avgift erlägges för utländskt svarstelegram, anmärkningen
Dréponse payée xd eller »=RPx=».
3. önskar avsändare, att svaret, som förutbetalas, skall befordras
såsom iltelegram (§ 36), utbytes anmärkningen »svar betalt» mot hilsvar
betala och »réponse payée» mot Dréponse payée urgenteh samt »=RP=»
mot »=RPD=», vilka uppgifter skola åtföljas av meddelande om antalet
ord »a:» i samma fall som de, i vilka sådant erfordras för vanliga betalda
svar. Svarsavgiften erlägges då med lika stort belopp som för
ett iltelegram, vilket belopp, om ordantalet i ett inländskt telegram ej
uppgivits, beräknas efter tio ord.
§ 40.
2. För dylik kollationering erlägges särskild avgift, svarande mot
en fjärdedel av befordringsavgiften för ett vanligt telegram av samma
längd och med samma befordringsväg. Undantag från denna bestämmelse
äger rum för statstelegram och tjänstetelegram på hemligt språk,
vilka kollationeras i tjänsteväg och avgiftsfritt.
§ 45.
För inländskt telegrams vidarebefordring från sista telegrafstationen
skall avsändaren å inlämningsstationen erlägga avgift enligt följande bestäm
el ser:
a) för befordring med post eller för avlämnande Dposte restanteh,
»=GP=», 10 öre, vartill kommer, om postförsändelsen skall rekommenderas,
»=PR=» respektive »=GPR=», en ytterligare avgift av 15 öre;
men är telegram adresserat till svensk telegrafstation för att därifrån
befordras med post till annat land än Danmark eller Norge, erlägges
Riksdagens skrivelse Nr 432. 7
poetbefordringsavgift, om det skall rekommenderas, av 35 öre, men eljest
av 20 öre;
b) för befordring med gångbud, vilket befordringssätt ej må äga
rum på längre avstånd än 1,5 nymil, 30 öre för varje påbörjad kilometer,
dock med iakttagande att lägsta avgiften är 75 öre; och
c) för befordring med ilbud, som alltid bör begagnas för längre
avstånd än 1,5 nymil, 60 öre för varje påbörjad kilometer, dock med
iakttagande att lägsta avgiften är en krona.
När gång- eller ilbud skall begagnas, deponerar avsändaren det
belopp, avgångsstationen med hänsyn till avståndet anser för ändamålet
erforderligt. Det åligger därefter adresstationen att genom telegram
skyndsamt underrätta avgångsstationen om beloppet av omkostnaderna
för telegrammets vidarebefordring, varefter likvid uppgöres med avsändaren,
som återbekommer vad av honom kan hava blivit för mycket
deponerat, men däremot bör tillskjuta det belopp, varmed utgiften möjligtvis
överstigit den deponerade summan.
§ 53.
2. För inländskt presstelegram, vilket befordras å sådan tid, att intrång
i den allmänna telegramväxlingen ej åstadkommes, samt under
iakttagande av de föreskrifter i övrigt, telegrafstyrelsen äger meddela
rörande villkoren och ordningen för dylikt telegrams befordring, må
nedsättning i avgiften äga rum till hälften av det belopp, som enligt
§ 17 mom. 1 bör erläggas för ett vanligt telegram med samma antal
ord, dock med iakttagande att avgiften för sådant presstelegram ej i
något fall må understiga en krona samt att, om ordantalet. är udda,
avgiften beräknas efter närmast högre jämna ordantal.
Rörande avgiften för inländska pressiltelegram och ordningen för
dylika telegrams befordran stadgas i § 36.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1918.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft tre
inom riksdagen väckta motioner, i vilka förordats vissa jämkningar i
Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändringar i telefonreglementet.
Telegrafverket har hittills lämnat god avkastning å det i verket nedlagda
kapitalet. De höjningar i telefon- och telegrafavgifterna, som
8
Riksdagens skrivelse Nr 432.
ifrågasättas i den föreliggande propositionen, äro icke heller avsedda att
åstadkomma ökning i telegrafverkets överskott utan åsyfta allenast att
neutralisera verkningarna av den inträdda utomordentliga prisstegringen
beträffande de materialier, som användas för telefon- och telegrafanläggningarna,
ävensom de avsevärda höjningar i löner och arbetskostnader
vid telegrafverket, med vilka man numera måste räkna. Taxeförhöjningarna
äro ock endast avsedda att bliva provisoriska att gälla till den
1 april 1920.
Riksdagen har väl funnit de ifrågasatta höjningarna av telefon- och
telegramavgifterna i viss mån stå i strid mot det allmänna strävandet
att förbilliga användningen av kommunikationsmedlen. De rådande
exceptionella förhållandena hava emellertid synts riksdagen utgöra tvingande
skäl för vidtagande av åtgärder i den riktning, som Eders Kungl.
Maj:t föreslagit. Med anledning av de i ämnet väckta motionerna ävensom
vad i övrigt vid ärendets behandling förekommit, har riksdagen
dock beträffande telefonreglementet funnit sig föranlåtet att förorda vissa
avvikelser från propositionen.
Riksdagen bär sålunda, då abonnenterna i de nuvarande 40-kronorsklasserna
synas böra beredas någon ersättning för höjningen av abonnemangsavgiften,
velat förorda, att avgift av 50 kronor vid station, beträffande
vilken telegrafverket vidkännes kostnaderna för lokal och
betjäning, må medföra rätt till högst 1,200 lokalsamtal samt avgiftsfria
lands- och rikssamtal om året ävensom att i fråga om station, där abonnenterna
hava att vidkännas berörda kostnader, avgiften å 50 kronor
må berättiga till högst 900 avgiftsfria lands- och rikssamtal, mot för
närvarande 900 respektive 600 samtal. En sådan höjning av antalet
samtal för ifrågavarande abonnemangsklasser har, enligt vad riksdagens
vederbörande utskott från telegrafstyrelsen erfarit, uppskattningsvis beräknats
föranleda en årlig inkomstminskning av 100,000 kronor mot vad
fallet skulle bliva enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Med hänsyn till de långa avståndena i vårt land har riksdagen
vidare funnit det önskvärt, att höjningen av avgifterna för rikssamtal
kunde göras mindre stark än det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget
innebär. En riksdagens vederbörande utskott från generaldirektören
och chefen för telegrafstyrelsen tillhandakommen promemoria har
ock synts giva vid handen, att en begränsning av höjningen till 20 öre
för samtalsperiod, varigenom den högsta avgiften för period komme att
utgå med 180 öre i stället för av Eders Kungl. Maj :t föreslagna 240 öre,
ej skulle medföra en alltför skarp beskärning av inkomsterna av avgiftshöjningen.
Minskningen i inkomst i jämförelse med Eders Kungl. Maj:ts
Riksdagens skrivelse Nr 432. 9
förslag skulle enligt promemorian uppgå till 83,000 kronor, ett belopp
som från telegrafverkets synpunkt är av mindre betydelse, medan för
allmänheten avgifternas begränsning på antytt sätt skulle bliva till oj
ringa fördel. Riksdagen anser alltså för sin del, att den i telefonreglementet
§ 16 intagna taxan för rikssamtalsavgifter bör bestämmas sålunda:
lå avståndet |
icke överstiger 45 km. .. |
.............................. 10 öre, |
|
„ » |
överstiger 45 men icke |
90 km................................ |
.............................. 20 » , |
)) » |
» 90 » » |
180 » ............................... |
.............................. 40 » , |
» » |
.. 180 » » |
270 » ............................ |
.............................. 50 » |
.i |
» 270 - |
450 » ............................... |
............................... 70 » , |
l) » |
.. 450 » |
540 •* ......... ..................... |
................................ 80 » , |
.> » |
540 » ■> |
630 « ............................... |
................................ 100 » , |
,, 630 » |
720 » ............................... |
................................ 120 » , |
|
» » |
» 720 ■> » |
810 » ............................... |
.............................. 150 » , |
» » |
ii 810 km........ |
................................ 180 » . |
I anslutning till ovan angivna begränsning av höjningen av rikssamtalsavgifterna,
böra de i propositionen upptagna avgifterna för s. k.
nattsamtal samt förutbeställning undergå motsvarande reducering.
Avgifterna för nattsamtal enligt § 17 borde sålunda utgå med:
om avgiften per period onl. § 16 skulle utgjort 10 öre...........
» » » ,, » » » » » 20 n ............
„ ,, „ ,, » „ » .i .) 40 eller 50 öre
»
»
70 ■> 80 »
100 öre ......
» » » » » » »
» » » » » » »
» » » » » » »
» 120 »
» 150 »
» 180 »
...... 10 |
öre, |
...... 20 |
M 5 |
..... 30 |
it , |
...... 40 |
» . |
...... 50 |
» , |
...... 60 |
» |
...... 70 |
)) , |
...... 90 |
» |
Förutbeställningsavgifterna enligt § 20 skulle bliva:
om samtalaavgiften per period icke överstiger 40 öre .................................
>, » » » » » 80 » ..................................
„ » » » » » 120 » ..................................
>, » » » överstiger 120 » ..................................
10 öre,
20 » ,
30 » ,
40 » .
I den framställning från telegrafstyrelsen, som legat till grund för
den förevarande propositionen, hade telegrafstyrelsen föreslagit införande
av en särskilt s. k. anläggningsavgift, att utöver inträdesavgiften utgå
intill dess normalare prislägen åter inträdde. Styrelsen framhöll därvid,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 158 höft. (Nr 432). 2
2629 18
10
Riksdagens skrivelse Nr 432.
att telegrafverkets ökade utgift för en abonnentanläggning stigit med i
medeltal 200 kronor vid stationer, där telegrafverket vidkännes kostnaden
för lednings anordnande inom visst avstånd från stationen, samt med
100 kronor beträffande abonnemang vid stationer, där dylik s. k. frikrets
icke förekommer och således abonnenterna själva hava att vidkännas
kostnaden för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten.
Telegrafstyrelsen hemställde ock, att anläggningsavgiften skulle bestämmas
till sagda belopp. Några dylika avgifter äro icke upptagna i propositionen;
och har departementschefen såsom skäl härför anfört, att en
anläggningsavgift till det av telegrafstyrelsen ifrågasatta beloppet komme
att verka nära nog prohibitivt till skada särskilt för avlägsna orter i vissa
delar av landet. De av styrelsen framhållna svårigheter, som på grund
av knappheten å materiel för närvarande vållades genom det starka tillloppet
av abonnenter, borde enligt departementschefens mening mötas
på annat sätt, exempelvis genom att för viss rayon och viss tid vägra
mottaga nya abonnenter eller tillsvidare avvisa redan anmälda abonnemang,
varvid tiden för anmälningarna väl i allmänhet bleve avgörande.
De av riksdagen ovan förordade jämkningarna i Eders Kungl. Maj:ts
förslag kamma såsom nämnt att medföra viss, om än ej större, nedsättning
i de av departementschefen beräknade inkomsterna av telegrafverket.
Med hänsyn å ena sidan härtill och å andra sidan till den
ökning i driftkostnaderna för telegrafverket, som föranledes av riksdagens
beslut angående krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst, har riksdagen ansett, att berörda av telegrafstyrelsen
förordade utväg att bereda telegrafverket en inkomstökning
icke bör alldeles lämnas obeaktad.
Till att börja med är att märka, att de abonnenter, som själva hava
att bestrida utgifterna för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten,
fått på grund av prisstegringen vidkännas en faktisk anläggningskostnad
utöver vad som tidigare varit fallet. Det synes under
sådana omständigheter icke vara mer än skäligt, att abonnenterna vid
stationer, där telegrafverket utan särskild ersättning anordnar ledning
inom den s. k. frikretsen, få vidkännas en anläggningsavgift, som svarar
mot den ökade kostnaden för telegrafverket för sådant abonnemang i
jämförelse med abonnemang vid station, där frikretsområde ej förekommer.
Om sålunda abonnenter vid stationer med frikrets påläggas en
anläggningsavgift av 100 kronor, skulle de i allmänhet icke komma i
sämre ställning än abonnenter, som själva få vidkännas kostnaderna för
hela ledningen, men som alltså icke skulle hava att erlägga någon anläggningsavgift
till telegrafverket. Eu efter nu angivna grunder bestämd
Riksdagens skrivelse Nr 432.
11
engångsavgift komrae tydligen icke att verka mera prohibitiv! än kostnadsökningarna
för ledningarnas framdragande i avseende å abonnenter
vid stationer utan frikrets. Det torde böra erinras, att telegrafstyrelsen
avsett att pålägga anläggningsavgift jämväl- å sådana abonnemang, beträffande
vilka för närvarande vissa undantagsbestämmelser gälla.
Enligt riksdagens uppfattning är en urgallring av nytill trädande
abonnenter genom införande av en anläggningsavgift att föredraga framför
den av departementschefen förordade anordningen, som synes komma
att leda därhän, att telegrafstyrelsen skulle bliva nödsakad att tillämpa
ett slags ransonering av telefonabonnemangen i riket, vars genomförande
efter rättvisa grunder förde stöta på bart när oöverkomliga svårigheter.
Riksdagen har alltså jämväl i nu berörda förhållande funnit ett stöd för
sin åsikt om lämpligheten att beträffande abonnenter vid stationer med
frikrets införa en provisorisk anläggningsavgift.
I övrigt har riksdagen icke funnit anledning till något uttalande på
grund av de i propositionen föreslagna ändringarna i telefonreglementet,
vilka givetvis, efter det av riksdagen beslutade inköpet av det enskilda
telefonnätet i Stockholm med omnejd, även böra tillämpas inom den
s. k. Stockholmsrayonen.
Mot förslaget om ändring i telegrafreglementet har riksdagen icke
käft något att erinra.
Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av de ifrågavarande kungörelserna
torde Eders Kungl. Maj:t böra fatta beslut.
Såsom sitt yttrande i ämnet får riksdagen alltså anmäla vad här
ovan blivit anfört.
Stockholm den 19 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.